Syrien i fokus

Gårdagens gala i globen med fokus på insamling av medel till flyktingkatastrofen i Syrien, var viktig och bra. Samtidigt tydliggjordes av Hans Rosling katastrofens innebörd i vida perspektiv på ett utomordentligt pedagogiskt sätt. De 40 miljoner som samlades in kommer säkert att bli till stor nytta, men det hjälper lite när behoven inom UNHCR är 37 miljarder, av vilka fattas 25 miljarder.. 

Och resultatet av det glappet blir att allt fler väljer antingen att ansluta sig till de krigande på någon sida, eller att göra resan med alla dess risker till ett hägrande bättre liv i Europa. Betecknande är i det sammanhanget att kostnaden för flyktingmottagandet i vårt land beräknas till 500 kr/dag och individ, medan motsvarande kostnad för de i närområdet är 25 kr/individ och dag, av vilka man nu har endast 10 kr.

mannen bakom våldsutvecklingen

Med all respekt för alla sångnummer och försök att manifestera medmänsklighet, så var ändå Roslings framträdande en dörröppning till de komplex som Syrien är idag. När nu FN sitter med världens ledare på plats i New York, kan vi bara hoppas att man där når någon form av kloka beslut, med betoning på en fred där nyordning och demokrati ges plats.

Den syriska ledningsmodell som exciterat de senaste 50 åren, med envälde och ett korrupt rättsystem var inte längre gångbart i en modern och uppkopplad tid, därav kraven på demokrati för ca 5 år sedan. Då fanns alla möjligheter att omstöpa landet till en stark och bärkraftig demokrati i mellanöstern. Istället valde den i England utbildade Bashar Al-Assad att lyssna på fel rådgivare, och välde våldets väg istället för demokratins väg.

Återigen får vi bevittna resultaten av en sådan utveckling. En nåd att bedja om nu är att också Rysslands Putin inser att lösningen inte ligger i ökat stöd till den korrupta ledning som bombat och fördrivit sitt eget folk. Dags nu för FN att möta upp till de högtravande målsättningar som var grunden till dess skapande.

2015.09.30

Jarl

Gammal och ung!

Mor Karin är gammal. Häromdagen fyllde hon 98 år. Lilla Tova är ung, snart fyller hon 3 år. På äldreboendet valsar hon runt med gamla Karins rullstol. När lillan vill att Karin skall sitta på stolen gör hon det, och skrattar förtjust över snurrandet som lillan åstadkommer trots sina små krafter. Glädjen står högt i skyn en stund när ungdomen, barnet kommer till den gamle. I nästa stund är glömskan där, visst var det ett barn här? Vad heter du? Jasså är du min dotter, ja det är du ju? Beroendet är det gemensamma bandet mellan barnet och den gamle. När ålderns höst drar sin slöja av glömska över det tidigare så skarpa sinnet, då ökar beroendet. Precis som barnet behöver stöd och hjälp i sina första år, så är också behovet de sista åren. Den påminnelsen behöver vi alla som en del av vår fostran i ödmjukhet. Och så insikten av att det finns en glädje också i det skedet. Det gäller bara att skapa den, och i det har det lilla barnet en nyckelroll. Det unga och det gamla i lycklig förening. Lek med en rullator kan bli något att minnas också för den som står mitt i livet. 2007.07.29 Jarl Strömbäck