Anders Åberg sorti

Det är få människor förunnat att lämna avtryck efter sig som blir bestående. Anders Åberg är en sådan person. Under de många år undertecknad var en ständig resenär via Arlanda, fanns konsten där i foajén som en kär hälsning när man passerade. Hans konst finns på så många ställen och är så särpräglad. Landskap, arbetsbeskrivningar, hus och byggnader sammansatta på ett sätt som bara han gjorde.

Och det stora livsverket framför andra, friluftsreservatet i Häggvik på Höga kusten, Mannaminne. Ett fantastiskt livsverk av denne allsidige konstnär, född och uppväxt i Stockholm.

Vägen till Höga Kusten får nog till stor del tillskrivas hans livskamrat Barbro. Väl där tidigt 80-tal, uppstod kärleken till platsen. Dess magnifika natur på höjden över havsviken vid Häggvik. En bättre sinnebild för begreppet Höga Kusten finns knappast.

Där ”plöjde” han ner de miljoner han fick för sin konst i byggnader och föremål som speglade olika epoker och geografiska områden. Och området blev en vallfartsort för ung som gammal. Restaurangen med sin allmogestil var mycket populär, och tradjazzen strömmade inte sällan ut över nejden.

Höstarnas musikfestivaler var ett givet inslag och lockade stora publiker. Olika orkestrar från land och riken kring spelade i de olika husen. Det var fart, fläkt och gemyt i varma sommarkvällar.

Men livet var inte bara lätt. Under några år fick undertecknad Anders förtroende när det gällde arbetet med Mannaminne. Det är inte alltid lätt att vara framgångsrik i Janteland. Många av de ideer som bar hans signum, togs över av politikens och byråkratiernas företrädare. Det tekniska museet han ville skapa på Mannaminne placerades istället i Härnösand, och det Naturum som borde haft en given plats på Mannaminne, placerades istället för dryga kostnader som en bortglömd betongbunker under Skulebergets klippor. Som besöksmål hade Mannaminne under de goda åren ca 200.000 årsbesökare, mer än dubbelt så många som ex. vis länsmuseet i Härnösand.

På ålderns höst blev bördan alltför tung för det strävsamma paret Anders och Barbro. Livsverket Mannaminne har övertagits av kommun och landsting, säkert en lösning som var smärtsam för paret.

Med Anders Åbergs bortgång 23.1.2018, gick en stor personlighet ur tiden. Men minnet kommer att bestå.

2018.01.24

Jarl

 PS. Intresserade kan finna fler inlägg om Mannaminne genom att söka på ordet i bloggen.

Mannaminne i Janteland

Läsarna av den här bloggen, kan finna ett antal inlägg under årens lopp med temat Mannaminne. Det livsverk som vår tids störste nu levande bildkonstnär skapat i vackra Noerdingrå. Ett friluftsmuseum som blivit ett av länets största besöksmål, med ca 200.000 besökare per år. http://www.mannaminne.se/

För en del år sedan, under undertecknads tid i landstingsfullmäktige, hade jag långa samtal med paret Åberg. Av en bergsbrant vackra Häggvik, började man tidigt 80-tal bygga den anläggning som nu omfattar en mängd kulturhus, restaurang, kyrka och hotell. Allt överskott Åberg gjorde på sin konst, ca 1 miljon om året, plöjdes ner i livsverket. Men med fler och större anläggning, följde också större kostnader för drift och underhåll.

Konstnärens fokus är primärt konsten, sekundärt är affärsmässigheten. Anläggningen är det egentliga dragplåstret för mängder av bussturister och enskilda besökare, den stod länge öppen utan några inträdesavgifter och med alltför små intäkter. De intäkterna kom istället det omgivande samhället till del i form av övernattningar, restaurangbesök och besök på turistbutiker.

När konstnärsparet närmade sig 70-årsåldern före något år sedan, gjordes en överenskommelse om att samhället runt omkring via landsting och kommun skulle ta ett större ansvar för anläggningens framtid. En given gudagåva borde man inse, men i Janteland råder andra synsätt, där bestraffas den som förhäver sig.
http://www.allehanda.se/kultur/anders-aberg-talar-ut-om-mannaminnes-osakra-framtid-ibland-tanker-jag-att-det-basta-vore-att-elda-upp-alltihop

Under årtionden sökte Åberg driftstöd för och fick småsmulor medan andra långt mindre dragande anläggningar gödslades med pengar. Och idéer som Åberg med sitt visionella synsätt och tänkande lanserade och ville förverkliga på Mannaminne, stals av byråkraterna och sjösattes med stora samhällskostnader och dåligt resultat på annat håll. Technicum och Naturum var båda sprungna ur Åbergs visioner.

Nu är vi vid en ny brytpunkt i sagan om Mannaminne, landstinget vill inte ha med anläggningen att göra, trots en mycket begränsad insats. Och Åberg uttalar sig och sin frustration i media på ett sätt han kanske aldrig riktigt gjort tidigare. Han har all rätt att känna en stor sorg, inte över sitt livsverk i sig, men över den brist på förståelse och uppskattning som det politiska systemet hanterat hans arbete.

Nu står hoppet till Jan Sahlen, en driftig och klok ny ledare i Kramfors kommun jag lärde känna under landstingsåren.. Om du läser detta Jan, så vill undertecknad tacka för ditt stöd till Mannaminne, och önska dig all lycka till med ditt arbete.

2015.11.10

Jarl

Mannaminne

 Vi kände till anläggningen genom artiklar redan innan vi i mitten av -80talet kom flyttande till högakusten området. Mannaminne, vilket fint namn. Något att bevara för från det förgångna till gagn för efterkommande. Så besöket av Mannaminne blev av ganska fort, och sedan har vi bliv en av anläggningens återkommande gäster.

 För ca 10 år sedan etablerades en särskild relation till paret Anders och Barbro Åberg. Då hade vi djupa samtal av förtrolig karaktär, och det är lätt att förstå den frustration de kände. Det är inte lätt att bli profet i en av Jante så hårt styrd del av världen, som den vi omges av. Visst är det smärtsamt när idéer man skapar och vill förverkliga, stjäls av parter man förlitat sig på och blir projekt med hjälp av omfattande offentlig finansiering. Inte på Mannaminne som tanken var med Teknicum och Värlsarvsmuseet, utan på andra platser och till långt högre kostnader.

 I inget av de fallen heller någon succé, I klustret på Mannaminne hade de passat in perfekt, i förskingringen blir de ensliga satelliter med få besökare och höga kostnader.

 Under många år i landstings-och kommunalpolitiken har det varit lätt att ta del av den njugga ton man från det hållet haft till Mannaminne och dess skapare. För många har saknat förmågan att förstå och uppskatta den skaparglöd och inlevelse som kännetecknat paret Åbergs arbete på Mannaminne. När paret har sökt oftast mycket begränsade driftsbidrag, har kommentarerna varit syrliga, och resultaten därefter. Under de omständigheterna är det lätt att förstå att barnen Åberg inte gärna tar på sig tagelskjortan.

 Så nu lämnas livsverket över till stiftelsen Mannaminne. Då finns plötsligt de pengar där som tidigare saknats. 2,2 miljoner för driften enbart  under år 2012, och anläggningschef och personal skall rekryteras för att sköta anläggningen. Man kan köpa en anläggning men kan man byråkratisera en själ? Paret Åbergs Mannaminne har med sina ca 200.000 årliga besökare i glesbygden i Nordingrå varit en osannolik framgångssaga. Men en sådan kantad av avundens törnen. Om samma typer av personer och synsätt som präglat länsmuseet i Härnösand, nu skall överföras på Mannaminne, då går det illa.

2012.03.04
Jarl Strömbäck

Mannaminne - en kärleksgåva.

Stora avtryck i samtidens görs bara av djärva män och kvinnor, vilka har både drivkraften och den envisa övertygelsen nödvändig för att förverkliga sina idéer. Så är det med Yngve Bergqvist som sedan starten med sitt ishotell 1990 förvandlat Jukkasjärvi från en utpost i ingenmans land till en turistisk magnet av globala proportioner. Det som drar är upplevelsen av ett polarlikt äventyr med norrsken, stark kyla och vita vidder parat med skotersafari och hundspann.
På ett annat plan men med stort hjärta och obändig övertygelse har paret Åberg på Mannaminne byggt sitt friluftsmuseum, nu med mer än 200.000 besökare årligen. Att de nu utsetts till regionens kandidat till Stora Turistpriset är en välkommen och mycket välförtjänt gest åt stockholmaren och konstnären Anders Åberg som tillsamman med sin oförtröttliga hustru Barbro sedan 1980 skapt Mannaminne.
Där ryms nu den historiska utblicken i kulturarvet sett i samlingar och utställningar. Där ryms det internationella perspektivet i byggnader och konst. Och sommartid kan hantverkare av många slag synas med sina alster. I de olika byggnaderna har också kulturen i olika former en given plats. Musik och teater av olika slag är återkommande delar av upplevelser skapade runt Mannaminne.
På så sätt har Häggvik i hjärtat av Höga Kusten fått sitt turistiska centra. Ett centra också det med globala proportioner både i utbud av kultur och i sitt nätverk av kontakter. Det borde vi alla glädjas åt och uppmuntra. Med sin utsikt över berg och vatten kunde knappast värdsarvet Höga Kusten funnit en bättre plats att växa fram på.
Så var också tanken innan byråkratin valde att placera ett 50-tal miljoner i en betongbunker under Skuleberget. Den satsningen har alla förutsättningar att bli en blindtarm med ständiga krav på ekonomiska driftstillskott.
Paret Åbergs arbete, präglat långt mer av idealitet än av kommersialism är i grunden en kärleksgåva åt vårt Nordingrå och Höga Kusten. Den utmärkelse som segern i regionfinalen av Stora Turistpriset innebär har de verkligen förtjänat.

2007.09.19
Jarl Strömbäck