Om Avhumaniseringens pris

Mitt tidigare inlägg med titeln ”Avhumaniseringens pris” har väck en del känslor. Ett varmt tack till de som hört av sig med ord som ”en suverän artikel” och liknande. Till de som läst den med andra synsätt vill jag ge några kommentarer.

En stor vetenskaplig studie med 130.000 deltagare rörande våldsamma spels påverkan på individer presenterades förra året. Enligt den studien finner man en ökad aggressivitet hos de som spelar, både på kort och lång sikt. Behring Breivik har i sitt manifest och i förhör angett att han spelat krigsspel som en del i sin mentala förberedelse inför dåden i Oslo. I vetenskapens Värld (P1) intervjuades professorn och hjärnforskaren Predag Petrovic häromdagen. Han menar att beteendevetenskapen bygger på vetskapen om att upprepad träning (simulatorträning/spel) på olika områden, också medvetet eller omedvetet påverkar människors beteenden. Han delar studiens slutsatser och menar att flertalet forskare på det beteendevetenskapliga området också gör det.

Läs gärna artikeln en gång till. Där står med avseende på våldsspel ordagrant.
” För flertalet människor förblir spelet ett spel, för några blir det ett budskap.”

Jag förstår väl de föräldrar som vill fostra sina barn till trygga och medkännande individer. Personer som ser samtalet som medel för konfliktlösning, inte våldet, och som i den strävan valt att undvika den ständiga konfrontation med våldet i nyheter, film och via internet som ständigt är närvarande. Tids nog blir vi alla vuxna, och får göra våra egna val.

Inom EU har man nyligen presenterat en undersökning som visar att det absoluta flertalet av terroristdåd inom unionen begås av inhemska separatister, inte av utifrån kommande hot. Nu varnar även seriösa forskare för den effekt spridningen av massmördaren Behrings manifest och tillhörande bilder kan få.

Förtjänar han det stödet??

2011.07.29
Jarl Strömbäck

Avhumaniseringens pris

Kulingen blåser vinande över Skanör, och skummet yr över vågbrytaren mot havet. Från fönstret i Lotsvillan vid Falsterbo-kanalen ser jag i kikaren några fartyg långt ute till havs. De går i leden genom Bornholmsgattet, egna minnen från vakten på bryggan tidiga morgnar tränger sig på. Klockan är 0630 och det är 4-8 vakten som möter gryningen.

Tanken går till de många anhöriga till offren för massakern i Oslo. Den största katastrof som drabbat landet på många, många år. Och visst kan man fråga sig vad som får en tillsynes helt vanlig ung man att ta så många människors liv?

Avhumanisering av de som ses som fiender har alltid varit del av krigets budskap. Så gällde förr, och så gäller nu. Skillnaden ligger i att de budskap som tidigare var förbehållna den militära sfären, numera lanseras utan skrupler i ”spel” som World of Warcraft, något som gärningsmannen av allt att döma tagit stora intryck av. Där får man lära sig avhumaniseringens budskap. Döda de som inte tillhör gruppen, de har inget värde.

För flertalet människor förblir spelet ett spel, för några blir det ett budskap. I salig tro tar man till sig tanken, och resultatet har vi sett i skolskjutningarna i olika länder, och också nu i massakern i Oslo.

Det är svårt att se värdet i fostran till det extrema våldet som problemlösare. I det avseendet förstår jag de många unga föräldrar som inte låter sina barn se nyhets- och våldsinslag på TV. De föräldrarna är kloka, och den sanna demokratins bärare.
De som å andra sidan bekänner sig till reklamens och propagandans makt, men vägrar se de faror som ryms i våldsspelens utbredning, bäddar för händelser som den i Oslo.

Slutligen och inte minst, hur är det möjligt att en ung man av myndigheterna tillåts ha automatvapen och handeldvapen vilka inte kan ha något konstruktivt syfte? Militär och polisiär utrustning borde med självklarhet förbehållas dessa institutioner. Att den norska säkerhetstjänsten kritiserats av amerikansk och brittisk säkerhetstjänst är förståeligt. Priset för den slappheten får nu 100-tals anhöriga till offren, och alla medkännande till dem bära.

2011.07.24
Jarl Strömbäck

Är du lämplig gamle vän?

Måndag den 18 juli visade TV-s Rapport ett bärande inslag med temat att fler körkort borde dras in med hjälp av landets läkare. Syftet skulle vara att på det sättet minska antalet dödsfall och olycksfall i trafiken Med andra ord, läkarkåren i vårt land borde finna sig i rollen som myndigheternas inofficiella angivare. I avsnittet hade journalisterna valt att intervjua en 70-årig dam och en 68-årig man samt en läkare med lång erfarenhet från primärvården.

Intervjun i sin helhet var vinklad att ge tittarna intrycket att det var åldersgruppen äldre som var orsak till de allvarliga olyckor som sker i trafiken, och som en följd av den tanken att de äldre i högre grad borde fråntas sina körkort.

Kanske hade ansvariga på Rapport-redaktionen kommit till en nyktrare slutsats, om man besvärat sig med att ta del av Trafikverkets officiella statistik. Där framgår med all önskvärd tydlighet, att åldersgrupperna 65+ samt 75+ på intet sätt dominerar olycksstatistiken, den domineras i högsta grad av yngre bilförare.

Rapports sätt att behandla den här frågan är kränkande gentemot en utpekad åldersgrupp i samhället, den saknar relevans och bör därmed inte få stå oemotsagd. Jag har därför anmält inslaget till granskningsnämnden för radio och tv..

2011.07.19

Jarl Strömbäck

Skärgårdsbild

Söndag morgon, solen skiner och hamnen sover. Jag tar min lilla soppåse och går promenaden för att slänga den. För några timmar sedan var det fullt med folk på brygga och båtar för att lyssna på musikunderhållningen och skåla för det nyss gifta. Det är populärt att gifta sig i öns lilla kapell på sommaren. En annorlunda upplevelse att bära med sig på livets resa.

Ombord i vår båt sover besättningen också när detta skrivs. Snart är det dags för frukost och sedan den sista etappen till hembryggan. Nya aktiviteter väntar, en häck som skall klippas, gräs likaså.

Dags att tacka barnen för leken och baden på Vindhem. Ni betyder långt mer än ni kanske förstår. Få om ens något avleder mer än fisket med håven, bort från vardagstankar till den lekfulla koncentrationen i de stunderna.

Dags att tacka vinden som burit oss fram och tillbaka över vattnet utan belastande föroreningar. Ibland hårt drivande vilket kräver stor uppmärksamhet och närvaro. Det är stora krafter i rörelse när kulingens vita toppar kröner vågorna. Då prövas seglarens kunnande.

Dags också att tacka besättningen på returresan, Jesper och Berivan för deras sällskap, stunderna med prat och Yatzi. Promenaden till toppen av Sveriges högsta ö. Hjälpen i seglingen, och tack också Elisabeth för alla körningarna i olika sammanhang.

Sommaren är så mycket och så kort. Några veckor när vi skall uppleva livet som vi önskar att det vore, om inte jämnt så i alla fall i högre grad. Vår nordiska värld behöver sin paus i arbetslivet, för många ett nödvändigt värn mot vår tids stress och prestationskrav.

Trysunda 0700 den 2011.07.17

Jarl Strömbäck

sol, sommar.

Sol,sommar och lekande barn. Dagens blogg får lämna det vanliga granskande synsättet för ett annat väl så viktigt. För så är det väl att där glädjen finns där lever skapandet. Där växer människor i gemenskap.

30-talets stöveltramp skall aldrig få upprepas, det var ju den lärdom man gjorde då, för ett par generationer sedan. Men håller den lärdomen på att glömmas?

Lekande barn är livets framtid. De kan vara ljusa eller mörka, ha blå eller bruna ögon. Alla bär dom på samma behov, sin livs dröm. Kanske inte medveten, men gömd i lek och stoj.

Sommarens segling har kombinerats med ett 40-årsfirande, vackert och spontant, privat och byggt på gemensam delaktighet. Och en tummelplats för mötets 10-tal barn från olika delar av världen. Från vårt fria land och från det Syrien där nu människor, också barn mister livet för sin rätt till åsiktsfrihet.

Vi bär ett stort ansvar, vi som ännu minns den gamla tiden. Att inte låta oförsonlighet och åsidosättande bli dominerande i vårt tänkande. Det var inte judarna och zigenarna som startade andra världskriget, det var stöveltramparna i sina bruna och svarta skjortor.

Jarl Strömbäck

Från Almedalen intet nytt

Så har årets möten i det uppskrivna Almedalen gjort sitt. Statsminister Reinfeldt talade om framtiden. Däremot knappast om vilken politik den kräver. Hos honom lever mantrat om jobbskatteavdragen som lösningen för framtiden. Har inte regeringen lärt något av den grekiska krisen? Att köpa röster med löften om en ökad konsumtion för begränsade befolkningsgrupper kan ske till ett högt pris, demokratiskt och ekonomiskt.

Det demokratiska priset har redan börjat falla ut. Stora grupper av vårt lands invånare vänder nu regeringen ryggen, man accepterar inte ett samhälle där ledarskapet bygger på att gräva diken mellan generationerna, istället för att bygga broar mellan dem.
Andelen äldre i befolkningen blir större,en utveckling som tidigare har tonats ned. Så skedde när det nya pensionssystemet drevs igenom. Följden blev en medveten underfinansiering orsakad av en plundring av fonderna som nu lett till underskott på hundratals miljarder och att ”bromsen” har slagit till. Det drabbar de som nu är pensionärer, men också de som kommer att bli det. Dagens unga kommer att få betala ökande avgifter till ett sviktande pensionssystem, eller acceptera en raserad framtida trygghet.
När politiken inriktas på att ge alla, även de som minst behöver det, en extra månadslön ges de som får denna skattefavör en möjlighet att öka sin konsumtion. Det ökar antalet jobb i Sverige, men bara om jobben sker här. De svagaste i samhället, de sjuka, de arbetslösa och de äldre som inte kan arbeta, får ingen extra månadslön, många blir utförsäkrade. Hur kan man finna mål och glädje i att skapa fler av utanförskapets områden?
De som är 65+ i ålder utgör ca 25% av valmanskåren men utgör endast 2% av antalet ledamöter i vårt lands viktigaste lagstiftande församling, riksdagen. Gör tankeexperimentet att något av könen män/kvinnor, vilka utgör ca 50% av valmanskåren endast tilläts representation i riksdagen med 4% av deltagarna? Skulle det accepteras, om inte varför då denna så tydliga diskriminering av de äldre i landets främsta politiska forum?
Miljön anses viktig och därmed kollektivtrafiken. Trafikverket har i dagarna meddelat att medeltilldelningen måste öka med fyrtio miljarder för att järnvägarna ska fungera. Orsaken är att underhållet och investeringarna varit alltför låga. De ökande belopp som krävs för att sätta järnvägen i stånd och förbättra den så att den klarar de växande behoven, måste i stället betalas i framtiden av dem som då utgör en allt mindre andel av befolkningen.
Kostnaderna för livsviktig infrastruktur som el och tele, mat och vatten för att bara nämna några ökar stadigt och delvis på ett sätt som är mycket svårt att planera. Kostnadstrycket i samhället på den enskilde ökar ständigt, samtidigt som stora grupper får vända på varenda krona. Lösningen att i ökande grad privatisera viktiga områden har misslyckats på områden som är helt avgörande för vårt lands framtid som ett föregångsland på välfärdsområdet.
Talen i Almedalen, så undertecknad kunnat se dem handlade om en framtid som kommer att bli svår, om inte omprioriteringar med mer långsiktiga mål än röstfiskande skattesänkningar görs. Jobbskatteavdragen borde inte ha delats ut, utan pengarna används för att bättre motarbeta en utveckling som skapar ökat utanförskap.

2011.07.07
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22'
89178 Bonässund
070-6727669

Bortom etanolen2.

Föregående inlägg har medfört några synpunkter som jag gärna kommenterar. När det gäller etanolens oförmåga att trots stort arbete få genomslag, så har det både med råmaterialet, dess användning och kvalitet på etanolen att göra. I stora delar av världen skulle en storskalig satsning på etanol hota livsmedelsförsörjningen. Den utvecklingen är politiskt omöjlig, därför kommer den att ständigt möta stängda dörrar.

När det gäller flygets ansvar i miljöfrågorna, så delar jag gärna synsättet att flyget borde ses på med samma ögon som övrig transportindustri. Det skulle innebära kraftigt ökade biljettpriser för såväl personer som gods. En sådan förändring skulle komma att hämma handel och turistindustri, och det är den ömma punkten. Där fegar de allra flesta politiker, man vill ju dessutom finnas med i den internationella cirkusen.

I det här sammanhanget kastar undertecknad sten i glashus, under större delen av mitt yrkesverksamma liv har jag haft internationellt resande som en bestående del, och har fortfarande högsta bonusklass i ett ledande flygbolag. Men det gäller att se utom sig själv.

När det gäller biogas, köpte jag en sådan bil i oktober 2010. Den fungerar tekniskt perfekt, men tyvärr har kommunen med världsklass, Örnsköldsvik ingen gasmack, trots att man i domsjökombinatet, som jag förstår det har en stor produktion av just biogas.

Enligt svensk expertis kunde med ett omhändertagande av biologiskt avfall från hushåll, restauranger/storkök och industri/jordbruk minst 60.000 bilar försörjas i vårt land. Nu satsar man på gasen i andra länder, vätgasen är på väg in som nästa utvecklingssteg. Det är bra, det minskar i hög grad de avfallsberg vi har att ta hand om, och därmed den deponi som annars kostar stora pengar att ta hand om.

Det är hög tid för regeringen att ta steget bortom etanolen. Borttaget av förmånsbeskattningen av etanol är ur det sammanhanget utmärkt.

201Strömbäck

Bortom etanolen

För en del år sedan satsade Örnsköldsvik kommun genom sitt energibolag på etanolen som framtidens bränsle. Det skedde bland annat genom att köpa en fabriksanläggning med internationell verksamhet som Akzo-Nobel ville bli av med. Som ”rådgivare ” och villiga mentorer till satsningen fanns familjen Carstedt, bilhandlare i staden med Fords etanolbilar som stor inkomstkälla.

Satsningen på SEKAB har blivit en ekonomisk katastrof och härdsmälta för energibolaget, dess styrelse och kommunens politiska ledning.

När beslutet togs var nämligen politiska systemet i stort sett enigt, S-partiet var ”dopat” av sina mentorer som i generösa möten ”övertygat” om nyttan med etanolen. KD-partiet hade Carstedts främste säljare av etanolbilar som sin talesperson i fullmäktige. Han propagerade helt i familjens anda, och C-partiet såg i en framtid med etanol ur skogens och lantbrukets produkter, en framtida inkomstkälla av stora mått. Det kunde man inte motstå? Så de varningens ord undertecknad den gången förde fram från fullmäktiges talarstol föll på hälleberget.

Nu sitter man några år senare med ett ständigt närvarande problem genom det, och delvis andra beslut av liknande dimensioner. Fullmäktiges möten får en sned belastning som i alltför hög grad präglas av affärsverksamhet, när man borde diskutera nämndernas områden. Örnsköldsviks kommun kan nu enligt SKL (Sveriges kommuner och landsting) ståta med landets tredje största skuld per invånare, lägger man in den pensionsskuld som också borde redovisas i sammanhanget, har man möjligen landets största skuld per invånare.

Nu meddelar regeringen att den skatteförmån etanolen tidigare fått skall tas bort, nu är det gasbilar och el-hybrider som gäller. Inom EU har etanolen aldrig fått fäste, där ser man just gasen som en stor framtida energikälla, och då främst vätgasen. Vätgasen ger nämligen i sin förbränning inga andra ”avgaser” än lite ofarlig vattenånga. Nyligen har Mercedes-Benz kört jorden runt med 3 vätgasbilar, och planeringen pågår nu om anläggandet av 1000 vätgasmackar i Tyskland. Alla de stora bilfabrikanterna har i ett gemensamt meddelande den 9 september 2009 meddelat att man nu går in för vätgasen som framtida bränsle, och redan år 2015 kommer att kunna leverera 100.000-tals vätgasdrivna bilar. Till det kommer den gas som kan utvinnas ut biologiskt avfall, och som redan idag är en närvarande och viktig energikälla med stora utbyggnadsmöjligheter.

Framtiden för miljömedvetna bilister bör med andra ord glömma etanolen och stödja den utveckling som innebär dels en övergång till biogas, dels en satsning på vätgas. Där och inte i etanolen ryms lösningen för framtida drivmedel.

2011.07.02
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI/Övik
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669