År av hopp och förtvivlan!

Putinjugend på träningsläger. År 2008 kan med rätta kallas förhoppningarnas och förtvivlans år. Årets valrörelse i USA var i verklig mening folkets valrörelse. Och den entusiasm som väcktes under resans gång har snarare stärkts än avtagit. När Barack Obama tillträder ämbetet den 20 januari, gör han det med det största förtroende någon tillträdande president någonsin haft. Förväntningar som vi bara kan hoppas också kommer att infrias. USA är och förblir ännu under överskådlig tid den ekonomiska motorn i världsekonomin, och där ligger också den stora utmaningen för den nya administrationen. Sammanbrottet i banksystemet och den uppblåsta konsumptionsekonomin har i grunden varit en flykt från verkligheten. Nu återstår att ta tag i produktionsfaktorerna i samhället och världen, i fredsfrågorna, energi och klimatfrågorna. Utmaningarna är många och erkända, framtiden blir intressant att följa. På den andra sidan av historiens blad ser vi förtvivlan breda ut sig i ett sargat Zimbabwe, där ett internt folkmord pågår. Samma sak i Darfur och delar av Kongo. Afrika har blivit den moderna världens avstjälpningsplats för överskottsvapen, och därmed grogrund för allsköns väpnade konflikter. Det är en skam och olycka att vapenindustrin tillåts tjäna sina blodbesudlade dollar på det sättet. I vårt närområde nermonteras demokratin i Ryssland steg för steg av Putin och hans gamla KGB-vänner. NGO:s, (non-government organisations) har sedan länge varit portförbjudna i landet. Det kritiska tänkande de ofta medför tåls inte av den auktoritära staten. Media är sedan länge i allt väsentligt kontrollerad. Regimkritiker tystas på olika sätt, antalet mördade journalister under senare år är förfärande högt. Nu slår människorättsaktivister, de som ännu finns kvar larm om en ny lagstiftning som införs. Nu skall ”motstånd mot den ryska ledningen” bli liktydigt med spioneri. Därmed är också enpartistaten återinförd och demokratin avskaffad. När enskilda västliga journalister med verksamhet i Ryssland väljer att tona ned utvecklingen, skall det vägas mot att ackrediteringsrätt att verka i landet utan tvekan påverkas av rapporteringen. En alltför kritisk rapportering ger inga nya tillstånd. Så kan också rapporteringen på sikt styras i regimens riktning. Den ryska utvecklingen nu har alltför stora likheter med den tyska på 1930-talet för att kunna viftas bort. Återstår att vänta på kommande års facit. 29.12.2008 Jarl S

Siffror..

Siffror talar, därför är dom också så viktiga i olika sammanhang. För Barack Obama och hans stab i USA måste julaftonens redovisning av det förtroende USA: s befolknings har för den tillträdande presidenten ha blivit bästa tänkbara julklapp. 82 procent av de tillfrågade i en seriöst gjord officiell undersökning förklarade att man har stor tillit till den tillträdande presidenten. Ingen tidigare tillträdande president har mötts av större tillit inför sitt tillträde på ämbetet än Barack Obama. I vårt eget lilla land redovisas också siffror. Det liberala folkpartiet är nu det näst minsta riksdagspartiet med endast 5,8 % av väljarstödet enligt en opinionsundersökning redovisad den 26.12. Tankar runt den nedslående utvecklingen redovisades i den här bloggen för en tid sen under rubriken 2,2 procent. Om målbilden för det liberala ledarskapet är att attrahera liberala medborgare, då har man missat målet grovt. Med ett rimligt mått av överlevnadsinstinkt borde det flyende väljarunderlaget leda till eftertanke, och kanske vore då en fläkt från den amerikanska valrörelsens tema (change) välgörande. 2008.12.27 Jarl S

Sedelärande historia!

Så här på julafton kan det finnas skäl att påminna om den barmhärtige samariten. Den finns i olika skepnader, men alltid med empati och medmänsklighet som kännetecken. Nedanstånede lilla skrivelse,kan få illustrera det. God Jul önskar Liberala Vindar. En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn var Kyle. Det såg ut som om han bar på alla sina böcker. Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag? "Han måste vara knäpp". Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare. När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte krokben så han landade i gruset. Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon. Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät. När jag gav honom glasögonen sa jag: "De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång". Han tittade på mig och sa: "Tack så mycket". Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde. Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han hade gått i privatskola tills nu. Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker. Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner. Han sa ja. Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant. Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen.Jag stoppade honom och sa: "Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag". Han bara skrattade och gav mig halva högen. Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner. När vi skulle sluta high school började vi planera för college. Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke. Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag hade fått ett fotbollsstipendium. Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst. Han måste förbereda talet på examensdagen. Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal. På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high school tiden. Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen. Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var en av de dagarna. Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag klappade till honom på ryggen och sa: "Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig!" Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log. "Tack", sa han. När han började, harklade han sig först och började sen prata. "Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner. Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon. Jag ska berätta en historia" Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades. Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet. Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem. Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. "Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara". Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick. Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende. Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet. Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv. Till det bättre eller till det sämre. 2008.12.24 Jarl Strömbäck

Till folkbildare i studieförbundet Vuxenskolan.

När nu år 2008 skall läggas till handlingarna kommer det nog av många att upplevas som ett omtumlande år. Det amerikanska valet av ny president upplevs kanske som en möjlighet till en ny politik i vår omvärld. Å andra sidan har den ekonomiska krisen skakat om världens finansmarknader, och därmed också tryggheten på ett för många oväntat och oönskat sätt. I allt det har folkbildningen, den verksamhet vi har att värna om en given roll som mötesplats för samtal och eftertanke mellan hantverk och kompetensuppbyggnad eller bara för att bygga på det sociala kitt som är varje utvecklat samhälles livsnerv. Visst finns det mål och mening med vår färd Men det är resan som är mödan värd För oss i SV har året också inneburit förändring. Från att ha varit en udda fågel i SV-boet med ett outvecklat regionalt arbete och utan egen regionalt verksam personal, har vi nu en organisation som stämmer överens med förbundets stadgar. Det önskemål om stöd av en regional medarbetare som medarbetarenkäten 2007 så klart visade på har regionstyrelsen som ett prioriterat uppdrag fullföljt, inte bara genom anställningen av vår samordnare, utan också genom att i samverkan med Jämtland ställa en ungdomskonsulent till avdelningarnas förfogande. För mig som ordförande känns det mycket tillfredställande att vi i styrelsen har tagit de här stegen. Det har skett i nära samverkan med SV-förbundet, och under medverkan också från de av Er som hade del i rekryteringsarbetet. Ett varmt tack vill jag rikta till alla Er, ingen nämnd och ingen glömd. Slutligen, ha nu riktigt trevliga, rogivande och fina helgdagar med nära och kära. Julhelgen är kanske mer än någon annan helg den varma kärlekens, omtankens och innerlighetens helg. Vi behöver den oasen innan vardagens utmaningar så småningom pockar på igen. Med varma hälsningar 2008.12.19 Jarl Strömbäck Reg.ordförande SV-Västernorrland

Luciamorgon och mångfald

Luciamorgon, snön lyser vit på taken för att citera Viktor Rydberg. Skidterrängen lockar med härligt vita spår när väl TV: s sändning av årets luciafirande avslutats och gryningsljuset börjar skingra mörkret. 45 minuter på milen i härligt skatingföre. Det är lisa för kropp och själ, utlopp för energier och ger utrymme för goda tankar. Sverige är ett fantastiskt land. Här i norr upplever vi i år de klassiska vykortens vinter. Vit snö och någon grad kallt. Det lyser upp i vintermörkret. I Malmös sändning av Lucia kommer hon i båt med stadens ljus i bakgrunden. Det traditionellt svenska möts av mångfaldens Sverige i valet av Lucia och deltagande sångare. Det är mäktigt att tänka på den omformning som nu pågår i vårt land. Hur det invanda svenska alltmer blandas upp med mångfaldens Sverige representerat av dess invandrade medborgare. Välkommen luciamorgon, och välkommen mångfald. 2008.12.17 Jarl S

2,2 procent!

Blåklint, alltmer sällsynt i den politiska åkern?? SCB:s stora undersökning av partisympatierna som presenterades den 9.12, visar för Folkpartiet i Västernorrlands del en närmast katastrofal nedgång i partisympatier, 2,2 % enligt bifogat diagram. Siffrorna är i och för sig inte förvånande, men de är siffror för ett parti i sönderfall orsakat av maktmissbruk och brist på förnyelse. Västernorrlands läns valkrets maj 06 6,7 nov 06 3,7 maj 07 4,2 nov 07 2,7 maj 08 3,6 nov 08 2,2 Och förnyelse behövs, det amerikanska valets fokus på ”Change” visar på vilken kraft och framtidstro som gärna växer fram där nya krafter får utrymme. Också i Folkpartiet fanns ropen på förnyelse för ca 10 år sedan. Förnyelse blev det också på många håll i vårt land, men inte i delar av Västernorrland. Det är inte på riksplanet den katastrofala nedgången av partisympatier i vårt län skall sökas, den är lokalt förankrad. Med en ledning i länsförbundet som saknar intresse och förmåga att bära ut partiets politik på ett trovärdigt sätt, skapas inga resultat. Med några av länets mer misslyckade lokalpolitiker vid rodret blir styrandet ett forum för maktkontroll över partistöd och kontaktytor. Och med utnämningsmakten som medel neutraliseras och förskjuts effektivt de som kunde utgöra hot mot den rådande ordningen, samtidigt som servila tjänare belönas. Klubben för inbördes beundran får ersätta det politiskt utåtriktade arbetet. Men valberedningarna då undrar någon? Valberedningarna har makten att göra sig till del av lösningen, eller del av problemet. Om valberedningarna hade modet att se till partiets bästa skulle mycket vara vunnet. Dessvärre har trenden varit att år efter år vördsamt välja om sittande ledning. Därmed befästs bilden av ett parti utan dynamik, präglat av vänskapkorruption och maktmissbruk. De konstruktiva och profilerade krafter som partiet så väl behöver väljer andra arenor att verka från. Man väljer vem man gör drängtjänst åt. Inom kort måste valberedningen i länet börja arbetet inför årsmötet 2009. Det valet får betydelse också för valåret 2010, man byter inte gärna ledning under ett valår. Länsförbundets nuvarande ledarskap i Folkpartiet Västernorrland, liksom i vart fall i Örnsköldsviks kommun är en katastrof för partiet. Och så länge det finns en krona i partistöd att hämta, kommer de berörda inte ta ansvar sina misslyckanden. Hårda ord kanske någon kan tycka, men grundade på insikt. Och nog är det synd att ett parti med så stolta anor skall förödas av medelmåttornas tyranni. 2008.12.12 Jarl S

Härska genom söndring!

”Att härska genom att söndra” är en klassisk härskarteknik. Just i dagarna har vi fått den tekniken förevisad på ett alldeles glimrande sätt. För drygt halvåret sedan visade opinionsmätningarna på ett bedövande övertag för oppositionen över alliansregeringen. Övertaget var ca 15 % och enbart Socialdemokraterna var större än alliansen. I det läget slipades de taktiska knivarna i alliansen, och aktionen fick formen av ett återkommande angrepp på oppositionen med temat att det inte fanns något samlat regeringsalternativ annat än alliansens. Mona Sahlin och hennes rådgivare föll i fällan, och satte sig i möte med Miljöpartiets språkrör, vilka i ett regeringssamarbete med S såg framför sig ett lyft för egen del och för partiet. Vänsterns skulle i vanlig ordning få utgöra hjälpgumma var tanken. Dessvärre så funkade inte strategin, istället för en enad front demonstrerades splittringen i det rödgröna fältet på ett övertygande sätt. Och söndagens (7.12) framträdande i TV: s Agenda bekräftade splittringen. Kroppsspråket talade om aversion och motvilja, oavsett vad som egentligen yttrades. Den stora förloraren i alliansens söndringstaktik är naturligtvis Socialdemokraterna. Istället för att på ett klokt sätt, och i stil med tidigare sätt att agera, vänta in valet och gå ut med eget program och öppna för ett framtida samarbete med mittenpartierna, har S nu låst sig fast i ett politiskt träsk. Samarbetet med ett närmast religiöst fundamentalistiskt miljöparti, och ett dogmatiskt sovjettänkande vänsterparti, skrämmer bort de medelklassväljare som S med stor möda under senare år gjort till sina. Och resultatet syns redan. Från att, för att citera valoraklet Sören Holmberg, vara ”solklara favoriter” i valet 2010, är nu ställningen mellan blocken i stort sett jämn. Och Alliansen kan nu skjuta in sig på skillnaderna i synsätt i den rödgröna gruppen istället för att mötas av ett trovärdigt och starkt socialdemokratiskt parti. Begreppet ”att härska genom att söndra” har återigen bevisat sitt värde genom att flytta ett negativt fokus från alliansregeringen till oppositionen. Och i den processen också skapa stor splittring i de socialdemokratiska leden. 2008.12.09 Jarl S

Sjukvård i kris.

Sjukhuset i staden norr om skogen I ÖA har på senare tid besparingskraven på vårt sjukhus med rätta uppmärksammats och ifrågasatts. Den oro de framkallar är lätt att förstå, och rimligen borde de partier, socialdemokraterna och vänstern som i årtionden styrt och ställt i länets sjukvård i första hand ta ansvar i debatten. För egen del, och med perspektiv över de senaste 6 åren som landstingspolitiker vill jag emellertid gärna bidra med några synpunkter. De återkommande kriserna i vårt län kan med visst fog föras tillbaka till byggandet av Sundsvalls sjukhus. Det byggdes på sin tid för en beräknad befolkning om 300 000 länsinvånare. Vi är idag ca 240 000 länsinvånare och följden av den prognosmissen har hängt som ett damoklessvärd över vårt läns landsting. Dess första stora offer blev Härnösands sjukhus med det trauma både politiskt och på andra sätt som nedmonteringen av det sjukhuset medfört. Offret om man får kalla det så, har dessvärre inte löst problemen, utan de har varit ständigt återkommande och åtgärderna har ofta präglats av skattehöjningar och politisk förlamning. När jag år 2004 skrev en motion där jag eftersträvade en ”Långsiktigt hållbar struktur” på sjukhusvården fick jag också stöd för den av en samlad opposition. Majoriteten röstade emellertid ner den, rädslan för att föra den typen av diskussioner, eller rädslan för intern splittring i partiet är tydligen större än önskan att på allvar ta ansvar för de stora frågor som strukturbeslut ofta är. Istället dumpas de frågorna återkommande som besparingskrav i knäet på tjänstemän och sjukhusledningar. Resultatet av bristen på politisk ledning har fört till en intern kamp mellan sjukhusen, och en misstro mot det politiska systemets förmåga att styra, samtidigt som våra kostnader på området blivit klart större än i jämförbara landsting. I dagsläget förs i vår södra länsdel en debatt som präglas av att företrädare för Sundsvalls sjukhus gärna ser sig som förfördelade och eftersatta, och hävdar att sjukvårdens resurser i högre grad borde ges till Sundsvalls sjukhus. I själva verket får Sundsvalls sjukhus 2,2 miljarder/år medan tilldelningen till Sollefteå och Öviks sjukhus tillsammans uppgår till drygt 1,5 miljarder kronor/år. Debatten om en ”Långsiktigt hållbar struktur” i sjukhusvården behövs och åtgärder vidtas oavsett om den planerade regionbildningen kommer till stånd eller inte. Det är det politiska systemets uppgift att utifrån ett länsövergripande perspektiv och med länsmedborgarnas bästa i fokus visa ledarskap i arbetet med den frågan. 2008.12.06 Jarl Strömbäck

Decembermorgon!

Damen med de kommunala guldbyxorna Decembermorgon. Gryningen dröjer, men när väl mörkret börjar dra sig tillbaka är det dags för årets första skidtur. Snön lyser vit och ren, och spårmaskinen är ute och preparerar spåren. Mina gamla vänner från idrottsföreningens skidsektion gör ett fantastiskt bra jobb med vårt fina skidområde. Tankarna vandrar allt medan kilometrarna läggs till varandra. I ortens lokalblad (4.12) kan man just den här dagen läsa att kommunen skall satsa sig ur krisen. Det skall ske genom att 60 miljoner används till diverse eftersatta områden. Parker, cykelvägar och gator skall snyggas till. Och för att riktigt stämma i bäcken menar kommunens matmor (kommunalråd) att det är viktigt att motverka försurning och pessimism bland medborgarna. Men i politikens verklighet används inte sällan det lilla för att dölja det stora. Samtidigt som den i och för sig vällovliga satsningen på 60 miljoner sker, binder sig kommunen för drygt 700 miljoner kronor i garanti- och borgensåtaganden. Ett av kommunens bolag får 280 miljoner för att till kraftigt överpris köpa en industrikaj. Den numera riksbekanta förlustmaskinen SEKAB får en bankgaranti om ytterligare 100 miljoner SEK, och kommunens energibolag får ytterligare 350 miljoner i borgen och garanti för sin verksamhet. Konsumtionssamhället har också en offentlig dimension, och den demonstreras drastiskt i staden norr om skogen. Knappast någon stad av motsvarande storlek i vårt land har så dramatiskt ökat sina borgens-och garantiskulder som vår S-märkta stad. Nog är det aningen roande, att den överkonsumtion som försatt hela världen i gungning, inte lärt stadens ledarskap någonting? Pengar luktar inte illa, och naturligtvis finns det många som berikar sig av de kommunala miljonerna. Men kostnaderna skall bäras, och görs inte det över skatten, så kommer det som avgifter från de kommunala bolagen. Precis som med den amerikanska överkonsumtionen, är det bara en tidsfråga innan räkningen kommer. 2008.12.04 Jarl S

Förnyelse kontra bländverk!

Obamas national security team. På 2008 års första decemberdag presenterades USA; s nya säkerhetspolitiska team. Presentationen, som direktsändes via CNN till världsmedborgarna var återigen en bekräftelse på amerikansk förnyelse. Temat var att nu skulle USA samarbeta med FN, med andra demokratiska länder och rörelser med demokratisk inriktning. Allt i syfte att stärka de demokratiska krafterna, och försvaga de terrorgrupper, vilkas syfte i grunden är att störta världen ner i kaos. Den inriktning som politiken ser ut att få i världens viktigaste demokrati USA, inger fortsatt hopp för alla oss som tror på samarbete mellan länder och på det fredliga samhället. Den amerikanska direktdemokratin bär budskap med sig som också borde uppfattas av den nu arbetande grundlagsberedningen i vårt land. Det tycker i vart fall Sofia Nerbrand, ansvarig redaktör på den liberala tankesmedjan NEO. I en krönika i SvD samma dag (1.12) med titeln ”Obama hade aldrig blivit vald i Sverige”, hävdar hon att Obama aldrig kommit fram i vårt av partierna hårt kontrollerade land. Hennes uppfattning stämmer väl med den jag luftade här på bloggen för någon dag sedan. Den indirekta demokratien blir till ett stort hinder i förnyandet av det politiska systemet. Det uppmuntrar kotterier och svansviftning för partiernas ”aristokrater”, och blir därmed också korrumperande. I den debatt som nu förs, hävdar en del riksdagsledamöter rätten att få behålla höga spärrgränser i personvalen. De vill ha kvar partiernas absoluta makt att kontrollera skeendena i valen från nomineringen till provvalen till finansiering och styrning av valrörelserna. Med det synsättet blir personvalen inget annat än en skenmanöver för att dupera folk att tro att de har makt att påverka, när den i själva verket är mycket liten. Att det bländverket misslyckats visar de fallande siffrorna för den del väljare som använt sig av personvalen under valen sedan de introducerades 1998. Sofia har rätt i påståendet att Obama aldrig kunnat göra samma snabba klassresa i Sverige, men dessbättre kunde han det i en långt viktigare demokrati än den haltande svenska. 2008.12.02 Jarl S