Kultur och politik

 

Lördag morgon denna sista dag i månaden januari. På morgonen skidåkning i fina vita spår. På eftermiddagen kommer snöovädret, sikten reduceras till några hundra meter, det kommer att bli mycket snöskottning. När det kvällas blir det bil 3 mil ut i den norrländska skogen till en bygdegård. Där väntar en fin buffémiddag och efteråt Hoffmans Äventyr i direktsändning från Metropolitan i New York.

Så möts kultur och obygd i vår globala tid. Och trots vädrets påverkan, blir det troligen fullt hus också ikväll, så brukar det vara.

Annars går gärna tankarna till det liberala parti undertecknad anslöt till för drygt 20 år sedan. Då under ledning av socialliberalen Bengt Westerberg. En person som gjorde starka avtryck i politiken under de korta år 1991-94 som han fick vara ansvarig för det sociala i vårt land.

Efter mellanspelet med ett par andra ledare, fick så majoren Björklund förtroendet att leda partiet. Socialliberalism byttes mot kravliberalism, om det nu finns något som kan kallas så. På skolans område skulle stora förändringar ske, till det bättre var det tänkt. Men aktiva utövare, också i undertecknads personliga nätverk, var mycket skeptiska till den politiska kompassen.

Mycket riktigt kom inte h den positiva omsvängning man troligen förväntat sig. Trots 8 år i ledarskapet av skolan, brottas man med samma problematik av dåligt ledarskap, otillräcklighet och bristande kunskapsresultat. Och nu handlar det om förändrat fokus. I oppositionsställning gör man nu kravpolitik av integrationen av våra ”nya svenskar” till en ny hvudfråga.

Om man då varit seriös borde man riktat kraven mot den byråkrati som är ansvarig för de årslånga integrationsprocesserna, och deras misslyckanden. Men i majoren Björklunds tolkning av det liberala budskapet riktas pekpinnarna mot de som har den absolut minsta makten i det avseendet, nämligen den lilla beroende människan.

Dessbättre finns de liberaler som ser saken annorlunda, och förhoppningsvis kommer det landsmöte som jag var del av under ett antal möten, nu att göra en annan tolkning av budskapet. Om den omsvängningen medför att också majoren får ständig permission, för att tala med den vokabulären, är ingen skada skedd.

Snarare vore det en välgärning för ett parti som är på väg att helt mista sina ideologiska rötter.

2015.01.31

Jarl Strömbäck

Välkommen brottsutredning

För ett par dagar sedan kunde vi i riksnyheterna ta del av nyheten att ekobrottsmyndigheten nu startat en brottsutredning av Sekab-affären, kopplad till det politiska systemet i Örnsköldsvik och dess ledarskap. Det är verkligen på tiden, engagerade medborgare gav ekobrottsmyndigheten omfattande information om de svindlande affärer kommunledningen sysslat med redan 2011-2012. Då fanns intresse i myndigheten för att lyfta frågan, men materialet var för omfattande, man vågade inte ta på sig uppgiften.

Kanske är det så enkelt att det behövdes ett timslångt program i tv-s Uppdrag Granskning för att väcka intresset igen, och söka de angreppspunkter som rimligen finns givet den ytterst märkliga förskingring av offentliga medel som är kopplad till kommunens ledarskap. En förskingring som drabbar kommunens medborgare med bristande resurser inom i stort sett alla områden utom stödet till den lokala gökungen, MoDo-hockey.

Det är nog ingen tillfällighet att ledande befattningshavare i kommunen kommit och gått så snart man insett verkligheten man ställts inför, kommuncheferna har varit många, och nu senast exemplifierat av bildningsnämndens chefstjänsteman som valt bort kommunen som arbetsplats.

De som nu officiellt står som anmälare i den förundersökning som ekobrottsmyndigheten startat, är väl insatta i problematiken. De har funnits med som ”backsseat-drivers” i tidigare skeden, nu framträder de med sina namn och underskrifter.

Dags för kommunledningens motdrag, politiska påtryckningar via korrupta vänskapsband i de nätverken man har från statsledningen och neråt inom olika områden. Och naturligtvis demonisering av de som vågar framträda med kritiken. Förhoppningsvis visar sig ekobrottsmyndigheten stark nog att motstå de påtryckningarna.

Och med sin nuvarande ledning i lokalpressen, kan säkert kommunledningen få stort stöd, det lokala varumärket få ju inte skadas?

2015.01.26

Jarl Strömbäck

 

Januarivecka

En vacker vintervecka går mot sitt slut. En vecka med fina stunder i vita skidspår. En vecka när viktig framtidsinriktad affärsverksamhet fungerat på ett positivt sätt, och en vecka med det näst sista styrelsemötet i länets näst största pensionärsorganisation med 7000 medlemmar i länet. Ett förtroendeuppdrag som ordförande vilket varit både lärorikt och framgångsrikt under nu snart 6 år. Under den tiden har länet blivit det största i Norrland vad avser antalet medlemmar i SPF-Seniorerna. Nog är det ett trevligt facit på den perioden av verksamhet.

Men det är också en vecka som här uppe i norr drabbats av en dubbel tragedi i det lilla samhället Trehörningssjö. I den busslast invandrare som kom upp från landets sydligare delar och placerades i de små nersnöade campingstugorna i det norrländska slogslandskapet fanns också en ung kvinna från Afghanistan med sina två små barn. För snart en vecka sedan (när detta skrivs) blev de alla dödade vid en väl upplyst och med bommar försedd järnvägsövergång i det lilla samhället.

Om den händelsen var självvald eller ej är inget undertecknad har någon uppfattning om.  Men tragedin har säkert rötter i hela den rotlöshet som den måste känna, som mist sina naturliga rötter, och blivit ett offer för andras välvilja. Behovet av att vara behövd, att själv kunna styra sina steg i livet är fundamentalt för de allra flesta, men fråntaget den som ständigt är på flykt.

Och när detta skrivs söker räddningstjänst två personer som med skoter gett sig ut på den stora älvens is igår kväll (22.1). Oförnuftet har sitt pris också det tyvärr.

Så slutligen något om anonymitetens dolda skribenter. Inte sällan kommer de med kommentarer på bloggen, kommentarer som i en del fall har varit mycket grova i sina synsätt.

Den som inte har något namn och vågar uppträda under det, har heller inget utrymme för kommentarer i den här bloggen fortsättningsvis.

Önskar läsarna en riktigt trevlig januarihelg.

2015.01.23

Jarl Strömbäck

Pennans huliganer

Parishändelserna och dramat runt omkring dem har upprört, och det med rätta. Människor har mördats på ett mycket brutalt sätt, något som inte kan försvaras. Och de skyldiga valde att möta kulregnet från polisen, martyrdöden hellre än att tillbringa resterna av sina liv bakom galler.

Men fler frågor borde kunna ställas. I skuggan av den stora världsbranden för 70 år sedan, kom nya tankar om människovärde och hur vi uppträder, i de flesta civiliserade länder. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna, och lagstiftning på området hets mot folkgrupp.

Men vad definierar en folkgrupp? Rimligen är det de symboler vilka är bärande för gruppens existens och levnadssätt? I det avseendet skall vi alla acceptera olika människors tro och övertygelser, så länge de inte skadar andra? Så var det i alla fall tänkt, och så är det skrivet.

Men pennan har också sina huliganer, de som kräver hänsyn, men gärna glömmer att det ordet också har en förlängning i ordet hänsynslös? I hur hög grad kan man skända och kränka en stor folkgrupps ledande symboler och samtidigt kräva respekt för respektlösheten?

Det fanns en tid när juden karikerades med girigheten och den stora och krokiga näsan som bärande element, en tid som senare förvandlades till den utrotningskampanj vi kommit att kalla förintelsen. Var ligger den elementära skillnaden i de skisserna och de turbanprydda nidteckningar som nu skapar allt större klyftor mellan de olika folkgrupper, man i lag och konvention sagt sig skall respektera?

Och när blev personer som Lars Wilks bärare av vår nationella syn på god medmänsklig etik? En person som med sin ständigt närvarande önskan att bli sedd och refererad, gör vad han kan för att med sina nidbilder undergräva de krav på respekt för olika religioner och synsätt vi annars påstår oss omfatta?

Vari ligger värdet av yttrandefriheten om den oberoende av lagar och konventioner, kommer att styras och definieras av pennans huliganer?

2015.01.17

Jarl Strömbäck

Opium för folket

Opium för folket är ett gammalt talesätt med orientalisk bakgrund, som även kan användas i vårt land. Det politiska etablissemangets vurm att med subsidier till intressegrupper hålla tveksamma verksamheter vid liv, till priset av kostnader som borde bäras utanför den skattefinansierade sektorn, är ett exempel.

Ett aktuellt exempel är de arenor som byggts och nu byggs i allt större antal och allt häftigare i storlek, allt för att marknadsföra den enskilda kommunen. Men då oftast utan den bärkraft som krävs och utlovats i projektstadiet. När väl arenan står där med sina kostnader, då kommer kraven på kommunala pengar som ett brev på posten.

Ofta hävdas då som argument att arenan medfört stora inkomster till kommunen, vilket fått forskare vid Örebro Universitet att i en stort genomförd studie över landets alla kommunen, söka finna ut om argumentet att kommunerna tjänar på att arenorna byggs stämmer. Utifrån en rad olika parameterar omfattande skatteskalor, befolkningsutveckling mm, har man granskat landets alla kommuner, och funnit att det inte går att se att de kommuner som satsat stora resurser på arenor, varit mer framgångsrika eller ekonomiskt bärkraftiga än kommuner som valt bort det alternativet.

Den undersökningen borde ges stor plats i lokalmedias ofta enögda granskning, om man nu vill hävda ett journalistiskt oberoende. Tyvärr är det nog annars så att lokalmedia i allt högre grad kommit att bli systembevarande megafoner, vilket också forskningen berört.

För de som följt turerna kring exempelvis arenorna i Örnsköldsvik och Timrå, liksom arenorna i vår huvudstad, borde igenkänningsfaktorn vara hög. Modernt bondfångeri, eller opium för folket i en och samma förpackning.

2015.01.14

Jarl Strömbäck

Terrorns ansikten

Snöig söndagmorgon i norr, när detta skrivs. För ett par dagar sedan startade det Parisiska drama, dödsskjutningarna som fått en hel värld att vakna till i chock ännu en gång. Också här på bloggen behövs en stund av eftertanke, en kommentar.

För terrorn har många ansikten. Den kan vara nordiskt blond som i fallet den norske Breivik för några år sedan. Den kan gömma sig bakom ideologiska synsätt, politiska eller religiösa övertygelser. Kännetecknande är i vart fall uppfattningen att man har rätten att ta andras liv och egendom.

Demonstration mot våldet i Paris

Nu, i vår tid har den internationella terrorn fått ny fart, inte sällan styrd från andra länder än de som gjorts till måltavla. I det här fallet troligen från Jemen och med förgreningar till IS i Syrien. Att attentatsmännen själva var födda och uppväxta i Frankrike gör ändå dådet till ett franskt trauma.

I historisk mening har terrorn spridits, och med förfärande resultat härjat över världen under baner som de spanska Conquistadorerna, eller på sin tid Korsfarana. Nazismen, kommunismen och fascismen bar samma övertygelse om herrefolkens maktmonopol, och idag bärs samma eller liknande synsätt av IS i Syrien och Al Quadia  och dess sympatisörer. Gemensamt ger det oss alla en påminnelse om att människovärde och demokrati måste försvaras varje dag, av varje generation medborgare.

Hade dådet skett i vårt land hade troligen en veckolång förhandlingsfas startats för att undvika blodsspillan. Media hade haft julafton varje dag med speglingar och reflektioner om vem som hade mest rätt eller fel. Senare ett fängelsestraff och frigivning efter x antal år, falumördarens hantering kan där ses som exempel.

 I Frankrike blev hanteringen mer resolut, ont skall med ont förgås säger ju den heliga boken, och så blev också resultatet. Om det var rätt eller fel får läsarna avgöra.

2015.01.11

Jarl Strömbäck

 

Nytt År

Det nya året har fått starta med en resa i gamla fotspår, och utan dator annan än den lilla i mobilen. Välgörande kanske att en vecka få andra perspektiv på livet.

Nyårsnatt

Och där borta, i rikets andra stad växer det så det knakar. Över områden som tidigare talade om nedläggning och misslyckanden, växer nu de fina husen upp som svampar ur jorden. De lockar mängder av nya invånare att betala dyra pengar för att bo vid älvstranden där förr fartygen lastade och lossade, och världens finaste skeppsvarv gav arbete åt tusentals yrkesmän och kvinnor.

Så bevisas än en gång att avveckling också på sikt kan bli utveckling, men på andra områden. Över staden brakade det största fyrverkeri undertecknad någon gång sett på nyårsnatten. Och vi var hundratals människor som följde skådespelet från höjderna på det fina Ramberget.

Nu åter till snöskottning och vardag i staden i norr, det nya året kommer säkert att bjuda på nya erfarenheter. Förändring är inte sällan också framgång, något som vi alla bör ta åt oss. Och naturligtvis skall goda värden bevaras, som det triviala i att få spänna på sig skidorna för en stund av njutning och reflektion i fina, vita skidspår.

2015.01.07

Jarl Strömbäck