Exodus etanol

Vi skriver skärtorsdag denna dag, en dag som präglas av sol i SMHI-s prognoser, och kanske blir årets hittills varmaste i stora delar av landet. Här på landets västra kust är lövsprickningen i full gång, liksom vitsippornas. Det är vackert och trevligt såhär i påsktider.

 Dagen till ära skall bloggen få göra en liten tillbakablick, en kort insikt i begreppet politiska galenskaper i högmodets tecken. fPlus har nyligen gjort en klassning av Sveriges 9 sämsta klimatsatsningar, en lovvärd sådan. Rubricerat får i det sammanhanget den mindre smickrande topplaceringen.

Vi skriver början på det nya millenniet, för ca 15 år sedan. Händelserna som nu utspelar sig finns beskrivna i många bloggar under de aktuella åren. I staden norr om skogen (Örnsköldsvik) regerar det röda rosornas parti sedan evigheter, och oppositionen är en undfallande smekning, van att anpassa sig hellre än att utmana. Kommunalrådet, skolfröken som fått så stor makt att styra och ställa, vill gärna göra det också. Och miljöfrågorna har börjat sitt segertåg i opinionerna. Ideen uppkommer i det politiska rosornas hjärnor, att medelst inköp av en fabriksanläggning, SEKAB, starta storskalig produktion av etanol med siktet att ersätta bensinen som bränsle i våra fordon. SEKAB har en industriell tillverkning av etanol, men långt ifrån den kapaciteten och beredskap som krävs för att möta de politiska vyernas verklighet.

Kommunalrådet är god vän med statsminister Göran Persson, och tillsammans med stödpartier beslutar man att alla landets mackar måste ha en etanolpump, vilket innebär att 600 mackar försvinner, i huvudsak i glesbygd där ingen eller få tankar etanol, och mackarna inte kan bära kostnaderna för en extra pump.

Etanolen som skulle framställas av groten (skogs avfallet) vid avverkningen av skog, blir ett komplett misslyckande, man lyckas inte med skapandet av den process för framställning man trott så mycket på. Istället för framställning från skogsråvara, blir råvaran socker och spannmål, och tillverkning i helt andra länder än i Sverige. Och istället för att bli en källa till inkomster för berörda kommuner, blir hela projektet en kostnadsbörda i miljardklassen för berörda kommuner i norr.

Och inför valrörelsen 2010, gör SVT-s Uppdrag granskning ett heltimmesprogram om kommunen i norr och dess satsning på företagande och förluster, långt utanför de lagstiftningar som styr vad kommuner skall syssla med, och de kompetenser det kräver.

Vi skriver idag år 2019, fortfarande finns etanol pumparna på landets mackar, men inga nya bilar anpassade för etanol kan längre köpas. Under några år har biogasen varit ett lovvärt och bra initiativ som alternativt bränsle, nu satsar statsmakten stora subventioner på att sponsra elbils-alternativ. Svängningarna när det gäller drivmedel för fordonsindustrin  har varit en märklig företeelse under många år, och kommer nog så att förbli.

Exodus etanol är här, alternativen är inte självklara i en tid när tillförlitlig baskraft som kärnkraften är, skall ersättas av väderberoende och opålitlig vindkraft. En förändring framdriven av Tysklands Energiewende, men vars bördor i hög grad får bäras av boende i vårt land. Den präglas av en enorm skövling av stora arealer markområden, till stort men för allt levande i dess närhet. En utveckling som drivs av den moderna form av korruption som kallas bidrag av olika slag. Och en energiomställning som redan vållar stora skador, också genom att enorma belopp som kunde användas i välfärdens tjänst, nu matar vindkrafts baronerna i dess förklädda former.

019.04.18

Jarl S

Politisk turbulens

Höst i luften detta års första oktoberdag. I norr har redan snön och frostnätterna gripit tag i landskapen, på landets västra kust värmer ännu havet med sina nu 14 grader, upp kustområdena. Men vinden och regnet regerar, medan solen får nöja sig med att titta fram lite nu och då.

Och ute i den stora världen fortsätter de politiska dramerna. Den trumpne presidenten i det stora landet i väster, har talat inför FN-s generalförsamling. Ett tal som bekräftade hans begränsningar, och belönades med utskrattning. Så avklädd är det länge sedan någon blivit på den här nivån i det internationella samfundet. Han som skulle göra “America great again”, har istället förskingrat det förtroendekapital landet haft, på bara 1,5 år.

I vårt eget land pågår nu maktstriderna efter valet för snart en månad sedan. Kampen om vem som skall leda land, landsting/regioner och kommuner. På riksnivå har  man av allt att döma kört fast ordentligt, och processen kan bli segdragen. Den socialdemokratiska tillbakagången också i regionerna, gör att ledarskapen kommer att se annorlunda ut på många områden, när de väl är på plats.

På liknande sätt är det i kommunerna. I den stora regionen Skåne, förlorar nu av allt att döma det traditionella S-märkta styret ledarskapet i stort sett i alla kommuner. Här går också det av andra partier svartlistade SD fram starkt, betyder det att tidigare S-märkta väljare helt plötsligt blivit nazister, något som Stefan Löfven genom sin retorik indirekt menar?

I rikets andra stad ser det moderata partiet av allt att döma det rimligare att underkasta sig ännu en period som stödparti till det S-märkta styret, än man tillmötesgår valvinnaren Demokraterna. Något som skulle ge staden och kommunen den nystart som flertalet väljare anser behövs i kommunen.

Ny vecka och nya ansträngningar också för att lösa de politiska låsningarna, vi lever i en intressant tid, om än också med inbyggda osäkerheter.

2018.10.01

JARL

Sommarsverige 2018

Årets sommar har så här långt varit extrem på ett oväntat sätt. Den vanliga sommaren med återkommande lågtrycksbanor över landet med åtföljande regn, har i stort sett uteblivit. Istället har värmen alltsedan början av maj, blivit till hetta och torka. Och efter ca en månad med den dosen, kom också skogsbränderna igång.

Under årtionden har brandvärnet i landets kommuner anpassats till nivån tillfälliga bränder i bostadsområden. Allt i  besparingarnas tecken, man vill inte betala för en beredskap som så sällan behövs.

Brandhärdar 21.7 2018

Någon kapacitet för storskaliga bränder i skog och mark finns inte på lokal nivå. Och om någon egentlig resurs för den typen av bränder finns på nationell nivå, så är den av allt att döma helt otillräcklig. Under de senaste veckorna har den dagliga rapporteringen handlat om 40-80 skogsbränder i landet, mer eller mindre omfattande.

När byar och bostadsområden måste utrymmas och överges för att säkra liv där branden drar fram, då väcks slutligen också politiskt ansvariga till liv och visar upp sig. Inte så att de trollar fram ytterligare resurser, snarare då för att bekräfta bilden av att bränderna inte kan släckas på annat sätt än genom att regnet kommer så snart som möjligt.

Så har då miljö- och klimatfrågorna hamnat på den politiska dagordningen mitt i den svenska semesterperioden detta valår. Och hjälpen från olika EU-länder, blir till ett tydligt tecken på den solidaritet som är en av grunderna i EU-tanken

.Extrema väderförändringar brukar vetenskapen tala om, som resultatet av mänsklig påverkan på klimatet. Naturliga variationer hävdar klimatskeptikerna, möjligen en kombination av båda synsätten. Och frågan är inte enbart nationell, den är global. Denna sommar har ex.vis ö-nationen Japan drabbats av stora översvämningar på grund av skyfall i delar av landet, och extrem hetta i andra delar av landet.

Boten antas vara att få ett stopp på utsläppen av växthusgaser, eller med andra ord nedsmutsningen i  hav och mark, liksom i luften. Frågan har manglats i ett flertal FN-ledda globala möten, senast i Paris, och som resultat också med någon form av konsensus när det gäller åtgärder.

Den viktigaste av alla de åtgärder man i så fall borde inse är nödvändig, är att bygga modern kärnkraft som energikälla istället för den fossilt drivna eller den otillförlitliga vindkraften som nu slukar ofantliga belopp, utan att ge den tillförlitlighet som ett modernt energisystem kräver.

2018.07.22

Jarl S

Damernas OS

Så kan vi lägga årets vinter-OS till handlingarna. För svensk del i hög grad damernas OS, i vart fall om man skall räkna på medaljskörden. Och ett stort genombrott för en ny generation skidskyttar av båda könen. I den avslutande 3-milen för damer fick också Stina Nilsson sitt genombrott som distansåkare, när hon tog bronset efter ett riktigt fint lopp där Charlotte Kalla kämpade på med mindre bra skidor.

Tillbaka till vardagen kommer politikens olika områden att åter få plats i media. Donald Trumps strid mot etablerade media har resulterat i att medierna numera ignorerar stora delar av hans twittrande. Han förtjänar helt enkelt inte den uppmärksamheten. Och kanske att skolskjutningen i Florida slutligen kan få nationen att se galenskapen i att militära vapen säljs på en mer eller mindre öppen marknad. Det var inte den sortens vapen som låg till grund för skrivningarna i den amerikanska konstitutionen när den skrevs.

I vårt land lägger de olika partierna just nu sista handen vid sina valprogram, och sina listor på kandidater i de olika valen. För egen del känns det befriande att för först gången på drygt 20 år inte vara en del av den karusellen. Vad resultatet efter den 9 september kommer att innebära blir naturligtvis väldigt viktigt för hur landet kommer att styras. Må klokheten och ansvaret för landet i det avseendet bli viktigare än prestigemässiga låsningar.

Och ser man lokalt på hur det ser ut i landets näst största stad, så är motsättningarna stora i omvälvande frågor som Västlänken, synen på ledarskapet i kommun och region. Upprepade korruptionsskandaler har skakat etablissemanget, samtidigt som väljarna vill se förbättringar på snart sagt alla områden. Sjukvården, skolan, bostadsbyggandet och rättssäkerheten för att bara nämna några.

Strålande vacker men vintrigt kylig dag när detta skrivs. Dags att lämna stolen för att gå ut i solen. Vinterdagar kan var nog så lockande som många sommardagar.

2018.02.25

Jarl

Valår 2018

Vi är nu i början på det som den 9 september skall resultera i valen till riksdag, landsting och kommuner. Mycket kommer att debatteras, ett par partier har idag opinionssiffror som gör att de kan ramla ur riksdagen. Bloggen kommer under de kommande månaderna att kommentera delar av den politik som förs i vårt land.

Rimligt är att först notera, att det gamla begreppet att “statens kaka är trygg och säker”, ett talesätt som präglade synen på arbetslivet i årtionden, det begreppet gäller inte i vår tid. De nya kris branscherna är i hög grad kopplade till de offentliga arbetsgivarna i stat, landsting/regioner och kommuner.

I ett riksperspektiv gäller att poliserna flyr yrket därför att arbetsuppgifterna inte upplevs meningsfulla längre och lönerna är otillfredsställande. Rättssäkerheten i samhället är under stark press.

 Militären kan inte rekrytera de antal personer man behöver till det mini försvar som återstår efter 90-talets slakt på vårt militära försvar. Detta samtidigt som analyser varnar för ett ökat militärt hot mot vårt land.

Landstingsfullmäktige i möte.

När det gäller landsting/regioner, så sviktar vården betänkligt. Vårdköerna växer på ett ofta kaosartat sätt. Vårdplatserna dras ner, och personalbristen i vårdens olika yrken blir alltmer akut. Pengarna anses inte räcka till, samtidigt som korruptiva inslag i vårdkedjan stjäl allt mer av vårdens resurser. Enorma belopp som borde kommit sjukvården till del, försvinner i växande byråkratier, och i de bemanningsföretag som till väsentlig del ersatt de betalande landstingen/regionerna som arbetsgivare. Den ekonomistyrning, “New Public Management” som tillämpas i verksamheterna, utpekas som ett stort problem när det gäller att på ett rimligt sätt möta vårdens speciella situationer.

På kommunernas problemlista återfinns i synnerhet situationen i skolorna. Lärarbristen är akut och kommunerna tvingas göra rekryteringsresor till andra länder, för att locka lärare till vårt land. Avhoppen ur yrket är stora, liksom pensionsavgångarna. Samtidigt skapar en i politisk mening splittrad syn på åtgärder för att lösa problemen, ytterligare split i yrkeskåren. Den fria lönesättningen med extra pengar för “förstelärare”, har byggt klyftor mellan de som får och de som inte får, och därigenom fördjupat istället för att minska problemen.

Inom socialtjänsterna sviktar nu personalen inför trycket av allt det arbete som en kraftigt ökad invandring, tillsammans med ökade klyftor i samhället, innebär. Socialtjänsterna har allt svårare att rekrytera folk som vill bära det ansvar det innebär att ta del av “andras bördor”, och söka ge dem hjälp och stöd, i en tid av obalans mellan behov och resurser.

Finns boten för de här problemen, eller är det så att man söker skyla över dem med åtgärder av helt annat slag istället för att angripa de verkliga sakfrågorna? Mer om det i kommande bloggar.

2018.02.04

Jarl

Politisk Sol-och vår

Början på maj är sjösättningstider. Så också här på Höga kusten. Det väl sammansvetsade gänget hade sin arbetsdag den 9 maj. Båt efter båt lämnade sina vinterplatser, för att med mobilkranens och vårt handhavande åter få vatten under kölarna. Och lite senare också sina imponerande master på plats.

Ljuset har kommit tillbaka, efterlängtat som alltid. Men också skuggorna från förr i kommunen norr om skogen. I den här bloggen finns en serie bloggar under titeln Vanstyrets politik, väl värda att läsa för den som är intresserad. Bloggarna beskriver en närmast sanslöst oansvarig skötsel av kommunal ekonomi, från det politiska ledarskapets sida. En utveckling som beskrivits i nyhetsmedia och rikspress, och fick SvT-s uppdrag granskning att göra ett timslångt program om delar av skeendena. Ett program som det ledande kommunalrådet öppet och ogenerat ljög i, när det gällde förankringen av vissa beslut.

I den härvan göms allt som borde få plats i någon av medias dramaserier. En naivt och hårt driven expansionspolitik från det politiska ledarskapets sida. En person som borde få pris före sin roll som ekonomisk sol-och vårare. Nog är det en prestation att få en kommuns ledarskap att i strid mot kommunallagens anda och bokstav via bolag investera 100-tals miljoner i aktiviteter i Afrika och Östeuropa. Och visst är det en närmast sagolik verklighet, att man för 400 kronor kan köpa miljonernas mångfald, miljoner på vilka han med sitt lämpligt positionerade bolag sedan kunnat leva på i åratal i Afrika.

Projekthungern, och den store spelarens önskan att mycket skall ge mer lyser igenom också i fortsättningen. "Landgrabbing" är ingen vacker företeelse, den utgår från att mark tas ifrån de som bor och verkat där i generationer med ofta korrupta medel. Att människomassor tvingas flytta från sina boplatser för att ge plats för olika typer av verksamhet.

Vår entreprenör om vi i vänlighetens namn får kalla honom så, lyckades också nästan med sin riktigt stora kupp, en kupp som skulle medfört att 100-tals miljoner av Sida-pengar, och sannolikt också andra offentliga medel, kommit att plöjas mer i de fantasiprojekt han målat upp. I grevens tid, vaknade tydligen kloka människor på Sida till insikt om vad man var på väg att ge sig in i, ytterligare engagemang i Eco Development stoppades. För Sida innebär det att man får ta kostnaden av de 50 miljoner man garanterat i ett inledningsskede, för entreprenören att han sannolikt har ytterligare ett antal miljoner på sina konton, men missade ”det stora bytet”.

Ibland är verkligheten verkligare än sagan. Det osannolika blir verklighet. Och i det politiska systemet, också i en demokrati, arbetar kvarnarna för att dölja svindlerierna. Om det finns mycket att skriva, men det får bli i en annan blogg.

2015.05.12

Jarl

Opium för folket

Opium för folket är ett gammalt talesätt med orientalisk bakgrund, som även kan användas i vårt land. Det politiska etablissemangets vurm att med subsidier till intressegrupper hålla tveksamma verksamheter vid liv, till priset av kostnader som borde bäras utanför den skattefinansierade sektorn, är ett exempel.

Ett aktuellt exempel är de arenor som byggts och nu byggs i allt större antal och allt häftigare i storlek, allt för att marknadsföra den enskilda kommunen. Men då oftast utan den bärkraft som krävs och utlovats i projektstadiet. När väl arenan står där med sina kostnader, då kommer kraven på kommunala pengar som ett brev på posten.

Ofta hävdas då som argument att arenan medfört stora inkomster till kommunen, vilket fått forskare vid Örebro Universitet att i en stort genomförd studie över landets alla kommunen, söka finna ut om argumentet att kommunerna tjänar på att arenorna byggs stämmer. Utifrån en rad olika parameterar omfattande skatteskalor, befolkningsutveckling mm, har man granskat landets alla kommuner, och funnit att det inte går att se att de kommuner som satsat stora resurser på arenor, varit mer framgångsrika eller ekonomiskt bärkraftiga än kommuner som valt bort det alternativet.

Den undersökningen borde ges stor plats i lokalmedias ofta enögda granskning, om man nu vill hävda ett journalistiskt oberoende. Tyvärr är det nog annars så att lokalmedia i allt högre grad kommit att bli systembevarande megafoner, vilket också forskningen berört.

För de som följt turerna kring exempelvis arenorna i Örnsköldsvik och Timrå, liksom arenorna i vår huvudstad, borde igenkänningsfaktorn vara hög. Modernt bondfångeri, eller opium för folket i en och samma förpackning.

2015.01.14

Jarl Strömbäck

Estradör på angeläget område

Det är en konst att kunna tydliggöra tunga frågor på ett sätt som engagerar och roar, trots budskapet. Få har förmågan att locka fler till en stor lokal, än den rymmer. Och få har förmågan att kunna trollbinda ett stort auditorium i 1,5 timme utan avbrott, utan tecken på tappad kontakt med estradören.

För så vill jag gärna kalla honom, trots titlar som läkare, professor, expert etc.…, Yngve Gustavsson. Känd för en större allmänhet efter förra höstens medverkan i TV-serien från äldreboendet Smedsgården i Lycksele. Där visade han på effekterna av minskad läkemedelsförskrivning. Damen som genom att bli av med brustabletterna Alvedon, blev av med litervis av vätska i kroppen, och en väsentligt friskare person. Den äldre man, tidigare bunden till stol, som efter minskad medicinering kunde gå själv efter några veckor, om än lite stappligt.

Nu talade Yngve i kommunen norr om skogen över det ämne han kan så väl och brinner för. Över det engagemang som gett honom både vänner och fiender. Vänner de många som sett vikten av hans arbete, direkt eller indirekt. Fiender de inom sjukvård och läkemedelsindustri som inte vill se sina revir hotade. Den överförskrivning av läkemedel som sker bara i vårt land orsakar enligt hans och andras beräkningar extra kostnader för sjukvård på mellan 20-30 miljarder per år. Ett enormt belopp som skulle kunna användas så mycket bättre än som sker nu.

Dumheten bedrar visheten heter det ju, och här är det alldeles särskilt tydligt. Övermedicinerade äldre blir tunga vårdfall med skador orsakade av biverkningar vilka ger dessa enorma extra kostnader. Exemplen på alternativ är tydliga. I stället för att med hjälp av ”neuroleptika” och liknande substanser söka passivisera personer på boenden, borde kommunerna satsa på mer personal och mindre medicinering. Istället för att svälta ihjäl människor genom medicinering istället för god och näringsriktig mat tillgänglig minst 15 timmar per dygn, väljer många kommuner att med hjälp av medicinering minska personalen och göra ”nattvilan” orimligt lång.

Och när de som då drabbas blir alltför sjuka och sänds till läkare, görs i allmänhet inga djupgående undersökningar, man söker dämpa symptomen mer än att finna de egentliga orsakerna till tillstånden.

Mycket mer kan sägas, det är en stor tröst trots allt att frågan om övermedicinering i allmänhet, och på äldreboenden i synnerhet nu börjar ifrågasättas. Och lagom till valet 2014 kommer uppföljaren på programmet från Smedsgården. Det skall bli intressant att följa.

08.05.2014

Jarl Strömbäck

Vårdag

Vårdag, de första blåsipporna för året är fotograferade. Svanarna sågs för första gången för sommaren igår, och den sista havsisen blåste bort i gårdagens friska sw-vind.

Men nu skiner solen som aldrig förr. Det blir en strålande dag efter en fin morgon med gubbgympa och bastuprat. Gårdagen var också en speciell dag på det sättet att listorna i valen till riks- kommuner och landsting då skulle vara klara.

För SPI-Välfärden gäller att vi är ett växande parti med högt självförtroende. På riksnivå växer nu partiet snabbt, nya avdelningar bildas på nya orter, främst i de södra delarna av landet än så länge. Vi i Örnsköldsvik kan glädja oss åt en 25%-ig ökning av antalet medlemmar det sista året. Vilket annat parti matchar det?

En ökning som tagits med ett tydligt medialt motstånd som uttryckt i både skrivandet och osynliggörandet. Men även på det området ryms anpasslingar till makten.

Listorna inför valet kommer att presenteras på SPI-Välfärdens hemsida, spi-valfarden.se/ornskoldsvik. Sidan är under utveckling i sin nya layout, och administreras delvis från Örnsköldsvik. Där kommer ni fortsättningsvis kunna ta del av utvecklingen för partiet. Med det ledarskap vi fick efter förra sommarens stämma, har utvecklingen varit odelat positiv.

Välkommen till valåret och en trevlig helg önskar jag läsarna.

2014.04.11

Jarl Strömbäck

Makten och bulvanerna 22.

Kombinationen av lek med små barn under dagen, och senare samtal med vuxna med de perspektiv som den nu rubricerade skrivningen har, har gjort den här dagen meningsfull.  Att sedan en illasinnad skribent i en lokaltidning spyr sin galla bekräftar bara tesen om journalistikens förfall. Nu till ännu ett avsnitt värt tankens omsorg.

2013.10.19

Jarl Strömbäck

Finns det verkligen behov av att med tvångsåtgärder sätta allt fler äldre under förvaltarskap?

Tar man del av vad många av de inblandade myndighetsföreträdarna verkar tycka så finns det en ganska utbredd uppfattning om att det är samhällets plikt att för den gamles räkning skydda denne mot risken att bli lurad och bedragen.

Så långt kan ju alla med empatiska förmågor tycka att det är en lovvärd inställning från samhällets företrädare.

Men det är nu snuddande nära att ställa sig frågan varför så många samhällsföreträdare med viss självklarhet samtidigt anser att de i sin egenskap av myndighetsutövare med tvångsmedel och utan att ens tillfråga den gamle eller dennes anhöriga skall kunna sätta den gamle under ett oinskränkt förvaltarskap?

Självklart så måste myndighetsutövare uppmärksamma de anhöriga när de ser att obehöriga eventuellt på ett otillbörligt sätt försöker lura och/eller bedra en gammal människa.

Men det är en sak att samhällets myndighetspersoner via anhöriga försöker uppmärksamma på vad utomstående till den gamle försöker göra.

Det är dock en helt annan sak när myndighetsutövare med tvångsmedel försöker skydda de gamla mot sina egna närmast anhöriga.

Hanteringen från myndighetsföreträdare måste vid varje enskilt ärende ske med rigorösa krav på rättssäkerhet när myndighetsutövarna anser att den gamle behöver skyddas mot sina egna anhöriga.

Det får absolut inte gå till som i fallet med Mariana Norberg där skälen och tillvägagångssättet för att sätta henne under ett oinskränkt förvaltarskap för tankarna till outvecklade och totalitärt styrda länders rättstillämpning.

Tvångsmedel skall för övrigt alltid användas med allra största försiktighet annars är samhällsutvecklingen ute på en mycket farlig väg.

Gäller det gamla så måste samhället beakta en lång rad omständigheter innan man ser sig föranledd att ta till tvångsåtgärder som en absolut sista åtgärd.

Ett minimikrav är att den gamle och de anhöriga/närstående alltid skall tillfrågas innan beslut.

När myndighetsföreträdare överväger ett förvaltarskap måste den gamle ges laglig rätt att begära överprövning av beslut om inrättande av förvaltarskap.

När väl en förvaltare utsetts så har den gamle helt mist sin egen rättshabilitet och kan inte överklaga tingsrättens beslut då den gamle per definition företräds av den utsedde förvaltaren.

Nog är väl detta förhållande märkligt?

12 Inget inrättande av förvaltarskap skall kunna komma till stånd utan att den som är föremål för sådana överväganden hörs om sin egen uppfattning. Den formulering som idag finns i FB Kap 11 § 16 måste endera ändras eller så måste ÖFN och TR fås att ändra sin praxistillämpning. Idag rundar samhällets företrädare dagligen avsikten med vad som står i detta avsnitt i lagstiftningen.

Skall samhällets oinskränkta tolkningsföreträde av Föräldrabalken kunna sättas före den enskilda äganderätten?

Denna till synes något märkliga frågeställning är sprungen ur det faktum att vissa kommuner via sina utsedda förvaltare driver en närmast kampanj liknande tillämpning då man låter förvaltare med sin oinskränkta rättshabilitet för sin huvudmans räkning sälja fasta tillgångar såsom fastigheter, näringsverksamheter och företag.

Har man med tvångsmedel och utan att tillfråga den gamle satt in en av ÖFN utsedd förvaltare så är det per definition helt legalt att denne i sin huvudmans ställe går in och beslutar om saker som normalt skulle anses som olaglig konfiskering av privata tillgångar.

Detta förfaringssätt kan aldrig ha varit lagstiftarens intentioner varför denna möjlighet till maktmissbruk för samhällets myndighetsutövare snabbt måste stängas.

Detta sätt att, med eget tolkningsföreträde, konfiskera privat egendom är bara ännu ett exempel i raden för hur illa ställt det egentligen är med rättssäkerheten om man blir gammal och av samhället bedömd som otillräknelig.

Detta är direkt utmanande mot den privata äganderätten.

Att detta ofog dessutom ofta sker för att kommuner skall kunna höja sina avgiftsuttag för vård/omsorgsavgifter, hjälpmedel, hemtjänst, m.m. som huvudmännen ofta är i behov av gör det hela mycket motbjudande.

Varför accepterar vi att insatta förvaltare m h a kommunalt beslutade taxekonstruktioner för omsorgsavgifter konfiskerar de äldres tillgångar?

Vi tvingas återigen inse att samhället tvärtemot allmänhetens normala rättsuppfattning alltid först ser till samhällets eget intresse.

När detta sker på den enskildes bekostnad som i fallet med taxekonstruktioner för omsorgsavgifter så har kommunala myndighetsutövares uppfinningsrikedom sedan länge överskridit gränsen för vad som kan anses som rättssäkert.

Att förekomsten av detta sker m h a föräldrabalken och insättandet av förvaltare är fullständigt oacceptabelt.

13 En lagändring för att stoppa detta tilltag som så allvarligt kränker äganderätten ter sig ju helt självklar.

 

Makten och bulvanerna 20

Höstdag, en vacker sådan denna lördag. Den gångna veckan har inneburit 2 dagar med konfererande med SPF ledning i vårt land. Det finns många fora att föra frågan om framtiden för ung som gammal. Det är dags för ännu ett avsnitt i serien om vem som styr och i vems intresse.

2013.10.12

Jarl Strömbäck

Håller rättspraxis på att spåra ur för tillämpningen av Föräldrabalken mot de gamla?

Den frågan är inte alldeles enkel att besvara då skillnaderna m a p tillämpningen runt om i landet förefaller vara mycket stora.

Någon samlad statistik finns inte tillgänglig. Något som också Riksrevisionen påpekat i sina tidigare rapporter 2006 och 2009.

Lars Höglund och Lisa Magnuson har gjort vissa punktvisa kontroller och kommit fram till att läget kanske inte är så illa som man kan befara.

Läget är tyvärr ännu värre!!

Det mycket enkla förhållandet att det finns lokala och regionala skillnader i tillämpningen av den befintliga lagstiftningen gör ju att det är synnerligen viktigt att bo på rätt ställe i Sverige.

Rättsosäkerheten är därmed ett jätteproblem och medför att den gamle och dennes anhöriga på allvar måste överväga flytt till annan kommun för att slippa riskera den behandling som t.ex. Mariana Norberg utsattes för.

Så svaret på den fråga som ställs i rubriken måste nog inledningsvis sägas bli att Föräldrabalken tyvärr missbrukas i en ganska omfattande utsträckning för att sätta svaga, sjuka och gamla under förvaltarskap med tvångsmedel.

9 SKL:s betydelse för att frågan öht behöver väckas är givetvis mycket stor men även tingsrätternas alldeles för slentrianmässiga hantering då kommunernas ÖFN skickar in sina olika ärenden till TR för avgörande har fått praxisbildningen att hamna rejält i diket. Domstolsverket interna kontroll över TR behöver på allvar skärpas så att TR gör erforderlig laglighetsprövning i samtliga fall på det sätt som man kan förvänta sig. Där underlagen från ÖFN innehåller minsta tecken på tveksamheter så skall ärendet avslås eller återförvisas till ÖFN.

Hur återställer vi rättsäkerheten för de gamla i behov av stöd?

Det är 10.000 kronorsfrågan som idag förmodligen ingen kan svara på. Den mest naturliga vägen vore väl om lagstiftningen ändrades så att man från myndighetsutövares håll, via självpåtaget tolkningsföreträde, inte ges möjligheten att missbruka lagstiftningen på det sätt som frekvent förekommer idag. Mer om detta längre ned i texten.

Vad gör vi åt den enorma regionala skillnaden i samhällets tillämpning av Föräldrabalken?

Om man med ”vi” också inkluderar våra riksdagsledamöter så finner man att det över åren har motionerats en hel del i frågor som berör Gode Män och Förvaltare.

Söker man på Riksdagens egen hemsida och anger gode män och förvaltare som sökbegrepp så visar det sig att man får 5413 träffar.

Detta måste, även om man torde kunna rensa bort en del träffar, innebära att det på olika händer gjorts åtskilliga försök att åtgärda skevheter inom detta område.

Men har det egentligen hänt så mycket i praktiken?

Om man betänker att det sedan 1995 gått snart 20 år, då det senast gjordes en viss översyn av lagstiftningen på detta område, så har inte mycket hänt.

När man läser alla motioner som olika riksdagsmän satt sitt namn under och alla de debatter i Riksdagen som förekommit så slås man ändå av hur lite som egentligen har hänt sedan 1995.

Under denna period har dock antalet ärenden inom detta område ökat stadigt och har nu vuxit till ett problem som vi inte längre kan blunda för.

Ett ärende i t.ex. Sundsvall måste hanteras med exakt samma krav på rättsäkerhet som ett motsvarande ärende i t.ex. Kalmar.

 

10 Tillämpningen av t.ex. förvaltarskapsärenden får inte vara avhängig var någonstans man råkar bo i detta land. Därför måste Riksrevisionen ges i uppdrag att en gång för alla på evidensbaserad grund sammanställa den exakta omfattningen för hur olika kommunala överförmyndarverksamheter och olika rättsvårdande instanser typ Tingsrätterna hanterar detta område. Därefter kan särskilda granskningar av de TR som avviker mest genomföras så att alla tveksamma och felaktigt handlagda ärende blir föremål för omprövning. Inte minst fallet med Martin Granlund sätter ju fingret på detta.

http://st.nu/medelpad/ange/1.5498745-martin-bestals-pa-15-ars-sjalvstandighet

Makten och bulvanerna 16

Här kommer så avsnitt 2 i serie som också skulle kunna rubriceras ”Vem styr egentligen”. Och naturligtvis hur och med vilken verkan. Läs gärna och begrunda.

2013.09.25

Jarl Strömbäck

Är vi som individer rättslösa mot samhällets företrädare?

Dagens generationer gamla kan måhända av inneboende respekt för auktoriteter ge uttryck för sin tacksamhet att ö h t få sin uppskjutna lön utbetald i form av pension, om än med mycket sämre utfall jämfört med de förväntningar man haft.

Men kommer morgondagens generationer pensionärer att finna sig i den enorma standardsänkning som dagens pensionssystem ger dem då det är deras tur att bli pensionärer?

Om dessutom detta dåliga ekonomiska pensionsutfall kombineras med en alltmer sinande statskassa, varur t.ex. äldreomsorgen skall hämta sin finansiering för att ge alltfler gamla den samhällsservice vi tar för given, så finns en uppenbar risk för en snart förestående pensionärsrevolt.

Det är mot den bakgrundsbilden frågan om individens rättslöshet mot samhället skall ställas.

Är det början på samhällets ofrånkomliga och successiva nedmontering av välfärdssystemen som vi har sett inledningen på de senaste åren?

Vad kan då individen göra för att hävda sin rätt? 

Eller är det faktiskt som David Eberhardt säger i sin senaste bok, ”Ingen tar skit i de lättkränktas land”? D.v.s. att svensken är ett av världens mest tålmodiga folk då svensken står ut med i princip alla försämringar och all samhällsstyrd ”förnedring” så länge svensken känner sig helt förvissad om att ingen annan på minsta sätt har eller kan få det bättre.

Har vi ö h t funderat på individens möjligheter att ställa samhällets företrädare till svars för alla slags övergrepp som de är indirekt är delaktiga i och som de kan ses som ansvariga för?

Kan vi lita på att samhället alltid vill oss medborgare väl? Mycket tyder på att offentliganställda ser det som sin plikt att försvara välfärdssystemen men då tyvärr ur samhällets perspektiv.

Konfrontationen synes oundviklig så frågan är när har medborgarna fått nog?

2 Slaget om ”mittpålen” i svensk politik har nu börjat få smått bisarra konsekvenser då landets politiker i samfälld kör, likt HC Andersen i sagan, fortätter hävda att Kungen inte alls är naken. När spricker detta med att välfärdssystemen inte kommer att räcka till för att ge medborgarna den skattefinansierade välfärd de vant sig vid?

Är de svaga, gamla och sjuka till för samhället eller är det tvärtom?

Svaret kan tyckas givet men är det verkligen så i den vardag som alltfler gamla tvingas möta?

Nja, det finns verkligen lite evidensbaserad forskning som styrker tesen om att dagens, men framför allt morgondagens, samhälle kommer att se det som givet och självklart att samhället fullt ut är till för sina medborgare.

Man kan möjligen reflektera över om vi som gamla skall se den tidigare så självklara rätten som given att ställa krav på morgondagens samhälle.

Mycket tyder istället på att samhällsutvecklingen i realiteten är på väg åt ett helt annat håll.

Samhället håller snabbt på att abdikera från sin tidigare roll, d.v.s. att se sig själva som de svaga, sjuka och gamlas skyddsänglar.

Offentliganställda vars uppgift det är att verkligen tillgodose de gamlas behov försöker desperat parera en alltmer ohållbar ekonomisk utveckling.

Många kommunala företrädare inom de kommunala förvaltningarna har haft märkbart svårt att hantera den alltmer pressade ekonomiska situation de har att sköta i sitt umgänge med de svaga, sjuka och gamla.

Agerandet från många kommunala politiker och tjänstemän blir därför att gå i försvarsställning mot medborgarna (läs t.ex. de gamla) då de kräver sin självklara rätt av dessa samhällsföreträdare.

Samhällets företrädare har hittills klarat sig endast tack vare de gamlas inneboende respekt för auktoriteter samt rädslan för att hamna i onåd hos myndighetsföreträdare.

Men kommer morgondagens pensionärer att ha samma respekt för samhällets representanters självpåtagna auktoritet?

3 Riksdagspolitikernas sätt att abdikera från sitt ansvar för medborgarna har förskjutit mycket av ansvaret på de kommunala politikerna, vars möjligheter att höja skatterna är begränsade trots det kommunala skatteutjämningssystemet. Kommunala politiker vilka är bakbundna av de olika partiernas centrala kanslier, vilka tvingar kommunpolitiker att gå i ledband från resp partikansli i Stockholm.

 

Makten och bulvanerna 15.

I bloggen ”Vem styr egentligen”, flaggade undertecknad för att ge publicitet åt en essä i ett antal delar, vilken tar upp frågor relevanta för tolkningen av det politiska systemet. Publiceringen kommer att ske utan redigering i texterna. De står väl för sig själva. Författaren är en person med god insyn i, och tillgång till det politiska systemet på hög nivå.

2013.09.22/Jarl Strömbäck

Rättssamhället kapitulerar och mystiken tätnar!!

eller fallet med Mariana Norberg, 88 år, vilken under nästan 1 år förlorade alla sina medborgerliga rättigheter genom ett hemligt och rättsvidrigt beslut i Tingsrätten

Frågeställningen kan tyckas något bisarr i det Sverige där vi under många årtionden har blivit indoktrinerade med att vårt fosterland är ett av världens mest omtänksamma i relationerna gentemot våra svaga och gamla.

Det ”ålderspyramidala” problemet, som det ibland kallas av politiker, indikerar ju att dagens pensionssystem, även efter den s.k. pensionsreformen, inte kommer att kunna ge den alltmer åldrande befolkningen det skydd, den trygghet och den service som vi alla alltsedan ATP reformen 1957 förutsatt.

Pensionssystemet även i dagens reformerade form bygger till nästan 100 % på en kollektivistisk grundtanke där den arbetande befolkningen med sina inbetalda skatter skall försörja pensionärskollektivet.

Göran Persson hade nog ändå rätt då han, vid ett statsbesök i Australien år 2005, uttryckte tydliga farhågor för det då reformerade pensionssystemet och det är dessa farhågor som vi redan nu tyvärr ser besannas.

” Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år, när de som går i pension ser vad vi gjort”.                (Om det nya pensionssystemet. Citerad i Expressen, 18 februari 2005).

Kan vi lita på välfärdssystemen?

Om pensionssystemet redan börjat krackelera ordentligt så finns givetvis risken att även andra skattefinansierade välfärdssystem indirekt kommer att bli lidande av den allt skevare ålderspyramid som nu snabbt accelererar. Vi blir som sagt alla väsentligt äldre och vi behåller vår hälsa hyggligt upp i åren.

Riksdagen som lagstiftande församling har, som den numera f.d. riksdagspolitikern Ann-Marie Påhlsson så måleriskt har beskrivit i sin bok ”Knapptryckarkompaniet”, reducerats till 349 lydiga lakejer helt underställda de maktfullkomliga politikerna inom de båda blocken.

Politiker vilka sätter själva innehavet av makten främst, före ambitionen att för sina medborgare göra något vettigt med makten.

Dagens barn och äldreomsorgsminister Maria Larsson får ju gång efter annan rycka ut till försvar för ett alltmer krackelerande välfärdssystem.

Skandalerna inom äldreomsorgen duggar tätt och regeringen tvingas ständigt skicka fram Maria Larsson för att försvara ett sjukt system där hon ständigt hänvisar till att en majoritet av de gamla, trots allt, är hyggligt nöjda då man undersöker den s.k. kundnöjdheten.

1 Alla människor vilka tagit på sig rollen som politiker och då i synnerhet de Riksdagspolitiker vi har måste ju rimligen känna att det knappast var rollen som knapptryckare vilken hägrade då man började engagera sig politiskt.

 

EU - på gott och ont 2.

Tillbaka till EU-perspektiven. Vem vill inte fred och trygghet. De fyra friheterna som var budskapet som skulle säljas in i EU-valen, minns ni dom? Fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Visst var det rätt för ett exportberoende land som Sverige? Eller var det inte det, hur blev tillämpningen? Kapitalet som rusade ur landet och gav oss 90-talets finanskris. Nya gränser, är Schengen en vacker tillämpning av de fyra friheterna?

För några dagar sedan kom regeringens Framtidskommission ut med sitt slutdokument. En välskriven bok som just nu ligger vid min säng som avslutare på dagen. Där kan man läsa följande med avseende på EU-s påverkan på svensk verklighet;

CA 30 procent av nya svenska lagar och förordningar hänvisar till EU-s lagstiftning. Därtill kommer att ca 70 procent av EU-s lagstiftning genomförs på kommunal eller regional nivå, och enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) påverkas ca 60 procent respektive 50 procent av de punkter som tas upp i kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige av EU. (sid.187)

Så vad blir svaret, blev friheterna så mycket större, eller ersattes bara det ena med något kanske ännu mer betungande? En lagstiftningsmaskin som från Bryssel nu fjärrstyr besluten i de svenska kommunerna, stora som små??

I det ljuset skall också energipolitiken ses. Landet Sverige, med den renaste och finaste energipolitiken på planeten skulle dras in i, och göras ansvarig för också smutsig kolkraft i Tyskland och Polen. För en holländsk energipolitik som blivit en enorm förlustkälla. Och verktyget det av folket ägda, men politiskt styrda Vattenfall. Hur skall en sådan galenskap kunna försvaras och förklaras? Den utvecklingen hade inte kunnat ske utan politisk styrning via bolagets styrelse.

Och i samma tankes anda skapades den subventionskedja som kallas el-certifikat. Vi som kunder i landet med utsläppsfri elektrisk energi, får betala via el-certifikaten för enorma vindkraftsparker vilka aldrig skulle komma till stånd utan dessa subventioner.

Var tog de fyra friheterna vägen? Var de villkorade att den som är störst och starkast bestämmer tolkningen. ”Alla är vi jämlika, men vissa är mer jämlika än andra, känner ni igen orden ur boken Grisfarmen, George Orwells klassiker”.

Är det då konstigt att vinden har vänt, den majoritet för EU som förelåg i valet 1994, har vänt till en klar minoritet. Så förlorar en god tanke sin legitimitet på den politiska byråkratins altare. Inte konstigt då att britterna med sin urgamla känsla för integritet, nu börjar värna om sin självständighet och halvt om halvt vända EU ryggen.

Vart är vårt land på väg??

2013.05.08

Jarl Strömbäck

 

 

Valfrihet ifrågasatt

 

Den nyfallna aprilsnön ligger gnistrande vit i morgonsolen när jag kör hem efter tidigt morgonpass med gympagruppen. En grupp som innehåller några av kommunens tunga personer med rötter i näringslivet. 

I bastun efter gympapasset har diskussionen handlat om den kamp mot valfrihet som startat och blåsts upp, på grund av att ett mindretal riskkapitalister getts alltför stort utrymme, när det borde handlat om uselt skötta offentliga upphandlingar. 

Varför inte istället peka finger på de illa gjorda upphandlingarna, den lika illa skötta kvalitetsgranskningen. Varför frånta människor den valfrihet som ändå ligger i väl skött privat företagande.

Det tycks hos många finnas någon form av övertro på att bara man har socialiserat en verksamhet, så finns inga skäl och möjligheter till missbruk. Den tesen borde annars vara stendöd, se bara på landstingen, vilka i huvudsak är kvar med offentlig styrning och finansiering? Där är kriserna återkommande, både ekonomiskt, tillgänglighetsmässigt och även resultatmässigt. se på kommunen norr om skogen, där går ett aldrig sinande flöde av miljoner till ett krisande hockey-lag. Där har man spenderat miljardbelopp utan säkerhet på företagare vars visioner varit höga som berg, men osäkra som lösan sand.

En väl fungerande konkurrens är en källa till utveckling och framgång. Det politiska systemet har makten och medlen att skapa den konkurrensen tillsammans med företrädare för olika branscher. Det borde vara möjligt för områden som vård-skola och omsorg, likaväl som för vår livsmedelförsörjning.

När därför de dåliga exemplen görs som intäkt för att döda en viss utveckling, beträder man minerad mark. Ju längre man går den vägen, ju mer inskränks den enskildes valfrihet. Och desto större blir den offentliga korruptionens och misshushållningens utrymme.

2013.04.09

Jarl Strömbäck