Soros och Obama

George Soros,kapitalist och filantrop George Soros har gjort sig känd och förmögen på att spekulera i olika länders valutor. Samtidigt har han byggt upp ett rykte som den stora hjälparen, filantropen som likt en modern Robin Hood skänker pengar till välgörande ändamål. Han liksom så många andra som kommer från små omständigheter, han är ju från början en ungersk immigrant, vill lämna positiva avtryck efter sig. Nu är han ute i media och varnar för utvecklingen i främst USA. Och det sker med rätta. Jämfört med den amerikanska skuldbördan inför 30-talets stora depression, är skuldbördan nu mer än dubbelt så stor. I faktiska tal var den 1929 160 % av USA:s BNP, inför krisen 2008 var den 365 % av BNP och då är inte den stora mängd ”skräppapper” i form av derivat som finns nu, medräknade. Jämför gärna med att ett medlemskap i EU förutsätter att ett lands skuldbörda inte överstiger 60 % av dess BNP. Om USA varit ett vanligt land hade det varit bankrutt, men nu är det inte så. USA-dollarn är den bärande världsvalutan, och det för med sig att omvärlden för sin egen utvecklings skull skyddar den. Och att det amerikanska samhället kunnat utvecklas mot en konsumptionsnivå som inte stämmer med dess produktionsnivå. Obamas stora prövning nu är att vända ett helt folks sätt att tänka och agera. Bort från ohämmad konsumtion, mot ett produktionsrelaterat tänkande. Bort från lånefinansierad livsstil, till sparande och balans i ekonomierna. Ett steg på vägen är att lagstifta om att bankerna inte själva eller genom anslutna finansinstitut får några statliga garantier mer för handel med skräppapper typ derivat och hedgefonder. Det är högriskpapper, och de som vill tjäna de snabba pengarna, får ta risken helt på egen hand. Naturligtvis har Wall Streets lobbyister mobiliserat sina styrkor för att kväsa president Obama. Vi kommer det här året att få se en tvekamp av sällan skådat slag, mellan å ena sidan bonustörstande företrädare för kapitalist intressena, intressen som vill tjäna stora pengar men vältra över förlusterna på skattebetalarna när det går åt pipan. Och å andra sidan en politisk ledning som ser en total kollaps i ett USA som vägrar ta lärdom av den just genomgångna krisen. För vår del i andra delar av världen är det bara att önska, att den politiska ledningen får folkets förtroende att kväsa Wall Street. 31.01.2010 Jarl Strömbäck

En obekväm sanning

Äldre i politiskt blåsväder Valvindarna inför 2010 års val har så smått börjat blåsa. Som vanligt i sådana sammanhang är bilden av verkligheten ofta mer komplex än de förenklade påståenden vi gärna matas med. I det sammanhanget är det oerhört viktigt att media tar sitt demokratiska uppdrag, nämligen det att låta olika röster komma till tals. Under det senaste året har kritiken från de äldres organisationer, SPF, PRO med fler varit massiv. Det har då handlat om den förskjutning av skattetrycket från den arbetande befolkningen till de som har arbetat, som den differentierade beskattningen genom jobbskatteavdraget i praktiken medför. Statministern själv hävdar ju att de med arbete genom skatteavdragen, tjänar en månadslön extra per år i förhållande till om man inte infört skatteavdragen. För de äldre med sin uppskjutna lön (pension) väntar istället år med sänkta pensioner för ca 1,4 miljoner pensionärer. De har hävdats från regeringens håll att jobbskatteavdraget är ett internationellt använt instrument för att få fler i jobb. Man glömmer då att informera om att jobbskatteavdragets påstådda effekt har kritiserats av oberoende organisationer som Konjunkturinstitutet och SNS. När riksrevisionsverket nyligen granskat den frågan kom man en rapport med bl.a följande innebörd, vilken naturligtvis kan ses som en obekväm sanning: -den skattemodell man använt i USA och England riktas bara mot de sämst betalda, i USA ca 6 % av de arbetande. I Sverige får samtliga den subvention som avdraget innebär, mest får de med goda inkomster. -de som redan har jobb arbetar inte mer för att de får ett avdrag på skatten, snarare väljer man mer ledighet. – Jobbskatteavdraget är inte känt bland fler än 2 % av de unga, 7 % av utrikes födda och 5 % av de arbetslösa. Det missar därmed helt sitt egentliga mål. sannolikheten att jobbskatteavdraget skall ge 80 000 nya jobb är liten. Kostnaden för reformen beräknas till 71 miljarder, dvs. ca 880 000 kr/arbetplats. ( Det är nog nytt svenskt rekord i arbetsförmedlingskostnad.) Från pensionärsorganisationernas sida har vi protesterat mot den differentierade beskattningen, och konstaterar att den bryter mot internationell och svensk tidigare praxis. Landets äldre vill inte ha en åldersdiskriminernande skattelagstiftning. 2010.01.25 Jarl Strömbäck Distriktsordförande/ SPF Västernorrland

Mugabe, en av vår tids diktatorer Nedan följer en kommentar från en läsare, samt mina avslutande kommentarer. Läsarkommentar Har följt din blogg ett tag men inte kommenterat ännu, jag tänkte fråga dig ett par saker inom ämnet. Du skriver att vi i väst har "ansvar" för att u-länderna skall få sin levnadsstandard höjd, bland annat nämns utfiske. 1. Eftersom vi pratar om Afrika primärt är det av intresse att veta vilket utgångsläge dessa länder har. Är det så att dessa länder skulle bli "bättre" om den vita mannen slutade göra affärer i dessa länder? Troligen inte, vi har Rohdesia som ett exempel. Under Ian Smith var landet ordnat och afrikas säkraste jämte dåtidens Sydafrika, idag ser vi resultatet av att överlåta makten till dessa infödingar (wikipedialänk om Rhodesia) http://sv.wikipedia.org/wiki/Rhodesia Varken inget utav dom länderna är bättre idag varken för civilbefolkningen eller turister som skulle kunna stärka deras MYCKET bristfälliga ekonomi. En smula rasistiskt kan man kanske hävda att dom är inte i stånd att ta hand om sig själva och därmed behöver en i dubbel bemärkelse god *vit* man. Vidare är det knappast västs ansvar att ta hand om horder av människor utan vare sig utbildning eller livssyn som är hållbar hos oss, hint, se Rinkeby, Rosengård mfl... Jag håller däremot med dig om etanoldiskussionen och har länge haft den ståndpunkten att det är ett omodernt bränsle./ Afrikas förbannelse, som jag ser det är inte dess folk, utan dess alltför lättkorrumperade ledarskap. Men det är samtidigt ekonomiska och delvis politiska intressen i de rika länderna som driver korruptionen. Zimbabwe (del av f.d. rhodesia)är uttryck för en "backlash" av nationalistisk och etnisk karaktär, som inte har något med demokrati att göra, och med förödande resultat för de som drabbvats. Hade det koloniala systemet kunnat överleva, och i så fall till vilket pris?? 2010.01.25 Jarl Strömbäck

Etanolen ett fiasko??

Mat eller bränsle För några dar sedan visades på kunskapskanalen en fransk film med fokus på livsmedelförsörjningen globalt, samt dess koppling till drivmedelsbehoven. I det sammanhanget har naturligtvis etanolen en särskild plats. I SvD på debattsidan/brännpunkt kunde man den 19.1 läsa en artikel skriven av expertgruppen för miljöstudier, en grupp experter som på fri basis, men med ekonomisk uppbackning från finansdepartementet granskar området. Den rapport de presterat liksom filmen inledningsvis, borde bli en ordentlig väckarklocka för etanolens många vänner. Där hävdas nämligen att vårt behov av att fylla tanken med alternativt och skattesubventionerat bränsle, rycker maten ur munnen på fattigt folk i utvecklingsländerna, samtidigt som utsläppen globalt av växthusgaser ökar. Att så sker beror på att i takt med att alltmer av jordbrukets produkter används till bränsle, huggs regnskogar och andra områden ner till förmån för nyodlingar. Därmed stryper man den jordens lunga som är så viktig för både klimat och överlevnadsförutsättningar. Det är naturligtvis ingen tillfällighet att människor söker sig bort från överexploaterade områden i fattiga länder, mot den förmenta trygghet de kan finna i de rika länderna. Den folkvandringen har vi själva ett ansvar för. Endast genom att ge människor i de fattiga länderna överlevnadsförutsättningar, kan vi få stopp på folkvandringen. I det ligger också att det måste bli ett stopp på den koloniala utsugning som sker när fiskeflottor rensar de ländernas kuster rena från fisk. Det måste också bli stopp på en utveckling där rika länder med korrumperade politikers hjälp köper upp stora landområden, för att genom fördrivning och storskalig exploatering, ödelägga människors levnadsmöjligheter. För kommuner som likt Örnsköldsvik satsat så stort på etanolen, borde budskapet vara särskilt viktigt att ta till sig. Inte minst mot bakgrund av det ekonomiska fiasko etanolsatsningen fört med sig för energibolaget, och indirekt skattebetalarna. 2010.01.21 Jarl Strömbäck

Den sjuka sjukvården

Priviligierad yrkeskår?? Även denna gång låter jag en av mina kontakter, en läkare med stor erfarenhet inom sitt yrke liksom i rollen som landstingpolitiker, föra ordet. Önskar läsarna en trevlig helg med visst mått av eftertanke. /Jarl S Citat I nr 52/2009 Läkartidningen har nytillträdda första vice ordförande i Läkarförbundet Marie Wedin(MW) presenterat en önskelista över förändringar i sjukvården. MW har varit en flitig debattör i Sjukhusläkaren och har ofta betonat vikten av mötet mellan läkare och patient. På hennes önskelista finns bl.a. fler vårdplatser och läkarintygens utformning. Jag önskar kommentera dessa två punkter. Fler vårdplatser: Detta är ett mycket berättigat krav, men är kostnadsdrivande. Det är förvånande, att trots att vårdplatser reduceras och tjänster för sjuk- och undersköterskor dras in minskas inte läkarbemanningen. Detta är orimligt, läkarnas arbete begränsas av neddragningarna och läkarna kan inte undersöka och behandla patienter i tillräcklig omfattning utan assisterande personal och avsaknad av vårdplatser. Väntetiderna ökar! Jakten på vårdplatser har tagit katastrofala proportioner på en del sjukhus. Att skapa balans mellan vårdplatser och läkarbemanning ser jag som en av läkarförbundets viktigaste uppgifter. Det kommer att krävas mycken självrannsakan. I sjukhusläkaren 5/2009 redogör MW för läkartäthet och produktivitet. Vi har i Sverige som hon konstaterar hög läkartäthet 277 invånare per läkare, men en svidande låg produktivitet 824 konsultationer per läkare och år mot genomsnittet 2511 inom OECD! Vi skall skämmas inför våra skattebetalare och inte ropa på fler läkare och mera resurser. Vi har ingen läkarbrist i Sverige men läkare placerade inom fel specialiteter. Positiva men få undantag finns, t.ex i Oskarshamn och Motala. Läkarförbundets bristande initiativförmåga gjorde att det infördes totallön 1970. Då började förfallet. Hade Läkarförbundet varit mer aktivt och själv avlägsnat tidigare missförhållanden hade vi haft kvar grundlön + provision och detta incitament hade skapat större effektivitet. Vi som var med då, kan konstatera att detta skedde samtidigt som den kravlösa skolan introdu-cerades. Jag erinrar mig en ledande s- politiker under mina år som landstingspolitiker, som sade att brister i sjukvården bara var ett administrativt problem. Hur insiktslös får man vara? Det här är inget annat än ett förakt för kunskaper, anti-intellektualism. Ett för litet antal konsultationer per läkare minskar läkares träning i den viktiga differential-diagnostiken. Samma sak gäller för den operativa träningen. Den läkare som valt en opererande specialitet måste utföra ett tillräckligt stort antal operationer årligen för att behålla sin yrkesskicklighet. De enda som har reagerat på förhållandet är en del av yngre läkare under utbildning. Dessa klagar över att de får för liten träning då de möter för få patienter under utbildningstiden. Detta är alarmerande inför framtidens sjukvård. Vi har nu utökat utbildning av läkare i Sverige, samtidigt vet vi att tusentals svenska blivande läkare får sin utbildning utomlands, men hur kontrollerar vi kunskapskvaliteten? Det finns ett hälsotecken. Det har införts specialistexamen inom många specialiteter de senaste åren. Detta borde på sikt leda till kunskapskontroll och kunnigare läkare. Om läkarintygen: Det är oerhört viktigt att patient-läkarmötet inte leder till konflikt angående läkarintygets föreslagna grad av sjukskrivning. Läkaren är till för sin patient och är därmed partisk. Mitt förslag är att intyg för längre sjukskrivningar t.ex. över 3 månader övertas av en liten grupp äldre läkare 3-5 personer, som ges underökningsresurser för att bedöma patienten. Deras sammanlagda bedömningar bör sedan gälla som råd till Försäkringskassans handläggare och underlätta deras arbete. Försäkringskassorna har fått oförtjänt negativ kritik. Dagens läkare hos försäkringskassorna kritiseras ofta av patienterna för att de enbart gjort en bedömning via tillgängliga handlingar. Mitt förslag ger samhällsekonomiska besparingar och bättre användning av vår sjukvårdsbudget. Varför inte använda en sådan resurs som Sveriges Äldre Läkares Förening för denna uppgift? Det går säkert att skapa en pol av 65-70 åriga pensionerade specialister. Det har betonats att vi inte använder våra äldre kolleger i våra olika tidskrifter, här ges ett gyllene tillfälle. I Dagens Samhälle 40/09 uttalar sju landstingsdirektörer oro över att läkarbrist hotar. Det överensstämmer dåligt med det låga antalet konsultationer 824/läkare i Sverige mot 2511/läkare inom OECD. Om svenska läkare producerade lika mycket som läkare inom OECD, skulle vårt läkarunderskott plötsligt vara ett läkaröverskott. Politiker och administratörer är allvarligt vilseledda. Läkarbristen i Sverige är en myt. Antalet läkare har sedan slutet av 60-talet gått från ca 10000 till 34000 och under samma tid har befolkningen ökat marginellt. Idag har vi 1 läkare på 277 invånare. Hur denna läkarresurs används är politikernas ansvar. Håkan Borg Leg.läk. med 46 verksamhetsår slut på citat 2010.01.15 Jarl Strömbäck

Morgonrodnad - ny dag

Idag lånar jag ut min blogg till en på sin tid mycket aktiv kulturpersonlighet, vilken sedan en tid finns i mitt nätverk. Hennes synpunkter får tala för de många som ser med kritisk blick på delar av samhällsutvecklingen. Citat Jag har också läst Anders P Linders absurda försvar för jobbskatteavdragen och hade faktiskt tänkt säga upp min prenumeration och be dem skänka återstoden av mina prenumerationspengar till Läkare utan gränser, men sen blev jag rädd för att gripas av abstinensbesvär efter korsorden och uppsköt beslutet tills vidare. Men vid nästa förfallodag kommer jag att säga upp prenumerationen ( SvD ) och hänvisa till våra sänkta pensioner. Min mans nya pensionsbesked kom i dag. Minus 516 i månaden före skatt, minus 166 efter skatt. Samtidigt kom den senaste elräkningen, 1200 mer för december än för november, och januari vågar man väl inte ens tänka på. Snart kommer svenska pensionärer antagligen att frysa ihjäl, precis som engelska gamlingar regelbundet brukar göra. Men som min man säger: det skulle i så fall säkert bara glädja vår kära regering. Och inte skulle den kommande rödgröna regeringen innebära någon förbättring. Om pensionerna är ju M och S rörande eniga: det nya pensionssystemet är nämligen så ROBUST, vilket bevisas av årets sänkningar. Vad skatterna beträffar kommer vi med de rödgröna att hamna ur asken i elden, eftersom vårt gamla trähus enligt S är det idealiska skatteobjektet. Inga slottsherrar eller miljardärer kommer ens i närheten av vår rikedom. Nå, skidföret är i alla fall bra och en skidtur håller kroppstemperaturen uppe. Och i morgon tänker vi båda anmäla oss till arbetsförmedlingen. Jag uppmanar alla att göra samma sak, om inte annat kommer vi med i statistiken. Slut på citat 2010.01.12 Jarl Strömbäck

Att såga på den gren...

Elljusspår i vinterland Äntligen börjar den släppa, årets riktiga köldknäpp. De senaste veckorna har medfört inte bara efterlängtad snö till de som gillar vintersport och vita vidder. De har också fört med sig sibirisk kyla, på många orter inte bara i vårt land, de kallaste dagarna i mannaminne. Och som ett brev på postern kommer debatten om kostnader och elförsörjningen i vårt land. Få länder i världen är så beroende av elektrisk energi som vi är med avseende på klimat och industristruktur. Jag har lyft de här frågorna tidigare i debatt och blogg, och de tål att upprepas. I synnerhet som vi i den nordliga delen av landet är väldigt beroende av billig energi för de processindustrier som är landsdelens ekonomiska ryggrad. När då priserna tillåts rusa flera hundra procent, då slår man också på sikt undan benen för den industrin, då sågar man på den gren man sitter på. Det syns också på börskurserna, som för skogsindustrin i synnerhet har varit minst sagt svaga under det senaste året. Oklokhet och dumhet är närbesläktade och dåligt resesällskap in i framtiden. Lägg så till de restriktioner man nu planerar för sjöfarten del, restriktioner som skulle göra det olönsamt att använda fartyg, det absolut mest kostnadseffektiva transportslaget, för framtida transporter. Vi behöver vår basindustri, och någonstans hoppas undertecknad att tillräckligt många skall nyktra till för att förstå vidden av, och riskerna med den nuvarande utvecklingen. 2010.01.10 Jarl Strömbäck

Klimatspratt

När det här skrivs i början av januari, visar termometern -17 grader. För mindre än en månad sedan avslutades det stora klimatmötet i Köpenhamn. Av många nu betraktat som ett misslyckande. De resultat man önskat med avseende på åtgärder för att förhindra en ökad medeltemperatur på jorden uppnåddes inte. Å andra sidan svarade klimatet med sitt eget lilla spratt. Sedan mötets avslutande har den stora vinterkylan slagit till runt om på det norra halvklotet. Resultatet ser vi i nyheterna dagligen. Kaos på vägarna runt om i världen, från Kina och Indien till USA. Och antalet döda som offer för kylan räknas nu i tusental i en del länder där uppvärmning i bostäderna knappt finns, och kläder nog att skyla sig med också saknas. Under de omständigheterna är det nog många som ställer sig frågor om klimatets påverkan. Är alla larmsignaler berättigade? Har hela klimatfrågan blivit ett geschäft, en affärsmöjlighet som sysselsätter allt fler, ju fler man kan skrämma upp? Naturligtvis är det bra att vi bygger ett långsiktigt hållbart samhälle. Visst skall vi ta vara på vårt eget skräp, kanske göra biogas av det. Och visst måste skövlingen av regnskog för att vi skall få billigare hamburgare eller papper upphöra. Mycket finns att åtgärda för att stoppa den skövling av naturliga habitat som pågår. Men samtidigt kanske det är på sin plats att naturen påminner oss om sin egen inneboende kraft. I årtusendenas perspektiv har jorden genomgått olika evolutioner. Det kommer den nog att fortsätta att göra även utan vår påverkan. Kanske kan den nu pågående köldknäppen påminna oss om det, åtminstone är det nog få som beklagar att det är för varmt när kvicksilvret kryper ner mot minus 20C eller mer. 2010.01.06 Jarl Strömbäck

Ledarskap på flykt

Landstingsfullmäktige, kraftfullt eller kraftlöst?? Lagom till nyåret brast då förtroendet mellan landstingets politiska och tjänstemannaledning. Det är inte konstigt egentligen. Under åratal har den politiska ledningen fått utgöra medias och allmänhetens klagoplank. Revisorernas kritik har också varit ständigt återkommande, och skälen har oftast stavats svag ledning och återkommande budgetöverdrag. Ledarskap skall vara tydligt och konsekvent för att kunna tydas och följas. Låter man olater breda ut sig, duckar för konflikter istället för att ta dem, då sänder man signalen att utfärdade direktiv inte behöver följas. Så kan man också tolka bristen på budgetdisciplin i sjukvården under åren. Och någonstans tar förtroendet mellan de två grenarna slut. Det är nog så man skall se att slutligen Mantec fick uppdraget att göra omstöpningen av sjukhusstrukturen i länet. Det fanns inte längre någon tilltro till att professionen själv skulle klara uppdraget. När så tjänstemannaledningen försökte avsätta de som fått uppdraget av den politiska ledningen, så blev det till den ultimata signalen från tjänstemannaledet. Kampen om bestämmandet blev den centrala frågan. Landstingsdirektören Sara Ekström och sjukhuschefen i Sundsvall Margareta Röden fick, kanske till sin egen förvåning ett motstånd man inte varit van. Deras avhopp skall ses som en flykt från ledarskapet. Som en flykt kan också det ses att oavsett vilken politisk majoritet landstinget får efter höstens val, kommer dess ledning ha nya namn. De två ledande socialdemokraterna slutar. Om det för första gången på årtionden blir borgerlig majoritet, så blir ju också namnen nya. I båda fallen strävar man nog efter att de svåra besluten skall vara tagna innan valet i höst. Ingen av grupperna vill ha den bördan i sitt knä efter höstens val. Att sedan delar av oppositionen, den med säte i Sundsvall väljer att av opportunistiska skäl och med sina mandat i åtanke markera mot händelseutvecklingen är ett väl så talande bevis på de ledamöternas förmåga att vända kappan efter vinden och sätta bypolitiken i högsätet. 2010.01.01 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker SPI