Makten över patienten.

Nyss hemkommen från tre dar med landstingspolitik finns det anledning att reflektera över vissa debatter. Kampen mellan sjukhusens företrädare blir inte sällan uppenbar, och den är inte alltid smickrande. I retorikens värld talas det vitt och brett om att patienten skall stå i centrum, och att patientsäkerheten skall värnas. I praktiken kan det fungera på helt annorlunda sätt. Låt mig ge exempel.

Landstinget har ett stort och två mindre sjukhus. Det stora sjukhuset har förvisso de flesta resurserna, och upptagningsområdet är hela länet för många specialiteter. På de mindre sjukhusen försöker man då bli riktigt duktiga på några specifika områden, låt oss anta att det är på opererande specialiteter. Man blir till och med så bra på de områdena, att man i officiell statistik blir bland de bästa i landet.

På det stora sjukhuset har man problem med köer på det opererande området, så vad göra? Det rimliga vore naturligtvis att de mindre sjukhusen fick ta sig an uppgiften att hjälpa till med att operera bort köerna på det stora sjukhuset? Men icke, då försvinner ju en del av patientunderlaget, och det går ju inte? Istället inför man någon form av kommunarrest, patienterna får vänta i kön med sina smärtor tills de kan behandlas på det stora sjukhuset.

Inte nog med det, i insändare och interpellation i fullmäktige verkar det stora sjukhusets lobbyist för att resurserna till de ”duktiga”små sjukhusen skall minskas. De måste ju ha för mycket pengar när det går så bra tycks tanken vara. Så kan det gå till när man stryper god vård, och bejakar den minsta gemensamma nämnaren.

Om nu någon skulle känna igen sig i bilden så bjuder jag gärna på det. I så fall har ju beskrivningen träffat rätt!

2008.06.26
Jarl Strömbäck

Liberal paradox

Så var då dramat runt FRA problematiken för tillfället avgjort. I allt det som skrivits finns en aspekt som kanske borde störa de liberala vännerna mer än annat. Nämligen det att det frihetliga partiets företrädare på något outgrundligt sätt har gjort sig till redskap för ett beslut med klart totalitära drag, alltmedan de gamla kommunisterna ställt sig på barrikaderna för en oregistrerad och oövervakad tanke och yttrandefrihet.

Det liberala partierna, om man nu får kalla delar av alliansen så, lever farligt när man överger så grundläggande värden som de i FRA-debatten berörda. Man borde inte ha råd att mista ytterligare vänner när prognoserna visar på ett underläge mot de politiska motståndarna om ca 16%. Det underläget kan bli svårt nog att överbrygga utan ideologiska självmål.

Jag lyfter på min hatt för Camilla Lindberg, och noterar att principfastheten hos annars hårt profilerade politiker inte var mycket värd när den väl prövades. I opportunismens namn är det kanske lättare att kritisera Mugabe?

2008.06.23
Jarl Strömbäck

Midsommarafton på Trysunda, förra året av en tidskrift för turism vald till Sveriges finaste ö.
Flera hundra barn och vuxna, smågrodorna och midsommarstången. Samtal med tillresta med turbåt eller egen köl, en lugn glädje utan stök.
Trysunda är den lugna ön dit de som kan fira utan att väcka hela världen söker sig. Skärgårdsvandrarhemmet finns för den som inte bor i egen båt.

På andra sidan klotet, i Zimbabwe klubbas människor ihjäl och deras hus bränns ner för fräckheten att vilja välja någon annan än diktatorn Mugabe. Jul här – Svält där i demokratisk mening för att citera en ungliberal återkommande manifestation. Maktmissbruk är lika avskyvärt var det än uppträder, i ett främmande land eller ett litet liberalt parti i norden.

2008.06.22
Jarl Strömbäck

FRA:s önskan att läsa våra innersta tankar är inte ny. Frågan var uppe i början av 2007, och jag gjorde då nedanstående inlägg som också publicerades i några tidningar, bland annat FP;s husorgan NU.
Inget nytt under solen, utom möjligen att opinion och media i allmänhet den här gången vaknat mer än vanligt sent. Priset för det blir nu troligen en dålig kompromiss, hastigt tillyxad för att rädda ansiktet på regering, försvarsutskott och en förlegad förvaltning.

Citat ur blog 2007 i januari
FRA, försvarets radioanstalt var länge bland de hemligaste bland svenska organisationer. Det var en organisation man sällan hörde talas om, men som i det kalla krigets skugga hade en given roll. Då, innan Internet blivit en del av vardagen kunde organisationen genom sin spaning, bedriven också med flyg och fartyg följa militära rörelser på andra sidan Östersjön. De resultat och analyser man gjorde var sedan en del av beslutsunderlag och bedömningar i vårt lands politiska och militära ledning. En handel med de resultaten fanns gentemot vänligt sinnade länder. På så sätt knöts också nära band med motsvarande organisationer i väst.

I takt med att känslig information numera går helt andra vägar vill FRA få tillgång till allas vår utrikes kommunikation. Den fråga som egentligen borde ställas är om FRA behövs? Vi har ju avskaffat invasionsförsvaret med motivet att det inte finns några hotbilder. Och om de tänkta hoten kommer från terror- och kriminella grupper, borde väl den spaning som behövs skötas av säkerhetspolisen? I linje med den nya regeringens strävan att minska antalet myndigheter, borde FRA avvecklas tillsammans med det kalla krig man var en del av.

Ge istället SÄPO mandat och resurser som gör att de kan ta över delar av FRA:s verksamhet.
Den ryska utvecklingen inger farhågor, terror och kriminalitet är aktuella problem. Men de problemen löses inte med nya resurser till FRA. Den trafik som eventuellt är känslig och kommer från kvalificerade källor, den kommer att vara så kodifierad att den blir stört omöjlig att fånga upp i bruset av miljontals internationella kontakter. Exempelvis visar min skype-tfn när detta skrivs att drygt 8 miljoner personer är uppkopplade.
Helt bortsett från integritetskränkandet, så har ändå FRA spelat ut sin roll och bör läggas ner.

2008.06.18
Jarl Strömbäck

"In hate we trust".

Så var det dags för Norrlands Jerusalem att pröva sin känsla för tolerans och yttrandefrihet. Utställningen Ecce Homo har drabbat Örnsköldsvik. Det är nyttigt med den sortens prövningar, fördomar och värderingar ställs på sin spets, och fundamentalismen tvingas ut i ljuset.

Homosexualiteten är synd säger Bibeln och ett par av oppositionsledarna nickar och ryser över barbariet att visa nakna män. Och visst, av någon anledning tycker jag att den nakna kvinnokroppen är mer tilldragande än den manliga, åtminstone den unga och ännu oförstörda. Men kanske har det med heterosexualiteten att göra, eller för att tala med rödstrumporna, vår roll som oförbätterliga mansgrisar.

Hur som helst med det, visst kan man få morgonkaffet i vrångstrupen när lokalbladet bjuder på en naken man med överdimensionerad penis på första sidan. Och visst skall valfriheten att se, eller inte se utställningen finnas där. Men i den valfriheten ryms också att den måste få visas.

Så de politiker som har så svårt för att acceptera det att man direkt hotar ansvariga i förvaltningen om avsked, de står för värderingar som inte har med liberalt frihetligt tänkande att göra. Religiös fundamentalism är lika osmaklig oavsett klädedräkt.

2008.06.17

Jarl Strömbäck

Kostsamt minnesmärke!

I dagarna lämnar Gerhard Larsson rollen som landshövding i Västernorrland. Det är en landshövding med ett stort ego, och som har hållit hårt i rodret som avgår. Somt har varit bra, att han stått upp för sitt län förtjänar han beröm för. I sin avskedskrönika publicerad i länets tidningar den gångna veckan (v.24) lämnar han sin syn på testamentet så som han vill bli hågkommen.

I det sammanhanget lyfter han särskilt, som en stor framgång byggandet av betongbunkern naturrum vid skuleberget. Tanken på en anläggning för att manifestera världsarvet HögaKusten väcktes ursprungligen under Börje Hörnfeldts tid som landshövding av Anders och Barbro Åberg på Mannaminne. När emellertid Gerhard Larsson tillträdde ämbetet vände han snabbt Åbergs och Mannaminne ryggen, knyckte iden och planterade den med hjälp av offentliga medel (skattepengar)under Skuleberget.

Anläggningen som ursprungligen skulle ha kostat 30 miljoner kom att kosta 50 miljoner i färdigt skick, och kommer att dra många miljoner i driftkostnader för skattebetalarna årligen och framgent.
Den tanke Åbergs på Mannaminne hade, att på ett intergrerat sätt bygga en Världsarvsanläggning på sitt område hade blivit långt billigare. Den hade smält in fint i den miljö Mannaminne utgör och i de beräkningar Åbergs gjort kostat långt mindre att bygga och driva.

Att Gerhard Larsson trycker på det felsteg han gjorde i det beslutet som en framgång, tyder mer på dåligt samvete än rationellt tänkande. Skulebunkern förtjänar ett bra smeknamn, så varför inte förstärka minnesbilden genom att med genuin Göteborgshumor som referens döpa den till Gerhardsbunkern.

2008.06.14
Jarl Strömbäck

Som man sår får man skörda!

Biogasanläggning

Häromdagen (11.6) kunde vi läsa om beslutet att köpa Folkets Parks i Örnsköldsvik av folketshus föreningen, för att därefter hyra ut den, rimligen då till en hyra som föreningen kan bära. Mellanskillnaden vilken bör bli några millioner per år blir på det sättet lättare att dölja i den kommunala bokföringen, och debatten kommer inte som förut att bli ett återkommande problem för s-majoriteten.

I och för sig är det inget konstigt i att Folkets Park varit ett ekonomiskt sorgebarn från födseln. Anläggningen var tydligen för stor för sina huvudmän redan från början, och kommunens val att investera stora belopp i konkurrerande anläggningar, Arken och Arenan har naturligtvis gjort Parkens möjlighet att konkurrera om konferenser och evenemang så mycket svårare.

För ett par månader sedan var rubrikerna stora över de 156 miljoner som SEKAB behövde för att överleva till halvårsskiftet. Den turbulensen medförde att Skellefteå klev ur sitt åtagande med buller och bång, men i vår kommun måste bra pengar kastas efter dåliga för att uttrycka sig milt. Nu är vi vid halvårsskiftet, och var finns den nye och kapitalstarke ägare man utlovade skulle frälsa bolaget och befria kommunen från riskerna i SEKAB?

När också FN: s livsmedelsexpertis varnar för etanolsatsningarnas påverkan på livsmedelsförsörjningen, och framställningen ur skogsråvara är lika kontroversiell men av andra skäl, då borde också den mest idealistiske våga ifrågasätta satsningarna.

Den glömda möjligheten å andra sidan, som borde få långt mer utrymme i vår energisatsning är biogasen. I allt vårt avfall som produceras i lantbruk, industri och privat ryms enorma mängder av möjligheter att framställa biogas som sedan kan fungera som drivmedel utan några egentliga utsläpp av miljöstörande gaser. Samtidigt löser man till stor del problemen med det avfallsberg som blir ett allt större problem både lokalt och globalt. Där borde Processum och andra sätta in sina resurser och en ny industri ha en verkligt intressant uppgift och framtid.

”Som man sår får man skörda” enligt odalmännen, dags att inse att det är "nya grödor" man skall satsa på när överetableringen på evenemangsidan kräver allt mer kommunalt stöd, och den ifrågasatta etanolsatsningen visar sig vara långt ifrån den frälsningslära man försökt göra den till.

2008.06.12

Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Gränslöst land!

För den rättrogne liberalen är nationsgränser ett hinder för rörlighet, samverkan mellan människor och därigenom någonting som borde tas bort. Ändå finns dessa gränser, och inte sällan skapar de debatt och i värsta fall generation efter generation av återkommande strider. Kurdfrågan är kanske i det sammanhanget liksom Palestinafrågan typexempel. Utgångspunkterna är olika men resultatet detsamma. Ändlösa år av frustration, strider och lidande för berörda folk.

Just därför är synen på nationsgränser så intressant. Absoluta föregångare när det gäller att skapa gränslöshet finner vi just nu i norra Sverige/Finland. Tornedalen som påtvingades en oönskad delning efter Sveriges förlust i krigen mot Ryssland för 200 år sedan, har lidit mycket av det under flera generationer. Nu sker en sammansvetsning i älvdalen på de båda sidorna, den svenska och den finländska som är hoppingivande, glädjande och väldigt intressant.

En landsända som ofta setts över axeln av centralmakten, visar sig nu som en föregångare i att bygga på sitt historiska och kulturella arv, och i viljan att bortse från oönskade gränser.
Resultatet visar sig också i att stoltheten att bo och verka i Torne älvdal ökat markant, handeln har blomstrat upp och delegationer av intresserade politiker och andra vallfärdar upp för att ta del av det som nu marknadsförs som Eurocity, det sammanväxande Haparanda-
Torneå. Och längre upp i älvdalen talas det om sammanslagning av finska och svenska gränskommuner redan inför 2010 års val.

I sanning är det ändå så att människor i gränsområdet har struntat i gränsen när man så kunnat, handel och personkontakter har varit stora under år som gått. Det som är nytt är att gränslösheten har fått politiska dimensioner, och därmed skapat en dynamik som är väldigt positiv och förvandlat krisområde till framgångssaga.

Nog är det värt att glädjas åt.

2008.06.10
Jarl Strömbäck

TANKESMEDJA MED KLÖS!

Globaliseringsrådet i möte!



För några år sedan skrotade den förra S-märkta regeringen ESO (Expertgruppen för studier av Offentlig Ekonomi). Dess slutsatser hade blivit alltför frispråkiga och provocerande för att passa regeringen. Alltsedan dess har det funnits ett tomrum, i meningen ett forum som fyller rollen av obunden tankesmedja knuten till regeringsarbetet. Den platsen har nu Globaliseringsrådet med god marginal tagit.

Ide´n tycktes kanske ”sisådär” när den lanserades av Lars Leijonborg. Men den har på ett mycket förtjänstfullt sätt fyllt rådet med innehåll. Slutsatsen som kom i maj att lösningen för fordonsindustrin inte är konkurrens med livsmedelsförsörjningen genom ohämmad övergång till etanol som bränsle är helt rätt. Lösningen skall istället sökas i El-hybridlösningarna där målet är att minska förbrukningen av bränsle genom en kombination av el- och drivmotor. När skall vi få se de hårt pressade svenska biltillverkarna Volvo- och Saab gå den väg som japanerna i namn av Honda och Toyota redan stakat ut åt sig?

Häromdagen föreslog utredarna i rådet att det svenska medlemskapet för våra invandrare skall knytas till anpassningshastigheten i mötet med det svenska samhället. Tanken känns helt rätt, varför skulle inte viljan att ta del i det svenska samhället ha betydelse för när medborgarskap beviljas?

Globaliseringsrådet har tidigare berört svensk industris konkurrensförutsättningar, bland annat kopplat till högre utbildning. För undertecknad som varit verksam i frontlinjen av svensk konkurrensutsatt industri i årtionden utgör inte den synpunkten något nytt i sak. Det nya är att samhällets ledande företrädare i globaliseringsrådet gör verklighet av kunskap som i realiteten utgör grunden för vårt välfärdssamhälle.

Så i Globaliseringsrådet har ESO fått en värdig efterföljare. Det har vi den politiske veteranen Lars Leijonborg att tacka för.

2008.06.08

Jarl Strömbäck

Barack Obama for president!

USA är förhoppningarnas land. Det var det när koloniseringen började för 400 år sedan, det var det när mina 3 farbröder åkte över för snart 100 år sedan, och det är det nu. Möjligheternas land för den som vill satsa och anstränga sig?

Men det är också ett land med en historia av våld och orättvisor. Rasmotsättningar och förtryck av minoriteter. Så vilken bild vi ser ligger mycket i betraktarens eget öga. Ändå lockas ständigt nya generationer att söka sig till ”the land of Hope and opportunities”.

När nu Barack Obama kan utropa sig till segrare i kampen som demokraternas presidentkandidat är det uppseendeväckande och stort. För egen del minns jag väl när hans store föregångare, Martin Luther King fick offra sig för sin övertygelse. ”I have a dream”, den drömmen kan nu Obama få som sin stora uppgift att förverkliga. Ett USA där allas möjligheter sätts i centrum, där våldet ges minskat utrymme och livskvalité får en modernare tolkning än den som ryms i militär övermakt.

USA har i sin paradoxala blandning av synsätt visat sig ge utrymme för en person med rötter långt utanför de fina salongerna att ändå ta dem i besittning. Hade det varit möjligt i Elysee-palatset eller Rosenbad? Knappast är väl ett ärligt svar.

Grattis Barack Obama, och ”well done” USA: s alla demokrater. Samlas nu under flaggorna och se till att USA får en ny president, och en ny politik. Det är något som både USA och världen i övrigt behöver.

2008.06.05


Jarl Strömbäck

Den första juni är årets första riktiga sommardag. Inte bara efter almanackan, redan när jag drar på joggingskorna kl. 0630, känner jag att den mättade värmen i luften ersatt vårmorgnarnas bitska kyla.

Efter en lugn morgon är det dags att packa ner lite mat och segla ut till ett av dessa små smultronställen som HögaKusten är så lyckligt lottad med. Där ensam vid en brygga på ön kan vi njuta av solen, promenera och glädjas åt blommorna, förgätmigej, liljekonvalj och många fler som så mirakulöst vart år växer fram ur tidigare frusen mark.

Vattenmätaren i båten visar +15 grader vilket räcker väl till årets första bad efter att solen först fått steka kroppen tills svetten bryter fram. Lunchmiddag med fågelskrik och årets första dunungar, gässlingar simmande förbi med sina stolt resliga föräldrar.

En söndag, en sommardag med mycket livskvalité.

2008.06.01
Jarl Strömbäck