Utan invandring stannar Sverige

Valborgsmässoafton en kylig morgon när detta skrivs. Var tid har sina debatter, vissa viktigare än andra. I vår tid är den folkvandring som krigstillstånden i delar av världen skapat, den viktigaste debattpunkten i vårt land enligt vissa undersökningar.

Dessvärre har den debatten i hög grad präglats av undergångscenarior, en övervikt också från regeringens sida att se svårigheterna i högre grad än möjligheterna. Klok politik bygger på att förstå varifrån vi kommer, våra historiska perspektiv, och att mot den bakgrunden besluta om framtiden.

Ur de synsätten är boken “Utan invandring stannar Sverige”, en bok som alla som har en uppfattning, eller vill skapa sig en uppfattning i frågan, borde läsa. Den ger utan egentliga pekpinnar den historiska bakgrund vi behöver för att förhålla oss till nutiden. Att boken generellt fått mycket goda vitsord är också ett bevis för dess värde.

Boken är skriven av en person, professor Jesper Strömbäck, med omfattande både lokala och globala nätverk. Han har också haft viktiga positioner i politisk mening, bland annat som huvudsekreterare i den förra regeringens framtidskommission (2013-2014).

Boken är skriven på ett mycket lättfattligt språk, och det är med en känsla av ökad kunskap man läser varje enskilt kapitel. Här behandlas immigrationen till vårt land under de senaste århundradena och fram till vår tid. Den bild som då visar sig, är den bild av svensk mångfald, svensk välfärd och demokrati, som blivit resultatet och som vi så ofta berömmer oss av.

I boken visas också upp värdet av allt det arbete, all den kunskap som också kommit till vårt land, och därigenom bidragit mycket till näringslivets och samhällets ekonomiska utveckling.

Men i sammanhanget finns också kritik mot den byråkratisering av integrationen som borde vara långt mer individanpassad och snabb.

Visst finns det inslag av kulturkrockar och personer som givet sina gamla traditioner inte vill anpassa sig till det svenska samhället. Det problemet måste hanteras av våra rättsvårdande myndigheter. Den som inte vill följa svensk lag, skall på ett tydligt sätt mötas av dess följder. Den svenska modellen som lockat människor till vårt land, får inte korrumperas av en slapp syn på övergrepp från samhällets sida, och försök att bygga parallella samhällsstrukturer av teokratiska och fundamentalistiska krafter.

2016.04.30

Jarl

Sveket mot de mest sårbara

De senaste dagarna har SVT i sina nyhetsprogem redovisat delar av den laglöshet som råder i den värld som styrs av förvaltare och gode män. En värld där hänsynslösa personer som utsetts till gode män och förvaltare plundrar sina offer på deras tillgångar. Det här är ingen ny företeelse, den har figurerat återkommande i de kretsar, där man har insyn i verksamheten. Det handlar heller inte om små belopp.Sammantaget handlar det sannolikt om 100-tals miljoner per år som personer vilka omyndigförklarats, satts under förvaltarskap eller tilldelats gode män, bestulits på utan att lagstiftningen ingriper.

I två rapporter 2006 resp. 2009 lyfte också riksrevisionen den här problematiken, men riksdagen och partierna har hittills valt att negligera problemet.

I vår lagstiftning och tillämpningen av denna, lägger vi också en värdering av det vi lagstiftar om. En rimligt stark lagstiftning bygger på juridiska kontrollmekanismer och att övergrepp beivras och drabbar de skyldiga. Ett samhälle som låter korruptiva beteenden växa, undergräver sin egen legitimitet.

Ur de synsätten skall också de övergrepp ses, som riksrevisionen kritiserade, och som nu verifieras i SVT-s redovisning. När människor som berövats sin egen handlingsfrihet, bedras och ruineras av de som skulle hjälpa och stödja, då handlar det om grov trolöshet mot huvudman, och borde bestraffas hårt.

Istället får vi som följt utvecklingen uppleva en politisk elit som inte vill ta i frågan trots påpekanden av också riksrevisionen. Vi ser politiska företrädare i form av överförmyndare, som försvarar beteendet trots vetskap om probelmet. Och vi ser en korruption vars omfattning är förskräckande.

Det finns exempel i andra länder på hur man på ett rättsäkert sätt löser problemet med de som i olika situationer behöver samhällets stöd. Sätt som garanterar rättsäkerheten och den juridiska kompetens som borde krävas av den, som skall ta ansvar för andra människors väl och ve.

Det svenska lekmannasystemet med gode män och förvaltare är inte rättsäkert och måste snarast få ett slut.

2016.04.26

Jarl

Aprilväder

Aprilväder och morgonen börjar med att stora våta “lapphandskar” ramlar ner från himmelen. En sen påminnelse om att våren inte är sommar ännu. Värmen som kommer av solen lyser med sin frånvaro just nu, men är snart tillbaka igen. Resan upp genom det bohuslänska landskapet häromdagen var en ljuvlig upplevelse av vårgrönska och vita fält av vitsippor mellan träden. En riktig vårsymfoni.

Också i politiken har aprilvädret slagit om. Det parti som ofta mer än andra ansett sig vara det moraliska föredömet, Miljöpartiet, har nu visat sig ha sidor som är långt ifrån oproblematiska. Man har släppt in personer i sin innersta ledning som av medias granskning att döma har en dold agenda i sin verksamhet. Hur kan man annars förklara att man anser sig vara demokrat, men frotterar sig med männisikor som stödjer och öppet förespråkar “död” åt armenier och kurder. Miljöpartiet har mist sin eventuella oskuld, och förtjänar det reningsbad man nu rimligen kommer att genomgå.

Ifrågasatt ledarskap

Det positiva i detta är då att också säkerhetspolitiska krafter nu uppmärksammat att det finns krafter i samhället som vill driva en politik som har mer av rötter i mellanösterns konfliktsyn, än den politik av öppenhet, jämlikhet och demokrati som anses vara del av vårt lands grundläggande värderingar.

Och det Liberala partiet, det som tidigare kallade sig folkets parti, men tvingats inse att man givet resultaten i val inte var folkets parti. Det partiet använder aprils sista dagar till ett namnbyte, det Liberala Partiet. Bloggskribenten som följt 4 landsmöten i det partiets föregångare Folkpartiet, önskar lycka till.

Det behövs i vårt land ett parti som tydligt bär socialliberala värderingar. Om man väljer den vägen och är glasklar men den, borde partiet kunna växa.

Men då behövs nog andra synsätt i ledarskapet.

2016.04.24

Jarl

Den tredje statsmakten

Vår i luften och värmande sol. Vi är inne i den bästa av årstider, den mellan påsk och midsommar. Den när naturen vaknar igen efter sin vintersömn, och livet återvänder.

Och i media stormar det kring det lilla, och kanske godtrogna miljöpartiet. Där har man de senaste dagarna fått lära känna begreppet den tredje statsmakten.

Det finns skäl att kalla en fri press för den tredje statsmakten. I vårt land har den tesen bevisat sitt värde under det gångna året. Granskningen av invandringens följder och regeringens totala omvärdering av sina synsätt och handlingar är ett tydligt uttryck för det. Och nu de senaste dagarna avslöjandena runt miljöpartiets smygande islamisering med personer som Mehmet Kaplan och hans yngre kollega Khan. Personer som gradvis flyttat fram sina positioner i synen på inte minst kvinnor. Det är svårt att på annat sätt förstå de avslöjanden som nu kommit fram. I det feministiska miljöpartiet skulle jämlikhet och lika värde, utbytas mot olikhet och beröringsskräck. Partiet har en hel del att ta itu med, kanske vore ett namnbyte ett första steg, vilken är miljön egentligen i partiet. Och vilken miljö företräder man?

Det är inte konstigt att personer med diktatoriska drag likt Rysslands Putin och Turkiets Erdogan gjort som politiska mål att undanröja den fria och ifrågasättande pressen. I de länderna styrs ledande media helt av staten på olika sätt numera, demokratin är också mer ett bländverk än en realitet. Media förvandlas till medspelare, de delar platsen vid köttgrytorna istället för att kritiskt granska, rapportera och informera om verkligheten. Tendenser till motsvarande synsätt finns också i vårt land, i synnerhet i en lokalpress som dansar med starka lokala politiker, och undviker konflikter med makten.

Då känns det som ett renhetsbad när de stora mediala kanalerna tar språnget och vågar utmana..

2016.04.21

Jarl

På väg vart?

Regnet strilar ner över landets västra kust. Inget väder för promenader, om man inte vill bli våt. Men bra för all den växtlighet som hör våren till. Och den vill vi ju njuta av.

I media rasar stormarna fram och tillbaka. Just nu handlar det mycket i nationell mening om den minister med muslimska rötter, Mehmet Kaplan, som visat sig ha en helt annan agenda vid sidan av den hans parti anser sig företräda. På annat sätt kan man knappast tolka det stöd han tydligt ger våldsbejakande fascism med rötter i den mörkaste delen av Turkiets historia.

http://demokraterna.org/2015/03/23/mehmet-kaplan-tar-inte-avstand-fran-sharia/

På ministernivå kan man påverka på många sätt. Inte bara direkt i handling, utan långt mer i den informationsöverföring och de subtila stöd man ger extremisterna. Att sedan påstå att man inte känner till vilka man gör till sina vänner, är allt annat än trovärdigt. Dags för SÄPO och regeringen att ta ett allvarligt samtal om vilka krav som bör ställas på ledande företrädare för demokratin Sverige.

Och i det sammanhanget bör man också ha i åtanke att de nu visar sig att 2 av de ledande personerna i jihadistattackerna och blodbaden i Frankrike och Belgien, har vuxit upp i Sverige. Så långt den svenska oskulden, vi fostrar också i vårt land massmördare. Den verkligheten måste vi också förhålla oss till.

Och för mängder av de personer från olika länder som offrat tid och pengar, riskerat livet för att ta sig till landet i norr, har nu verkligheten visat sitt rätta ansikte. Landet av guld och honung visar sig bjuda på tak över huvudet och för gruppen konstig mat. Ofta förlagt i orter man inte valt själva långt från de stora centra, och med en oviss väntan på vad som skall ske.

I det läget vill nu många återvända till sina hemländer igen. En klok statsmakt borde stödja den längtan med biljett på lämpligt flyg och en rimlig näve dollar som plåster på såren. Så får vi alla på olika håll del av nya erfarenheter.

2016.04.17

Jarl

Brytningstid

Tiden mellan påsk och midsommar. Vintern drar sig tillbaka, tvingad av solens strålar. Ljuset och värmen återkommer. Fåglarnas skri och sång förebådar parning och häckning, och på marken, i skog och parker lyser vårens första blommor. Tussilago, blåsippa och vitsippa, och i sankmarker kabbeleka. Det är ny tid, brytningstid.

Men också på andra sätt kan verkligheten beskrivas. Freedom House, den organisation som tagit som sin uppgift att följa utvecklingen i världen, skriver att den demokrati och frihet som växte sig stark under åren efter 2-a världskriget, nu sedan 10 år tillbaka har vänts till en tillbakagång. Alltfler länder, och alltfler folk lever i länder där demokratin undermineras. Där åsiktsfrihet ersätts av åsiktsdiktatur, och den som bryter mot dess regler tar stora personliga risker. Pressfriheten finns inte längre i länder som Turkiet och Ryssland, och andra länder, också inom EU-s östra gränser går i liknande riktning.

Val älskas av regimer som vet att kontrollera valen, att säkerställa att alternativen är chanslösa. Så har också demokratins främsta redskap också erövrats av dess motståndare. Vi går spännande tider tillmötes, och alltmer osäkra.

I världens finanscentra förbereds nu det nya traktat för handeln som kallas TTIP.(http://skiftet.org/kampanj/ttip)
Man hävdar att det behövs för frihandeln, men frihandel har vi redan. Det handlar nu om att skapa en lagstiftning som ger investerare rätt att i domstol stämma enskilda länder, om de inför eller tillämpar lagstiftning som skapar problem för företagen. Och den domstol som skall döma skall vara fristående från det enskilda landet, en av det internationella kapitalet styrd domstol.

Så medan vi ovetande medborgare sover vår törnrosasömn, förbereder det internationella kapitalet och dess köpta politiker ett internationellt avtal som i sin tillämpning kommer att göra avtalet överordnat nationell lagstiftning och tillämpning. Ett land som fått känna på detta är Kanada, som redan har det avtalet i relationen till USA, och brottas med mängder av stämningar där staten Kanada hotas av böter på miljardbelopp i USA-dollar, för förment skada internationella företag anser sig fått genom begränsningar i deras rörelsefrihet. De nationella ländernas budgetar blir på det sättet ännu en källa för det internationella kapitalet att ösa ur. På bekostnad av ländernas resurser för allt det vi kallar välfärdsinsatser.

Brytningstid också i politiken, vem kan man lita på i en värld där politikens företrädare ibland ser sig mer som kapitalets företrädare, än folkets. De nyligen avslöjade panamadokumenten talar sitt tydliga språk.

2016.04.13

Jarl

Skådespel åt folket

Ge bröd och skådespel åt folket, är ett gammalt talesätt med innebörden att då är vi glada och nöjda. Och ett mått av sanning ligger det givetvis i det påståendet. I vår nu alltmer mediala värld återspeglas det också i tv-s olika program och kanaler.

För några handlar det om Mästarnas mästare, stor störst och vackrast. För andra om kampen om årets mästarkock, där vi under ett antal program får följa “amatörer” som under tidspress och stränga domares översyn reduceras till en slutlig segrare. Katarinas glädjetårar när hon vann häromdagen värmde och berörde säkert många.

Och i samma kanal kan vi nu följa dramat som skall utse vinnaren i danstävlingen “Let`s dance”. Med förundran kan man där se hur den hedervärde, men av åren stele skidmästaren lyfts fram av gamla sympatisörer i program efter program, alltmedan yngre och långt mer spänstiga dansare får lämna planen. Men vad spelar det egentligen för roll, dramatiken finns där i vart fall, och det är väl det som är meningen.

Och slutligen en annan kamp som lockar massorna, den på idrottens olika arenor. Antikens arenakamper i modern tappning. Några förlorar och ödesmättade skriverier beskriver detta som ett slag för hela samhället, som i fallet med fotbollens eller hockeylagets förlust av sin SHL-plats.

Andra kämpar med näbbar och klor för att nå den eftertraktade slutsegern, en kamp som inte precis är gentlemannamässig. Där tillåts våldet i grova nersparkningar och tacklingar ständigt skörda nya offer. Något som i brottsbalkens mening borde bli grov misshandel, tillåts i vår tids arenasport. Och samhället blundar och betalar polisiär vakthållning och prioriterad sjukvård för att hålla verksamheten gående.

Snurra min jord, och dagarna går alltmedan folket serveras den dagliga dosen av skådespel, av media förstärkt med en lämplig dos av utspel och kommentarer.

2016.04.09

Jarl

Vår tids frälse

Den senaste tidens avslöjanden om oerhörda belopp som undanhålls beskattning via brevlådeföretag organiserade av banker och finansinstitut i olika delar av världen, är troligen det största hotet mot välfärden i global mening, och därmed också mot fred och frihet.

Där klyftorna ökar i samhället, där ökar också spänningarna mellan de som har, och de som inte har. Den till antalet dominerande gruppen människor kan inte bära alla bördor, om den grupp som äger och behärskar tillgångarna i samhället smiter undan. Ur den utvecklingen byggs kaos, ofred och folkvandringar.

Syrien idag är ett givet exempel på den utvecklingen. Det var en omfattande och växande korruption samt ropen på bröd och demokrati som startade oron i landet. Och fick till svar fängslanden och våld från de politiska etablissemang som startade våldsutvecklingen. Resultatet ser vi idag.

Den folkvandring vi nu också ser från andra länder i Afrika och delar av Asien har samma grund. Av korruption urholkade samhällsfunktioner, klanvälden och sönderfallande demokratier som en följd av skattefusk och raserade välfärdsinstitutioner.

Fakta: Rika i världen
Över 35 procent av världens förmögenheter är samlade i Nordamerika.
Här bor också nästan hälften av världens 33,7 miljoner dollarmiljonärer.
Drygt 1 procent bor i Sverige.
2015 fanns 123 800 personer i världen som ägde mer än 50 miljoner dollar, över 410 miljoner kronor.
Av dem bor 1 400 i Sverige.
Källa: Global Wealth Report, Credit Suisse



Vår tids frälse är det största hotet mot den globala freden, och den direkta orsaken till den utveckling vi nu ser med ökade flyktingströmmar från områden som borde kunna bära sina befolkningar givet sina resurser.
Det finns ingen viktigare uppgift för internationellt politiskt arbete idag, än att få stopp på den skatteflykt som de nu avslöjade dokumenten från Panama är exempel på. De är bara fragment av verkligheten. I realiteten menar expertisen att det finns 10.000-tals motsvarande exempel på undangömda tillgångar.



2016.04.06
Jarl

År av högmod

Ibland finns det skäl att göra tillbakablickar och reflektioner. Den 1 april 2016 var en sådan dag. Då raserades Örnsköldsiks kommuns skyltfönster, det monument som mer än något underhållits och blåsts upp som kommunens signum, när MoDo Hockey slogs ut ur hockeyns finrum av ett hårt kämpande Leksands IF.

Nu väntar för Örnsköldsvik en tid av rannsakan som har väsentligt djupare rötter än enbart Hockeyn. Det handlar om ett politiskt ledarskap där fartblindhet, okunnighet och övertro på egen förmåga förvandlat en i grunden bra kommun till en kriskommun. Och också om en lokaltidning som istället för en hårt granskande och ifrågasättande roll emot makten, valt att inta rollen som en medspelare i utvecklingen.

Socialdemokraternas inpiskare och lokaltidningens bevakare i kärt samspråk under KF

Tydligast speglas det högmodet i ett antal händelselinjer över tid, händelser vilkas effekter har haft mycket väsentlig betydelse för kommunen, dess medborgare och uppfattningen av kommunen.

Den första av dessa händelselinjer är den s.k. SEKAB-affären, ett beslut som innebar att kommunen utan erfarenhet och stöd i kommunallagen köpte ett företag på orten, SEKAB, med syftet att driva det vidare och utveckla företaget på orten. Resultatet över ett 10-tal års sikt blev förödande förluster i miljardklassen, innan man till slut lyckades krångla sig ur affären med brända vingar. Något som finns väl dokumenterat i affärspressen, Uppdrag Granskning använde ett helt program åt det i augusti 2014, och också redovisats i den här bloggen i många avsnitt (sökord SEKAB).

En annan händelselinje är hur man slaktat delar av kulturen på orten, för att kunna föra över resurser till andra områden, där just MoDo hockey har varit en given mottagare av både synliga och mindre synliga stöd. Ett utmärkt fungerande hembygdsmuseum slaktades bland annat för att ge plats för en “Star Wars”utställning. En utställning som för att förbättra besökstatistiken, kännetecknades av att mängder av gratisbiljetter delades ut till bland annat kommunens anställda. Och de kulturarbete som normala kommuner värnar om och stödjer, det bygger i allt väsentligt på det ideella krafternas vilja och förmåga att driva verksamheterna.

Den tredje av politskt högmod drivna frågan handlar om det som man så ofta lyft fram som kommunens skyltfönster och stora turistdragare, MoDo Hockey samt den nya Arenan för klubbens verksamhet. Pådrivande för bygget var på den tiden lokaltidningens VD, tillika ordförande i MoDo-hockey. Med den konstellationen och det nära samarbetet med kommunledningen trummades beslutet genom fullmäktige med litet motstånd, undertecknad och det liberala partiets reservationer. Åtskilliga var de kontakter undertecknad fick under byggnadsprojektet, där man hävdade att kostnader som rätteligen skulle landa på bygget, nu togs av kommunens olika organ. Trenden har fortsatt, den Arena som tveklöst skulle ägas och drivas av klubben, har nu kostnadsmässigt i stor utsträckning tagits över av kommunen genom olika fiktiva avtal.

Och för klubben har bortsett från de 2 första åren i Arenan, det sportsliga såväl som det ekonomiska blivit till en nedåtgående spiral.

Högmod föregår fall heter det, och med rätta. Där ödmjukheten och lyssnandet på alternativa röster upphör, där byggs nya verkligheter. För kommunen och klubben är den här utvecklingen både förklarlig och rimlig, och dessutom bra. Den tillnyktring som borde bli följden, förtjänar kommunledningen liksom de väljare som val efter val låtit utvecklingen pågå.

Synd bara att så många oskyldiga får betala genom ökade kostnader och minskad service i de kommunala verksamheterna.

2016.04.02

Jarl