Kommunal gökunge

I ÖA den 28.4 får vi ta del av ledningens för Arenan krav på stöd för att klara av sina ekonomiska skyldigheter. Att de kraven skulle komma borde för var och en som intresserat sig för ekonomisk verklighet varit förutsägbart. ÖA hade vänligheten att den 28.9.2006 publicera en debattartikel med bland annat följande text:

När inte den bank (Swedbank) som nu fått ge namn till Arenan ville ta ytterligare risker i dess finansiering, inte heller de företag ledande företrädare i projektet som Åke Eklöw och Anders Källström representerar, då vältrades den risken över på kommunmedborgarna via ett lån på 50 miljoner till Arenan. Utöver det får Arenan en gyllene fallskärm i form av ett indexuppräknat bidrag, låst via avtal i 25 år. Totalt och över tiden betalar därmed kommunen och andra offentliga bidragsgivare till Arenans ägare ett belopp som väl motsvarar Arenans byggkostnad om ca 240 miljoner kronor.

Av kommunens årliga utdelade föreningsbidrag om 25 miljoner (2006), går knappt 10 miljoner till två föreningar, MoDo/Arenan och Folkets Park. Resten skall delas av ca 150 föreningar. Sådan är fördelningsfilosofin i Socialdemokraternas Örnsköldsvik.

Slut på citat

I den omvända värld som präglar vår kommuns ledarskap, hänger sparkraven ständigt som en bila över de lagstadgade verksamheterna inom vård, skola och omsorg. Samtidigt tycks de finansiella musklerna ständigt närvarande när det gäller att stödja verksamheter utanför den sfären. Arenan och bolagen äter därmed upp de resurser vilka borde gå till utbildning och kunskap i skolan, och skapa en trygg och lättillgänglig omsorg för de som på ålderns höst har de behoven.

2012.04.28

Jarl Strömbäck

Vindkraften som kvarnsten

På sistone har en debatt blossat upp i riksmedia angående vindkraftens vara eller inte vara, eller kanske snarare den frenesi som nu råder avseende utbyggnaden av vindkraften.

Det är bra att den debatteras, det är bra att inte bara dess profitörer på olika nivåer får komma till tals. Det är bra att Kungl. Vetenskapsakademin nu också kastar skygglapparna och går ut i debatten. Se denna länk http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/meningslos-satsning-pa-vindkraft_7075891.svd

I förra veckan avhölls en förhållandevis stor konferens i energifrågor förr norra delen av vårt land. Där diskuterades framtiden och dess utmaningar på energiområdet. Märkligt nog hördes inte det minsta lilla pip om vindkraftens påverkan om den tillåts bli dominerande som energikälla. Och dit strävar ju de som fastnat för de flygande vingarna.

Då är det nyttigt att läsa den inklippta artikeln, så gör det kära läsare. Allt är inte guld som glimmar, åtminstone inte för de som har rollen av betalare. Och det är vad vi som konsumenter gör och kommer att få göra i ökande grad i takt med att vindkraften byggs ut. Vi gör vi via elcertifikaten. Vi kommer att få göra det för att bygga ut säkra kraftöverföringar över långa avstånd. Och vi kommer att få betala när vattenkraften förvandlas från vår trygga säkra energikälla, helt fossilfri dessutom, till att bli ett komplement till en ständigt på grund av vädret fluktuerande vindkraft.

Vägen är utstakad av de partier, Centern och Miljöpartiet som för lobbyisternas för vindkraftsindustrin talan. Och dess värre också godkänd av de partier som i rädsla för förlorade regeringstaburetter, godkänt resursslöseriet.

Hårda ord tycker ni, eller relevanta?

Läs länken och begrunda.

24.04.2012

Jarl Strömbäck

Att bränna pengar

Att bränna pengar är kanske inte det allra klokaste, ändå är det vad som ständigt pågår i vår del av landet, och i nutid. Det fick vi, en samling personer med intresse för gasdrivna bilar, lära oss häromdagen.

Scenen var konferensen ”Energivision Norr” som samlat expertis och de som ville veta mer i Örnsköldsviks Folkets Park under 2 dagar den gångna veckan (18-19/4). Grundtanken är att med årliga möten mellan ledande företrädare för de 4 nordliga länen försöka bygga på den sammanhållning som inte gick att nå i regionfrågan. Att praktisk verksamhet nå de mål som kanske är mer gripbara än den övergripande tanken på en region.

Men nu tillbaka till de brända pengarna. Biogas är en ständigt närvarande resurs som tas illa tillvara i vår nordliga del av landet. Man utvinner biogas ur biologiskt avfall i en rötningsprocess som dels ger metangas (biogasen), dels torrsubstans som kan antingen användas för gödning eller bränsle.

Nog är det väl en god tanke att man istället för att låta den resursen förfaras, tar tillfället i akt för att som en del i klimatomställningen göra fordons gas och användbar torrsubstans av matarester och annat biologiskt material.

Söder om Dalälven har man tagit den här tanken till sig, den som åker till Stockholm kan knappast åka taxi utan att det är en gasbil. Norr om samma älv finns 4 mackar i hela det stora Norrland, på platserna Östersund, Sundsvall, Skellefteå och Boden. Vad gör man då med den gas som ändå uppstår i olika sammanhang? Man facklar den, så heter det när man bränner den till absolut ingen nytta vid ex. Vis de kommunala reningsverken. Gas motsvarande 4,3 miljoner liter bensin bränns upp i de 4 nordliga länen vart år. Den kvantiteten gånger 15 kronor litern blir i runda tal 65 miljoner kronor som kunde använts på ett klokt sätt, samtidigt som man skyddade miljön. Metangasen ger inga utsläpp att tala om jämfört bensin eller diesel.

Och i värdstaden för konferensen Örnsköldsvik berömmer man sig om att ha landets största framställning av biogas i Domsjökombinatet. Men den som letar en gas mack i staden med världsklass på visitkortet, får leta förgäves.

Visst är det ändå ganska trist.

2012.04.20

Jarl Strömbäck

Vårmorgon

Vårhelgen var fin och solig. Morgonpromenad i vid en tidpunkt när solen sakta kryper över skogen på andra sidan viken. Fåglarnas sång samtidigt som nattens frost gett skal av is på vattenpölarna.

Senare några timmars arbete med att städa efter vinterns storm. Den fällde ett par välvuxna kryptallar på tomten. Stammarna fick en behövande ta till brasved. Kvar blev en försvarlig hög grenar och skräp. Det blev till att svettas innan de med skottkärrans hjälp förpassats bort till brasan.

Årets för mig 2 första sädesärlor flög och trippade runt mig i arbetet under hela tiden. Kan fåglar vara besjälade?? Dom var likt vänner som meddelade, nu är vi här igen.

Apropå brasor, så finns det anledning att skänka en tanke till Syriens plågade folk. Hur kan ett ledarskap så mista sans och förnuft att man använder sin krigsmakt till att skjuta sönder bostadsområden. Till att mörda utan åtskillnad, gammal som ung, kvinnor och barn. Sett i de sammanhangen lever vi i en skyddad idyll. Inte sagt för att förringa egna problem, de kan vara besvärliga nog för de som drabbas.

Att människor som upplever den egna situationen alltmer kritisk söker källor för sitt missnöje är i och för sig begripligt. Men man får inte som i politikerfallet i Anundsjö nu, skära sönder däck och förstöra bilar. Vad åstadkommer man med det egentligen??

Mörkrets krafter finns också i vår värld, därför är det så viktigt att söka spela med öppna kort, inte förleda människor, eller förminska deras problem. I kommunen norr om skogen skall vi kommande fullmäktige godkänna årsberättelsen för år 2011. Den är skriven och beskriven på ett sätt som är mer än lovligt överslätande. Men mer om det kanske en annan gång.

Nu väntar två veckor med mycket möten, årsmöte, konferenser på hemmaplan och i fjollträsk innan det blir dags att fira Valborg. Månne det snöoväder som vankas för imorgon (17.4) kommer att stöka till det vid resan ner till staden där ”anden nös”.

Den lilla gåtan får avsluta den här bloggen.

2012.04.16

Jarl Strömbäck

Kejsarens nya kläder

HC Andersen var en skarp iakttagare, och en lysande skribent. Få om ens något som skrivits i koncentrerad form har en större relevans än just sagan om kejsarens nya kläder. Bedragaren som förmådde kejsaren att tro på drömmen om det utopiska. På vägen utmanövrerades tvivlarna den ene efter den andre, och på olika sätt.

Till sist gick kejsaren trotsigt stolt med sin krona på huvudet, naken inför folket men i tron att han bar den förnämsta av dräkter. Men folket såg verkligheten, den att kejsaren var ju naken.

I vår tid finns parallellen i högsta grad i kommunen norr om skogen. Där lät man sig förföras av bedragaren i en bilhandlares förklädnad. Ethanol-jesus hade landat, och nu skulle fabriker byggas, landet skulle bli rikt. De som hissade varningsflagg var bakåtsträvare, hade inte förmågan att se möjligheterna.

Men bedragaren såg möjligheterna, andra möjligheter. Sedan kommunen år 2005 väl fastnat på den utkastade kroken, tog han de för utbyggnaden i Norrland avsedda pengarna och åkte ner till Afrika för att bygga sockerfarmer. Talat om etanol ur träråvara, var inget han trodde på, framtiden fanns i andra delar av världen. Talet om den välsignelsebringande norrländska etanolen fick fortsätta ännu några år, innan bubblan sprack.

De hundratals miljoner som skulle använts för fabriker och arbetsplatser i de norrländska länen försvann i afrikanska, polska och andra projekt. Kommunen står nu med ett utarmat energibolag som behöver ca 1 miljard i nya pengar för att inte gå omkull. Och kommunalrådet, vår lokale kejsare gör sitt bästa för att skyla sin nakenhet.

Priset för godtrogenheten förklädd i det förföriska ordet möjligheter, får nu kommunens invånare, i synnerhet de äldre betala. Höjda avgifter, sparbeting på 2,5% i kommande budget i verksamheter som redan tidigare hyvlats hårt.

Hur stort är tålamodet egentligen, är uppgivenheten så stor att man inte förmår utkräva ansvar?

2012.04.11

Jarl Strömbäck

Internbank ifrågasatt

Behövs lagprövningar av kommunala beslut? Är inte beslut i de kommunalpolitiska sammanhangen oförvitliga och präglade av ett odiskutabelt gott omdöme? De här inledande frågorna får stå ingång till det här inlägget, tillkommet med anledning av ÖA:s artikel den 30.3 avseende SPI:s överklagande i anledning av inrättandet av en internbank inom Öviks kommun.

Först ett klarläggande relaterat till de kommunala bolag som är registrerade som aktiebolag. Insynen i de bolagens skötsel och vandel blir tveklöst bäst om de får leva sitt liv skiljt från den kommunala ekonomin. Då framträder bolagens trovärdighet i resultaten på ett osminkat sätt. Då värderas bolagen på den öppna kapitalmarknaden. Och förluster och kapitaltäckningskrav blir tydliga som del av lagstiftningens och den öppna marknadens krav.

Att det förhållandet blir besvärande för det politiska ledarskapet i en kommun är inte konstigt, ingen vill skylta med dåliga affärer. Det är rimligen ur det perspektivet tanken på en internbank i Örnsköldsviks kommun uppstått. Bolagen kan inte leverera vinst under överskådlig tid. Gamla borgensförbindelser måste ersättas med nya när de förfaller, naturligtvis med kommunal borgen eftersom de enskilda bolagens saknar kreditvärdighet hos bankerna.

Med internbankskonstruktionen kan kommunen låna upp pengar inom en ram på mer än 4 000 miljoner kronor, för att sedan rulla runt de pengarna mellan kommunala behov och bolagens behov utan en besvärande beslutsprocess i fullmäktige. Delgivning av beslut av mycket stor omfattning ersätter den beslutsrätt som fullmäktige har enligt kommunallagens 3 kap. 9§ samt dess 10§ vars text lyder

”Förbud mot delegering gäller dock de 8 punkter som beskriver fullmäktiges uppgifter i 3 kapitlet 9§.

Bland de 8 punkterna återfinns beslut om budget, skatter och andra viktiga frågor.

Fullmäktiges roll visavi de kommunala bolagen är tillika reglerad i KL kap.3 § 17-18. Där framgår att

”fullmäktige skall se till att fullmäktige får ta ställning innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas”.

Kommunens val att i dagsläget, pressad av stora ekonomiska krav från bolagen inrätta en internbank innebär att kommunmedborgarna direkt görs ansvariga för de kommunala bolagens ekonomi. Det innebär vidare att genom dess konstruktion, fullmäktige kommer att fråntas sin lagstadgade beslutsrätt.

Det är de frågorna förvaltningsrätten, och i ett senare skede högre rätt har att ta ställning till.

I tidningen Dagens Samhälle, för övrigt organ för huvudorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, kan man i veckans nummer (12-2012) läsa följande rubrik ”Borgs nya lag kan bli slutet för internbanker.”

Anders Borgs och regeringens reaktion på triksandet är berömvärd. Vi behöver mer av insyn och reda i de kommunala verksamheterna.

2012.04.07

Jarl Strömbäck

Ingrid Stoltz

Bengt Adam

En enkel till Antibe

Dymmel-onsdag och 7 grader kallt på tidig morgon när det här skrivs. När solen fått värma en stund är det dags att spänna på skidorna för lite frisk luft. Men först något så ovanligt i den här bloggen som en filmrecension.

Ur filmen en enkel till Antibe

”En enkel till Antibe” är nämligen en film som kan ses på olika sätt. Som en skröna eller en tämligen ytlig komedi. Men den innehåller ett budskap som troligen de flesta med livserfarenhet kan känna in sig i, nämligen minnesbilder ur det förflutna. Ur den synpunkten sett är det en film som betyder och berör. En film för de som engagerar sig i människor och relationer.

Den har sitt ursprung i ett samtal regissören Richard Hobert berättat om. För en del år sedan fick han ett samtal från en för honom okänd dam, som efter inledande samtal berättade att hon haft en relation med Hoberts far i unga år, men att den relationen avbröts av samma skäl som anges i filmen. Damen ifråga ställde frågan till Hobert om han trodde att hon nu, på ålderns höst kunde kontakta sin gamle vän, Hoberts far.

Hur det gick med det skall jag inte referera, inte heller de återkommande tillbakablickarna i filmen drivna av svek som jagar huvudpersonen i dröm och vakenhet. Men för den som är intresserad av relationer människor emellan, är filmen en både tankeväckande och glädjespridande upplevelse.

Påskens budskap handlar ju mycket om just detta, hur behandlar vi varandra som människor, som personer. I det sammanhanget passar ”En enkel till Antibe” alldeles utmärkt. Ge den 1 timme och 45 minuter, det är den värd.

2012.04.04

Jarl Strömbäck