Gravplundring?

Har man rätt att bryta mot urkunden, viljan i ett testamente? Eller är det liktydigt med brott mot urkunden, uttryck för gravplundring?

Frågan har aktualiserats av följande.


I ”framgångskommunen” Örnsköldsvik fick man för ett antal år sedan en generös gåva i form av ett antal miljoner kronor från en avliden man med rötter i bygden. I testamentet angavs också entydigt och klart att gåvans avkastning skulle användas för vissa ändamål i givarens geografiska hemtrakt. Eftersom det handlade om tämligen stora pengar, var det tydligen attraktivt nog för kommunstyrelsens ordförande Elvy Söderström att själv sätta sig i ledningen för den stiftelse som bildats för att fördela pengarna. För att ge medborgarna i det geografiska området som avsågs för gåvan inflytande över de beslut som fattas, har man också inrättat en referensgrupp med just det mandatet.

Nu visar det sig att kommunen lyft ut ett betydande belopp ur stiftelsen, närmare bestämt 640.000 kronor, plussat på några skvättar kommunala pengar och i samarbete med landstinget vill överföra testamentets mandat att gälla ett långt större geografiskt område. Utan någon förankring i referensgruppen och utan varje tvivel handlar det om brott mot viljan så som den uttryckts i testamentet.

Gravplundring blir inte mer smakfull för att den leds av ledande politiker.

2008.01.30
Jarl Strömbäck

Personval eller ej?../Voters choice of person?

De som följt min blog har säkert noterat att jag återkommande har angripit den ryska avvecklingen av demokratin. Men angrepp på processer avsedda att öka demokratin görs också i vårt land, så tillåt mig att kommentera det.

Sedan valet 1998 har vi haft personval i vårt land. I det första valet var de som kryssade sig för en kandidat 30 %, i det senaste valet hade det minskat till 22 %. Den utvecklingen görs nu till utgångspunkt för en i och för sig angelägen granskning av den pågående grundlagsutredningen.

Personvalet i sin första fas möttes av både nyfikenhet och hopp av demokrativänner när det infördes. Men det fanns redan från början en stor skepsis från deras sida som i nomineringsarbete och den interna maktkampen i partierna varit vana att styra och beställa. Därför försågs personvalet med spärrar. I riksdagsvalet sattes spärren till 8 % av de röstande på respektive lista för att en kandidat skulle räknas som personvald och kunna ersätta en högre upp placerad kandidat. Det här har medfört att mycket få av riksdagens 349 ledamöter är personvalda.
I 1998 års val var de 12 personer, i det senaste valet endast 6. Mot den bakgrunden borde rimligen spärrgränsen sänkas eller tas bort helt för att göra personvalet attraktivare för både väljare och valda. Men så ser inte stora delar av det demokratiska etablissemanget på saken. Nu ser man istället ett tillfälle att i grundlagsutredningen helt enkelt slopa personvalet och återgå till det klan-styrda demokratisystem som utgör partiernas inre arbete.

Så länge valberedningar, media och väljare blundar för att valledning och val blir en familjeangelägenhet vilket förekommer,har vi ingen verklig demokrati i partierna. Jäv kan knappast manifesteras på ett bättre sätt. Att personangrepp dessutom blir ett slagträ riktat mot dem som kan tänkas hota dynastin, visar bara på den brist på respekt för demokratiska spelregler som skapar politikerförakt. Den ryska utvecklingen har sina blågula vänner?

Om personvalet slopas återuppbyggs en mur mellan partiernas interna process och väljarnas möjlighet att påverka. Vill man ge demokratin en verklig chans att utvecklas, då måste spärrarna i valen slopas. Bara så kan vi påtagligt vitalisera valrörelserna och ge väljarna mer av makt och förtroende.

28.1.2008
Jarl Strömbäck

Voters choice of person!

Those who followed my blog have certainly noted my criticism of the ongoing dismantling of the Russian democracy. However, attacks on the processes meant to increase the democracy in elections is not unknown in our country, here comes some views.

In the last three elections to the national parliament, voters have had the possibility to choose their own candidate. In 1998 this possibility was used by 30% of the voters, while only 22% voted for their personal candidate in 2006 elections. This development is now one of the points to be scrutinised by the ongoing review of the constitution.
Voters choice of their candidate was a reform met with a lot of sympathy by friends of democracy when introduced. But there were even those within the parties who were opposing the system in fear for parties to loose influence over the political process. For this reason the choice of personal candidate was given a barrier of 8%, meaning that any candidate has to have at least this amount of personal votes in order to pass a candidate higher up on the voters list. The result of this has been that very few of the members out of the 349 in the parliament of Sweden holds a position based on passing other nominees due to the personal vote.

In the election in 1998 those were 12, in the recent election only 6. Based on this development a reasonable argument would be to make the voters personal vote more attractive by taking away the 8% barrier. But this is not the way a large part of the political establishment sees things. Now they see an opportunity to delete the possibility for personal votes at all as part of the work done in the review of our constitution.This would mean that our country goes backwards to the stage were clan-type political leaderships becomes a ruling part of the various party’s internal affairs.

As long as election committees, media and voters accept that elections become a family affair where one hand rules the party while the other hand candidates to the well paid parliament, we do not have any real democracy in the parties. Lawful ground of disqualification could hardly be shown more openly. With this follows logically personal attacks on those who impose a threat to the dynasty, lack of respect for democratic rules and voters turning away from politics. The Russian development has their Swedish friends.

A wall will be raised between the voter’s interest to influence on the vote of candidates, and the internal interest of the parties, if voter’s choice of candidate is taken away from the voters.
To give democracy a chance for development, the barriers in the personal vote has to be erased. This is the only way to vitalize our elections and at the same time give voters more of power and confidence.

2008.01.28
Jarl Strömbäck

Ta strid för Själevad vårdcentral!

Ibland prövas lojaliteter mer än annars. Stormötet i Själevad den 24.1 avseende vårdcentralen där var ett sådant tillfälle. Skall man som tjänsteman företräda sin arbetsgivare in absurdum, även om man vet att de beslut man fattar skadar den verksamhet man bedriver?

Primärvårdens högste tjänsteman Lennart Moberg rosade med rätta verksamheten vid Själevad vårdcentral. Den verksamheten har nyligen prisats för sitt arbete med att introducera nya allmänläkare i yrket. Med rätta bör vårdcentralen ges titeln ”landstingets bästa” i det, men också andra avseenden. Man har en utmärkt bemanning och tillgängligheten är hög. Stödet från allmänheten bekräftades också av de 4700 röster som på kort tid insamlats som stöd för vårdcentralen.

Och ändå vill Moberg och den politiska majoriteten lägga ner den? De ekonomiska skäl man anförde bygger på att man med det spar mindre än 2 miljoner på årsbasis. Den siffran tål säkert en ytterligare prövning. Men även om den skulle stämma, så innebär det att man vill rasera en väl fungerande verksamhet för att spara mindre än 2 promille (tusendelar) av primärvårdens budget, och 0,3 promille av landstingets hela budget som är ca 6000 miljoner kronor. Det är rimligen i sammanhanget närmast försumbara belopp.

Sjukvårdens problem i vårt län löses inte genom att förstöra väl fungerande bassjukvård på behövda och väl förankrade vårdcentraler. Vårdcentraler som dessutom visar positiva bokslut i sin verksamhet. Som medborgare har vi alla rätt att kräva av politiker och ledande tjänstemän att de har mod och kraft att försvara bassjukvårdens plats och närvaro.

Beslutet i den här frågan blir i allt väsentligt en fråga om just detta.

25.1.2008
Jarl Strömbäck
Landstingsledamot
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Spännande tider../Thrilling times!

Hand i Hand mot framtiden


Under den närmaste tiden avgörs om politikerna i de fyra nordliga länen kan enas om att bilda en gemensam region. Inte oväntat kanske, har motsättningar uppstått nu när besluten måste fattas. Det går inte längre att i tysthet hoppas att stormen skall blåsa över.

De som vill fatta varandras händer över länsgränserna tror på samarbetet. De tror på den gemensamma nyttan och vidsyn och solidaritet ges stort utrymme. ”Låt oss lägga grunden och arbeta vidare med alla de praktiska frågor som kräver sin lösning”, är mottot för dem. Samarbete är ju en svensk paradgren i allmänhet. Det demonstreras i FN, i internationella organisationer liksom i globala företag och EU. Det borde också få ge kraft och inflytande till vår del av landet.

Men motelden kommer inte oväntat från delar av länen, främst i söder. Där är argumenten att man inte känner någon samhörighet med de från norr. Att man riskerar att mista inflytande över utvecklingen. Närsyntheten får ersätta vidsyn och misstro får övertrumfa tilltro till det regionala projektet.
Som en bristfällig slöja att gömma sig bakom lyfts det öst-västliga Mittnordensamarbetet fram. Men det motsvaras i än högre grad i norr av Barentssamarbetet och Kvarkensamarbetet. Norrbottens- respektive Västerbottens län ser inte de som hinder för en norrländsk region. Skenargument förblir ändå skenargument.

Skall det politiska ledarskapet förmå att lyfta sig ur invanda roller och gammal hävd, eller fastnar rörelsen i förändringsrädslans träsk.
Utvecklingen de närmaste veckorna blir onekligen intressant att följa.

2008.01.22
Jarl Strömbäck
Misstro-distrust

Within short politicians of the four northernmost counties in Sweden will decide whether or not to join together in a regional organisation. Not unexpectable however, differences of opinions has aroused now that decisions are to be made. The time is over to hide, attempting the storm to cease.

Those who want to join hands over the county borders believe in the cooperation. They believe in the value of common benefits as well as a broad-minded attitude and solidarity. “Let us form a base for and start working with all the practical aspects who demand a solution”, is their motto. Cooperation in general is known to be a Swedish quality demonstrated by our work and participation in UN, in international cooperation’s as well as global businesses and EU. It ought to be applicable and give strength and influence also to our part of the country.

But the opposition comes, not unexpectedly from parts of the counties, especially in the south. There the arguments are based on the feeling of not having any relation to those in the north. A fear for loosing influence over the development adds to this. Nearsightedness allows replacing broadmindedness and mistrust allows replacing trust to the regional project.
As a defective Vail to hide behind, the east-west cooperation “Mittnorden” is framed. However similar projects larger than that, the cooperation on the Barents and Kvarken regions are not seen as an obstacle by the counties in the north although they are deeply involved in them.
False arguments remain false arguments!

Will the political leadership be able to leave old habits and roles or will the get stuck in the mud of fear for change?
The development over the next few weeks will no doubt be interesting to follow.

2008.01.22
Jarl Strömbäck

Svart o vitt i politiken../Black and white in politics!

Just nu pågår primärvalen i USA. De är mycket intressanta, rent av spännande att följa för dem som likt undertecknad är intresserad av politik. Varje primärval kan ses som ett lopp i världscupen i skidor om man så vill. Till slut koras en vinnare och då har det skett i stor öppenhet. Med en opartisk, nåja i stort sett, spegling i pressen. Sedan kommer presidentvalet och de två ledande partiernas kombattanter kommer att mötas i öppen och ärlig kamp om vem som de kommande 4 åren skall få leda världens mäktigaste nation. Det är en ljus bild av politikens hantverk på vägen från gräsrotsnivå till maktens korridorer.

I en annan del av världen, och betydligt närmare oss skall den ryska nationen, eller egentlighen ryska federationen välja sin president. Några primärval existerar inte. Inte heller några obundna media av betydelse. Några partier eller kandidater med möjlighet att konkurrera med den utsedde ledaren finns inte och kommer inte att finnas. För skillnaden är att den öppenhet och demokratiska förankring som under Jeltsin-åren var på väg, nu helt raserats av en makthungrig elit i landet.

Olika typer av spärrar har gjort det näst intill omöjligt för en opposition att överleva, än mindre växa sig stor och stark. Den självständighet för regionerna som konstitutionen föreskrev har nedmonterats. I så måtto är Ryssland idag en spegelbild av det sovjetiska systemet i kinesisk tappning. Statskapitalismen är mottot för tiden och dess budbärare och förgrundsgestalt, Vladimir Putin utpekas av analytiker som en av världens rikaste män. Genom bulvanföretag har miljarder i dollar, tagna från oljeinkomsterna i landet lagts på konton vilka kontrolleras av Putin och hans närmaste vänner.

Presidentvalet i USA är trots sina brister en fest för demokratins vänner. Valet i Ryssland endast en demonstration av det politiska förtryckets metoder. På det sättet representerar de båda makterna svart och vitt i politiken.

20.1.2008
Jarl Strömbäck



Black and White in politics!


At the moment Primary elections are going on in the USA. They are interesting, even thrilling to follow to those interested in politics like myself. If you like, every primary election can be compared with a race in the world-cup of skiing. Finally a winner is going to emerge as a result of a transparent democratic process. And under the continuous scrutiny of a press and other media.
Later this year comes the presidential elections and the combatants of the two leading parties will meet in an open and struggle to win the confidence of the voters. And thereby also the possibility to lead the most powerful nation of the world for the next 4 years. It’s a bright scene of the process of democracy from the grassroots level to the corridors of power.

In another part of the world, and much closer to us the Russian nation, or in fact the Russian federation is to vote for president. But here you see no primary elections. All major media is controlled by the state and works on its orders. Candidates or parties with real possibilities to challenge the ruling group does not exist and will not exist. The transparency and the democratic framework created in the Jeltsin years, has in recent years been totally dismantled by the power-hungry elite managed by Vladimir Putin.
Different types of barriers have made it close to impossible for any opposition to survive, not to mention growing strong. The independence for the regions the constitution regulated has been dismantled. In essence Russia today is a mirror of the soviet system in its Chinese dress. State capitalism is the motto for the time being and Vladimir Putin its messenger and leader. He is also now mentioned being one of the world’s richest persons. In only 8 years he managed to reach this position based on oil-and gas money. Through different off-shore companies billions of dollars has been moved to accounts controlled by Putin and his friends.

The presidential elections in the USA are, despite their deficiencies a fiesta for friends of democracy. The elections in Russia is merely a demonstration of the methods of political oppression.
From these points of view they represent black and white in politics.

2008.01.20
Jarl Strömbäck

Stympa inte primärvården

Som fullmäktigeledamot i landstinget känns det frustrerande ibland att information i viktiga frågor förmedlas, inte av landstinget utan av pressen. Till dags dato har undertecknad inte fått någon officiell information eller motivation till förslaget att lägga ner vårdcentralen i Själevad från landstingsledningen. Mot den bakgrunden blir det givetvis svårt att försvara de beslut som nu cirkulerar i pressen.

Men i ropen på nya friska pengar till vården finns det anledning att göra jämförelser med andra närstående landsting. I det långt större länet norrbotten och med samma befolkningsunderlag i stort sett som i vårt län driver man 33 vårdcentraler och 5 akutsjukhus till en kostnad som är väsentligt lägre för skattebetalarna i länet än vad fallet är i vårt län. Med en skattesats på 9,42 kronor där jämfört med 10,60 här innebär det att en genomsnittsfamilj i vårt län får betala ca 5000 kronor mer i landstingsskatt än norrbottningarna gör.

Vårt problem i länet måste knytas till organisation och struktur, mer än till de tilldelade resurserna. Nu vet vi att landstinget trots återkommande skattehöjningar blöder. Men det problemet är knutet i huvudsak till de stora sjukhusen. Att stänga vårdcentraler av det skälet blir som att hugga av ett finger när man har ont i huvudet. På kort sikt förflyttas smärtan, men huvudvärken lär inte försvinna.

Landstinget i vårt län gjorde ett grovt misstag när man på sin tid lät bygga ett mastodontsjukhus i Sundsvall avsett för 300 000 länsinvånare. Länet har istället gått bakåt under åren och har nu 243 000 invånare. För att rättfärdiga den investeringen hörs återkommande rop på att skära bort delar av sjukvården i övriga länet. Med andra ord hugger man av delar av sjukvårdskroppen i länet för att tala i anatomiska termer.

Den utvecklingen leder inte till något gott det borde erfarenheterna från nedläggningen av Härnösands sjukhus ha visat. En klok landstingsledning tar nu den utsträckta handen från dem som är intresserade av att ta över ansvaret för Själevad vårdcentral. Vi behöver alternativ till den landstingsdrivna vården också i den här länsdelen.

17.1.2008
Jarl Strömbäck
Landstingsledamot
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-672 76 69
http://liberalavindar.blogspot.com

Förtryckets advokat!/ Solicitor of oppression!

Garri Kasparov-opposing Putin - still alive


Blunda – var överslätande gentemot stormakten och våldet och glöm demokratins värde. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta publicisten Anders Björnssons artikel under SvD Brännpunkt den 15.1. Den är så partiskt osaklig att man kunde tro den var författat på ”Kontora”, FSB: s högkvarter i Moskva.

I sitt nit att stödja Putinregin blundar han för att just denne Putin med stöd från den ljusskygga verksamhet han företräder inom säkerhetstjänsten och delar av militären, totalt har nedmonterat den demokratiska ram som föregångaren Jeltsin trots sina brister ändå förverkligade.

Putin har nationaliserat och tagit kontroll över media i stort sett totalt. Han har utplånat den grad av självständighet som regionerna hade tidigare bland annat genom rätten att själva välja ledning. Och genom manipulation och förföljelse, inklusive mord av politiska motståndare har han sett till att duman helt kontrolleras av stödpartier. Det nyss genomförda valet till duman höll inte de mått som demokratiska val måste mätas med enligt internationella observatörer.
De som idag försöker att opponera sig mot regimen förföljs av säkerhetspolis och inrikestrupper och kallas omedelbart terrorister. Dem har Putin och hans anhang lagstadgat mot på följande sätt.

Moskva den 8 juni 2006: Statsduman antar en lag som ger FSB befogenheter att skicka commandosoldater för att mörda terroristgrupper utomlands.
”Den nya lagen ger möjlighet att efter beslut av presidenten använda FSB: s specialenheter mot terrorister och baser utanför ryska federationens territorium i syfta att avvärja hot mot ryska federationen”, säger Michail Grishankov, vice ordförande i dumans säkerhetsutskott.

Med den lagen som bas mördas oppositionella som Anna Politkovskaja hösten 2006 i Moskva och Alexander Litvinenko några veckor senare i London. Med den lagen som bakgrund går ingen kritiker säker för det paranoida väldets långa arm.
Det bekymrar med rätta svenska rysslandskännare. Att Anders Björnsson nu rycker ut som det ryska förtryckets advokat är skrämmande. Betecknande nog nämns det ryska folkmordet i Tjetjenien inte överhuvudtaget i hans artikel.

Så långt sträcker sig tydligen inte Björnssons känsla för demokrati.

2008.01.15
Jarl Strömbäck

Garri Kasparov opposing Putin - still alive


Close your eyes – overlook the violence by the great power and forget the value of democracy. That’s in essence a way of summarizing the article by columnist Anders Björnsson in the daily paper Svenska Dagbladet on January 15th. The article lacks of objectivity to the extent that it could have been produced by “Kontora”, the headoffice of FSB, the renamed KGB in Moscow.

In his aim supporting the Putin regime Björnsson prefers not to acknowledge the dismantling of the democratic system, Putin is responsible for. This process has been supported by the “under cover” people of the organisation he is part of (FSB) as well as part of the military system.

Putin has nationalized and taken control of media in general. He has wiped out the degree of independence regions had including the election of their leadership. And through manipulation and harassment including murder of political opponents, the Russian duma now is totally controlled by supporters of The Putin -gang. The elections held in December 2007 did not meet the standards for fair elections according to independent observers.
Those who try to oppose the regime today, is met by military and special troops and immediately named terrorists. For those people the Putin - controlled duma has shaped a special law with the following content:

Moscow 8 June 2008:
The state Duma accepted a law giving FSB the authority to send commandos for killing of terrorist groups abroad in other countries.
“The new law gives the president the right to use FSB special units against terrorists and their bases outside Russian federation territory for the sake to eliminate threats against the Russian federation” says Michail Grishankov , vice president of the duma security council.”

With this law as motive, opposing leaders are murdered, Anna Povlitkovskaya in Moscow late 2006, and Alexander Litvinenko in London a few weeks later among others. With this law and the presidents permission, no-one is anywhere in the world safe from the paranoid violence of the Russian state.
This worries friends of Russia and Swedish experts of Russia a lot. Anders Björnsson now takes the position as a solicitor for the Putin regimes oppression of democratic values which is amazing.
To be noted is also that he does not with a word mention the Russian genocide on the chechenian people in his article.

So much for his sense for democracy.

2008.01.15
Jarl Strömbäck

Ett ljus i energidebatten../A light in the energy debate!

Bröd eller bränsle?



En god tillgång på energi till ett rimligt pris är en förutsättning för den typen av samhälle vi vant oss vid att leva i. När nu det liberala Folkpartiet den 11.1 lagt fast kursen för de kommande årens arbete på det området så är det välkommet. I ljuset av klimatpolitikens krav på låga utsläpp av växthusgaser är vår energimix av kärnkraft och vattenkraft exemplarisk. De så länge diskuterade källorna sol, vind och vatten är alltför väder- och klimatberoende för att kunna bli annat än komplement på området.

Bioenergin ser många som en framtida källa av betydelse, inte minst mot bakgrunden av att odling och skörd av biogrödor skulle kunna ge många arbete och inkomster. Men att det inte är en miljömässigt hållbar väg, det bekräftas av alltfler experter. Odling, skörd och hantering skapar i sig stora miljöstörningar. På många områden uppstår också svåra valsituationer över hur råvaror skall användas, till mat för fattiga eller drivmedel för de rika. Till råvara för industrin eller framställning av drivmedel.

Så den inriktning som undertecknad i åratal lyft fram, och också partiet bekräftar innebär att kärnkraften måste få fortsatt förtroende i vår energiförsörjning. På drivmedelsidan bör hybridbilar prioriteras före etanolbilar utifrån sitt mindre beroende av flytande drivmedel. Och rälsburen trafik och sjöfart måste få större utrymme i godstrafiken på bekostnad av den tunga lastbilstrafiken.

I det liberala tankesättet syns ett ljus i en annars av domedagstänkande präglad energi och klimatdebatt. Det är bra om den debatten nu får en mer framtidsorienterad, och mindre katastrofpräglad profil.

12.1.2008
Jarl Strömbäck


Bread or fuel?

A good supply of energy for a reasonable cost forms a basic condition linked to the type of society we are used to live in. When now the liberal party in Sweden stated the direction for its work in the coming years it’s a good thing. In the light of the politics in relation to climate changes and low emissions of greenhouse gases, our energy-mix of nuclear power and hydrogen power is exemplary. For many years the energy-sources sun, wind and water has been on the agenda. They are however too dependent of weather and climates to become anything else but a complement on the energy field.

Bio-energy is by many seen as a future source of importance. Not least given that the growing, harvesting and handling of these crops would create work and incomes to many. However a growing number of experts consider this development as not sustainable from a climatologically point of view. The growing, harvesting and handling of these crops create themselves unwanted effects on the climate. In addition difficult situations of choice will appear based upon how raw materials best are used. Should they be used for feeding of poor people or fuel for cars? To raw material for the industry or production of fuel?

From my own point of view this conflict has been open since years. When the liberal party now acknowledges the problem and supports the future need for nuclear power, including the building of new reactors, this is a welcome gesture. On the transport and fuel side the development of hybrid cars should be given priority more than ethanol cars based on their need for less use of fuel. For goods rail bound traffic as well as shipping should be given more growing space instead of lorry traffic.

In the liberal decision for future planning I see a light in an often dark and pessimistic debate related to energy and climate. Lets hope that this debate now becomes more future oriented, and less impressed by catastrophe.

2008.01.12
Jarl Strömbäck

Tänk positivt i regionfrågan.

Frågan om ett regionalt parlament för de fyra nordliga länen engagerar. I länspressen kan vi läsa fyra norrbottniska politiker i ett ordrikt inlägg och med fokus endast på sjukvården uttala sina farhågor. Enligt dem väntar en katastrof runt hörnet om samarbetet och skapandet av en norrländsk politisk regionbildning blir verklighet.

Regionbildningen i Sverige startade för 10 år sedan med bildandet av region Västra Götaland, för att sedan också följas av bildandet av region Skåne. Har då dessa regioner drabbats av de katastrofer de norrbottniska skribenterna förutskickar?

Jag tar fram Socialstyrelsens och SKL: s 180 sidor tjocka Öppna jämförelser och går igenom tabell efter tabell. Inget tyder på att de boende i de områdena har en sämre sjukvård än den vi har i vårt län. Ur region Skånes skrift ”Att regionalisera med framgång” kan man läsa följande citat,

Regionen är en framgångssaga, som visar att det går att skapa förändringar underifrån bara man samverkar, har tydliga mål och uthållighet.

För oss som följt debatten i landet är det ingen hemlighet att sjukvården oavsett om organisationen kallas landsting eller region har ett behov av ständig anpassning. Tror någon att den processen skulle upphöra om den nuvarande organisationen bestod, eller för den delen om staten tog över ansvaret och fjärrstyrde sjukvården?

Bakgrunden till norrbottenpolitikernas tveksamhet kan nog istället sökas på ett långt mer pekuniärt område. Landstingsskatten i norrbotten är 9,42 kronor att jämföra med 10,60 i vårt landsting. Det innebär att för en genomsnittsfamilj med tillsammans 500 000 kronor i beskattningsbar inkomst, landstingsskatten är 5000 kronor högre i vårt län.

Norrbotten klarar sjukvården i ett långt större län, med i stort sett samma befolkningsunderlag och med fem sjukhus till en betydande lägre kostnad för skattebetalarna än fallet är i vårt betydligt mindre län med endast tre sjukhus. Visst kan det finnas skäl för norrbottningarna att ur ett rent ekonomiskt perspektiv fundera över om det är klokt att liera sig med den som är ”sämst i klassen” av rädsla för att få bära deras problem och en höjd skatt, men säg då det.

Regiontanken bygger på så mycket mer än bara sjukvården. Dit hör också ansvaret för näringslivsutveckling, turistfrågor, infrastruktur och kultur. Allt områden där vi i norr har gemensamma intressen att bevaka och driva.

Varför inte lyfta blicken och tänka positivt. Nog är det väl bättre att bejaka samarbete och utveckling, än att förstärka gränserna mellan länen.

2008.01.09
Jarl Strömbäck
Landstingspolitiker
Relingsvägen 22
891 78 mBonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Public Journalism

Bellman-burlesk samhällskildrare av sin tid.



Varför skriva blog, var frågan som kom vid ett visst tillfälle? Kanske är drivkraften densamma som för ledarskribenter och kolumnister, blev svaret. Skillnaden är att bloggaren inte har betalt för skrivandet.

När företeelsen med webblogg skapades kom den ganska snart att få epitetet ”Public Journalism” över sig. Med andra ord, här hade ett medieutrymme skapats, där skrivaren blev sin egen ansvarige utgivare. Och bloggandet har vuxit väldigt snabbt.
En del ser bloggen som en familjesida, några driver den utifrån speciella intressen som kokkonst, idrott eller mode.

Några har samhällsintresset i et vidare perspektiv som spegel i skrivandet. För egen del har jag funnit en syskonsjäl i DN: s Niklas Ekdal. I nästan allt han skriver delar vi synsätt. Inte minst gäller det utrikespolitiska frågor.

Niklas har en bakgrund i FN-tjänst som del av sin erfarenhetsbas. Undertecknad har arbetat med utrikeskontakter sedan tonåren inom sjöfart och industri. Därifrån kommer också intresset för internationella frågor. Det som händer ute i världen, påverkar också oss förr eller senare.

Och så den viktigaste drivfjädern i skrivandet. Nyfikenheten, folkbildningstanken och tron på det fria ordet.

2008.01.08
Jarl Strömbäck


Public journalism.

Bellman- a burlesque describer of his days.


Why blogging, was the question raised at a certain occasion? The answer was, probably the motivation is similar compared to the same for editors and columnists in general. The difference is that the blogger isn’t paid for the writing.

When the webblogg was introduced, it was given the name Public Journalism as a way to explain its possibilities. Now there was an area within media where the writer himself became his own responsible editor. And the blogging has grown rapidly.
Some writers use the blog as family mirror. Some use it for special interests like cooking, sports or fashion.

Some has public interests at large as their guide for the blogging. As regards myself I read with great interest Dagens Nyheters (Swedish Daily News) Niklas Ekdal. In most of the views he holds I agree.

Niklas has a background and experience serving with the UN forces. As for myself I worked with international contacts since my teens, both in shipping and industry.
From this experience comes the interest for global developments. What happens out there will sooner or later affect also our lifes.

But the most important motive for blogging is curiosity, a desire to spread certain views and a strong believe in the freedom of expression.

2008.01.08
Jarl Strömbäck

En stjärna föds../A star is born

Jag måste medge att intresset för lagidrotter inte är mitt största. I synnerhet inte de som i likhet med ishockey har våldet mot medspelarna som ett bärande element. Desto starkare är min aktning för de individuella sporterna. De som fordrar disciplin, engagemang och hårt arbete för att leda till framgång. Skidor på längden är en sådan sport.

Med 14 vasalopp i bagaget som motionär vet jag att skidåkningen kräver väldigt mycket av träning för dem som väljer att satsa på idrotten. Längdskidåkningen kräver enormt mycket träning av sina utövare om man vill bli riktigt bra. Därför är det med stort hjärta jag tagit till mig Charlotte Kallas fantastiska bedrifter under ”Tour de ski”- veckan. Från en undanskymd plats bland de unga, har hon nu klivit fram som en världsstjärna, och som hon gjorde det! Åkglädjen och energin sprutade i spåren av hennes framfart. Med glädje och ödmjukhet möter hon pressen efter målgång och sin övertygande seger.

En stjärna är född, och låt oss hoppas att hon får bäras vidare av samma barnsligt härliga entusiasm också framöver. Som ett gott exempel för de många unga som fortfarande har långt kvar på sin väg mot framgång, men som behöver henne som ett efterföljansvärt exempel.

2007.08.06
Jarl Strömbäck



I have to admit that my interest for team-sports is limited. In particular when it comes to those who has violence against the opposite team as a fundamental part. On the contrary, my admiration for individual sports is strong. In general they require discipline, engagement and a lot of hard work in order to lead to success. Cross-country skiing is such a sport.

With my own experience from 14 Vasa-races (95 km) I know that skiing requires lots of training by those seeking to be stars on this field. From this point of view I have taken Charlotte Kalla to my heart after her fantastic achievements during the “Tour de Ski”- week. From being only one by other young skiers, she proved to be the best. And she did it in a magnificent way. The joy for skiing and the energy spouted the tracks of her speeding. Afterwards her convincing victory, she met the press and media, humble and with a sense of childish happiness.

A star is born, and let’s hopes she will carry on her success with the same brilliant enthusiasm in the future. She will then be a focus point to the many youngsters who in the future will need her as a good example in their own struggle for success.

2008.01.06
Jarl Strömbäck

Allians ifrågasatt!

Vid årsskiftet påbörjades alliansregeringens andra år vid regeringsskutans roder.
Tiden sedan valet 2006 har varit en tid kantad av prövningar. Statsråd vilka knappt hunnit in i regeringskansliet har lämnat på ett mindre smickrande sätt. Opinionsmätningarna gav inte regeringen ens den smekmånad man brukar tala om innan siffrorna började falla. Och förvåningen hos regeringsföreträdare över den utvecklingen är säkert äkta. Man hävdar med emfas att man nu levererar det man i valet lovade att göra.

Vari ligger då orsaken till den alltmer ökande misstron mot alliansregeringen? Tolkningen av olika budskap är inte alltid lätt. Regeringen väljer att redovisa sin tolkning av utvecklingen i regeringsarbetet. Väljarna har sannolikt en annan bild av vad man anser och trodde att man lade sin röst på. Några exempel kan vara på sin plats.

De många som under åren lyssnat på löften om ett borttagande av fastighetsskatten, fick istället uppleva ett beslut som innebär att ett flertal av landets villaägare nu får bidra till att minska skatten för de med allra dyrast boende. Den lösningen fanns inte på bordet i valögonblicket.
Energifrågorna har stort fokus bland i stort sett alla i samhället. För de som skall betala för elektrisk energi tillkommer ökade kostnader genom höjda skatter i produktionsledet. De förhoppningar enskilda och företag haft om en lättnad på det området har gruvligt kommit på skam. Och av löftet om lägre skatter på drivmedel, förvisso knutet till ett av partierna, blev istället höjd skatt och därmed ökade kostnader vilka de flesta inte kan rationalisera bort.

Beslutet att konfiskera de fackanslutnas extra försäkringar, genom att göra motsvarande nerdragningar på utbetalningar av de offentliga stödsystemen blir till en spik i kistan i relationerna till facken och deras medlemmar. Och de skärpningar av ersättningssystemen som avser att tvinga människor att söka arbete på annan ort, även om det innebär att sociala nätverk viktiga för den enskilde slås sönder leder till att regeringen får en stämpel som hjärtlös även av många borgerliga politiker.

Regeringens nuvarande svårigheter har knappast med några misslyckade rekryteringar av statsråd att göra. Den stormen blåste snabbt över. Det handlar istället om tunga och viktiga politiska frågor kopplade till väljarnas känsla av igenkännande och trygghet. När man så grundligt trampar på de värdena som man gjort under tiden sedan valet, då borde man inte förvåna sig över opinionsläget.

2008.01.04
Jarl Strömbäck