Vladimir
Putin, den lilla KGB-spionen förlagd till Östtyskland i ett sönderfallande
Sovjet. Senare lokalt verksam i ST Petersburg, och när den alkoholiserade och
sjuke ryske presidenten Boris Jeltsin sent 90-tal valde att avgå, lyfte KGB in
den lille mannen som en marionett till posten som ny president.
Kuppen
lyckades och Ryssland har fått en given utveckling efter det. En utveckling som
kommenterats i många inlägg i den här bloggen. Sök gärna på namnet Putin. Succesivt
har de krafter som lyfte in Putin förstärkts. Författningen i landet har
reducerats till att passa maktambitionerna, och Putin har nu mandat att sitta
kvar som president till år 2036.
Det nu
uppblossade kriget mot Ukraina, är logiskt ur den ryska ledningens synsätt. Ett
väst som förödmjukats i både Syrien och Afghanistan har bäddat för ingreppet. Risken
för militärt motstånd i Ukraina anses försumbart och tillfället att återföra Ukraina
till den ryska sfären givet.
Så fungerar ödlehjärnan
hos den som alltid ser position i det som uppfattas som andras svaghet.
Putins agerande
är oerhört och ett större ingrepp och problem än något i vår del av världen
sedan ww2. Och givet att Ukraina faller
och underkastar sig den ryska övermakten, kommer också andra delar av det forna
Sovjet att bli intressanta för Putin.
Dessvärre
har också en historielös och naiv politik från delar av EU, bäddat för händelserna.
Avhoppade politiker i EU-länder med Gerhard Schröder som affischnamn, som gjort
sig till Putins betalda drängar. Och en energipolitik som gjort delar av EU beroende
av rysk olja och gas.
Ukraina
kommer att falla, allt annat vore en sensation. Och en ny världsordning måste
mejslas fram, en ordning där Ryssland och Kina måste tas på allvar som de hot
mot demokrati och mänsklig frihet det innebär.
2022.02.25
Jarl S