Majdag

Årets första riktiga segling fick bästa förutsättningar. Strålande sol, den 2 maj var Göteborg varmast i landet meddelade SMHI. Ovanligt för en kuststad, men så var också luftströmmarna ostliga, bort från kusten.

Ute på ön var det gott om plats, vi var kanske 10 gästbåtar där. Stillheten var påfallande jämfört med sommarhelger när bryggorna är fulla av båtar och det grillas på kajerna av avspända och lediga besättningar. Men även stillheten har värden, det var skönt att i brännande vårsol vila några timmar innan återseglingen till landbacken och dess aktiviteter.

Sjöbrisen kom lägligt och gav skjuts också åt återseglingen, det är skönt när loggen tickar på 6+ knop, utan att något är ansträngt. Jackan har åkt av, den behövs inte. Det är sommarkänsla även om vattentemperaturen ännu stannar vid 10 grader. Då kan man stilla reflektera över de politiska landskapet i vårt land.

Lägg till bildtext

I takt med att Sverigedemokraterna växer, minskar också utrymmet för de andra partierna. Miljöpartiet och Kristdemokraterna har kanske gjort sitt i det politiska landskapet vid nästa val. Demoniseringen av SD från de etablerade partierna lyckas tydligen inte, väljarna ser annorlunda än de etablerade på den frågan.

Visst har olika partier mått av lik i lasten om man väljer att granska dem så. Det svenska ledarskapet under 2-a världskriget bugade djupt för den tyska övermakten när den var stark. Tåglasternas mångfald av trupp och material (vapen), gick genom vårt land till tyska förband i Norge och Finland.

När väl Tyskland besegrats, valde den svenska regeringen att lämna ut flyende från baltikum, till en för många säker död, i det som kommit att kallas baltutlämningen. Till ett Ryssland som långtifrån kunde ses som en rättstat.

SD har nu blivit till en väckarklocka och ett rättesnöre till de etablerade partierna, vilka i fråga efter fråga övertar SD synpunkter. Partiet kommer nog aldrig få undertecknads röst, men det gäller också för andra partier.

2017.05.03

Jarl

Sol och Sommar

När sol och sommar återkommer, efter dagar och veckor med blåst och väta, då lockar havet igen. Havet, de blå vidderna och skärgården. Det är en lisa för själen att få byta till den miljön igen.

Ur havet hämtar sedan urminnestider folket delar av sin näring. Med dörjen i sjön och i sakta mak dröjer det inte länge innan det hugger till. Det känns väl på tyngden att det sitter fisk på kroken, och när jag halar in sitter 2 fina makrillar där. En god middag på pinfärsk fisk är grejad. Filead och fin skall den få fräsa med smör i stekpannan.

Ute på Vrångö är det nästan fullt vid piren av gästande båtar. Fler än vi har tagit chansen att få lite skärgårdsliv igen. Promenaderna på ön tar sin lilla tid med det 7-åriga och ständigt nyfikna barnbarnet vid vår sida. Det är som det skall vara, upptäckarglädje kombinerat med gott väder. På piren badas det i det nu 18-gradiga vattnet.

När måndagen randas har vinden lagt sig, så motorn får bära oss bort till ön längst ut i havsbandet, den klassiska och omsjungna Vinga Fyr. Också där är hamnen full redan tidigt på eftermiddagen, och Vingas vänner, de volontärer som sköter ruljangsen, har fullt upp att göra. Dagens upplevelse blir en guidad tur på ön. Då, för 100 år sedan fanns 37 vuxna åretruntboende på ön för att sköta fyrar och lotsa fartygen till och från hamnen. Lägg därtill en okänd mängd barn som också hade egen skola med tillhörande lärare. Ett av barnen vår nationalskald Evert Taube, som nu också fått museum i sitt gamla föräldrahem.

När tisdagen randas kommer ett stilla sommaregn och medföljande blåst att försena avgången någon timme, men vid 11-tiden är sommarens sol och milda väder tillbaka. Dagens tripp går till Styrsö för tankning, och senare möte med goda vänner från förr och nu. Middag och många timmars prat innan nattmörkret i augusti får oss att bryta upp och återvända till kojen ombord. Ännu en fin dag att minnas.

När onsdag morgon randas gör den det på allra bästa sätt. Solen skiner och den svaga nordliga vinden får föra oss från Styrsö till hemmahamnen. Ett stilla dopp på morgonen innan avfärd, sedan vita segel igen och vindens kraft. Tystnaden och närvaronkänslan när vi ser bebyggelsen i det som göteborgarna kallar snobbrännan glida förbi. Sedan de öppna fjärdarna, mängder av människor på badklipporna, innan det blir dags att fira seglen och avsluta en fin 4-dagarstrip.

Tillbaka till möten och uppgifter.

2016.08.18

Jarl

Varm augusti

Den här sommarens första riktiga vecka kom i augusti. Då fick vi värmen i hela landet, och de som kunde dra nytta av den gjorde det. Då kan också bloggen få en liten vila på några dar.

Ut till hav och kuster med andra ord, bad och bara varande.

Ute i Västerhavet ligger sandön med det enkla namnet läsö. För en tillflyktsort för en liten fiskebefolkning och lite saltutvinning ur det omgivande vattnen. Numera alltmer en turistmagnet för de många som gillar ö-liv, låt vara om det gäller båt eller camping.

Och den forna fiskehamnen, har nu byggts ut till en rejäl men ändå otillräcklig hamn för ”Lystfartöj”, för att använda det inhemska språket. Vi är i Danmark. Dit kommer man efter en 30 nautiska mil lång segling över Västerhavet, en segling inte alla vågar sig på. Men belöningen kan bli fina dagar och kvällar med mys, bad och umgänge.

Läsö i kvällsoil

Åter efter uppfriskande dagar och seglingar, dags att följa upp de senaste dagarnas mediala krumbukter. Det manipulativa partiet har använt sig av en mer eller mindre fejkad opinionsmätning för att kunna visa upp sig som Sveriges största parti. Dagarna efter kommer SIFO och rättar till den bravaden, men under tiden har SD fått en oerhörd reklam i media helt gratis. Sätten att utnyttja mediala kanaler är många, Ett sätt är också att anse att alla media som inte framför den egna uppfattningen, mörkar och undanhåller information.

Var går gränsen för anständighet? Om det må de lärda tvista, själv vill jag tro att fakta i olika mått är viktiga. I det ryms också att brott begångna av enskilda skall ses som brott av enskilda. Hatkampanjer mot grupper av individer är lika förkastliga var de än sker. Muslimen Nyamko Sabuni, under sex år minister i Reinfeldt-regeriongen intervjuades häromdagen i programmet min sanning. Hennes inställning behövs i en värld som alltmer riskerar att delas upp på olika sätt. Likhet inför lagen och lagarna skall gälla alla. Oberoende av religion eller kulturell bakgrund.

 

Det Sverige präglat av frihet och rättvisa som lockar så många till vårt land, måste försvaras mot de mörka krafter som finns på olika ytterkanter i landet.
Det budskapet borde varje verklig demokrat kunna ställa upp på.

2015.08.22

Jarl

Med vind i seglen.

Augustis första dag när vi lossar förtöjningarna och seglar ut. Tre generationer ombord, och förväntningarna speglas av glädje. Det är fint väder efter julis tråkiga sommar. Nu vill vi ha några somriga dagar.

På vägen mot första målet Donsö, hamnen i den södra skärgården med sin sjöfartsindustri och sina fiskebåtar skall få vårt besök. Västerhavsveckan har börjat och nu skall västerhavet firas med evenemang och traditionell marknad i hamnen.

Marstrand gästhamn i bakgrunden

Väl där får vi plats vid kaj, och inom kort har ytterligare några båtar lag till utanpå vår, på typiskt västkustmaner. Grannsämjan är god och promenader och umgänge slutar med en middag i det som en gång var det stora ishuset. Där isen till fiskebåtarna förvarades innan andra kylmöjligheter tog över den delen.

Mycket kan skrivas, seglingen upp till Marstrand blev en bitvis utmanande sådan när vinden pep i med dryga 10 m/sek. Då blev det nödvändigt att i tämligen grov sjö reva seglen för att återta kontrollen över verkligheten. Sådana är också havets villkor. Marstrand var sig likt, bara så mycket mer präglat av gästande båtar vid många bryggor. Där fladdrade flaggor från många av norra Europas länder. Och lugn och trevnad präglade människor i de många butiker som kantar kajpromenaden.

Nästa anhalt fick bli Björkö i den norra skärgården. Också den en ö med sin egen prägel. Med fler än 1500 invånare året runt, har man också den närservice som krävs för ett levande samhälle. Och även om satsningen på turismen inte är lika levande här, så är den ändå tydlig och positiv.

Över fjärdarna och genom sunden blev det så dags att avsluta 5-dagsturen. Nog är det en upplevelse att se en riktigt levande skärgård. Att uppleva vattnens E-6, med sin ständiga trafik av båtar under olika flagg  stäva på i nordlig eller sydlig riktning.

Och från Rivöfjorden, där fartyg i generationer passerat på sin färd till och från Göteborgs hamnar, ser vi konturerna över staden på avstånd. Älvsborgsbron, den stora portalkranen vid Eriksberg som utgör ett viktigt minne över stadens storhetstid som världens största skeppsbyggarstad.

På fjärden innan hamn lägger jag i dörjen. På ca 5 minuter hugger 3 fina makrillar som i fileat skick blir en superb middag någon timme senare.

En fin utflykt är slut, andra aktiviteter vänta kommande dagar. Och SD-kampanjen i Stockholms tunnelbana, leder än en gång till jämförelser med den tyska utvecklingen på 30-talet.  Men mer om det en annan gång.

2015.08.06

Jarl

Epilog HögaKusten

Det är en stilla morgon när jag vi 8-tiden lossar förtöjningarna. Det är dags för årets andra seglingstur denna majmorgon. På vägen ut ur skärgården speglar sig landskapet i vattnet, vackert och fridfullt.  Det är något nästan pastoralt över bilden.

När jag passerat udden där blåsten börjar nästan jämt, nötbolandet så kommer också vinden. Dags att hissa segel och låta motorn vila. Det blir en fin kryss i god fart ut mot ön. Den ö som fick några tidningsskribenter för något år sedan att utse ön till landets finaste skärgårdsö.

Vid gästbryggan som sommartid är full av båtar och aktivitet, är det nu helt stilla. Jag blir ensam båt de timmar jag väljer att stanna kvar. Också i stugorna är det tyst, enstaka vimplar vinkar välkomnande från flaggstängerna. Solen har kommit fram och promenaden går via Storvikens klapperfält, över de kända stigarna till Björnviken.

Björnviken, ett speciellt namn för en av Norrlands allra finaste sandstränder. Med sina dyner och sitt fina täcke lockar stranden mängder med gäster under fina sommardagar. Från dynryggen ser jag ut över stranden, inte ett spår av människor syns, kanske är jag vårens och årets förste besökare?

Tillbaka via stigen till båten och den lättlunch på soppa och medhavda smörgåsar som väntar. Radion får mala på med sina lättsmälta pratprogram och musik, medan minnen och tankar ges utrymme. 30 år med segling på höga kusten närmar sig sitt slut, innan sommaren är mogen blir det nya destinationer att besöka.

Vinden har tilltagit som vanligt är när solen värmt upp luften över land. Det blir en frisk hemsegling i akterliga vindar över fjärdarna. Loggen visar stundtals över 8 knop, och då är stora krafter i rörelse. Det gäller att vara vaksam i hanteringen, vid 90-graders svängen vid nötbolandet får det bli en rundsväng, att gippa storseglet i den friska vinden är inte att tänka på.

Epilog höga kusten närmar sig nu snabbt. Ingen dramatik i det, livet har sina växlingar. Roligt att få besöka favoritön och göra en nostalgisk visit. Störd av ingen och inget, endast i minnens tecken.

20.05.2015

Jarl

Kulturmöten

Det är uppfriskande och riktigt skönt att ibland få lämna det praktiska tänkandet bakom sig, och koppla av med annat. En sådan stund var den musikupplevelse en stor publik fick fredag-kväll den 21.3. Den sedan länge hemlösa konsertföreningen i Örnsköldsvik, hade förlagt sin konsert till Arnäs kyrka. Där fick vi lyssna på Nordiska Kammarorkestern spela Sibelius. När sedan den spanske virtuosen på gitarr Anabel Montesinos tog plats på scenen, blev musikupplevelsen fullständig. Konsten att hantera sitt instrument behärskade hon verkligen, och applådåskorna och stående ovationer gav utrymme för extra nummer.

Det är skamligt i grunden, att en stad som berömmer sig för världsklass, så negligerar de klassiska kulturyttringarna, musik och teater, att man inte har en scen där de kan utövas på ett professionellt och bra sätt.

Lördag den 22.3 var det så dags för propellerklubbens möte i Ödbergska gården. Det blev ett mycket välbesökt möte, temat och besöket vid mötet hade lockat, lokalen var utnyttjad till sista plats.

Alla drömmer kanske i sin ungdom om att få vara del av något särskilt, det stora äventyret. Få är förunnade att få uppleva det, den unga sjuksköterskan från Domsjö, Ingela Westin är en av dem. Från sin tjänst på Wardö sjukhus i Norge ser hon våren 2013 en segelbåt förtöja i hamnen. Av nyfikenhet går hon ner och pratar med den äldre man som finns ombord. Det visar sig att han planerar en segling runt Arktis, den istäckta nordpolen. Men att han till den seglingen söker ytterligare besättningsmedlemmar, och Ingela fångar tillfället. Hon blir en del av besättningen.

Dick och Ingela

Vi får följa henne i ord och via bilder på en dramatisk 4 månader lång sjöresa. En sjöresa som inte blev vad den var tänkt, men gav minnen för livet. Den ryska byråkratin stoppade färden österut redan i Murmansk. Ryssarna ville av allt att döma inte ha båten i ryska vatten norr om Sibirien vilket varit målet.

Efter 18 dagar i ett Murmansk präglat av byråkrati, usel miljö och dåligt bemötande, fick man med ambassadhjälp rätt att återvända till Norge. Därifrån valde man istället att gå upp till Spetsbergen, vidare till Grönland där man inte blev särskilt välkommen. Sedan var det dags att via etapper till Island, Färöarna och Helgoland genom Kielkanalen ta sig ut i Östersjöns vatten.

Väl där så kolliderande man i nattens mörker med ett ryskt fartyg, riggen havererade och man fick söka nödhamn på tyska Rügen. Där slutade också äventyret för Ingela den här gången. Vi som lyssnare fick vara med på en resa som innehöll mycket av strapatser, men med säkerhet också minnen som kommer att följa de som var med genom livet.

2014.03.23

Jarl S

Försommar

Himlen är mulen och åskan mullrar på avstånd när jag tar min tidiga morgonpromenad. Den underbara period av ryssvärme vi fått i norr, den som några dar gav oss Europas högsta temperaturer, är nu borta.

Kvar lämnar den snart överblommade häggar, syrenen blommar liksom äppelträden, och allsköns blomster ses i ängar backar och skog efter promenadvägen.

Det är sommar igen, om än den här morgonen är sval.

Lommen ropar över tjärnen på Mjältön

De varma dagarna har använts på olika sätt. Bloggarna har fått vila lite. Seglingen har fått plats. Underbara kvällar med lommens höga rop vid tjärnen på Mjältön. Fina pratstunder med andra båtgäster över grillkorv och en öl i backen i Baggviken.

Härlig solnedgång vid bryggan på Vågön, ensamheten och gökens rop är sällskapet liksom tystnaden och diverse tidskrifter att läsa.

Livet måste få ha olika dimensioner tänker jag, när jag naken tar mina första dopp för sommaren i det 16-gradiga vattnet. Solen torkar mig snabbt och jag går ner i vattnet än en gång.

Hemkommen får jag i TV-s rapportsändning följa en ung tjej som vigt sitt yrkesliv åt att hjälpa äldre i hemtjänsten. 26 personer att besöka på ett arbetspass, inklusive förflyttning mellan de gamla. De absurda scheman som ligger till grund för verksamhetens uppläggning, styrs inte längre av de äldres behov, de styrs av en omänsklig byråkratis människosyn. Hur skall man annars tolka det?

Konsten att bygga byråkratier och skapa alltmer av kontrollfunktioner för att kontrollera dessa byråkratier äter upp de medel som annars kunde använts till verksamheten på fältet. Så nöts äldreomsorgen sakta men säkert ner. Så belastas lärarna i skolorna på ett sätt som fått yrket att miste attraktionskraft, och alltfler att söka andra yrkesbanor.

Vårt land på ett sluttande plan? Det går att vända, men vågar politiken ta de nödvändiga greppen? Frihet under ansvar borde gå att skapa inte bara i det friare näringslivet, utan också i den skattestyrda sektorn.

2013.06.05

 

Jarl Strömbäck

 

I gamla fotspår

Jul- och nyårstid är också tid för en del vila, och kanske nya böcker att glömma bort sig i. Eller med andra perspektiv, böcker behöver ju inte alltid vara nya, de kan vara nygamla men ändå ge läsaren tillfredsställelse för stunden.

En sån bok har undertecknad snart läst ut, den beskriver hur ett par unga grabbar i mitten av 1960-talet rustade upp en risig gammal sjövärnsbåt, och sedan lyckades med konststycket att som en av de första jordenrunt-seglarna i liten båt från vårt land, göra just det. Att under 3 år segla jorden runt, med långa stopp på olika ställen.

Det är både intressant och sedelärande på något sätt att följa deras lågbudgetresa. För egen del har deras eskapad funnits i min kunskapsbank under alla år. När därför boken kom ut i nyutgåva förra året, blev den en given gåva från anhöriga.

Panamakanalen 1968, Ms Kungsholm

Inte bara därför att seglingen i sig är ett gemensamt intresse. Utan än mer eftersom de två åren 1967-68 som befäl på Svenska Amerika Linjens då supermoderna lyxkryssare Kungsholm, förde undertecknad till de exotiska platserna också Lunken tuss några år tidigare besökt. Söderhavets öar, Galapagos, Marquesas, Tahiti, Tonga, Fiji, Australien, Bali och många andra.

Det är både vemodigt och med stor glädje tankarna följer de två pojkarna från Sundsvall på deras segling. Men också att parallellt minnas de egna resorna i samma vatten. Låt vara att lyxen var enormt mycket större på Kungsholm, vi hade å andra sidan inte den tiden att stanna på de olika ställena, att vi fick någon djupare kontakt med lokalbefolkningen.

Så här i vintertid kan jag med andra ord rekommendera boken för den som är intresserad av ett par unga äventyrares upplevelser i en tid långt innan charterflyget gjort tillgängligheten så stor att det exotiska i någon mån blivit vardagsvara.

2013.01.08

Jarl Strömbäck

Lämna båtlivet ifred!

Undrar vad som får folk att lägga mycket pengar på att köpa båtar? Obekvämt och trångt, blött och väderberoende! Kanske borde jag inte undra som tillhör gruppen men i alla fall. Kanske är det den frihetskänsla som kommer när vinden fyller seglen, kanske möjligheten att söka en egen vik att förtöja i, om än det sker sällan.
Under alla omständigheter är säsongen kort och timmarna på sjön blir därför dyra. Men att kasta loss från vardagen kanske är värt det priset. Och för alla de små kustsamhällen som lever på sommarveckornas turism, är båtlivet en viktig källa till inkomst och överlevnad. Där skapas också den miljö som får oss att längta ut till kusten när solen skiner.

Traditionen av frihet under ansvar har också fört till att båtlivet är väl skött. Försäkringsbolag och studieförbund har sörjt för att utbildningen av båtfolket fungerat väl. Medvetenheten om sårbarheten på sjön har också bidragit till varsamhet och begränsat risktagande. Den olycksfallsfrekvens som ändå finns, och ofta knyts till alkoholen når man knappast med fler lagar. Dåligt omdöme låter sig sällan lagstiftas bort.
Mot den bakgrunden skall frågan om båtkörkort ställas. De flesta som varaktigt sysslar med båtliv har redan idag någon form av nautisk kompetens. Det borde vara lätt att genom de rabatter på nautisk kompetens som försäkringsbolagen lägger på sina försäkringar ytterligare stimulera till utbildning i handhavande av båtar. När en särskild utbildning behövs gäller det i de flesta fall större och motorstarka planande båtar. De gränser som nu diskuteras, 7 meters längd alternativt 10 knops fart är alltför snäva.

För övrigt är min erfarenhet av många års seglande i olika farvatten runt vår kust att problemet med dåligt uppträdande på sjön är litet och knappast motiverar den uppmärksamhet som en del politiker vill göra gällande som grund för sina krav på regleringar av båtlivet.

2007.08.09
Jarl Strömbäck