Kampen om regelverket

Nu prövas regelverket, så kan man med fog beskriva utvecklingen i EU med anledning av den ström av flyktingar från främst Syrien som nu söker sin frihet och trygghet i de demokratiska EU.

Betecknande i det sammanhanget är att så ytterst få vänder sig mot det ryska ”paradisen” i sitt sökande, kan det möjligen bero på att man inte tilltror dem?

Flyktingbåt

Men nu tillbaka till EU. I dess regelverk är de mänskliga rättigheterna inskrivna. Dit hör också rätten att söka skydd i form av asyl i verkliga krissituationer. Ingen stat i EU har heller ifrågasatt att den syriska situationen är att jämföra med krigstillstånd. Och dessutom den grymmaste av alla krigstillstånd, inbördeskrigets.

När så den rännil av alla flyktingar som har initiativkraften och ekonomin att söka sig mot Europa knackar på de nationella dörrarna, sluts dessa alltmer av delar av EU-länderna. Därmed ifrågasätter man också dess regelverk. Betecknande är också att det i sammanhanget är de före detta öststaterna som nu agerar poliser vid de egna gränserna. Länder vilka borde förstå värde av frihet och demokratiska rättigheter, men väljer att stänga de vägar till demokrati och ett värdigt liv, man själva för alls inte många år sedan var i skriande behov av själva.

Har halvfascistiska regimer någon hemvist i EU? Den frågan kanske ställs på sin spets och borde prövas i fallet Ungern som ett prejudikat. Om det nationella synsätten så renodlat blir vägledande i EU-s politik, kommer unionen att falla samman som ett korthus.

Troligen är det den vetskapen som nu fått de ledande i Tyskland och Frankrike att enas om de grundläggande synsätten. Flyktingarna skall tas emot på ett värdigt sätt. EU skall visa att regelverket inte bara är ord, utan också bas för handling. Sverige finns med på den sidan i högsta grad.

Och risken att de oftast välutbildade syrianer som söker sig till EU, skulle starta en väpnad revolution liknande den man flytt från i sitt gamla hemland, strider mot allt förnuftigt tänkande. Därför förblir alarmisternas skrän och cynismer alltför motbjudande för att tas på allvar.

Men kampen om regelverket och dess legitimitet, den har nog bara börjat, och den blir avgörande för EU-s överlevnad som politisk kraft.

2015.09.15

Jarl

Liberalism på villovägar?

Lars-Erik Cederstav går till våldsamt angrepp på undertecknad i ett inlägg i tidskriften NU 29/07 orsakat av en debattartikel av undertecknad i det föregående numret av NU vilken också kan läsas på min blog under rubriken ”Parti i förvandling”. Redaktionen hade valt att spetsa till skrivningen genom att välja annan rubricering än min föreslagna, men oavsett det borde Cederstav nog läst artikeln fler gånger innan han fattade pennan. Så tillåt mig några korta kommentarer med anledning av hans påhopp.
Jag antar att Cederstav, givet att han anslutit sig till ett liberalt parti accepterar olika synpunkter i sakfrågor, om så är fallet varför den aggressiva tonen. När det gäller skolan så brukar den kallas landets största arbetsplats. Jag arbetar inte där själv, men har ändå under åren haft en nära anknytning till skolan liksom följt debatten. Mot den bakgrunden tar jag avstånd från den schablonbild av alltings elände som kommit att förknippas med skolan. Det finns bra och dåliga arbetsplatser inom skolan liksom inom andra verksamheter. Jag hävdar ändå att de flesta som arbetar inom skolområdet gör det med stort hjärta för de unga som skall hjälpas till kunskap och mognad genom skolan. Men inga verksamheter är statiska, skolan liksom annan verksamhet behöver justeringar i sina regelverk, men den förtjänar inte att demoniseras.
När det gäller invandring och nya svenskar, menar jag att de allra flesta som kommer till vårt land vill försörja sig med eget arbete. Det förhindras av de regelverk och fördomar som är uppställda och i grunden skapar utanförskapet. Här behövs förändringar men utifrån positiva synsätt.
Med risk för att Cederstav också i fortsättningen kommer att etikettera mig gnällspik, kommer jag att framföra åsikter som kan tolkas som kritiska mot den bild av partiet som ges via media.
Det är nämligen en mycket viktig del i min tolkning av det liberala budskapet.

2007.07.21
Jarl Strömbäck