Selektiv rapportering

Det är adventsdagens morgon när detta skrivs. Det ljusnar så sakta över ett vintrigt vitt landskap. Dagen skall få bjuda på stämningsfull musik så småningom, men först några reflektioner efter kommunfullmäktige den 25.11.

Där kunde man dagen efter mötet på lokalpressens första sida se rubriken ”Het debatt om MoDopengar”. Vari den hettan fanns kan man undra, de traditionella partierna var ju i grunden rörande eniga om den tilldelning av ytterligare 9 miljoner/år som klubben tydligen önskar, som påbröd på de dryga 6 miljoner man redan får.

 

Om något parti försökte modifiera bilden så var det SPI Välfärden, men om det finns inte en rad i de senaste dagarnas rapportering. Nyhetsjournalistikens grundregel att den skall präglas av objektivitet, saklighet och opartiskhet får numera av allt att döma stå tillbaka för andra värderingar.

Av det skälet bland annat, kommer här något av den info som framfördes från fullmäktiges talarstol. Av nyckeltalen ovan framgår med all önskvärd tydlighet att klubbens ekonomiska ”problem” är relaterade till bristande kostnadskontroll. Inte till bristande resurser. Trots ökande intäkter mellan åren 2007-2013 balanserar man inte ekonomin.

Till skillnad från en del andra siffror som tillåts utrymme i debatten. Inte sällan tagna ur luften och det personliga tyckandet, är bilden ovan tagen direkt ur klubbens årsredovisningar.

Om kultur – och fritid har nya och hittills okända ekonomiska muskler att förfoga över, då finns mer angelägna områden att stödja än den glupande, alltid hungrande verksamheten i MoDo Hockey.

2013.12.01

Jarl Strömbäck

SPI Välfärden

Slakt på ideér

Folkbildning är viktig. Var ny människa föds som ett oskrivet blad i livets bok. Den boken skall under resans gång fyllas med livets innehåll. Där har folkbildningen en given plats som bärare av erfarenheter, traditioner och mer allmänt en god värdegrund baserad på medmänsklighet, tolerans och solidaritet.

De tankarna kan väl i någon mån också få bilda grund för det sociala kapital som är det yttersta målet i ett gott samhälle. Ett samhälle där vårt land ofta har setts som en förebild, kanske med viss rätt.
Bärare av folkbildningen har varit många, men en av de tyngre är de studieförbund som i mer än 100 år nu, nära förknippats med den. Ett av dem är Studieförbundet Vuxenskolan, det geografiskt största studieförbundet och det näst största sett i verksamhetsmått. Den gångna helgen (5-10 oktober) hade SV sin vartannat år avhållna stämma i Växjö. Ca 500 delegater och andra var då närvarande för att debattera, fatta beslut eller bara ta del av förhandlingar och seminarier.

Som vanligt var stämningen både god av spänd. God i meningen av de program och intentioner som följer med ett stort arrangemang, spänd för de som i någon mån var beroende av stämmans beslut Ekonomin i förbundet, stärkt av höjda statsbidrag var på topp. Mindre var kanske entusiasmen hos de avdelnings- och regionansvariga som såg höjda statsbidrag generera sänkningar av motsvarande i kommuner och landsting. Mot den bakgrunden skall också en satsning på ungdomsarbete i verksamheten, en av alla i retorisk mening önskvärd sådan ses.

I det sammanhanget finns anledning att kommentera stämmans längsta debatt, knuten till en motion av förbundets ungdomsorganisation. Där föreslogs att 3,5 miljoner skulle satsas på en ungdomssatsning med syfte att föryngra medlemskap och verksamheter i nära samarbete också med grundorganisationernas, Centerns, LRF:s och Liberalernas ungdomsrörelser. Motionen mötte starkt stöd bland ombuden in en nästan tre timmar lång debatt.
Som ofta sker när en förbundsledning som lindat in sitt svar i dimmor av snömos börjar att se sig som förlorare i omröstning, blev oron bland de styrande och aggressiviteten från den sidan större ju tydligare ett nederlag i votering blev.
Därmed ökade också trycket från förbundsledningen på att förflytta motionen från sessionssalen till den slaktbänk på goda idéer som beredningsutskottet ofta utgör. Så också i det här fallet. Ungdomarnas representant valde att fega ur, tackades för det från förbundsledningens sida och svek därmed också de många han tidigare i debatten bett om stöd hos.
Nu återkom beredningsutskott i oenighet med en stympad text till liten glädje för i vart fall de många som tagit intryck av och i debatt stött motionen.

8.10.2007
Jarl Strömbäck

Gammal och ung!

Mor Karin är gammal. Häromdagen fyllde hon 98 år. Lilla Tova är ung, snart fyller hon 3 år. På äldreboendet valsar hon runt med gamla Karins rullstol. När lillan vill att Karin skall sitta på stolen gör hon det, och skrattar förtjust över snurrandet som lillan åstadkommer trots sina små krafter. Glädjen står högt i skyn en stund när ungdomen, barnet kommer till den gamle. I nästa stund är glömskan där, visst var det ett barn här? Vad heter du? Jasså är du min dotter, ja det är du ju? Beroendet är det gemensamma bandet mellan barnet och den gamle. När ålderns höst drar sin slöja av glömska över det tidigare så skarpa sinnet, då ökar beroendet. Precis som barnet behöver stöd och hjälp i sina första år, så är också behovet de sista åren. Den påminnelsen behöver vi alla som en del av vår fostran i ödmjukhet. Och så insikten av att det finns en glädje också i det skedet. Det gäller bara att skapa den, och i det har det lilla barnet en nyckelroll. Det unga och det gamla i lycklig förening. Lek med en rullator kan bli något att minnas också för den som står mitt i livet. 2007.07.29 Jarl Strömbäck