Tankar i tiden

 Ännu en av dessa fina vackra morgnar. Solen färgar himlen rödlila, senare gulaktig innan den bryter över horisonten och blir synlig. Stillheten bryts bara av måsarnas skri och stressade resenärer på väg till busshållplatsen och dagens jobb. En vacker dag med avslappnande massage på den fina anläggningen väntar, liksom en spännande timme med VM-tävlingar från Seefeldt. Men först några tankar kring tidens tecken.

I Kina har de senaste dagarna den amerikanske “Trumpne” presidenten hanterats av den kinesiska förhandlingskonsten. Borta är det tidigare så självklart deklarerade att “handelskrig är lätt att vinna”. Nu twittrar Trump om att tullarna som skulle införts, nu skall stoppas. En överenskommelse kommer att nås med kineserna. Så bekräftas också det faktum att det numera är Kina som är den globala stormakten på det ekonomiska området. Även den sturske besserwissern Donald Trump får krypa till korset.

Och i England plågas ledarskapet av en kris, större än något sedan krigsåren. Brexit får nu också de stora partierna att implodera, valda ledamöter i parlamentet går nu ut och bildar egna fraktioner. Sönderfallet är inget att glädja sig åt, det är i grunden tragiskt. Att nu Labour äntligen ser ut att agera för en ny folkomröstning kanske kan göra skillnad. Men politikens trovärdighet ställs på stora prov under tiden.

EU å sin sida har nu kommit till en punkt när man måste ta itu med det ungerska ledarskapet. Orban, landets motsvarighet till Putin i Ryssland, har avskaffat den fria pressen. Han styr med järnhand allt inom politik och rättsväsende, och följer till del det 30-tals mönster när det gäller rastänkandet, som hade renrasighet som motto. Naturligtvis är man måna om att få de bidrag, drygt 4 miljarder Euro/år som landet får, men delar inte de värdegrunder som är EU-s.

Vill EU bevara sin  trovärdighet måste det förhållande man har med Orban korrigeras. Tiden är mogen nu inför kommande EU-val. Att följa och respektera EU-stadgan måste bli ett krav för medlemskap, om Ungern inte vill leva upp till det, väljer man också att lämna EU.

2019.02.26

Jarl S

Solkraft

Härlig morgon denna i sen februari. Gryningsljuset har övertagit mörkrets plats under morgonpromenaden. Och luften är krispigt kylig efter nattens frost. Under dagen kommer en nära anhörig, han som är en av skaparna till begreppet “Kalix löjrom”, på besök med ett par livliga barnbarn. Det blir en lunch och samvaro att se fram emot. Men nu först något om ett att vår tids fenomen.

Oktober 2018 och det stora energibolaget kallar till möte i sin konferenslokal. Det skall handla om solceller som alternativ energikälla på fastigheters tak. Kallade är den här gången företrädare för olika bostadsrättsföreningar som köper El av det stora bolaget. Varför gör det stora bolaget propaganda för en lösning, som innebär att de mister inkomster är den givna frågan? Den besvaras bara delvis, man vill bidra till att bostadsrättsföreningarna blir del av det som kallas en hållbar utveckling, och dessutom ger dem bättre ekonomi på sikt. Det man väljer att inte säga, är att Svenska Kraftnät nu officiellt varnar för att den snabba stängningen av kärnkraft i vårt närområde, kopplat till den nätstruktur vi har, kan komma att leda till energibrister med avstängning av delar av kundsegmenten som följd. Och det blir en prioriteringsfråga där allmänhet nog inte har högsta prioritet.

De som kommit för att lyssna är de som är intresserade av frågan, eller kanske bara nyfikna. De som uteblir, de som saknar intresse av de argument som tas upp i det sammanhanget. Konferenslokalen är full och frågorna många. Efter mötet bjuds på middag i företagets stora matsal, där diskussionerna är livliga runt borden.

Den 31 januari 2019 hålls ännu ett seminarium på samma tema och med samma målgrupp. Också då fullsatt och väl argumenterat. Också då besökt av de som ser värde i informationen, negligerat av de som inte vill ta del av redan cementerade egna uppfattningar.

Och på bästa sändningstid visar nu staten via sin myndighet MSB (Myndigheten för      samhällsberedskap) en TV-serie vars budskap är, hur klarar vi oss utan elektrisk ström? Filmens budskap är att bidra till medvetenhet om det faktum, att den elektriska energi vi tagit för given i generationer, nu hotas av brister både i kapacitet och säkerhet.

Oväder lyfts ofta upp som ett hot, men har normalt en begränsad omfattning, De verkliga problemen handlar istället om den omställning som nedsläckningen av kärnkraften innebär, och de säkerhetshot, Cyberhot som nu experter och säkerhetstjänster är eniga om finns och ökar.

I ljuset av det skall den påverkan ses som innebär att staten skjuter till stora pengar i bidrag för att stödja solkraften. Och beredskaps filmen är ett tydligt politiskt budskap till medborgarna. Ta för all del inte för givet att den försörjningstrygghet som ni varit vana vid kommer att bestå.

2019.02.22

Jarl S

Ockupationens År

Ljumma vindar denna februarimorgon. En stilla doft av vår kan det tyckas även om almanackan säger något annat.

Vår gäst dessa dagar har lång och stor erfarenhet av arbete i det stora  landet i öster, Kina. Världens nya stormakt, landet som med ekonomiska och politiska medel kräver allt större utrymme för sina synsätt. Diktaturens pris är den enskildes underkastelse. I Kina är medlemskapet i partiet, det enda och stora, en förutsättning för att få högre utbildning liksom arbete i mer kvalificerade positioner. Så byggs det nät som skapar ofrihet, hot och i förlängningen krig.

De tankegångarna speglas väl i den lättlästa och viktiga bok “Näktergalen” som skrivits av författaren Kristin Hannah. Boken beskriver utvecklingen Frankrike unde de tyska ockupationen åren 1940-44 ur den lilla enskilda människans perspektiv. Hur nazisterna efter Frankrikes underkastelse byggde upp sin kontroll över landet. Först med propaganda och en charmoffensiv, man ville ju vinna det franska folkets tillit. Men parallellt med det hot om dödsstraff för minsta förseelse, rättslöshet i maktens tjänst.

Boken ger oss en utmärkt bild över hur tyskarna tog kontroll över livsmedelsförsörjningen, de tyska soldaterna skulle födas först, det som blev över fick en hungrande fransk befolkning köa till.

Inrikes resor fick inte göras utan speciella tillstånd, legitimation måste alltid bäras och kunna visas upp vid återkommande kontroller. Innehav av radio, skjutvapen eller sprängmedel var förbjudet och kunde innebära dödsstraff. Plundring och övertagande av offentliga och enskilda hus och byggnader var del av ockupationsmaktens privilegium.

Franska medborgare med judisk börd, kommunister, homosexuella,  frimurare eller Jehovas Vittnen,fråntogs rätten till arbete och egendom.

Sakta men säkert byggdes en motståndsrörelse uppbackad av De Gaulles radiosändningar från London. De som verkade där gjorde det med livet som insats, och följande kungörelse fanns uppslagen som en varning och realitet:

I fortsättningen kommer alla fransmän som grips för ett brott eller en överträdelse att betraktas som  gisslan. När en fientlig handling mot Tyskland inträffar i Frankrike, kommer gisslan att skjutas.

Gisslantagande har nu blivit ett medel tillämpat också i Kina, just nu är Kanada drabbat, men det kan drabba var och en som i landet framför synpunkter som anses opassande. För inte länge sedan handlade det om en svenska man, som arbetade med att informera om de regelverk som gäller för mänskliga rättigheter enligt internationella konventioner.

Boken kan verkligen rekommenderas i vår tid av ökande spänningar mellan länder och i olika länder. Krig och fred är varandras motsatser och pendeln svänger över tid. Var den befinner sig nu och vart den är på väg är väl värt att begrunda. Under tiden kan man läsa sig till erfarenheter viktiga att ha med sig.

2019.02.18

Jarl S

Kamp om trovärdigheten

Grå och stilla morgon på landets västra kust. Varmare väder har tryckt undan kyla och snö. Dagarna blir allt längre och den korta vintern här nere, går mot sitt slut. Bra det, tycker nog många. Vi har ju ändå inte den glädje och avkoppling som de delar av landet som har snö får.

Och här i staden på landets västra kust handlar nu rubrikerna om det osannolika att det stabila och orubbliga socialdemokratiska partiet handlat i en ledarskapskris. Och än mer osannolikt, att den striden nu förs inför öppen ridå och via media.

Ann-Sofie Hermansson var länge ett politiskt underbarn, omhuldad av personer som Mona Sahlin och Göteborgs starke man, Göran Johansson. Yrket var annars truckförare på Volvo, där hon också hade sin fackliga bas.

Under senare år var hon S-distriktets ordförande, och mot den bakgrunden blev hon också partiets toppnamn inför valet i höstas. Ett val som blev ett stort misslyckande för partiet. 20% av rösterna är naturligtvis svagt för ett parti som för drygt 10 år sedan hade över 40%. I sådana fall brukar det finnas en tendens att söka syndabockar.

På den post som S-distriktets ordförande, Hermansson lämnade sitter nu Göran Johanssons dotter Anna som ledare. Successivt och med olika argument har man nu siktet på att avsätta Hermansson. Hon å sin sida slåss nu för sin framtid som ledande politiker, och naturligtvis sin trovärdighet som person.

Den version som hennes banemän lyfter fram är att hon saknar de ledaregenskaper som krävs för att leda partiet framåt. För mycket toppstyrning och för lite förankring i partiet är argumenten.

Från Hermanssons sida menar hon att det handlar om synen på integration och islamisering i samhället, där hon vill driva en striktare linje, än den partiet förordar. Bakgrunden i det avseendet är intressant ur många perspektiv.

Nalin Pekgul var en gång det socialdemokratiska partiets kvinnoförbundets ordförande. Hon blev avsatt och utstött ur partiet för sina ställningstaganden i frågan om rättssamhällets reträtt från de som kallats “utanförskapets områden”. Pekgul var en stark och uppskattad röst ur gruppen invandrare med muslimsk bakgrund. Hon var också uppväxt i ett av de områden i Stockholm där parallella samhällen börjat växa upp. Där svensk lag och ordning hotas av islamister som fungerar som en intern milis, och angriper personer, främst kvinnor som inte uppträder eller klär sig enligt islamisk sed. Förorter där de drivs bort, som inte underkastar sig den interna milisens krav.

I en debattartikel i Expressen, och inför valet 2018, gjorde Hermansson gemensam sak med Pegul i synen på den utveckling som syns i många svenska samhällen, varav en del också i Göteborg där hon hör hemma. I en valrörelse vägs allt in som kan vinna eller förlora röster och debattartikeln ses som ett skäl för att sänka henne.

Trovärdigheten i det är nog väldigt liten. SD har vuxit genom att man lyft de frågor som andra partier ansett för känsliga för att lyfta, bland annat de som Pekgul också lyft. Socialdemokraternas tillbakagång är liksom Moderaternas kopplade till frågan om Västlänken, det mycket omstridda projekt som nu dragit igång, och successivt förvandlar centrala Göteborg till en enorm arbetsplats i många år. Ett projekt som skapade det som nu är kommunens nästa största parti, Demokraterna. Och som nu indirekt också skapat den turbulens vi ser i det socialdemokratiska partiet.

I kampen om trovärdigheten används inte sällan fula grepp och vinklade analyser. Ann-Sofies dagar i den politiska hetluften är troligen snart över, men problemen kommer att kvarstå. Både de som handlar om islamiseringen av delar i samhället, och den kostnadskrävande skövling av stadsmiljön som nu påbörjats.

2019.02.14

Jarl S

Dogmatismens pris

Valåret 2018 presenterades i media en opinionsmätning, vars syfte var att mäta hur de olika politiska -ismerna uppfattas och rangordnas bland väljarna. Konservatism, nationalism, socialism, liberalism och kommunism är alla -ismer som traditionellt förknippas med olika partier.

Mycket intressant, och kanske förvånande för en del, så var liberalismen den klart vinnande ideologin. Givet det resultatet borde det Liberala partiet blivit en tydlig vinnare i valet 2018, men så blev aldrig fallet. Man har alltsedan den nuvarande partiledaren tillträdde, missat att försvara och driva det arv som liberalismen utgör. Bortsett från pliktskyldigt framförande i valrörelser och enstaka debatter, har partiledaren framstått som en dryg och dogmatisk person, med litet utrymme för den öppna debatt som är liberalismens kärna. Därigenom har också partiet tappat i kraft och anseende, och parkerar nu enligt senaste Novus mätning på ynka 2,7%, alltså en tydlig nedflyttnings kandidat i ett kommande val. Inte underligt då att Jan Björklund väljer att meddela sin avgång.

Liberaler har istället sökt sig till det forna bondeförbundet, numera Centern. Ett parti som har sin ideologiska bas i landsbygden och dess agrara befolkning, men som behövde en annan framtoning för att nå städernas väljare. Oblygt har man drivit tesen om sin liberalism, samtidigt som man gjorts sig till den främste politiske vapendragaren till den korrumperade vindkraftsindustrin. En bidragstörstande verksamhet som lever på sina bidrag, samtidigt som man köper stöd för sin verksamhet hos de land-och skogsägare som traditionellt är Centerns väljare.

Vinnare är också den forna högern, den som för inte länge sedan kallade sig “det nya arbetarpartiet”, men numera kallar sig liberalkonservativt. Att laga efter läge tycks vara det partiets slogan.

Liberaler finns också hos det numera alltmer glidande socialdemokratiska partiet. Ett parti som sökt en ny identitet länge, och som fortfarande dras med stora problem i det avseendet. Men också ett parti vars främsta mål alltid har varit makten, då har ideologierna fått bli pamfletter att vifta med, medan politikens verklighet har gjorts upp på annat sätt. Den nuvarande regeringsbildningen är ett slående och talande exempel på detta.

Återstår att se om spillrorna efter ett splittrat Liberalt parti kan återkomma. Det kommer knappast att ske med den otydlighet och ideologiska kraftlöshet som präglat Björklunds år vid makten.

Det är i grunden hans ledarskap som är orsaken till den Golgata-vandring partiet nu är inne i. Sorglig i sak för ett parti som har så mycket att arbeta för, och i grunden också så stor ideologisk bas att stå på.

2019.02.08

Jarl S

Makt som missbruk

Februarimorgon, och dagarna ljusnar. Den gångna helgen har vi kunnat följa SM-tävlingarna i längdskidåkning från Sundsvall. Alltid lika spännande att få se nya stjärnor tändas på den idrottsliga himlen. Så också den här gången. Och inramningen med riktigt vinterväder var strålande på sitt sätt.

I söndagens Agenda i TV, fick vi se mediets reporter intervjua Kinas ambassadör, om det nu kan kallas intervju. Ambassadörens försvar för det kinesiska och godtyckliga tillämpandet av lagar borde i alla fall kommit alla till del. Vår tids nya stormakt, innehåller mycket av det Orwell skissade på i sina prisade böcker 1984 och Djurfarmen. Makten är i det landet överordnad allt, och den som inte förstår att acceptera det, tas brutalt bort ur samhällsgemenskapen. Någon respekt för mänskliga rättigheter existerar inte, om de kolliderar med det enväldiga partiets syn på saken. Det är dags att vi i de demokratiska länderna förstår att vi länge matat en hydra.

Och i vårt eget lilla fredliga land, har nu den nya regeringen tagit plats och börjat sitt värv. Det kan bli en gungig resa, motståndet mot den överenskommelse, och de eftergifter det socialdemokratiska ledarskapet accepterat är stort. Vänstern vässar sina argument mot sin gamla vän, och från de fackliga ledarskapen mullrar också motståndets röster. Och det i några år vilande rosornas krig ser ut att återuppstå, genom den nya tankesmedja som lanserats av missnöjda ideologer och getts namnet Reformisterna. 

Det finns all anledning att önska den gruppen lycka till. När maktinnehavet blir överordnat vallöften och partiprogram då mister valen sin mening. Det spel som vi sett undet drygt 4 månader och resulterade i nuvarande regering, är inget väljarna gick till val på i september. 

Att svälja den förtreten kan bli svårt för många, och skadar politikens trovärdighet i stort.

2019.02.04

Jarl S

Den kinesiska draken

Februaris första dag möter med lätt snöfall. Landet i sin helhet är nu inbäddat, mer eller mindre av den vita varan. SM-tävlingar i vinteridrotter pågår i Sundsvall, och sceneriernafrån Södra berget där tävlingarna går är slående vackra. Också vintern har sina skönhetsvärden.

För en tid sedan avhöll Folk och Försvar årets möte i Sälen. En av de mest intressanta dragningarna var den om Kinas utveckling som vårt århundrades nya stormakt. Bland publiken som visades i TV fanns både kungahusets nuvarande och kommande regent, samt vårt lands militära ledning.

Det var en mycket intressant timme att i TV ta del av. Kinas expansion har skett i det tysta och med fokus på ekonomisk utveckling. Redan 2016 passerade Kina USA som den globalt ekonomiskt ledande nationen i världen. Det har skett som resultat av årtionden av målinriktat arbete, där medlem har varit många. Ett viktigt sådant har varit att få del av den teknologi som utvecklats och utvecklas i de traditionella västländerna. Det har också lyckats, genom att man lockat företag att lägga alltmer av sin produktion i Kina, och därmed också öppnat upp för mer eller mindre laglig teknologiöverföring.

Samtidigt har man säkrat stora framgångar i att “ hjälpa” olika länder, inte minst i Afrika och Asien, med utbyggnader av ex.vis infrastruktur. Länder som sedan fastnat i ett beroende både ekonomiskt och tekniskt. Också i de öppna ekonomierna i väst har man skördat stora framgångar. Sverige är ett sådant land. Redan äger kinesiska intressen Volvo Cars, landets näst största företag, och har stora ägarintressen i Volvo AB, landets största aktiebolag. Och den stora utvecklingssatsning som byggs upp på Lindholmens utvecklingscentrum, och beräknas bli världsledande på området fordonsutveckling, delägs också av kinesiska intressen.

Inget att oroas över tycker den aningslöse, en  märklig utveckling tycker de säkerhetspolitiska samfunden. Kina är ingen demokrati, det är ett land präglat av en stenhård diktatur, som inte tål några motsägelser. Det innebär också att landet tar sig rätten att i varje tillfälle man  så önskar, ifrågasätta omvärldens reaktioner, och fängsla vem man vill, när man så vill.

Det demonstreras just nu genom fängslandet av 2 personer från Kanada, som hålls som gisslan för ett bråk som egentligen handlar om det kinesiska företaget Huaweis agerande, och brott mot sanktionsregler.

Den kinesiska draken har långa armar, och numera når den oss alla. Vem har inte produkter made in China?

2019.02.01

Jarl S