Drabbade!

Drabbade! Var går gränsen för förföljelse och förtal? Frågan är berättigad, och har fått förfärande konsekvenser i ett fall som tidigare engagerade många av ÖA:s läsare. Den minnesgode kommer säkert ihåg den debatt som fördes för ett år sedan i fallet om en 7-årig flicka som humanistiska nämnden under ca 15 månader flyttade mellan institutioner och familjehem/fosterhem alltmedan flickans föräldrar förde en envis och engagerad kamp för rätten till sitt barn och barnets rätt till sina föräldrar. Att den kampen inte är en enskild händelse, visas med stor tydlighet av en debattartikel som 23 jurister och andra sakkunniga hade i bl.a. ÖA den 23maj. I fallet med familjen och den då 7-åriga flickan fick kampen ett lyckligt slut. I kammarrätten underkändes argumenten mot dem, och familjen kunde återförenas. I rädsla för de lokala myndigheterna valde familjen att vid årsskiftet flytta till en mellansvensk ort där de under vintern kunnat leva i harmoni och utan fruktan för repressalier. Flicka som allmänt anses vara mycket begåvad, har skött sin skolgång på ett utmärkt sätt och fick vid skolslutet efter sitt första skolår för ett par veckor sedan sjunga solo för ca 400 lyssnande barn och vuxna. Men förföljelsens skuggor är långa? Snart nog blev familjens nya hemort känd, och för en tid sedan skickades en skrivelse från Öviks sjukhus barnklinik till kollegor i familjens nya hemort. Brevet innehöll en upplysande slaskhink av de argument som kammarrätten tidigare underkänt. Kan den chock och ångest som grep familjefadern efter att ha tagit del av skrivelsen ha utlöst den hjärtinfarkt, som på midsommaraftonens morgon tog mannens liv? Kvar står nu flickan med sin synskadade mor. Flickan har mist sin far och kvinnan sin make. På vilket sätt tror sig den nu aktuella läkaren ha hjälpt familjen, eller var det aldrig syftet? Var Öviksläkarens handlande ett försök att kringgå Kammarrättens dom, och initiera en ny process? I det skenet framstår det som en ondskefull och förfärlig handling vilken inte gärna kan ha något med vare sig rimlig rättsäkerhet eller läkaretikens budskap om att läka och hela att göra. 2007.07.02 Jarl Strömbäck