Slakt på ideér

Folkbildning är viktig. Var ny människa föds som ett oskrivet blad i livets bok. Den boken skall under resans gång fyllas med livets innehåll. Där har folkbildningen en given plats som bärare av erfarenheter, traditioner och mer allmänt en god värdegrund baserad på medmänsklighet, tolerans och solidaritet.

De tankarna kan väl i någon mån också få bilda grund för det sociala kapital som är det yttersta målet i ett gott samhälle. Ett samhälle där vårt land ofta har setts som en förebild, kanske med viss rätt.
Bärare av folkbildningen har varit många, men en av de tyngre är de studieförbund som i mer än 100 år nu, nära förknippats med den. Ett av dem är Studieförbundet Vuxenskolan, det geografiskt största studieförbundet och det näst största sett i verksamhetsmått. Den gångna helgen (5-10 oktober) hade SV sin vartannat år avhållna stämma i Växjö. Ca 500 delegater och andra var då närvarande för att debattera, fatta beslut eller bara ta del av förhandlingar och seminarier.

Som vanligt var stämningen både god av spänd. God i meningen av de program och intentioner som följer med ett stort arrangemang, spänd för de som i någon mån var beroende av stämmans beslut Ekonomin i förbundet, stärkt av höjda statsbidrag var på topp. Mindre var kanske entusiasmen hos de avdelnings- och regionansvariga som såg höjda statsbidrag generera sänkningar av motsvarande i kommuner och landsting. Mot den bakgrunden skall också en satsning på ungdomsarbete i verksamheten, en av alla i retorisk mening önskvärd sådan ses.

I det sammanhanget finns anledning att kommentera stämmans längsta debatt, knuten till en motion av förbundets ungdomsorganisation. Där föreslogs att 3,5 miljoner skulle satsas på en ungdomssatsning med syfte att föryngra medlemskap och verksamheter i nära samarbete också med grundorganisationernas, Centerns, LRF:s och Liberalernas ungdomsrörelser. Motionen mötte starkt stöd bland ombuden in en nästan tre timmar lång debatt.
Som ofta sker när en förbundsledning som lindat in sitt svar i dimmor av snömos börjar att se sig som förlorare i omröstning, blev oron bland de styrande och aggressiviteten från den sidan större ju tydligare ett nederlag i votering blev.
Därmed ökade också trycket från förbundsledningen på att förflytta motionen från sessionssalen till den slaktbänk på goda idéer som beredningsutskottet ofta utgör. Så också i det här fallet. Ungdomarnas representant valde att fega ur, tackades för det från förbundsledningens sida och svek därmed också de många han tidigare i debatten bett om stöd hos.
Nu återkom beredningsutskott i oenighet med en stympad text till liten glädje för i vart fall de många som tagit intryck av och i debatt stött motionen.

8.10.2007
Jarl Strömbäck

Folkbildningens utmaning i vår tid!

Striden om Muhammed-karikatyrer och rondellhundar har på sistone ställt relationerna mellan olika grupper i samhället på sin spets. I det sammanhanget är det viktigare än någonsin att bygga broar mellan olika kulturer och synsätt. I det har folkbildningen en självklar och hävdvunnen uppgift och erfarenhet att bygga på.

Huvudmålet för regeringens integrationspolitik sådan den angavs i våras är att bryta den passivisering som för många präglar den första tiden i Sverige. I det syftet inrättade regeringen ett stimulansbidrag om 600 miljoner kronor om kommunerna är redo att satsa på jobb och utbildning för nyanlända invandrare. Folkbildningen och det svenska föreningslivet utgör tillsammans en mycket kostnadseffektiv väg att introducera de nya svenskarna i vårt samhälle. Från Folkbildningsförbundets sida har därför föreslagits att regeringen ger kommunerna ett stimulansbidrag med syftet att skapa engagemang bland nyanlända invandrare.

Det är väl belagt att människor som snabbt blir del av samhällslivet mår bättre och lättare får jobb. Inom folkbildningen och föreningsliv har man stora erfarenheter av samarbete på olika plan och under olika typer av sociala koder. I det sammanhanget ges också en naturlig plattform att utveckla det svenska språket, liksom att skapa ett nätverk av kontakter in i det svenska samhället.
Studieförbunden har, genom sina 300 medlems- och samarbetsorganisationer, en stark förankring i svenskt föreningsliv och utgör en viktig utvecklings- och bildningsresurs.
Områden som i de sammanhanget borde ges utrymme är ex.vis:

-Att leva som invandrare i Sverige, samtal mellan olika grupper av nya och äldre invandrare, samt svenskar över frågor som identitet, skola, demokratisyn, barnuppfostran och jämställdhet.
-Utbildning av ungdomsledare, vilka inom sina etiska grupper kan föra samtal om det svenska samhällets värdegrunder.
-Vikten av demokratiska val och plattformar. Valdeltagandet i många områden behöver stärkas som en del av en demokratisk process.

Kommunerna bör samverka med studieförbunden och föreningslivet i de här avseendena. Insatserna behöver förstärkas för att fånga upp de utmaningar som följer av en allt större del invandrade medborgare i vårt land. Det uppdraget är kanske Folkbildningens största utmaning och uppgift i vår tid.

2007.10.03
Jarl Strömbäck
Regionordförande Studieförbundet Vuxenskolan
Styrelseledamot Bildningsförbundet Mittnorrland
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-672 7669

En morgon att minnas

Morgonen i Hamburg den 28 september 1994 var fin med lätt höstkyla och solsken. Efter frukost på mitt hotell tog jag taxi till utställningslokalerna där Schiffs-und Maschinen, Europas största sjöfartsmässa sedan några dar pågått.
Där i taxins radio pratade tyska upprörda röster om förlisningen av färjan Estonia i Östersjön.
Sedan ett antal år hade jag ansvar för mitt företags verksamhet i östra Europa, och därmed ett intresse att dagligen följa skeendena där i en tid när så mycket hände. Glasnost och perestrojka, Gorbatjov och Jeltsin. Kommunismens sammanbrott och en närmast anarkistisk vulgärkapitalism i dess spår.

Nya kontakter och handelsvägar återuppstod mellan våra länder. Estonia var en sådan handelsväg. Hur kunde ett fartyg av den storleken, byggt för gång i svåra isförhållanden förlisa i ett vanligt oväder på vårt lilla innanhav Östersjön? Det fungerade inte utifrån mina erfarenheter med 20 år i svensk sjöfart både till sjöss och iland.
Jag är inte den förste, och heller inte den siste som kommer att undra. Sanningen om Estonias förlisning ligger på havets botten, skyddad av de stater, främst Sverige som borde ha största skälen att söka sanningen, men gör allt för att istället dölja den. Förfalskade och redigerade filmklipp från vraket kan inte rå bot på många experters övertygelse att sjunkförloppet var ett annat än det som redovisats. Sånt kan lätt åskådliggöras genom simulatorkörningar och känd erfarenhet. Sprängskador på stål hämtat från vraket tystas ner, när man inte längre kan nedvärdera den expertis som gjort undersökningarna. Och de anhöriga förnekades rätten till en grav för sina omkomna anhöriga, välbevarade i det kalla vattnet på 80 meters djup, samtidigt som Tsunamioffren togs om hand efter mer än 1 år i tropisk värme.

Heder åt de som satt sin trovärdighet i pant för sin tro och övertygelse om att Estoniahantering är en gigantisk svindel avsedd att dölja de verkliga motiven bakom fartygets sänkning, någon olycka var det inte fråga om. Jutta Rabe på Spiegel-TV, Uppdrag Gransknings reportrar, anhörigadvokaten Henning Witte, Sjösäkerhetsexperten Anders Björkman, Journalisterna Knut Carlqvist på Finanstidningen och Sven Ane´r samt många, många fler. Alla har dom i böcker och artiklar argumenterat för sin tro och gjort det på mycket övertygande sätt.
Och ris åt de som valt att ställa sig på lögnens och mörkläggningens sida, inte minst den nuvarande oppositionsledaren Mona Sahlin. Själv var hon under ett antal år den som föredrog Estoniaärendena i regeringen, och valde då bland annat att tillsätta en analysgrupp under förre Röda Kors-ledaren Peter Örns ledning. När sedan dess rapport rekommenderade att de omkomna skulle tas upp, valde hon och regeringen att strunta i det.

Mycket kan, och har skrivits om detta. Och mycket mer kommer under kommande år. Alltför många har insikter vilka de inte vågar yppa nu, men kanske vill lätta sitt hjärta över då närheten till händelserna fått mer distans.
Sverige, det här landet som så gärna skryter över sin öppenhet är i själva verket en mycket restriktiv stat när det gäller att hemligstämpla för ”samhället viktiga handlingar”. Det vet alla som försökt att få ut akter som berör dem personligen eller statens intressen, och det har också åskådliggjorts i fallet Estonia. Det som borde ses som en civil olycka, har i själva verket förvandlats till en försvarshemlighet. Mycket snart fick försvarsdepartementet genom Överstyrelsen för Psykologiskt Försvar hand om den offentliga styrningen av rapporteringen. Och mängder av handlingar har under årens lopp försvunnit eller hemligstämplats. Så långt den öppenheten.
På 13-årsdagen av katastrofen böjer jag mitt huvud för offren och deras anhöriga, sänder en tacksamhetens tanke till de som fortfarande kämpar för att få fram den egentliga bakgrunden till katastrofen, och ser med vämjelse på den kultur av manipulation och falskhet som det offentliga systemet har använt för att skydda de som utlöste katastrofen.

2007.09.28
Jarl Strömbäck

Visst gör det ont...

”Visst gör det ont när knoppar brister” är några rader ur Karin Boyes dikt, läst och älskad inte minst av generationer av tonåringar. Dikten förmedlar också den smärta och ångest som kommer ur förändringar vilka rubbar tidigare självklara verkligheter. Barnets trygghet i familjen som utmanas av tonåringens hormonstormar.
Men dikten kan också ges ett mer övergripande perspektiv. Tryggheten är det fundament på vilket mycket av utveckling och framtidstro byggs. Där den raseras skapas oro, ilska och ångest.
I vårt land har det socialliberala budskapet buret av Folkpartiet varit en solid grund för partiets politik. När nu tumskruvarna dras åt inom A-kassa, försäkringsskydd och synen på rätten till sjukskrivning för olika skador, då utmanas den grunden. Hårdare bedömningar innebär hårdare tag mot de behövande. De som kan ta jobb tvingas ut, vilket i och för sig kan vara bra. Men tanken att de som verkligen behöver stöd skall få det riskerar i förlängningen att trängas tillbaka av ett alltmer elitistiskt synsätt.
På ett annat plan gav s-politikern Per Nuder den elitismen ett tydligt ansikte i sitt beryktade tal om pensionärerna som ett ”köttberg”. Där var det dolda budskapet att den gruppen hade föga eget värde, de var en börda för samhället. I det ligger synsätt oändligt långt från det solidariska och toleranta samhällets värdegrund, och mer närmar sig de synsätt som bars av 1930-talets rasbiologer.
Alliansregeringen, och i viss mån också oppositionen leds idag av en ny generation politiker. Det är en generation som fått mycket gratis. Dit hör en uppväxt i trygghet, en i stort sett kostnadsfri utbildning och sjukvård. En uppväxt i ett land präglat av stor frihet i tanke och handling och ett föredöme för många andra av jordens nationer. När man nu vill förnya den politiska kursen kan det vara klokt att också begrunda den politiska jordmån man har att så i. Också ideologin måste ha en rimlig förankring. Ett samhälle som gör människor starkare, blir på sikt också ett rikare samhälle.

2007.09.26
Jarl Strömbäck

Om arbetslinjen och välståndsskapande krafter.

I veckan presenterade alliansregeringen sin första egna budget. Det är en budget som i mycket hög grad understryker den linje som nu drivs med stor frenesi av vår regering. Nämligen den att det skall bli mycket olönsamt att inte arbeta.
Tanken är god i grunden. Det måste finnas ett incitament för att flytta sig från sofflocket till arbetsplatsen. Men i himlen liksom i helvetet finns det gradskillnader, och de ger utslag i folkopinionen.
När regeringen angriper den fria förhandlingsrätten genom att konfiskera de avtalspensioner som fack och arbetsgivare kommit överens om, då har man överskridit en anständighetens gräns. Och när skattelättnader för de som arbetar inte kommer de som slitit i hela sitt liv, och nu lever på en liten pension till del, då väljer man bort stödet från en stor del av befolkningen.

Att sedan ändringen av fastighetsskatten nästan ensidigt kommer storstadsborna till del medan den skall betalas i hög grad av resten av befolkningen, det hade inte meddelats före valet.
Alliansregeringens dåliga opinionssiffror har ingenting med dålig kommunikation att göra, den har sitt ursprung i en sällsynt okänslig politisk hantering. Den hanteringen registreras med stor medvetenhet av väljarna.
I sitt nya sätt att agera skapar alliansen klyftor i samhället, det vill till att man i det avseendet ser till att man vinner fler sympatisörer än man skapar fiender om man vill fortsätta att regera efter valet 2010.
Just nu ser det dystert ut för alliansförespråkarna.

2007.09.22
Jarl Strömbäck

Mannaminne - en kärleksgåva.

Stora avtryck i samtidens görs bara av djärva män och kvinnor, vilka har både drivkraften och den envisa övertygelsen nödvändig för att förverkliga sina idéer. Så är det med Yngve Bergqvist som sedan starten med sitt ishotell 1990 förvandlat Jukkasjärvi från en utpost i ingenmans land till en turistisk magnet av globala proportioner. Det som drar är upplevelsen av ett polarlikt äventyr med norrsken, stark kyla och vita vidder parat med skotersafari och hundspann.
På ett annat plan men med stort hjärta och obändig övertygelse har paret Åberg på Mannaminne byggt sitt friluftsmuseum, nu med mer än 200.000 besökare årligen. Att de nu utsetts till regionens kandidat till Stora Turistpriset är en välkommen och mycket välförtjänt gest åt stockholmaren och konstnären Anders Åberg som tillsamman med sin oförtröttliga hustru Barbro sedan 1980 skapt Mannaminne.
Där ryms nu den historiska utblicken i kulturarvet sett i samlingar och utställningar. Där ryms det internationella perspektivet i byggnader och konst. Och sommartid kan hantverkare av många slag synas med sina alster. I de olika byggnaderna har också kulturen i olika former en given plats. Musik och teater av olika slag är återkommande delar av upplevelser skapade runt Mannaminne.
På så sätt har Häggvik i hjärtat av Höga Kusten fått sitt turistiska centra. Ett centra också det med globala proportioner både i utbud av kultur och i sitt nätverk av kontakter. Det borde vi alla glädjas åt och uppmuntra. Med sin utsikt över berg och vatten kunde knappast värdsarvet Höga Kusten funnit en bättre plats att växa fram på.
Så var också tanken innan byråkratin valde att placera ett 50-tal miljoner i en betongbunker under Skuleberget. Den satsningen har alla förutsättningar att bli en blindtarm med ständiga krav på ekonomiska driftstillskott.
Paret Åbergs arbete, präglat långt mer av idealitet än av kommersialism är i grunden en kärleksgåva åt vårt Nordingrå och Höga Kusten. Den utmärkelse som segern i regionfinalen av Stora Turistpriset innebär har de verkligen förtjänat.

2007.09.19
Jarl Strömbäck

Politisk ombytlighet

försvarsindustri


Året var 1994 och Sverige skulle snart gå till val. Glasnost och perestroika, den ryska politiska vårens parad-ord hade berikat vårt språk och skänkte en tro på en bättre och fredligare värld. Då passade det att tala om fred och nedrustning också i vårt land. Och den som talade var Bengt Westerberg, då Folkpartiets ledare.

Men den sortens tal väckte också mycket motstånd. Alla vi som fått lära oss att fienden och hoten kom från öster behövde tid på oss för att tro på jultomten. Och valet blev ett misslyckande för den modige, eller dumdristige partiledaren och han valde att avgå.

År 2007 är vi där igen. Nu är det nya arbetarpartiet, Moderaterna som vill minska stödet till försvarsindustrin. Visst är det så att man kan se miljardrullningen till den industrin som en enorm kuvös avsedd att hålla en otidsenlig industri gående. Jas-plan som kostat enorma summor och nu ligger i malpåse. Varv som bygger fartyg vilka knappast är avgörande för vår säkerhet och stridsfordon vilka blivit mer av en exportprodukt än ett livsviktigt svenskt intresse.

Men politikens väsen är ombytligt. Om nu det av tradition försvarsvänliga Moderaterna kan påta sig rollen som det nya arbetarpartiet och skrotare av svensk försvarsindustri, så kan väl Socialdemokraterna med sjukvårdsbiträdet Mona Sahlin i spetsen bli de nya värnarna av försvarskuvösen.

Så demonstreras politikens ombytlighet.

2007.09.16
Jarl Strömbäck

En värdig hyllning!

lars


För några dar sedan avslutades Folkpartiet-liberalernas landsmöte i Västerås. Av rapporteringen att döma blev det just den injektion av gemenskap och förtröstan som varje bra landsmöte skall ge.

Men det hade kunnat bli annorlunda. Bara några månader tidigare, vid riksmötet i Örebro kokade besvikelsen efter ett misslyckat val bland medlemmarna. Och partiledaren, Lars Leijonborg stod i centrum. Nu måste en nytändning ske och var Lars rätt man för framtiden var nog den tanke som fick alltfler länsförbund att vända honom ryggen.
I ett sådant läge prövas ledarskapet, och Lars visade att han bestod provet. Han meddelade sin avgång och gav därmed partiet befrielse från en uppslitande inre strid på det kommande, nu nyss avhållna landsmötet.

Belöning fick han också flerfalt genom det ovationsartade bemötande landsmötet gav honom och vilket han väl förtjänade. I det finns lärdomar att dra. Nämligen de att gott ledarskap också innebär insikten om när det är dags att kliva av ett politiskt uppdrag och lämna utrymme för nya krafter.
Det ledarskapet saknas i alltför hög grad i andra delar av organisationen, och valresultaten blir därefter.
För övrigt meddelades att inget av Västernorrlands ombud var uppe i talarstolen på någon av de 500 motioner som kom att avhandlas. Man kan fråga sig vad de hade på landsmötet att göra?

12.9.2007
Jarl Strömbäck

Norrländsk storregion?

Med rötter i Norrbotten och som en återkommande gäst däruppe, är det kanske naturligt att vara vän av regiontanken. Men jag har också med min familj under ca 25 år sett Stockholmsområdet, Mälardalen, Östergötland och Halland som vår boplats innan Västernorrland blev vårt län. Jag har också haft förmånen att arbeta med internationella kontakter i mitt yrkesliv. Mot den bakgrunden vill jag gärna säga, att vi bor i en mycket fin del av vårt land, och en oas av lugn och trygghet sett i ett globalt perspektiv.
Som norrlänningar har vi mycket att vara stolta över. Härifrån kommer älvarnas kraft. Här utvinns den finaste malmen i världen, och skogarna ger arbete, utkomst och rekreation åt många, många människor.

Men ingenting är för evigt givet. Norrland är en glest befolkad region och kampen om inflytande över råvaror och ekonomi hårdnar. Idag kan företag fjärrstyras på långa avstånd med vår tids kommunikationsteknik. Det är ingen tillfällighet att de stora bolagens huvudkontor ligger i Storstan. Det är inte vattenkraftskommunerna som får vinsterna av ökande energipriser. Det är inte de som tvingas flytta från sina hem när malmbrytningen kräver ökat utrymme i Kiruna och Malmberget som matas med miljoner, och det är inte skogsfolket som står som självklara vinnare när skogsbolagen delar ut sina bonusar. Och den kompensation som officiellt kallas utjämningsbidrag, men i storstan kallas Robin Hood pengar blir alltmer av en sinande rännil oberoende av politisk majoritet i landet.

Skall vi kunna värna om en god framtid för våra barn och barnbarn, då måste vi i norr också ha förutseendet att planera vår egen framtid, och kraften att genomföra det vi önskar. I ett historiskt perspektiv menar jag att partilojaliteten i allt väsentligt har varit överordnad omsorgen om vårt norrland. Tolkningarna av vad som är bäst för oss har gjorts i Stockholm. Jag vill gärna se en plattform där norrländska politiker kan mötas och dryfta gemensamma angelägenheter, och kraftfullt och med auktoritet tillsammans och i sina respektive partier driva för vår landsdel viktiga frågor.

Den plattformen menar jag att ett regionfullmäktige för de fyra nordliga länen kan bli. Av det skälet välkomnar jag den skrivning som vi nu har att ta, den öppnar vägen för den process som krävs om en gemensam region skall bli verklighet.

9.9.2007
Jarl Strömbäck

Politikens gycklare

Lördag den 1.9 bjöd Örnsköldsviks Allehanda på en ledare med stor signifikans. Stort uppslaget kunde tidningens läsare ta del av nyheten att Folkpartiets lokala hemsidor är en samling tomma eller direkt otidsenliga kulisser. Den ansvarige för länets IT-arbete, Gunnar Melin har med det än en gång visat på sin kompetens som en politkens gycklare.
Valet 2006 skulle enligt partiet centralt bli det första riktiga IT-valet och partiets lokala organisationer och aktiva uppmanades att starta egna hemsidor. Partiets experter hjälpte till med den grundläggande mallen. Resultatet blev en samling tomma kulisser för kommunföreningar, länsförbund och landstingsgrupp. Det kan knappast ha varit särskilt lockande för eventuella väljare att surfa in på de hemsidorna.
I det sammanhanget är det inte konstigt att vissa kommunföreningar hade stora problem att försvara sina mandat.
Inkompetens belönas inte av väljarna vilket väl visas av Folkpartiets lokala resultat i 2006-års val men det bekymrar inte det gamla gardet. Där går grupplojaliteten före partinyttan och omval av för länge sedan avsomnade förmågor är ordningen för dagen.

5.9.2007
Jarl Strömbäck

Haltande förnyelse

När de här raderna skrivs är det en vecka kvar till Folkpartiet att har en ny ledare. Lars Leijonborg överlämnar stafettpinnen till Jan Björklund. Behovet av den förändringen markerade jag här på bloggen direkt efter valet 2006. Den bedömningen grundades inte på det s.k. dataspioneriet, den blev ur valets synpunkt en flopp för socialdemokraterna och förtjänade inget annat. Lars problem markerade han redan när han tillträdde som partiledare. Folkligheten och den utstrålning det innebär fattades för att nå de goda resultaten. Att den svenska urmodern Marit Paulsen sedan lyfte partiet i två val är en annan sanning.

Lars förtjänar att finnas med i laget även framöver. Därför är det med stor glädje jag noterar att han blir kvar som minister, där behövs han och kommer säkert att passa fint in i akademin.
För partiet i övrigt måste en nytändning till för att bryta en trist nedgång. Om Jan är rätt man att nå de resultaten beror i väldigt hög grad på vad som händer ute i landet i övrigt. Och där kan man konstatera att den satsning på förnyelse som var ett mantra runt 1998, och förde ett nytt garde in i partiets ledning, dessvärre stannat upp.

På olika håll i landet sitter politiska ankare fast förankrade på sina stolar i länsförbund och avdelningar. Oftast är det män med en god manipulativ förmåga, men politiskt impotenta. De saknar förmågan att i debatt driva partiets frågor på ett vinnande sätt, och att av egen kraft lyfta sina avdelningar. De vägrar att släppa taget och ge nya krafter utrymme att pröva sina ideer. Just det förhållandet, och valberedningarnas feghet är i grunden ett svek mot partiet och ett hot mot dess framtid i svensk politik.

Jan Björklund förtjänar framgång men den kommer inte per automatik, det inre arbetet är viktigt. I det ingår precis som inom idrotten att förnya laguppställningarna. Den förnyelsen får inte stanna med partistyrelsen.

2007.08.31
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Talande tystnad

Vid måndagens möte (27/8) i kommunfullmäktige i Örnsköldsvik kom den längsta debatten enligt lokaltidningen att handla om konkurrensutsättning av verksamheter. Där konstaterades att 94 % av all verksamhet drivs i kommunal regi medan siffran är betydligt lägre i andra jämförbara kommuner. Med andra ord borde Örnsköldsviks kommun må bra av fler privata initiativ i verksamheterna.

Men den debatten blir lätt till en skrattspegel när man samtidigt tar del av resultatet av den satsning på ett kommunägt kraftvärmeverk som samma politiker, med några få undantag tog 2004, och vars ekonomiska konsekvenser nu börjar ta konkret form. I samma fullmäktigesammanträde redovisade energibolagets VD ett beräknat kostnadsöverdrag på inte mindre än 36 %, eller i pengar räknat 290 miljoner. Till det skall tillfogas att bygget ännu knappt fått styrfart, och att råvaruförsörjningen redan kan ses som ett stort riskområde för ytterligare kostnader.

Personalen på energibolaget kan inte gärna rå för att man saknar den kompetens som krävs för att beräkna och driva ett så stort projekt som kraftvärmeverket är. En felräkning om 290 miljoner motsvarar mer än 10 % av kommunens årsbudget om pengarna skulle tas från det hållet. Nu räcker det nog med att kommunens borgensåtagande utökas och fortsätter sin klättring mot toppskiktet av borgenstyngda kommuner sett per invånare.

Beslutet att genomföra projektet togs på sin tid av i stort sett samma politiska ledning som nu är verksam och använde mötets längsta debatt till att tala om konkurrensutsättning, samtidigt som inte en enda av fullmäktiges ledamöter enligt referatet hade några frågor med anledning av den katastrofala felräkningen.

Ibland är tystnaden talande, och sila mygg och svälja kameler får en särdeles tydlig innebörd. Trovärdigheten i att kostnadsfördyringen inte skall drabba kommuninvånarna på något sätt får väl vägas mot trovärdigheten i den ursprungliga kalkylen.

2008.08.28
Jarl Strömbäck

Partibyten vitaliserar!

I vårt mångfacetterade politiska landskap har de enskilda politikernas ställning blivit allt viktigare. En enda röst från någon ledamot kan förändra majoritetsförhållandena. Av de skälet har vi sett en politisk röra i Stockholmskommunerna Upplands-Väsby och Sundbyberg, och ett antal andra kommuner hade verkliga problem att finna fram till regeringsdugliga konstellationer efter valet 2006.
Att då röster likt Bertils Nilssons i DS 23/2007 höjs med krav på reglering av de enskilda valdas tänkande och agerande är ett tidens tecken. Enligt honom skulle partidisciplinen överordnas respekten för den personliga övertygelse som annars är ett bärande element i den liberala ideologin. Partibyten under pågående mandatperiod leda till förlorat mandat och därmed också förlorade möjligheter att arbeta för de värden man gick till val på.

Frågan om partibyten spänner över ett vidsträckt fält av överväganden. Det kan ju faktiskt vara så att partiet under mandatperioden i väsentliga frågor avviker från den kurs man tidigare hållit, och därmed rör sig bort från den värdegrund den enskilde gick till val på och är känd för att föra. Vari ligger då felet och varför skall den enskilde politikern offra sin övertygelse och sitt mandat för en politisk orientering han/hon inte längre tror på?
Det kan ju också vara så att personliga relationer i den maktkamp som dessvärre är en del av politikens mörka sida skapar relationer som inte längre går att reparera, och därmed öppnar upp för alternativa vägar vilka mycket väl kan berika det politiska systemet på sikt.

Nej, vi behöver inte en lagstiftning som låser in människors tänkande i strikt partistyrda banor. Det är den fria tanken som skapar utveckling och dynamik. Så måste det vara i alliansen när de olika partierna vädrar sina hjärtefrågor. Så måste det vara i partierna när olika ledamöter lyfter sina profilfrågor i vart fall om man företräder liberala synsätt.

Inför gärna rätten till kommunala nyval, det känns som en angelägen reform. Men den enskildes rätt att välja politisk tillhörighet tillhör våra viktigaste rättigheter. Den frågan regleras av väljarna i framtida val.
Den rättigheten skall inte maktspelet lagstifta bort.


2008.08.26
Jarl Strömbäck

Havets hemlighet!

Havet ligger blankt som en spegel och solen skiner värmande när jag lugnt och stilla kör min båt mot hemmahamnen. I Sittbrunnen lyser kantarellerna i sitt kärl som en välkommen gåva av moder natur. Och visst kan bastubad och bad i havets ännu 16-gradiga vatten vara uttryck för livskvalité.
Under resan har ännu en bok avslutats. Vissa stunder minns man mer än andra. En septembermorgonen 1994 har etsat sig fast i mitt minne. I taxin från hotellet i Hamburg till utställningsområdet talade radion om att färjan Estonia hade förlist. Med egen erfarenhet av ett 10-tal år på fartygs bryggor, föreföll uppgiften osannolik. Färjorna i vårt område är byggda för att klar gång i svår is, de förliser inte under ett vanligt oväder? Men så var tydligen fallet.

Frågan om vad som hände Estonia är ständigt levande. En rad experter från olika delar av världen ifrågasätter de ”sanningar” myndigheterna föreskriver. Under titeln Estonia Sprängdes, har nu journalisten Sven Ane´r sammanställt en rad bevis för att låsanordningarna vid den förliga rampen/visiret sprängdes sönder och samman vilket utlöste förlisningen. Bevisen för de är stålprover som hämtats på vraket av journalisten Jutta Rabbes dykare, och nu analyserats av kända experter på stål och sprängningsskador med stor erfarenhet på området.

Om det talar man inte i Sverige. Här hävdas att Estonia behöver gravfrid samtidigt som man med stor omsorg bärgat de omkomna från Tsunami. Här talar man om kostnader för bärgning av fartyget, när skrotvärdet troligen väl täcker bärgningskostnaden. Och Estonia, som bara ligger på 70-80 meters djup, borde vara en betydligt lättare uppgift att ta sig an än exempelvis den ryska jätteubåten Kursk, som bärgades på långt större djup i det mycket svårare Barents Hav för något år sedan.
Sanningen är nog den att Estonias personal och passagerare användes som levande sköldar i transportföretag som inte tålde dagsljus. I det har säkert säkerhetstjänster i ett antal länder del och borde kunna bistå med info. Visst vore det intressant om också den ryska sidan kunde bidra med synpunkter, de vet nog en del om händelserna.
Så låt mig avsluta med att rekommendera intresserade två böcker av stort värde i frågan, Sven Ane´rs Estonia sprängdes och Henning Wittes Estonia sänktes. Både kan köpas över nätet.

23.8.2007
Jarl Strömbäck

Rätten till en uppfattning!

En av den liberala tankens grundfundament är och har varit rätten till en uppfattning. På den rätten vilar också den lagstiftning som skyddar yttrandefrihet och tryckfrihet, och i grunden hela vårt demokratiska system.
Där den rätten förvägras och hotas av öppet eller fördolt våld, där bryts banden med den verkliga demokratins grund. Just av det skälet är det vidrigt att ta del av rubriken ”Politikers sambo överfölls i hemmet” (DN den 16.8). Överfallet som måste graderas som grovt följer efter är att en ung sverigedemokrat i Uppsala en längre tid hotats på olika sätt. Nu har mörkermännen, tre till antalet angripit hans unga sambo (19 år) bundit och förnedrat henne i deras gemensamma hem.

Man kan ha vilken uppfattning man vill om Sverigedemokraterna och deras politik. Det legitimerar inte överfall och våld. Den typen av agerande stärker bara motsättningarna i samhället när det istället behövs broar av förståelse och samarbete.
Sverigedemokraterna må vara udda, men de har rätten till sin åsikt så länge den framförs på ett demokratiskt sätt. Där skall de också bemötas.
Det är uppenbarligen synsätt som demokratins mörkermän inte begriper.

2007.08.16
Jarl Strömbäck

Ryskt svar!

и тут Остапа понесло в старосоветском стиле "два мира - два детства". Хреново у вас, батенька, с интеграциями, иначе не цвели бы махровым цветом всякие салемфонды и мутстондорги, или ссылочку дать? да не руских окружают враги, а источники наши сырьевые, что во все века не давали привлекали завидущих завоевателей, от Чингис-хана до Гитлера, да и дядя Сэм ручонку загребущую наложить не прочь, только хрен ему с маслом. Så lyder ett ryskt svar på min blog "Hand i hand eller.." I fri översättning blir det som följer. "Det är inte vi som har problemet med islamiska fonder. Det är inte Ryssland som är omgivet av fiender de är våra resurser som drar till sig fiender. Så har det varit alltsedan Djingis Khan till Hitler. Även dagens kapitalister vill lägga beslag på Rysslands resurser men det kommer inte att lyckas." Tack för den programförklaringen får jag väl säga till mina ryska läsare. Visst, även Sverige är ett råvaru-och energirikt land givet vår lilla befolkning. Men vi gör av allt att döma olika val inför framtiden. De valen prövas i öppen debatt och val präglade av mångfald av ideer och fri partibildning. Lag och ordning kan fungera också i demokratier. 2007.08.15 Jarl Strömbäck

Hand i hand eller?

Allt fler med invandrarbakgrund anställs i statlig tjänst i vårt land är dagens ekos nyhet den 13 augusti 2007. 16% av de statligt anställda förra året var från invandrarfamiljer, och det svenska rättsystemet var en av de arbetsplatser som nu på allvar öppnats upp för våra ”nysvenskar”.
För några i vårt land är den utvecklingen säkert ett hot, för många en naturlig och viktig del av ett alltmer etniskt uppblandat Sverige. Det nya och det gamla Sverige lär sig alltmer att gå hand i hand.

I det sammanhanget kan det vara av intresse att också reflektera över en annan utveckling. Media har de senaste dagarna kunnat rapportera att nya läromedel tagits fram i ryssland för de ryska skolorna. Läromedel som framställer Vladimir Putin som en hjälte och USA som en fiende. Massmördaren Stalin upphöjs som ledare för sin tid och den ryska historikern Nikita Sokolov betecknar böckerna som en katastrof för den ryska utbildningen av de unga.
De nya böckerna är avsedda att bygga en mur av nationalism mellan ryssland och omvärlden, en omvärld som i böckerna ses som fientligt mot ryssland. Det framställs som att Ryssland alltid har varit auktoritärt och ska vara så. Ryssarna ska åter förmås att se sitt land som en fästning omgiven av fiender.
Naturligtvis har lärare och historiker protesterat, protester som bara fört till att en lag tagits i duman som tvingar dem att använda böckerna i undervisningen.
Så manifesteras den nya nationalismen i vårt stora grannland, samtidigt som man där flerfaldigar anslagen till den militära upprustningen.

Två olika länder med två olika synsätt. I vårt land vinner integrationen alltmer mark och globalt samarbete är normen samtidigt som militären avrustas.
I ryssland ökar nationalism och isolering och militären upprustas. Den fria rösten i media finns knappast längre och den demokratiska plattform som fanns under några år vittrar alltmer sönder under trycket från ett odemokratiskt ledarskap.

2007-08-13
Jarl Strömbäck

Lämna båtlivet ifred!

Undrar vad som får folk att lägga mycket pengar på att köpa båtar? Obekvämt och trångt, blött och väderberoende! Kanske borde jag inte undra som tillhör gruppen men i alla fall. Kanske är det den frihetskänsla som kommer när vinden fyller seglen, kanske möjligheten att söka en egen vik att förtöja i, om än det sker sällan.
Under alla omständigheter är säsongen kort och timmarna på sjön blir därför dyra. Men att kasta loss från vardagen kanske är värt det priset. Och för alla de små kustsamhällen som lever på sommarveckornas turism, är båtlivet en viktig källa till inkomst och överlevnad. Där skapas också den miljö som får oss att längta ut till kusten när solen skiner.

Traditionen av frihet under ansvar har också fört till att båtlivet är väl skött. Försäkringsbolag och studieförbund har sörjt för att utbildningen av båtfolket fungerat väl. Medvetenheten om sårbarheten på sjön har också bidragit till varsamhet och begränsat risktagande. Den olycksfallsfrekvens som ändå finns, och ofta knyts till alkoholen når man knappast med fler lagar. Dåligt omdöme låter sig sällan lagstiftas bort.
Mot den bakgrunden skall frågan om båtkörkort ställas. De flesta som varaktigt sysslar med båtliv har redan idag någon form av nautisk kompetens. Det borde vara lätt att genom de rabatter på nautisk kompetens som försäkringsbolagen lägger på sina försäkringar ytterligare stimulera till utbildning i handhavande av båtar. När en särskild utbildning behövs gäller det i de flesta fall större och motorstarka planande båtar. De gränser som nu diskuteras, 7 meters längd alternativt 10 knops fart är alltför snäva.

För övrigt är min erfarenhet av många års seglande i olika farvatten runt vår kust att problemet med dåligt uppträdande på sjön är litet och knappast motiverar den uppmärksamhet som en del politiker vill göra gällande som grund för sina krav på regleringar av båtlivet.

2007.08.09
Jarl Strömbäck

I bokläsandets tid

I bokläsandets tid

Sommar är bokläsandets tid. I hamn och efter en fin segling väntar en god måltid och tid att förströ sig med spel och läsande. Så också i år. Här kommer för ovanligheten skull i min blog ett par boktips.
Långt bak i ett svunnet -60tal köpte jag biljetter till en konsert på konserthuset i Stockholm. På scenen skulle uppträda en ännu ganska okänd person som kommit att intressera mig, hans namn var Cornelis Wresvijk. Tillsammans med Fred Åkerström och Ann-louise Hansson gjorde dom där en konsert som blev upptakten till en framgångssaga för den hollandsfödde Cornelis. Men det blev en saga med många törnen vilket framgår väldigt väl i den bok om artisten som Klas Gustavsson skrivit. Den är väldigt väl värd att läsa både som ett dokument av sin tid, och som den dokumentär den är avsedd att vara.
Cornelis, en hyllad artist och levnadskonstnär levde ut sina lustar lika ivrigt som han förslösade sina tillgångar. Han dog följdriktigt alltför ung, just 50 fyllda i sviterna av ett liv där droger av olika slag fått alltför stort utrymme.

På annat sätt är den bok Märta Tikkanen skrivit om sitt liv med författaren och konstnären Henrik Tikkanen ett viktigt tidsdokument. Dess titel ”TVÅ” är nog så beskrivande. Händelserna i boken är en oftast respektfull uppgörelse med efterkrigsgenerationens slitningar mellan karriär och familj. Mellan kvinnokamp och traditionella familjestrukturer. Som sådan är den mycket läsvärd för alla som vill få en inblick i de slitningar som många familjer gått igenom som ett resultat av ett samhälle där mannen inte är den självklare herren i huset längre.
Oavsett vilken uppfattning man har i den feministiska sakfrågan, så kan boken tillföra personliga perspektiv och möjligen också ge en bild och illustration till senare årtiondens skilsmässofrekvens.

2007.08.07
Jarl Strömbäck

Gammal och ung!

Mor Karin är gammal. Häromdagen fyllde hon 98 år. Lilla Tova är ung, snart fyller hon 3 år. På äldreboendet valsar hon runt med gamla Karins rullstol. När lillan vill att Karin skall sitta på stolen gör hon det, och skrattar förtjust över snurrandet som lillan åstadkommer trots sina små krafter. Glädjen står högt i skyn en stund när ungdomen, barnet kommer till den gamle. I nästa stund är glömskan där, visst var det ett barn här? Vad heter du? Jasså är du min dotter, ja det är du ju? Beroendet är det gemensamma bandet mellan barnet och den gamle. När ålderns höst drar sin slöja av glömska över det tidigare så skarpa sinnet, då ökar beroendet. Precis som barnet behöver stöd och hjälp i sina första år, så är också behovet de sista åren. Den påminnelsen behöver vi alla som en del av vår fostran i ödmjukhet. Och så insikten av att det finns en glädje också i det skedet. Det gäller bara att skapa den, och i det har det lilla barnet en nyckelroll. Det unga och det gamla i lycklig förening. Lek med en rullator kan bli något att minnas också för den som står mitt i livet. 2007.07.29 Jarl Strömbäck

Liberalism på villovägar?

Lars-Erik Cederstav går till våldsamt angrepp på undertecknad i ett inlägg i tidskriften NU 29/07 orsakat av en debattartikel av undertecknad i det föregående numret av NU vilken också kan läsas på min blog under rubriken ”Parti i förvandling”. Redaktionen hade valt att spetsa till skrivningen genom att välja annan rubricering än min föreslagna, men oavsett det borde Cederstav nog läst artikeln fler gånger innan han fattade pennan. Så tillåt mig några korta kommentarer med anledning av hans påhopp.
Jag antar att Cederstav, givet att han anslutit sig till ett liberalt parti accepterar olika synpunkter i sakfrågor, om så är fallet varför den aggressiva tonen. När det gäller skolan så brukar den kallas landets största arbetsplats. Jag arbetar inte där själv, men har ändå under åren haft en nära anknytning till skolan liksom följt debatten. Mot den bakgrunden tar jag avstånd från den schablonbild av alltings elände som kommit att förknippas med skolan. Det finns bra och dåliga arbetsplatser inom skolan liksom inom andra verksamheter. Jag hävdar ändå att de flesta som arbetar inom skolområdet gör det med stort hjärta för de unga som skall hjälpas till kunskap och mognad genom skolan. Men inga verksamheter är statiska, skolan liksom annan verksamhet behöver justeringar i sina regelverk, men den förtjänar inte att demoniseras.
När det gäller invandring och nya svenskar, menar jag att de allra flesta som kommer till vårt land vill försörja sig med eget arbete. Det förhindras av de regelverk och fördomar som är uppställda och i grunden skapar utanförskapet. Här behövs förändringar men utifrån positiva synsätt.
Med risk för att Cederstav också i fortsättningen kommer att etikettera mig gnällspik, kommer jag att framföra åsikter som kan tolkas som kritiska mot den bild av partiet som ges via media.
Det är nämligen en mycket viktig del i min tolkning av det liberala budskapet.

2007.07.21
Jarl Strömbäck

sommarbild

Det är högsommar i norden. Runt våra kuster utspelar sig det årligen återkommande utbytet av upplevelser. Även här uppe i norr ser jag flaggor från många länder i aktern på seglande båtar. Och i kustsamhällena sker en kulturell och ekonomisk injektion genom båtturismen som är av stort värde för deras överlevnad när höstmörkret tar över.

Trysunda heter en ö som förra året i ett sammanhang klassades som Sveriges bästa ö. En väl skyddad hamn och ett besöksvänligt bemötande från hamnpersonalens sida är en del av orsaken i det fina lilla fiskesamhället. De många möjligheterna till skyddade platser att sola och bada på, vare sig man föredrar klippor eller genuin sandstrand en annan. Just därför är det kanske inte så konstigt att hamnen häromdagen var full av gästande båtar, och flaggor som den österrikiska, engelska och tyska kunde ses, förutom då den finska och svenska. Och i bastun på kvällen var våra finska gäster självklart närvarande.

Frihetens redskap brukar segelbåtarna kallas. Vinden är dess motor och det borde ju passa i tiden. Låt den sektorn av vår tillvaro få bli en zon skyddad från alltför mycket av klåfingriga ingrepp. Den betalar väl sina kostnader och betyder mycket för den kustnära glesbygdens överlevnad.
Och barnens lek och skratt i sommarkvällen blir en påminnelse om det goda livet, något att minnas och ha kvar.

20.7.2007
Jarl Strömbäck

Värdet av ett mänskoliv!

Vad är en människas liv värt? Politiska förvecklingar och kris i utrikes relationer? Svaret är åtminstone delvis ett svar på den demokratiska mognaden hos de folk som berörs. Mycket stora resurser av både pengar och personal har gjorts av engelsk polis för att finna den förre sovjetagenten, sedermera Putinkritikern Alexander Litvinenkos mördare. Spåren leder till en tidigare kollega till Litvinenko vilken nu begärs utlämnad av engelsmännen. England kan kritiseras för en hel del, men man har ändå en rättstradition att vara stolt över. Också under nazitiden var det England som gick i fronten för motståndet när andra nationer, inklusive vårt land sviktade. Att man nu väljer att ta strid för en död mans minne, dessutom med rötter i ett annat land är en stor seger för rättsäkerhet och människovärde. Därför förtjänar den brittiska politiska ledningen applåder för sitt val att stå upp för människors säkerhet. Och för Ryssland återstår att bevisa sin politiska mognad. Det kan lämpligen ske genom att plocka fram Anna Politkovskayas mördare, att släppa pressen fri igen och att öppna upp för OSSE och västliga media att fritt resa i landet inklusive Tetjenien. 2007.07.17 Jarl Strömbäck

I dårarnas paradis!

Sverige är ett märkligt land. Bäst i världen, det vet väl alla! Om bara vi 9 miljoner svenskar gör det rätta så räddar vi världen och sover gott om natten.

Så kommer det sig att det kloka ledarskapet nu aviserar en dubblering av kostnaderna för elektrisk energi. Det skall ske genom höjda kostnader via utsläppsrätter på energi producerad med vatten-och kärnkraft som inte skapar några utsläpp att beskatta. Vad gör väl det, logik är bara tråkigt! Dubblerade kostnader för villaägaren innebär för många 20-30.000 kronor högre pris på elräkningen per år, en bagatell för vårt kapitalstarka folk?

För att ytterligare markera vår vilja att förbättra världen skall drivmedelskostnaderna fördubblas. 20 kronor litern för bensinen, oberoende av vad världsmarknadspriset är. Så garanteras att vi alla får lära känna vår kära hembygd bättre, och inte slösar tid på onödigt resande?

Härliga tider för politikens rosenrasande goda idealister, liksom för dess penningsamlande Joakim von Ankor. Och tänk vilket välgörande slag det blir mot konsumtionssamhället. Härligt med tomma skyltfönster där onödiga butiker förr bjöd ut varor som folk hade råd att köpa.

I dårarnas paradis går idealisterna strålande av glädje fram likt självmordsbombare, häftigt applåderade av politikens överstepräster, vilka ser kassakistan svälla alltmer. Och i Zimbabwe gapar hyllorna tomma.

10.7.2007
Jarl Strömbäck

Parti i förvandling

Parti i förvandling.

Om en dryg månad skall det liberala Folkpartiet välja ny ledning i samband med sitt landsmöte. I det valet ligger också mycket av framtiden för partiet. Skall väljare och medlemmar uppskatta den nya ledningen och dess profilering, eller skall man välja något annat parti i den flora av partier som finns på den svenska marknaden.

Valet är inte självklart, mycket har hänt i partiets värld under de senare åren. När Bengt Westerberg tillträdde i mitten av 80-talet var han ansedd som en högerkraft. Han visade sig sedan i värvet som partiledare bli den som kanske mer än andra av partiets ledare fört fram de mjuka frågorna. Från det första valets krav om ett ”eget rum på långvården” till lagstiftningen för de funktionshindrades stöd och hjälp, LSS-lagen går en rak linje av socialliberalt reformtänkande vilket uppskattades av många och gav partiet en tydlig socialliberal profil.

Under senare år har kravpolitiken, synen att kräva resultat i olika avseenden alltmer kommit att framträda. När partiet om några veckor väljer Jan Björklund till partiledare så blir det ett val av den störste kravpolitiker vi har i landet. Som sådan har han en tydlig profil, men knappast en profil som stämmer särskilt väl med Westerbergs.

I valet av hantering av partiets olika frågor, ligger också vilka väljare man attraherar. Det är ingen tillfällighet att många av sverigedemokraternas väljare angett just Folkpartiet som sitt näst bästa parti. Folkpartiets profilering i kraven på invandrarfrågans hantering ligger som grund för den inställningen.
Folkpartiet kommer att klara sin skinnömsning på ett hyfsat sätt. Knappast så att man når 10-procentsnivån igen, man får nog finna sig i att mätas mot 4 % -spärren. Men den balansgången har man klarat förr. Synd ändå att de mjuka krafter som liberalismens kärna förutsätter, tolerans och vidsyn liksom den hjälpande handen, nu så tydligt får stå tillbaka för schablonbilden av det hårda och kravställande Folkpartiet.
Den bilden gör aldrig partiet stort i vårt land.

7.7.2007
Jarl Strömbäck

Drabbade!

Drabbade! Var går gränsen för förföljelse och förtal? Frågan är berättigad, och har fått förfärande konsekvenser i ett fall som tidigare engagerade många av ÖA:s läsare. Den minnesgode kommer säkert ihåg den debatt som fördes för ett år sedan i fallet om en 7-årig flicka som humanistiska nämnden under ca 15 månader flyttade mellan institutioner och familjehem/fosterhem alltmedan flickans föräldrar förde en envis och engagerad kamp för rätten till sitt barn och barnets rätt till sina föräldrar. Att den kampen inte är en enskild händelse, visas med stor tydlighet av en debattartikel som 23 jurister och andra sakkunniga hade i bl.a. ÖA den 23maj. I fallet med familjen och den då 7-åriga flickan fick kampen ett lyckligt slut. I kammarrätten underkändes argumenten mot dem, och familjen kunde återförenas. I rädsla för de lokala myndigheterna valde familjen att vid årsskiftet flytta till en mellansvensk ort där de under vintern kunnat leva i harmoni och utan fruktan för repressalier. Flicka som allmänt anses vara mycket begåvad, har skött sin skolgång på ett utmärkt sätt och fick vid skolslutet efter sitt första skolår för ett par veckor sedan sjunga solo för ca 400 lyssnande barn och vuxna. Men förföljelsens skuggor är långa? Snart nog blev familjens nya hemort känd, och för en tid sedan skickades en skrivelse från Öviks sjukhus barnklinik till kollegor i familjens nya hemort. Brevet innehöll en upplysande slaskhink av de argument som kammarrätten tidigare underkänt. Kan den chock och ångest som grep familjefadern efter att ha tagit del av skrivelsen ha utlöst den hjärtinfarkt, som på midsommaraftonens morgon tog mannens liv? Kvar står nu flickan med sin synskadade mor. Flickan har mist sin far och kvinnan sin make. På vilket sätt tror sig den nu aktuella läkaren ha hjälpt familjen, eller var det aldrig syftet? Var Öviksläkarens handlande ett försök att kringgå Kammarrättens dom, och initiera en ny process? I det skenet framstår det som en ondskefull och förfärlig handling vilken inte gärna kan ha något med vare sig rimlig rättsäkerhet eller läkaretikens budskap om att läka och hela att göra. 2007.07.02 Jarl Strömbäck

Från midnattsol...

Från midnattsol till augustimörker. Från midsommarsill till tigerräkor och maffig biff. Florida ligger en bit från det norrländska Sverige. I latitud räknat på Saharas nivå.
Ändå, en grön och prunkande delstat i det stora landet i väster. 800 nya invånare per dag kommer till delstaten. För värmens skull kanske,eller för det goda livet. Florida har utvecklats till en fristad för amerikas pensionärer. På vissa orter närmar sig medelåldern 60 år.
Men inte så i lilla Gainesville, den stad som häromåret blev uttsedd till den stad i USA som det var bäst att leva i. Här dominerar ett av USA:s största universitet med 50.000 inskrivna studenter. Anmärkningsvärt kan det tyckas i en stad med lite mer än 100.000 invånare. Villaområdena är förhållandevis propra och köpcentra rena och prydliga. Den amerikanska vänligheten, kanske ibland påklistrad är ändå inspirerande. Visst har vi en del att lära också från den här kulturen.
Stor är skillnaden mot Orlando, där härskar kommersialismen och turismen. Seaworld och Disneyland är bara 2 exempel. För den som vill uppleva lite genuin amerikanism med historiska rötter, besök Cedar Key, en gång Floridas största stad, numera en sömnig utpost med fina fiskrestauranger. Eller St Augustine där den vite mannen först satte sin fot på amerikansk mark 1513 genom spanska conquistadorer. Där finns ett 1600-talsfort som minner om gamla strider, liksom den allra första skolbyggnaden i USA bevarad.
Så gör gärna ett avsterg från den gängse turistrytmen. Hyr en bil och besök alternativen.

2007.067.26
Jarl Strömbäck

Folk är inte dumma - 2.

Jag noterar att Elvy i sin kommentar till mitt inlägg ”Folk är inte dumma” (ÖA 12.6) i stort instämmer. Hallhyrorna är också föremål för en stor artikel i lördagens (16.6) ÖA, vilken bekräftar att vi i Övik har högre hyror jämfört med fallet i våra grannstäder. Det är naturligtvis logiskt att om en mycket stor del av de medel som finns för fördelning går till den stora elitklubben, övriga får mindre att dela på. Jag delar Jerry Häggströms uppfattning (Mittnytt 20/6) att MoDo-hockey idag är ett etablerat företag i evenemangsbranschen. Man borde mot den bakgrunden kunna stå på egna ben utan omfattande samhällsstöd, vilket mängder av andra företag i samhället får göra.
Och bespara mig arrogansen. Jag har fortfarande Arena-avtalet kvar så som det presenterades i fullmäktiges handlingar. Hockey-gymnasiet fanns faktiskt före det att Arena-bygget ens var påtänkt. Men ändamålet helgar medlen heter det ju, och därav argumentationen.
När Elvy lyfter upp stödet till de små klubbarna bör man ha i åtanke, att det stödet oftast förutsätter ett stort eget arbete av klubbens medlemmar och funktionärer. Det gäller också de arbeten som gjorts i Järved och på Skyttis skidspår. När den ekonomiska piskan viner över ryggen på de mindre bemedlade klubbarnas ryggar, då är det den socialdemokratiska ledningen som håller i skaftet.
Elvy är säkert minnesgod nog att veta att jag i fullmäktige stödde satsningen på Skyttis skidstadion. Den verksamhet som bedrivs där, vare sig det handlar om promenader i området, jogging eller skidåkning handlar i grunden om folkhälsa. Det kan man knappast säga om ölhinkandet i arenans pubar och restauranger.
Politiskt ledarskap handlar också om förnyelse, något som socialdemokraterna på riksnivå fick erfara i höstens val och tagit konsekvenserna av. Jag önskar Mona Sahlin lycka till i hennes arbete. Men den förnyelsen krävs också av partierna på lokal nivå. I den mån man inte inser det, väljer man att spela hazard med partiets framtid i potten.
Slutligen vill jag klargöra att också jag gläder mig över MoDos framgång den gångna säsongen. Efter många snöpliga finalförluster var det MoDos tur att få höja bucklan.

2007.06.20
Jarl Strömbäck

Huvudlöst många huvudstäder

Den lokala prestigen är en stark kraft. Så också i vårt alldeles egna norrländska Idyllien. Där har på sistone en av kustens större städer, Sundsvall officiellt förklarat sig vara norrlands huvudstad. Frågan blir då rimligen på vilka kriterier?
Annars kunde man väl i och för den goda ordningens och grannsämjans skulle utnämna ett antal platser till norrländska huvudstäder. Exempelvis Kiruna för huvudstad i rymd och gruvkunskap. Umeå med sitt universitet kanske kunde kallas norrlands humanistiska huvudstad, medan Timrå och Örnsköldsvik årligen fick kämpa om titeln Norrlands hockey-huvudsstad.
Inte att förglömma måste då naturligtvis Åre benämnas Norrlands alpina huvudstad, låt vara att det bara är en by men ändå. Och för att inte helt förglömma de kulinariska skönheterna, varför inte göra Burträsk till ostens huvudstad i kraft av sin Västerbottensost tillverkad där sedan 1872. Vad beträffar surströmmingen blir det svårare, där kan en rad orter få kämpa om äran exempelvis genom att en större surströmmingsprovning görs under övervakning av stränga domare, allt i det goda vinets anda.
Så kanske vi kan lösa problemet med Norrlands huvudstad för tillfället. Rimligen bör då omprövning av den ärevördiga titeln ske med årliga mellanrum, det vore ju förskräckligt om någon tog äran åt sig oförtjänt.

2007.06.16
Jarl Strömbäck

Politiskt självmål!

Det moderata ledarskapet markerar på DN-Debatt (13.6) sitt avståndstagande från Ansvarskommittens förslag om större regionbildningar. Det argument man använder är att den typen av förändringar skall komma till med större lokal förankring.
Men visst finns förankringen. När frågan nyligen var tema för möten i Sundsvall var drygt 90% av intresserade beslutsfattare och andra för regionerna. Och väger inte det förhållandet att de fyra nordliga länens landstingspolitiska ledningar vill ha regeringens stöd för att påskynda processen mot en regionbildning något i den moderata vågskålen?
Nog är det väl ändå att slå knut på sig själv när man som moderaterna nu å ena sidan talar om lokal förankring, och å andra sidan vill ha kvar fjärrstyrningen från Stockholm bland annat genom att slopa landstingen.
De lokala M-politikerna har en svår uppgift, men viktig att tala sina storstadsvänner tillrätta. Det utspel som Moderaterna gjort kommer om det inte ändras att skjuta alliansen i sank. Med det ger man oppositionen det verktyg man behöver för att bända sönder den tilltro som möjligen ännu finns kvar för alliansregeringen.
De många väljare som ser ett större lokalt inflytande i den kraft som kommer ur ett större regionalt inflytande, de genomskådar bluffen. Den moderata rädslan för regional handlingskraft kan möjligen ha sin grund i att moderat politik har en svagare förankring i landet i stort än i storstäderna. Men att väja för det problemet genom att försöka blockera den organisatoriska förnyelse som de flesta ändå erkänner, är riktigt oklokt.
Det är att göra sig skyldig till ett politiskt självmål.

2007.06.13
Jarl Strömbäck

Folk är inte dumma!

Folk är inte dumma. Om de krav som ställs på somliga, i andra fall motsvaras av en överväldigande offentlig generositet uppstår rimligen frågan om vilka värderingar som återspeglas i det handlandet?
I sin krönika den 9.6 tar Ulf Eklund upp idrottens dilemma i skuggan av det stora elitlaget. Den debatten florerar fritt mellan skål och vägg, men kommer mera sällan till uttryck i det offentliga. För vem vågar ta striden för de små föreningarnas villkor, när det offentliga samhället står på tå för elitklubben? När beroendet av det offentliga stödet är det halmstrå som bredd-och ungdomsverksamheten är i så stort behov av, och därmed också välviljan från de bestämmande.
Den klubbfunktionär vars alternativ är ideellt arbete och ett blygsamt kommunalt föreningsbidrag kan ju samtidigt se hur miljoner av offentliga medel slussas som stöd till elitklubben samtidigt som dess spelare avlönas med statsrådslöner.
Samtidigt som väldiga summor av offentliga medel investerats i det nya hockeytemplet av offentliga medel, brottas den lilla klubben med ständiga krav på betalning för hyror och andra kostnader, klyftan mellan de som får och de som avkrävs alltmer av frivilligt och oavlönat arbete ökar. Lägg till det personliga ansvar som följer med en styrelsepost, och slutsatsen är ganska enkel. Det offentliga samhället får som det vill, och markerar det genom de signaler man ger.
Det ligger ett mått av tragik att i ortstidningen se det ledande kommunalrådet vid den sista hemmamatchen utspökad i klubbdräkt likt ett enfaldigt spektakel. När behovet av självhävdelse blir så stort att det övergår till enfald, då övergår nyttan till att bli en belastning på sikt. Att de små klubbarna nu får allt svårare att driva sin verksamhet och finna ledare för dem är inte konstigt. Det är en direkt följd av de prioriteringar som gjorts under en följd av år.
Folk är inte dumma!

9.6.2007
Jarl Strömbäck

Estonia-förlist sanning!

Osannolika händelser har en tendens att förbli öppna gåtor vilka kräver nya svar. Estonias förlisning är en sådan gåta. Alltsedan jag hörde om förlisningen i en taxi i Hamburg den där septembermorgonen 1994, har förlisningen följt mig.
Inte så konstigt kanske, med 10-talet år på fartygs bryggor, varav ett par år i stora passagerarfartyg är det rimligen ett ämne som berör. De begränsade vattnen i Östersjön, det är ju i egentlig mening ett innanhav, borde inte kunna sänka ett stort fartyg.
Att sedan mängder av experter ställt sig frågande till den officiella versionen av händelserna är bra. Nu senast har en internationell grupp med experter, The independent fact group, arbetat med en studie av sjunkförloppet med syfte att se hur vatteninflödet måste ha skett givet sättet hon sjunk på.
Runt om i världen förliser ett antal fartyg per år. Normalt görs stora ansträngningar för att finna ut orsaken. Dykningar, där det kan ske är då en given metod i arbetet. De 80 meter som Estonia ligger på är inget problem för dykare som arbetat i offshore på långt större djup. Istället för att släppa fram oberoende experter, har statsmakterna med Sverige i spetsen försvårat arbetet med att finna ut så mycket som möjligt om haveriet. Medlet är att utlösa gravfrid över vraket, och med militära resurser se till så att obehöriga inte gör sig omaket att dyka där.
Att nu Estlands regering vill ha klarhet i frågan är bra. Det handlar i mycket också om det landets självkänsla som gammal sjöfartsnation.
Bakom Estoniahaveriet ligger troligen sanningar gömda, vilka i ett samhälle präglat av öppenhet måste släppas fram.
För dig som är intresserad är nätet en källa till mycket info i den här frågan. Ingen deckare kunde vara mer intressant än många av de skrivningar som finns att läsa på nätet om detta. Skillnaden är att i deckaren finns ett givet slut, det saknas ännu i Estonia-fallet.

2007.06.05
Jarl Strömbäck

Turkish dilemma

Turkish troops are gathering on the Iraqi-Turkish border. This is today’s news. Pretended threats from the other side are ones again used as a reason for the militaries power demonstrations. And this is in essence the Turkish dilemma.
If only this country after the Ataturk days managed to build up also the democratic system, then Turkey could have been a really strong political power today, instead of always being questioned for its policies.

If Turkish leadership accepted a degree of independence for Kurdistan, similar to the peaceful split-up in many ex. Soviet states, then Turkey could have saved lots of suffering and economical resources could have been used for more meaningful purposes than killing people.
So the message to Turkey from the EU and America will hopefully be, send the military back to the barracks. Start talking with people instead of jailing those with different opinions. Accept that Kurdistan has the right to a high degree of independence; this development could be a new landmark for the democratic development in Turkey.
A landmark in the spirit of Kemal Ataturk.

2007.06.01
Jarl Strömbäck

Miljöbluffen?

Att leva som man lär är inte alltid lätt. Ändå borde man åtminstone försöka. På området miljö breder nu den politiska skenheligheten ut sig allt mer. Ett väldigt tydligt exempel på det är hanterandet av miljöbilar i Örnsköldsviks kommun, en kommun som gärna framställer sig som ”miljökommun”.
I Kommunen har sedan länge en ledande bilhandlare propagerat för etanolen som det framtida drivmedlet. Att skövlingen av regnskogar och användningen av råvaran kommer i konflikt med försörjningen av folket i stora delar av världen, är naturligtvis inget man talar om.
I den kommunala miljösatsningen ingår också att man inköpt/leasat 145 dyra miljöbilar av bilhandlaren ifråga. Nu visar det sig emellertid att de bilarna tankas till 75% med bensin. Bensinen är mer lättillgänglig, den är ofta billigare om man tar hänsyn till förbrukningen, och det finns inga regler som säger att ”miljöbilarna” ska tankas med etanol.
Så miljöbilarna blir till en skenhelig potemkinkuliss, de har föga djup och mening. Därmed inte sagt att vi inte behöver få fram alternativa drivmedel. Den forskningen borde ha hög prioritet.

2007.05.29
Jarl Strömbäck

Sjösättningstider

Sjösättningstider är bråda tider. Allt med båten skall kollas. Har vårrustningen gjorts som det var tänkt. Har botten målats med rätt färg och har motorn fått sin skötsel med nya oljor. Kanske någon ny utrustning skall inmonteras.
Så kommer dagen D, vädret är lika viktigt som inför ett Vasalopp. Inte regn och rusk och framför allt, inte för mycket vind för då kan man inte masta på. Även en till synes smäcker mast blir till en farlig och ohanterlig spira om vinden blir för stark.
Lördagen då det händer har vi en mulen morgon men nästan vindstilla. Det oväder med regn som aviserats har passerat under natten, och sakta, sakta började molnen spricka upp.
Åke med traktorn och vi vid kranen har mångårig rutin numera, allt flyter fint. 12 båtar i vattnet inom 1,5 timmar allt under trevligt småprat i manligt rå men hjärtlig ton. Sjösättning hör förhoppningarna till, de om en fin båtsommar.
Så börjar då påmastningen Om de orutinerade inte får hjälp, kan de fastna under mastkranen i timmar. Det är inte alla som klarar att hålla reda på stag och fall. En och annan mast måste tas ner igen sedan man upptäckt att fall ligger på fel sida spridare eller andra misstag gjorda innan lyftet. Så går timmarna alltmedan man hjälper varandra för att få ett bra flyt i processen. Båt efter båt svänger ut på fjärden med sin mast som en stolt erekterad penis rakt upp i luften. Återigen potent inför sommarens äventyr.Under arbetets gång slängs kvickheterna muntert omkring, gemytet fungerar bra som smörjmedel för att dölja nervositeten för att göra fel och orsaka trassel.
Gårdagen var en sådan dag och den känns i kroppen. Det är många muskler som får oväntad motion under lyftet av båtar och master, men sånt går över. Samtidigt är den här typen av arbete en lisa för själen i kontrast till den falskhet som är så påfallande hos många av de man måste möta i det politiska systemet.
På det sättet kan också en tung arbetsdag bli en upplevelse av gemenskap som bär på ett positivt budskap av förutsättningslöst, improviserat och positivt samarbete.

2007.05.27
Jarl Strömbäck

Katastrofer säljer

Undergångstankar brukar traditionellt vara förbehållna religiösa fanatiker. Idag är det miljönissar av båda könen som är dess överstepräster. Från olika håll och miljöer kommer de via media in i våra liv, i våra vardagsrum och kanske i våra drömmar. Att allt som sägs och görs inte hänger ihop spelar kanske mindre roll, det går ju att tjäna pengar på karusellen.

För ingen skall väl tro att Al Gore gör sina turne´er jorden runt utan ersättning. Och hans chateau med åtta badrum tyder knappast på energisparande. Eller för att ta ett närliggande exempel, vår västernorrländske landshövding som predikar miljöbilar, föredrar en pansarglasprydd Stor Volvo med en bensinslukande V-8 som motor för egen del. Så vad är allt talet om miljön, vid sidan om den kommersiella cirkusens nya guldkalv?

Kjell Aleklett heter en uppsaliensk professor och forskare som under ett antal år följt energifrågor relaterade till fossila bränslen. Det är ju de fossila bränslena som är de stora bovarna i växthusgasdebatten. Aleklett hävdar tillsammans med forskarkollegor att det finns en stor diskrepans mellan de framtidsbilder som förs fram av de som tror på den globala uppvärmningen, och den tillgång av fossila bränslen som finns.
När katastrofmakarna räknar fram sina ödesmättade prognoser, väljer man att utgå från att förbrukningen av fossila bränslen kommer att fortsätta att stiga. Men om det nu är så att vi håller på att passera ”Peak oil”, och lite längre fram också ”Peak Coal”, då innebär ju det att de fossila bränslenas påverkan på miljön kommer att avta. Därmed avvärjs rimligen en del av det hot som är relaterat till växthusgaser.
I en framtid kommer nya drivmedel att komma fram. Vätgasen är kanske det mest intressanta om man nu lyckas bemästra säkerhetsfrågorna i hanteringen. Den utvecklingen kommer att bli intensivare allt eftersom oljans makt minskar. Etanolen som så många tror på, döms allt oftare ut av främst två skäl. Dels för att framställningen av etanolen är kostsammare än dess energivärde vid nuvarande prisnivåer. Dels eftersom framställningen av etanol tar maten ur munnen på fattigt folk i många länder.
Men under tiden som debatten går hög, och vården av miljön blivit politikens nyaste religion fungerar den utmärkt också för kommersen. Katastrofer säljer.

2007.05.23
Jarl Strömbäck

I brytningstid!

Det är försommar i luften när jag gör min tidiga morgonjogg strax efter 06 på morgonen. Fåglarna sjunger samtidigt som söndagsstiltjen vilar över nejden. Solen har redan lyst flera timmar. Vi är i de vita nätternas tid, som ryska vänner brukar säga.
Och den politiska försommaren måste ha känts väldigt stark när Gorbatjovs glasnost och perestrojka bröt den kommunistiska isoleringen för drygt 15 år sedan. Så mycket förhoppningar och drömmar som släpptes fria. Och visst blev hela 90-talet ett enda stort töväder, om än med kaotiska inslag.
Frihet är inte detsamma som ansvarslöshet. Demokrati inte detsamma som brist på styrning, och det problemet missade Jeltsin grovt. Hans slapphet och brist på styrning skapade förutsättningarna för det bakslag som nu råder i vårt stora grannland. Putin och hans vänner har under några år steg för steg monterat ner den demokratiska plattform som byggdes för 15 år sedan. Pressen är starkt kontrollerad av Kreml, politiska partier är i praktiken förbjudna såvida de inte följer Putins pipa. Och regimen visar sina muskler i stort och i smått, i Tjetjenien och genom lönnmorden på kritiker som Anna Politkovskaya och Litvinenko.
Ingen går säker som vågar utmana makten. Är förre stormästeraren i schack, Kasparov nästa offer för Putin-regimen.
Att det nyligen mellan EU och Ryssland avhållna mötet i Samara blev en enda stor flopp är mot den bakgrunden inget att förvånas över men väl att beklaga. Ryssland och EU är beroende av varandra, och det beroendet innefattar också synen på medborgerliga rättigheter och internationell rätt. Putin är på god väg att åter etablera Stalins fula tryne i landet, och det gynnar endast ett etablissemang som ser makten som en huvudfråga, och dess mål att göra livet bra för folket som en bifråga.

2007.05.20
Jarl Strömbäck

A guard against the Burkah.

For some reason, I don´t know why has my visits in Turkey given me a very caring attitude to the country. To me it is a country with hardworking and very friendly people. The work that Kemal Ataturk did in order to close the books to the old Osman times, and position the country to western thinking was remarkable. And in so way Turkey has become the bridge between the Islamic world and the west in a both physical and menthal meaning.
To me, and also Sweden in general therefore we have every reason to support the forces that work for Turkish membership in the EU. The red flags that resently has waved in demonstrations in support for a secular Turkey, is in this respect also a cry for help sent to the western world.
In many ways it is all a matter of who is extending the influence over the Turkish people. Will the Islamic laws practised in Iran also cover Turkey some day in a close future, or will the secular forces be strong enough to resist?
Turkey is vital to the development in Europe, but also is the development extremely vital to the future life for its women. I want to see them proud and strong like the women in this picture, not suppressed and covered with a Burkah.

2007.05.17
Jarl Strömbäck

Kostnadsökningar hotar vården

Vari ligger den största faran för ytterligare nedskärningar i vården? Ligger den i att lönekostnaderna ökar mer än produktivitetsökning och intäktsökning i landstingen? Eller ligger den i att vården får allt större rekryteringsproblem?
När Vårdförbundet i ST den 16.5 lyfter frågan handlar det om lönen för deras medlemmar, och det är rimligen deras uppdrag. För arbetsgivaren landstingen, och ytterst de politiskt ansvariga handlar det om helheten i vården.

Det är också min uppfattning att löneklyftorna i vården är orimligt stora. Frågan tas också upp i en artikel i tidningen Dagens Samhälle (nr 5,2007) där man granskat ett antal landsting och konstaterar att 97 av de högst betalda i Kalmar läns landsting var läkare. Tre av de administrativt ansvariga fanns bland de 100 mest avlönade, men på blygsammare placeringar. Högst betalde politiker, landstingsstyrelsen ordförande kom först på 362 plats i det landstingets löneliga. När man nu diskuterar en utvidgad hjärtverksamhet i vårt län, kan det vara på sin plats att påpeka att den kompetens som där krävs också kostar pengar. Den högst betalde i Kalmar läns landsting var den överläkare som var ansvarig för PCI-verksamheten, han har en lön av 150.000 kr/månad.

I synen på lönen ligger i hög grad ett samhällsintresse. Ur den synpunkten är det olyckligt att löneskruven i allt högre grad riskerar att äta upp de resurser som annars direkt kunde komma behövande till del. Det finns ett direkt samband mellan kostnadsutvecklingen, av vilken lönerna är en viktig del, och inskränkningar i vården.
De löner som redovisas som grundlöner är som så ofta i offentlig sektor utrustade med ett stort antal tillägg för obekväm arbetstid, speciella kompetenser etc. Den verkliga lönen kan på det sättet bli väsentligt högre än den som redovisas som grundlön. I ett akademiskt perspektiv finns det dessutom stora grupper inom utbildning och socialt arbete som också har löner vilka kräver mångåriga utbildningar och erfarenheter, utan att ge högre löner än de som nu redovisas av Vårdförbundet.

Den stora skevheten, och en stor fara för utvecklingen inom vården i vårt land är istället att utbildningen av läkare under en lång följd av år varit alltför liten. Svenska ungdomar som vill utbilda sig inom området får i stor utsträckning söka sig utomlands trots toppbetyg. Den utvecklingen har fört till att vi har en stor läkarbrist i landet, med följden att lönerna har tryckts upp på ett sätt som i grunden hotar en solidarisk sjukvård.
I en sjukvårdsmodell där tillgängligheten blir alltför dålig kommer alternativa vårdgivare och försäkringslösningar att bli alternativet för de som har råd.

2007.05.16
Jarl Strömbäck
Landstingspolitiker

Vinst för demokratin!

Undertecknad tillhör inte de mest engagerade i schlagervärlden. Ändå finns det tillfällen när segern i en så speciell tävling som European Song Contest kan ha ett särskilt värde.
När Serbien nu otippat vann årets upplaga av tävlingen så var det en välbehövlig glädjekick åt ett sargat land. För de krafter som vill glömma Milosevic och hans år av fasor måste segern ha en väldig betydelse. Både som inspiration inför framtiden, och som painkiller när svåra år behöver glömmas.
Melodin var bra och en värdig vinnare, och de i väst som talar om konspiration glömmer så lätt med vilken självklarhet man ofta under åren har gett sina egna vänner stöd i omröstningarna.

2007.05.14
Jarl Strömbäck

Liberal paradox

Vårt Sverige är i de flesta länder känt för begrepp som tolerans, solidaritet, jämlikhet och klasslöshet. I offentlighet och arbetsliv manifesterade i Du-reform och demokratiskt ledarskap. Det är ett arv värt att försvara.
Det hindrar inte det liberala partiet att i dagarna välja en av landets mest profilerade rödstrumpor till sin ledare. En person som med sin glödande misstro och misstänksamhet stött bort många potentiella medlemmar och väljare av båda könen.
Tacka vet jag det oförstörda barnets ovillkorade tilltro.

2007.05.12
Jarl Strömbäck

Blåröd vänskap?

Knappt har förre statsministern Göran Persson avgått, så sällar han sig till lönelistan för ett av många lobbyingföretag. Där tar man emot honom med stor glädje, hans kontakter förväntas betyda mycket för företagets verksamhet. Gott så, genom åren har kritiken ofta varit hård mot det segregerade Sverige där blått stått mot rött, Höger mot vänster och socialdemokrater och fack mot företag och arbetsgivare. Om nu det förhållandet kan mjukas upp är det väl bra, vi behöver mer av samverkan och mindre av polarisering och konfrontation i samhället. Ur den synpunkten sett är Perssons vägval att gratulera. 2007.05.08 Jarl Strömbäck

Någon annan?

Det var kyligt lördagen den 5 maj. Ett par plusgrader och mulet och grått väder var inte speciellt lockande för utomhusarbete. Ändå var uppslutningen väldigt bra när frivilligarbetet kallade. Det var dags att göra bryggorna klara inför sommarens båtliv. Bommarna skulle ut och gammalt skräp i hamnen, vass och annat fick bli lågornas rov.
Båthamnen är helt medlemsfinansierad. Inga avgifter finns från kommunen eller andra offentliga bidragsgivare. Och just det gör det så intressant att notera, att människor från fabriksgolv till direktör går in för arbetet med samma anonyma självklarhet. Här syns inga slipsar och kostymer, det är arbetskläder som gäller.
Och kanske är det en fingervisning också till det politiska systemet. Det människor vet att man måste göra i samarbete görs, det finns ingen annan att skylla på. Det arbete som det offentliga antas göra, det får också det offentliga det fulla ansvaret för. Det civila kapitalet i form av frivilligt samarbete, får stå tillbaka för skattekollektivets självklara syn att det skall samhället göra.
I den rågången ryms mycket av politikens kärna, och var man söker sina röster.

2007.05.06
Jarl Strömbäck

Det tredje alternativet

Just nu har spekulationerna om Folkpartiets nye ledare tagit fart. Inget ont i det, tanken flyger fri. I en enkätröstning i DN för en tid sedan var Jan Björklund klar favorit vilket inte är så underligt. Han har ju haft många år på sig att bygga sin politiska plattform. Mest överraskande i det sammanhanget var tredjenamnet, knappt slaget av Cecilia Malmström men långt före etablerade liberaler som Karin Pilsäter och Johan Persson. Första gången jag såg henne, under demokratidagarna i Sundsvall sent 90-tal var hon en udda liten fågel utan politiskt namn som syntes i korridorerna. Sedan har hon med sitt för svenska politiker exotiska utseende tagit en riksdagsplats 2002, och talar för jämställdhet och integration som minister på ett sätt som verkligen imponerar. Nyamko Sabuni har vuxit enormt i sin roll och med rätta väckt respekt för det. Nog hade det varit inspirerande att se henne som partiledare, men kanske är tanken alltför djärv. Å andra sidan har mången ”dark horse” överraskat. Varken Göran Persson eller Mona Sahlin var ju några favoriter inför sina partivänner. Den som lever får se! 2007.05.04 Jarl Strömbäck

Framgång kan förblinda

Vi lever i en tid när spänningarna i samhället tenderar att öka. Inte minst syns det i debatten om det nya Sverige, det som inte längre är så självklart blågult. Men så har det alltid varit, att var tid har haft sina utmaningar. Den svenska demokratin har stått stark, förankrad i sin myriad av demokratiska plattformar, skapade av en mängd små byggstenar med ett gemensamt mål, nämligen att skapa god folkbildning och fredlig samexistens trots olika synsätt i detaljfrågor. I det sammanhanget är det inte trivialt vilka signaler den offentliga makten skickar ut. Är det machokulturen som skall lyftas upp och prioriteras? I skränet från idrottens arenor, drunknar kanske de kulturbärare som hellre ser till djupet än till ytan? Robert Rungstad tog upp den frågan på ett mycket talande sätt i sin krönika i ÖA för en tid sedan. Där det starka får härja fritt, där har vi snart elitismens stöveltrampande 30: tal runt knuten med allt det förakt för det alternativa tänkandet som ett fritt samhälle måste ha som sin livsluft. I det sammanhanget skall ses de ingrepp på demokratins små arenor som präglar vårt politiska beslutsfattande av idag. När samhällets bidrag till idrottens Arena indexreglerat görs mer än dubbelt det som samtliga studieförbund får, då markeras synen på skillnaden mellan de starka och de svaga. När danspalatset får långt mer än det samlade stödet till studieförbunden, då markeras flärden som en viktigare samhällsfunktion, än bildning och kultur. Och i stängandet av våra små mötesplatser, dit biblioteken hör markeras återigen att de för många så viktiga små mötesplatserna, får stå tillbaka för Paradisiska och andra fröjder. Framgång kan förblinda. I ruset av dagens segrar får vi inte glömma att värna om behovet av kulturell mångfald, och värnet av demokratins små plattformar. Eller för att citera ett numera klassiskt uttalande av Churchill när han blev ställd inför frågan om inte kulturen kunde stå tillbaka för krigsansträngningarna under brinnande krig och svaret blev, ”om vi inte har råd med kulturen, vad skall vi då försvara?” 2007.05.01 Jarl Strömbäck