Mors dag

Solig morgon och hopp om en riktigt fin dag. Det värmer denna mors dag när vi skall fira livets bärare mer än andra. De förtjänar verkligen sin egen dag.

Annars har den gångna veckan präglats av att vi nu fått den nya regering som skall ge landet en nystart. Få tror på den nystarten, och S-partiet tog inte tillfället att på allvar försöka regera i minoritet med stöd av olika partier i olika frågor. Det beroendet man nu bundit sig för till ett alltmer ifrågasatt och krympande miljöparti, gynnar inte politiken i landet, och inte heller en socialdemokrati som vill anser sig vara regeringspartiet framför andra.

Bukett till alla mödrar

Nu får vi fortsatt en energipolitik som är helgalen, som inte ser till industrins och därmed välfärdens behov. Hur det kan kallas ansvarsfullt ifrågasätts i synnerhet av de som kan problemområdet. Nu får vi fortsatt en politik som anser sig värna om miljön, men tillåter den största skövling av naturområden sedan vattenkraftens utbyggnad. Vindkraftsraseriet som pågår löser inga energiproblem, det försvårar och fördyrar dem.

Och på området flyktingar och invandrare är det dags att på allvar ta sig an uppgiften integration. Hur den skall se ut, och vad den skall omfatta är inte för alla givet. Skall de svenska värderingar som gjort vårt land till både jämlikt och ett välfärdssamhälle, stå emot de krafter som vill vrida den utvecklingen ur led och tillbaka?

Om det kommer framtidens strider stå i vår alltmer utspädda svenskhet. Må de progressiva krafter som också den stora majoriteten invandrade tillhör, bli en resurs för frihetens och toleransens samhälle.

2016.05.29

Jarl

USA idag

Primärvalens tid inför det amerikanska presidentvalet är snart över. Vinnarna i de båda partierna är redan korade, om än omtvistade. Hillary Clinton kommer som representant för det demokratiska partiet att försöka bli USA-s förste kvinlliga president. Mot sig har hon den kontroversielle Donald Trump. Av intelligensian hånad och bespottad, av folket lyft fram i primärval efter primärval. Donald Trump som president i USA efter höstens val, är nog sannolikare än att landet får se sin förste kvinnliga president.

Så vem är då denne Trump, och vad representerar han? En lysande och belysande artikel i det avseendet återfanns i Washington Post den 22 maj. Artikelns länk infogas här, läs den och begrunda utvecklingen i världens mäktigaste land.

https://www.washingtonpost.com/opinions/this-is-how-fascism-comes-to-america/2016/05/17/c4e32c58-1c47-11e6-8c7b-6931e66333e7_story.html

Här jämför man utvecklingen i USA idag med den utveckling som förde fram fascister som Mussolini och Hitler i Europa på 30-talet. När stora folkgrupper får det allt sämre, och politiken inte förmår sprida trygghet, välfärd och möjligheter för människorna, då söker folket ett annat ledarskap. Det ledarskapet kritiserar det gällande systemet. Det rider på den missnöjesvåg som råder. Och det anpassar sitt budskap över tid och rum för att fånga de stora massornas stöd.

Så gjorde tidigare nämnda personer, med numera kända resultat, och det spelet menar Washington Post spelas nu med det amerikanska presidentämbetet, världens mäktigaste position som insats.

Det är ingen tillfällighet att Trump tydligt stöds av Rysslands Putin, de är i grunden samma andas barn. De föraktar den förhandlingskultur som är det demokratiska samhället grundprincip. De vill framträda som starka män med makt att förvandla samhället.

Kommer det politiska systemet i USA ha kraften att stoppa Donald Trump eller blir han landets näste president. Där starka personligheter tagit över, blir nästa steg att göra ändringar i konstitutionen, vi ser det i länder som Turlkiet, Ryssland,Ungern och nu också Polen.

Presidentvalet i USA kommande höst kan bli en riktig rysare på många sätt. Sannolikheten att USA får sin första kvinnliga president är nog mindre än att fascismen flyttar in i Vita Huset. Om det handlar artikeln i Washington Post,

Läs och begrunda.

2016.05.25

Jarl

Verkligheter

Fredag kväll den 20 maj, någon miljon TV-tittare ser finalen av Let´s Dance. En finaltävling mellan två ytterligt skickliga danspar. Finalen på en utdragen tävling där motståndarna fallit från en efter en. Nu återstår att kora vinnaren. För första gången på många år är det två kvinnor som gör upp om titeln efter tre enastående fina dansnummer. Vinnaren utses slutligen av tittarna genom deras röster. Så demonstreras jämlikhet och frihet i vårt sekulära och jämlika Sverige. En självklarhet kan tyckas, men en omöjlighet i en värld där förtryck tillåts breda ut sig.

Den världen beskriver författarinnan Samar Yasbek på ett både gripande och mycket påträngande vis i sin reportagebok Resa in i Tomheten. En beskrivning som bygger på hennes erfarenheter och samtal med mängder av människor i ett Syrien som nu slits sönder i ett oerhört grymt inbördeskrig. Längtan efter en fredlig revolution av egyptisk och tunisisk förebild 2011, möttes av massakrer på obeväpnade civila från säkerhetstjänsternas och militärens sida.

2012-2013 började kriget att alltmer förvandlas från en strävan efter ett nytt ledarskap i en sekulär syrisk stat, till att bli ett religionskrig mellan olika religiösa fraktioner. In på krigets scen kom utländska krigare med svarta flaggor och starkt religiös agenda. Jihadismen hade med namn som Islamiska Staten och Nusrafronten etablerat sig. Idag ser vi ett utrotningskrig som rivit samhällen och institutioner sönder och samman. Men också ett krig som styrs av krafter utanför det egentliga Syrien.

Syrien har idag förvandlats till en offerplats för våld på oliktänkande. Ett land där regimen i åratal bombat sönder sina städer och byar. Ett land där regimen offrar sitt land och sitt folk för att skydda sina privilegier. Och nu också en plats där främmande stater som Ryssland, Saudi Arabien, Iran m.fl utöver ett avgörande inflytande över utvecklingen. Ingen av de staterna stödjer en demokratisk statsbildning av europeiskt snitt. Vissa stödjer regimen, andra drömmer om ett kalifat, en starkt religiöst bunden stat där gränserna för vad som är tillåtet, och för lagstiftningen söks i religiösa texter. I den verkligheten är kvinnan mannens underställde slav. I det samhället tiger kvinnan i församlingen.

Cynismen har triumferat i det syriska kriget. Bevisen hopar sig i boken som bör läsas av alla de som intresserar sig för konflikten. Bevisen utgörs också av regimens sönderbombade städer. Nu också förstärkt av ryssarnas bombningar. Och alla de miljoner som vill leva i fred och frihet, i sekulära samhällen där allas lika rätt respekteras, de flyr nu sedan år tillbaka. De söker en ny hemvist men möts av stängda gränser.

Omvärldens ovilja att stödja de demokratiska krafterna redan 2011, har nu eskalerat i en våldsutveckling och en förstörelse som inte kan begränsas till landet Syrien. Dess följder politiskt och genom spridningseffekter har vi sett i Paris och Bryssel, och det kanske bara är början.

Noterbart i det sammanhanget är att det är i våra samhällen uppväxta personer, som leder den terroristiska utvecklingen i Europa och till dels också i Syrien.

Som man sår får man skörda.

2016.05.21

Jarl

Sagan om Ulla och Stefan

Sagor, också de som har verklighetsbakgrund, kan skrivas utifrån olika utgångspunkter. Sagan om Ulla och Stefan kan få sin början i mitten på 80-talet. Då arbetade Ulla på sekretariatet på det internationellt verkande Hägglunds Marine i Örnsköldsvik. Där ordnade hon bland annat resorna för företagets ständigt farande säljare. En vanlig norrländsk tjej med familj och barn. Några år senare skulle hon skilja sig och få andra arbetsuppgifter.

Stefan å andra sidan arbetade fackligt för Metall i verkstadsföretaget som tillverkade bland annat militära fordon, och rälsbundna fordon, spårvagnar och pendeltåg. Några år senare hade ägarna till Hägglundskoncernen, ABB, bestämt sig för att flytta tillverkningen av rälsdrivna fordon till andra verkstäder inom ABB, och Stefan fick det fackliga ansvaret tillsammans med personal från Metall centralt att förhandla om nerläggningen i Örnsköldsvik. En smärtsam operation som skulle skära bort den äldsta och klassiska delen av företagets verksamhet. Den verksamhet som en gång genom Hägglundsbussarna gjort företaget till ett känt och aktat namn. Och en nerläggning som skulle göra något hundratal personer, direkt eller indirekt berörda, arbetslösa.

Förhandlingarna tog tid, de omfattade ju många och mycket, och Ulla blev knuten till det arbetet som sekreterare. Så kom Ullas och Stefans vägar att korsas, och ett nytt par att skapas i det samarbetet.

Att medverka till att göra mängder av människor på orten arbetslösa, gör ingen person populär. Inte heller Stefan, men facket sörjer för sina kämpar, han fick som tack för samverkan en tjänst som ombudsman i Stockholm, och chansen till en ny karriär. Den karriären skulle föra honom via fackligt ledarskap till rollen som landets statsminister, och Ulla från rollen som en vanlig arbetande förortsmamma gift med en lärare, till rollen som rikets första dam.

Vad som är slumpens skördar, och vad som är skicklighet står skrivet i stjärnorna. Nu sitter båda sida vid sida med världens politiska ledarskap. Framgångssagan kan i så måtto knappast bli större. Men med framgång följer oftast också ansvar, och om hur man bär det ansvaret får framtiden utvisa.

Och med personliga minnen av paret, kanske också bloggen kommer att kommentera utvecklingen, förhoppningsvis på ett positivt sätt. Framgångssagor skall ju sluta lyckligt, eller hur??

2016.05.18

Jarl

Musik som budskap

Pingstdagens morgon 2016 när detta skrivs. Sent kvällen innan avgjordes megatävlingen med namnet melodifestivalen, den här gången i vårt land. En tävling som direktsändes till 60 länder och med uppskattningsvis 200 miljoner tittare. Arrangörerna skall ha all heder av att ha dragit det här stora arrangemanget runt. Dess budskap har sällan varit av bestående värde, på annat sätt än att det fungerat som ett medialt jippo av stora mått.

Årets vinnarlåt skiljde sig från de övriga, i att man från Ukrainas sida släppt fram en text och melodi som på ett tydligt sätt anspelar på landets ofta sorgliga historia, och det förtryck man upplevt från rysk sida. Ett förtryck som förnyats i vår tid genom den ryska annekteringen av Krim, och kriget om de ukrainska regioner som närmast gränsar till Ryssland. Väljarnas val att lyfta det Ukrainska bidraget i tävlingen till vinnarplats var kanske oväntat om man ser till förhandstipsen. Nu visade folken i de många länder som följer den politiska utvecklingen, att det ryska agerandet är oacceptabelt.

Musiken är en av våra allra viktigaste kulturyttringar och budbärare. Genom generationer har den fört berättelser och stämningar vidare, som ett sätt att förankra händelser och levandegöra dem igen. Den typen av musik blir sällan kioskvältare, men överlever på ett sätt som slagdängor i allmänhet inte gör. Ur den synpunkten är Jamalas bidrag viktigt i både politisk och allmängiltigt perspektiv.

I det sammanhanget finns det anledning att påminna om de enorma övergrepp på ursprungsbefolkningar eller etniska minoriteter som genom århundradena skapat oceaner av mänskligt lidande. För den som är intresserad av att fördjupa sig i den problematiken rekommenderas boken “Blod och jord”. En vetenskapligt förankrad bok som beskriver de utrotningskrig som i stort sett eliminerat ursprungsbefolkningarna på de amerikanska kontinenterna och i Australien, och på motsvarande vis minoriteter i Asien och delar av Europa.

Folkmord och erövringar har alltid ett syfte, nämligen att ta kontrollen över land och egendom. I det syftet legitimeras våldet på många olika sätt. Med etniska och religiösa argument, eller rasbiologiska, har man under århundraden motiverat massmord på män, kvinnor och barn för fördriva dem och överta deras land och egendomar.

Kriget idag, vare sig det handlar om Mellanöstern eller Ukraina och Krim har precis samma mål och syfte. Tyvärr får vi se historien ännu en gång upprepa sig.

Att Ukrainas bidrag vann tävlingen var en stor vinst för folkets, inte jurygruppernas, medvetenhet.

2016.05.15

Jarl

Infiltrationens pris

Infiltration är ett känt begrepp tillämpligt på alla organisationer. Ett sätt att genom medlemskap skapa en plattform för påverkan på en viss given organisation, För att sedan gradvis ta över också ledarskapet, och förändra dess målsättningar. Den här utvecklingen kan ses i stort som smått. I stort handlar det om personer som likt Erdogan i dagens Turkiet, med rysk förebild nu är på väg att genom ny lagstiftning kväva all opposition och därmed förvandla landet till en enpartistat. I smått kan det handla om att infiltrera ett mindre politiskt parti, för att sedan gradvis ta över, och ändra dess målsättningar.

Miljöpartiets nuvarande kris i vårt land skall ses i den kontexten. Sedan länge har man låtit sig infiltreras av de muslimska fundamentalister som strävar efter att öka sitt inflytande. Det är av media att döma, organisationer och personer som i grunden inte accepterar de jämlikhetssträvanden som är grunden för svensk lagstiftning. Det är personer som ser kvinnor underordnade män, och vill tydliggöra det på olika sätt, både i handling och klädsel.

Och det är män som vill se parallella samhällen växa fram, med värderingar som är främmande för svensk lagstiftning och värdegrund.

Snällhetens och naivitetens parti, miljöpartiet i det här avseendet, betalar nu ett högt pris för sin godtrogenhet och jakt på röster.. Dess trovärdighet som parti rasar, liksom förtroendet för partiet bland väljarna. Det finns ett pris att betala för jakten på nya väljare. Att släppa den kontrollen, och låta i grunden destruktiva och odemokratiska krafter få ett avgörande inflytande på partiet, riskerar att helt marginalisera det. Man kunde gjort en nystart, så som man påstod sig vilja göra. Men den störste ideologen bakom debaclet, Gustav Fridolin får fortsätta sitt ledarskap. På det sättet löser man inte problemet. Med Per Bolund som det manliga språkröret hade man fått en trovärdig ledare. Nu spelar partiet hasard med sin egen framtid.

Hur det kommer att utveckla sig kommer framtiden att utvisa. Viktigt för det land som Sverige är och vill vara, är att våra sekulära synsätt accepteras, och att de krafter som motarbetar de värdegrunder och den lagstiftning som bygger rättsäkerheten i vårt land, möter samhällets motstånd på ett tydligt och kompromisslöst sätt. Miljöpartiets existens är i det avseendet av försumbart värde.

2016.05.11

Jarl

Sommar i Maj

Ännu en strålande vacker morgon, på vad som skall bli en varm sommardag. Inte dåligt för att vara i början av Maj. Gårdagens tripp upp till Ljungskile, med fin middag på laxrestaurangen och sedan plaskbad i strandkanten med solvarmt vatten på fin sandbotten, fick bli en försmak av den kommande sommaren.

I den nationella debatten kan vi läsa om Mona Sahlin, politikens alldeles specielle överlevare, som nu visat sig ha haft alldeles särskilda möjligheter att välja sitt sällskap i politiken. Inget fel i det, om det inte varit för att den relationen betalats med skattemedel, och haft en alldeles tydligt falsk yrkestitel. Livvakten som han presenterats, har inte varit någon livvakt enligt polisen. Den uppgiften har 6 avdelade poliser stått för. Så frågorna blev nu så känsliga att locket lagts på både från regering och direkt berörda. Och Mona Sahlin har än en gång tagit klivet ut ur politiken med en rikligt tilltagen pension betalad av skattebetalarna.

En alltmer närgången granskning av pensionssystemet som media nu påbörjat visar att det försämrats dramatiskt med de förändringar som regeringen Göran Persson (S) genomförde för drygt 15 år sedan. En förändring som kostade pensionssystemet 256 miljarder av besparade medel. Den granskningen har nu föranlett honom att i media gå ut och plädera för en förstärkning av pensionerna för någon futtig extra miljard, som om det skulle bota det elände Göran Persson med nyttigt bistånd av personer som Bo Könberg, orsakat.

Välfärdsstaten är i gungning sådan vi traditionellt har sett den. Platserna på äldreboenden plockas bort i rask takt. Sjukvård i hemmet har blivit legitimt även i mycket svåra sjukdomsfall. Och de som direkt berörs klagar medan den stora massan hoppas på ett bättre eget öde.

Slutligen ett varmt tack till mina ryska läsare. De som intresserar sig så för min blogg, trots mitt val att skriva på svenska. Jag hoppas att kritiken går fram.
Dags att gå ut i solen igen, njuta av sommaren återkomst. Hav och skärgård lockar med sin sin speciella charm och närvaro. Och i staden på landets västra kust, bogserades häromdagen den sista stora flytdockan bort ur hamnen och stadsbilden. Så avslutades definitivt stadens en gång så blomstrande varvsepok.

2016.05.08

Jarl S

Våldet utmanar

Vacker morgon bådar en vacker dag. Och så ser det ut att bli i hela landet den kommande långhelgen, Kristi Himmelfärdsdag och på följande helg. För många kommer nog sommarhus och båtar att få mycket uppmärksamhet, Det är den tiden på året.

Men tanken går till den extrema våldsanvändning som kännetecknar konflikten i Syrien. Inget är heligt för den regim som väljer att specifikt bomba de lilla som finns kvar av sjukhus och sjukvård. Krigets lagar har för länge sedan lämnats därhän, 10.000-tals människor har tagits av polis eller miliser och försvunnit. Och den oberoende rapportering som ännu finns, pekar ut regimen i Damaskus som den verkligt stora våldsverkaren i konflikten.

FN, som skulle bli en världspolis i sådana här konflikter, är totalt låst i sitt agerande. Ryssarna har efter sitt inträde helt inriktat sig på att stödja regimen. De storvulna påståendena att man specifikt skulle bekämpa IS, har visat sig helt fel. Man har valt att istället bomba de demokratiska krafter som ännu finns kvar i landet. Putins bidrag har enbart fördjupat konflikten.

Visst vore det möjligt för USA och dess allierade i Europa att agera kraftfullare mot vansinnet. Att i likhet med fallet i Libyen gå in och bekämpa det syriska bombandet, men rädslan för att gå djupare in i konflikten sitter alltför djupt. Och i det rädslans landskap tar vandalerna alltid steg framåt, lär oss historien, i vår tid representerad av Assad, Putin och Erdogan.

Den här konflikten har nu snart varit lika lång i tid som andra världskriget, och tvingat mer än halva landets befolkning på flykt varav en mindre del kommit till Europa och vårt land.

Nog är det i grunden sorgligt att inte konflikten kan kvävas på annat sätt än med ännu mer våld. I vår tid med så mycket resurser, borde restriktioner på det ekonomiska området kunna göras så kännbara att också regimen i Damaskus inser att man nått vägs ände.

Det internationella samfundets undfallenhet kommer inte att lösa problemen i mellanöstern, det kommer bara inspirera till nya utfall av maktmissbruk och våld med de följder det får. Och konflikter i synen på lösningar som också tär hårt på värdegrund och synsätt i demokratierna.

2016.05.04

Jarl