Jultomten och det öppna samhället!

En av tidernas största tänkare och liberalernas kanske främsta namn är Karl Popper. I sin fortfarande lika aktuella bok ”Det öppna samhället och dess fiender” (1944) påpekar han att ett öppet samhälle kan hotas av abstrakta, allmänna ideologier som kommunism och fascism. Eftersom de ideologierna hävdar att de företräder den slutliga sanningen, och detta måste vara fel, kan de endast påtvingas samhällen med hjälp av förtryck och tvång. Ett öppet samhälle däremot accepterar osäkerheter och stiftar lagar som gör det möjligt för människor med olika åsikter att i respekt för varandra leva fredligt ihop. Historiens obevekliga utveckling skulle ge honom rätt till priset av ett oändligt lidande för många olika folk under många år. Synsättet att vapen är usla fredsmäklare och att åsiktsfriheten och öppenheten är demokratins förutsättning borde bli en lämplig julklapp buren av en global tomte till Darfurs flyktingläger, Kaukasus plågade folk och mellanösterns fanatiska självmordsbombare för att bara nämna några områden. God Jul och Gott nytt År önskas Liberala Vindars trogna läsare. 2006.12.23 Jarl Strömbäck

Sjukvården rymmer möjligheter!

Om några dar kan vi lägga det gamla året bakom oss. År 2006 kommer i historieböckerna att ihågkommas för valet och regimskiftet. Äntligen tyckte nog de många som såg ett egenvärde i en ny politisk ledning. De som ville se förändringar i en politik som alltmer kommit att kännetecknas av arbetslöshet och utsortering ur arbetslivet. Den verkligheten har inte minst många unga fått uppleva. Framför oss i det nya året ligger förväntningarna från väljarna och väntar. De förväntningarna berör många områden, jag skall belysa ett nämligen sjukvården. Mångfald är något som vi i allmänhet ser som något mycket positivt. Vi vill kunna välja var vi köper våra varor eller tjänster. Och givet att så är fallet finns också alternativen att välja bort de leverantörer som inte sköter sig. Inom sjukvården är den regeln satt ur spel. Knappast något område av vikt för den vanlige medborgaren är mer planekonomiskt präglat än sjukvården. I runda tal 90% av all sjukvård ges av offentliga producenter, ett förhållande som är en starkt bidragande orsak till revirstrider och missnöje från både anställdas sida och en av vården beroende allmänhet. Det missnöjet syns återkommande i medias rapportering och läsarkontakter. Finns det då någon väg ut ur det? I Bryssel sitter EU:s tjänstemän just nu och arbetar på ett förslag om en gemensam marknad också för sjukvården. Det fria vårdvalet, alltså att patienten skall kunna välja behandling i annat landsting eller land på det egna landstingets bekostnad, skall stärkas. Och varför skulle vi inte kunna få vård utomlands om vi kan studera eller arbeta i annat land? I en debattartikel nyligen lade vår nye socialminister Göran Hägglund fast ett antal teser som öppnar upp för alternativa driftsformer i vården, men med bibehållet offentligt ansvar för att vården finns tillgänglig för alla. De stopplagar som tidigare regering infört på vårdområdet slopas. Om sedan landstingen också tar tillfället i akt att ge produktionen av vård till olika vårdgivare utifrån skicklighet och kompetens och med beakttande av vanliga upphandlingsregler. Ja då kan de kommande fyra åren bli verkligt nyskapande inom sjukvården. I det arbetet ryms stora utmaningar. Gamla hierarkier måste brytas ner och patientnyttan sättas i fokus. Där ryms också kraven på rimlig närhet och tillgänglighet, som medfört att sjukvårdspartier startats i ett antal län.. Nya former för samarbeten måste växa fram men i alla de utmaningarna ryms också stora möjligheter. Valfriheten ökar för de vårdbehövande. De anställdas inflytande, delaktigheten har alla förutsättningar att bli bättre. Och för landstingen gäller att deras uppdrag förskjuts mot att bli mer professionella upphandlare samt att medverka till den kontroll av verksamheterna i vården som krävs av myndigheter och enskilda. Sjukvården slukar i runda tal 10% av samhällets gemensamma resurser. I det ryms ett hav av möjligheter till förändring och förbättring. Det är min förhoppning att den kommande mandatperioden på ett övertygande sätt kan påbörja den förändringsprocessen. 2006.12.20 Jarl Strömbäck

Administrativ huggsexa!

Lena Hörngren, krönikör i tidningen Dagens Samhälle skriver insiktsfullt om fejden runt Ansvarskommittens arbete. Hon avslutar sin krönika som följer ”Länsgränser är mest en fråga för landshövdingar. Risken finns att Ansvarskommittens stora frågor om förutsättningarna för morgondagens välfärd skyms av allt intensivare gränsfejder.” Hon kunde tillagt att också kommunpolitiker med ambitionen att sitta på ännu en stol vädrar morgonluft. Då heter alternativet KSO, kommunala samverkansorgan. Nu gäller det att med total brist på respekt för ansvarskommittens arbete och det remissförfarande som snart kommer, styra den politiska processen mot ett KSO-tänkande. Men klokheten kan lätt bedra visheten, åtminstone om man tillhör ett litet liberalt parti. För dess ledare kommer knappast några platser av rang att reserveras när de stora tagit sitt i det kommunala samverkansorganets indirekta styre. 2006.12.18 Jarl Strömbäck

Talande röster

Folkpartiets etikkommission under ledning av professor Stefan Einhorn har nu framlagt sina synpunkter på partiets agerande under årets val. I husorganet, tidningen NU 50/2006 kommenteras de på följande sätt av några liberala profiler: Staffan Werme,Kommunalråd i Örebro ”Jag delar kommissionens uppfattning om internkulturen och tystnadskulturen. Vi som inte har varit så tysta har hamnat i frysboxen. Det är en sann och bekymmersam bild etikkommissionen presenterar.” Helene Odenljung, kommunalråd i Göteborg ”Jag känner inte igen att man inte kan säga vad man tycker, men om människor upplever det så, är det ju jätteallvarligt.” Bengt Göransson- fullmäktigeledamot ”Ingenstans är en maktkamp så rå och falsk som på den politiska arenan”. 2006-12-17 Jarl Strömbäck

Brev till en vän!

Så är då den sista fasen i valet till landstinget över. De interna valen till styrelser, utskott och andra organ är klara, och vardagsarbetet tar vid. I det sammanhanget, och med anledning av frågor jag fått vill jag gärna bidra med några reflektioner till dig min vän.. Ett valresultat är förpliktigande menar jag, både mot partiet och framför allt väljarna. I det här fallet blev resultatet att jag blev den ende personvalde folkpartisten till landstinget, med nästan dubbelt antal röster jämfört med nästkommande. Mot den bakgrunden var det naturligt att jag i e-mail till folkpartilänet efter valet meddelade min beredskap att axla gruppledarskapet och också aktivt delta i de förhandlingar som sker efter valen. Resultatet är nu klart. Den södra länsdelen har genom sina representanter tagit de ledande posterna, kvar för undertecknad blev en ersättarpost i regionala nämnden. I vad mån det återspeglar en rimlig respekt för valresultatet lämnar jag till dig som läsare att bedöma. Eftersom jag sedan många år har haft mina barn boende i Sundsvall är jag en flitig besökare i området. Jag har återkommande, också efter årets val uttryckt mitt stöd för Sundsvallsavdelningen. Dess arbete med rekryteringen och ett bra arbete med de politiska frågorna har burit frukt jämfört med varje annan avdelning i länet. Av de skälen följer jag de politiska skeendena och är närvarande i Sundsvall, kanske mer än mina kollegor i söder är närvarande i Örnsköldsvik. I den mån jag tar mig friheten att kritisera delar av landstingarbetet med anknytning till Sundsvall, har det sitt berättigande för mig men får naturligtvis bemötas av den som tycker annorlunda. Åsiktsfriheten är ett grundelement i det liberala tänkandet. Det synsättet kommer liksom tidigare år att prägla mitt arbete under de kommande åren. 2006.12.15 Jarl Strömbäck

Behövs en ambulans i Höga Kusten-området?

Behövs en ambulans i Höga Kusten-området? Nej säger ansvariga för ambulansverksamheten i landstinget, och får kanske stöd av landstingsstyrelsens ledamöter när frågan snart kommer upp för beslut. För egen del har jag svårt att förstå den prioritering som görs och vill gärna ge min syn på varför ambulansen i Höga Kusten-området måste få vara kvar. Ambulansverksamheten är livlinan för den enskilde när ohälsa eller olyckor inträffar. I väldigt många fall är tidsfaktorn från händelsen till adekvat vård livsviktig. Därför brukar man i vården tala om den gyllene timmen, att patienten med exempelvis stroke eller infarkt måste nå vården inom 1 timme. En indragning av ambulansen i Docksta/Ullånger, innebär att den tiden förlängs till 2 timmar eller mer för patienter från Nordingrås kustsamhällen. Enligt statistik var antalet akuta utryckningar av ambulansen i Docksta åren 2004 resp.2005 506 resp. 531. Det är tal som väl motiverar ett bibehållande jämfört med motsvarande siffror från andra orter. I landstingets policy finns inskrivet att strävan är att patienter skall kunna nås med ambulans inom 30 minuter. Om ambulansen i Docksta tas bort återstår att den måste komma från Övik eller Kramfors/Sollefteå. Med en körsträcka från de orterna om 8-9 mil på delvis smala och krokiga vägar är det en omöjlighet. I det sammanhanget finns skäl att påpeka att Nordingrå är kärnan i turistområdet Höga Kusten, och som sådan kraftigt ökar sin befolkning under delar av året. Dessutom går norra Sveriges mest trafikerade led, E-4 likt en pulsåder och potentiell källa till olyckor genom området Även för de som bor i Övik/Kramfors/Sollefteå har den här frågan betydelse. Om utryckning måste göras från de orterna till Höga Kusten, kommer staden att stå utan den ambulansen under ca 2 timmar innan den kan vara tillbaka. Otryggheten kommer på det sättet också att drabba de som bor i stan. De boende i Höga Kusten-området är på väg att förlora sin ambulans, och kommer att göra det om man inte tydligt för fram sina uppfattningar i frågan. 2006.12.08 Jarl Strömbäck

Jourtider och EU-direktivet!

Under den senaste tiden har vi kunnat följa en debatt i media om hur EU-direktivet om dygnsvila och veckoarbetstid kommer att påverka vården. De farhågor som framförs är att jourerna inte kommer att kunna upprätthållas, eller att den planerade verksamheten på sjukhusen blir lidande med ökade köer som följd. Mot den bakgrunden interpellerade jag i frågan i landstinget i mars i år. Svaret på den interpellationen, blev att arbetet med nya scheman pågår. Frågan om jourernas omfattning och schemaläggning är inte okontroversiell. Föreningen för yngre läkare , gav 2004 ut en 16-sidig rapport ur vilken kan läsas följande om de långa jourpassen -34% ansåg att patientsäkerheten hotas -49% ansåg att patientbemötandet blir negativt -58% ansåg att sjukvården kan organiseras bättre. Till det skall läggas att det i allmänhet är de yngre läkarna som får bära den största delen av jourbördan. När man nu bedömer reaktionerna på de förhandlingar som förs bör man också ha i åtanke att den ryckighet schemamässigt som följer av nuvarande ordning heller inte är bra. Den lämnar stora luckor vid tillfällen när jourkompen skall tas ut, och är en av anledningarna till de stora kostnaderna för stafettläkare. En stafettläkare kostar mer än det dubbla jämfört med en ordinarie läkarlön. Det stora problemet idag är inte EU-direktivet och att landstingsförbundet vill ha en mer reglerad ordning vad gäller jourerna. Det är istället den brist på läkare som finns i landet. 2006.12.03 Jarl Strömbäck

Om gränser som linser!

Med anledning av mina ryska läsares kommentar till bloggen ”Storebror ser dig”. Ja, gränser kan fungera som linser vilka filtrerar bort ej önskvärda synsätt. Men grundläggande mänskliga behov är universella. En liberal utgångspunkt blir då att det är klokare att bygga broar mellan folken, än att spränga dem. 2006.12.01 Jarl Strömbäck