Spelberoende

Kommunen norr om skogen är intressant. Den borde kunna bli en tummelplats för socio-ekonomiska doktorander, med ambitionen att tjäna till sin doktorshatt genom studiet av en kommun med alldeles egna meriter. För så måste man väl se det, när en kommunledning med absolut egen majoritet på drygt 10 år lyckas med konsten att gå från en välmående sådan, till rekordstor skuldsättning. En skuldsättning som i ett vanligt bolag skulle stoppats av bankerna långt tidigare, i de fallet skall ju tillgångarna överväga skulderna.

Och samtidigt samma förblindade oförmåga att se och erkänna sina misslyckanden. Lyckan och priset ligger alltid runt hörnet för de ledande i partiet, då skall allt visa sig vara rätt, alla beslut som kostat miljarder visa sig riktiga.

Så resonerar också den spelberoende som förlorat allt, men ändå lånar till nytt spel. Skillnaden är att han eller hon inte kan vräka över skuldbördan på andra via skatten, vilket kommunledningen kan.

Och vinnarna finns i det som annat. I betongfortet på framnäsudden huserar kommunens i särklass mest välavlönade löntagarkollektiv. Det hindrar inte att hungern efter kommunala miljoner ständigt är aktuell, mycket vill ha mer, kreativiteten flödar liksom pengarna från den kommunala kassan. Här några exempel från de senaste året.

Driftsbidrag                                           Sek=5.946.600

Anl. Bidrag omkl. etc                           Sek=      76.230

60% av drift el etc.                               Sek=     228.148

Amorteringsfrihet på lån                 Sek=2.000.000

Tjänstecentrum  sponsor                   Sek=   483.000

Köp av MoDo-hallen                          Sek=10.000.000

Skötselavtal*                                     Sek=1.808.000

Bidrag till ny ishall                             Sek= 10.000.000

Lån till MoDo-museum                   Sek= 7.000.000

*Skötselavtalet avser skötsel av is etc i MoDo-och Kempehallen. Kempehallen har skrotats, men avtalet gäller.

Och i förlängningen än fler miljoner, när kommunen i någon märklig form av desperation är beredd att kasta in miljoner på ytterligare en verksamhet i betongbunkern, nu med det internationell klingande namnet Visiting Center.

Det är svårt att ta sig ur ett spelberoende synsätt.

2013.02.23

Jarl Strömbäck

Heder åt...

Heder åt partistyrelsen i Härnösand, som oberoende av partigränser åkte till Stockholm för att stoppa nedläggningen av universitetet i Härnösand. Och därmed säkra en utbildningstradition med 400-åriga rötter i Norrlands, i ett längre tidsperspektiv viktigaste skolstad.

Skam åt Mittuniversitetets ledning som inte förmår utveckla sin verksamhet, utan att göra det på bekostnad av andra, i det här fallet utbildningen i Härnösand. En utbildning som fungerar väl, som är kostnadseffektiv och som ger utbildning åt ca 5000 studerande

.

Skam åt en universitetsledning som inte förmår se sin roll också i ett länsperspektiv, och därmed trotsar grunderna för Mittuniversitetets tillblivelse.

Heder åt de 4 ledamöter i Mittuniversitetets styrelse som hade modet och integriteten att reservera sig mot nedläggningsbeslutet, bland dem professorn vid Mittuniversitetet, och tillika huvudsekreterare i regeringens framtidskommission, Jesper Strömbäck.

Må reservanterna och den allmänna opinionen förmå vända ett uselt beslut.

Kalix den 19.02.2013

Jarl Strömbäck

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

0706727669

Politiks adel

Begreppet politisk adel myntades för en del år sedan av skribenten Anders Isaksson. Då som en benämning på framför allt det egna partiet socialdemokraterna, men väl värt att tillämpas även på andra delar av det politiska ledarskapet. Till den adelns privilegier har frikostiga pensioner varit en del, vilken har varit föremål för en nyttig granskning via media på senare tid.

En granskning som fört till att man nu måste göra om systemet med pensioner som i vissa fall närmast kan betraktas som förläningar. Och nog är det märkligt om ett antal år som politiskt förtroendevald, skulle medföra att en person blev helt utan möjlighet att finna ny anställning. Alltså, det finns inget verkligt skäl att särbehandla politiskt förtroendevalda så som skett.

När nu systemet med politikerpensioner skall göras om, väljer ändå den sittande riksdagen att besluta, att det nya systemet som maximerar riksdagspensionen till två år, bara skall gälla för nya förtroendevalda. De nu sittande riksdagsmännen skulle då få behålla pensioner som kan sträcka sig över 15 år. Man blundar med andra ord för att alla de facto ju är nya förtroendevalda efter varje val, också efter det kommande valet år 2014.

Om det finns mycket att säga, jag lämna ordet till tidigare riksdagsmannen och läkaren Sven Britton

De som har beslutat om det här är jäviga eftersom de redan har dessa förmåner (mycket generösa pensioner). I sitt beslut förmenar de kommande riksdagsledamöter samma förmåner som de har själva. Dagens ledamöter vill försäkra sig om att få behålla dagens förmånliga regler. Beslutet är så anmärkningsvärt att Sven Britton säger att han skäms över sina socialdemokratiska partikollegor.(RoD nr 5/2013)

De som minst av allt vill ändra systemet med förmånliga pensioner för de sm nu är invalda i riksdagen, är de stora partierna moderaterna och socialdemokraterna. I det fallet är de samma andas barn.

2013.02.18

Jarl Strömbäck

Inget nytt...

”Inget nytt efter granskning”, är rubriken på en artikel i ÖA den 14 februari.

Granskningen som avses är den om den kommunala miljardrullningen till stöd för vissa industrier de senaste åren.Och visst är titeln välfunnen. Den speglar väl begreppet, sådan herre sådan hund. Hade man kunnat vänta sig annat än att den anställde granskaren servilt skulle godkänna formalia runt miljardrullningen i de kommunala bolagen?

I den motion undertecknad inlämnade i november 2011 återfinns följande att-satser:

-Att en oberoende granskning snarast görs över samtliga relevanta faser och kalkylunderlag i affärerna omfattande Övik energi och dess affärer med fokus på relationerna till Domsjökombinatet och SEKAB.

-att frågan om brottsligt förfarande prövas, liksom om bestickning eller trolöshet mot huvudman kan ha förekommit.

-att i sådant fall frågan lämnas till allmänt åtal.

Av den oberoende granskningen blev inget som kan kopplas till motionens intentioner.

 Artikeln enligt ovan återfinns inte på ÖA-webben, möjligen bedömdes den ha litet nyhetsvärde trots sitt demokratiskt och ekonomiskt stora informationsvärde. Och samtidigt slipper man synpunkter via kommentarsfältet.

2013.02.14

Jarl Strömbäck

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

Melodifestivalen som politik.

Melodifestivalen berör. Vissa tycker den är toppen, the cream of the week. Andra bryr sig inte, eller tycker rakt illa om flärden och överdrifterna. Det lätt arroganta ledarskapet utför de roller de tilldelats enligt manus. Betalning efter lydnad kan man tänka. När lokaltidningen norr om skogen efter den första veckans evenemang frågade fyra personer vad de tyckte om programmet, hade tre inte sett det. 

Men ändå, kommunerna är beredda att betala 100-tusentals kronor för att få programmet till sin kommun.

Ett nytt inslag såg dagens ljus i programmet den 9/2 från Göteborg. Som ett brev på posten om pensionärsdebatten, kom tre damer ur den äldre sångaradeln upp på scenen för att deklamera sitt härliga pensionärsliv präglat av oberoende och ett glas vin närhelst det passar. Så framställs idyllen i politisk propaganda i ett nöjesprogram. Väl regisserat och framfört.

I ett nöjesprogram får man kanske inte ta med samhällets gråskala, den hör måhända hemma i dokumentärer? Men i en del fall blir den politiska vinklingen så uppenbar, att den blir besvärande.

Så frågan kan får gå vidare till den ca miljon äldre som definieras som fattigpensionärer, hur kände ni släktskapet med budskapet från scenen? Eller för den delen de 100-tusentals anhöriga som kämpar med och för sina äldre anhöriga, var det rätt budskap som fördes fram av scenens glada och obekymrade pensionärer”?

En dag kommer kanske också sångardamerna att gå med käppen, eller tigga förvaltaren om en slant för eget bruk när rätten till självbestämmande dragits in. 

Bäst att ta festen när den bjuds, och svälja ångesten inför en alltmer osäker ålderdom? 

2013.02.11

Jarl Strömbäck

Län i upplösning

Tvångsäktenskap brukar inte bli lyckliga. I det sammanhanget kan nog Västernorrlands län ses som ett tvångsäktenskap mellan de två landskapen Medelpad och Ångermanland.

Ångermanland med sin gamla traditon och residensstaden Härnösand, ett administrativt centra för i begynnelsen delar av norra Sverige, senare Västernorrlands län. Skolstaden och bildningens stad nummer ett i norr, intill den rollen övertogs av Umeå. Den statusen har retat och stört ledarksapet i Sundsval genom årtionden. 

Medelpad med sin växande huvudort Sundsvall, som så strävar efter att bli Norrlands huvudstad, att man officiellt går ut med den beteckningen. I det ligger också en medveten eller omedveten strävan att med storstadens iver ta åt sig så mycket man bara kan av resurser och inflytande.

De konflikter som kommit ur detta skulle nog för länge sedan fört till separation, om det funnits rimliga lagstöd för en sådan utveckling. Några exempel ur olika tidsåldrar kan naturligtvis lyftas fram. När sjukvården på 90-talet behövde ett nytt länssjukhus, placerades det inte i länets mitt vilket skulle inneburit Ådalen, utan i dess södra hörn i Sundsvall. Med timslånga transporter till länssjukhuset som följd för de som bor i länets norra del.

När Mitthögskolan, de som nu är Mittunversitetet byggdes upp, gjordes det med den inskrivna förutsättningen att det skulle bli ett nätuniversitet, alltså ett universitet med verksamhet och säte i länets större orter, Örnsköldsvik, Härnösand och Sundsvall, samt Östersund. Verksamheten i Örnsköldsvik är nerlagd, nu hotas den av nerläggning också i Härnösand, vilket är en åtgärd som strider mot Mittuniversitets grunder.

Och många har de utspel varit om att länsstyrelsen borde flyttas till Sundsvall, nu kommer med stor sannolikhet länsstyrelsen istället att få sin tyngdpunkt i ny organisation i Östersund.

Allt sammantaget åtgärder som hårt drabbat och drabbar Ådalen i allmänhet, och Härnösand i synnerhet.

De konflikter som kommer ur det här tvångsäktenskapet kan också ses i det sätt på vilket man hanterat regionfrågan i länet. Sundsvallsregionen har i det avseendet inte kunnat se samarbete norrut som en möjlig lösning.

Nu går den nordligaste kommunen Örnsköldsvik sin egen väg genom att ansluta till Umeå i allt högre grad. Man vänder ryggen åt den södra länsdelen. Och för Härnösand och Ådalen är det hög tid att man börjar finna samanarbetslösningar som gynnar just Ådalen. Har man råd att utarmas än mer?

Västernorrland är som län ett misslyckande, dess ständigt pågående konflikter talar sitt tydliga språk.

2013.02.08

Jarl Strömbäck