Storebror ser dig!

Ett varmt tack för visat intresse till personerna bakom adressen Prominarent, Russia, som endast 45 minuter efter att jag publicerat min blog ”Nyfascistisk rysk utveckling ” kl. 22 på kvällen den 28.11, redan loggat in och läst den 3 gånger. Det är imponerande, jag hoppas FSB-herrarna/ damerna hade mycket nytta av läsningen. För så är det i vår västliga kultur, att respektfull öppenhet i meningsutbyte är långt trevligare än lönnmord på meningsmotståndare. Den insikten hoppas jag att också mina ryska läsare en gång skall förmås att uppfatta. Mir(ryska för fred) är vägen till frid och välgång inte bara för barnsoldater i det kaukasiska krigen, utan också för och gamla babushka. 2006.11.30 Jarl Strömbäck

Nyfascistisk rysk utveckling!

Återigen är ett sanningsvittne eliminerat, sannolikt av de krafter med fäste i den ryska statsapparaten vilka har så svårt att acceptera den fria världens normer och synsätt. Den avhoppade ryske FSB-agenten och överstelöjtnanten Alexander Litvinenko avled på sjukhus för några dar sedan förgiftad av det radioaktiva ämnet Polonium 210. Det skedde bara några veckor efter mordet den 7 oktober på den Putinkritiske journalisten Anna Povlitkovskaya. I uttalanden från den engelska regeringens sida angående skuldfrågan för dådet förefaller nu den politiska fegheten smugit sig in. I det skenet skall ses spekulationerna om att mordet inte skulle ha ryska förgreningar. Då bör man påminna sig att det ämne som orsakade Litvinenkos död, polonium 210 inte är tillgängligt för andra än de med alldeles särskilda kontakter. På den Putinstyrda ryska regeringen vilar brotten mot de mänskliga rättigheterna tungt. Bördor vilka verifierats av undersökningar både internt i Ryssland och av utomryska organisationer. Dit hör stormningen av Dubrovka-teatern i Moskva den 26 oktober 2003, i vilken 129 personer i gisslan gasades ihjäl och samtliga 41 gisslantagare sköts trots att de var medvetslösa av gasen vid stormningen. Dit hör också stormningen av skolan i Beslan i september 2004 vid vilken 332 personer, de allra flesta skolbarn och deras anhöriga dödades av den korseld som uppstod. I den ryska verkligheten har också icke-ryska organisationer av olika slag förklarats ej önskvärda. Putins ryska samhälle tål tydligen inte utländsk insyn. Den organisation för gemensamt samarbete som skapats under beteckningen OSSE, får heller inte verka fritt i Ryssland. Inte heller vill man ha fria media, de styrs numera hårt av den ryska statsledningen. I sammanhanget skall ses att Ryssland nu kräver att få använda sina oljemiljarder för att köpa upp företrädesvis energiföretag inom den europeiska unionen. Beroendet av den ryska oljan är i det sammanhanget en stark politisk maktfaktor. Kanske står vi om ett antal år i den situationen att en stor mängd människor för sin välgång är beroende av den ryska välviljan, en välvilja som använts som en piska i bland annat Ukraina och Georgien. Samtidigt vilar en stor aningslöshet över den officiella debatten i vårt land. Där har bantningen av beredskap och försvar varit ledord samtidigt som Putin talar om upprustning och återställandet av Rysslands storhet. Den naiva europeiska synen på Ryssland står i bjärt kontrast mot den Putinstyrda ryska verkligheten. Det är ett förhållande som Politkovskaya och Litvinenko var för sig vittnade om och med sina liv fått betala priset för. I skuggan av krigen i kaukasregionen, är mordet på Litvinenko bara ytterligare ett varningstecken och uttryck för en nyfascistisk rysk utveckling. 2006.11.28 Jarl Strömbäck

Landsting på villovägar?

Landsting på villovägar? Det stormar återigen i landstinget Västernorrland. Nu har underskotten i Sundsvall tänt brasan, och en del av elden skall spridas till andra sjukvårdsområden. Sollefteå får veta av vissa debattörer att de egentligen inte behövs som akutsjukhus. Öviks sjukhus måste göra neddragningar vilka för ett par månader sedan inte ansågs behövas. Och som en given reaktion ersätts de konstruktiva samtalet av en agitation som speglar låsta positioner. Den attityden bådar inte gott för ett landsting med ambitionen att ta ett utökat ansvar också för den regionala utvecklingen. Vart tar det fria vårdvalet vägen om länsgränserna återigen skall bli ett hinder för sökandet av den bästa vården. Vad händer med patientsäkerheten om inte det lilla embryo till konkurrens som ryms i det fria vårdvalet får utvecklas? Och varför får det planekonomiska tänkande som misslyckats på så många områden, fortfarande vara så starkt inom sjukvården? Nog finns det väl något att lära av att de samhällsektorer som drivs i fri konkurrens i så liten utsträckning figurerar i media under missnöjesrubriker. Och att den närmast totalt samhällstyrda sjukvårdssektorn återkommande skakas av konflikter och negativa rubriker. Kanske vore det bra om storregionen snart kommer till stånd. Då får vi måhända en större spridning av ansvar, och därmed också mer av saklighet. Då kan en del revirgränser rivas och sjukvården få en mer behovsanpassad karaktär. I det arbetet måste rymmas att sjukvården också är en lokal angelägenhet. Det lokala mindre sjukhuset, specialiserat på sitt sätt kan vara en nog så god modell att arbeta efter som att lägga alltför många bollar i det stora sjukhuset glufs-glufs knä. Störst är inte alltid bäst och i den avvägningen har det politiskt ansvariga också att låta bytänkandet stå tillbaka för mer övergripande synsätt. Demokrati handlar också om fördelning av resurser och en god spridning av tillgängligheten i vården. Jarl Strömbäck

Homage till Fredrik Malm

Tack Fredrik för dagens (9.11) DN-Debatt. Jag delar helt dina synsätt och värderingar om personvalet. Det förfuskas genom sittande riksdagsledamöters skyddsnät, 8%-spärren. Jag hoppas du kan bidra till en förändring. Har för övrigt skrivit om det både i NU och i andra sammanhang. Sedan tillkommer att partierna i nominering efter valet struntar i utfallet av personvalet. Det är gamla strukturer som gäller vid tillsättning av ledande poster, inte väljarnas val. Mycket behöver göras om inte personvalet skall dö sotdöden för dess dödgrävares händer. Hälsningar Jarl Strömbäck

Kuratorer i vården!

Under senare tid har behovet av kurativ kompetens i vården diskuterats i landstingsfullmäktige i Västernorrland. Önskemål om 10 nya psykologer inom primärvården har förts fram och behovet av kompetens inom området beteendeterapi var uppe i ett motionssvar vid mötet i oktober 2006. Mer pengar har också utlovats för att stärka den själsliga vårdens möjligheter att hjälpa. I det sammanhanget är det underligt att en väl behövd kuratorstjänst vid VC- Centrum i Örnsköldsvik slopas från och med årsskiftet 2006/07. Vad jag förstår behövs tjänsten för de patienter med olika diagnoser som nu är beroende av stöd i olika avseenden. Mina frågor blir då: Är det vettigt att kuratorstjänsten enligt ovan utgår? På vilket sätt medverkar det till en bättre vård för de med behov av tjänsten? Kan de resurser i ekonomiskt avseende som utlovats användas för att säkerställa att inte en utarmning av vården på området sker? Visst är det frågor som tarvar svar! 2006.11.08 Jarl Strömbäck Fullmäktigeledamot Fp

Från landsting till regioner!

Så kan vi då lägga 2006 års val bakom oss. Det politiska vardagsarbetet stundar, och i det ryms också de beslut vi har att ta när det gäller landets framtida politiska organisation. Den indelning av landet i storregioner som påbörjades i Skåne och Västsverige för en del år sedan, utvärderas sedan länge av både de politiska partierna var för sig och av den politiskt tillsatta ansvarskommitten under Mats Svegfors ledning. Med inträdet i EU 1995 minskades de trösklar som de nationella gränserna inneburit. De fria rörelserna för människor, kapital, varor och tjänster länderna emellan skapar möjligheter till direkta samarbeten mellan olika länder och områden som tidigare knappast var möjliga. Ur det har också det som kommit att kallas regionernas Europa uppstått. För oss i Sverige har nu proven med storregioner bestående av ett antal kommuner i Skåne och Västsverige pågått i ett antal år. Av de samtal undertecknad fört med partikollegor i de regionerna, har den organisationsförändringen kommit för att stanna. Så mycket mer kan åstadkommas med en kraftsamling och gemensamma resurser, än om de små kommunerna var för sig skall försöka sig på att bygga broar ut i omvärlden i konkurrens med varandra Den naturliga vägen att gå i uppbyggnaden av regionerna i vårt land, är rimligen att bygga vidare på landstingens organisation. Både av det skälet att det innebär en naturlig renodling organisatoriskt, vi bibehåller de tre nivåerna, staten, regionerna och kommunerna. Det är också den modell som ansvarskommitten antas komma att föreslå. Var gränserna för regionerna kommer att dras, och därmed hur många regionerna blir, kommer däremot att få avgöras på lokal nivå. Gränssättningen måste ha folklig acceptans. De utmaningar utvecklingen mot storregioner för med sig är flera. Kommer lokala politiker att kunna acceptera en regional nivå som i någon mån också kommer att medföra en regional styrning av resurser? Kommer det kommunala bytänkandet att ge plats för mer övergripande synsätt, där tillväxt och utveckling i regionen blir överordnat kortsiktiga egenintressen? En regional organisation värd namnet måste också ha muskler i form av mandat i olika avseenden för att få betydelse och framgång. Det förhållandet utmanar de som idag har ansvaret för regional utveckling inom staten och dess nuvarande nätverk inom länsstyrelser och kommuner. Ansvarskommittens kommande rekommendationer blir en prövning, där gamla strukturer redan arbetar för att befästa sin ställning, medan andra likt det länsförbund undertecknad tillhör bejakar en regional utveckling med landstingen som bas och i samarbete med närliggande län. 2006.11.04 Jarl Strömbäck (FP) Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-672 7669 http://liberalavindar.blogspot.com