Kina träder fram

Februarisnö, minusgrader och kallt i hela landet, men i mässlokalerna tränger sig sol och värme på. Det är båtmässa i den stora staden i väster, och lokalerna stimmar av rörelse och ljud kring mängderna av utställare. Stora båtar och små båtar, massor av tillbehör. Det märks verkligen att båtlivet har sina vänner och sin marknad. Men märkligt nog kanske man kan tycka, så saknas segelbåtarna nästan helt. De har blivit för stora för att passa in, de får man söka på den flytande båtmässan.

Kommersen har blivit religion i vår tid, konsumtionen en spegling av välståndet. Och produktionen av alla dessa varor har i vår tid till övervägande del flyttats dit där arbetskraften är billig. HM, världens näst största modevaruhus på sitt område, syr upp sina kollektioner på företag som betalar sina anställda sömmerskor 2 kr/timme för arbetet. I länder utan fackligt inflytande av västerländsk modell, exploateras människorna skoningslöst.

Det största av de länderna är Kina, världens verkstad i vår tid. Industriländerna i väst har lagt över produktion av allt från leksaker till fartyg och elektronik på kinesiska verkstäder och företag. Alla kontrollerade av staten via mångfalden av bolag. Och den statskontrollerade kinesiska verksamheten har vuxit. Man har på det sätt på ett utomordentligt snabbt och direkt sätt fått mängder av “know how”, man nu och i framtiden kan använda för egen del. Beroendet av den kinesiska produktionen för västerländska företag och handel är nu så stort, att en återgång och ett återtag av produktion till de ursprungliga hemländerna knappast är möjlig.

Det finns alltid ett pris som måste betalas för de beslut man fattar. I dagsläget har den kinesiska maskinen utmanövrerade de västerländska företagen på många områden, skeppsbyggnad är bara ett exempel. Redan  utmanar kinesiska företag Apple på området mobiltelefoner, och dom gör det med bra produkter till ett mycket rimligt pris. Och “made in China” är ursprungsmärkningen för vår tid.

I liberalismens namn talas om öppna gränser och synsätt som nyckeln till fred och frihet. Den attityden har präglat samarbetet med den stora enstats diktaturen i öster. Den kinesiska ledningen har tackat och tagit emot, och nu är man starka nog att gå på offensiven. Runt om i världen, i synnerhet i fattigare länder i afrika och asien, går nu Kina in med löften om hjälp med att bygga infrastruktur på olika områden. Kostnaden för detta läggs som ett lån som skall återbetalas, av länder som saknar den möjligheten. På det sättet tar nu den kinesiska ledningen successivt kontrollen över länder och områden man är intresserade av.

Och vågar man ifrågasätta agerandet, kritisera systemet, kan man som som den svenske medborgaren Gun Minhai bli kidnappad, förd till Kina för att där åtalas för diverse fabricerade brott. Eller som i fallet Sverige, hotas av repressalier för att man ifrågasätter ett kinesiskt agerande som strider mot internationell rätt och konventioner.

I Kina är begreppet mänskliga rättigheter villkorat ledningens välvilja.

2018.02.07

Jarl

Aprilmorgon 2017

Det är strålande sol när det blir dags för årets premiärrunda med båten. En svag vind och +7 grader i vattnet, fortfarande kyligt men solen värmer, och det är så vackert. De vitsvarta ejdrarna simmar omkring medan ådorna ligger på sina ägg. På en klipphäll i vattenbrynet något 100-tal meter bort ser jag med kikare en kraftig säl sola och sträcka på sig.

Dörjlinorna släpar i vattnet och självstyrningen får göra jobbet. Plotter ger anvisning om var vi är kontinuerligt. Nog är det en del av vår tids under att en lite nöjesbåt idag genom den tekniska utvecklingen har bättre utrustning för positionsbestämning nu, än landets finaste fartyg SAL-s Kungsholm hade när jag stod på bryggan, och vi kryssade jorden runt 1968.

Radion får vara sällskap, och där rapporteras hur den nye presidenten i USA fortsätter att söka konfrontation, nu handlar det om en liten isolerad stat i Asiens hörn, Nordkorea. En stat som i ”farlighet” inte på något sätt kan mäta sig med USA, ändå vill han blåsa upp ”hotet”. Donald Trump är en ”warlord”, en krigshetsare. Samtidigt som de offentliga inkomsterna skall minska kraftig genom sänkta skatter, skall den USA som redan nu använder mer pengar i absoluta tal för sin krigsmakt, nu kraftigt öka den tilldelningen. Som gammal USA-vän och följare av amerikansk politik under årtionden, är utvecklingen skrämmande.

Kampen om inflytandet i USA är också intensiv. Nu handlar det om att ta makten över de juridiska systemen, att minska delstaternas inflytande, och att snöpa de institutioner som upplevs som bromsklossar av den Trumpska administrationen. Den kampens utfall är också värdemätaren på om den amerikanska konstitutionens syn på maktdelning skall överleva.

Den vackra dagen avslutas med bilder från amerikanska militära samövningar med Sydkorea  via TV-s nyhetsprogram. Provokationer som är helt meningslösa om inte själva syftet är att provocera fram en ny väpnad konflikt i Korea.

2017.04.27

Jarl                                                             

Makt korrumperar?

Makt korrumperar heter det. Makt ger också inflytande och status åt dess bärare, och innebär i den meningen en lockelse för många. Kan makt och inflytande i samhället i stort också kombineras med rollen som VD i ett ledande företag vars uppgift är att just granska makten?

De frågorna ställer ledarskribenten i Örnsköldsviks allehanda i något andra ordval i sin spalt den 8.12 med anledning av att företagets VD, Anders Källström har vida samhällsintressen bland annat genom det politiskt styrda projektet världsklass 2015 och som ordförande i samhällets speciellt omhuldade kelgris hockeylaget MoDo hockey, ett lag som för närvarande har uppenbara problem både sportsligt och organisatoriskt.
I det läget ifrågasätts tidningens trovärdighet som oberoende granskare av delar av tidningens läsare vilket inte borde förvåna någon.

Ser man till antalet anställda i, eller omsättningen i MoDo-hockey får föreningen ett medieutrymme som vida överstiger dess betydelse i samhället. Därigenom ger också tidningen ett indirekt stöd till marknadsföringen av föreningens verksamhet som är utomordentligt betydelsefullt. Klubben har givits en guldsits i tidningen, något som gjort att den vanlige kommunmedborgaren uppfattar signalen tydligt, MoDo-hockey och tidningen har samma ledning, alltså går de i samma ledband.

Nu har tidningens ledarskribent Lasse Nordström av allt att döma läst av läsarreaktioner på avslöjanden i klubben vilka är mindre smickrande och gör sitt bästa för att övertyga läsarna om det redaktionella oberoendet. Avsikten är god men den kommer inte att bli trovärdig. Trovärdigheten sitter inte i vad folk säger, utan i hur de handlar.

Så länge företagets VD värderar makten i mångfalden av uppdrag, mer än oberoendet i att vara just VD för tidningen och nöjd med det kommer den redaktionella trovärdigheten med rätta att ifrågasättas.
Heder åt Lasse Nordström och hans inlägg men det räcker inte, tidningen är långt mer än dess ledarskribent och det vet läsarna. För tidningens trovärdighets skull borde Källström fundera över vilket han anser vara intressantast för egen del, att tjäna den granskande makten eller att vara en del av makten.
Ibland måste man faktiskt välja vilka herrar och syften man vill tjäna.

10.12.2007
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Närsynthetens pris

Norrland omfattar 60% av landets yta.




I dagarna har tidskriften Fokus rankat Sveriges 100 tyngsta makthavare. Visst vore det rimligt att Norrland med tyngden av sin yta, sitt starka näringsliv och sin globala närvaro borde finnas väl representerat där. Malmen, skogarna och energin från regionen är ju en förutsättning för landets välstånd.

Men letar man efter norrlänningar i den sammanställningen får man i stort sett leta förgäves. Det vill säga om kriteriet är att vederbörande skall ha sin hemvist i norr. Den norrländska splittringen, oförmågan att samlas om en politik för att stödja landsändans utveckling har genom åren varit monumental. Priset har fått betalas på många sätt, dels genom en närmast kolonial utsugning av landsändans resurser vare sig det gäller naturresurser eller ungdomar. Men dels också genom den stämpling av att vara bidragsberoende som årtionden av storstadspolitik har manifesterat. Och de norrländska rika och blomstrande näringslivet fjärrstyrs från storstan.

Och mönstret går igen. När nu frågan om skapandet av en slagkraftig norrländsk region blivit möjlig inför valet 2010, då sprider revirpinkandet ut sig igen. Naturligtvis inte som bärande argument, men i grunden handlar det om rädsla för att mista makt och inflytande lokalt genom en starkare regional aktör på banan.
I Storstan måste man både skratta och klappa händerna när man ser rivaliteten blossa upp igen. Makten över korvkiosken sätts högre än makten över de stora politiska frågorna. Närsyntheten har sitt höga pris.

2007.11.19
Jarl Strömbäck

Norrländsk storregion?

Med rötter i Norrbotten och som en återkommande gäst däruppe, är det kanske naturligt att vara vän av regiontanken. Men jag har också med min familj under ca 25 år sett Stockholmsområdet, Mälardalen, Östergötland och Halland som vår boplats innan Västernorrland blev vårt län. Jag har också haft förmånen att arbeta med internationella kontakter i mitt yrkesliv. Mot den bakgrunden vill jag gärna säga, att vi bor i en mycket fin del av vårt land, och en oas av lugn och trygghet sett i ett globalt perspektiv.
Som norrlänningar har vi mycket att vara stolta över. Härifrån kommer älvarnas kraft. Här utvinns den finaste malmen i världen, och skogarna ger arbete, utkomst och rekreation åt många, många människor.

Men ingenting är för evigt givet. Norrland är en glest befolkad region och kampen om inflytande över råvaror och ekonomi hårdnar. Idag kan företag fjärrstyras på långa avstånd med vår tids kommunikationsteknik. Det är ingen tillfällighet att de stora bolagens huvudkontor ligger i Storstan. Det är inte vattenkraftskommunerna som får vinsterna av ökande energipriser. Det är inte de som tvingas flytta från sina hem när malmbrytningen kräver ökat utrymme i Kiruna och Malmberget som matas med miljoner, och det är inte skogsfolket som står som självklara vinnare när skogsbolagen delar ut sina bonusar. Och den kompensation som officiellt kallas utjämningsbidrag, men i storstan kallas Robin Hood pengar blir alltmer av en sinande rännil oberoende av politisk majoritet i landet.

Skall vi kunna värna om en god framtid för våra barn och barnbarn, då måste vi i norr också ha förutseendet att planera vår egen framtid, och kraften att genomföra det vi önskar. I ett historiskt perspektiv menar jag att partilojaliteten i allt väsentligt har varit överordnad omsorgen om vårt norrland. Tolkningarna av vad som är bäst för oss har gjorts i Stockholm. Jag vill gärna se en plattform där norrländska politiker kan mötas och dryfta gemensamma angelägenheter, och kraftfullt och med auktoritet tillsammans och i sina respektive partier driva för vår landsdel viktiga frågor.

Den plattformen menar jag att ett regionfullmäktige för de fyra nordliga länen kan bli. Av det skälet välkomnar jag den skrivning som vi nu har att ta, den öppnar vägen för den process som krävs om en gemensam region skall bli verklighet.

9.9.2007
Jarl Strömbäck