Vår i luften

Våren är här och blommorna börjar åter lysa upp i allt det grå och vintriga. Lövsprickningen är i full gång, det är Valborg när detta skrivs, i norr skall brasan spraka och talen hållas, om bara inte snön gör det traditionella svårt denna för dem snörika vinter.

Här på landets västra kust arbetas det nu med förberedelserna för årets båtliv. Sjösättningarna pågår för fullt, för de som vill vara tidigt ute. För egen del blev båtresan från varvet i Munkedal 27-28.4 en fin start på säsongen. Strålande fint väder om än frisk motvind. En vacker resa ner mellan myllret av öar till Skärhamn för en första övernattning, och därifrån till GBG via Marstrand dagen efter.

Kyrkösund 27.4.18

Det känns lite speciellt att passera alla de fina sommarhamnarna, och se dem nästan öde och övergivna. Än dröjer det innan den stora ruschen ut mot öarna och havsbandet kommer igång.

Så några tankar rund den litterära världen och dess problem. De omständigheter som Svenska Akademien och dess dinosaurier till ledamöter försatt sig i måste rimligen föra till viktigare och större konsekvenser än att de kloka lämnar och dinosaurierna med Horace Engdahl som exempel blir kvar. Synd på en stor svensk institution, men inte förvånande, korruptionen har många ansikten.

Nu till den litterära världen som fungerar, nämligen de priser som fått beteckningen August priserna. För ett par år sedan var det psykologen och författaren Kristina Sandbergs tur att få priset för sin trilogi över en kvinnas liv och hennes upplevelser under åren från sent 30-tal till vår mer moderna tid. Böckerna är mycket läsvärda som dokument över utvecklingen, inte minst ur ett kvinnligt perspektiv. Från den traditionella hemmafru normen, till den tid med utbildning och arbetsliv som vi som efterkrigsbarn på ett naturligt sätt blivit del av.

Nog kan den läsningen rekommenderas inför en sommar med många tillfällen till vila och avkoppling.

2018.04.29

Jarl S

Politiskt ledarskap

Disig morgon i lövsprickningstid. Sommarvärmen har bytts ut mot långt svalare väder, normalt vårväder. Sjösättningstider stundar och med det mycket positivt pyssel. Men nu några synpunkter på aktualiteter.

När Frankrike senast gick till val så var det ett val som skulle stå mellan de traditionella partiernas företrädare i striden om makten. Men en uppstickare, utan något egentligt parti bakom sig gav sig in i striden. Den relativt unge men med erfarenhet från politikens finrum skolade Emanuelle Marcon.

Snart visade det sig att det franska folket ville ha en nyorientering. Man valde Marcon, de oskrivna kortet framför de trötta gamlingarna. Marcon har visat sig vara en betydligt mer ideologiskt styrd politiker, än sina föregångare. Hans betydelse, och därmed Frankrikes, har ökat i takt med att USA-s har minskat givet Trumps återkommande klavertramp, och

Englands givet Brexit. problemen.

I dag är det Frankrike och Tyskland, under en av motgångar plågad Merkel, som håller ihop den europeiska gemenskapen, EU.

Men Marcon nöjer sig inte  med att spela på enbart den franska eller Europeiska scenen. Hans beredvillighet att samtala med Trump, gav honom en invitation till USA, och det första riktigt stora statsbesöket sedan Trumps tillträdde som USA-s president. En Trump som i deras gemensamma presskonferens spelade upp sin vana av översitteri när det gällde åsikter och beteende. Marcon hade ett betydligt lägre, och statsmannamässigt uppträdande. Hur samtalen gått i de slutna rummen, vet vi inte, men innan Marcon avreste hem fick han också tillfälle till att tala till kongressen, den politiska ledningen i USA.

Hans tal där blev till en svidande vidräkning mot den nationalism, och isolationism som präglar Trumpismen. Och ett starkt försvar för internationellt samarbete, stödet till FN och arbetet för global säkerhet politiskt och militärt. Också på området klimatförändringarna, gav han Trump och hans vänner en bister påminnelse om att vi har ett ansvar som sträcker sig långt utanför det egna landets gränser. Att klimatfrågan är universell.

Han avslutade sitt tal med att hänvisa till den amerikanska konstitutionen, och tidigare presidenter, som ex.vis Roosevelt. Presidenter som genom sin klokskap i svåra lägen blivit till föredöme och historiska föreblider.

För de talet fick Marcon återkommande applåder, det var ett bra tal, präglat av politiskt ledarskap i vår tid. I Marcon har världssamfundet och Frankrike fått en ny och positiv ledare, en person som förstår att behärska både begreppen diplomati och tydlighet i budskapet. Det bådar gott för demokratin i vår tid..

2018.04.26

Jar S

I vitsippetid

Morgonen är mörk i rikets andra stad när detta skrivs. Åskan har mullrat och blixtrat, och regnet öst ner, medan fronten passerar. Om någon timme skall solen skina igen, som den gjort så frikostigt de senaste 10 dagarna. Det är vitsippetider och vårens ankomst efter en seg och tung vinter.

Uppe i norr där snön har vräkt ner, bävar man för de översvämningar som snösmältningen ofta innebär. Och isproppar i älvarna brukar göra problemet extra stort, men även där går det fort, Dagarna är numera längre där än i landet i syd. De ljusa nätterna är inte alltför långt borta.

Och i skånska Backåkra satt några av världsfredens viktigaste ledare i möte den gångna helgen om det som är deras uppdrag, att leda fredsarbetet i vår oroliga tid. FN-s säkerhetsråd är inte det starka och ledande råd grundarna avsåg när det skapades för 70 år sedan. Glömda tycks de fasor vara, som låg till grund för FN-s tillkomst. Nu samlas hökarna i mellanöstern med länder som Syrien och Jemen som “playground” för deras “reality-spel”, för att använda några numeta använda begrepp. Resultaten är förskräckande, sönderbombade städer och byar, miljontals människor döda eller på flykt undan krig och elände. En uppvisning i sig som minner på många sätt om upptakten till 2.a världskriget, och den tidens inbördeskrig i Spanien.

Då var det Tyskland som tränade sina styrkor till stöd för fascisten Franco, idag är det Rysslands Putin som urskiljningslöst bombar städer och byar, skolor och sjukhus till stöd för fascisten Bashar Al-Assad och kretsen kring honom. Och i bakgrunden väntar Turkiets nu enväldige diktator Erdogan, på att får tillintetgöra det kurdiska inflytandet i Syrien.

De som besökte  Backåkra har ett tungt ansvar att bära, liksom det internationella samfundets olika organ, om syftet är att återupprätta fred och demokratiska principer i vår oroliga tid.

2018.04.24

JS

Propagandakriget

Dags för några synpunkter på de politiska skeendena sedan senaste blogg skrevs. Men först en intressant notering. Sedan länge har bloggen en stor krets internationella läsare, oftast fler än de svenska, trots att bloggen skrivs i svensk text. Återkommande skärmdumpar på 100+ avsnitt, tyder på ett särskilt intresse, och kanske också av särskilda personer och organ. Jag tackar för den uppmärksamheten.

Nu till utvecklingen i den syriska frågan de senaste dygnen, och det propagandakrig som nu blåser med sina olika vindar. Att USA-s omstridde president behöver utrikespolitiska poäng för att balansera sina problem på hemmafronten är uppenbart. En begränsad och uppblåst aktion i Syrien, avsedd att visa handlingskraft och uppbackad av England och Frankrike, blev resultatet. Eftersom angreppet var väl annonserat, liksom dess troliga mål, blev anfallet i grunden tämligen meningslöst, och den syriska ledningen kunde andas ut och triumfera. Man hade lyckats skjuta ner ett antal inkommande robotar enligt uppgift, och ingen större skada skedd.

Alternativet, att rikta ett oannonserat anfall direkt mot den syriska politiska och militära ledningens högkvarter, och därmed ge ett adekvat svar på ryssarnas och den syriska ledningens bombningar av Aleppos och många andra ställens civilbefolkning och sjukhus, hade varit långt mer proportionerligt, och med direkta politiska konsekvenser.

Nu kan den ryska ledningen andas ut samtidigt som man sprider sitt propagandistiska gift över media och en oengagerad omvärld. Och den syriska mardrömmen fortsätter. Nog borde konflikter som ryssarnas förlustkrig i Afghanistan, och många andra konflikter av liknande slag visa att vägen till fred och frihet förutsätter mer än sönderbombade städer och befolkningar.

Vår i luften och värme på gång. dags att avsluta dagens lilla notering, och återgå till andra och nog så viktiga angelägenheter.

2018.04.18

Jarl S

Makt och pengar

Aprilmorgon, vinden är kylig efter en kall natt, men solen förebådar en varm dag. Vårens signum, kalla nätter och solvarma dagar är här sedan några dar tillbaka. Härliga tider i väntan på olika aktiviteter som hör årstiden till.

Dags också att kommentera en del händelser av vikt i den politiska världen, och ge dem en förtjänt uppmärksamhet. I internationell press spekuleras det nu vilt om vad följderna av gasattacken och massakern i Syriska Ghouta kan medföra. En uppladdning av stridskrafter från i vart fall USA, England och Frankrike dras nu samman i östra medelhavet för att från de positionerna kunna straffa den syriska ledningen för dess sätt att hantera “fredsfrågan” i Syrien. En fråga man med rysk hjälp och mot FN-s resolutioner struntat i.

Ryssland i rollen som Assads beskyddare försökte inledningsvis att skrämma de västerländska initiativet, genom hot om motangrepp, men ser nu att stridskrafter dras samman och positioneras för ett angrepp.

Samtidigt har den  ryska ledningen och dess ekonomiska elit, sedan länge placerat sina ekonomiska tillgångar i andra värden och valutor än de ryska. Placeringarna i länder som Schweiz, Cypern,England, och USA med fler länder är omfattande. En större konflikt skulle tveklöst innebära kursfall på börserna, risk för att de ryska tillgångarna konfiskeras vilket i sig är ett större hot sett från oligarkernas sida, än ett begränsat anfall på Assad-regimen.

Mot den bakgrunden skall nu ses att Putin och den ryska regimen nu gör sitt bästa för att tona ner den retorik man bara för några dagar sedan hotade västländerna med. Nu handlar det inte bara om makt, nu handlar det om att rädda de tillgångar man byggt upp i de västliga demokratierna, och vilka kommer att hotas av en eskalerad konflikt.

Återigen förtjänar att påpekas, att ondska måste med fasthet bemötas, det gäller i Syrien idag, och kan gälla någon annanstans imorgon. Trumps idioti, bevisad av att han försöker att förvilla omvärlden med sitt smaklösa twittrande, bär inte frukt längre.

Det visar bara på den brist på klokt ledarskap som USA har för närvarande.

2018.04.13

Jarl

Sommardag i april

Efter vinter kommer vår och sommar. Efter årets mycket kyliga mars månad, talar man om en rekordsen vår. Ca en månad senare än vanligt enligt offentliga beräkningar. Desto viktigare och mer välkommen var den 8 April. På landets västra kust visade bilens utomhustermometer +21 grader vid bilresan till Nääs Fabriker, det gamla industriområdet som blivit en mycket välbesökt oas, efter förvandlingen till hotell och shoppingområde med möjlighet till SPA och bad i den angränsande sjön.

Också den här dagen var det fullt på parkeringen. Festklädda människor som tydligen firade någon tilldragelsen, blandades med andra som var ute för rekreation med barn och vänner. Och på den lilla lekparken varvades barnens lek med gymnastikföreningens mer hurtiga och svettdrypande övningar.

När så hungern krävde sin uppmärksamhet, fanns det närliggande cafeet med också varma rätter och sallader. Och för första gången i år var det riktigt skönt att sitta på uteserveringen och njuta av stunden. Fånga tillfället, carpe diem som någon i sällskaper uttryckte det.

Tillbaka lagom till de tidiga kvällsnyheterna konstateras än en gång att vansinnet i Syrien  fortsätter. Nu skall tydligen de rester av demokratimotstånd som återfinns i Syrien gas bombas bort. Att det innebär ännu en tragedi med ihjälgasade barn och gamla bekommer tydligen inte Assad-regimen och dess allierade Ryssland och Iran. Så fortsätter tragedin som redan varat längre i tid än 2-a världskriget, och drivit miljonernas mångfald på flykt undan den egna maktapparatens krav på oinskränkt makt. En makt baserad på vapen och våld, urskillningslöst och skoningslöst.

Hur den här maktkampen kommer att sluta är alltför tidigt att orda om. Kommer omvärlden att acceptera  utvecklingen, eller kommer så småningom motreaktioner? FN är som vanligt låst av det veto som dess säkerhetsråd sitter fast i. Och de resolutioner om eldupphör som man proklamerat där, struntar Assadregimen och dess allierade i. Dags för den del av världen som anser sig stå för demokratiska värderingar att tydligt träda fram.

2018.04.09

Jarl

Liberalism i gungning

Vår i landet i norr, och tillika valår. Ett spännande år som troligen kommer att ge många och kanske bestående förändringar i det politiska landskapet. Så tolkar de flesta de opinionsmätningar som nu presenteras återkommande.

Ett av de partier som nu utpekas som en möjlig haverist i höstens val är det liberala partiet. Namnändringen från Folkpartiet har inte gett någon hävstångseffekt. Liberalismen som den bärande ismen, är tveklöst satt i gungning.

Under ett par århundraden, alltsedan den franska revolutionen, har liberalismen varit en ledande  men också omstridd ideologi. I vårt land har den varit ett bärande element i den politiska debatten sedan sent 1800-tal, och med återkommande position som den ledande ideologin vid sidan av den av socialdemokratin utvecklade socialismen. Liberalismens budskap om demokrati, frihet under ansvar och rättsäkerhet och i vårt land ett starkt stöd för en generell välståndspolitik, har burit partiet under dess starkaste perioder. Och med stor sannolikhet är det också värderingar som präglar de flesta väljare även i vår tid.

 

vägval

 Varför inte dagens Liberaler lyfter de frågorna tydligare, och markerar tydligare i de frågorna är en gåta. Istället har man gjort sig till företrädare av ett parti som i många avseenden uppfattas som ett skolparti med splittrad agenda, ett parti som talar om militär och försvar, hellre än man talar om försvar av välfärdsstaten, en allmän sjukvård, och en  skola som ger alla elever samma förutsättningar till högre utbildning. Att man i den situationen också förlorar i kampen om nya starka företrädare för partiet, är inget att förvånas över.

Liberalismen som ideologi är inte längre en “talking point” i vårt land. Den anses vara utspridd i alla partier, vilket innebär att den inte är primär i något parti. Istället ser vi ett politiskt landskap där ärkekonservativa värderingar, tillsammans med en splittrad och ifrågasatt grön energipolitik, har tagit över mycket av debatten, och därmed styr intresset för den majoritet av väljarna, vilka inte har det djup i sina kunskaper, som gör att man förmår se bortom propagandan.

Dagens liberala parti ser ut att gå mot ett ödesval, oavsett om man klarar 4% spärren eller inte. Jan Björklunds ledarskap är en väsentlig del av det problemet, och det är en olycka att man i partiet inte hade modet att pröva ett nytt ledarskap inför det kommande valet.

2018-04-04

Jarl S