Svarta farsoten

Sommartider är skärgårdstider för många i vårt land. Under några intensiva veckor hämtas rekreation, vila och inspiration på hav, i vikar och på öar. Några är sommarboende där ute, andra kallas båtfolket.

Men där ute gäller också lagar, fågelskyddsområden är viktiga och ve den nyfikne person som stiger iland på en skyddad ö. Då står kustbevakning eller sjöpolis runt hörnet, och påföljden kan bli mycket kännbar.

Mångfalden har under årtionden på det sättet bevarats, på skyddade skär har änder, måsar och vadare samsats om utrymmet. Till glädje för alla oss som ser en levande skärgård som en viktig del av begreppet livskvalitet.

Men nu hotas den verkligheten av den svarta farsoten. Den har kommit smygande de senaste åren söderifrån. Lika ogillad var än den visat sig. Likt svarta begravningsentreprenörer står de uppsträckta på skären, skarvarna. De bygger sina bon i träden och med sin avföring dödar de effektivt allt grönt på ockuperade öar.

Likt ett vitt täckelse täcks öarna av träck, och stanken från de nerskitade öarna blir en påminnelse om lukten från forna tiders orenade massafabriker. Och fisket i närområdet utarmas, något väl bevittnat och väl känt från andra områden i landet.

Nu är den här, den svarta farsoten. Det skyddade fågelskäret ligger i farleden ut från Örnsköldsvik, med bara något hundratal meter till bebyggelsen i Bonässund och Vårby på ömse sidor farleden. Där har fågellivet blomstrat i årtionden utan störningar trots närheten till människan. Nu dör ön snabbt, om ett par år kommer troligen inte ett levande träd finnas kvar, men väl stanken när vinden ligger på. Då får man nog räkna ner försäljningspriset på områdets villor.

Så vad gör miljömyndigheten för att skydda fågelskyddsområdet? För att garantera dess fortbestånd? Vad gör kommunen för att skydda vår skärgård från den svarta farsoten? Plan- och miljönämnden som har så mycket synpunkter på så mycket? Det är hög tid att handla nu, inte vänta till dess att ön är död och förstörd? Är det rimligt att fågelskyddsområdet inte omfattar skydd också från en artfrämmande inkräktare?

Det här är viktiga frågor vi diskuterat, några av en levande skärgårds vänner.

2011.06.28

Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Du lindar av olvon...

Morgon, dagen före midsommarafton. Solen skiner och vinden ruskar lite lätt i björkarnas blad ser jag från köksfönstret i lägenheten i Kalix.. Vi sitter och språkar lite lätt, Mor Signe och jag. Hon har bjudit på morgonkaffe och egenhändigt bakat kaffebröd helgen till ära. Så gör den som vill vara med i livet, även vid 96 års ålder.

Men det var annorlunda för ett par månader sedan. Dubbelsidig lunginflammation , vatten i kroppen och hjärtsvikt gjorde henne fastbunden vid sjukhusets säng i veckor. 13 kilo försvann innan hon kom hem. Nu återstår 49 kilo och en tunn men fin kvinna av den tidigare ganska runda mor vi vant oss vid.

Medicineringen har hjälpt till, men det krävdes en ordentlig läkemedelsgenomgång och strykning av 4 mediciner för att få balans i den också. Nu återstår 8 dagliga mediciner och det får man väl acceptera på gamla dar?

Midsommartid är blommornas och livets tid. Naturens barnkammare är som mest aktiv med alla sina barn, ingen tid är mer underbar av just det skälet. Och även hos oss människor blir blodet gärna lite hetare under intryck av sol, värme och naturen alla liv och dofter..

Dags att önska bloggens läsare en god midsommar innan bilen vänder söderut igen. Besöket hos Mor Signe har givit själsro, och det är något vi alla behöver.

Det är en ynnest att få sitta i stilla samspråk med en 96-årig mor, klar i huvudet om än med lite nedsatt hörsel..

2011.06.23

Jarl Strömbäck

Med kluven tunga

Det var kongress i den stora riksorganisationen. Ombuden för dess 260.000 medlemmar var samlade, undertecknad ett av dem. Som så ofta i sådana sammanhang fanns det en bunt motioner vilka skulle bearbetas i särskilda utskott. Bland dem ett ekonomiutskott i vilket jag hade förmånen att få vara med.

Inför utskottsarbetet förklarade den karismatiske ordföranden, att det minsann var kongressen som bestämde. ”Kongressen är det högsta beslutande organet, så är det” var hans budskap till oss ombud.

I utskottet skulle budgeten för förbundet diskuteras och granskas, vilket också gjordes på ett ansvarsfullt och engagerat sätt. Några motioner ville sänka avgifterna med sina argument, förbundsstyrelsen ville höja uttaget till förbundet, och utskottet beslutade efter noggrann och bra debatt att med 20 röster mot 6 förorda oförändrad ram för budgeten.

I plenum togs det beslutet inte nådigt emot. Med brösttoner som dånade över salen meddelade ordföranden att han såg utskottets förslag som ett misstroende mot förbundsstyrelsen, och vann den därefter uppskrämda församlingens votering med rösterna 67 mot utskottets 66.

När avlutningen närmade sig och avslutningstalet kom, meddelade ordföranden att styrelsen mycket väl hade kunnat hantera en oförändrad budgetram, alltså det som några timmar tidigare setts som ett förtroendevotum.

Så talar den som talar med kluven tunga.

2011.06.21
Jarl Strömbäck

Morgon i Ronneby

Morgon i Ronneby. Den första kongressdagen är avklarad i den riksomfattande organisationen med ca 260.000 medlemmar. Fler medlemmar än alla de politiska partierna i landet tillsammans.

Det har hållits tal av landshövding, av socialminister Maria Larsson och av gäster från andra organisationer i vårt land och grannländer. Och det har påbörjats förhandlingar.

Och apropå talen så finns det olika synsätt. Socialministern uppehöll sig mycket vid de äldre sjuka och deras situation. Den är viktig, men kanske finns det viktigare aspekter att fundera över.

De som är 65+ i ålder utgör 25% av landets befolkning,barnen inkluderade. Men de representeras i vårt lands parlament av endast 2% av dess 349 medlemmar. Finns det kategoritänkande i vårt jämlika land?

Låt oss tänka tanken att kvinnorna i landet (eller männen) med sina 50% bara representerades av 4 % av medlemmarna i riksdagen? Att gruppen på sin höjd fick representation i något råd typ kvinnoråd (mansråd)? Skulle det accepteras och godkännas? Svaret är givet, eller skall vi kanske skriva ramaskrien om orätter, diskriminering etc, etc.

Så varför accepterar världens mest jämlika nation att förpassa en fjärdedel av sin vuxna och mogna befolkning in i en skuggtillvaro i avseende på inflytandet i det viktigaste organ vi har i landet, dess riksdag?

Den frågan kan få bli slutet på den här tidiga morgonens skrivning, och ett tankespån till liberalavindars läsare.

2011.06.18
Jarl Strömbäck

Lyssna på seniorerna

Kommande helg (18-9/6) går Sveriges näst största seniororganisation, Sveriges Pensionärsförbund med 260.000 medlemmar till kongress för att tala och tänka om den nuvarande samhällsutvecklingen. Det är ingen utveckling som sprider glädje. Under de senaste 10 åren har klyftorna mellan de som arbetar och de som har arbetat ökat med ca 10%. De fonder som de äldre byggt upp under årtionden plundrades på 260 miljarder under 90-talet för att täcka de hål i statsbudgeten man då hade. En åtgärd som alla de stora partierna har ett ansvar för. Och den pensionsöverenskommelse som man politiskt kommit överens om innebär i princip att man inte vill tala om de följder de ingreppen fått och får för dagens och morgondagens äldre.

I sina ansträngningar att nå samförstånd med politiskt ansvariga, kom de 5 stora seniororganisationerna samman under de senaste året. Man har lagt ner ett omfattande arbete för att tydliggöra att pensionssystemet måste ändras, det slår mycket hårt mot dagens äldre, och det kommer att bli än värre för kommande generationer av äldre. Enligt en nyligen presenterad genomgång av EU, kommer det svenska pensionssystemet på sikt tillhöra EU-s sämsta, och ge mindre än 40% av tidigare inkomst vid pensionstillfället.

Den utveckling vi nu ser är en gradvis och ständigt pågående nedmontering av den samsyn på samhällsutvecklingen som präglade folkhemstanken. I det sammanhanget kan det vara av stort intresse för intresserade att ta del av den nu i TV visade serien ”Hundra svenska År”. Allt var inte bättre förr, och livet bjuder på olika former av påfrestningar och bördor. I det har samhällssynen och politiken ett mycket viktigt vägval. Nämligen det i vad mån man vill använda moroten eller piskan i synen på människor.

Det äldre i vårt land har i allmänhet ett långt arbetsliv bakom sig. Ett arbetsliv präglat av kampen för jämlikhet och likhet inför lag, myndigheter och förordningar. Den som idag går i pension och arbetat sina 40 år får ca 55% av tidigare lön i inkomstpension. Vi har en tidigare otänkbar extra skattebelastning av de äldre, och inom omsorg och vård dras resurserna ner med ekonomin som skäl. Det skälet hindrar inte en alltmer utbyggd byråkrati, och satsningar vilka ligger långt utanför politikens traditionella kärnområden.

Den nuvarande utvecklingen föder politikerförakt. De äldres organisationer har på olika sätt ställt sina tankar och synpunkter till de styrandes förfogande. Hittills har man inte varit beredda att lyssna och det kommer att gynna nya framväxande rörelser.

2011.06.13
Jarl Strömbäck
Distriktsordförande SPF Västernorrland (6300 medl.)
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

A total make-over

Att göra om, och göra nytt har blivit ett mantra i vår tid. Det kan gälla allt från den enskildes uppiffning och uppklädning på bästa sändningstid i TV, till företagets eller klubbens beslut att nu gör vi om och blir bättre.

Det behöver alls inte vara fel, nytt namn, nya inriktningsdokument som styr och kanske ny ledning? Inom landstinget i Västernorrland pågår nu sedan valet i höstas den processen. Senast häromdagen fick vi veta att primärvården försvinner som namn, det skall nu heta hälsocentraler.

Tanken är inte fel, begrepp som sjukhus har i allt större grad kommit att förknippas med just ”sjuka hus”. Och vi besöker dem inte för att bli sjuka, utan för att helas från krämpor. För att få hjälp med vår hälsa, så visst passar ordet hälsocentral in på de före detta primärvårdscentralerna.

Låt oss nu också hoppas att det inte bara blir ett spel för gallerierna, att den omstöpning som nu pågår också får ett konkret innehåll, ökad tillgänglighet och hjälp till självhjälp är många gånger lika viktig som ökad medicinering.

Och på den slutna vårdens område (sjukhusen) lyfts nu allt mer frågan om rätten till en något sånär likvärdig vård i länets (Västernorrland) olika delar. Får det mindre sjukhuset med sin goda vård, sin lojala personal och sitt starka stöd i upptagningsområdet vara kvar, eller kommer det att offras på det stora, stökiga, ständigt klandrade länssjukhusets altare?

Om det kommer striden att stå i det landsting som nyligen klassats som landets sämst skötta. Så länge man tror att framgång följer av avund och motsättningar, kommer nog den skattningen att bestå.

2011.06.11
Jarl Strömbäck
fd landstingspolitiker

Till största glädje

Från förtvivlan till största glädje, så skulle kampen kunna beskrivas. Då, för två år sedan åkte hon in vid 03-tiden på morgonen för att föda en efterlängtad lillasyster till 4-åringen Tova.

Några timmar senare, vid 10-tiden stormade en förtvivlad och gråtande nyförlöst mor in genom dörren till en stumt frågande morfar och 4-åring. Den lilla systern hade fötts livlös, och efter intensivt arbete i en dryg timme av ett stort läkarteam, ändå återkommit till liv. Nu fanns hon på en ambulanshelikopter på väg till Umeå Universitetssjukhus.

Det tog ca 3 veckor innan slangarna kunde börja kopplas loss mellan det lilla barnet och maskinerna på kliniken. Så lite senare överföring till Sundsvall igen, och månader av tillvänjning. Amningen kom inte igång, alltför mycket var förlorat.

Sondmatning eller knapp på magen var den stående frågan. Föräldrar som ställde krav på svar på sina frågor, väl medvetna om vårdens situation genom eget arbete på området. Allergichocken hos barnet när modersmjölken skulle bytas mot mjölkersättning. Övertygelsen att man måste gå egna vägar, när vården, kantig i sin överslätande ”jag vet bäst”-attityd, inte ville lyssna och förstå.

Besluten att vägra lyda dåliga ordinationer. Sökandet efter svar i timmar på internet och andra fora.
Slutligen, efter ca 1 år började bitarna falla på plats. Maten började komma igång om än med möda. Liten är hon det lilla trollet, men med en vilja som är stark och som tveklöst också burit framgången med sig.

Men inte utan sin familj, pappa Hans klok och tålmodig när missmodet legat och ruvat. Mamma Karin vars kärlek till det lilla livet ger ordet gränslös en egen innebörd. Och storasyster Tova som funnits där, alltid tålmodig trots att så mycket uppmärksamhet gått till den lilla. Bättre syster än så kan den nu 2-åriga yrhättan inte ha.

För så är det, att det som var en kamp för livet under veckor och månader, nu har stillnat och alltmer övergått till att bli en naturlig relation. 2-åringen är ett underbart yrväder. Ett charmtroll så underbart att uppleva. Liten till växten av sina upplevelser kanske. Men full av liv, och den nyfikenhet på livet som är det friska barnets kännetecken.

En stor eloge till den lilla familj, som så starkt stått upp för varann i den här kampen. Ni har mycket att glädjas och vara stolta över.

2011.06.07
Jarl Strömbäck

Premiärturen

Det är Kristi himmelsfärdsdag när jag hissar segel för första gången det här året. Lite motorgång först i nästan vindstilla, sedan kommer en fin bris och seglingen blir fin för dikt bidevind och drygt 6 knop på loggen.

Lite mer än 2 timmar tar det ut till ön som bildats av tre öar vilka växt ihop. Därav det kryptiska namnet Trysunda (tre sund). Där ute pysslas och vårstädas det i stugorna, men i gästhamnen är jag ensam. Det blir en skön men kylslagen natt, värmaren för göra tjänst när temperaturen närmar sig +10 i båten.

Jag promenerar på strand och klippor som så många gånger förr. Det har regnet mycket på sistone, det syns i vattensamlingarna. Grodynglen pilar fram och tillbaka, och i näckrosdammen finns mycket vatten, men än är det bara blad, det dröjer några veckor innan vi får se de fina blommorna.

Kvällssolen skiner så fint i sittbrunnen, jag läser tidningen ”Dagens Samhälle”, vilken tar upp förhållanden som angår oss alla på olika sätt. Dess krönikör Mats Edman skriver om medikaliseringen av sjukvården, och dess följder. 6000 personer dör årligen av felaktig vård och felaktig medicinering i vårt land. 10 gånger fler än i trafiken där vi så ofta talar om nolltolerans. Hans fråga blir, när skall vi få nolltolerans när det gäller felaktigheter i vården?

Jag lämnar den tanken, det är skönt med sommar, viktigt att vårda det friska så länge det finns.
Kanske hjälper vind och vågor till med just det, eller den där meditativa skogspromenaden som också kan vara del av friskvård, utan recept.

2011.06.03

Jarl Strömbäck