År 2016

Ännu ett år att lägga till de tidigare. De närmaste dagarna kommer årskrönikorna vara återkommande i medias olika kanaler och spalter. Inget ont i det, vi behöver tillbakablickar och reflektion över vad som hänt, varför, och vad det kan innebära.

Också i det mycket lilla perspektiv som den här bloggen innebär, finns kanske ett intresse att se vad som har hänt, och hur det speglas på olika sätt. I det sammanhanget är läsarna av särskilt intresse.

Under år 2014 och 2015 växte antalet ryska läsare av bloggen stadigt. Konstigt kan man tycka, men med de översättningsprogram som nu finns, är det lätt att få en översättning från språk till språk av texter. Som mest hade bloggen 3 gånger fler ryska läsare per dag, som svenska. Möjligen och troligen eftersom kritiken här mot den Putinledda förändringen av rysk politik, varit tydlig i bloggen. Plötsligt en dag fanns inte en enda rysk läsare. Regimen hade valt att blockera bloggen, och den blockeringen kvarstår.

Ännu ett exempel av intresse är de skärmdumpar som regelbundet från olika länder görs av bloggen. Plötsligt en dag kan någon laddat ner 100-200 bloggavsnitt. Det gör ingen enskild person, det görs av någon som har uppdraget att följa kritiska röster. Ett uppdrag som normalt ligger på säkerhetstjänsterna. Tack säger jag på det här sättet till intresset från länder som USA, Tyskland, Nederländerna, Polen, Grekland, Ryssland och kanske något ytterligare land. Bloggen skrivs för att läsas.

Så några reflektioner i stort över utvecklingen i världen. Den våldsutveckling vi sett öka borde bli en varningssignal för alla fredsälskande folk. I sin bok “Som jag minns det”, skriver Michael Gorbatjov, den sista sovjetiska ledaren om nedmonteringen av det kalla kriget, och besluten att göra fredsarbetet överordnat de ständiga rustningarna och vapenkapplöpningen med USA. Nu, drygt 20 år senare har den Putinledda regeringen i Ryssland, upprustning och militarisering som ett överordnat mål igen. Terrorbombningarna i Syrien och övergreppen på Ukraina, Tjetjenien, Georgien, tyder på samma typ av maktambitioner som i Hitlers Tyskland drev fram det 2-a världskriget.

Dit är det ännu långt, men det finns skäl att vara orolig. De generationer som nu växer upp, har inte den erfarenhet som de un åldrande har, och visdomsorden säger att historien har en tendens att upprepa sig.

När kyrkklockorna på nyårsnatten slår, kan den här bloggens skribent bara önska, läsare och icke läsare ett långt mer fredligt 2017, än det nu avslutade året.

2016.12.29

Jar

Juldagsmorgon 2016

Juldagsmorgon år 2016, en stilla sådan. Gårdagens stoj med närstående runt gran och klappar, är en natt bort. Ännu blir det några dar med ömsom vila ömsom sociala möten på olika sätt.

Årets julafton blev speciell. Det tillhör inte vanligheterna att man får uppleva åska med blixtrar i slutet på december, men så blev fallet när det mullrade och blixtrade i mörkret vid 17-tiden, här på landets västra kust. Ett övergående men exotiskt inslag i årets firande.

Annars är det mesta sig likt i denna vår allra mest traditionspräglade högtid. Kalle Anka har överlevt årtionden av TV-tittande, och Tage Danielssons pedagogiska program om Karl Bertil Jonssons julafton, har numera också blivit en klassiker. Aktuell också i en tid när klyftorna i samhället nu ökar år från år, samtidigt som Sverige av den internationella tidskriften Forbes, utsetts till världens bästa land inom området näringslivsverksamhet. I inget land är alltså enligt dem betingelserna för att driva företag bättre än i Sverige.

USA som en gång i tiden abonnerade på den den titeln, har nu ramlat ner till plats 26. Inte konstigt då att människor i desperation väljer en president helt utanför det etablerade etablissemanget. Att styra ett land är dess bättre en långt större uppgift än att styra några företag. Något som Trump och hans vänner och väljare nog kommer att få erfara.

Och i Moskva firar ledarskapet över sin prestation att genom terrorbombningarna av Aleppo, dess civila befolkning, dess sjukhus, bostäder och infrastruktur, med 10-tusentals mördade män, kvinnor och banr, slutligen lyckats knäcka demokratikämparna. Alltmedan omvärlden tittar på utan att på något rimligt sätt agera. Den ryska björnen har nu fått än mer blodad tand. I sin stora presskonferens talar Putin, vår tids motsvarighet till 30-talets despoter, om behovet av ytterligare upprustningar av raketvapen och nukleära vapen.

Vi går en spännande och utmanande framtid tillmötes.

2016.12.25

Jarl

Julmarknaden

Dimmorna hänger i luften, och det dryper av fukt den här dagen en vecka innan julafton. Men det hindrar inte helgfirande att i mängder strömma till. Vi står i kön till kassan för att komma in på Lisebergs numera klassiska julmarknad.

Liseberg, nöjesparken med små bokstäver, som vuxit sig större och större under åren. Numera en ledande sådan i norden, och med ett omfång som imponerar. Inglasade butiker där det typiska för turistfällor finns att köpa. De traditionella attraktionerna för stora och små. mer eller mindre våghalsiga. Nu i midvintermörkret är inte alla igång, men köerna är långa till de som kör.

Kl är 15 när vi, tre generationer med ett åldersspann från 7 till 70+ betalar 100-lappen för att få beträda området. Vi umgås, minglar runt i galleri delen innan hungern gör det lämpligt att söka någonstans att äta. Ut i duggregnet igen och letandet efter ett ledigt bord någonstans. Det letandet blir fruktlöst, fullt överallt av människor som likt oss själva är hungriga, eller flyr blötan därute. Hungern får stå tillbaka ett tag medan mångfalden av marknadsstånd får besök.

Där finns mycket att bunkra upp med. Godis inför julen är alltid populärt. Nordiska läckerheter från norr i form av produkter baserade på renkött och älgkött har en strykande åtgång av köerna att döma, trots saftigt uppskrivna priser. Också på vårt julbord kommer det att synas.

Till slut måste magen få sitt, det får bli stående middag på suovas medan regnet sakta strilar ner i blandningen av renkött och grönsaker. En måltid som kunde smakat bättre i en mer ombonad miljö. Klockan hinner bli 19 innan vi går ut ur området. Då är området packat med folk trots vädret. Det är bara att gratulera staden och utställarna, som kan locka så många.

Och i ljuset av det som hände i Berlin häromdagen, att möjligheten att köra in på området med lastbilar är liten.

Dags att önska bloggens läsare en God Jul och ett Gott Nytt År.

2016.12,21

Jarl

Ordet

Det kallas ofta världens viktigaste vapen. Makten över orden, det vi får läsa, det vi får säga och tycka. För demokraterna är de en självklarhet, utan ordets frihet finns inte demokratin, folkstyret. Folkens frihet och möjlighet till upplyst val i olika frågor, förutsätter att lagarna om ordets, och tankens frihet respekteras.

För despoten, diktatorn är det lika självklart. Så snart den typen av ledarskap satt sig tillrätta, påbörjats processen att tygla ordet. Det sker genom att i media avsätta och fängsla röster man inte vill se eller höra. Ersättandet av det öppna samhällets röster med regimkontrollerade sådana. Inte bara i media, utan också i exempelvis skolsystemen. De auktoritära ledarskapen, vill sällan ha konkurrens.

Tyglandet av ordet är en förutsättning för den typen av ledarskap, att behålla sin makt på sikt. Exemplen är många på det beteendet i vår tid. Utvecklingen i Ryssland efter Putins tillträde. Den nuvarande utvecklingen i Turkiet, Ungern och i Polen. Ingen gång sedan slutet av 2-a världskriget har det demokratiska samhället varit så utsatt för angrepp från auktoritära makter som just nu.

I den kampen spelar sociala medier, de digitala plattformarna en stor roll. Där förs angreppen på traditionella medier hårt och oförsonligt. Kunskap föraktas och ersätts av tyckande. Vetenskapen reduceras till en ståndpunkt och svartlistas. Åsiktskorridoren har blivit ett modeord, ett begrepp som kastas i ansiktet på den som hävdar traditionella demokratiska synpunkter, kopplade till exempelvis mänskliga rättigheter. I den miljön av svepande omdömen sår man fördomar och skördar racism.

Ordets makt är enorm. Nyligen har amerikansk underrättelsetjänst verifierat att Putins Ryssland med subversiva metoder lyckats styra medias rapportering i USA-valet. Något som möjliggjorde att det landet fått en i politisk mening totalt oskolad president. Vad det kommer att innebära, är nu en av världssamfundets mest debatterade frågor. Det valet kan bli en draksådd på sikt också för Ryssland.

Kampen om ordet är också kampen om demokrati eller diktatur. Sanna demokratier för inte krig mot varandra, där löses konflikterna diplomatiskt. Det samarbete som Hitler/Stalin hade vid delningen av Polen, skulle ett år senare sluta i den stora tvekampen mellan de två stora nationerna. När nu Trump och Putin hyllar varann i rollerna som ledare för planetens två största militärmakter, bör man nog ha det historiska perspektivet med sig i bedömningen av framtiden.

2016.12.18

Jarl

Blåsningen

Jag tittar på videouppspelningen igen. Donald Trump lutar sig triumferande över talarstolen och säger med hög röst, “I dont need your vote anymore, for four years I won´t need your votes”. Åhörarna är ett möte med sponsorer från hans kampanj.

I den kampanjen häcklade han finanshajarna på Wall Street, nu matar han in dem som ministrar och rådgivare i sin kommande laguppställning. Miljardärer och militärer skall representera de vanliga kämpande människorna. Nog är det en absurd kombination.

Och med höjda skatter på importgods, som han också propagerat för, kommer köpfesten i det amerikanska samhället att än mer förbehållas de välsituerade, de som har de stora resurserna.

Klimathotet som 90% av vetenskapen anser är en realitet, lämnas helt därhän i Trumps laguppsättning. Däremot vänder han sig till oljemagnater för att få stöd i sin politik. USA som en av de stora och viktiga länderna när det gäller klimatarbetet, kommer knappast att prioritera den frågan med Trump vid rodret.

Och det parti, republikanerna som lämnade fältet fritt för Trump att med sin på lögner och fördomar och ohederlighet drivna kampanj vinna valet. Det partiet kan nu se sig förpassat till utvisningsbåset, blåsta på inflytande över den kommande administrationen. Trump är inte intresserad av partiet, det var bara en språngbräda. Trump är sitt eget parti.

Detsamma gäller väljarna, de som gav honom vinsten. De kommer snart att känna sig blåsta. De kommer lika lite bli vinnare genom Trump, som Italienarna genom Mussolini på sin tid. Att kasta bort sin röst på galenskap har också det ett pris. Vilket det blir den här gången, får framtiden utvisa.

2016.12.14

Jarl

Pensionsbluffen

På senare tid har riksmedia börjat att på allvar ta upp frågorna om pensionernas utveckling i sin rapportering och undersökande journalistik. Det är inte en dag för tidigt, givet att det blir allt tydligare vad resultatet av den för snart 20 år sedan gorda pensionsöverenskommelsen fört med sig. En utveckling som på sikt kommer att ge Sverige ett av de sämsta pensionssystemen inom EU.

När man sedan läser kommentarsfälten i frågan på sociala medier är det frapperande i hur hög grad de är direkt korkade, präglade av fördomar istället för kunskap. Sanningen bakom den utveckling som gör alltfler, i synnerhet kvinnor till fattigpensionärer, är att regeringen under Göran Persson på 90-talet behövde förstärka statskassan efter år av stora underskott. Pengarna som behövdes fanns i ATP-fonderna, men för att ta av dessa måste man omkonstruera pensionssystemet. I interna kretsar använde dåvarande statsministern Göran Persson enligt närvarande vittnen följande argument“vi vet vad vi vill ha, sedan är det bara att konstruera argumenten därefter”. Resultatet har vi facit på idag när nu ca 350.000 personer, flertalet kvinnor nu har pensioner som är lägre än den av EU definierade fattigdomsgränsen. En gräns som ligger långt under det belopp om 15.000 sek per månad som regeringen uttalat är alltför lite för att klara sig på.

Att det var ett galet sätt att hantera pensionskapitalet har initierade personer vittnat om i bokform och debatt, bland annat KG Scherman som i rollen som ledande tjänsteman fanns med i omställningsarbetet, och journalisten Joel Dahlberg i sin bok med titeln “Pensionsbluffen”.

Att kvinnorna nu blivit de stora förlorarna är ingen slump. Det är en naturlig följd av att pensionerna nu relateras till arbetslivets hela längd, istället för de 15 bästa åren. Det innebär med automatik att de som varit hemma med familj och barn blir de stora förlorarna efter pensionsöverenskommelsen. Var finns kvinnorörelsen och synen på jämlikhet i det agerandet?

Utvecklingen på pensionsområdet är det största svek politiken utsatt vårt land och folk för i modern tid.

2016.12.09

Jarl Strömbäck

fd Distriktsordförande SPF Seniorerna Västernorrland

Östra Eriksbergsgatan 100

41764 Göteborg

070 6727669

Befolkningsparadoxen

Decembermörker och ljusen tänds. Runt om på gator och hus, inne i bostäder och på kontor. Överallt tänds ljusen i advent som en hälsning till den kommande helgen. Den som har sitt ursprung i ett litet gossebarns födelse för mer än 2000 år sedan. Ett fattigt litet barn som skulle växa upp och med sin gärning skapa en av världens största religiösa rörelser, kristenheten med sin olika tolkningar.

Barnet som symbol för framtid och tro har levt kvar, samtidigt som vår värld har utvecklats och omformats på många olika sätt. I gången tid var barnen garanten för släktens fortlevnad, de blev många i de flesta familjer. I vår tid har barnbegränsning blivit del av verkligheten, och i utvecklade länder som vårt har barnafödandet minskat drastiskt. Så drastiskt att det blivit ett hot mot det välstånd vi vant oss vid. Ett välstånd som bygger på tillväxt och att nya krafter ständigt ersätter de gamla som faller från.

När barnafödandet närmar sig 1 barn per kvinna, då blir en naturlig följd att skattekraften minskar, och att välståndsutvecklingen bryts och blir till tillbakagång. Sådan beskrevs utvecklingen i den omfattande rapport på området som gjordes inför millennieskiftet år 2000.

Men i stora delar av världen råder andra förhållanden än i välståndsländerna. Där fattigdom och ofred råder, där skapar överlevnadsinstinkterna stora barnkullar. Och från de områdena kommer nu en ständig ström av unga vuxna, vilka söker sin framtid i utvecklingsländerna. Det är med deras hjälp en väsentlig del av arbetsbördan i länder som vårt får hjulen att snurra. Utan den arbetskraften skulle mängder av företag få drastiskt skära ner sina aktiviteter. Bussar, tunnelbanor, transporter skulle stå utan sina chaufförer. Butiker och restauranger skulle få slå igen, och inom offentlig sektor skulle uppsägningarna p.g.a. sviktande skatteunderlag, och brist på personal inom vård och omsorg att drastiskt minska välståndet.

Tack vare den stora tillströmningen av arbetskraft klarar vårt land väl att hävda sig jämfört med andra länder menar nu en arbetsgrupp som granskat utvecklingen. I befolkningsparadoxens tid gäller att de som har genuina rötter i vårt land och förstått värdet av utbildning och bildning, kan leva ett liv i stort välstånd.

Ett välstånd som till väsentlig del bygger på att de ”enkla” jobben görs av invandrade personer, med eller utan kollektivavtal, svart eller vitt. Samtidigt som riksdagens partier i ökande utsträckning talar om invandringen som ett hot, visar experternas granskningar att utan invandring skulle Sverige aldrig nått sin nuvarande status som ett av planetens rikaste och bästa länder att leva i.

Nog är den slutsatsen värd att begrunda.

2016.12.08

Jarl

Härlig tid

Vintermörkret är fortfarande kompakt vid den tidiga morgonpromenaden. Vi är inne i julmånaden december. Stillheten över vattnet avbryts av älvbåten som pilar iväg till andra sidan älven. Här är älvbåtarna en integrerad och uppskattad del av kollektivtrafiken. Havet en given trafikled.

På det senaste mötet i politikens finrum presenterades den linbana som planeras mellan stadens båda delar på älvens båda sidor. Den kommer att bli mycket bra, och än en gång visa på alternativa sätt att lösa trafiken mellan stadsdelar. Klokt och inspirerande, men också ovanligt i vårt avlånga land.

Ljus i adventstid

Därhemma sover fortfarande 7-åringen som är vår nattgäst när jag går ut på min morgonpromenad.. Hon har precis börjat lära sig de fina julsångerna i skolans 1-a klass. Och färdigheten måste ju visas upp, så med sin unga och lite svajande flickröst, har hon sjungit för oss. Inte alltid rätt, men vad gör det. Och visst är det förunderligt att julsångerna i så stor del överlever från generation till generation.

När jag öppnar dörren efter min promenad, hör jag rösterna. Nu har dom vaknat, mormor och barnbarnet. Den unges ljusa frågande röst. Och den äldres förklarande och vägledande. Det är så mycket som skall förmedlas mellan generationerna. Bullbaket sen kväll dagen innan var 12-åringens initiativ, och det blev ett par timmars gemensam aktivitet vid bakbord och ugn, och 42 goda bullar.

Det är en lisa att finna ro i miljö och sällskap, när omvärlden blir alltmer oförutsägbar. Juletiden är inne med sina marknader och sina traditioner. Höjdpunkten under den mörka delen av året.

2016.12.04

Jarl

Splittrat landskap

Det är svårt att undvika det drama som pågår i USA efter valet av Donald Trump. Å ena sidan väljer nu de stora och framgångsrika regionerna, Kalifornien, New York och ytterligare några, att tydligt ta avstånd från delar av de åtgärder som Donald Trump i valrörelsen har lovat att genomföra. Utan det arbete som görs av invandrade latinos skulle mycket stora störningar i de regionerna uppstå.

Nu organiseras alltmer motståndet på gräsrotsnivå. Spontant genom exempelvis Post-It kampanjer i tunnelbanorna. Men också genom alltfler grupper på sociala medier. Det politiska landskapet har söndrats av Trump i valrörelsen, och det går inte lätt att reparera.

Samtidigt ökar nu rädslan och desperationen i det republikanska partiet. Trump vill bara ha personer han kan hantera i sin nära krets, partiet vill ha in tungviktare som kan bromsa och hålla tillbaka Trumps galenskaper. Mitt Romney är en sådan tungviktare som partiet nu desperat försöker att få in på den för USA och världsfreden så viktiga utrikesministerposten. Hur den kampen kommer att sluta är en ödesfråga för USA och omvärlden.

Mitt Romney o Trump

Ett USA där partiet blir styrande, kommer att känna ansvar för sina beslut och åtgärder. Ett USA där Trumps Psykopatiska utfall blir styrande, kommer att fördjupa klyftorna i samhället och bryta sönder den tillit som hittills varit kittet som hållit samman landet.

Därför är Trumps återfall i Twittrande med aggressiva och galna innehåll, mer än en varningssignal. Därför är Trumps val av närmaste stab, anhöriga och extremister, en tydlig signal att han inte kommer att föra republikansk politik, han har likt depsoter före honom i andra länder, använt partiet och demokratin för att nå makten. Men har ingen tanke på att underordna sig vare sig det ena eller det andra.

I despotens värld härskar makten som tanke, mål och medel. USA och världen går en osäker framtid tillmötes.

2016.12.01

Jarl