Vinna eller försvinna

Exemplen finns i mångfald. De som nu bor och verkar på Norra älvstranden i Göteborg påminns ständigt om den tid på 1970-talet då området genom sina stora varv, var världens största skeppbyggnads stad. På det område som då kännetecknades av kvalificerad, tung industri, har nu nya verksamheter inom modern industri, handel, forskning och skolor brett ut sig. Och kompletterats med nya boendeområden. Här byggs den nya staden, i form av boende, handel och arbetsplatser i skön förening. Ur askan av försvinnandet har något mycket eftertraktat och uppskattat växt fram.

Ericsson, eller med sitt äldre namn LM-Eriksson, var för bara drygt 10 år sedan kronjuvelen på den svenska börsen. Genom sin långt framskridna forskning på området telekom, tjänade man mycket pengar och var en även i global mening stor arbetsgivare. Men sådana positioner fordrar stor lyhördhet för nya trender, om man inte skall bli omsprungen.

Självgodheten i branschen gjorde att de etablerade och starka, Nokia och Ericsson, negligerade uppstickaren Apple med dess smartphone. Det borde man inte gjort, inom loppet av ett fåtal år gick Nokia från att vara världens största på mobiltfn-området, till att vara en hopplös outsider. Ericsson var på väg åt samma håll men klarade sig med ett nödrop genom sitt samarbete med Sony. Ett samarbete som sedan dess inneburit att Ericsson helt lämnat tillverkningen av telefoner.

För Nokia, så stort en gång, fortsätter kräftgången. Det finska nationalmärket har förlorat sin lyskraft, och är på väg att försvinna från den digitala kommunikationens områden. För Ericsson gäller nu att klamra sig fast vid de spjutspetsområden man vill se som sina. Och för 1000-tals arbetare och tjänstemän på orter som Borås och Kumla, handlar det om att finna nya sysselsättningar

Vinnare är de industrier i utvecklingsländer som tagit tills sig den avancerade teknologi våra företag representera. Företag med exotiska namn från länder i främst Asien, där arbetskraften är billig, och törsten efter nya, stora marknadsandelar på den globala marknaden, är stor.

Och återigen möts vi av utmaningen att vinna eller försvinna med allt vad det innebär av omställningar och nya utmaningar. Det öppna samhället i kommersiell mening ger många fördelar för konsumenten. Men innebär också också många hot och krav på anpassning i samhället.

2016.10.05

Jarl

Politisk dimma

Morgon i landets näst största stad. Dimman är kompakt efter en kall natt, man ser inte till andra sidan älven när jag tar båten till färjeläget på andra sidan vid Klippan. Därifrån är det några hundra meters promenad till medborgarhuset där konferensrummet Kungen väntar tillsammans med 20-talet andra ledande företrädare för seniorerna i staden. Vi skall under några timmar ta oss an ngra av vår tids samhällsfrågor.

På podiet står ledaren för SPF Seniorerna, landets näst största seniororganisation med sina 270.000 medlemmar. Cristina Rogestam har en lång och gedigen erfarenhet från riksdag och statliga verksledningar, inte minst som ledande tjänsteman i invandrarverket under den senaste stora flyktingvågen på 90-talet, när som mest drygt 80.000 personer 1992 kom från ett krigsdabbat ex.jugoslavien till vårt land.

Att dagens utmaning med ca 160.000 nya svenskar är en ännu större utmaning för landet och de styrande inom politik och förvaltning är uppenbart för henne. Samtidigt har man tydligen glömt, eller valt att tänka bort de erfarenheter som tidigare flyktingvågor gett. Man pratar om att det är så viktigt att människors kunskaper tas tillvara. Att de nytillkomnas kunskaper och utbildningar valideras för att snabbt få dem i arbete, men alltför lite görs av en trög byråkrati. Man gav de nytillkomna språkutbildning genom SFI med en gång, då för 20 år sedan. Så inte idag. Nu förvägras även de som har uppehållstillstånd den grundläggande och allra viktigaste kontakten med samhället språkutbildningen, genom ett osedvanligt korkat regelverk. Ett byråkratiskt moment 22 som innebär att får man inte egen lägenhet och egen adress, så får man inte den grundläggande samhällsservicen. Vår tids byråkratier är de absolut främsta byggarna av utanförskap i det nya Sverige.

Arbete är vid sidan av språket nyckeln till en lyckad integration. Vi behöver få så många av de nytillkomna i produktivt arbete som möjligt, och så fort som möjligt. Om det talas det på tidningarnas debattsidor, och professor Calmfors i ekonomi och livligt förekommande i debatten är en av dem som luftar sina synpunkter. Sänk minimilönerna i arbetslivet från 18-19000 kronor i månaden, till 15000 kronor är hans recept.

I Aktuellts Agenda den 28.2 debatterade V-s partiledare Sjöstedt den frågan med Liberalernas Björklund. Björklunds inspel bejakade Calmfors ide, samt att dessutom staten borde ta bort de löneskatter och arbetsgivaravgifter som är knutna till lönen. Med andra ord att arbetsgivarna skulle ges en enorm subvention. Och vi skulle skapa en ny underklass som inte får tjäna in och bidra till samhällsarbete, sin egen sjukförsäkring och pension.

Sjösteds inspel blev att en sådan utveckling är respektlös och ovärdig det svenska samhället.

Värt att notera i den debatten är att ca 800.000 av landets pensionärer, de flesta kvinnor har en pension som är lägre än 15.000 sek/månad, och på den lönen betalar en högre skatt än den som arbetar. Och att nyfattigdomen bland äldre ökar på ett sätt som borde vara orimligt i ett land som bygger på respekt och värdighet. Men i de politiska dimmornas land fick inte den frågan plats i Agenda-debatten.

2016.02.26

Jarl

Alla behövs

Regnig morgon på landets västra kust. Morgon promenaden blev kort, andra aktiviteter får fylla dagen. Dagens blogg får bli en återblick till gångna tider, men först några nya rapporter.

UN har kommit med en rapport som visar att aldrig tidigare har vi i ett globalt perspektiv haft en större välfärd. Den speglas i den längsta medellivslängd som någonsin uppmätts i ett globalt perspektiv. Den visas också i den ökade välfärden i länder som också kallas tigerekonomierna i Asien, Sydamerika och delar av Afrika. Där har det öppna samhället i global mening, med alltmer av frihandel skapat arbete och välstånd i tidigare gamla feodala samhällen. Till glädje för dem, men också för oss. Välstånd skapar välstånd genom sina spridningseffekter.

Och i en annan rapport skriver ledningen för arbetsmarknadsverket att vi i Sverige behöver en invandring om ca 100 000 personer per år de kommande åren, om vi skall kunna bibehålla vårt välstånd. Så ser verkligheten ut för den som i sitt dagliga arbete ser bristerna som öppnar sig när 40-talister och snart också 50-talisterna lämnar arbetslivet. Och facken bekräftar bilden på både skolans och vårdens områden. Också näringslivet kämpar på med sin kompetensförsörjning, som man där kallar det.

Nu till historiken. I alla tiden har i vårt land förts diskussioner om vi och dom. Vi som är och skall vara de legitima, dom som inte hör hemma här och borde avvisas, och i vart fall misstänkliggöras. Den striden tycker nog en del borde höra hemma på historiens soptipp, men den återkommer återigen med stor och manipulativ kraft.

Nu är det den svarta tid som präglades av rashygien, skallmätningar och judestjärnan som tydligen lockar. Ett av våra riksdagspartier har genom en ledande företrädare motionerat om att införa register med etniskt ursprung som utgångspunkt. Så vrids klocka tillbaka nästan hundra år, och få tycks reagera.

Välfärd är bra, men kanske kan den också verka avtrubbande. Det självklara i våra egna krav och förutsättningar, blir till en marginalisering av de som inte passar in i den bilden. Så skapas motsättningar och nidbilder på samma sätt som aristokratin på sin tid såg ned på det arbetande folket.

Det finns anledning att känna ett stänk av oro över den utvecklingen. Det var i Europas kulturella center, det tyska riket som den arrogansen för drygt 70 år sedan firade sina triumfer, och fick sitt slutliga sammanbrott.

Må den tiden få bli en källa till inspiration och kunskap i kampen för fred och frihet.

2015.07.21

Jarl

Inför 40/60 regeln

 

Om ett par veckor går vårt distrikt till årsstämma, och för egen del innebär det att uppdraget som DO de senaste 6 åren avslutas. Det har varit en positiv och lärorik tid. Positiv genom de många kontakter med kloka personer jag haft möjligheten att lära känna. Positiva också i det att Västernorrland under de åren vuxit till att bli det största distriktet medlemsmässigt i norra Sverige.

I uppdraget har också gjorts besök på många föreningar, kontakter i olika frågor varit återkommande. En av de frågorna är inspirationskällan till det här inlägget.

Valberedningarna är utan tvekan mycket viktiga för att skapa vitala och bra styrelser. Bra styrelser bör ha en rimlig mix av kompetenser och en bra åldersspridning. De förutsättningarna borde kanske tydligare framgå av de styrdokument vi har. Men den kanske allra viktigaste komponenten är att de olika synsätt och kompetenser som män respektive kvinnor tillför, också finns i styrelserna.

Börsbolagen börjar alltfler använda sig av 40 /60 regeln i sina styrelser. Dess innebörd är att inget kön skall ha mindre än 40% eller mer än 60% i styrelsen.  Jag vill gärna tro utifrån många års styrelsearbete på olika områden, att en bra mix av män och kvinnor breddar kompetensen och ger mer av harmoni i styrelsearbetet, än styrelser där det ena könet blir helt dominerande.

Så mitt lilla bidrag till SPF Seniorernas utveckling när det är dags att avsluta den epoken får bli, inför 40/60 regeln som norm för hur styrelserna bör byggas upp inom organisationen.

Jarl Strömbäck

Avgående DO Västernorrland

Livsgnista

Dags för en liten sannsaga, en sannsaga av den sorten man behöver en regnig morgon eller kanske alla dagar. Sagan om återkomsten kanske vi kan kalla den, eller bra livsgnista.

Då. För 3 år sedan åkte på natten en ung mor in för att föda sitt andra barn. Allt hade förlöpt bra under graviditeten, inga särskilda anledningar till oro. Det skulle bli så mycket mer av det senare.

För uppkopplad på förlossningen syntes inget onormalt. När de sista krystvärkande hade hjälpt den lilla flickan ut i världen, var hon stilla, tillsynes död. Ett av dessa få fall per tusen som drabbas av något, ännu inte definierat som gjorde att andning och hjärtverksamhet avstannade.

Stor dramatik uppstod, läkare och personal påbörjade upplivningsförsök vilka efter en stund lyckades, ambulanshelikoptern gjordes klar för direkttransport till universitetssjukhuset i Umeå, dit hon kom tidig morgon alltmedan den nyförlösta modern med sin man satte sig i bilen för att åka de 3 timmarna upp till Umeå.

Sommaren 2009, blev en sommar mellan hopp och förtvivlan och flickan fick börja sitt liv i vårdens famn. Uppkopplad med slangar av olika slag i sin lilla kropp kämpade hon för sin överlevnad. Och när sommar blev till höst fick föräldrarna, som båda är sjukvårdsutbildade, äntligen hem sin lilla tös.

Det är en alldeles speciell flicka på många sätt. Hon har aldrig diat sin mor, den konsten fick hon aldrig lära sig. I ett år fick hon sin mat via sond direkt ner i magen. Hon har aldrig lärt sig att använda en napp, den är bara en oförståelig leksak för henne.

Så mycket kan skrivas om det lilla trollet, en del finns i tidigare bloggar på Liberala vindar (blogspot.com). Nu var det dags att fira hennes 3-årsdag. Hon är en sprudlande fin liten flicka med en underbar känsla för humor. Hon har bestämda viljor, men är samtidigt väldigt tålig och sällan gnällig. Och hon har en upptäckarglädje som är underbar att följa.

Vi som firade henne häromdagen, hennes närmaste i släkten, kunde glädja oss åt en fin kväll med en mycket värdig huvudperson, lilla ISA 3 år.

2012.06.13

Jarl S

Sjösättningstider

Sjösättningstider är bråda tider. Allt med båten skall kollas. Har vårrustningen gjorts som det var tänkt. Har botten målats med rätt färg och har motorn fått sin skötsel med nya oljor. Kanske någon ny utrustning skall inmonteras.
Så kommer dagen D, vädret är lika viktigt som inför ett Vasalopp. Inte regn och rusk och framför allt, inte för mycket vind för då kan man inte masta på. Även en till synes smäcker mast blir till en farlig och ohanterlig spira om vinden blir för stark.
Lördagen då det händer har vi en mulen morgon men nästan vindstilla. Det oväder med regn som aviserats har passerat under natten, och sakta, sakta började molnen spricka upp.
Åke med traktorn och vi vid kranen har mångårig rutin numera, allt flyter fint. 12 båtar i vattnet inom 1,5 timmar allt under trevligt småprat i manligt rå men hjärtlig ton. Sjösättning hör förhoppningarna till, de om en fin båtsommar.
Så börjar då påmastningen Om de orutinerade inte får hjälp, kan de fastna under mastkranen i timmar. Det är inte alla som klarar att hålla reda på stag och fall. En och annan mast måste tas ner igen sedan man upptäckt att fall ligger på fel sida spridare eller andra misstag gjorda innan lyftet. Så går timmarna alltmedan man hjälper varandra för att få ett bra flyt i processen. Båt efter båt svänger ut på fjärden med sin mast som en stolt erekterad penis rakt upp i luften. Återigen potent inför sommarens äventyr.Under arbetets gång slängs kvickheterna muntert omkring, gemytet fungerar bra som smörjmedel för att dölja nervositeten för att göra fel och orsaka trassel.
Gårdagen var en sådan dag och den känns i kroppen. Det är många muskler som får oväntad motion under lyftet av båtar och master, men sånt går över. Samtidigt är den här typen av arbete en lisa för själen i kontrast till den falskhet som är så påfallande hos många av de man måste möta i det politiska systemet.
På det sättet kan också en tung arbetsdag bli en upplevelse av gemenskap som bär på ett positivt budskap av förutsättningslöst, improviserat och positivt samarbete.

2007.05.27
Jarl Strömbäck