Efterfrågad rehabilitering

Medicinsk rehab liktydig med nödvändig eftervård. Vid styrelsemöte i Västernorrlands distriktsstyrelse av SPF, Sveriges Pensionärsförbund den 2009.05.28, har styrelsen beslutat avge nedanstående synpunkter med avseende på det förändringsarbete som just nu pågår vid länssjukhuset i Sundsvall/Härnösand. En god vård, tillgänglig för alla i rätt tid och med rätt resurser är för många den allra viktigaste samhällsfunktionen i något skede av livet. Vården i vårt län har inte alltid uppfyllt de kriterierna, och vi från SPF är inte motståndare till nödvändiga anpassningar till förändringar med syftet att få till stånd en kostnadsanpassning. Vi har genom media och på andra sätt också följt den kritik som inte minst landstingets egna revisorer riktat mot landstingets ledning, och menar att den kritiken också måste få följder på olika sätt. En god vård i länet innefattar inte bara den akuta delen av vården, den måste också ta hänsyn till de rehabiliterande insatser som erfordras för att de akuta insatserna skall få avsedd verkan. Ur den synpunkten sett oroar vi oss för de förändringar som kan komma att drabba eftervård och psykvård. Vi menar också att i länsuppdraget ingår att ge vården en spridning, som på ett rimligt sätt återspeglar och tar hänsyn till hur befolkningen är fördelad över länet. Den oro för kompetensflykt som en nedläggning av de rehabiliterande verksamheterna i Härnösand kan tänkas medföra är sannolikt berättigad, och kan knappast ersättas av en geriatrisk rehab på länssjukhuset. Med ovanstående vill vi markera vårt stöd för en allsidig och god sjukvård för länets alla medborgare även i framtiden. 2009.05.28 SPF regionstyrelse Jarl Strömbäck -Bonässund Gerhard Cederberg – Alnö Nea-Maria Österlund -Bredbyn Rolf Larsson -Härnösand Maritta Selin -Alnö Kurt Forsberg -Matfors Gull-Maj Jonsson -Ullånger Stig Berntsson -Sollefteå Jan-Eric Nyberg -Sundsvall SPF är intresseorganisation för 6200 seniora länsmedborgare i Y-län.

Historien upprepar sig!

kanonmaten paraderar Så var det dags igen, vi har sett det förr. Kanonmaten marscherar intelligensbefriat och hjärntvättat medan ledarskapet från podiet tittar på. Och budskapet är detsamma som forna tiders huliganer, nämligen ”gör som vi säger annars smäller det”. Nu är det i lilleputtlandet Nordkorea som tuppkammen har tagit sig oanade proportioner. Må det internationella samfundet den här gången ha förnuftet att säga stopp. Forna tiders eftergifter har alltid gjort skadan värre. Hitler fick härja fritt i ett antal år innan den övriga världen insåg att ”piece in our time” för att citera Chamberlain, inte åstadkoms genom ständigt nya offer. Och hur hade världen sett ut idag om sovjeterna fått ta för sig utan motstånd. Diktatur är diktatur och Nordkorea är ett strålande exempel på det systemets totala kollaps. Det är länge sedan man kunde föda sin egen befolkning, men militarismen har man råd med tack vare att omvärlden ställt upp med hjälp i stort och smått. Att man nu genom militär utpressning vill tvinga fram ytterligare eftergifter får inte accepteras. Dags alltså för världens ledarskap att ställa upp till 100 % för freden och för dem som hotas, främst naturligtvis Sydkorea. 2009.05.27 Jarl Strömbäck

Demokratins nödrop

I vitsippors tid I vitsippors och kabelekors tid kommer ett demokratins nödrop från den svenska riksdagen. Den som ropar är Ann-Marie Pålsson. Debattglad och stark skånska, som gjort sig känd för bland annat sin kamp för det som nu kommit att kallas hushållsnära tjänster, men av vänsterpressen fick epitetet pigavdrag. Anne-Marie Pålsson Ann-Marie borde kanske med sin profil och erfarenhet ha varit en given kandidat till en regeringspost efter valet 2006. Istället satsade Reinfeldt på diverse okända kort, allt i rädsla för alltför starka regeringsledamöter. En del av dem blev som bekant tämligen kortvariga och för skattebetalarna kostsamma erfarenheter. Nödropet i det här fallet handlar om den roll riksdagen kommit att få under senare år. Enligt författningen utgör riksdagen landets högsta beslutande organ, i själva verket har makten kommit att helt ligga i händerna på det fåtal i partiledningarna som överenskommer om olika vägval, och sedan kräver av partiets riksdagsmän och kvinnor att de iklär sig rollen som nödvändig röstboskap. Flertalet riksdagsledamöter, lågutbildade och med liten egen integritet likt vårt läns representanter nöjer sig gärna med den rollen. Lönen är ju ofta flerfalt högre än den de kan få i sin eventuella yrkesroll, om de nu platsar i något yrke överhuvudtaget. Ett fåtal med egen stark integritet likt Ann-Marie väljer att lämna den motbjudande cirkus som riksdagen kommit att utvecklas till. Problemen med det är många, riksdagen får en allt svagare roll i allt väsentligt. Regeringen gör sig till riksdagens härskare istället för att vara riksdagens verkställande organ. I allt väsentligt återfinns samma problematik också i relationerna inom fullmäktigeförsamlingarna i landsting och kommuner. Anne-Marie Pålssons upprop är en viktig röst, den borde ges mycket utrymme i media. Läs gärna på www.newsmill.se den 21.5.09. 2009.05.25 Jarl Strömbäck

Strid om rättssäkerheten

USA har under långt mer än 100 år varit målet för miljoner av människor som sökt en ny framtid undan förtryck och rättslöshet i sina hemländer. Den rollen har på allvar kommit att ifrågasättas under de senaste åren av styre, det som nu kan kallas George W Bush-åren. Och symbolen för den rättslöshet som också smugit sig in i det amerikanska samhället har blivit Guatanamo. Nu stundar av allt att döma en hård kamp om vägvalet för framtiden mellan Obama-administrationen och föregångarens paranoia-drivna terroristbekämpare. Samtidigt som Obama håller fast vid tesen att Guantanamo skall stängas, har motkrafterna nu aktiverat sig i kongress och inom säkerhetstjänst. Rimligen är det korrekt när Obama framhåller att Guantanamo skapat fler nya terrorister än om det inte funnits, och USA som rättstat har skadats avsevärt i omvärldens ögon. Inte minst i Ryssland har man använt USA som argument för det brutala kriget i Kaukasus. I dagens (21.5) nyhetsflod får vi ta del av nyheten att amerikansk säkerhetspolis sprängt en terroristcell vars syfte var att spränga någon synagoga. Cellen var infiltrerad av amerikansk säkerhetspolis, som gav dem sprängmedel och bilar för att kunna utföra dådet. Sedan slog man till mot den cell, det terroristdåd man i praktiken åtminstone delvis varit anstiftare till. I vårt rättssystem har infiltrationen som spaningsmetod diskuterats och kritiserats. Värdet av den typen av polisärt arbete måste alltid mätas mot den skada man eventuellt orsakar. Och den mätningen blir i realiteten mycket svår att göra. I slutänden blir det gärna till ”planterade” brott, något som med stor sannolikhet ligger bakom den nya rättegången mot Burmas hopp Aung San Suu Kyi, liksom den sedan åtta år i Eritrea fängslade journalisten David Isaak. Den inrikes strid som nu startat i USA om hanteringen av Guantanamo är i det sammanhanget utomordentligt viktig. Dess utgång kommer att bli avgörande för den framtida utvecklingen av rättssystemet i USA, och därigenom och genom sitt föredöme också i stora delar av den övriga världen. 2009.05.21 Jarl Strömbäck

Den svenska modellens dödskamp???

Globaliseringsrådet, tankesmedja av begränsat värde. För en dryg vecka sedan avled en anhörig 99-årig kvinna på ett boende i Skåne. Hon gjorde det på ett värdigt sätt. Sedd av sin personal och anhöriga, stilla och utan synbar smärta. Samtidigt pågår i vårt land en debatt om synen på äldrevården. Kostnader skall kapas och personalen minskas. I ett par avsnitt av programmet ”Uppdrag Granskning” liksom i media har reaktionerna varit tydliga och kan sammanfattas med begreppet att vi avhumaniserar omhändertagandet av de äldre. De som kvalificerar för en alltmer inskränkt äldreomsorg, är sannolikt vår tids mest utsatta och värnlösa medmänniskor. Men inte bara de äldre är satta under lupp. Också skolan har ett stålbad att se fram emot. Missnöjet med att skolans uppgift alltmer kom att präglas av socialt tänkande på kunskapsinhämtandets bekostnad, bäddade för friskolornas genomslag. Nu segregeras också på sikt skolan, den gemensamma grund för fostran av våra unga som under årtionden utgjort basen för den svenska modellen. I var och varannan kommun sägs nu lärare upp, den viktiga kringpersonalen, kuratorer och skolhälsovård får allt som oftast stå tillbaka. Också på arbetsmarknadens område vädras nya tankar. Med regeringen 2006 kom också globaliseringsrådet. Tanken är god, vi skall ha koll på vår omvärld och vad som händer där. Men den tanken får inte likställas med att de goda exemplen alltid finns någon annanstans. När globaliseringsrådet den 16.5 på DN-debatt tar upp förslag till förändringar av svensk arbetsrätt slår man delvis in öppna dörrar. Var och en som suttit i förhandlingar vet att också arbetstagare har ett intresse av att företag överlever. Inte minst i dessa tider ser vi det i de företagsledare och fack som tillsammans finner kreativa lösningar i form av utbildningssatsningar, minskad arbetstid och därmed kostnader för företagen. Den svenska modellen har stått pall för stora omstruktureringar under årtionden. Teko-kris och varvskris, stålindustrins omstöpning liksom skogsindustrins. Därigenom har också vårt land kommit att bli ett föredöme för många andra länder i deras förändringsarbete. Det som nu sker är något annat än en vanlig strukturkris. Det handlar inte primärt om brist på pengar, den bristen är i så fall mycket ojämnt fördelad. Snarare handlar det om den svenska modellens överlevnad. 2009.05.17 Jarl Strömbäck

Premiärsegling

Med förlig vind mot sommaren Den 15.e maj och det är dags för årets premiärsegling. Frisk NO-lig vind är bra om man skall segla söderut. För en styv bidevind bär det av mot rundningspunkten vid Hörnskaten. Där följer en styrbordsgir om ca 90 grader, det blir dags att släppa på skoten och båten rätar upp sig. Ivrig som en kalv på grönbete forsar min trotjänare fram över det ännu kalla havet. Solen skiner, och med vinden på låringen kan automatstyrningen få ta vid, det är dags att ta en kopp fika, njuta av ögonblick av livskvalite´. Ännu kalla vågor mot underbar strand Väl framme vid ön är bryggan tom. Kanske är jag årets första gästbåt, i vart fall den förste som skriver in mig i kapellets gästbok. Promenaden runt ön tar ett par timmar, en stund av igenkännande, den promenaden har jag gått många gånger. Middag med nubbe och en kväll med mys till värmen från en lätt susande Ardic. Den trolska näckrosdammen blommar först till midsommar. Natten blir lugn, på morgonen har molnskärmen dragit upp över himlen. Sjövädret talar om en rysk molnskärm, vad har den i Sverige att göra?? Vinden har friskat och kvarstår på NO, nu är det dags att segla mot vinden. Revad stor och inrullad fock. Krängning och maxfart på kryssen i en vind som gränsar till kuling. Det går undan men kräver sin man, inget finåka idag inte. Vindjackan på, nu är det inte lika varmt längre, men seglen står fint, den nya triradialfocken ser bra ut också i inrullat skick. Inga inslag i storen att tala om. Det bådar gott inför sommarens utflykter. Väl sjörullad efter några timmar med vind och vågor förtöjer jag i hemmahamn igen. Premiärseglingen för året är gjord. Allt ombord ser ut att funka fint, det är rustat för sommar. 2009.05.16 Jarl Strömbäck

Dags att köpa tårta??

På morgonflyget till Stockholm den 13.5 läser jag DI, där en av nyheterna är att Allehanda medias VD, tillika MoDo Hockeys ordförande Anders Källström nu väljer andra arenor för sin verksamhet. Det påminner mig om händelser för många år sedan, när vi i mitt dåvarande företag fick överta en illa sedd VD från SE-banken. Personalen där firade att de blev av med honom med tårtkalas. För Källströms del blir det rimligen en befrielse att så småningom få lite distans till ett illa sargat MoDo- hockey, vars supporters det senaste året återkommande krävt styrelsens avgång. Och där kvasten har gått tämligen osentimentalt fram över personal och organisation, men den ytterst ansvarige hittills suttit i orubbat bo. Också på lokaltidningarnas redaktioner har utrensningar påbörjats som knappast kan vara speciellt populära. Så om förändringen kommer att firas som en positiv sådan, är tämligen logiskt. För kommunens del försvinner, åtminstone delvis dess kanske störste lobbyist. En lobbyist som genom den massiva satsningen på framför allt Arenan, har försatt kommunen i en situation där miljonernas mångfald varje år måste tillföras anläggningen och dess utövare på de gamlas och skolbarnens bekostnad. 2009.05.13 Jarl Strömbäck

Kustens skördemän

Far och son, två av de utrotningshotade De blir allt färre, kustens skördemän, de utrotningshotade. Redan innan påsken börjat firas sattes båten i sjön. Nu har de redan flera veckor, ur ett isande kallt hav skördat det havets silver, som i varma augustikvällar skall avnjutas till sång och glamman under beteckningen surströmming. Om någon vecka är strömmingsfisket avklarat, säsongen är kort. Då följer några veckor med laxfiske utefter kusten. Det är inget lukrativt fiske, den odlade laxen har för länge sedan gjort laxfisket till mer av ett slit än en inkomst att räkna med. Ändå behövs den inkomsten på marginalen. Den marginalen är nämligen tunn som nattgammal is. Fredningsbestämmelser och en aggressiv sportfiskarlobby som tar upp 3-4 gånger mer lax än de få yrkesfiskarna på kusten, gör vad de kan för att utrota yrkesfisket. Och byråkratin har satt sina tänder i yrkesmännens av slit i vatten och med tunga nät valkiga händer. När höstmörkret återkommer är det så dags för en månad av löjfiske. Då skall varumärket Kalix löjrom spridas ut över landets lyxkrogar sedan fiskarna i iskalla förhållanden och mörker trålat sin fångst, gallrat den och kustbyarnas kvinnor tagit ur fisken den åtrådda rommen. Jagade av byråkratins företrädare med säte på ortens finaste hotell sliter fiskarna med sitt trålande från 4-tiden på morgonen, till sen eftermiddag. Byråkraterna kräver att få reda på när man avser komma i hamn med fångsten för att lyfta på rumpan ur hotellfåtöljen och åka ner för att få sina rapporter över fångster och ta sina stickprover. De kommersiella riskerna bär fiskaren med sin båt och sina utrustningar. Kravsamhällets behov av att ifrågasätta, misstänkliggöra och begränsa fiskets möjligheter behövs i ett internationellt perspektiv. Men respekten för den lilla kustfiskarens överlevnadsmekanismer har inget med storsjöfisket att göra. Det småskaliga kustfisket kan aldrig bli en utrotningsfara för fiskebestånden, den risken ligger helt i det stora havsbaserade industrifisket. Kustfiskaren är en utrotningshotad art, och med den faller också ett tusenårigt kulturarv. Och därmed går också vår möjlighet att äta färsk nyfångad fisk om intet. Dags att tänka om kanske? 2009.05.10 Jarl Strömbäck

Människoöde

Mor Karin och dotter 99 år, 9 månader och 11 dar, så långt blev Karins liv, låt oss kalla henne så, som avslutades för några timmar sedan. Ett liv med många bottnar, många erfarenheter. I dag, när man talar om en pandemi, en farsot med hänvisning till den s.k. svininfluensan, finns det anledning att koppla tillbaka till den influensa, spanska sjukan som på sent 1910-tal skördade miljontals offer på alla kontinenter. Också det en farsot orsakat av ett influensavirus. Bland offren den gången var den unge, starke fabrikören som var Karins far. Hon, ännu inte tio år gammal blev med ens tillsammans med sina yngre bröder faderlös. Bara ett par år senare drabbades hennes mor av cancer. På den klinik i Köpenhamn där hon kom att behandlas, prövade man den då ytterligt omogna strålningstekniken. Den bidrog sannolikt till att hon efter en kort tids sjukdom också försvann ur barnens liv. Tre barn, ännu inte tonåringar fick se sitt hem gå på auktion, knappt något sparades. Själva kom de att bor hos olika släktingar i sin skånska hembygd. Men släkt kan inte ersätta föräldrar. Och just bristen på föräldrar, och saknaden av dem blev en medresenär på Karins resa genom livet. På den resan har hon fått egna barn, hon har hjälpt många människor med deras problem i sitt vårdande yrke. Och hon har varit en stark kvinna, van att från unga år bära sin ensamhet, och därmed det egna ansvaret. Inte bara för sig själv utan också för de yngre bröderna och närstående. Nu, strax innan 100-strecket, fick hon lägga sig till ro. Finna den eviga vilan och hon gör det omgiven av mångas varma omtankar. Och för min del, som fått följa henne under snart 50 år är det med högaktning jag böjer mitt huvud vid hennes minne. 2009.05.08 Jarl Strömbäck

Landstinget maj 2009

Landets största länssjukhus i Sundsvall Ny chef för Härnösand/Sundsvalls sjukhusförvaltning Dags för lite landsting igen. Förra veckan innebar ett par dar med landstingsfullmäktige. Inför mötet hade jag i en interpellation bett att få svar på två frågor. Dels den om hur många som var anställda på våra tre sjukhusförvaltningar, Örnsköldsvik, Härnösand/Sundsvall och Sollefteå (obs inte primärvården) 1995 respektive 2008. Dels också hur stora kostnaderna var för respektive förvaltning samma år. Fråga 1 besvarades, däremot inte fråga 2. Men nog så intressant är det att antalet personal i de tre förvaltningarna ändrats som följer: Härnösand/Sundsvalls Förvaltning -40% Örnsköldsvik Förvaltning -47% Sollefteå Förvaltning -50% De här siffrorna motiverar en del synpunkter. Dels den att det skett stora indragningar av personal under de gångna 13 åren. Dels frågan om vart pengarna tagit vägen, eftersom det normalt är så att landstinget genom skattesystemet tillförs ca 200 miljoner ytterligare i friska nya pengar varje år. Den enskilt största kostnadsposten är personalkostnaderna. Om de utgör ett problem, då borde man kanske titta med särskilt fokus på hur landstinget skött sin arbetsgivarroll? Från dagens möte med ledningen för Sundsvalls sjukhus noterar jag att man nu för första gången medger att koordineringen av sjukhusets verksamhet varit usel. Schemaläggningen har styrts av personalgrupperna, inte av verksamhetens legitima krav. Det har fört till att stora extra kostnader har uppstått genom att personal har underutnyttjats när vitala länkar saknats. Brister inom en personalgrupp har tillåtits blockera verksamheter, ex.vis inställda operationer. Landstinget har snällt fått betala , och patienterna vänja sig vid långa köer. Den omställning som nu framtvingas har ett högt pris för många, och den borde inte ha behövt göras så brutal om man i landstingets politiska och operativa ledning i harmoni långt tidigare visat större ansvar i sina roller. 6.5.2009 Jarl Strömbäck

I Estonias kölvatten

Tallin från Domberget Tallin från havet Solen skiner från en blå himmel när vi går ombord i Tallinks Baltic Queen den 1 maj. Färden genom Stockholms skärgård är som oftast intressant att följa, trots mina otaliga sjöresor där på civila och militära fartygs commandobryggor. De märkliga stoppen på Åland, för att få tullfri status, sker på natten, och tankarna letar sig osökt till Estonia-katastrofen när vi korsar dess vatten. När skall den verkliga och osminkade sanningen om den händelsen komma fram? På morgonen är vi framme i Tallinn och bussen som skall ta oss runt väntar. Det är en gammal kulturstad vi besöker. Det påminner guiden oss om, och det framgår av bebyggelsen. Märkligt ändå är att landet endast varit fritt estniskt i sammanlagt 38 år, dels 22 år före andra världskriget, dels nu de senaste 16 åren. Dessförinnan har det regerats av svenskar, tyskar, danskar och ryssar under århundraden. Det är kanske inte så konstigt att man värnar om sin självständighet. Under den svenska tiden fick Estland sitt universitet, och den tiden ses i dag på med ett stänk av romantik, som den goda tiden. I gamla stan, på Domberget finns historien mer än annars samlad i byggnader och torg. Det vackra vädret har fått utomhusrestaurangerna att fyllas med folk, inhemska och turister i salig blandning. De baltiska staterna tillhör de som drabbats hårdast av den nu aktuella ekonomiska oron. Av det märks inget på turiststråket den här vackra majdagen. Desto tydligare glänser glasfasaderna på bankernas plats, och texterna SEB och Swedbank pryder dem. Det ligger en risk i att i glädjeyra över en nyvunnen självständighet leva med lånta fjädrar. Likaså i att likt dåliga föräldrar gödsla sina unga med pengar för att använda liknelser på de svenska bankerna och de unga staterna i Baltikum. Baksmällan får båda parter bära. Dels de som konsumerat utan att producera när räkningen kommer. Dels de oansvariga utlånarna, bankernas svenska ägare och kunder, när kreditförlusterna skall betalas. Resan var värd tiden och priset, och vädret kunde inte ha varit bättre. Men tro inte att det är så mycket billigare på färjor eller restauranger. En vanlig slät kopp kaffe för 21 svenska kronor på färjan Baltic Queen får väl där tjäna som en illustration. 4.5.2009 Jarl Strömbäck