Statskapitalismen breder ut sig

Putins politiske fånge Chodorkovskij


Under drygt 10 år av affärsansvar för de gamla öststaterna reste jag återkommande i länderna ifråga. Det var riktigt intressant att följa utvecklingen genom glasnost och perestroika. Att se den glädje och förväntan som kommunismens fall förde med sig. Nu skulle alla få nya möjligheter och kunna resa ut i världen. Få besöka platser som tidigare varit omöjliga att nå för den vanlige medborgaren.

Och mycket förändrades, byggkranarna kom igång med hjälp av västligt kapital. Många med affärsnäsa blev också mycket rika, men många lämnades också efter och blev allt fattigare med valutornas devalvering. De ekonomiska skyddsnät vi ser som självklara klarade inte det nya Ryssland av att införa.

Så kom då den ”räddande ängeln” i form av den förre KGB-överstelöjtnanten Putin? Skickligt och med hela det gamla komplexet av säkerhetsfolk i ryggen avväpnade han den ekonomiska klass som börjat växa sig stark. Den mest namnkunnige och politiskt ”farlige”, liberalen och oljemiljardären Chodorkovskij kastades i fängelse, allt i syfte att skrämma den ekonomiska oppositionen. Sedan var det medias tur, gradvis har Putin lagt under sig huvuddelen av press och etermedia. Nu kan han med sina medarbetare reglera vad som får sägas, när och hur det görs.

Sedan var det dags att avskaffa det regionala självstyre som den nya konstitutionen förutsätter. Det gjordes med ett pennstreck. Nu tillsätts inte regionala guvernörer i regionala val längre, de utses av Putin.

Väl medveten om kraften i det kapitalistiska systemet är en återgång till kommunismen inte alternativet. Exemplet kommer istället från Kina. Där demonstreras enpartisystemet och statskapitalismen i full skala. Brutaliteten i den utvecklingen skapar många offer, men medias rapportering handlar sällan om den sidan av det ”kinesiska undret”.

Så kommer utvecklingen att bli också i Ryssland. Söndag den 2.12 är det val till landets riksdag, duman. Där kommer oppositionen att utplånas, åtminstone för tillfället. Pendeln har svängt bort från det öppna samhälle som vi bekänner oss till i väst. Frågan värd att ställa är, kommer Putins brutala världsbild att överleva, och i så fall hur länge?
Visst behövs stabilitet i världen men i än högre grad den öppna dialogen kopplad till fred, frihet och framsteg.

2007.11.30
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com



Pl

Om ormhjärnor och makt

Att våga se skeenden och sammanhang är inte alltid så lätt. Omvärldens svårigheter görs inte sällan till motiv för att rättfärdiga egna handlingar vilka i grunden strider mot den egna uppfattningen. ”Ändamålet helgar medlen” är det talespråk som blivit symbol för det handlingsmönstret.

Efter det andra världskriget har många undersökningar gjorts och böcker skrivits om hur det var möjligt att vanliga tyska män förvandlades till dödspatruller vilka i Polen och andra länder samlade ihop och avrättade mängder med människor. Av de undersökningarna framgår ganska tydligt att grupptryck och underkastelse blev en viktigare faktor än att våga stå upp för den människosyn man i själva verket var bärare av.
I de flesta fall hade de som inte klarade av dödandet valmöjlighet att lämna förbanden för annan tjänstgöring.

I stort som i smått återfinns det handlandet också i vår svenska vardag. Solidaritet, omsorg om varandra liksom god etik och moral är hedervärda begrepp i retorikens finrum. När sedan dörrarna stängs och ormhjärnorna börjar arbeta, då handlar det om maktdemonstrationer, egennytta och inflytande. I den stunden prövas den som har modet och styrkan att räta på ryggen och gå sin egen väg.

Under några år i politikens värld har jag sett det spelet upprepas gång efter gång. Frågan jag ibland ställer mig är, vilket är det mest motbjudande? Är det att se goda människor kröka rygg i underkastelse och göra sig till ormhjärnornas redskap. Eller är det att se ofta djupt misslyckade politiker kompensera sina dåliga valresultat med ett aldrig sinande behov av manipulerad makt.

2007.11.29
Jarl Strömbäck

Riksdag med skygglappar

I tidskriften från Riksdag & Departement nr 33 kan vi ta del av ännu ett initiativ från riksdagen. Nu skall filter i riksdagens servrar utesluta att dess valda delegater konfronteras med pornografiska, rasistiska eller våldpornografiska inslag i sina datorer.

Gott, så kanske man kan tycka. Genom att krympa den verklighet som omger dem störs inte riksdagsledamöternas nattsömn av obehagliga verkligheter.
Samtidigt anses vanliga medborgare och deras barn, i varje situation själva avgöra vilken påverkan man skall utsättas för.

Tillåt undertecknad att i liberal anda föreslå att samtliga riksdagsledamöter i grupp måste se på just barnpornografiska, rasistiska och våldspornografiska inslag minst 30 minuter i veckan tills att man finner en form för förhållande till de företeelserna som kan göras gällande för alla, inte bara tjäna som skygglappar åt vårt lands lagstiftare.

2007.11.26

Jarl Strömbäck

Tal till 90-åring!

Centervänner när Er avdelning firar 90 år, tillåt då en 40-åring att framföra sina varmaste gratulationer. Så kan man väl säga, faktum är ju att Ert barn, Studieförbundet Vuxenskolan i år också firat jubileum, nämligen sin 40-årsdag.

Vid ett sådant här tillfälle borde jag kanske räkna upp de förgrundsmän ni haft genom åren, men jag nöjer mig med att räkna upp en som haft viss betydelse också i mitt liv. Hösten för 31 år sedan, 1976 skulle jag rycka in för att i några veckor som reservofficer i Flottan köra dess stolta fartyg Älvsnabben. Då bodde vi i Halland, ett starkt centerlän för övrigt, men mina tankar gick till bonden från Norrland som utmanade makten. På eftermiddagen, efter att jag röstat flög jag upp till Stockholm. Upplevelsen under valvakan på Berga slott på kvällen 1976 över öl och böckling tillsammans med likasinnade blev mitt livs hittills största valvaka. Resultatet känner ju ni som är tillräckligt gamla och har egna minnen från den kvällen. Sverige fick regeringsskifte efter 40 år av socialdemokratiskt styre.

Jag hade röstat på Torbjörn Fälldin och gjorde så under den tiden han fanns med, sedan blev det Bengt Westerberg.
I gemensamhetstanken för 40 år sedan förenades Centern och Folkpartiet under Vuxenskolans signum. Det äktenskapet tackar vi för i Vuxenskolan, vårt mål är att snart bli landets största studieförbund och vi är snart där.
För egen del tillhör jag dem som gärna hade sett en sammansmältning av de två partierna, och kanske blir det så en dag. Nu framhäver ju till och med storstadspressen att centern är mer liberalt än liberalerna, ur led är tiden skulle man skämtsamt kunna säga.

Tillåt mig med de orden framföra ett tack för det samarbete Vuxenskolan får ha med Er i Centern på olika områden, det får gärna bli än mer omfattande.
Från Vuxenskolans sida vill vi gärna ge Er en gåva vilken kan bli till en upplevelse att minnas. Kan jag få överlämna som ett tecken på vår uppskattning en upplevelsecheck vilken ni kan utnyttja när ni har någon av Era sammandragningar, och samtidigt önska Er många fina år framöver.

2007.11.24
Jarl Strömbäck
Ordförande SV-region Västernorrland

Från demokratins bakgård

Jag kommer fortsättningsvis av och till låna ut min blogg till röster vilka jag tycker har viktiga tankar att förmedla. Här kommer ett första sådant taget ur Anna Politkovskajas bok Rysk Dagbok.
Anna sköts som bekant till döds för två år sedan, därmed tystades en för den ryska demokratin mycket viktig röst.

Citat

Det finns ingen demokrati i Ryssland idag, eftersom demokrati utan opposition är en omöjlighet. Det är karaktäristiskt för den nuvarande regimen att den inte utan omsvep slår ned oppositionen med samma brutala medel som under den totalitära eran. Då krossade systemet helt enkelt de demokratiska institutionerna. Idag anpassar man olika medborgerliga och offentliga institutioner efter sina syften.

Om någon försöker göra motstånd, blir han helt enkelt utbytt. Nittionio procent av alla problem blir lösta med hjälp av den sortens anpassnings- och ersättningsteknik. Om vi inte gillar journalistförbundet (i ryssland) då bildar vi mediaförbundet. Om vi inte gillar NTV och dess ägare(TV-kanal), ja, då hittar vi på ett nytt NTV med en annan ägare. ..

…Om de (Putins gäng) skulle börja ägna er tidning ett ovälkommet intresse, då vet jag utmärkt väl vad som skulle hända. De skulle börja köpa Er personal och ställa till med en intern revolt. Det skulle inte ske snabbt, utan efter hand med hjälp av pengar och andra metoder. Genom att dra åt tumskruvarna, genom att lätta upp – och slutligen skulle allt gå i bitar. Det var så man gjorde med NTV (rysk tv-kanal). Så tar man kål på den offentliga politiken.

Slut på citat

2007.11.22
Jarl Strömbäck

Närsynthetens pris

Norrland omfattar 60% av landets yta.




I dagarna har tidskriften Fokus rankat Sveriges 100 tyngsta makthavare. Visst vore det rimligt att Norrland med tyngden av sin yta, sitt starka näringsliv och sin globala närvaro borde finnas väl representerat där. Malmen, skogarna och energin från regionen är ju en förutsättning för landets välstånd.

Men letar man efter norrlänningar i den sammanställningen får man i stort sett leta förgäves. Det vill säga om kriteriet är att vederbörande skall ha sin hemvist i norr. Den norrländska splittringen, oförmågan att samlas om en politik för att stödja landsändans utveckling har genom åren varit monumental. Priset har fått betalas på många sätt, dels genom en närmast kolonial utsugning av landsändans resurser vare sig det gäller naturresurser eller ungdomar. Men dels också genom den stämpling av att vara bidragsberoende som årtionden av storstadspolitik har manifesterat. Och de norrländska rika och blomstrande näringslivet fjärrstyrs från storstan.

Och mönstret går igen. När nu frågan om skapandet av en slagkraftig norrländsk region blivit möjlig inför valet 2010, då sprider revirpinkandet ut sig igen. Naturligtvis inte som bärande argument, men i grunden handlar det om rädsla för att mista makt och inflytande lokalt genom en starkare regional aktör på banan.
I Storstan måste man både skratta och klappa händerna när man ser rivaliteten blossa upp igen. Makten över korvkiosken sätts högre än makten över de stora politiska frågorna. Närsyntheten har sitt höga pris.

2007.11.19
Jarl Strömbäck

Storm i ett vattenglas.

Gösta Brynolf ondgör sig i ST den 13.11över tanken på ett regionsamarbete med länen i norr i linje med landstingsfullmäktiges uppfattning. Som bakgrund för sin argumentation använder han svepande antydningar om att Medelpads invånare skulle vara förfördelade genom bristande resurser till Sundsvalls sjukhus.

Visst kan man ha synpunkter på hur mycket pengar som skall stå till vårdens förfogande, men av de resurser som tilldelas sjukhusen, får Sundsvalls Sjukhus långt mer än Örnsköldsviks och Sollefteå Sjukhus tillsammans. Antalet vårdtillfällen vid Sundsvalls sjukhus beräknas i år bli 23700, vilket skall jämföras med 14740 för Örnsköldsvik/Sollefteå tillsammans. Med andra ord, det är långt fler från den norra länsdelen som får resa till Sundsvall för vård än tvärtom.
Var ligger gränsen för Gösta Brydolfs aptit, är det kanske vid en fortsatt slakt liknande den i Härnösand på den övriga sjukvården i norr?

För egen del och utan att vara ångermanlänning räknar jag mig som en vän av Sundsvall. Jag har nära anhöriga i Er stad och är säkert långt oftare i Sundsvall än de flesta Sundsvallsbor är i Örnsköldsvik. Ur den synpunkten sett förvånas jag över tonläget i debatten ibland.
Med sin starka ställning i industri, handel och kultur borde Sundsvall vibrera av självförtroende. Istället känns det som om det mellansvenska gnällbältet funnit en filial i Er stad.
Nog vore det väl mer konstruktivt då att se möjligheterna i samarbete på olika nivåer, än att koncentrera sig på hinder och svårigheter.

13.11.2007
Jarl Strömbäck
Landstingsledamot
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Vintersnö och joggingtankar

Vinterns första snö ligger som ett par centimeter mjukt täcke över marken när jag joggar min morgon runda, ca 6 kilometer denna söndagsmorgon. Klockan är 0630 och mörkret bryts av det ljus från gatlyktor och hus som återspeglas i nya snökristaller. Det är underbart skönt och en morgonrutin jag rekommenderar alla att få uppleva.

Tillbaka och efter en kopp kaffe är det dags att granska medias rapportering på olika områden. Jokela-massakern får naturligt nog stort utrymme i analyser och kommentarer. Att miljörörelsen fått sin extremism är inget att glädjas över. Det ”naturliga urvalet”, den starkes rätt att bestämma över de svaga känner vi igen från nazismens ideologiska avgrunder. Jokel-mördaren och hans vänner på nätet har tydligen odlat de synsätten, och försvarar dem också idag.

Och beträffande svartjobben finns det anledning att fundera över skuldbördans fördelning på ett djupare plan än som sker idag. I demagogernas värld är det omoraliskt och osolidariskt att betala svart för att få kranen lagad och staketet målat – men man ser inte den som lagar och målar som en omoralisk brottsling. Ibland kan man till och med ta dem i försvar. Den mest sliskiga varianten brukar då gå ut på att den hemska och giriga överklassen (som tjänar mer än 25000 kronor i månaden) tvingar de stackars människorna att mot deras vilja arbeta svart.

Ändå är det inte osannolikt att svartjobbaren kostar statskassan mer än svartköparen. Den som köper klippning av gräsmatta och passning av barn svart, betalar nog som regel med pengar som beskattats flera gånger om: inkomstskatt, avgifter, fastighetsskatt, etc. Men svartjobbarens pengar i handen är inte någon gång i närheten av skattesystemet.

Kort sagt: den som betalar svart betalar ofta med skattade pengar, men den som jobbar svart smiter till 100 procent från skatt. Demagogernas moraliserande vrede borde därför i första hand rikta sig mot den armé av svartjobbare som sannolikt vare sig är överklass eller ”höger”.


2007.11.10
Jarl Strömbäck

Våldets rötter

Jokela gymnasieskola där 8 personer plus mördaren pistoldödades.


För ett par år sedan besökte jag en amerikansk släktgren i norra Kalifornien. I det sammanhanget mötte jag, och åt lunch i hemmet hos en av de verkliga veteranerna från andra världskriget i stilla havet. Det var en fascinerande upplevelse att se och uppleva den patriotism som präglade 85-åringens tankar och tal. Vardagsrummet var ett museum av bilder och medaljer från de slag han varit med och utkämpat, och minnena av strider och stupade kamrater var mycket närvarande.

Historia är ett viktigt ämne hanterat på rätt sätt. För egen del förvånas jag över de förhållanden som fått ung som gammal att gå i krig och offra sina liv för idiotiska ledare och ideèr. Ett inslag i det avseendet är slaget om den lilla ön Iwo Jima söder om Japan, ett slag som för krigsutgången var utan värde, men som kom att kosta 10-tusentals amerikaner och japaner livet.

När Clint Eastwood gjort parallellfilmerna ”Flags of our Fathers” och ”Letters of Iwo Jima”, vilka beskriver skeendena från varsin sida, så är det ett viktigt tidsdokument han skapat. Där är inte hjältemodet det väsentliga även om det finns närvarande, snarare då att visa på den förljugna propaganda som förvandlar unga människor till kanonmat.

Motsatsen kan man se om man går till Tv4 Fakta och deras konstruktioner av stora militära slag. Där speglas vinnaren (ofta amerikaner) i efterkonstruerade stridssekvenser och hjälteglorian lyfts över den som dödar flest fiender.

Reklamens makt ifrågasätter ingen. Däremot betalar industri och handel ofantliga summor för att få synas i media på olika sätt. Påverkan är mottot man tror på, och är villig att betala stora summor för. Är det då så konstigt att den påverkan i andra sammanhang och i all sin absurditet tar sig groteska uttryck.

Pekka-Erik Auvinen var tills den 7 november -07 en till synes helt vanlig 18-årig gymnasist. Några timmar senare var han en massmördare efter dödsskjutningarna på Jokela skola utanför Helsingfors. De signaler som strömmar genom det moderna samhället rymmer också ett mentalt gift som ivrigt slukas av individer med rätt mottaglighet. Självmordsbombare, civilisationsförakt och i värsta fall dödsskjutningar blir en del av den skörden.
Har samhället i stort en värdegrund idag, och borde den också få styra vad som får visas och torgföras? Kanske borde det diskuteras mer också av vår tids liberaler? Är det liberalt att i yttrande och tryckfrihetens namn värna om våldets rötter om det innebär att många människor blir dess offer?

2007.11.09
Jarl Strömbäck

En räfsa för Anna

Min vän den store bildkonstnären Anders Åberg på Mannaminne i Nordingrå har i dagarna invigt ett nytt konstverk på sin anläggning. Som vanligt ligger det ett stort mått av klokhet och även en god bit humor i verket. Det föreställer nämligen ett antal räfsor av gammalt fint bondesnitt, vilka är sammanlänkade och namnsatta.

Symboliken ligger i räfsans syfte, nämligen att rensa undan skräp och göra rent och nytt. Och de enskilda räfsorna har fått namn som Nelson Mandela, Desmond Tutu och Aung San Suu Kyi. Valet av namn speglar Anders starka engagemang för politisk frihet och oberoende och delas till alla delar också av undertecknad.

Mot den bakgrunden hade det varit hedrande om också Anna Povlitkovskaya fått en namngiven räfsa som en postum påminnelse om den kamp för demokratin i Ryssland som kostade henne livet för drygt ett år sedan.

Hon valde den lilla människans kamp för sin övertygelse i Putins land, ett land där journalister avrättas med ledningens goda minne. Naturligtvis har ingen ansvarig tagits fram, syftet är ju att skrämma till underkastelse.

Läs gärna Annas böcker med titlarna Tetjenien, Putins Ryssland och Annas dagbok. De ger en god inblick i våldskulturens sätt att arbeta.

2007.11.06
Jarl Strömbäck

Höstmarknad och rubriker!

Året runt, och inte minst på hösten hålls marknader runt om i städer och byar. Bondens marknad, hantverksmässa, loppmarknad är bara några namn som i någon mån speglar både innehåll och kunder. Samtidigt är marknaderna mötesplatser där man fritt kan ströva kring och ibland träffa vänner och bekanta. Den marknad jag besökte i lördags är inget undantag. Där fanns utställare som knogat på med sina hantverk eller bara sålde vidare sina produkter, och naturligtvis ville ha en slant över när helgen var över.

Med erfarenhet av föreningslivets ekonomiska villkor från styrelsearbete och frivillighet, finns det skäl att stilla undra, hur mycket av det som omsätts i det som ofta kallas den sociala ekonomin som passerar skattmasens granskande ögon? En del är det nog, men väldigt mycket handlar om att vissa former av skattebortfall är acceptabelt i var mans mening, medan andra inte är det.

Nu jagas politiker som aldrig förr för sina ”brott” att anställa någon svart. Men varför ifrågasätts inte de som ställer som krav för att utföra en tjänst att den skall betalas ut kontant och utan kvitto? Om vi nu har en rutten skattemoral, borde den inte få ett större utrymme i debatten som fenomen och mindre användas för att avrätta folk med intresse för det samhällsarbete som kallas politik?

Sverige påstås ibland vara världens föreningstätaste land, och kanske är det så. De flesta är medlemmar i någon eller några föreningar under åtminstone delar av livet. De flesta av de föreningarna skulle inte överleva utan ett visst mått av svängrum när det gäller att säkra sin ekonomiska överlevnad.

Gränsen mellan tjänst och gentjänst, liksom mellan skattepliktigt och inte skattepliktigt borde kanske föras på ett annat sätt än genom att återkommande lyfta upp utvalda samhällsarbetare på offeraltaret.

5.11.2007
Jarl Strömbäck

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Örnsköldsvik på bloggkartan.se.

I skuggan av Schenström

Politiker skall vara som folk är mest? Politiker vet inte hur vanligt folk har det? De är bara ett par av de generaliserande påståenden som är vanligt förekommande i journalistikens utfrågningar av just ”vanligt folk”. Och hur är då vanligt folk kan man undra? Och hur är människors förhållande till ”moralen”?

Återkommande undersökningar visar att de människor som kan köpa en tjänst svart och billigare, också i allmänhet gör det. Skattemoralen styrs i stort av plånboken, oavsett dess tjocklek. Ett exempel på det är den personaldirektör i ett norrländskt landsting som under ett par års tid glatt och villigt tog ut full lön trots att han mycket väl visste att lönen borde ha avräknats mot pensionen från tidigare anställning. Förre statsministern Göran Perssons konsultarvoden och avräkningen av hans pension mot dem är ytterligare exempel på offentligt demonstrerad girighet. Bristen på hantverkare och ett konfiskatoriskt skattesystem, har också drivit fram en svart marknad på olika tjänstesektorer som villigt utnyttjas av hög som låg.

Mot den bakgrunden borde Reinfeldts svårigheter att finna obefläckade medarbetare ses liksom Schenströms i och för sig korkade krogsväng. Hon förtjänade en reprimand och knäpp på näsan, men knappast den avrättningsprocess som media nu driver till fulländning. Och tillbaka till utgångspunkten, om politiker skall vara som vanligt folk, låt dem då ta ett glas, och acceptera att de i livsbagaget finns en och annan svart hantverkare.

Tillgången till moralens och etikens vita riddare är ytterst begränsad, och i vart fall hör dom knappast hemma bland vanligt folk.

2007.11.02
Jarl Strömbäck

Ett varmt grattis

Så här i allhelgonatider kan det vara skönt att för en stund lämna de politiska perspektiven. Låt mig istället gratulera Berivan Muhammed och Jesper Strömbäck till deras första gemensamma hem. Två mycket fina och ambitiösa unga människor, med ett stort hjärta också för andra. Tillika liberaler med stort L i ord och tanke.

Visst är ni värda att få uppleva alla de förväntningar som följer med det första egna huset. Det är en stor investering, den i särklass största i Ert liv så här långt. Nu skall ni glädjas och våndas över möblering, gardiner och allt annat praktiskt en tid. Och bastun väntar på att bli utprovad. Men mest av allt dominerar ändå glädjen, ni har ju sökt Ert drömhus i ett år och slutligen funnit det.
Livet är fullt av möjligheter, för den som fångar dem.

2007.11.01
Jarl Strömbäck