All publicity is better than no publicity?

Just nu pågår utvärderingen av valet i länsförbund och lokalavdelningar landet runt. I det sammanhanget kan det vara lätt att vända sina besvikelser mot dataintrånget och de fåtal personer som utpekats ansvariga för det. Att se den händelsen som skälet till den tillbakagång vi såg i valet är nog dessvärre att i alltför hög grad använda skygglappar för att slippa se andra verkligheter. All publicity is better than no publicity, eller I dess svenska form “den som inte syns finns inte”, är begrepp väl kända I medievärlden. I valet 2002 fick Folkpartiet ett oväntat utrymme i media på grund av framför allt språkkravet. Representanter för våra politiska motståndare utmålade folkpartiet som främlingsfientligt och en svensk variant av Dansk Folkeparti, i ett försök att skada partiet. Istället medförde den debatt som följde att vi gick från drygt 4% i opinionsmätningar till 13,3% i valet. Den utvecklingen hade nog inte kritikerna av vår integrationsrapport förväntat sig. Att nu hävda att data intrånget är orsaken till tillbakagången från 2002 års valresultat är att blunda för ett antal andra omständigheter. Folkpartiet hade en unik möjlighet att efter valet 2002 förstärka sin position, men lyckades aldrig med det. Istället har trenden varit stilla men stadigt nedåtgående under lång tid. Veckan innan dataintrånget blev känt genomförde SIFO en mätning som gav värdet 7,6% av rösterna för Folkpartiet. Samma vecka som ”spionskandalen” slogs upp så stort hade plötsligt värdet ökat till 9,4% enligt SIFO. Går man sedan till de mätningar som gjordes den sista valveckan, så hade 4 av 5 prognosinstitut värden för vårt parti som låg mellan 8,8%-10,5%. Under ett antal viktiga dagar fick vi i Folkpartiet extremt mycket utrymme i media och Lars L. hanterade frågan om dataintrånget på ett utmärkt sätt i sin partiledarintervju. Sannolikheten är nog så stor att vi utan det utrymmet hamnat i ytterligare medieskugga, och kanske förlorat en mängd sympatiröster. I det läget kunde valresultatet mycket väl blivit sämre än det 7,5% vi nu fick. I ärlighetens namn bör vi nog göra djupare analyser än att lägga ytterligare bördor på de utpekade i ”spionskandalen”. 2006.10.30 Jarl Strömbäck

Trygghet i förändring!

När förändringens vindar blåser störs den invanda ordningen. Under de senaste åren har vi sett det i en minskande sysselsättningsgrad. Alltfler har hamnat utanför arbetslivets kamratskap och värdegemenskap. Alltfler har blivit beroende av samhällsstöd genom för tidiga pensioneringar, sjuk- eller a-kassa. Tusentals ungdomars inträde på arbetsmarknaden har förskjutits, de har av omständigheterna suttit fast i utbildningssystemet. Nu har missnöjet med den utvecklingen fört till att vi för några veckor sedan fick en ny regering. Den demokratiska mognad vi annars gärna skryter över borde rimligen ge den nya regeringen utrymme att pröva sina teorier om en bättre utveckling. Vi har ju val igen om 4 år. Men knappt har den nya regeringen tillträtt innan den socialdemokratiska oppositionen och dess stödtrupper inom bland annat facket uttalar sig på sätt som inte speglar respekt för demokratins spelregler. Visst kan man ha synpunkter på varje budget som läggs fram, och alla gynnas inte i några budgetförslag. Men när man systematiskt blundar för den kompensation som ges via skattesänkningar, och istället bara koncentrerar sig på de höjda avgifter som på några områden skall balansera skattesänkningarna, då lämnar man sakligheten och driver hårt vinklad polemik. Det uppdrag den nya regeringen har är att återställa en hög sysselsättningsgrad i vårt land. I det globala samhällets öppenhet ryms inte längre möjligheten att gömma sig bakom protektionism. Vårt lands välfärd står och faller med vår förmåga att på ett effektivt sätt förvalta våra tillgångar i form av duktiga och driftiga människor. Att tillvarata de som är engagerade i sina verksamheter och besjälade av att göra bra saker för samhälle och företag. I det arbetet ligger också att det måste bli lönsamt att ta de risker som nyföretagande innebär. De som nu har så svårt att se möjligheterna i nya synsätt, borde kanske erinra sig att den senaste mandat perioden med ”alliansstyre” 1991-1994 gav oss beslutet om Höga Kusten-bron och dess vägnät. Då kom också den värdighetslag som LSS inneburit för de rörelsehindrade, och då kom bland annat pappamånaden, en av våra viktigaste jämlikhetsreformer. Det finns en trygghet i förändring. 2006.10.28 Jarl Strömbäck

Anförande i landstingsfullmäktige 25.10.06

Eva Söderberg (S) uppehöll sig i sitt anförande vid de hot hon ser med den nya regeringen. Tänk så mycket bättre om hon istället hållit sig till de möjligheter som öppnas med nya tankar och nya synsätt. Under den förra borgerliga regeringen fick vår region beslutet att bygga Höga Kusten delen av E-4 och vår fina nya bro. Under den perioden togs beslutet att ge rörelsehindrade ett värdigt stöd i livet genom personliga assistenter i LSS lagstiftningen. Då infördes också pappamånaden för barnens och jämlikhetens skull. Är det och mycket annat så lätt att glömma, Eva Söderberg? Jag skall inte uppehålla mig vid de siffror som redovisats i delårsbokslutet, mer än genom att nämna det revisorerna påpekat. Nämligen att resultatet inte överenstämmer med målet om ”god ekonomisk hushållning”. Orsaken till det är de överdrag av budget om nästan 100 miljoner som skett vid förvaltningarna i främst Härnösand/Sundsvall, men också inom primärvården och i Örnsköldsvik. I det sammanhanget finns det skäl att påpeka att ansvaret inte bara ligger i verksamheterna, utan också hos landstingsstyrelsen vilken har fullmäktiges uppdrag att styra verksamheterna. Det påpekandet kan vara nog så viktigt när nu en ny landstingstyrelse skall formas efter hösten val. Om psykvården! Jag vill gärna nämna något om den specialiserade psykvården. I underlaget för dagens möte säger man att samtliga verksamheter uppfyller tillgänglighetsmålen. I samma stycke påpekas att man haft problem med att klara vårdgarantin och att ökad efterfrågan har skapat väntetider till neuropsykiatriska och psykologiska utredningar. Så vad gäller egentligen? Nog är det väl motstridiga budskap om man å ena sidan klarar tillgänglighetsmålen, men inte vårdgarantin? Och kanske skall den problematiken ses mot bakgrund av den konsultrapport i ämnet som är daterad 2006.08.31. Jag har sett många konsultrapporter, men ingen som på ett så graverande sätt avslöjar stora brister i verksamheternas styrning, organisation och mål. Uppenbarligen finns här mycket att förbättra, och min fråga är då, hur uppnår man det med ständiga avhopp av ledande personal i verksamheterna. Var finns dialogen, samarbetet och de gemensamma tagen för att komma tillrätta med problemen? Om vårdhotellet! Vi har sedan ett drygt år ett utmärkt vårdhotell i Sundsvall. Det måste nu också få genomslag i lägre kostnader och bättre tillgänglighet på kliniknivå. Det kan inte vara rimligt att som rapporteras, vårdhotellet har underbeläggning medan klinikerna är fulla. Här måste ett bättre samarbete komma till stånd mellan klinikansvariga och vårdhotellet, om de besparingar som var skälet för vårdhotellets tillkomst skall få genomslag. Om nöjd-patient mätningar! De mätningar som görs under rubriken nöjd patient är viktiga och bra. De ger en bra vägledning i hur vården uppfattas. Den signal vi får både inom den somatiska och psykvården är att patienterna vill ha en ökad läkarkontinuitet. Det handlar inte bara om patientens väl, utan också om resursanvändningen. Det är inte rationellt att patienter ständigt skall mötas av nya ansikten, och stora kostnader uppstår när patienten skall förklara sina besvär gång på gång för ännu en läkare. Om medarbetarskaps-enkäter! Jag ser mycket positivt på det arbete med medarbetarskap som pågår. Men i den kartläggning av attityder som pågår ligger också ett ansvar. Det ansvaret kan oftast beskrivas i termer av delaktighet och medinflytande. Min tro bygger på att människor som har utrymme att växa ser det som något positivt och också gör det. Ansvar och befogenheter måste följas åt, först då uppstår den konstruktiva dialog och tilltro som ger människor vingar. Om kulturen! Slutligen några ord om kulturen. På sidan 122 beskrivs verksamheten vid Norrdans. Där kan vi se att verksamheten kostat skattebetalarna drygt 17 miljoner kronor. För de pengarna har spelats 37 föreställningar, vilket innebär en kostnad per föreställning av 478 000 kronor. Av besöksiffrorna att döma hade man 130 besökare per föreställning, vilket innebär att varje besökare subventionerades med 3.678 kronor med skattemedel. Jag är en stor vän av kultur i olika former, men var går gränsen för en rimlig kostnad. Kanske finns det anledning att än en gång överväga om Norrdans spelar en roll värd priset. Föreställningar går ju annars att köpa från andra arenor. 2006.10.23 Jarl Strömbäck

Till den det behagar!

Valrörelser är en mätning av trovärdigheten. Dels naturligtvis partiets trovärdighet, så som det av väljarna uppfattas i program och uttalanden. Men det är också en mätning av enskilda kandidaters trovärdighet. Av det skälet var också en del av årets valutbildning fokuserad på ”det egna varumärket”. För egen del bör jag i det avseendet känna mig tillfreds. Med 16,48% i personvalet till landstinget toppar jag personvalsresultatet i partiet i länet oberoende av lista. Det resulterade också i att landstingslistan och rikslistan i mina valdistrikt fick 25% fler röstande än kommunlistan samt att de viktiga mandaten säkrades. Mot den bakgrunden skall också det personangrepp ses, som kom i ett e-mail från länsförbundets ordförande den 16 augusti. Jag valde då att inte bemöta det av hänsyn till valarbetet i partiet. Jag vill nu i all ödmjukhet ge mina kommentarer till det som följer. a/ Ingen kandidat har erhållit ett specifikt belopp att själv förfoga över? Så sant så, och det har jag aldrig hävdat. I protokoll från styrelsemöte i september 2005 är den frågan reglerad. Frånvarande vid det tillfället och därmed inte delaktiga i beslutet var Jarl Strömbäck, Pälla Elfström, Pär Hammarberg, Berivan Muhammed samt Ulla Norgren. Någon i styrelseprotokoll gjord ändring av det beslutet har jag inte kunnat finna. b/ Trots att tre(3) olika datum föreslogs …tackade Jarl nej till detta samarbets/planeringsmöte? Påståendet är felaktigt. I mail från länsexpen den 19.6 (då pågick kf i Övik) föreslogs möten någon av dagarna 20,21 eller 22 juni. Jag meddelande i svarsmail den 20.6 kl.12.06 att jag kunde komma till ett möte samma dag eller torsdag den 22.6. Onsdag den 21.6 hade jag styrmöte i SV på kvällen. Jag kunde närvarit samtliga 3 dagar om också hänsyn togs till mina uppdrag. Det var länsexpen som blåste av mötet. c/ Ingen i länets valledning har någonsin haft en tanke på att inte behandla våra två toppkandidater på ett likvärdigt sätt? Det påståendet haltar betänkligt vilket visas av den tidningsbilaga som publicerades i Ådalen. Där fanns undertecknad överhuvudtaget inte med. Ledande personer i Ådalen satt med i valledningen. d/ Ombudsmannen har efterfrågat en valplanering, ingen sådan har inkommit? Såväl muntligt vid vårens sista styrmöte, som skriftligt till länsexpen den 30/5 den 20/6 samt senare de sista veckorna har jag tydliggjort min planering inför valet. Jag har också medverkat i aktiviteter i samtlig kommuner utom Sollefteå, Timrå och Ånge. Några önskemål om min närvaro från de kommunerna har inte inkommit. e/ Synpunkter på nomineringar! God etik och moral är en sak, juridik en annan. Är det god etik och moral att stjäla andras framgångar genom att ogiltigförklara prov/personvalsresultat som är entydiga och klara? Vid årets nominering till landstinget i Övik gjordes försöket att stryka mig helt från landstingslistan. Givet att jag då inte hade ställt upp i valet överhuvudtaget, kan man ställa sig frågan om hur det skulle påverkat mandatutfallet till landsting och riksdag. Slutligen, valet av sändlista i mitt mail den 14.8 baserades på att problemställningarna jag presenterade i valupptaktsmötet var kända för några, mindre kända för de flesta deltagare. För övrigt kanske det finns ett och annat mail i länet som avhandlar frågor som berör undertecknad, men på vars sändlista jag inte står. 2006-10-15 Jarl Strömbäck

Ett ljus har släckts!

Med mordet på Anna Politkovskaya, har ett frihetens ljus släckts i Ryssland. Den frihetsrevolution som startades av Michael Gorbatjov har grymt svikits av landets efterföljande ledare. Som obestridd ledare sitter nu den gamle KGB-agenten Vladimir Putin på maktens stolar i Kreml i skydd av sina gamla kollegor. I den egenskapen hade han mycket väl kunnat stoppa kriget i Tetjenien, det som nu blivit Rysslands blödande hjärta och Anna Politkovskayas död. Som oberoende journalist har denna spröda kvinna haft både modet och viljan att söka krigets rötter, och ifrågasätta dess mål. Det har också skett med en trovärdighet som fått mig och många andra läsare att i henne se ett ljus i den annars för demokratin mörka ryska utvecklingen. Mordet på Politkovskaya har med stor sannolikhet politiska orsaker. Det är också ett mord på det fria ordet och som sådant avskyvärt. Men för den som vill tro att demokratins ljus kan segra över förtryckets mörker gäller det nu att visa samma övertygelse som Anna Politkovskaya visat och beskrivit genom sina böcker och artiklar. I den europeiska fredens och frihetens namn är det viktigt att minnas att Ryssland är en till vårt land nära granne. Därmed blir också förtrycket och mördandet i Putins Ryssland en säkerhetsrisk också i vårt land. Anna Politkovskaya var en viktig varningsklocka som nu tystnat. Hedras må hennes minne. 2006.10.08 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 891 78 bonässund 070-672 7669 http://liberalavindar.blogspot.com

Att leva som man lär!

Att leva som man lär---eller de slipade knivarnas natt. Så skulle man kunna sammanfatta den tid som följer efter ett val. Vinnare gläds och förlorare slickar sina sår. Orsaker utanför det egna ansvaret söks som skäl för att det inte gick som man hoppats. I det sammanhanget är det lätt att bortse från tidigare föresatser. Inom elitidrotten är mekanismerna obevekliga. Den som inte förmår prestera byts ut i hopp om bättring. Så är det oftast också inom företagandets värld. Där är den ekonomiska piskan verktyget som effektivt skiljer agnarna från vetet. Inom politiken har vi valen som gör en grov sållning av vilka som skall få vara med eller inte. Utöver det infördes för tiotalet år sedan personval i ett försök att öka väljarnas möjlighet att påverka vilka som skall ha de ledande befattningarna i partierna. I offentliga sammanhang är det en reform som oftast försvaras också av det politiskt ansvariga, men irritationen inom partierna över den ändå mycket begränsade påverkan som personvalen har är ofta påtaglig. Ett exempel på det var den ledarstrid som stod i socialdemokratin i Luleå efter valet 2002. Där vann Karl Petersen solklart över sittande kommunalråd med storm i partiet som resultat. Båda sidor hade sina vänner och striden fick stor offentlig publicitet. Resultatet blev att Karl Petersen har styrt Luleå med stor framgång den gångna mandatperioden, medan det ”avsatta” kommunalrådet i besvikelse lämnade sina uppdrag. Han stärkte också sin ställning kraftigt i årets val. I vårt parti framtvingar personvalet ett ställningstagande i frågan om gruppledarskapet i landstinget. Med 16,48% av personrösterna i valkretsen Nolaskogs, har undertecknad fler personröster än de två närmast kommande i länet tillsammans. Att bortse från det vore att svika väljarna, och där kommer också den moraliska halten att prövas hos de som har inflytande över frågan. Det är inte alltid lätt att leva som man lär! 2006.10.08 Jarl Strömbäck

Att vika ner sig kostar!

Att vika ner sig kostar! Man vinner inga matcher genom att vika ner sig. Kommunvalet i Övik blev en smärre katastrof och jag förstår om besvikelsen är stor hos alla de av Er som nu måste lämna Era politiska uppdrag. För egen del fanns jag inte på listan, min uppgift var att arbeta med landstings-och riksfrågorna, men jag vill ändå ge min analys av orsaken till det dåliga resultatet. Folkpartiet har ofta skyllts för att vara det osynliga partiet, Sveriges mest onödiga parti brukar våra belackare säga. Det kan inte sägas om Folkpartiet i Övik den senaste mandatperioden. Vi har kraftfullt agerat mot kommunens penningrullning till Arenan. Vi har ifrågasatt det 156 miljoner kommunen i princip gav Domsjö fabriker som ett kapitaltillskott i tillkomsten av energibolagets kommande satsning. Ändå användes inget av det i valet. För mig är det obegripligt. I annonseringen de sista 2 veckorna borde kommunföreningen istället för porträttannonserna tryckt på riskerna i Arenasatsningens samt följderna för det övriga föreningslivet. Två föreningar får ju dela på 40% av föreningsbidragen, medan 150 föreningar skall dela på resten. Jag talade under valrörelsen med höga föreningsfunktionärer som i samtal förde fram sin kritik mot kommunen på just den punkten. De 156 miljonerna till Domsjö fabriker kunde ställts mot indragningar inom omsorgen, och de besparingstryck som gäller i skolorna. Vid invigningen av Arenan deltog 6000 personer. Resten av Öviks befolkning, 50.000 deltog inte. Det dåliga resultatet i kommunvalet menar jag återspeglar den rädsla att stå upp för våra beslut med vilken valrörelsen på det området bedrevs. Det understryks av det faktum att både landstings-och rikslistorna gick 25% bättre än kommunlistan, tvärt emot vad fallet var i Sundsvall där man sagt nej till äventyrsbad och scenhus men ändå hade 25% högre valdeltagande på sin kommunlista än på rikslistan. Raset i Övik är resultatet av dåliga beslut, att vika ner sig kostar. Jag vill avslutningsvis tacka de av Er som stödde min kandidatur till landstinget när vid nomineringsmötet försök gjordes att stryka mig från listan. Hade det lyckats är det sannolikt att vi varken hade haft något landstingsmandat eller riksdagsmandat. 2006.10.02 Jarl Strömbäck

Fostermors sovjetiska svärmerier!

Fostermors sovjetiska svärmerier! Signaturen fostermor tycker illa om att lokaltidningen upplåter plats för åsikter om omhändertaganden av barn. Enligt signaturen omhändertas inte barn på ”lösa boliner”. Vidare menar fostermor att ”lagen styr” och att socialtjänsten ”alltid har barnets bästa för ögonen” i sina ageranden. Dessbättre lever vi i en demokrati. Där är det tillåtet att granska myndigheter och att ifrågasätta deras beslut. Där kan dåligt underbyggda och tendensiösa utredningar rivas upp av högre rätt. Där är lagen skriven för medborgarna, inte som ett medel för myndigheten att förtrycka medborgarna. Och där får lokaltidningar i pressfrihetens namn granska myndigheter. Fostermors syn på den ofelbara myndigheten påminner mest av allt om sovjetiska svärmerier som vi i vårt land bör betacka oss för. 2006.10.02 Jarl Strömbäck