Memorial

Natalja Estemirova in memoriam Memorial kan lite lösligt översättas med minnesord. Det är också namnet på den organisation, vilken i Ryssland påtagit sig att följa upp arbetet med de mänskliga rättigheter som också det landet officiellt bekänner sig till. Men det verkliga och det officiella är i hög grad varandras motsatser i många länder. I Putins Ryssland och dess grannrepubliker är begreppet mänskliga rättigheter farligt, och memorial blir inte sällan verklighet i form av minnesord över mördade representanter för organisationen. Senast i raden är nu sedan en tid tillbaka Natalja Estemirova. En 50-årig kraftfull kvinna som vägrat böja sig för de politiska vildar vilka ser demokratin i verklig mening som ett hot, inte en möjlighet. Därmed mötte hon samma öde som andra som verkat för rättvisa och mänskliga rättigheter mött, bland dem Anna Politkovskaya och den avhoppade fd KGB-agenten Litvinenko. Som vanligt uttalar den officiella makten sin avsky över dåden, samma makt som med stor sannolikhet anstiftat dem. Och i grannlandet till Ryssland, i Iran klubbas de som sörjer demokratins martyrer, teokratins offer ner med stor brutalitet denna julidag sommaren 2009. Mycket återstår att göra innan maktgalenskapen får ge plats för verklig demokrati. I vårt land blir ett litet och tidigare okänt parti, Piratpartiet den personliga integritetens försvarare, alltmedan det tidigare liberala partiet gjort sig till polisstatens främste förespråkare genom ropen på ett europeiskt FBI. Ur led är tiden, eller mycket återstår att göra. 2009.07.30 Jarl Strömbäck

Missriktad sjukvård?

Landstingen har som en huvuduppgift att ge vård till behövande. I det ingår också etiska och moraliska överväganden. När nu landstingen av regeringen uppmanas att erbjuda omskärelse av små barn av kulturella, inte medicinska skäl så tummar man utan tvekan på de gränser som borde finnas för sjukvårdens verksamhet. Frågan har också väckt debatt i landets landsting, och vissa av dem har redan deklarerat att man inte kommer att följa rekommendationen. Omskärelsen är ett stympande ingrepp i ett litet barns liv, och oåterkalleligt till sin natur. Det är att beskriva som ett övergrepp och misshandel av det lilla barnet, för att citera ordföranden i Svensk Barnkirurgisk Förening (DN 2009.05.25). Två av tre barnkirurger vill inte utföra ingreppet enligt en enkät utförd av föreningen bland dess medlemmar. Den här frågan är principiellt viktig av flera skäl. Skall svensk sjukvård med dess begränsade resurser användes i verksamhet som -gränsar till misshandel i laglig mening? -som inte är medicinskt motiverad? -som är uttryck för en rituell kulturtradition, inte ett medicinskt behov? -som saknar förankring i de krav på evidensbaserad sjukvård vi annars ser som så viktig? Svaret på de här frågorna, liksom en klar vägledning för landstingens handlande, borde medborgarna efterlysa. 2009.07.26 Jarl Strömbäck

Ordets giganter.

Dag Hammarskjöld som FN:s generalsektreterare Sommartid är också för några tid för vindarnas spel i segelbåtens rigg. Mys i kajutan alltmedan regnet knastrar på däcket, och värmaren susar och ger värme. Då finns också tid mellan prat och måltider att ta del av tankens giganter, i form av de ordets bärare som kallas böcker. Dag Hammarskölds bok ”Vägmärken” är ett sällsamt stycke uppgörelse med den egna verkligheten. Det kan inte ha varit lätt alla gånger, att som ledande diplomat och statstjänsteman skriva skrivelser, och utfärda direktiv vilka stred mot den egna övertygelsen. Det temat är återkommande i boken, liksom den vånda det skapade och som ofta fick religiösa övertoner. Tanken på döden finns förbluffande ofta med i de tunga tankarna som spänner över ca 40 år. ”Vägmärken” är ingen lätt bok att ta till sig, men väl värd att utmanas av. Torgny Segerstedt, det fria ordets försvarare. En annan gigant, som följde sin inre röst utan att vika ner sig var Torgny Segerstedt, Göteborgs-Handels och Sjöfartstidnings legendariske chefsredaktör. Allt ifrån nazismens framväxt i Tyskland, fram till sin död ett par månader innan ”tusenårsrikets” sammanbrott var han dess största kritiker i vårt land. Av de ca 5000 artiklar han skrev på temat, samlades ett urval i boken ”Idag” som utgavs hösten 1945. Där skriver han bland annat om det fria ordets roll följande: Friheten att tänka och uttala sina tankar står över allt annat. Det är det mänskligas livsluft. Utan denna frihetens atmosfär vissnar det andliga livet bort. Där det antastas, Där gäller det det som gör oss till människor. Där gäller det det som gör oss till moraliska väsen, där gäller det livet. När våldet söker att befästa sin makt, söker det alltid att knäcka den fria tanken. Det lägger munkavle på pressen, det begraver i fängelsehålor det fria ordet, försöker med dressyr taga nerven ur de ungas tankeförmåga. Det förgriper sig på människoanden själv. Med denna våldets makt kan ingen fred slutas. Ingen svensk skribent har mer än Segerstedt utmanat och stått fast mot makten under hård yttre press. Hitlerismen och dess många medlöpare i vårt land blev hans givna motståndare. Och de frågor han väckte då, är lika aktuella idag. Vår tids utveckling i Iran, i Ryssland och många fler länder manar till eftertanke. Försöken att kuva den fria tanken och det fria ordet finns också i vårt land, det vittnar inte minst FRA-debatten om. Torgny Segerstedt ser säkert med glädje på de entusiaster som bland annat inom Piratpartiet utmanat etablissemangens önskan att dressera och kontrollera sina medborgare. 2007.07.25 Jarl Strömbäck

Ett sanningens ord.

Det jäser bland de äldre i befolkningen skrev jag i en tidigare glob. Den bloggen lades ut på media också, bland annat tog DN den på sin insändarsida ograverat. Reaktionen blev större än för något annat skrivit. Från olika delar av landet, från Skåne i syd, från stockholmsområdet och många andra orter kom samtal och brev. Alla med samma budskap, vad är det som händer? Varför för den nya regeringen in rent åldersdiskriminerande inslag i sin skatte - och indrivningspolitik? När nu PRO:as ordförande Curt Persson tagit bladet från mun och krävt att åldersdiskriminering tas in som en faktor i diskrimineringslagstiftningen, blir svaret att frågan hänskjuts till en utredning. Böjd under trycket på åtgärder tvingas nu regeringen arbeta med frågan. Det är bara ett år kvar till nästa val, är tanken att frågan skall begravas till valet är över? Behöver en så fundamental fråga som att åldersdiskriminering inte får förekomma, utredas? De seniora medborgarna med sin livserfarenhet behövs nu mer än någonsin i det politiska livet. Deras klokhet, erfarenhet och värderingar måste få djupare avtryck i politiken än de nuvarande politiska partierna är villiga att ge dem. Seniorpartiet behövs i valet 2010. 2009.07.20 Jarl Strömbäck

Att skjuta sig själv i foten

Gruppledare M Jacomina Berteema Gruppledare FP Ulla Norgren Just nu genomgår landstinget i Västernorrland sin mest smärtsamma omstöpning någonsin. Ett antal hundra personer kommer att få lämna sina befattningar, och påfrestningarna på den organisatoriska förändringen kommer att bli stora. I det borde rimligen också ligga ett stort mått av självkritik hos de som i styrelseposition i landstingsstyrelsen misslyckats i sitt värv, något som landstingets revisorer inte varit sena att påpeka. När landstingsfullmäktige veckan efter midsommar sammanträffade var det förändringsarbetet huvudtemat och det övergripande moln som förmörkade mötet. Ur den verkligheten borde rimligen politiskt ledande personer dra slutsatsen, att omsorg om landstingets resurser också berör dem personligen. När nu allehanda media avslöjat att ledande politiker, bland dem gruppledaren för Moderaterna, Jacomina Berteema, gruppledaren för Folkpartiet Ulla Norgren, och medlemmen i revisorskollegiet Björn Hellquist smörjt kråset med skattebetalarnas pengar bara timmar efter en av allvar tyngd debatt, framstår hyckleriet i all sin nakenhet. Det handlar inte bara om att skjuta sig själv i foten, det handlar om missbruk av väljarnas förtroende. Förtjänar verkligen medborgarna det politiska ledarskapet? 2009.07.16 Jarl Strömbäck Ordförande SPF Västernorrland Ledamot i landstingsfullmäktige Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

Att våga tro

Obama i Ghana - ett fyrljus av hopp! Att våga tro är viktigt, kanske till och med viktigare än att ifrågasätta. Den reflektionen kommer i ljuset, eller kanske mörkret av avslöjanden på senare tid. Avslöjanden som visar att de stora telekombolagen samverkar med diktaturregimer för att begränsa det fria ordet. Yahoo, Googles och Cisco, ledande på IT-området medverkar till att i diktaturländer spärra sökfunktioner på nätet om man ex.vis söker på begreppet ”mänskliga rättigheter”. Nokia/Siemens säljer utrustning som gör det möjligt för bl.a Iran att identifiera och följa den trafik som finns på nätet, och därmed ringa in politiska motståndare. Människor dödas för sin politiska tros skull samtidigt som rapporteringen om övergreppen stoppas. Vad har det med oss att göra, frågar sig den trygge svensken? I trycket av att kontrollera vad som sägs och görs på nätet svajar också den sedan 1766 grundlagsfästa svenska yttrande- och åsiktsfriheten. Nu tillsätts en utredning under justitiekansler Göran Lambertz, vars syfte är att ”anpassa” våra lagar på området att bättre spegla också hur man ser på detta i omvärlden. Som på många områden nu, går vi i vårt land från att vara en förebild i olika avseenden, till att vara en alltmer anonym medspelare i de olika systemen. Att våga tro var min rubrik och den är kopplad till en person vilken lyser som en upplysningens stjärna på en annars inte helt ljus omvärld. För första gången på årtionden har USA fått en president som ser sin roll som en statsman, inte bara för USA, utan också i de globala sammanhangen. Med sin uppväxt i olika världsdelar, och olika miljöer har han också en trovärdighet som ingen annan i det avseendet. Hans tal till arabvärlden vid Kairouniversitetet för en tid sedan, liksom motsvarande tal i Moskva och till Afrikas ledare vid sitt besök i Ghana för en dryg vecka sedan var befriande och väldigt hoppingivande. Ur askan av ekonomiska och politiska kriser i en globalt plågad värld, reser sig det fria ordet igen buret av Barack Obama som ett fyrljus i mörkret, och en vägledare för de som vill tro på en bättre värld. 2009.07.14 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669 http://liberalavindar.blogspot.com

Ett slitet vykort

Att upplösa ett hem efter en 100-åring är speciellt. Tankar på det förgångna alltid närvarande. Hur väl kände vi egentligen varandra, låt vara att den formella relationen var klar? Hon har varit bra på att själv rensa ut gamla brev och vykort. ”Ni skall inte behöva städa efter mig” var budskapet till oss medan hon fortfarande var frisk. Men det som ryms i hjärtats allra innersta rum, det som är det käraste och viktigaste, det kan man inte kasta. Så kvar finns en del, dagboksanteckningar och annat som var för kärt, eller för nära den egna själen för att kunna kastas. Bland dem ett stort men slitet vykort skrivet av en ung sjöman i mars månad 1968. Då var han styrman på Svenska Amerika Linjens nya kryssningsfartyg Kungsholm. Det var skrivet på Hawai på sluttampen av en kryssning som i 3 månader fört oss runt i Stilla Oceanens övärld, till Australien och New Zealand, till randstaterna mot havet upp till Japan innan kursen sattes österöver mot USA igen. Tydligen var det som stod att läsa av särskild betydelse att döma av det tummade kortet. Personligt och inte alltför smittat av den vanliga vykortschablonen om väder och vind och det ytliga livet. Och visst, jag måste medge att det är intressant att följa sina egna fotspår, att läsa sina egna tankar så här drygt 40 år senare. Och med ett mått av ödmjukhet kunna konstatera att ett slitet vykort tydligen betytt något för Mimmi svärmor, på hennes väg genom livet. Hur var det posten skrev en gång i tiden, ”ett brev betyder så mycket”? Även vykort kan fylla den rollen. 2009.07.11 Jarl Strömbäck

Anno dazumal

Historiens vingslag vilar onekligen över vissa platser, och sommartid är pilgrimstid för besök av dem. För 100 år sedan levde Europa ett tillstånd av tillväxt och utveckling. Framtidstron var stor och nyfikenheten på omvärlden likaså. Järnvägen, eller ånghästen om man så vill hade gjort resandet till de ekonomiskt välställdas stora nöje, och nordskånska orterna Arild och Mölle tillhörde de orter som upplevde år av oanad tillväxt och expansion. Järnvägen drogs från Berlin ända fram till de små bad- och kurorternas trappor, och de var högsta mode att tillbringa en tid där. Kurortshotell byggdes och patriciervillor klättrade uppför kullabergs hisnade vackra branter. Med de stora krigen under 1900-talet försvann den glädjen och Arild och Mölle försjönk i ett glömslans dunkel, men idag lever orterna upp på sitt nu mera lokala sätt. Rustmästargården i Arild och de före detta kurortshotellen i Mölle är väl värda ett besök, de rymmer än idag den gamla atmosfär som de en gång skapades för. Och maten är lika suveränt god som den är väl prissatt. På de kuperade sluttningarna klänger de stora villor, som en gång skapades för sin tids välbeställda överklass, och nu oftast funnit efterträdare som vårdar arvet. Och när solen sänker sig ner över Västerhavet, med Hallands Väderö synligt i horisonten, skapas samma känsla av rymd och stilla fröjd som säkert också de upplevde som kom hit för 100 år sedan. Några sälar leker i vattnet en bit ut, alltmedan en grupp tysta åskådare njuter av synen från Arilds lilla vågbrytare. En sommarbild med historiska förtecken i vår tid. 2009.07.09 Jarl Strömbäck

Boktips

På resa i vårt långa land är det bra att ha med lite läsning. Här kommer med andra ord ett litet lästips i all hastighet. Historien upprepar sig heter det ju. Det som sker i Iran och andra förtryckande stater idag, har sina gamla förebilder vilka är väl värda att studera och lära av. Ockupationen av Polen 1939 föregicks som vi numera vet av en ”styckningskarta” för östra europa genom Molotov-Ribbentrop pakten. Där fick ryssarna fria händer i Finland och de Baltiska staterna och angrep också Finland på senhösten i det som nu kallas det finska vinterkriget. Det kriget blev ett svårt misslyckande och bolsjevikerna med Stalin i spetsen valde en annan modell när man angrep de baltiska staterna 1940. Med en blandning av hot och löften som man ständigt bröt lyckades man tvinga på de små baltiska staterna sin sovjetiska tvångströja. Hur det gick till beskrev författaren och diplomaten Ignas Jurkunas Scheynius i en bok som nu getts ut i förnyad upplaga 2008 under titeln ”Stalin ockuperar Litauen 1940”. Förläggare är SMB, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Schenius lyckades fly till Sverige innan gränserna helt låstes runt det lilla landet. Boken är ett suveränt tidsdokument från den tiden,men också en bruksanvisning över hur förtryckarregimer fungerar. Ur det ryms kunskap väl värd att ha också idag när regimer som de i Iran, Nordkorea, Zimbabwe m.fl bedöms. 2009.07.07 Jarl Strömbäck

Efter Almedalen

Lyssnande publik i Almedalen Så har politikerveckan i Almedalen avklarats. Av rapporteringen att döma var det hela en ganska avslagen föreställning. Ett ”måste tyvärr vara-arrangemang” mer än en klargörande politisk manifestation. Några frågor kom ändå upp med intresse för en större allmänhet. En sådan var synen på ersättningen till de äldre, eller beskattningen av deras kollektiva och enskilda sparande. Där försökte kristdemokraterna fiska röster genom att lova en anpassning av skatten till den som gäller för löneinkomster. Problemet där är tyvärr trovärdigheten, den är knappast särskilt stor efter debaklen med bensinskatten och fastighetsskatten från valrörelsen 2006. Men också Socialdemokraternas Mona Sahlin var inne på spåret att ta bort ålderdiskrimineringen i skatteskalorna. Som så ofta i socialdemokratiskt talspråk villkoras deras löften med förbehåll, det skall ske på ett ansvarigt sätt och när vi får råd. På det sättet väljer man att fullfölja föregångarnas väg samtidigt som man ställer i utsikt något annat. När sedan finansministern Anders Borg fick utrymme att tala, så var det samma gamla visa. Han kom med budskapet att den åldersdiskriminerande skattelagstiftningen skall ytterligare fördjupas. Den gamle räven Gunnar Sträng, salig i åminnelse kunde inte fått en för rättvisa i skattehänseende mer tondöv efterträdare. Man kan ställa sig frågan hur samhället skulle fungera utan de massor av äldre som vårdar anhöriga, håller stora delar av föreningslivet igång, arbetar i den gråzon som också kallas extrapersonal eller för den delen håller stora delar av handel och tjänstesektor igång? Nog förtjänar de bättre än en alltmer konfiskatorisk skattepolitik. 2009.07.04 Jarl Strömbäck Ordförande SPF Västernorrland Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

EU i Norden

EU-ledare hösten 2009 När detta skrivs håller Fredrik Reinfeldt sitt invigningstal inför det svenska ordförandeskapet i EU. Han gör det som vanligt på ett trovärdigt sätt. Det blir inte lätt för en vänsteropposition att bryta alliansregeringens hegemoni vid valet år 2010. Hotet i det avseendet ligger troligen i möjligheten att något av de små allianspartierna faller från. Centern, med Maud Olofsson har tappat mycket av landsbygdens förtroende i sin strävan att bli ett storstadsvänligt liberalt parti. Kristdemokraterna går sin ständiga balansgång på 4% spärren. Också Folkpartiet har anledning att se sig för. Den högersväng man nu gett sig ut på kostar socialliberala väljare, som möjligen kompenseras av tillkommande högerväljare. På ett lokalt plan i norr utspelas nu kampen om SEP, det nya stridsfordon Hägglunds utvecklat och som skulle markera en ny generation också i teknisk mening. Alltför outvecklat sa den brittiska armen när man för en tid sedan sa nej till fordonet i en mycket stor upphandling. Nu har också det svenska försvaret tackat nej till fordonet, och varsel av 320 personer är på gång. Det har triggat lokala politiker av alla de slag att kräva ett statligt ingripande. Välfärdslandet Sverige skulle alltså hemfalla åt protektionism under samma tid som man har ordförandeskapet i EU? Oddsen är inte i SEP-vännernas favör. 2009.07.01 jarl Strömbäck