Run the rabbit away

Häromdagen (31.1) var det så dags för debatt om energibolagets prekära situation i kommunen norr om skogen. Jag har tidigare skrivit om just detta. Att dess energibolag, vanligtvis är de en kassako för sina ägare, i kommunen norr om skogen blivit till ett konkursbo.

Nu behövs 900 millisar för att det skall gå att få lite andrum, och mer kommer säkert att behövas. Än finns lik i garderoben i form av uppblåsta värden i andra engagemang.
Nog kan man förvånas och undra, hur det är möjligt att ett bolag som har en omsättning (2010) om 875 miljoner, kunnat dra på sig en låneskuld inklusive borgen på 3000 miljoner.

Omöjligt skulle marknadsexperten säga, inga banker skulle låna ut mer än 3 gånger företagets omsättning. Men nu handlar det inte om företaget i sig, det handlar om den skuldsättning av kommunens knappt 55000 medborgare man genom kommunal borgen lagt som pant i vågskålen.

Sällan eller aldrig har ett ekonomiskt haveri i kommunal regi tydliggjorts mer än i det här fallet. Det borde få stå som ett avskräckande exempel i kurslitteraturen på våra ekonomiska högskoleutbildningar i många år framåt. Så principiellt viktigt är det, så oerhört tydligt.

Nu startar det städjobb som krävs, och med det ansvarsfrågan. ”Run the rabbit away” är ett uttryck jag fick lära mig någon gång för länge sedan. Översatt till svenska något i stil med att ”springa undan ansvaret”. Så kan man också tolka debatten enligt ovan. Det handlade om vem som var mest ansvarig i en situation där 59 av 61 KF ledamöter när det begav sig, röstade för att gå in i de åtaganden som senare vuxit likt en cancersvulst.

Det är klart, har man suttit i krisbolagens styrelser utan att meddela avvikande uppfattning i protokoll, blir det svårt att hävda sin trovärdighet när frågorna blir offentliga. Det må vara luckrativt när styrelsearvodena kommer på det personlig kontot, men jobbigt att sitta på flera stolar med motstående intressen samtidigt.

2012.01.31
Jarl Strömbäck/SPI
En av två avvikande KF ledamöter när det begav sig.

Grattis

Dags att dela ut ett stort och väl menat grattis. Idag, den 27.1 2012 får Stefan Löfven förtroendet att leda ett sargat socialdemokratiskt parti. För många år sedan fanns han med i ledarskiktet inom metall, i samma företag där undertecknad fanns i styrelsen för SIF, tjänstemännens förbund.

Nu skall han som tidigare facklig företrädare återta det begrepp, arbetarpartiet som moderaterna haft fräckheten att med jobbskatteavdrag som vapen låna. Hur det kommer att lyckas får framtiden utvisa, att en sökande socialdemokrati behöver finna sina rötter är nog ställt utom tvivel. Och att Stefan blev en logisk kompromisskandidat förfaller lika klart.

Också Tage Erlander var ju på sin tid en kompromisskandidat när han valdes till ordförande, han skulle med tiden bli en folkkär ledare. I vår tid är omsättningshastigheten på ledarskapet större. Utmaningarna likaså. De frizoner som behövs för återhämtning blir allt svårare att finna i en värld där man som ledare alltid skall vara tillgänglig.

Kampen för att återta sin forna glans startar nu med Stefan Löfven vid rodret. Lycka till skriver undertecknad. Men framgången är allt annat än säker.
Retoriskt och politiskt har S-partiet satsat på ett för en stor allmänhet oskrivet kort.

2012.01.27
Jarl Strömbäck

Grönköping 2012

Dagen när hanteringen av Juholts avgång är av riksintresse, briserar en annan bomb i kommunen norr om skogen. Energibolaget, Övik energi är på väg att gå i konkurs och behöver 900 miljoner av färska pengar snarast möjligt.

Energibolag är generellt sett något av det säkraste man kan äga. De är mjölkkor för att använda sig av det begreppet, de levererar i normala fall goda inkomster till sina ägare. Det måste vara unikt av ett energibolag i vårt land att man lyckats vansköta dess ekonomi så brutalt som man gjort i det här fallet.

Om dess problem har undertecknad skrivit tidigare på bloggen, och den som vill läsa mer kan exempelvis surfa på Övik energi på allehanda.se. De skall genast sägas att skulden inte skall läggas på de anställda som av den politiska ledningen, eller möjligen också tidigare ledning försatts i en omöjlig situation.

Skulden för den nuvarande situationen skall den politiska ledning ha, som använt bolaget som front i galna stöd till enskilda företag som Domsjö Fabriker och Sekab. Dels i direkta stöd till de företagen, dels i att man investerat 800-900 miljoner mer i ett kraftvärmeverk, än man behövt om man sett endast till kommunens fjärrvärmebehov.

Nu skall de här vansinnigheterna så långt det är möjligt döljas för insyn. Medlet för det är att skapa en internbank och ge den frikostiga ramar inom vilka man kan rulla runt pengar i miljardklassen utan beslut i fullmäktige i enskilda fall.

Grönköping eller Orwells 1984, välj själva, har fått sin alldeles färska variant i kommunen norr om skogen. Så nästa fråga man borde ställa sig är rimligen denna.

Behövs ett fullmäktige som fungerar som knapptryckarkompaniet, om de verkligt tunga besluten inte längre får hanteras i kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige?


2012.01.23
Jarl Strömbäck/SPI

Illusion kontra verklighet

Snön hänger tung på träden och det är bländande vitt när jag kör till morgongympan denna fredag i januari. Blötsnön har klibbat fast där den landat, det blir stora tyngder av det och resultatet låter inte vänta på sig. El-avbrotten har varit legion de senaste veckorna sedan vintern slog till. Beredskapen är kanske inte så god, för att vända på en gammal klyscha.

Årsskiften är också tid för jämförande avstämningar. En sådan kom i DN häromdagen, där konstateras att om man ser på de senaste 30 åren ( 1981-2011) så har befolkningen i vårt land ökat i antal med 1 miljon till nu 9 miljoner. Men samtidigt har av landets 290 kommuner, fler än hälften nämligen 148 kommuner minskat i invånarantal.
Hela Sverige skall leva är en känd slogan, och den unge riksdagsmannen som nyligen kommit in i riksdagen och skaffat lägenhet i Stockholm skriver i lokaltidningen om vikten av att värna om den landsbygd han inte har en tanke på att själv bosätta sig i. Det är opportunt att använda floskler man tror går hem, men som man inte anser applicerbara på det egna jaget.

Så är det nog för många, storstaden med dess puls, faror och frestelser lockar mer än den lugna tryggheten om den nu finns på landsbygden. Är det då möjligt att vända utvecklingen och ge verkligt stöd till en levande landsbygd?

I så fall måste man nog titta på vårt västra grannland och vara beredd att kopiera dess synsätt. Nämligen det att den produktions som utförs på en ort, en kommun eller ett län skall beskattas åtminstone delvis där, och inte i huvudstaden. Med de synsättet skulle många små kommuner med vattenkraft, malm och/eller andra naturtillgångar bli mycket framgångsrika. De skulle kunna dra till sig industrier och service på ett helt annat sätt än idag. Och naturligtvis finns det skäl till att man inte valt den vägen.

Den finns ett mått av fördumning också i det att vi bygger myrstackar, städer som blir alltmer komplicerade att hålla igång. Alltmer svåra att leva i, samtidigt som vi i någon form av självbedrägeri målar upp landsbygden i romantiskt vackra ord och färger.

Illusion kontra verklighet.

2012.01.20
Jarl Strömbäck

Ovälkommen start

Knappt har det nya året börjat innan de institut som sätter kreditvärdigheten på olika länder klassar ner också en stor del av EU/Euro-länderna. Samma sak hände USA-dollarn under år 2011, nu är det alltså Euron, eller egentligen dess användarländer som ifrågasätts.
Och allt skall naturligt nog ses som en förlängd reaktion till den debatt som stormat fram i media och på annat sätt under det senaste åren. Kan man ha en gemensam valuta på så olika typer av länder, med så olika förutsättningar? Och går det att skapa styrsystem för dess hantering utan att den nationella identiteten går förlorad?

Även vänner av en gränslös värld måste ställa sig frågorna. Egentligen handlar krisen om att PIGS-ländernas (Portugal, Italien, Grekland,Spanien) näringsliv aldrig lyckats hålla jämna steg med konkurrenterna från Nordeuropa. Så länge varje land hade sin egen valuta var det inget stort problem, den skillnaden återspeglades i valutornas värde. Starka länder som Tyskland fick starka valutor, svagare länder fick svaga valutor, så balanserades konkurrentkraften automatiskt. Men med Euron stängdes den säkerhetsventilen.

Samhällens funktionssätt ändras inte så lätt, vare sig i Syd-eller Nordeuropa. Vissa regioner är högproduktiva och innovativa, andra håller konsekvent en mer flegmatisk takt. Sådan är verkligheten oavsett vad som skrivs i högtidstal eller sägs vid toppmöten.

Nu 10 år efter införandet av euron är effekten dramatisk. Tysklands konkurrenskraft skenar uppåt när de ständiga produktivitetsförbättringarna inte längre pareras av att D-marken stiger i värde och landets export alltså på det sättet blir dyrare.

För varje år som går vidgas gapet mellan de högproduktiva länderna och de lågproduktiva. I PIGS-länderna har detta lett till kroniska underskott, industridöd, hög arbetslöshet och tilltagande frustration och demonstrationer.

I skuggan av Euro-ländernas kris växer också den politiska krisen. De frågorna och dess lösningar är de största vi i Europa har att hantera det nu påbörjade året. Insikten finns kanske i politiskt medvetna delar av folken, men finns beredskapen att vidta förändringar som balanserar nationellt oberoende med en gemensam valuta? Den frågan återstår att finna lösningen på.

2012.01.17
Jarl Strömbäck

Kapitalism 4.0

Söndag morgon i ett vintrigt landskap. I gårdagens DN fanns en artikel, väl värd att läsa.
Jag gör det lätt för mig och klipper in den, den är väl lång att lägga in i bloggen.

Världens ekonomiska kriser är del av en längre utveckling där olika ekonomiska styrsystem prövats och havererat. Där fanns 30-talskrisen, där de sovjetiska experimenten, och nu de olika ptoblem vi ser främst i kapitalismens egna hjärteländer i USA och Europa.

Här kommer länken, läs och begrunda.

http://www.dn.se/debatt/vi-behover-en-ny-kapitalism-som-ar-mer-ansvarstagande

201.01.14
Jarl Strömbäck

Voffår gör di på dette viset?

Det är skönt att leva flott. Känna sig rik och kunna investera. Äta goda middagar med likasinnade, och småleende raljera över de som tittar på och undrar? Så en vacker dag kanske den flotta färden tar abrupt slut, man kör i all sin prakt över stupet.

Så kanske man på ett målande sett skulle kunna beskriva handlingen hos ledningen i kommunen norr om skogen. Kommunalrådet alltid glad och käck, inget är omöjligt och kommunen stämplar världsklass i sitt pass. Man satsar hårt, skall bli en föregångskommun och knyter sig hårt till ett par av ortens företag och dess mest vildsinta hjärnor. Det byggs drömmar om fabriker som växer fram i skogsland och vid kust. Men kanske hade man inte tänkt lika långt som vildhjärnan, han som påbörjade planteringen i Afrikas varma länder, liksom i mellaneuropa. Så påbörjade krackeleringen av den drömmen, men med många hundra miljoner försvunna, vart vet kanske bara vildhjärnan, han som var en sådan suverän förförare.

Men det var inte den enda resan i limousinen. Det nya konsortiet som tog över den 100-åriga fabriken istället för att den las ner, de behövde mycket hjälp. Investeringarna i form av borgensförbindelser haglade tätt. Miljonerna i hundratal likaså.

Det handlade om direktinvesteringar i fabriken, om ett kraftvärmeverk som sades byggas för fjärrvärmens skull. Men där fjärrvärmen bara utgjorde ett fåtal procent av den inbyggda kapaciteten. Det dimensionerades helt för att stödja det enskilda företagen. Och för att det skulle gå igenom fullmäktiges granskning, bantades kalkylen till att visa en kostnad på 700 miljoner, den skulle sluta på nära 1200 miljoner innan det var färdigt. Så blåstes beslutsfattarna, och tilläggskostnaderna duggade tätt.

Industrins hamn och infrastruktur för ytterligare SEK 220 miljoner köptes när det gick motigt för företaget 2008. Allt utan annan säkerhet eller affärsmässighet än den goda viljan. Så gick det till när slutligen ägarna till den gamla fabriken 2011 slutligen kunde kröna sin bana med att 2011 sälja den till nya indiska ägare för 2 miljarder kronor.

Från nedläggningshot till 2 miljarder kronor, bättre för ägarna än den största lottovinst. Och dess VD tog sig friheten att tacka kommunen för dess stöd, inte med del av försäljningsintäkten om nu någon trodde det. Nej ett enkelt verbalt tack för det ekonomiska stöd utan vilka fabriken inte kunnat överleva.

Det är nytt år, 2012, och någon gång skall räkningen betalas. Summan av ansvarsförbindelser kommunens ansvariga skrivit på för att möjliggöra limousinfärden har från 2003 till 2011 ökat från ca 2 miljarder till ca 6 miljarder. Det har kostat på och nu skall siffrorna omvandlas till reda pengar. Miljardkris med stora svarta bokstäver är rubriken i lokaltidningen den 24 november 2011.

Någon skall betala, och det högst sannolika är att de som får notan är i vart fall inte de som åkt i limousinen, det är de som med förundran tittat på och undrat som de små rumpnissarna i Ronja Rövardotter, voffor gör di på dette viset.

2012.01.09
Jarl Strömbäck

Rätt tänkt

Trettondagshelg och skidspåren är perfekta i Västernorrland. Det blev en fin skidtur med 7-årigt barnbarn, med hennes av morfar nyinköpta och nyvallade skidor. Och hon var såå stolt över att hon klarade backarna utan att ramla.

För drygt 1 år sedan fick landstinget i V-Norrland efter årtionden av s-majoritet en ny borgerlig ledning. Förhoppningarna på att få se en ny politik var stora. En vändning bort från landstingets återkommande och kritiserade kriser, till en nystart präglad av mer glädje och tillförsikt. Bättre ekonomi och ett klimat som får personal att stanna, och patienter att känna trygghet när man söker vård.

Än återstår mycket när det gäller specialistvården, innan man kan tala om en verklig vändning. En vändning som ger länets alla medborgare en likvärdig vård oberoende av var man bor. Centralisterna som gärna utarmar vården i länet i stort, för att satsa ytterligare på länets storsjukhus längst ner i söder, möter motstånd av de som vill se en decentraliserad specialistvård med god tillgänglighet också i andra delar av länet.

När det gäller primärvården har det skett förändringar. Att förvandla primärvårdscentraler till hälsocentraler är i och för sig semantik så länge man inte fyller orden med innehåll. Det pressmeddelande som kom den 4.1.2012 tyder på att man verkligen vill gå vidare på det förebyggande hälsoarbetets väg, och det är rätt tänkt.

Länets medborgare lever farligt, eller osunt om man så vill. Övervikten och sjukligheten i länet är långt över rikssnittet vilket också påverkar sjukdomsbild och dödlighet. Därför går man från primärvårdens sida ut med en 10-årig kampanj under mottot ”Länge leve Västernorrland”.
I det innefattas gratis hälsoundersökningar, hälsosamtal, satsningar på motion med hjälp av bland annat ”fysisk aktivitet på recept” (FAR).

Det är dags att för en gångs skull ge de ansvariga för omtänkandet en klapp på axeln, ni har hittat en dörr till ett bättre liv för länsmedborgarna. Se nu till att den dörren också hålls öppen, och att soffsittandet, ölandet och annat eländesskapande får en konkurrens i bland annat fina skidspår i vårt vackra vinterlandskap.

2012.01.06
Jarl Strömbäck

Rätten till det fria ordet

Det fria ordet, rätten till till det är fastställd i våra svenska grundlagar. Men inte bara där, den finns med också i FN-s stadga om de mänskliga rättigheterna. Det finns skäl till det naturligtvis, utan en fri och öppen debatt, ingen demokrati.

Och demokrati är något de flesta länder vill skylta med, också Sverige. Men varför då förbehålla yttrandefriheten en liten elit? Frågan ställs mot bakgrund av en just nu flammande debatt i Sundsvall, staden som vill kalla sig Norrlands huvudstad. Där har regionfrågan varit het i många år. Det politiska etablissemanget vill helst ha en regionbildning där Sundsvall får en ledande ställning. Det är man rädd för att inte få om regionen byggs på samarbete mellan de fyra nordligaste länen. Alternativet, en mittregion med Jämtland faller också sedan jämtarna markerat att man inte vill gå samman med Sundsvall/Västernorrland.

I det läget skriver den ledande tjänstemannen i Sundsvalls bostadsbolag en debattartikel där han argumenterar för ett samgående med Västerbotten och Norrbotten, en högst legitim synpunkt undertecknad av honom som privatperson och kommunmedborgare.
Fram träder då centerns ledande man Reinhold Hellgren i Sundsvall med bilan i högsta hugg, en ledande tjänsteman i kommunen får inte delta i debatten på området. Nu skall han straffas för sin fräckhet att träda fram i frågan.

Så demonstrerar centerns ledande politiker hur diktatoriska synsätt sätts i system också i vårt land. Hur det politiska förtrycket lägger sina dödande hand över den öppna debatten också här. Regionfrågan är inte enbart en lokal fråga, den är regional och till viss del också nationell. Att en ledande politiker som Reinhold Hellgren demonstrerar sin maktfullkomlighet på det sätt han gjort i den här frågan, visar på de odemokratiska krafter som styr bakom kulisserna, också i ”demokratin” Sverige.

2012.01.03
Jarl Strömbäck