Allhelgona tid

 Månen lyser över staden under kvällspromenaden. Planeten Venus gör den sällskap som aftonstjärna. Det är en nästan magiskt fin kväll den 29.10 över staden i väster. Föga märks av den pandemi som nu tagit ny fart i land efter land. Allhelgonahelgen stundar och med den tanken på de som lämnat oss. Ett mått av eftertanke och vila vi säkert behöver i vår ofta stressade tid.

Frankrike har kommit i skottgluggen för de extremister som ser politiska motiv och illvilja där demokraterna hävdar yttrandefrihet och demokrati. Priset för den konflikten har redan ett antal oskyldiga personer fått betala med sina liv. Så skrämmande onödigt kan tyckas, men så ser inte extremister på saken. Och priset nationerna får bära är ständig vaksamhet mot terroristernas angrepp. Just nu är Frankrike drabbat, men när som helst kan det vara något annat land, någon annanstans.

Om bara 5 dygn skall det amerikanska valet officiellt hållas. Men mer än 70 miljoner har redan poströstat, och den räkningen kommer att ta sin tid. Vi kommer inte veta valresultatet förrän någon dag senare av allt att döma. Allt fler kommentatorer ser detta val som ett ödesval när det gäller USA-s utveckling och framtid. Inget är säkert längre, i en tid när den nu sittande presidenten har rivit tidigare accepterade trösklar i synen på politiskt umgänge. Och normer som tidigare varit vägledande i politiken, raderats av honom och en militant republikansk senatsledning.

Får den fortsättningen ytterligare år på sig kommer med stor sannolikhet de tunga institutionerna inom militär och säkerhetstjänst att brytas ner och politiseras, liksom den fria press som Donald Trump valt att kalla ”folkets fiender”.

Det gamla begreppet att historien har en tendens att upprepa sig är en verklighet. Det är inte bara undertecknad som ser likheter med utvecklingen i världen nu och för 90 år sedan. Det gör också personer med långt fler akademiska poäng och andra plattformar än den här bloggen.

2020.10.30

Jarl S

Så dör demokratier

 Luften är varm och fuktig denna sena oktobermorgon på landets västra kust. Nattens regn har lämnat pölar på gatan, men känns uppfriskande att andas. Endast ett fåtal ”hundmänniskor” är ute och rastar sina hundar. Lördag- och söndagsmorgnar uteblir ruschen till bussarna och arbetsplatserna. Vilodagarna behövs säkert.

Om 10 dagar går världens viktigaste demokrati till val, den i USA. För egen del, och som USA-vän sedan unga år, gläder jag mig åt att så många i USA läser bloggen numera. Det har naturligtvis sin förklaring i dels dess återkommande fokus på utvecklingen i USA, men också på de översättningsmotorer som numera på ett hyggligt sätt kan göra direkta översättningar till andra språk.

För två dygn sedan hölls den senaste och sista debatten mellan de två kandidaterna för presidentposten, Trump och Biden. Inför valet om 10 dagar har många böcker skrivits och debatterats. En bok som alla borde ta del av är den avbildade boken, skriven av professorerna på Harvard Steven Levitsky och Daniel Ziblatt. Båda med stor erfarenhet som forskare på området demokratiers sammanbrott i länder som Venezuela, Ungern och Turkiet.

På frågan om demokratin i USA är hotad, blir deras svar ja. Med utgångspunkt i flera decenniers forskning och med en lång rad historiska och globala exempel från 30-talets Europa till dagens utveckling klarlägger de hur demokratier dör, och hur de kan räddas. Att valet i USA om 10 dagar också kan ses som ett ödesval för den amerikanska demokratin är också deras uppfattning.

Med de osäkerheter som ryms i opinionsmätningarna, liksom de hinder som är inbyggda i det amerikanska valsystemet, är det svårt att i dagsläget avgöra hur utfallet kommer att bli. Erfarenheten från andra länder visar att får sönderfallet fortsätta, så befäster det sina positioner. Att det republikanska partiet så helt har underkastat sig Trump är ett tydligt tecken på det sönderfall av den amerikanska demokratin författarna varnar för.

2020.10.24

Jarl S

Mönstret går igen

 Strålande morgon denna oktoberdag. Himlen lyser blå i den uppstigande solens sken, och vinden vilar över ett stilla hav. Morgonen är krispigt nära 0-punkten, så som det bör vara i oktober. Även hösten har fina dagar.

I tidens nyhetsflöde accentueras än en gäng faran i att blanda sinsemellan etniska motsättningar som inte låter sig förändras. När en fransk lärare för en lektion i yttrandefrihet mördas och halshuggs, väcker det starka känslor hos den stora majoritet som värnar om just det fria samhällets rätt till de friheterna. I många länder, inklusive vårt eget har nu problematikerna runt de etniska motsättningar som följer av radikaliseringen, skapat problem som blir allt svårare att hantera. Radikalisering kan ske på olika sätt, gemensamt för dem är att de ökar motsättningarna istället för att minska dem. Så också i vårt eget land.

Corona-epidemin fortsätter att plåga världen. Just nu klassas den som den 5-e största dödsorsaken, siffran en miljon döda har passerats enligt WHO. I vårt land är vi än så länge lyckligt lottade, i den meningen att en 2-a våg ännu inte är ett faktum. Sämre är det i många andra länder, inte minst i USA.

Där hårdnar nu kampen om presidentposten, den sittande presidenten Donald Trump använder alla invektiv och lögner han kan finna för att smutskasta demokraterna i allmänhet och Joe Biden i synnerhet. Den personkult han söker att skapa kring sin egen person är lik den som hans tyska motsvarighet med bokstaven H i namnet drev för snart 100 år sedan. Den utvecklingen blev en tragedi för en hel värld, och Trumps ambitioner är inte blygsammare. Hans behov att lyfta sitt ego över allt och alla är sjukligt, vilket mängder av psykiatriker lyft fram.

Må det amerikanska folket visa sig starkare i sin demokratiska tro, än det tyska folket gjorde den gången.

2020.10.18

Jarl S

Oktobermorgon 2020

 Vacker höstmorgon denna oktoberdag. Månen har sällskap med ”morgonstjärnan”, egentligen planeten Venus. De lyser upp i gryningsljuset över hustaken. Innan dagen är slut skall en 16-åring firas. Det blir säkert ett varmt och fint möte i goda vänners och anhörigas sällskap. Men nu till några politiska reflektioner.

Söndagens debatt mellan de olika partiledarna i vårt land har kommenterats, inte minst i sociala media. Det är nog inte många som blev imponerade av dessa personers klarsyn och debatten i stort. Ett antal stora frågor fanns med på agendan och avhandlades utan egentliga svar.

I frågan om den i Sverige så grundmurade arbetsrätten krigade Vänsterns representant för dess bevarande, men när han trängdes så sköts den argumentationen i sank, han vek ner sig. Urholkningen av arbetsrätten kommer troligen att fortsätta och förstärkas med socialdemokraternas aktiva medverkan. Att de fackliga organisationerna värnar om medlemmarnas trygghet och den svenska modellen, kommer troligen inte att respekteras. Resultatet på sikt blir ökade klyftor och otrygghet för det stora flertalet i arbetslivet.

Gängkriminaliteten är vår tids gissel, något som ständigt växer trots den politiska ledningens försäkringar att den skall stoppas. Nu börjar också den stora massan att tröttna på regeringens brist på handlingskraft. Opinionsmätningarna tyder på att ett regimskifte kommer att ske i nästa val. Och grannlandet Danmarks sätt att angripa problematiken, framstår som ett exempel som vårt land borde följa.

Ett område som borde diskuterats, men bara berördes marginellt är energiförsörjningen i vårt land. Den massiva utbyggnaden av vindkraft i landet, driven av subventioner och utländskt kapital har länge utgjort ett växande hot mot naturvärden, livsbetingelser för människor och djur. Svenska Kraftnät som ansvarar för distributionen av El i landet har länge varnat för följderna av vindkraftutbyggnaden. Nu ansluter sig också de stora energiföretagen Vattenfall och Fortum till den kritiken.

Nog är det en gåta svår att förklara, att Sverige som i årtionden haft en elförsörjning som varit helt koldioxidfri, nu raskt bygger upp ett system som slår sönder den bilden. Vindkraften är inte koldioxidfri, den kräver enorma resurser i tillverkningsledet i form av stål och betong, vägdragningar genom väglöst land, och utgör ett direkt hot mot den biologiska mångfalden i mycket stora områden.

Att Svenska Naturskyddsföreningen låtit sig köpas av judas-pengar är också i grunden en tragedi för det arbete de borde ägnat sig åt.

2020.10.14

Jarl S

 

Höstvindar

Höstens vindar och tidvis piskande regn har dominerat de senaste dagarna. Det är helt i linje med årstiden kan man tycka, promenaderna blir friska och säkert också nyttiga.

Dagens blogg får gå i debattens tecken. Debatten mellan presidentkandidaterna Trump och Biden har av opinionsmätningar att döma stärkt Biden inför valet den 3.11. Översittarfasonerna Trump använder slår tillbaka på honom, med all rätt.

Desto intressantare blev debatten mellan vice presidentkandidaterna Pence och Harris. Även där tycks demokraten Harris ha blivit vinnaren. Debatten formade sig i stor utsträckning till en kamp om trovärdigheten. Faktakollen som görs efter debatten har visat på att Pence förlorade den.

 Propaganda är ett politiskt uttryck för reklam, man väljer att utmåla sin motståndare som dålig samtidigt som man lyfter fram egna förmenta fördelar. När sedan faktakollen visar att budbäraren ljugit medvetet slår det tillbaka mot denne. Pence sätt att dominera och bryta mot debattens överenskomna regler var också ett uttryck för maktfullkomlighet som slår tillbaka.

Fortsättning följer sedan Donald Trumps Covid-19 period av allt att döma blev kort. Hans sätt att elda på vapenmaffians informella militia har burit frukt. En komplott i Michigan som skulle inneburit bland annat kidnappning av delstatens demokratiska guvernör, stoppades av FBI innan den hann genomföras. Som man sår får man skörda, och Trump administrationen eldar på de krafter som med vapenmakt vill krossa demokratin i landet.

Aldrig har USA som demokratisk nation utmanats mer än just nu.

2020.10.09

Jarl S

I brittsommartid

 Det är en ljummen morgon när vi septembers näst sista dag lägger ut från bryggan, svärsonen och undertecknad. Målet är några timmar på havet och i skärgården. Och solen bryter ner molnen under sjöresan ut. Det blir småprat om mycket av det viktiga i livet, och den politiska utvecklingen i vår gemensamma värld. Framme vid ön längst ut i havsbandet förtöjer vi. Den lilla hunden som också finns med skall rastas vilket innebär promenader. Det blir dags för en lunch med medhavd mat, och det fina vädret lockar. Plus 17 visar vattentermometern. Badbyxorna på och den korta promenaden till badklippan där badstegarna leder ut i havet. Det första doppet blir kort, de senare betydligt längre. Smaken av sommar får upplevas än en gång innan färden ställs hemåt igen till väntande familjer.

Ute i den stora världen har när detta skrivs den första debatten inför valet av president i USA hållits. En debatt som urartade i kaos, för att relatera till de flesta kommentarer. Donald Trumps behov av att i varje fråga dominera, kullkastade debattregler och saklighet. Ett agerande som skrämde väljarna mer än det hjälpte. Opinionsmätningar efter debatten visade på en vinst för Biden med 60% mot Trumps 30%.

När detta skrivs har Trump meddelat att han isolerar sig pga. COVID-19 smitta han ådragit sig. Så får också den skrävlande presidenten dela den erfarenhet som miljontals andra amerikaner bär på. Hur tung den börden blir för Trump återstår att se.

Och kampen om makten och demokratin i Belarus ser ut att vinnas av övervåldets krafter. Den valfuskande presidenten sedan 26 år Lukaschenko, får med rysk hjälp fortsätta leda sitt land. Men det är ett ledarskap som kommer att möta helt annat motstånd än tidigare. Att EU nu efter interna motsättningar, tillsammans med andra demokratiska länder nu kommer att utlysa sanktioner mot ledarskapet är viktigt.  Inte minst för de som med risk för liv och lem demonstrerat.

Och i vårt land står striden nu om arbetsrätten, den lagstiftning som gett trygghet i anställningen i generationer till arbetstagare, men nu vill skrotas av delar av det politiska systemet. Amerikaniseringen av det svenska samhället (något som vissa forskare använder som begrepp) fortsätter. Samtidigt som amerikansk forskning visat att Sverige vid 1980-talets början var världens mest jämlika land.

Den jämlikheten har sedan dess raserats bit för bit, med ökande klyftor i samhället och söndervittrande offentlig sektor som resultat. Något som borde vara uppenbart också för vårt lands politisk ledarskap.

2020.10.02

Jarl S