Det amerikanska dilemmat

Det är omöjligt givet den nuvarande utvecklingen, att släppa tankarna om utvecklingen i USA efter regimen Trumps övertagande. Nedmonteringen av inte bara Obamas verk har påbörjats i rasande takt. Också en mängd av de åtaganden USA gjort visavi andra länder och världssamfundet, rivs nu upp på ett i fredstid aldrig tidigare skådat sätt. I viss mån kan med fog säga att också konstitutionen, som han med hand på bibeln den 20.1 lovade att följa, nu omtolkas utifrån de av regimen tydligen nyskapade begreppet “alternativa fakta”.

Handelsavtal rivs upp, sjukvårdsreformen som gett ca 24 miljoner amerikaner sjukvård de annars inte skulle haft råd med, rivs upp. Relationerna till Mexiko, och därmed också till den latinamerikanska världen, är på väg att bli djupfrysta. Och nu anser tydligen Trump och hans gäng att 370 miljoner, just därför att man har rötter i en handfull arabiska länder, är potentiella terrorister farliga för USA.

Märkligt då att det mest arabiska av alla länder, Saudiarabien, inte finns med på den listan. Eller är det så att olje intressena där tillåts spela en större roll, än det faktum att Saudiarabien är och har varit den bärande ekonomiska sponsorn för IS, de terrorister som Trumpisterna är så rädda för.

Dess bättre vaknar nu motkrafterna till liv i USA. Man har börjat inse att med Trump följde också ett genuint hot mot USA som  en demokratisk stat. Angreppen på media är en spegelbild av vad som hände i Ryssland när Putin för 20 år sedan tog över i det landet. Ryssland som nu i allt väsentligt är en enpartistat av kinesisk modell. Att utöva opposition där är liktydigt med livsfara. Morden på Politkovskaja och Nemkov är bara 2 exempel. Och det är den regimen Trump ser som ett föredöme.

Bland motkrafterna får också New Yorks borgmästeare räknas. Hans vägran att acceptera Trumps verklighatsbeskrivning är hoppingivande. Till motståndet måste också räknas de modiga federala domaren som stoppat Trumps-s dekret om att jämställa alla från utpekade muslimska länder som möjliga terrorister.

Söndag morgon när detta skrivs, dagen skall få ett annat, ljust och positivt innehåll. Men tanken om vad som pågår i världens viktigaste demokrati kommer att finnas med. Den tanken är svår att släppa.

2017.01.29

Jarl S

Propagandakriget

Nytt år, nya förutsättningar brukar det heta. Det är sannerligen ett adekvat begrepp också detta år. För med det nya ledarskapet i världens ledande nation, den i USA, förpassas vetenskap och kunskap till utvisningsbåset, och de “alternativa fakta”, har utsetts till ledande begrepp av presidentens handgångna män och kvinnor. Sådan herre, sådan hund.

Åsiktsfriheten och yttrandefriheten har varit ledande begrepp i alla demokratier, och är också fundamentala för demokratin. När nu Trump utropar media i allmänhet och enskilda journalister i synnerhet till sina värsta fiender, så gör han det utifrån att han inte tål några motsägelser. Han agerar som diktatoriska personer alltid agerar. Nu skall enligt hans synsätt media kväsas.

I det syftet skall man också se det dekret som nu går ut från Vita Huset, och innebär att ingen i offentlig tjänst får twittra om sin verksamhet. Detta därför att anställda med miljöfrågorna på sin agenda, nu använt sig av twitter för att ifrågasätta Trumps beslut att stoppa inskränkningar av miljöskäl. I Trumps värld finns inga av människan skapade miljöproblem, i vart fall ingen klimatpåverkan??

Så fortsätter det nu dag för dag. Vi får se Trump omgiven av idel män, besluta om kvinnors framtid på det mest personliga plan, nämligen hur de sköter sex och samlevnad. Vi får se honom skriva under dokument avsedda att stoppa vitala delar av världshandeln, något som kommer att bli oerhört smärtsamt för USA självt. När importen från omvärlden beläggs med skyddstullar, vilket blir följden av ett handelskrig,då kommer priserna tryckas upp på ett sätt som knappast skrämmer miljardären, men kommer att slå hårt mot de gräsrötter som valde honom.

Hoppet står nu till att den kraft som finns i konstitutionen kommer att stå emot galenskaperna, och att media klär av “kejsaren Trump”, på ett sätt som inte skett sedan watergate skandalens år med Nixon.

2017.01.25

Jarl

USA-s Erdogan

Så har då USA fått sin Erdogan, eller Mussolini om man gå längre tillbaka historiskt. En svulstig, vulgär skrävlare som vet bäst om allt och alla. Som talar i stackato, staplar påståenden utan grund och vetenskap. Så talar den som lite vet och lite förstår.

Och i sitt installationstal gick han till angrepp mot den konstitution han nyss svurit att hedra på podiet, nämligen det demokratiska systemets fundament, det amerikanska partisystemet.

Precis som potentater före honom, utmålar han sig som folkets man, något han varken är eller någonsin kommer att bli. Uppfödd och uppgödd i en miljö där just utnyttjandet av människor gjort honom stenrik, försöker han nu inbilla folk att han är deras man

Anti-Trump demonstration 21.1.2017 Washington

.

Sökandet efter den starke mannen har medverkat till att han är där han är. Många har redan ångrat sina proteströster, att dom fick det genomslag de fick. Och de världsomspännande demonstrationerna lördagen den 21.1, kommer att gå till historien som den största världsomspännande demonstration som någonsin hållits på en och samma dag, mot en och samma person och det den mannen står för. Enbart i USA beräknas ca 4 miljoner deltagit.

Make America great har blivit hans slagord. Amerika är great redan som det är. Framför allt har det varit en frihetens och det öppna samhällets fanbärare genom tider av både krig och fred. Nu har man för första gången fått en president som öppet förklarat krig mot den öppenheten. I Trumps värld eftersträvas samma kontroll av media som förebilderna Putin och Erdoğan utgör.

Som aldrig förr kommer den amerikanska konstitutionen och demokratin att prövas under det nya ledarskapet. För världsfredens skull är det bara att hoppas det arvet skall vara starkt nog för att kuva Trumpismens hot mot demokrati, frihet och öppenhet i världens viktigaste land.

2017.01.22

Jarl

Välfärd i baklås

Nytt år och nya förutsättningar. Vi lever i den bästa av världar hävdar många, inte minst ansvariga i regeringen. Samtidigt som konsumtionen flödar och fler nya bilar säljs än något tidigare år, syns de riktigt stora kriserna inom offentlig sektor.

Skolan har stora problem med både resultat och att få behålla sina pedagoger. I Pedagogisk tidskrift lyfter man fram Finland som en förebild. Där har man satsat på speciallärare för att ta hand om de stökiga eleverna, medan den resursen bantats i Sverige. Resultaten blir betydligt högre utfall i PISA och andra kunskapsundersökningar än vi har i Sverige.

Inom rättsväsendet finns liknande problem. Finland har hälftens så många poliser räknat per/capita som vi har i Sverige, men trots det långt högre uppklarandeprocent när det gäller brott av olika slag. I Sverige jagar polisen brottslingarna, tar in dom och får sedan se dom vandra ut efter att åklagarna valt att släppa dem. Resultatet blir en poliskår som i allt mindre grad ser nyttan med sitt arbete, och väljer att hoppa av yrket. Ärendena samlas på hög på grund av brist på utredare, och en tydlig negativ spiral som skapar oro och sviktande tilltro till det rättsvårdande systemet.

Och inom äldrevården är larmklockorna återkommande. De berörda kallas numera för brukare, ett totalt avpersonaliserat begrepp som borde vara förbjudet, även äldre personer har namn. TV-s granskning av hemtjänst och boende i särskilt boende visar på stora brister i kontinuitet, i läkemedelshanteringen och när det gäller näringsriktig kost.

Så samtidigt som samhället tuffar på och bärs fram som ett mönster för andra länder, ökar klyftorna, inte minst inom den sektor som kallas offentlig sektor.

Det är naturligtvis lönlöst att tycka att det var bättre förr, men något borde man kanske ta till sig, när invandrarna själva i vissa stadsdelar, likställer situationen i Sverige med den i de länder de flydde ifrån.

2017.01.18

Jarl S

Med 5 dagar kvar

Med 5 dagar kvar som president i USA, har Obama i Chicago hållit sitt avskedstal till nationen, och till de många som sett honom som sin president.  Ett bejublat avskedstal, som sammanfattade hans 8 år vid makten, vad han åstadkommit under de åren. Men det var också ett tal till demokratins försvar, och en hyllning till de som följt honom på färden. Då i synnerhet hans fru och flickor, samt vice presidenten Biden.

I ett öppet brev skriver också förre presidenten Georg Bush döttrar, numera unga vuxna kvinnor, till Obamas döttrar. Det är ett varmt och gripande dokument av delade erfarenheter i rollerna som ”first kids”, en roll som också den kan vara svår att bära, men som flickorna i de båda administrationerna burit med värdighet och klokskap. Sök brevet på Facebook eller You Tube, det är väl värt att läsa.

Men det är nu också 5 dagar kvar till att Donald Trump skall skrivas in som USA-s näste president. Ett presidentskap som bygger i hög grad på rysk påverkan i valrörelsen, och oblanser i det amerikanska valsystemet som gör att Hillary Clintons 2,8 miljoner fler röster i valet inte räcker. Demokratins normala regler om rösters lika värde är satt ur spel i det amerikanska valsystemet.

Nu fruktar alltfler för vad som komma skall. Protesterna haglar från tv-s satirprogram till demonstrationer på gatan. http://occupydemocrats.com/2017/01/15/michael-moore-just-told-trump-top-6-reasons-hes-illegitimate-president-2/. Inklistrad länk är i det avseendet både talande och skrämmande.

Trump blir en president som är helt oförutsägbar, som ändrar ståndpunkt ständigt och med kort varsel, och har ett enormt behov att lyfta sitt ego. Han avskyr kritiskt granskande press.

Nu börjar också ledande republikaner inse, att partiet bara var en språngbräda för Trump. Det är inte republikansk politik han vill driva, det är den egna politiska övertygelsen. Och för att nå det målet måste han marginalisera Senatens och Representanthusets inflytande. Därav valet av ministrar, val som har markerat avstånd till det traditionella politiska etablissemanget. Men också ett lagbygge där vit manlig miljardär är en tydlig merit.

Om Trump skall driva landet som han i ständig konflikt med fackliga intressen, styrt sina bolag. Då kommer väldigt många att bli förlorare. Nedmonteringen av Obama-Care, är ett första steg som nu får många Trumpväljare att ångra sina val.

2017.01.15

Jarl

En ny stjärna född!

För vänner av svensk skidsport, har den första veckan av januari varit en högtidsstund. Tour de Ski, den största av prövningar gick då av stapeln ännu en gång. De svenska framgångarna har inte varit särskilt stora under senare år. Vi minns Charlotte Kallas bejublade klättring och vinst 2008, sedan dess har vinsterna uteblivit. I år fick hon en värdig ersättare på tronen som framtidsnamn i sporten.

Stina Nilsson, som i 4 av deltävlingarna spurtade ner de övriga konkurrenterna, orkade inte stå emot anstormningen i den långa och hårda slalombacken den sista dagen, men hon är väl värd att hyllas för sina många delsegrar, fler än någon annan svensk varit i närheten av.

Charlotte Kalla har fått en värdig efterträdare som landets främsta kvinnliga längdåkare, i den av så många älskade skidsporten. Om några veckor väntar nya stora tävlingar, VM i finska Lahtis. Låt oss hoppas att framgångarna fortsätter, och att sporten kan rensas från de som inte förmår tävla utan att dopa sig.

2017.01.11

Jarl

Putins triumf

Det nya året har startat som det gamla slutade. Åtminstone i avseende på det internationella relationerna, vem hade väntat sig något annat.

Amerikansk underrättelsetjänst, med sina väldiga resurser tekniskt och personellt, har konstaterat det som diskuterades redan under primärvalsprocessen, nämligen att ryska cyberattacker utnyttjade det öppna samhällets hunger efter nyheter. Man placerade falska påståenden i mediala kanaler, vilka ivrigt plockades upp som scoop av det öppna samhällets press. Man spred riktad information som man hackat sig till genom att ta sig in på främst demokraternas mailservrar. Den vägen komprometterade man Hillary Clifton och styrde opinioner i Donald Trumps riktning.

I hur hög grad detta var inplanerat i samverkan med Trump och hans närmaste redan på ett mycket tidigt stadium, får vi inte veta ur den officiella rapportering som släppts. Men troligen vet man mycket mer om detta än som lämnats ut till media.

I Ryssland hånas och skrattas det åt det man menar är amerikansk hybris. Man gör det med vetskapen om att man med sitt agerande har medverkat till en splittring i det amerikanska samhället, som man inte sett sedan medborgarrättskampens 1960-tal.

Och Trump tar öppen strid mot de som ifrågasätter hans prisande av det ryska ledarskapet. Hur den tvekampen kommer att avslutas, och hur det här kommer att lösas i det politiska ledarskapet i Senaten och Representanthuset återstår att se, men valet står nu mellan ett auktoritärt ledarskap i USA, utvecklat och kopierat på det ryska. Eller att parlamentet, så som man gjort med Obama, med sina befogenheter blockerar Trumps galenskaper.

För tyvärr är det nog så, att får duon Putin/Trump möjligheten att skapa en ny världsordning, då kommer Syrienkriget att bli en västanfläkt i form av konflikter. Nog är det en tragedi, att också i världens tidigare ledande demokrati, nu en person som föraktar demokratin som samlevnadsform tar över presidentskapet.

2017.01.08

Jarl

Reform i baklås

Att lära är att förstå. I det avseendet och med de historiska glasögonen på, har det varit mycket intressant att läsa den siste sovjetledaren Michail Gorbatjovs bok med titeln ”Som jag minns det”. Den skildrar hans liv från barndom i en liten by i östra Ryssland, till tiden då han var en världsledare, och den kamp han förde för att leda landet bort från envälde till demokrati. Mot den bakgrunden fick han också Nobels Fredspris, och blev utsedd till världens viktigaste person när han stod på topp, och innan de krafter som ville annat med den ryska utvecklingen tog över ledarskapet.

För undertecknad följt medias rapportering under årtionden, och också under drygt 10 år hade delar av mitt arbete med Ryssland som bas, var ändå boken klargörande på många punkter. Den reformering som Gorbatjov initierade när han tog plats i det ryska ledarskapets inre kretsar, döptes där till perestrojka. Ett ord som i grunden stod för en omvälvning av ryskt samhällsliv som skulle i högre grad bygga på demokratiska val, och en ekonomisk omprioritering. I det ryska samhället under kalla krigets sista år slukade det militärindustriella komplexet enorma resurser, både ekonomiskt och när det gällde intelligentsia. Resultatet blev en allt fattigare befolkning, brist på varor al alla slag i butikerna, från livsmedel till bilar. Missnöjet med landets styrelse var omfattande och svaret skulle bli perestrojkan.

För att nå det målet måste man också öppna upp för det demokratiska samtalet i unionen, det steg som med ryska kallas Glasnost. Glasnost gav media och medborgare frihet att komma med sina synpunkter, och gav landet under några år det som vi kallar åsikts och yttrandefrihet. En frihet som på sikt också blev del av reformarbetets fall.

Om inställningen till reformarbetet från början i hela ledarskapet var enigt och tydligt, förändrades det över tid. Runt om i landet satt mängder med politruker, byråkrater och personer som kände sin verksamhet hotad och ifrågasatt. Personer som vant sig vid, och satsat på den politiska plattformen, och oavsett dess värde såg den tryggheten viktigare än den osäkerhet som perestrojkan medförde.

På sikt skulle det komma att innebära först den statskupp som Boris Jeltsin initierade, vilken förde till Gorbatjovs avgång, senare att de ryska säkerhetstjänsterna tog över ledarskapet via Putin. Resultatet ser vi nu i allt högre grad. Gorbatjovs försök att skapa en välmående demokrati av västerländsk modell i Ryssland, en modell där fred och frihet blev ledstjärna har nu vänts till sin motsats.

Med Putin och hans ledarskap är såväl Perestrojka som Glasnost förpassade till historiens soptipp, och det militärindustriella komplexet har återigen huvudfokus i landets agerande. För den som vill fördjupa sig i den problematiken, finns mycket skrivet. Återigen har vi i Ryssland ett ledarskap med mängder av blod på sina händer, från de krig man fört i Tjetjenien, Georgien, Ukraina och Syrien. Från nerskjutning av civila flygplan till mord och bombningar av det egna landets medborgare och opposition.

Och återigen är vi på väg i en riktning där vapenmakt prioriteras framför fredlig samexistens.

Gorbatjovs bok är väl värd att läsas.

2017.01.04

Jarl

Nytt År 2017

Nytt år och nya förväntningar. I större delen av världen, den som delar vår kalender, firas det nya året in med fester och tal. Mycket av förhoppningar läggs in i det nya, ett tidens barn som tar plats i vår värld.

Samtidigt släpar vi på den ballast som det gamla fört med sig. Och egentligen är ju det nya en chimär, en väl behållen sådan. Tiden är ju egentligen ett aldrig upphörande flöde där allt vi gör, alla beslut griper in i varann.

Men låt oss för all del få tro på och njuta av drömmen att det gamla är borta och framtiden är ny. I någon mån är det ju så. Det är nämligen bara framtiden vi kan bestämma över.

Fredsmonument Hiroshima

Så låt oss slippa de terrorbombningar som Ryssland sysslat med under året som gått. Låt oss slippa se blodiga barn grävas fram ur ruiner av bostäder och sjukhus.

Låt freden och friheten bli bestämmande i besluten världens ledare tar. Och låt oss slippa en ny kärnvapenkapplöpning mellan de stora militärmakterna.

Det om något skulle ge utrymme för de välståndsbringande krafter världen så väl behöver.

2017.01.01

Jarl