Vad händer med psykvården - interpellation

Kimmy Lindholm, stridbar läkare för de med psykisk ohälsa. Mot bakgrund av en del djupt tragiska våldsbrott begångna av patienter med psykisk diagnos, tillsattes för en del år sedan en utredning, Milton-utredningen med syftet att göra en analys av psykvården i landet och föreslå åtgärder för att förbättra den. Utredningens resultat mottogs också i huvudsak positivt, och en allmän strävan att förbättra vården på området blev också resultatet. På området barn – och ungdomspsykiatri har vi också en ny lagstiftning sedan senaste årsskiftet. Enligt denna har nu landstinget tillsammans med kommunerna en lagstadgad skyldighet att proaktivt bistå barn till missbrukande föräldrar eftersom man vet av erfarenhet att de löper en stor risk att ”ärva” missbruket. Allt sammantaget innebär uppdraget att arbetet för de med psykisk ohälsa nu är väl definierat och av lagstiftningen prioriterat. När det gäller Västernorrlands län, så hade vi i 2008 års Öppna jämförelser (SKL) den fjärde lägsta kostnaden per invånare för specialiserad psykisk behandling. Ändå har också här ansträngningar gjorts de senaste åren för att förbättra psykvården, utbyggnaden avseende unga patienter kan där ses som ett utmärkt exempel i det avseendet. I de neddragningar som nu påbörjas också i Sundsvall, skulle enligt direktiv psykvården besparas ingrepp som skadade verksamheten, men nu kommer signaler på olika sätt som skapar oro och frågetecken över vad som egentligen pågår på det området. När det gäller arbetet med att hjälpa människor med en psykisk ohälsa, handlar det inte enbart om piller. Det handlar i hög grad om betendevetenskaplig kunskap, om personkännedom och förmågan att i svåra samtal och situationer hantera människors frustrationer, aggressivitet, självskadebeteende och depressioner. Det borde vara en självklarhet i det sammanhanget att den personal som avdelas till det arbetet, från läkarnivå och specialiserade beteendevetare till vårdare, har den speciella kompetens som här krävs. Mot den bakgrunden önskar jag att fullmäktige i vårt nästa möte i april får svar på följande frågor: Kommer de psykiatriska mottagningarna på Sundsvalls sjukhus befrias från besparingarna så som tidigare sagts? Delar du uppfattningen att den här patientgruppen kräver specialistkunskaper hos personalen? Kommer landstingsledningen att bevaka och säkerställa att den speciella kompetens som patientgruppen kräver också blir kvar på avdelningarna? 2010.02.25 Jarl Strömbäck Fullmäktigeledamot (SPI) Relingsvägen 22 8901 78 Bonässund 070-6727669

Usel Energipolitik

Klockan är 0630 och temperaturen visar minus 27 grader, när jag sätter mig i bilen för att åka till min morgongympa. Motorn i bilen gnäller i protest när den startar, trots ett par timmar på motorvärmare. Kung Bore har tagit ett rejält grepp på stora delar av den norra hemisfären den här vintern. Klimatfrågan vid fikaborden handlar nu om den extrema kylan, inte om global uppvärmning. I skuggan av experternas tvist om vad som är naturliga svängningar i klimatet, och vad som är mänsklig påverkan, måste vi anpassa oss till de dagliga verkligheterna. Till dem hör att betala för den elektriska energi vi behöver för att värma upp våra hem. Och räkningen för den har våra politiska partier tillsammans med energibolagens företrädare sett till att den blivit en kvarnsten om halsen på många. Det borde inte vara så, vattenkraften kostar några få ören per kilowatt att producera, kärnkraftselen ca 10 öre. Allt det andra på räkningen från bolagen är skatter och övervinster. I mitten på 90-talet var diskussionen aktuell om hur vi skulle få in pengar till statskassan med fri rörlighet för kapitalet, vilket var en del av EU-inträdet. I det läget förvandlade den socialdemokratiska regeringen elförsörjningen från en allmän nyttighet likt vägar och vatten, till en skattebas. Energiskatter infördes, moms på skatten, kostnader för utsläppsrätter på el-energi som inte ger några utsläpp. Barsebäck lades ner utan några andra skäl än de att blidka en högljudd lobby. Och industrin förvandlades till ett oligopol, genom att ägarna i Barsebäck fick kompensation genom ägarandelar i övriga kärnkraftverk. Så nu kan energibolagens företrädare i förment objektivitet besluta om energipriserna, allt medan statens företrädare i finansen gnuggar händerna i förtjusning över varje prishöjning, de höjer ju också automatiskt skatten. Priset får de enskilda och industrin betala genom minskat utrymme för konsumption och investeringar. Något som i förlängningen också påverkar samhällsekonomin och sysselsättningen i stort. Trots massiva protester har man från de politiskt ansvariga inte gjort något för att förändra bilden. Vindkraften som får så stort utrymme nu, kommer med sina insatskostnader bara att bli ytterligare en tung börda på konsumenterna den dag vindkraftverken skall bära samma börda som nu läggs på övrig el-energi. Och vår egen säkerhetslina och vårt energipolitiska arv, bolaget Vattenfall har förvandlats från en nationell kronjuvel till ett pantsatt och hårt kritiserat bolag. Det har skett med de senaste regeringarnas medgivande. Hanteringen av energipolitiken de senaste 15 åren är en skam, och en börda som redan fört till ett flertal processindustrier nedläggning bara i vårt län. När skall etablissemanget i Stockholm vakna? 2010.02.23 Jarl Strömbäck (SPI) Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-6727669

Delad glädje, dubbel Glädje

På prispallen, Hellner, Olsson och Angerer Med 14 egna Vasalopp i bagaget, och många timmars träning i allsköns väder, är det kanske inte så konstigt att längdskidåkning i dess olika former är en favoritsport att titta på. Det man själv utövat förstår man, liksom de mödor som ligger bakom framgången. Gårdagskvällens kraftmätning i OS, där Markus Hellner tog guldet och Johan Olsson, mycket tack vare de andra svenskarnas uppoffrande stöd klarade bronset, var enastående på sitt sätt. Det tråkiga mönstret med en samlad klunga som gjorde upp på upploppet, ersattes med ett helt annat tävlingsförlopp, och spänningen i jakten på medaljerna fick helt andra dimensioner. För de utpräglade spurtspecialisterna, som likt norrmannen Northugg är vana att avgöra tävlingarna de sista 100-talet meterna, blev tävlingen en besvikelse. För de som vill se skidåkning när den är som bäst däremot, en rysare och höjdarupplevelse. Mönster kan behöva brytas ibland, inte bara inom skidåkningen, kanske än mer i det politiska livet. Kanske kan de sista orden få utgöra ett påpekande också inför årets alla ställningstaganden och valet i höst. Nu gläds vi åt de svenska skidherrarna, vilken framgång!!! 2010.02.21 Jarl Strömbäck

Slutstrid om Hampnäs

Hampnäs folkhögskola fyller 100 år i år. Det är ingen gammal och orkeslös skola som skall firas, det är i allra högsta grad en skola i tiden. I den riksomfattande undersökning av olika folkhögskolors verksamhet (Runö-enkäten) som gjordes 2009, fick Hampnäs långt högre betyg än landstingsdrivna Ålsta och Hola Folkhögskolor, och också betydligt bättre än rikssnittet för folkhögskolorna. Skolan är också idag fullbelagd såväl på internatet som i övrigt. Ca 150 elever och anställda har sin utkomst av, och förkovran på skolan. Det är alltså ingen liten arbetsplats landstinget för att spara en handfull miljoner nu vill lägga ner. Visserligen i sken av en förändring, men en förändring som de verksamma på skolan inte känner någon tilltro till. Vad är då de krassa fakta som ligger bakom beslutet? Politik är att våga, och att välja. Men det är också att ta intryck av nya eller kända fakta, och det har man inte gjort. Med de sparförslag som personalen på Hampnäs ställt sig bakom, handlar nedläggningen om mindre än ca 3 miljoner i årlig besparing för landstinget. Det skall vägas mot de samhällskostnader de 150 som på sikt blir utan utbildning och arbete kan komma att orsaka. I det här har naturligtvis också Öviks kommun ett ansvar. I dagsläget utgår inget direkt kommunalt stöd till skolan. Från kommunalt håll kunde man utan tvekan genom sin påverkan skjuta upp det slutliga beslutet om Hampnäs, samt ställa kravet att landstinget söker en ny huvudman för skolan. Det har man nämligen inte gjort, man har helt koncentrerat sig på avvecklingsalternativet. Skolan, dess ledning och personal förtjänar ett bättre bemötande än det som fram till nu visats från landstingets regionala nämnd. Och när det gäller Öviks kommuns agerande kan man med fog ställa frågan, har vi råd att med mångmiljonbelopp och stora personella insatser stödja MoDo hockey och fjällräven Arena, då borde vi nog med ett fåtal miljoner också kunna stödja en pigg, och för många mycket betydelsefull 100-åring. 2010.02.15 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker SPI Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

Glädjespridare

Anna Haag och Charlotte Kalla, unga glädjespridare Dags att vända blad, bort från mörkrets furstar och furstinnor i föregående bloggar, till verkliga glädjespridare. För de är dom, dessa de vita spårens vinthundar. Oförstörda och med ögon lysande av glädje tar ni emot priserna för ett oändligt antal timmars slit med träning i allsköns väder. Den positiva kampen, så främmande och långt från de vassa armbågar och den intriganta atmosfär som tyvärr alltför ofta kännetecknar de som bara kan nå framgång på de politiska fältens bakgårdar. Tack för Er insats ni unga glädjespridare, tack för att ni finns som en påminnelse för oss om livets goda sidor. Och tack för Er ungdomliga entusiasm och den tro på livet ni utstrålar. 2010.02.16 Jarl Strömbäck

Svekfulla vänner

Svekfulla vänner, J Beertema (M), Ulla Norgren (FP) Det var en gång för några år sedan. Det förra landstingsrådet i Västernorrland hade fått medicinska problem och ett nytt landstingsråd skulle väljas. För första gången i landstingets historia gick uppdraget till en kvinna. Ewa Söderberg blev landstingsråd, och kvinnorna i salen omfamnade henne med sina feminina känslor av upprättelse och triumf. Idag har hon med omedelbar verkan avgått. Bortjagad av sina tidigare ömma vänner och ett oförsonligt mediedrev. De kvinnliga oppositionsledare som tidigare accepterat förändringsarbetet, tvekar nu inte att vara de som ställer sig främst i den stenkastande mobbens rad. Så demonstreras politiken när den är som allra sämst, när tillfället används optimalt för att fälla bytet. Glömska av att man kan vinna slaget men förlora kriget. 2010.02.15 Jarl Strömbäck

Barnets rätt

Det kan vara nog så lätt att tala om barnets rätt och barnkonventionen, inte lika lätt att följa dess budskap. Vid landstingsfullmäktiges möte i Västernorrland den 10.2 stod frågan om omskärelse av små pojkbebisar för andra gången på dagordningen. Vad det hela handlar om är naturligtvis dels barnkonventionens skrivningar om respekten för barnens rätt, och rätten till sin egen kropp och utveckling. Men det handlar också om samhällets attityd i frågan om kulturella riter skall få bli bestämmande över moderna synsätt? Skall barnaga och misshandel av barn få tillåtas i ett samhälle som samtidigt lagstiftat mot just de företeelserna? I fallet med omskärelse står tydligt i lag skrivet att omskärelse inte får göras mot barnets eget medgivande. Kan ett spädbarn utan egen röst ge sitt medgivande till en egen kroppstympning? Det tycker tydligen med emfas Folkpartiets Björn Hellqvist. När frågan var uppe för någon månad sedan hånades undertecknad av Hellqvist (FP) för fräckheten att ifrågasätta rätten för föräldrar och andra att könsstympa de små pojkbebisarna. Att sedan en stor del av barnläkarkåren sagt sig inte vilja göra ingreppen störde inte honom. Inte heller lagstiftarens budskap. När nu frågan återkom för beslut hade den fått nödvändig mognadstid hos fullmäktiges ledamöter. Etiska nämnden tog avstånd från att ingreppet skall göras i landstingets regi. Och efter en del debatt där Hellqvist utmärkte sig igen röstade en bedövande majoritet för barnets rätt, och mot en omskärelse av de små värnlösa barnen. En självklarhet för varje emotionellt kännande och tänkande person, fick sitt logiska svar. Och de som likt Hellqvist ser förfoganderätten över barns kroppar som en självklarhet, fick en nödvändig bekräftelse på sin hjärtlöshet. 2010.02.13 Jarl Strömbäck

Gräv ner stridsyxorna

Ifrågasatt fullmäktige Den senaste tiden har i media kännetecknats av en sprakande brasa av ursinne och vrede över den utveckling som förändringsarbetet inom sjukvården har tagit. Utslaget på varje medborgare i länet kostade sjukvården oss i Västernorrland Sek 20.544/invånare 2008. Den kostnaden var nästan 3000 kronor högre än fallet var i Östergötland eller Halland, de två län som klarar sjukvården kostnadsmässigt bäst i landet samtidigt som man håller en hög kvalitet och tillgänglighet i vården. Är det då befogat eller inte att titta över vårdstruktur och kostnader? Tydligen tyckte vi det i landstingsfullmäktige när beslutet om en översyn togs sommaren 2008. Nu har ord blivit verkstad, och mycket har gått fel den senaste tiden. Ett politiskt system liksom en ansvarstagande tjänstemannakår inom landstingets olika områden borde nu ta sitt förnuft tillfånga. Det innebär att överge konfrontation och konflikt, och acceptera tanken att vi måste sätta patienternas väl i första rummet. Det innebär också att möten måste ersätta plakat och demonstrationer. Alternativet är att göra gisslan av de som mest behöver vårdens insatser, och det är inte värdigt ett vuxet demokratiskt system, och dess företrädare. Till hösten kommer ett val, då kan var och en göra sina preferenser. Fram till dess borde de politiska partierna fundera en del över sin egen trovärdighet, liksom hur man bäst bygger en sjukvård, med målen att patientens väl i landstinget i sin helhet skall vara målet, samtidigt som kostnaderna hålls på en rimlig nivå. . Med andra ord, återgå till förhandlingsbordet. 2010.02.05 Jarl Strömbäck

Politisk såpopera.

Sätt patienten i centrum Den 4 februari belönades företaget Outokumpus platschef i Örnsköldsvik för sitt arbete med produktionsutveckling enligt det numera väl kända konceptet ”lean production”. I samarbete med sina medarbetare har han utvecklat verksamheten till att bli ett föredöme för en hel koncern. Sommaren 2008 fattade den politiska ledningen i landstinget i Västernorrland i stor enighet beslutet att påbörja arbetet med en förbättringsprocess enligt samma koncept, men anpassad efter sjukvårdens förutsättningar. ”Lean health care produktion” var begreppet, och förebilden i någon mån Jönköpings läns landsting. Landstinget i Västernorrland var i skriande behov av förändring av både kostnads- och tillgänglighetsskäl. Alltfler patienter fick vänta alltför länge på vård, samtidigt som kostnaderna/invånare för vården i länet var den tredje högsta av landets 21 landsting. Nästan 3000 kronor högre än den i Östergötland. Men när det gäller förändringsprocessen i det här fallet kommer inga pris att delas ut såvida man inte vill skämta i en allvarlig situation. Istället för samarbete och samsyn, har maktkamp och personliga påhopp fått ersätta debatten om hur vården skall ges bästa organisation och utformning i länet. Nu handlar det för vissa politiker om positionering inför kommande val. Bypolitiken har fått ge plats för en ansvarig länspolitik. Ur den soppa som nu uppstått har landstingsledningen anmälts till socialstyrelsen, och det politiska ledarskapet i form av landstingsstyrelsens samtliga medlemmar har bevisat sin oförmåga att i samverkan arbeta för en god vård för medborgarna. Så måste rimligen den massiva kritik som landstingets revisorer levererat tolkas. Ibland överträffar verkligheten dikten, så är det i landstinget i Västernorrland när detta skrivs. Såpoperor som Rederiet kan slänga sig i väggen i jämförelse med vad som sker i landstinget Västernorrland för närvarande. 2010.02.05 Jarl Strömbäck

SAABs svarta pengar

Victor Muller, marionett för vilka När GM för ca ett år sedan flaggade för att man inte längre ville ha kvar sina bilfabriker Opel och SAAB, då väckte man också de krafter som såg möjligheten att tjäna pengar på förändringen. Till den gruppen hör inte minst de maffialiknande företag som efter sovjets sammanbrott vuxit sig mycket starka i Ryssland. Det största bytet i det här sammanhanget var naturligtvis OPEL. Alltså startade jakten på det företaget, och de miljardernas mångfald som EU och Tyskland skulle komma att kasta in i ett förändringsarbete. Snart nog avstyrdes den attacken sedan inte minst säkerhetstjänsterna i väst flaggat för de faror som ligger i fatet. Okända ägare utan tydliga mål och västerländsk produktionserfarenhet är inte med nödvändighet de bästa. När så OPEL missades, flyttades fokus till i sammanhanget lilla SAAB. Vis av skadan med Opel valde man nu att använda sig av en marionett i from av det lilla förlusttyngda företaget SPYKER och dess VD, Victor Muller. Turerna har varit många och fler kommer de att bli. När det här skrivs ”ägs SAAB” av sina nya holländska eller kanske snarare okända ägare. Det kapital som skall rädda SAAB är statliga svenska och EU-pengar i mångmiljarklassen. Men den verkliga ägarmakten vet vi mycket lite om. Att ägarkapitalet inte kommer från Spyker är visst, det företaget har inga pengar. Att enskilda och ansvarstagande kapitalister skulle gå in i detta tror inga seriösa bedömare. Däremot finns det mängder av svart kapital, både i öst och på andra områden som behöver investeras i ”vit” verksamhet, för att tvättas och därmed legitimeras. I den sektorn bör nog de nya ägarna också sökas, och Muller ses som en marionett som kommer att sprattla när de verkliga ägarna rycker i trådarna. Vi får för SAAB:s skull hoppas att de har tålamodet och viljan att stötta SAAB också när skattepengarna är slut. Framtidsresan blir svårbedömd, kommer köparna att komma tillbaka till SAAB? Vad händer när skattepengarna är slut? Knappt har bläcket torkat på de undertecknade dokumenten, innan frågorna börjat ställas. Kanske borde de ställts i högre dal innan avtal skrevs. Men under valår, och för en hårt pressad regering blir tvånget att agera stort. Ur det tvånget kom slutligen de statliga garantier i miljardklassen som säkrade avtalet. Och det är vi som skattebetalare som får bära risken, ägarna kommer nog att se till att de tjänar på affären. 2010.02.03 Jarl Strömbäck