Slutstriden

Så har den då startat, slutstriden, eller kanske ännu tydligare, slutstriderna. Häromdagen (26.9) hölls den första av kanske 3 debatter mellan de två kandidaterna till posten som ledare av världens under de senaste 70 åren, viktigaste land USA. Demagogen och opportunisten Donald Trump, mot politikern och demokraten Hillary Clinton. En kamp vars slutseger kan komma att få enorm betydelse för utvecklingen i världen. Den mellan demokrati och mångfald, och alltmer av diktatoriska regimer.

Men slutstriden har också påbörjats i kampen om Syrien. De demokratiska krafter som arbetat för ett land med mångfald och medinflytande i landet, kommer av allt att döma att utraderas och grundligt besegras av militärmakterna Ryssland och Syriens Assad-regim. Man väljer att totalt föröda ett redan oerhört sönderbombat land, hellre än att välja diplomatins väg för att lösa konflikten. Vad hjälper det att USA-s representant i FN talar om ryskt barbari när man bombar målinriktat på sjukhus och hjälptransporter. Den demokratiska världen har svikit den demokratiska rörelsen i Syrien, och eftervärldens dom kommer säkert att bli kännbar.

Vart skall de miljoner människor som befinner sig på flykt undan Assad-regimen ta vägen om inte de demokratiska länderna öppnar sina gränser igen? Och vem skall betala återuppbyggnaden av Aleppo och andra sönderbombade städer? Frågornas mångfald hopar sig, liksom frågan varför USA och EU låter sig fördmjukas av Putin-regimen? För i grunden är det nu vad det handler om. Assad och hans gäng skulle inte kunnat vinna den här kampen utan ryssarnas stöd och vapenmakt. Mönstret från Spaniens 30-tal och Hitlers stöd till Franco är solklart.

Ryskt bombflyg

Vissa bloggar är inte så roliga att skriva, men det är viktigt att också våga se runt hörnet i framtiden. På nattduksbordet ligger för närvarande Winston Churchills memoarer Det Stora Kriget, som avhandlar 1-a Världskriget. Boken är skriven oc trycket i början av 1930-talet. En antikvitet i skinnband och med äldre språkbruk. Men en mycket läsvärd bok genom sin klara insyn i den tidens händelseförlopp och dess konsekvenser.

Ett krig som födde som sitt barn sovjetkommunismen med allt det lidande som den rörelsen skull innebära genom årtiondena. Den demokratirörelse som sedan följde i Ryssland, och verkade under ca 10 år, är nu ett minne blott. Den ryska upprustningen och arrogansen skördar alltfler frukter. Men det är blodbesudlade frukter vare sig det gäller länderna i Kaukasien, Ukraina eller Syrien.

Måhända är slutstriden i Syrien bara upptakten till en än större kamp. Våldet har en benägenhet att ständigt vilja notera nya segrar.

2016.09.28

Jarl

Bombad demokrati

När Obama för 8 år sedan blev USA-s president, så var han det stora hoppet för den stora majoritet av folket, som ville ha mer av sociala reformer och arbete, är militära ingripanden i olika konfliktländer. Han lovade att avsluta det amerikanska engagemanget i Irak och i Afghanistan, och i så måtto har han också följt sin plan i stort. Men han var också aktiv part i de omvandlingar som skedde i norra Afrika, inte minst då i Libyen, där en av världens brutalaste diktatorer, Khaddafi och hans regim föll samman med stöd från USA och många andra demokratiska länder.

När med detta som utgångspunkt demokrativännerna i Syrien började demonstrera, och våldet från regimen eskalera, trodde man från den demokratiska oppositionen att man skulle få liknande stöd som skett i Libyen, men så blev inte fallet. Den demokratiska världens hjälp har varit tafflig. Den har saknat kraft och organisation, och Syriens öde bollats över till ett handlingsförlamat FN.

När så Obamas regeringsperiod närmat sig sitt avslut, vill han inte lämna över landet till sin efterträdare i ett stadie av militär konflikt i mellanöstern. Väl medvetna om det har istället den ryska militärdiktaturen tagit över ledarskapet i den syriska konflikten. Resultatet av den förvandlingen lät inte vänta på sig. Massiva bombningar av de områden som behärskades av de demokratiska krafterna. En otrolig ödeläggelse av de civila samhället, och större flyktingvågor än man sett sedan 2-a världskrigets slut.

I brist på stöd från det demokratiska länderna kommer snart Assadregimen, känd för sina mord på kritiker och sin totala brist på demokratiska synsätt, att krossa demokratiaktivisterna, och i den mån de överlever, fördriva dem ur landet. Det som nu sker, slutfasen på det syriska kriget, är en tragedi av monumentala mått. Omvärldens ovilja att engagera sig på demokraternas sida har ett givet pris. Diktaturerna i Ryssland och i mellanöstern flyttar fram sina positioner. Demokratin och det öppna samhället, inte bara i konfliktänderna, är de stora förlorarna.

Historien visar nämligen att där diktaturens kreatur tillåts växa sig stora, där kommer nya konflikter som ett brev på posten. Av de skälen har Ryssland närstående länder alla skäl att oroas. Av de skälen kommer oron i mellanöstern att fortsätta med sina spridningseffekter. Turkiets sammanbrott som demokratisk stat är det senaste exemplet.

Och vem skall ta kostnaderna för det sönderbombade resultatet när övervåldet tillåts vinna över diplomati, demokrati och maktdelning?

2016.09.25

Jarl

Utanförskapets områden

Det brinner i allt fler områden i vårt avlånga land. Det handlar om bilar,slumpvis valda som får bli en brasa i protest mot något oidentifierat Det handlar om barrikader när de rättsvårdande, polis, brandkår och ambulanser anländer. Det är höst i välfärdslandet, i dubbel bemärkelse.

När liberalerna för nu ca 20 år sedan lanserade begreppet utanförskapets områden, handlade det om ett fåtal områden i de större städerna. Områden som kännetecknades av hög arbetslöshet, låg social integration och stor del invandrad/inflyttad befolkning. Begreppet blev ifrågasatt, det ansågs utpekande och orättvist. Nu, många år senare har begreppet blivit allmänt accepterat. Oro och kriminalitet har blivit del av verkligheten, och ungdomsgäng har gjort sig till gatans kungar.

I den miljön skall rättssamhället också garanteras de boende. Det är en stor utmaning, och samtidigt en absolut nödvändighet. Det går inte att med slapphet och undanflykter låta den utvecklingen fortgå. En sådan utveckling kommer i så fall att leda till allt större motsättningar mellan olika befolkningsgrupper, och i förlängningen bara ökat våld.

När därför stenkastning mot blåljusmyndigheterna och i vissa fall rena kravaller startas i nattens mörker, gäller det att utan tvekan följa upp händelserna med gripanden och lagföring, även med avseende på grupp. I den mån man inte på grund av mörker och maskering kan identifiera exakt vem som gjort vad, måste talan och straff utdömas mot gruppen som sådan. Prejudikat i det fallet utgör numera målet mot gänget som utförde dödsskjutningarna i Biskopsgården i Göteborg våren 2015.

När detta skrivs har natten präglats av bränder och kravaller i ett annat av dessa utanförskapets områden. Huvuddelen av de som bor där, uppskattar sin boendeplats och vill leva i harmoni med sina grannar. Men samtidigt kan en liten grupp på ett 20-tal unga, kriminella vandaler göra livet svårt och de boende stor skada genom sina aktioner.

Här prövas nu rättssamhället. Skall det vika ner sig och gömma sig bakom slöjor av social retorik, eller skall man värna om lag, rätt och trygghet för den stora gruppen medborgare. Om det valet står kampen.

2016.09.22

Jarl

September 2016

Det är en vacker stilla förmiddag när vi den 18 september arbetar med att ta seglen av vårt flytande sommarhem. Det är snart dags för vintervila för båtfolket. Men än hänger det goda vädret kvar på landets västra kust.  +18 grader i vattnet är fullt tillräckligt för en simtur i havet. Det är bara det tilltagande mörkret som bådar höst och vinter.

Och i den stora världen samlas nu ledarskapen för att ge oss en bättre värld? För nog är det väl ändå det man eftersträvar? Inom EU hörs nu alltfler sökande och oroade röster. Kommer EU att överleva i en tid när de kortsiktiga, nationella intressena sprids som en löpeld i den mediala världen, och de demokratiska rösterna blir allt tystare.

Den kände författaren och historikern Anne Applebaum, varnar i en lång och insiktsfull krönika, http://www.dn.se/arkiv/lordag/anne-applebaum-den-som-tror-paett-oppet-samhalle-blir-tvungen/för det hon ser som en upptakt av samma slag som på 30-talet förde till den stora världsbranden. När maktmänniskor och maktanspråk får ersätta demokratisyn och humanism i politiken, då tänds förtärande eldar. Utbrotten i Mellanöstern är möjligen förebådare till den kampen, likt inbördeskriget i Spanien var på 1930-talet.

Nya generationer bär inte med sig erfarenhet av alternativen. De bländas gärna och okritiskt av demagoger som med maktmedel och en alltmer inskränkt press presenterar sina synsätt, utan att få den belysning som kritiskt granskande innebär.

De stora kamperna i demokratisk mening under hösten är naturligtvis valet av president i USA, liksom utvecklingen med alltmer aggressiva nationalistiska partier inom EU. Men också utvecklingen i ett Ryssland, där det militärindustriella komplexet för många år sedan ersatt demokratin som styrform. De nu senast genomförda valet visar tydligt på det. Genom styrda val, där valhemligheten sätts ur spel, har Putinregimen garanterat sin position, även om det sker till ett allt mindre valdeltagande.

Var allt detta slutar får framtiden utvisa. Man leker inte krig, det är omänskligheten satt i system.

2016.09.19

Jarl

När rättsstaten havererar

Statistiken ljuger inte, eller gör den det? Frågan kan nog anses berättigad. Det gamla talet om statistik som en offentlig lögn, saknar nog inte grund. I rättsamhällets avseende handlar det mycket om hur man ser på brottslighet och lagföring.

För vad händer i ett samhälle där den offentliga rättsäkerheten alltmer förskjuts och överlämnas till den enskilde? Vakttjänst i fritidshamnarna för att undvika eller försvåra stölder, har nu de flesta större anläggningar året runt. Vad händer i glesbygder där rättsamhället lämnat fritt fram för tjuven? Grannsamverkan blir till medborgargarden på sikt. Det är inget som den enskilde eftersträvar, det är något som påtvingas genom rättsamhällets reträtt.

Och vad händer när brott inte registreras, nedprioriteras och brottslingen ständigt går fri? Det logiska svaret är att klanväldet på sikt får fotfäste, med sin alldeles egna uppfattning om hur man hanterar problemen. Sådan är situationen nu i många av våra större städer, där de ouppklarade morden genom skjutningar, sprängningar och nu också användning av militära vapen sprider sig.

Och delar av polisen gör tappra försök att få oss att förstå att det är frågan om gängbråk, som om det skulle vara en förmildrande omständighet? Det synsättetär totalt felaktigt, det skyddar ingen annan än de brottslingar som i skuggan av en slapp lagföring, väljer gatans parlament som sin lösning.

Nu får vi också höra, även från de rättsvårdande myndigheterna själva, att exempelvis egendomsbrott, i dagligt tal inbrott, har mycket låg status. De är kraftigt nedprioriterade vad avser resurser. Uppklarningsprocenten är mycket låg, och den enskilde som drabbas får bära bördan av kostnader och osäkerhet, brist på trygghet.

Ur den soppan växer nya och starka motsättningar, inte minst politiskt. Den enskildes trygghet och säkerhet är i högsta grad ett politiskt ansvar. Väljer politiken slappheten och omsorgen om brottslingen mer än stödet och tryggheten för brottsoffret, Då väljer man en farlig väg.

Den vägen kan göra alltfler, också vanliga medborgare benägna att ta lagen i egna händer. Vem är i så fall i egentlig mening, ansvarig?

2016.09.15

Jarl

Brittsommar

Det är verklig brittsommar när vi stiger av tåget i Kalmar den 9 september. Solen skiner och det är åter sommarklädda människor vart än man ser. Vi skall under ett par dygn tillsammans med gamla vänner köra simulatorträning av båtar och fartyg på sjöbefälsskolans fina utrustning. 35 knop i hamnområdet i Sidney, det är en häftig upplevelse på sitt sätt.

Vi skall se hur den svenska flottans stolthet “Kronan”, kapsejsade och sjönk utanför Öland på grund av felaktig manövrering. Och vi skall gå igenom det som en gång var Svea Rikes nyckel, Kalmar slott. Man glömmer så lätt att det danska riket började endast några mil söder om Kalmar under de 700 år som södra Sverige var danskt land.

Ute i stora världen försöker nu Ryssland och USA att få till en vapenvila i Syrien som håller. Hur det kommer att lyckas får framtiden utvisa, men nog borde den konflikten övertygat omvärlden, att det är inte mer våld som behövs. Var finns förnuftet och viljan till demokratiska reformer?

I USA glider initiativet alltmer över till den galnaste av alla de presidentkandidater som funnits i modern tid. Donald Trump manglar sakta men säkert ner Hillary Clinton. Hon kommer att behöva enormt mycket stöd av media och det politiska blocken, både demokrater och republikaner, om hon skall kunna vinna presidentvalet. Med Mussolini/Trump som president i USA, kommer den amerikanska konstitutionen snart att vara hotad. Och det faktum att kritisk granskning visar att Trump bygger hela sin retorik på falska föreställningar, påståenden och lögner, påverkar tydligen inte den stora grupp, vilka ser honom som någon sorts ny frälsare.

Så har diktatorer kommit fram tidigare och i många andra länder. Erdogan i Turkiet den senaste. Ett land som i och för sig ofta har balanserat på en skör tråd i demokratisk mening, har nu förvandlats till ett land där kritik mot regimen leder till fängelse, avskedanden och misär. 70 år efter den senaste stora stormen, hopar sig molnen igen. Glömskans gissel släpper fram galenskapen, och de vanliga människorna blir de första och största offren.

Mötet i Kalmar var så positivt och givande som möten med vänner skall vara. Prideparaden var en imponerande uppvisning av karnevalskaraktär i det strålande vackra vädret, och med något 1000-tal deltagare.

Tillbaka i vardagen väntar andra möten med annat innehåll. Också det med mening och innehåll.

2016.09.12

Jarl

Staden vid västerhavet

Det är en vacker brittsommardag när paraden av “tall ships” lämnar frihamnen efter några dagars besök, för att forsätta till nya och egna destinationer. På Eriksbergs pirar, där förr stora fartyg utrustades efter sjösättning, står nu mängder av människor och tittar på det fina skådespelet. Nog är det lite förunderligt att gamla segelfartyg än i vår moderna tid väcker sympati och fantasi Och när man passerar “the grand old lady, ostindiefararen”, så byter man hälsningssignaler med tyfonen. En marin högtidsstund på landets västra kust.

Här byggs nu mer än i någon annan av landets städer. Det går bra för Göteborg kan man tycka. Det stora bilföretaget på Hisingen, Volvo skall nu tillsammans med Autoliv anställa 400 nya ingenjörer för att utveckla framtidens bilar, de som skall kunna bli självkörande. Nog är det en spännande utveckling. Och kontoret man skall sitta på, återfinns på det gamla hamn-och varvsområdet Lindholmen. Ett område som nu kallas Lindholmen Science Center, och rymmer framtidens olika företag, med också det tekniska universitetet Chalmers på plats.

Och stadsdelen Lundby, till vilken både Eriksberg och Lindholmen tillhör, är den stadsdel i Sverige som växer i särklass fortast. Nu också med beteckningen Göteborgs Manhattan. Här växer på de gamla industriområdena utomordentligt välbyggda bostäder och arbetsplatser. Kommunikationerna kommer snart att också kompletteras med linbanor över älven. Och på kajpromenaderna är det ständigt en ström av gående, joggande och cyklande personer.

Nu varnar också expertisen för att centrala Göteborg håller på att bli frånsprunget, och övergivet bland annat på grund av utflyttningen till den andra sidan älvstranden. Solsidan med sina utomordentligt fina kajer och platser att njuta de fina dagarna. Med caféer och restaurangger i en salig mångfald. Den u´urbana stadsdelen i vacker prydno.

Dagens blogg får bli det lilla porträttet av den stora förändringen. Den förändring som förvandlade 70-talets kollaps för världens finaste varvsnäring och sjöfart, till dagens utomordentligt fina urbana miljö, med någonting för alla. Besökt och beundrat av delegationer från världens alla länder.

Ett skyltfönster för staden vid västerhavet.

2016.09.07

Jarl

Uppror i välfärdslandet

Det går bra för välfärdslandet Sverige. Det säger regeringen och det säger internationella organ som granskar olika länder. Bra så, vi har dopat företag och konsumenter med en otroligt låg ränta. Vi kan producera billigt och konsumera billigt med en alltmer svällande kreditskuld. Så skapas välfärd på lån, men det finns också baksidor.

Det jäser av missnöje i välfärdslandet. Den 4 september demonstrerade vårdanställda och patientföreningar i tusental på 26 orter i landet. Protesterna gällde vårdens villkor och patientsäkerheten. Sättet att styra och se på vården och kallas “New Public Management”, har gjort ekonomin i vården styrande, inte vårdbehoven. Resultatet har blivit en nedåtgående spiral som innebär alltmer av administration och kontroll, allt mindre av aktivt vårdarbete.

Det jäser även inom polisen och rättsväsendet. Den nya organisation som sjösatts, och skall innebära en total centralstyrning av polisarbetet, har mött stora svårigheter. Personal som skall fylla rutorna i mängder av organsationscheman, finns inte på plats. Ansvariga i den nya organisationen saknas eller är otydliggjorda. Och ärenden samlas på hög eller läggs ner pga brist på utredande resurser. Men statistiken visar att brotten inte ökar i landet. Statistiken som bygger på lösan sand, då den inte tar hänsyn till de drivor av fall som aldrig registreras.

Och på skolans område är det en skriande brist på lärare så här i det nya skolårets början. Åratal av misskötsel av arbetsgivaransvaret för skolan har gjort att rekryteringen till arbetet inte fungerar. Försöken med riktade lönepåslag för särskilda lärare,(förstelärare etc), skapar osämja och dålig stämning på skolorna, och triggar en flyttkarusell där erfarna lärare som känner sig förfördelade lämnar sina gamla skolor för nya med högre löner.

Och på boendefronten behövs 100.000-tals nya bostäder för att lösa bostadskriserna, i synnerhet för unga som vill flytta ut, gamla som vill byta till lättare boende, och invandrare. Men samtidigt ligger statliga och kommunala pålagor som en våt filt över sektorn. Tillståndsgivningen är en omfattande och kostsam process. Överklagningar försenar byggena, och flyttskatten gör att flyttkedjorna inte fungerar.

Nog finns förklaringar till det uppror i välfärdslandet som startat denna tidga höst. Mer kommer säkert att komma, låt oss hoppas också med positiva gensvar.

2016.09.05

Jarl