Fågelholken

                                                                                                                 

Det är rötmånadstid i landet i norr och kommunen norr om skogen. Folk söker sig tills stränder och vatten för svalka, man ses vid grillplatser och i vänkretsar, och samtalen frodas. Det är valår, och i kommunen norr om skogen talas det mycket om den fågelholk i mänsklig mening som skall byggas om man nu får nödvändiga tillstånd?

Stadens entreprenör ”per favor” skall nämligen ha uttryckt önskemål om att få använda det kulturskyddade tingshuset som bottenplatta för ett höghus med alldeles särskilda egenskaper.

Högt skall det bli, så högt att det definitivt dominerar stadsbilden. Extraordinärt också i sin utformning, med form och färg. I fågelholken är det tänkt att de delar av stadens priviligierade som kan tänka sig en avgift på någon miljon, får köpa sig en bur från vilken man kan beskåda sin begränsade del av omvärlden. Längst upp skall entreprenören själv ha sviten med utsikt över stadens alla väderstreck. Därifrån kan han med fog anse sig vara stadens högste medborgare, i någon fysisk mening. Den är extraordinär och fantasifull fågelholken, men kommer den verkligen att byggas?

I kommunen norr om skogen härskar tron på det möjligas konst i vissa avseenden, i andra hårda restriktioner. Det ledande partiet ser positivt på saken utan att göra några åthävor av det? Den unge företrädaren för det som en gång var ett landsbygdsparti, men numera kallas Stureplans centern orerar högljutt om att fler fågelholkar måste byggas, staden skall ges en likhet med Manhattan, och behöver fler rörliga korvkiosker och kebabställen?

Så går skrönorna, somt är sant, somt är osant. Kanske är bilden som visas bara ett legomontage i någon studio, kanske verklighet. Och kanske byggs fågelholken med sin dominerande ställning som ett finger upp i luften med budskapet till omvärlden, ”fuck you, I did it”.

2014.07.28

Upptecknat vid lägerelden

SPI-Välfärden visar korten

Ordföranden i SPRF, Jöran Rubensson tar i ett inlägg i ST den 13.7 under rubriken ”pensionärernas viktigaste val” upp frågan om pensionernas negativa utveckling i samhällekonomin, liksom den orättfärdiga beskattningen av pensioner.

Hans argumentering är klar och tydlig, och speglar de synsätt som en mycket stor majoritet av berörda också har. Utveckling som leder till att armodet sprider sig snabbt bland de äldre. En utveckling som vi som arbetar inom SPI-Välfärden också anser skadlig både för samhällsekonomin och enskilda som drabbas. Och en utveckling som leder till social stress med risk för att grupp ställs mot grupp, generationskontraktet upphävs.

Det borde inte blivit så. När ATP beslutades 1958, var det en numera bortgången generation som tog besluten som stöd för sina barn, 40-talisterna och efterkommande. Man ville ge dem en trygg plattform för framtiden. Ungefär vid samma tid började de första 40-talisterna arbeta, och eftersom den generationen var stor, blev det ett stort överskott i inbetalningarna av pensionsmedel, vilka kom att samlas i AP-fonden. Allt som en reserv när den generationen påbörjade sin pensionering.

KG Scherman, på sin tid ledande tjänsteman i rollen som generaldirektör i Riksförsäkringsverket, har i nyutkomna boken ”Pensioner på Villovägar”, beskrivit skeendena när man å ena sidan hävdade att AP-fonderna inte räckte till, som skäl för förändringar. Å andra sidan, och trots det tog ut 258 miljarder ur fonderna för att täcka underskott i statens budget. Utan det ”rånet”, hade minskningarna av pensionerna som nu sker återkommande, inte behövts.

Den mekanism som kallas ”bromsen”, och som ensidigt gör pensionärerna till förlorare om samhällsekonomin sviktar, är unik. Den förekommer inte i något annat land enligt Schermans redogörelse.

SPI-Välfärden visar gärna korten. Vi anser liksom de fem pensionsförbunden att pensionssystemet  i sin nuvarande form måste göras om. Den s.k. pensionärskatten skall omedelbart tas bort. De är orättfärdigt, kränkande för de som drabbas. Det tar inte sociala hänsyn, och det kommer i förlängningen att skapa stora problem i samhället i stort.

2014.07.20

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI-Välfärden

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

Det som sägs?

Undertecknad lyssnade till samtliga partiledartal i Almedalen. Miljöpartiets var inte ett av de bättre, det är märkligt att det partiet kan favoriseras på det sett som sker, och som är belagt i vetenskapliga undersökningar. Miljöpartiet må rida på sin förmenta idealism, men den har avarter som är allvarliga i sin förlängning.

Nedanstående adress är värd en granskning. Ord och jämförelser blir tydliga, om man sätter in dem i sin alldeles egna kontext. Det gör författaren till bloggtexten.

http://stefanolsson.nu/2014/07/04/darfor-blir-det-fel-nar-asa-romson-angriper-mannen-som-grupp/

Nog om det, texten talar för sig själv.

Om man analyserar de olika talen så blir kontentan att inget kommer att göras åt pensionerna, vår tids största sociala nedskärning. Efter att ha avslutat läsningen av KG Schermans bok ”Pensioner på Villovägar”, är det bara att konstatera att med den politik som ligger, och tyvärr alla de etablerade partierna mer eller mindre stödjer, så går välfärdslandet Sverige in för allt större sprickor i det avseendet. En medveten strategi som också ger ett ökande beroende av ”fattigstöd”.

Ur den synpunkten är det viktigt att alla konstruktiva krafter nu mobiliserar, den samhällsomvandling mot ett alltmer individuellt samhälle som pågår, kommer att rasera mycket på sin väg.

2014.08.23

Jarl Strömbäck

Viktigt med kloka val

Nedanstående är debattsvar i fråga om vindkraftens utbyggnad i relation till andra energikällor, främst då vindkraften. ÖA juli 2014.

Det är viktigt med kloka val. Energifrågorna har intresserat undertecknad i årtionden. En del av det återspeglas i att vinden används för att föra min båt över havet i den skärgårdsmiljö jag så gärna är del av under  somrarna.  Där har också solceller sedan mitten av 80-talet hjälpt till att mata in den energi batterierna behöver för ljus och annat.

Sedan 3 år tillbaka kör jag en gasdriven bil. Den renaste energiform man kan köra en bil på. Jag tankar gas vid mina ofta förekommande besök i Sundsvall eller på andra platser där biogasen finns. Jag har också motionerat om behovet av en gasmack i vår kommun, men väntar fortfarande på att världsklass-kommunen skall kunna möta ett så pass rimligt krav.

Vindkraftsdödad örn.

I det energiintresset finns också synen på vindkraften i sin nu mycket storskaliga utbyggnad. Jag är troligen den mest uttalat politiska kritikern i vår kommun mot den utvecklingen, och har också rest frågor i det avseendet i kommunfullmäktige vid flera möten. Den kritiken bygger på den vetenskapliga grund som finns lätt tillgänglig för den som söker. Den bygger på otaliga berättelser som nås via sociala medier som facebook och You Tube , men också läkarvetenskapens vaknande intresse av de följder som det lågfrekventa bullret från vingar och turbiner avger.

Vindkraften kan inte ersätta kärnkraften, däremot förutsätter vindkraften att vattenkraften används som reglerkraft i systemet, vilket i sig innebär att vi prioriterar en intermittent och dyr energikälla (vindkraften) på bekostnad av den billigaste och bästa av våra energikällor(vattenkraften).

Det är en galen utveckling som på sikt kommer att kraftigt öka våra kostnader för elektrisk energi. Lägg till det att som arrendeavtalen är utformade, blir vindkraftsområdena förvandlade till internationella handelsvaror, den kan i varje läge säljas vidare. 

Undertecknad kommer fortsatt att kritiskt värdera och kommentera den utveckling som sker på området. De resurser som nu används i form av subventioner till vindkraften, skulle kunna göra en väldig alternativ nytta i välfärdsarbetet på områden som skola, vård och omsorg. Men också för en utbyggd tillgång till renare drivmedel (biogas).

2014.07.19

Jarl Strömbäck/gruppledare SPI Välfärden

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

 

Medieskugga mm.

 

Att befinna sig ute i vår vackra skärgård under sommaren, är i sig en nyttig påminnelse om att det som stadsbon ser som självklart, bara på kort avstånd därifrån blir till en begränsad nyttighet.

Bredband blir mycket smalt band när hundratals människor i båtar eller andra resesätt skall koppla upp sig med mobiltelefoner, datorer och läsplattor mot tunna 2-g nät. Då står det still, om man nu inte vill vara ute mycket sent på natten eller tidigt på morgonen.

Medieskugga skulle man kunna kalla det om man vill, och varför inte. Det behövs tidpunkter för avkoppling, det tycker till och med medieprofessorn som är del av besättningen.

Nu finns ju så mycket annat att göra. Gårdagens regniga dag blev till en upplevelse av hur en väl uppbyggd gårdsbutik kan fungera. Åk gärna till gårdsbutiken i Nordingrå, ät en god lunch och titta på det som finns att köpa. Det är värt besväret vill jag påstå. Den typen av entreprenörskap bejakar undertecknad verkligen.

Besöket på Mannaminne, paret Anders och Barbro Åbergs livsverk som nu har nytt ägarskap, väckte många minnen. Minnena av de samtal undertecknad hade med dem för ett antal år sedan, om framtiden för anläggningen. Det ifrågasättande motstånd som man ständigt mötte från politikens folk och myndigheterna. En av de största turistdragarna i länet, och en kulturmiljö som är unik också i landet i stort. Nu har det offentliga systemet tagit över. Kommer man klara uppdraget att fullfölja den mission som ligger i friluftsmuseet Mannaminne?

Tack, oändligt stort tack för det arbete ni lagt ner där borta, Barbro och Anders. Och tack för alla vänliga och fina samtal, också det igår vid vårt möte med Barbro Åberg.

När detta skrivs och förhoppningsvis kan läggas in på bloggen, befinner sig båt och besättning återigen på Ulvön. Dagens segling från Norrfällsviken är gjord, liksom dagens dopp och regnskurar är avklarade.

Allt som det skall med andra ord.

16.07.2014

Jarl Strömbäck

Bidragstagarna

 

Solen skiner, det ryska högtryck som brukar komms någon gång varje sommar, har landat över norrland. Det är början på juli och som en bålsvärm har de finska båtgästerna kommit över till högakusten. På Ulvöarna där detta skrivs en stilla morgon, är det syn för sägen. Bryggorna är fulla av båtar, och hälften är nog finska, men också någon tysk flagga ses.

Vattnet har på bara några dar kommit upp till badtempaeraturen 20 grader, och plaskandet på eftermiddagarna är legio för de som uppskattar den svalkan.

I eftermälet från Almedalen kom som en, säkert för den politiska adeln obekväm present, ett stort reportage i tidningen Dagens Samhälle. Där skriver man bland annat ”Glöm medlemsavgifter. Det är skattebetalarna som betalar politiken. På fyra år har partierna kvitterat ut nästan 5 miljarder i bidrag.”

De politiska partierna är de riktigt stora bidragstagarna och de skyddsmurar ekonomiskt som man med de pengarna och den påverkan det ger också på media kan bygga, blir som en oöverstiglig skyddsmur för andra som vill ta sig in på området. Med det följer också att man inte har något egentligt behov av att lyssna på obekväma uppfattningar från medborgarna. Ett exempel på det är ju också det sätt pensionärerna hanteras på.

Under hänvisning till ett nytt pensionssystem som visat sig vara katastrofalt dåligt, hävdar man fortfarande att det är oantastligt och måste bibehållas. Verkligheten kommer kanske att tvinga fram andra synsätt, men mer om det i en kommande blogg.

Återigen ur texten i Dagens Samhälle. Tankesmedjan Timbro har gjort en rapport om detta. Där hävdar m an att ”i Sverige har partiernas behov av att rekrytera och engagera medlemmar närmast försvunnit. Bidragen passiviserar.

Är det så vi bygger en folkrörelsestyrd demokrati?

09.06.2014

Jarl Strömbäck