Erdogans Turkiet

Erdogans turkiet år 2015. Genom Erdogans turkiet strömmar IS-krigare från olika länder i tusental till Syrien och kalifatets krig där. Turkiet är transitlandet nummer ett, och också kalifatets främsta handelspartner. Oljan från de erövrade oljefälten går via turkiska handelsvägar, och IS och den turkiska statsmaffian delar på intäkterna. Man har öppnat för den storskaliga flykten via egeiska havet över till de närliggande grekiska öarna. Gummibåtar finns att köpa, det kallas i väst för människohandel och styrs av för allmänheten okända, men av systemet tillåtna människohandlare. Intäkterna delas bland de inblandade, inklusive de turkiska myndigheter som lätt kunnat stoppa verksamheten.

EU 2016, man inser att ett stopp på immigrationen också har ett pris. Det priset måste betalas till Turkiet, och vara större än inkomsterna från flyktingsmugglingen. Den 18-e mars görs en överenskommelse med den turkiska ledningen, och helt plötsligt blir det stopp på inflödet via Turkiet. Priset blir 3 miljarder Euro 2016, ytterligare 3 miljarder euro 2018. Plus ett löfte om medlemskap i EU.

Turkiet 2016, en illa planerad och genomförd militärkupp stoppas. Erdogan tar tillfället i akt att fängsla 1000-tals personer, oberoende av om det varit med i kuppen eller inte. Oppositionella media stoppas och stängs eller tas över av “betrodda ledarskap”. Den politiska oppositionen, i synnerhet den med kurdisk grund, fängslas och lamslås. Erdogan avskaffar grunderna för demokratin, nämligen rätten för en opposition att verka. Landet blir en diktatur i likhet med den ryska förebilden. Erdogan knyter vänskapsband med Vladimir Putin. Smugglingsverksamheten med IS fortsätter.

Turkiet 2017, relationerna mellan NATO-landet Turkiet och övriga Nato-länder blir alltmer ansträngt. Erdogan beställer köper avancerade vapen av Ryssland. Ett Ryssland som bombat sönder den demokratiska rörelsen i Syrien, och aktivt gått in i Syrienkriget på Assads sida. Amerikanerna stödjer de Kurdiska förband som genom sina stora insatser stoppat IS i norra delen av Syrien, och IS “huvudstad” Raqqa befrias av kurdiska förband. Amerikanerna och kurderna vill klippa av smuggel vägarna mellan IS och Turkiet, genom att etablera en gränsstyrka som är stor nog att göra det, ca 35000 välutrustade och tränade  soldater.

Erdogans Turkiet anfaller kurderna med flyg och IS-stödda förband. Ett överfallskrig där kurderna saknar motmedel mot bombregnet. Nato-ländernas lama protester struntar Erdogan i, och USA blundar. När detta skrivs använder den turkiska ledningen samma filosofi som USA gjorde i Vietnam på 1970-talet. Med bombkrig och det av internationella överenskommelser förbjudna napalm, bombar nu Erdogans flyg civilbefolkningen i de kurdiska området, på syrisk mark.

Så startar en ny kamp mellan rätt och orätt. Och en prövning av också oss som ser det hända, och väljer att titta bort.

2018.01.31

Jarl

Den nya stormakten

Året är 1980. Den borgerliga regeringen i Sverige har tillsammans med Sveriges exportråd ordnat en delegationsresa för att stödja svensk exportindustri. Ledare för delegationen är dåvarande näringsminister Nils G Åsling. I delegationen återfinns undertecknad, då representerande ett svenskt exportföretag ledande på sitt specialområde.

Resan börjar i Saudi-Arabien. Skärmutställningar och samtal, den saudiska regeringen ordnar med fin middag i för deras del traditionell miljö, ett tält ute i öknen. Mycket mat och god stämning. Resan fortsätter via Indien till Kina.

I Kina väntar ett annat scenario. Landet är fortfarande ett fattigt bondeland, men med spirande ambitioner att lära av västländerna. Här är upplägget ett helt annat, Skolsalar fyllda med i kinesisk stil blåklädda unga män samt tolkar. Vårt budskap var att i detalj redogöra för hur den teknik våra produkter var uppbyggd av fungerade. Här handlade det om överförande av tekniskt kunnande. Under en veckas tid i Shanghai och Peking fick undertecknade utbilda kinesiska tekniker i den teknik vårt företags produkter var uppbyggda av och fungerade.

Shanghai

År 2002 och jag gör en rundresa i Kina igen. Borta är de svaga gula gatljusen. Gamla kvarter är rivna och ersatta av en helt ny stadsmiljö av modernt snitt. De trånga gatorna med sina mängder av cyklister, är ersatta av flerfiliga gator och en trafikmiljö som inte står något västerligt land efter. Länder som Kina och Indien har förstått värdet av utbildning, och är nu på väg att ta över rollen som framtidens stormakter.

Den amerikanska trumpska administrationen har lyckats med konststycket att på bara ett år, radera ut det förtroende landet har haft sedan 2-a världskriget. Sedan länge har Kina genom aktivt och positivt arbete i Afrika, skaffat sig en stark ställning där. President Trumps uttalande att dess länder är ”shithoal countries”, har effektivt reducerat USA-s ställning i Afrikas länder. Också i de asiatiska länderna omvärderas synen på USA. Dess roll som världspolis och ordningsman har på bara ett år fått en allvarlig knäck.

I internationell press ser man nu alltmer av Kina som en ledande stormakt. Dess inflytande ökar runt om i världen. Ekonomiska styrmedel används istället för militära. Man köper in sig i verksamheter och tjänster. Stora västerländska företag av strategisk natur köps upp eller samordnas med kinesiska intressen. Volvo i Sverige är ett sådant exempel. Erbjudandet att bygga en jättehamn i Lysekil ett annat. På senare tid också erbjudandet från kinesiskt håll att bygga en snabbjärnväg mellan Stockholm och Oslo. En restid som då skulle minskas från 5 timmar till under 3 timmar.

Alltfler experter och politiskt ledande personer söker nu anpassa sig till en framtida verklighet där USA-s roll har krympt väsentligt, och där den kinesiska rollen har blivit världsledande. En utopi ur 1980-talet, är på väg att bli verklighet 50 år senare.

2018.01.28

Jarl

Anders Åberg sorti

Det är få människor förunnat att lämna avtryck efter sig som blir bestående. Anders Åberg är en sådan person. Under de många år undertecknad var en ständig resenär via Arlanda, fanns konsten där i foajén som en kär hälsning när man passerade. Hans konst finns på så många ställen och är så särpräglad. Landskap, arbetsbeskrivningar, hus och byggnader sammansatta på ett sätt som bara han gjorde.

Och det stora livsverket framför andra, friluftsreservatet i Häggvik på Höga kusten, Mannaminne. Ett fantastiskt livsverk av denne allsidige konstnär, född och uppväxt i Stockholm.

Vägen till Höga Kusten får nog till stor del tillskrivas hans livskamrat Barbro. Väl där tidigt 80-tal, uppstod kärleken till platsen. Dess magnifika natur på höjden över havsviken vid Häggvik. En bättre sinnebild för begreppet Höga Kusten finns knappast.

Där ”plöjde” han ner de miljoner han fick för sin konst i byggnader och föremål som speglade olika epoker och geografiska områden. Och området blev en vallfartsort för ung som gammal. Restaurangen med sin allmogestil var mycket populär, och tradjazzen strömmade inte sällan ut över nejden.

Höstarnas musikfestivaler var ett givet inslag och lockade stora publiker. Olika orkestrar från land och riken kring spelade i de olika husen. Det var fart, fläkt och gemyt i varma sommarkvällar.

Men livet var inte bara lätt. Under några år fick undertecknad Anders förtroende när det gällde arbetet med Mannaminne. Det är inte alltid lätt att vara framgångsrik i Janteland. Många av de ideer som bar hans signum, togs över av politikens och byråkratiernas företrädare. Det tekniska museet han ville skapa på Mannaminne placerades istället i Härnösand, och det Naturum som borde haft en given plats på Mannaminne, placerades istället för dryga kostnader som en bortglömd betongbunker under Skulebergets klippor. Som besöksmål hade Mannaminne under de goda åren ca 200.000 årsbesökare, mer än dubbelt så många som ex. vis länsmuseet i Härnösand.

På ålderns höst blev bördan alltför tung för det strävsamma paret Anders och Barbro. Livsverket Mannaminne har övertagits av kommun och landsting, säkert en lösning som var smärtsam för paret.

Med Anders Åbergs bortgång 23.1.2018, gick en stor personlighet ur tiden. Men minnet kommer att bestå.

2018.01.24

Jarl

 PS. Intresserade kan finna fler inlägg om Mannaminne genom att söka på ordet i bloggen.

Kraftmätning

Vacker morgon denna januaridag. En helg för aktiviteter i lätt vinterväder. Frisk luft och positiva vibbar. Så kan det te sig från gräsrotsnivån. Ute i den stora världen hopar sig höst molnen, bildligt talat.

Stort är dramat, och kraftmätningen i USA, där kampen om budgeten nu lamslår delar av det offentliga, skattefinansierad samhället. Politikens väsen bygger på vägande av olika synpunkter, kompromiss och beslut. Åtminstone är det så i det demokratiska perspektivet. När motsättningarna blir för stora, som i det nuvarande fallet, uppstår lätt låsningar som blir mycket svåra att överkomma.

Donald Trumps besatthet att få bygga den mur mot Mexiko han basunerade ut i valrörelsen, kommer inte mexikanarna att betala. Alltså vill Trump nu att den skall betalas av de amerikanska skattebetalarna, något som inte demokraterna vill acceptera. Under det år som gått har också Trump-administrationen avskaffat 130 lagar som tillkom under Obama, till skydd för i första hand miljö och minoriteter i det amerikanska samhället. Det har naturligt nog varit smärtsamt för demokraterna och den majoritet som i opinionsmätningar nu stödjer  dem. Kraftmätningen nu har förvandlats till en pajkastning där snart sagt allt ät tillåtet. Och den roll som presidenten har av opartisk överordnad ledare, har Trump struntat i från första dagen i ämbetet.

Polariseringen i det amerikanska samhället blir allt större, och var det skall sluta återstår att se. Det är ingen tillfällighet att också stansade beskrivare i USA och annars, ser på det nuvarande ledarskapet med stor oro. The Queen of Liberty och den konstitution hon anses står för, är nu satt under stor press.

Och i Turkiet skriar ännu en krigshetsare, Erdogan. Nu förklarar han krig mot de syriska kurder, som genom sina insatser har varit en ledande kraft när det gällt att besegra IS. När striden stod hård om region staden Kobane, gjorde turkarna inget för att hjälpa den där hårt prövade befolkningen. Nu bombar man de kurdiska samhällena i Syrien, ett oerhört brott mot vett och anständighet.

Det är hög tid för EU att nu sätta ner foten, och för NATO att göra sin stämma hörd. Ett land som startar anfallskrig i Natos namn, är det rimligt utan organisationens stöd och bifall?

 Återigen prövas de demokratiska folkens förmåga och vilja att ingripa i skeendet.

2018.01.21

Jarl

Politiskt spel

Vacker morgon denna januaridag. Äntligen en morgon med klarblå himmel, efter dagar med vinterrusk, dis och snöslask. Kanske kommer solen att visa sig också när dagen ljusnat. Dags för några noteringar om aktuella händelser i vår spännande omvärld.

Spekulationerna om vad som kan tänkas hända inför vinter-OS i Sydkorea har varit många, givet ordkriget mellan USA och Nordkorea. Rädslan för konflikter har fått en del deltagare att meddela att man inte kommer att åka dit av rädsla för nordkoreanska attacker. Nu har istället efter åratal av frusna förbindelser, samverkan under bara ett fåtal dagars förhandlingar skapats mellan Nord- och Sydkorea. De tidigare antagonisterna har till och med gått med på att skapa gemensamma lag i vissa idrotter, något som för bara ett par veckor sedan skulle setts som en galen utopi.

Så snabbt kan spelplanen ändras i det politiska spelet, för ett spel är det. Nordkorea slår med detta in en kil mellan USA och Sydkorea. Trumps krigsretorik har fått helt andra resultat än de han rimligen kunnat förutse. Hur långvarig den här islossningen blir får framtiden utvisa, intressant är den i vart fall.

Ett annat land av långt samarbete med USA är NATO-landet Turkiet. Där har man under alla åren efter 2-a världskriget haft en tät samverkan med USA. På det sättet var landet också en NATO- spjutspets i mellanöstern. Med Erdogan, landets numera enväldige diktator, har det samarbetet frusit till is. Erdogans ilska över att USA inte utlämnar “ex-turkar” vilka Erdogan vill ta hand om på sitt sätt är stor. Ännu större kanske hans ilska över att USA i Syrienkriget samverkar med, och stödjer den kurdiska delen i Syrien. Kurderna är åter i blickpunkten för den galne diktatorn som hatobjekt. Så stor är hans frustration att han nu vänt sig till den forne fienden Ryssland för att finna en ny vän i Putin.

I all denna soppa finns det anledning att påminna sig utvecklingen i Europa under upptakten till det 2-a världskriget. Då samverkade Stalins Sovjet med Hitler-tyskland i delningen av Polen och de baltiska staterna. Den samverkan förvandlades till blodigt krig när Hitler med sin krigsmaskin angrep Stalins välde 1941. En tvekamp på liv och död som slutade med Berlins fall drygt 4 år senare.

Det finns ett gammalt påstående att krig inte startas av demokratier, men väl av demagoger och diktatorer. Med den utsikten över det politiska skeendena i vår omvärld, finns kanske anledning att följa utvecklingen.

2018.01.18

Jarl

Januarihelg

Mörka mornar och korta dagar. Januari är sig likt här nere på landets västra kust där snön lyser med sin frånvaro. Tid för att följa de tävlingar som hålls med snön som underlag i olika discipliner. Så mycket skoj och trevligt som man kan göra på det underlaget, något att sakna tidvis.
Men också tid för umgänge med nära och kära över matbord och olika spelplaner. Ett fint sätt att fördriva timmarna och samtidigt få stimulans och glädje av varann.

Och ute i den stora världen fortsätter den amerikanska ledningen att radera ut sitt förtroendekapital. Det senaste utspelet där Donald Trump använt uttryckat “shithoal countries” om länderna i Afrika och delar av de karibiska öarna, har fått omvärlden att nu klart sätta rasiststämpel på den amerikanska presidenten och hans ledning. Att han sedan gör jämförelsen med Norge som ett “bra”  land förstärker bara den naziststämpel som nu allt fler sätter på tyskättlingen av 2-a generationen, Donald Trump. Den ariska tanken har fått en ledande företrädare i USA-s nuvarande president.

Den amerikanska konstitutionen och begreppet människors lika värde och mänskliga rättigheter trampar Trump Administrationen på med spikskor. Vallöftet om att göra “America great again”, rasar nu i takt med att den splittring han skapar ökar i landet i stort.

Trevligt då att följa de som förstår och försöker att ändra på den snedvridna bilden. Michael Moores film Where to Invade Next visad som Dox-program i SVT häromkvällen var i det avseendet en lysande jämförelse mellan länder i världen i övrigt och USA. En jämförelse som på inget sätt var till USA-s fördel. Det är lätt att förblindas av sin egen självgodhet när man är stor och stark. I ett historiskt perspektiv är i det sammanhanget tydligt,att imperier kommer och går. USA-s förtroendekapital urholkas nu snabbt i takt med Trumps utspel. Ser vi början till slutet på den amerikanska överhögheten nu?

Och visst finns det anledning att också reflektera över det faktum att 8,7 miljoner amerikaner valt att bo och verka i andra länder än sitt hemland. Innebär det att man aktivt val att flytta från den havererade amerikanska drömmen?

2018.01.14

Jarl

Oscarsgala

Oscarsgalan, filmvärldens främsta forum för berömmelse. Där koras de bästa filmerna för det gångna året, och deras skapare i olika roller. Men när den i år för någon dag sedan gick av stapeln, var det en annorlunda gala.

Borta var mycket av det traditionella glittret. Ersatt av svart som den helt dominerande färgen. Och ingen tillfällighet över den synen, den styrdes av i vart fall de många kvinnliga deltagare som sympatiserar med #meetoo rörelsen. Den rörelse som de senaste månaderna blivit en världsvid proteströrelse riktad mot manliga övergrepp på kvinnor.

Det är så lätt att bli stereotyp, och se övergrepp som något som inte finns i den egna närheten, men väl i andras? När nu bevisen på motsatsen, att det är ett allmängiltigt problem oberoende av klass och position i samhället. Då blir det svårt att negligera.

 

Var tid har sina bekännelser och #meetoo har varit en mycket nyttig ögonöppnare för många, och en nödvändig sådan inte minst för de lagstiftande församlingarna. Här är ett problem som inte lätt kan skyllas på klass eller etnicitet. Snarare då på att det är ett uttryck för maktens män, och deras aptit på andras underkastelse. Väl manifesterat av USA-s nuvarande president, och hans i media spridda uttalanden om kvinnor.

Men Oscarsgalan var också utgångspunkten för en svidande kritik av det nuvarande styret i det stora landet i väster från en av filmvärldens mest hyllade personligheter, Oprah Winfrey. I ett strålande tal gick hon till hårt angrepp på den av Trump ledda administrationen, och sällade sig också till den mängd kulturpersonligheter och intellektuella som tagit stort avstånd från det nuvarande ledarskapet i USA.

https://l.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwashingtonpress.com%2F2018%2F01%2F07%2Foprah-just-brought-house-golden-globes-powerful-speech-trump-will-hate%2F&h=ATMKwV1CiCy_TdgqmxGANVvL6imYbU5CVJX85r8tKjpKUvyx9rv7e2TqmEL4oQzc4CL-yECowu5I9GGdKCxrHVJqwhLY7TU1uyNj9wIl1Y9XgoAx_qh0wc6IxVkuwDSiUJu33uUMcZTWN6b9splhsVxlLK_Xun1dRgy4TPfVu2AteCS5PJaX8SavFdjvlWpRttdNimRoYUOfCrelhwfuc0MJDIGYSr7dchwc10ZIQ0Nk2hEQQCkFil4a4V6RdeXoVHHr86KE7PWoBpM7I2TFSwDdZKFlnQ00hA

Nu är trycket stort för att förmå Michelle Obama att ställa upp som presidentkandidat inför valet år 2020. Som utbildad jurist, och med erfarenheten hon delat med Barack under 8 åri Vita Huset, skulle hon bli en mycket tung och populär kandidat för det demokratiska partiet. Men hittills har hon tackat nej till att bli nominerad.

Återstår att se om det blir ändring på den punkten.

2018.01.09

Jarl S

Svartvinter

Midvinter hör bokläsandet till. Inte minst i vår svarta och blöta del av landet. Nog finns det skäl att avundas de som får det vita landskapet med dess möjligheter till rekreation och motion under någon månad per år.

Bloggen brukar av och till presentera någon bok för sina läsare. Nu är det dags igen, boken “Svartvintern” av författaren Marianne Cederwall. Bokens handling är förlagd till ett litet samhälle med fiktivt namn i Tornedalen. En del av vårt land som kan kännas främmande för de flesta, men tämligen hemma för undertecknad med rötter från grannskapet i Kalix älvdal.

Det är en bok skriven med humor och burlesk i en salig blandning. Och med ett persongalleri som spänner över många olika personligheter. Ur det växer en handling fram som är lättläst och skön på samma gång.

Cederwall har fler böcker på sitt samvete, den första med sin handling på Gotland. Köp dom gärna på pocket, det blir en avkopplande och intressant resa i tanken och det mänskligas värld. Väl värd att göra under några timmar av svartvinter.

Om ändå böckerna skall få vara temat för den här bloggen, så går det inte att avstå från att kommentera världens just nu hetaste bok. En bok inifrån Donald Trumps organisation och Vita Huset. Av recensionerna att döma, och reaktionerna från Trump-lägret blir den en riktig kioskvältare. Den avspeglar ett ledarskap som saknar motstycke i amerikansk historia genom sin bisarra egocentrering. Och i det kaos det skapat finns dels rövslickarna som dansar för bossen, dels de som mer eller mindre öppet motarbetar de man betraktar som galenskaper. Och naturligtvis också mängder av avhopp från den administration som trivts och verkat under Obamas ledarskap.

Boken “Fire and Fury” kommer troligen ut under någon av kommande dagar, men recensionerna finns att läsa i ledande nyhetsmedia. Uppfattningen att Donald Trump inte är mogen sitt ledarskap, och även i medicinsk mening inte skickad att leda verksamheten i landet, växer sig allt starkare för var dag och vecka som går.

Att han ändå sitter kvar, får väl ses som ett starkt uttryck av respekt för det valutslag som gjorde honom till president. Och en rädsla från det republikanska parti han anses företräda, för alternativen.

Klokt eller inte får framtiden utvisa.

2018.01.06

Jarl 

År 2018

Nytt år och nya förutsättningar. God fortsättning brukar man säga som en liten önskning eller besvärjelse inför det nya året. Och visst är det välfunnet, inte minst ett år som detta 2018, då trovärdigheten i det politiska systemet återigen skall prövas i val.

För det är ju det som valen i grunden skall handla om, det politiska alternativens trovärdighet hos väljarna. Därmed inte sagt att alla kort läggs på bordet för väljarna att bestämma över. En del frågor läggs i malpåse av olika skäl. De politiska partierna överenskommer om att inte ta upp dem i valrörelsen för att de anses alltför känsliga. Utvecklingen av pensionssystemet efter plundringen av dess kassor för 20 år sedan är en sådan fråga. Den hålls strikt inom de etablerade partiernas krets, och duttar av småpengar delas ut för att blidka de mest kritiska rösterna i media och hos allmänheten. Något tal om återbetalning av de 256 miljarder som överfördes till statskassan för att stabilisera den vill man inte ha.

 

Vägval

Andra frågor begravs i utredningar som ges “lämplig tid” för sitt arbete. Med det menat att man får tid till efter valet för att komma med sina rekommendationer. Dit hör för närvarande vårt lands syn på relationerna till NATO och kärnvapenfrågan.

Men lämnar man de synsätten och återgår till valrörelsen så ser det nu ut som att något av de 3 partierna med beteckningarna KD, MP eller L kommer att få lämna riksdagen. Inget ont i det, ett levande politiskt system måste också acceptera den typen av förändringar, och vi behöver ett stabilt politiskt ledarskap. De etablerade partiernas försök att genom bojkotter på olika områden utestänga SD från inflytande, har troligen gynnat partiet genom att ge det en martyrstatus och därmed röster. Nu är det partiet etablerat som landets 3-e största parti och en vågmästare man kommer att få svårt att kringgå.

Å andra sidan är det en tillgång att det finns alternativ, risken för ensidiga polariseringar blir mindre med fler alternativ. Utvecklingen i USA är i det avseendet ett verkligt avskräckande exempel, tydligt för den som väljer att följa det dramat. Där släppte man 2010 lös de finansiella systemets rätt att finansiera de politiska partierna och deras kandidater. Resultatet har blivit att man de kommande åren genom massivt stöd till det republikanska partiet och dess kandidater lyckats ta över majoriteten i såväl senat, representanthus och nu också presidentskapet. Och nu handlar inte längre ledarskapet om det amerikanska folkets bästa, nu handlar det om att tillfredsställa de finansiärer som ställt upp för de enskilda politikerna.

Det kommande året kommer att bli mycket intressant, både  i nationell mening och globalt. Låt oss ändå ha en övergripande förhoppning, nämligen att den galenskap som krig innebär, inte eskaleras utan reduceras väsentligt.

Facit kommer med självklarhet när året går mot sitt slut.

2018.01.03

Jarl