Folkbildning är viktig. Var ny människa föds som ett oskrivet blad i livets bok. Den boken skall under resans gång fyllas med livets innehåll. Där har folkbildningen en given plats som bärare av erfarenheter, traditioner och mer allmänt en god värdegrund baserad på medmänsklighet, tolerans och solidaritet.
De tankarna kan väl i någon mån också få bilda grund för det sociala kapital som är det yttersta målet i ett gott samhälle. Ett samhälle där vårt land ofta har setts som en förebild, kanske med viss rätt.
Bärare av folkbildningen har varit många, men en av de tyngre är de studieförbund som i mer än 100 år nu, nära förknippats med den. Ett av dem är Studieförbundet Vuxenskolan, det geografiskt största studieförbundet och det näst största sett i verksamhetsmått. Den gångna helgen (5-10 oktober) hade SV sin vartannat år avhållna stämma i Växjö. Ca 500 delegater och andra var då närvarande för att debattera, fatta beslut eller bara ta del av förhandlingar och seminarier.
Som vanligt var stämningen både god av spänd. God i meningen av de program och intentioner som följer med ett stort arrangemang, spänd för de som i någon mån var beroende av stämmans beslut Ekonomin i förbundet, stärkt av höjda statsbidrag var på topp. Mindre var kanske entusiasmen hos de avdelnings- och regionansvariga som såg höjda statsbidrag generera sänkningar av motsvarande i kommuner och landsting. Mot den bakgrunden skall också en satsning på ungdomsarbete i verksamheten, en av alla i retorisk mening önskvärd sådan ses.
I det sammanhanget finns anledning att kommentera stämmans längsta debatt, knuten till en motion av förbundets ungdomsorganisation. Där föreslogs att 3,5 miljoner skulle satsas på en ungdomssatsning med syfte att föryngra medlemskap och verksamheter i nära samarbete också med grundorganisationernas, Centerns, LRF:s och Liberalernas ungdomsrörelser. Motionen mötte starkt stöd bland ombuden in en nästan tre timmar lång debatt.
Som ofta sker när en förbundsledning som lindat in sitt svar i dimmor av snömos börjar att se sig som förlorare i omröstning, blev oron bland de styrande och aggressiviteten från den sidan större ju tydligare ett nederlag i votering blev.
Därmed ökade också trycket från förbundsledningen på att förflytta motionen från sessionssalen till den slaktbänk på goda idéer som beredningsutskottet ofta utgör. Så också i det här fallet. Ungdomarnas representant valde att fega ur, tackades för det från förbundsledningens sida och svek därmed också de många han tidigare i debatten bett om stöd hos.
Nu återkom beredningsutskott i oenighet med en stympad text till liten glädje för i vart fall de många som tagit intryck av och i debatt stött motionen.
8.10.2007
Jarl Strömbäck
1 kommentar:
Tråkigt, Jarl, att du väljer att se det som att ungdomsorganisationerna "fegade ur". Hur man ser på det beror nog på hur man ser på vad som är en seger. Antingen kan man se det som en seger att driva igenom ett beslut på en förbundsstämma. Eller så kan man se det som att segern först kommer då en verklig förändring har uppstått i organisationen till föjd av de beslut som har fattats. För att komma dit krävs att alla inblandade är med på tåget. För att komma dit krävs en dialog präglad av ömsesidig respekt.
Ur mitt perspektiv valde ungdomsorganisationerna ett försök till dialog.
Jag tycker det är väldigt tråkigt att du använder ord som "fega ur" och "svek" i det här sammanhanget. Man skulle lika gärna kunna se det som ett svek från din sida att inte gå upp i talarstolen och yrka avslag på att frågan skulle skickas till beredningsutskottet, eller att yrka på att 3,5 miljoner skulle satsas istället för 2 miljoner.
Jag för min del känner en otrolig stolthet över att två ombud, Emil Källström och Zabina Lundstedt, från Västernorrland gick upp i talarstolen och vågade ta debatten. Mycket skickliga båda två! Hoppas att du också känner dig stolt över dem och gör allt som står i din makt för att stötta dem i deras engagemang.
Sara Kappelmark, ordförande i Vi Unga
Skicka en kommentar