Moraliskt förfall! Det moraliska förfallet i socialdemokratisk partipolitik fortsätter att manifestera sig. Inför valåret 1988 stod höga partifunktionärer som Sten Andersson och skanderade om folkpartiledaren Bengt Westerbergs felprogrammerade hjärna. Då hade Socialdemokratin utsett Folkpartiet som huvudmotståndare och Bengt Westerberg som målet för sina nidbilder. Idag är det Moderatledaren Fredrik Reinfeldt som är huvudmålet för anfallen. Att sedan den socialdemokratiska partiledningen försöker att distansera sig från angreppen saknar i grunden trovärdighet. Man har rimligen ansvar för den anda i den egna organisationen som skapar de destruktiva angreppen. Man har också från partiledningens sida ansvar för det material som produceras inom partikansliets väggar och med dess utrustning. Tänk så mycket mer konstruktivt det politiska samtalet skulle kunna bli, med en öppen och respektfull dialog om än med motstridiga synpunkter i sakfrågorna. Den nästan totala brist på respekt för andras synpunkter som präglar många socialdemokratiska politiker och deras handgångna män, är också i sig ett skäl till att allt färre vill arbeta politiskt. För vem vill tjäna ett system som framstår som allt mer korrupt och osunt. I de nidbilder av Reinfeldt som nu cirkulerar ryms också svaret på mycket av det politikerförakt som många analytiker pekar på. Det är synd och skam att den socialdemokratiska partiapparaten eldar på den brasan.

Maktarrogan(S) personifierad. Att socialdemokratiska politiker har hårda nypor demonstrerades tydligt vid landstingsfullmäktiges möte den 22-23 februari. Bland frågor som då diskuterades och som har betydelse för många, inte minst skolbarnen i Själevad, var framtiden för folktandvården där. På de förslag jag lämnat att man skulle ge de anställda tandläkarna möjlighet att fortsätta verksamheten i avtal med Folktandvården som innefattar att barntandvården får fortsätta i Själevad blev svaret från den socialdemokratiska majoriteten och vänstern nej. Beslut är tydligen fattat utan att frågan ännu varit uppe i landstingsstyrelsen. Anmärkningsvärt är i det sammanhanget att den socialdemokratiske öviksledamoten Lars-Olof Olsson så tappade fattning och sans i debatten, att det enda argument han hade att framföra var att beskylla undertecknad för populism. I sakfrågan vill han uppenbarligen stänga Själevads folktandvårdsklinik snarast möjligt. Så talar maktarrogansen personifierad.

Tala sanning Göran! Det är valår och i dagarna har den stora omfamningen mellan socialdemokratin och LO visats i TV. Nu är valrörelsen igång och regeringen söker en lämplig yttre fiende, särskilt viktig när regeringen är trängd av KU-förhör och dåliga opinionssiffror. Näringslivet med sina bonusavtal är ett både lämpligt och tillgängligt byte i det sammanhanget. För oss som gärna värnar om och förstår vikten av det fria företagandet är bonussystemen ett problem. De blir ett slagträ för att driva in väljare i den socialistiska fållan. Finns det någon, oberoende av parti som försvarar förskingringen av våra besparingar och pensionsmedel? Den frågan hör mer hemma på lagstiftarnas bord än i valrörelsen. I det propagandakrig som nu kommer att bryta ut, är det desto viktigare att försöka att förhålla sig till fakta. I det sammanhanget kan det vara på sin plats att påminna om att det är under den nuvarande regeringens ledning som de som inte längre finner en plats på arbetsmarknaden närmar sig 20%, även enligt LO:utredare. Det är den nuvarande regeringen som skärpt tillämpningen av A-kassereglerna och den bortre parentesen, med resultatet att alltfler går i ofta meningslösa åtgärder. Det är med den nuvarande regeringens goda minne som Försäkringskassan nu rekryterar ”poliser” för att jaga de sjukskrivna. När därför Göran Persson i debatt anklagar andra partier för att vilja införa försämringar och jaga de sjukskrivna, och arbetslösa, visar han i grund och botten bara prov på sin egen falskhet. Sverige behöver en statschef som visar genuint ledarskap och statsmannaskap. Falskhet föder bara politikerförakt, och det har vi nog av. Vårt land behöver förnyelse och ett byte av regering efter höstens val.

I extremismens tjänst? Får föregiven dumhet eller oförstånd leda till vilka konsekvenser som helst? Frågan kan te sig berättigad mot bakgrund av debatten efter avbildningarna av profeten Muhammed. Vår yttrande-och tryckfrihet ger oss verktygen att häckla hög som låg, både i ord och bild. Men om den öppenhet det skapat blir ett redskap i extremisters händer kommer motsättningarna i samhället, både lokalt och globalt att öka. Yttrande-och tryckfriheten kräver också omtanke och ansvar. Publiceringen av bilderna har gett ytterligare näring åt extremister på olika sidor och försvårar för de som vill arbeta för fred och försoning mellan olika etniska grupper och nationer. Yttrande-och tryckfriheten förtjänar att användas mer omdömesgillt än att bli ett medel i extremisters tjänst.

Om att vilja och att vela.. Problemet med att vilja eller vela har tydligen drabbat de socialdemokratiska ledningarna i både stat och kommuner svårt under den snart gångna mandatperioden. För hur skall man annars tolka att partiet inför valåret 2002 lovade att skapa förutsättningar för att bygga 10.000 fler platser i äldreboenden i vårt land. Verkligheten är att partiet, som ju är ledande inom både regeringen och flertalet kommuner och landsting, sett till att det enligt socialstyrelsen blivit 10.700 platser färre för de äldres behov. Och flertalet kommuner har troget bidragit med sin del av inskränkningarna. Var finns de gamlas valfrihet i det sammanhanget? Så demonstreras den socialdemokratiska förmågan att vilja och vela, för löften är väl ändå avsedda att hållas? Av omsorg om våra välfärdssystem behöver vårt land en ny kurs och en ny regering efter höstens val.

Koloss med ledningsproblem? Det sägs att man skall lära av sina erfarenheter. ”Fan tro´t sa Kolingen”, hur skall man annars tolka den dokusåpa som nu hanteringen av verksamheten inom Härnösand/Sundsvalls sjukvårdsområde utvecklats till. Läkarflykt från psykkliniken i Sundsvall och läkarflykt från medicin i Härnösand. Överbeläggningar på medicin i Sundsvall som innebär att patienter läggs på avdelningar som råkar ha en ledig plats, oberoende av om det är lämpligt eller ej för patientsäkerheten. Ronder som inte gås på normalt sätt. Varningssignalerna är alltför många för att kunna ignoreras. Verksamheterna har av allt att döma allvarliga ledningsproblem. Då borde den erfarenhet och hjälp som delaktigheten från de anställda kan ge vara en brygga till bättre resultat. Istället väljer ledningen handlingssätt som polariserar konflikterna. Det är både olyckligt och oprofessionellt. I det har också det politiska systemet skuld. I ännu en valrörelse kommer hanteringen av Härnösands sjukhus att bli till en varböld för landstingspolitiken. Av det bör man åtminstone dra en lärdom, nämligen att den trygghet som närhet till vården innebär, är så viktig för människor i allmänhet att den inte får bagatelliseras. Av det följer också att den motion undertecknad lämnade år 2004 med temat att ge sjukvården i länet en långsiktigt hållbar struktur, förtjänat bättre än att avvisas av den socialdemokratiska och vänster-majoriteten. De konflikter som nu utvecklats måste brytas upp, även om det innebär personella förändringar

Välkommen till min blog. Här kommer du att finna en del skrivelser, tankar och synpunkter som speglar mina synsätt vid tiden de skrevs. Det här valåret kommer jag att återfinnas på Västernorrlands riksdagslista för FP, samt toppa landstingslistan för den norra länsdelen. Jag tar gärna del av dina synpunkter på aktuella frågor.