Vi skriver den 31 januari denna av regn och
rusk präglade “vinter”på landets västra kust. Bra väder för grundvattnet som
fylls på, och för de som avskyr frosthalka. Men föga upplyftande i övrigt. Inte
heller den politiska världen är upplyftande, men däremot intressant på många
sätt och vis.
Det Socialdemokratiska ledarskapets
makthunger i vårt land, håller nu ett år efter regeringens bildande, på att äta upp partiet.
Under det gångna året har det socialdemokratiska partiet förlorat 7% av sitt väljarstöd. Det är inte det S
närstående partierna som fått avhopparnas röster, de har istället gått till den
yttersta Vänstern (V), och till den yttersta högern (SD).
D
et svenska välfärdssamhällets sönderfall har
sin början tidigt 1990-tal. Kommunaliseringen av skolan,
friskolereformens tid och avregleringar på många välfärdsområden har brutit sönder
välfärdssamhället bit för bit, och de som får bära bördan är som alltid de med
svagaste rösterna i samhället. Besvikelsen över den utvecklingen får väljarna
att i allt större utsträckning söka sig mot de som på ett tydligt sätt visar på andra alternativ.
U
te i den stora världen är nu skilsmässan
mellan EU och England deklarerad, och villkoren skall förhandlas fram, det lär
inte bli någon lätt process. Och för svensk del kommer en kraftig nota från EU
att hamna här, när EU-s budget skall justeras och betalas utan de tidigare bidragen
från UK.
I
skuggan av riksrätts förhandlingarna i
USA, och den nu som ett världshot klassade virusepidemin i Kina, har nu
bombningarna i Syrien återupptagits av regeringens och de ryska styrkorna. Mönstret
från bombningarna av Aleppo går igen, man siktar in sig på publika centra och
sjukhus. Krigsbrott kan tyckas, men ett lamslaget FN saknar alla möjligheter
att ingripa.
Följden är att nya flyktingströmmar om ca 1
miljon människor nu rör sig upp mot Europa. De boende i grekiska gränsområden
är förtvivlade över att se sina livsmiljöer förvandlas till flyktingars
tältläger, och kraven på att stoppa invasionen växer sig allt starkare.
Världen rör sig tyvärr allt mer i en riktning
där konflikterna ökar, samtidigt som de återhållande krafterna försvagas.
Det är ingen bra utveckling.
2020.01.31
Jarl S
Januari månad går mot sitt slut. En månad som
påmint mer om höst än om vinter här på landets västra kust. Regn och blåst har
varit legio, snö och vackra vinterdagar har inte funnits. Också i landet i
stort har vintern låtit vänta på sig. Men kanske blir det en vändning när vi
snart går in i årets statistiskt kallaste månad februari.
Politiskt hettar det till på många områden. Nu
ifrågasätts Stefan Löfvens ledarskap på allvar också internt i det
socialdemokratiska partiet. Det går inte i längden att leda enbart på slagord,
det fordrar handling och tydlighet i agerandet. Där har bristerna i Löfven
ledarskap blivit alltmer betungande för honom. Och utrymmet för tänkbara
ersättare inventeras samtidigt som några blivit alltmer synliga i media.
Och i det stora landet i väster, det som vi
vanligtvis har sett som ett föredöme, ökar ständigt de politiska
motsättningarna. I takt med att riksrätts förhandlingarna avslöjar mer och mer
av Donald Trumps missbruk av sin position och brott mot konstitutionen
avslöjas ökar också trycket mot de som har att leda riksrättsförhandligarna.
Direkta hot twittrar Trump ut mot det demokratiska ledarskapet, samtidigt som
hot också riktas mot de senatorer i republikanska partiet som skulle kunna
tänka sig att dela demokratiska ledamöters uppfattningar. Det blir alltmer en
fråga om ett val mellan försvaret av konstitutionen, eller skyddandet av Donald
Trump.
I skuggan av allt detta riktas nu det mediala
strålkastarljuset alltmer mot nya stormakten Kina och dessa ambitioner. Ett
Kina som nu är världens näst största vapentillverkare efter USA, och det
handlar om mycket avancerade vapensystem vars hela potential troligen är
utomordentligt stor.
I inget land har heller personkontrollen
utvecklats mer än i Kina, det Orwellska samhället är på god väg att etableras
där. Den som motsätter sig partiets linjer för utveckling har ingen framtid i det
landet. Dokument Utifråns klargörande dokumentärer visade i SVT om utvecklingen av AI,
artificiell Intelligens och dess tillämpning i Kina är i det avseendet mycket
intressant.
2020.01.27
Jarl S
Dagens blogg tillägnas kampen om ett sjukhus i
en av vårt lands delar. Under åren som ledamot av Västernorrlands
landstingsfullmäktige 2002-2010, gavs undertecknad många tillfällen att lära
länets struktur i olika avseenden. I länets västliga hörn ligger den lilla
staden Sollefteå. En gång en stor regementsstad, men efter 90-talets slakt av
regementen i vårt land, aningen vingklippt. Men ändå den viktigaste knutpunkten
i länets mellersta och västra del. Gränsande till Jämtland, blev också
Sollefteå den ort som också delar av det länets befolkning sökte vård i.
Den centraliseringsiver som ses på många andra
områden i vårt land, drabbade också Västernorrlands län hårt. Byggandet av ett
stort länssjukhus i Sundsvall planerat för en befolkning på drygt 300.000 boende
i länet, kom att bli en stor felsatsning när istället länets befolkning
istället minskade till ca 250.000 personer. Politiken erkänner sällan några
misstag, istället anpassar man sig till den nya situationen. Så också i det här
fallet.
Det första offret på länssjukhusets altare
blev det mycket välfungerande och ansedda sjukhuset i residensstaden Härnösand.
Oberoende av dess goda rykte och trogna personal, slaktades det under åren runt
millennieskiftet. Dess upptagningsområde flyttades i huvudsak över till
länssjukhuset i Sundsvall.
 |
| Sollefteå Sjukhus |
Givet att landstinget i länet, liksom i de
flesta andra brottas med obalanser i sina budgets, började landstingets
ledning, vilken dominerades av ledamöterna från den största staden Sundsvall,
att påbörja slakten av också Sollefteå Sjukhus. När nedläggningen av BB gjordes
och efter att födande tvingats föda i bilen på väg till annat sjukhus drygt 10
mil bort, tog tålamodet slut hos stora delar av ortens befolkning. En
“ockupation” av sjukhuset i form av demonstrerande dygnet runt i sjukhuset
startade i januari 2017, och har fortsatt ännu när detta skrivs.
I valet 2018 rasade det socialdemokratiska
partiets röster i det tidigare röda området, och de tidigare politiska
motpolerna socialdemokraterna och moderaterna med bas i Sundsvallsområdet, tog
över ledningen i fullmäktige.
När detta skrivs har Sollefteå Sjukhus i en
nypublicerad ranking blivit landets 3-e bästa sjukhus av de mindre sjukhusen.
Länssjukhuset i Sundsvall brottas fortfarande med sina kvalitets-och
trovärdighetsproblem. Samtidigt som kostnaderna orsakade av inte minst inhyrd
personal (stafetter etc) tillhör de största i landet relativt sett.
Kampen om Sollefteå Sjukhus representerar så
många frågeställningar. Följderna av centralisering kontra spridning av ansvar
och befogenheter. Och därmed också livs förutsättningarna i landets olika delar
för de som bor där. Det behövs mer än slagord för att “Hela Sverige skall
leva”.
2020 01.23
Jarl S
Strålande sol om än lågt liggande denna vackra
januaridag. Promenaden till butiken ger vårkänslor när vintern borde vara här.
Och media börjar på allvar spekulera i att landets västra kust inte får någon
vinter i meteorologisk mening i år. Att höst övergår i vår någon gång i
februari. Hur det blir med det återstår att se.
Ute i den stora världen har ledaren i
Ryssland, Putin som så ofta hyllat Stalin och Sovjetstaten, nu beslutat att den
ryska regeringen skall avgå, och en ny konstitution för Ryssland arbetas fram,
En konstitution som avspeglar asiatiska synsätt, inte västländernas synsätt.
Den kinesiska diktaturen ligger närmare för Putin och hans krets av ledarskap,
än den bångstyriga och av individuella partier begåvade demokratin. För
despoten och envåldshärskaren blir demokratin ett dilemma istället för en
tillgång. Så är det i Kina, och så skall det bli i Ryssland också, inte bara i
realiteten som nu, utan också i den tänkta nya konstitutionen.
Och i USA startar nu prövningen av Donald
Trumps ledarskap relativt den konstitution som både han och de ledamöter i
senaten som fungerar som jury svurit sin trohet. Vinner Trumps synpunkter, så
raseras ett av den amerikanska konstitutionens fundament, presidenterna kommer
inte längre att behöva bekymra sig om vad de valda församlingarna i
representanthus och senat tycker. Prejudikatet kommer att finnas där och
raseringen av konstitutionen kommer att fortsätta i accelererad takt.
Författaren och professorn Timothy Snyder har
i sina mycket viktiga skrifter “Om Tyranni och Vägen till Ofrihet” beskrivit den utveckling som
leder till enväldet, och därmed tyranniet. Exemplen förskräcker, krigen och
lidandet är tyranniets kännetecken. Vi ser dess början i Rysslands agerande i
Ukraina idag. Det kan bli en del av USA-s problem om de destruktiva krafterna
vinner i inflytande.
2020.01.17
Jarl S
Vi skriver januari 02, knappt har det nya året
och decenniet börjat,när det politiska våldet eskalerar. Amerikanska drönare
väntar på sina offer 15000 meter ovanför Bagdads flygplats. När två bilar med
höga Iranska företrädare lämnar flygplatsen, dödas de med den
millimeterprecision som troligen endast modern krigföring av världens ledande
krigsmakt USA kan åstadkomma.
Angreppet sker på annat lands territorium,
vilket i sig är ett krigsbrott.
Den iranska reaktionen blir vad den kan
förväntas bli i en stat som är helt styrd av en teokratisk diktatur. Massornas
mångfald fyller gatorna i landet Iran, och kraven på hämnd är högljudda. Hur nu
Iran skulle kunna skada USA på något mer påtagligt vis kan möjligen
ifrågasättas, militärt är landet helt underlägset USA, men något symboliskt
måste man åstadkomma. Den amerikanska presidenten deklarerar att man har 53 mål
i Iran man klara att angripa om Iran angriper amerikanska intressen.
Den 7 januari skjutet Iran några raketer mot
baser för amerikanska och internationella hjälptrupper i Irak. Man förvarnar också dessa om att
raketerna kommer, och de inriktas så att de inte skall skada någon eller något.
Den så kallade hämnden är bara avsedd för den iranska ledningens interna
propaganda, och någon skada åstadkommer raketerna inte. Men i Iran härskar
rädslan för de 53 mål för angrepp som den amerikanska presidenten Trump lovat
kommer eftersom Iran nu angripit de
amerikanska baserna..
Onsdagen den 8 Januari, tidig morgon lyfter
ett Ukrainskt plan med 178 personer från Teherans flygplats, dess destination
är Toronto med mellanlandning i Kiev. Passagerarna är i huvudsak
internationella personer, vilka firat Jul-Nyår hos vänner i Iran.
Efter bara ett par minuter i luften skjuts det
ner av en ryskbyggd raket, samtliga ombord omkommer.
Våldsspiralen som startades den 2 januari har
skördat sina offer. Offer vilka på inget sätt varit ansvariga för våldets
början. Män, kvinnor och barn dödas urskillningslöst. Anhöriga mister sina kära
på det grövsta och vidrigaste sätt.
Det iranska ledarskapet har påtagit sig den
direkta skulden för våldet, men den som startade våldspiralen, den amerikanske
presidenten har dess blod på sina händer,
2020.01.12
Jarl.s
Dagens blogg får tillskrivas begreppen “human
rights” i verklig mening. Det i global mening mest slutna landet är sedan
Korea-krigets dagar Nordkorea. Ett land där befolkningen drillas i synen på sig
själva som levande i det bästa av länder, och det är dödsstraff på att förneka
eller ifrågasätta det.
Men även land har gränser, och unga människor
som sätter sitt liv på spel för att söka en annan verklighet, och den kan
endast nås genom flykt från det nordkoreanska “paradiset”.
Så var också fallet när en 17-årig tjej
beslutade sig för att gå över gränsen till Kina, för att besöka anhöriga som
flytt många år tidigare och nu levde i Kina.
Hennes strapatser och upplevelser under 14 år
av flykt, gömd under 7 olika identiteter, är bättre läsning än de flesta deckare
jag läst. Verkligheten överträffar dikten, och kvar blir känslan av att vi
själva i vår fria del av världen har så oändligt mycket att vara glada över.
Bokens titel är “Flickan med sju namn”,
och rekommenderas verklighen som läsning i vår infekterade tid, och debatt.
Hon är numera en förkämpe för mänskliga
rättigheter, bor i det av Nordkorea klassade “fiendelandet” Sydkorea, och har
goda relationer med USA, också det ett land som Nordkorea ser som en svuren
fiende.
Politik i all ära, boken är djupt mänsklig och
berör just av det skälen.
I vår tid av ständigt ökande spänningar i
världen, är det en lisa att koppla av med något som ger en känsla av hopp.
Det gör boken om Min Young som blev Hyeonseo
Lee och hennes svåra år på flykt.
2020.01.09
Jarl S
Vacker
morgon denna tidiga januaridag. Plusgrader och en lovande sol som kan förgylla
dagen, och till det högtidsstunder vid Tv-s Vinterstudion. Ett sätt att få
uppleva vintersporterna från en plats i vårt land där de inte längre kan
upplevas ”live”. Men innan dess skall kroppen få sig en duvning i ett ordentligt
gympapass. Nu till vår oroliga omvärld.
Knappt har
året börjat och det avpersonifierade rymdkriget demonstrerats. Från ingenstans,
eller någonstans skjuts raketer mot en bil på väg från Bagdads flygplats. Ett
antal ledande militärer med iransk bakgrund dödas, och USA erkänner sig vara
ansvariga för dådet. Det iranska svaret blir kort men tydligt, dådet skall
återgäldas med råge, brasan är tänd och hämnden kommer att utkrävas.
Konfliktnivån ökar, något som i den här bloggen förutsätts sedan länge.
USA-s
nuvarande president har sökt konflikt alltsedan han tillträdde. Både intern i
det egna landet och mot omvärlden. Inför hotet av riksrättsåtalet, och i ett
försök att stärka sin ställning inför presidentvalet senare i år, söker han
binda landets säkerhet till sin ”handlingskraftiga” person. Mönstret går igen
från despoter i historiskt mörker, samtidigt som demokratin i verklig mening åsidosätts
och ifrågasätts. Och de löften Trump använde sig av inför valet 2016, nämligen
att avsluta alla krig och ”ta hem pojkarna”, är nu glömda. Nu skickas 1000-tals
unga män (och kanske kvinnor) ut till en farlig verklighet i fjärran länder.
Likheterna mellan USA idag och Tysklands 30-tal är alltför stora för att
negligeras.
Och i vårt
land i norr spelas årskrönikorna upp i Tv-tablåerna, och tittarna får återblickar
på det gångna året. Ett händelserikt år som dessvärre har demonstrerat de obalanser
som uppstår när ett parti, i det här fallet Socialdemokraterna, anser makten
vara viktigare än den egna ideologin. Nu sviker väljarna partiet, och dess
ledare har endast 23% förtroende bland dessa. En historiskt mycket låg siffra
för en sittande statsminister.
Återstår att
se fram emot utvecklingen i olika avseenden.
2020.01.04
Jarl S
