Lörudden

Det skymmer när vi sätter oss i bilarna. Vi kör söderut från staden som gärna kallar sig Norrlands huvudstad. Viker så småningom av österut, på små vägar. Vägar kantade av barrskog och återkommande större eller mindre ansamlingar av hus. Ljusen tänds i dem men gatljusen saknas. Det märks att vi avlägsnar os från stadens brus.

Efter någon mil är vi framme vid parkering och letar oss fram i det tilltagande mörkret, vi har varit här förut. Där ute, allra längst i öster ligger det gamla fiskeläget och lotsstället Lörudden.

Vi hälsas välkomna vid glasdörren av en vänlig man, och får vårt bord. Vi är på plats i en av den här landsendans finaste fiskrestauranger, här är varmt, ljusen är tända och det bjuds till fiskdelikatesser med Kalix Löjrom som tema. Kalix löjrom, som nu blivit ett registrerat och skyddat varumärke, och som fiskas under en intensiv månad senhösten varje år, bland andra av undertecknads bror, ordförande för fiskarna i Bottenviken.

Nu skall kvällens äras åt ett antal födelsedagsbarn. Tova, 8 år fyllda för en vecka sedan. Jesper, en mogen man och med tungt regeringsuppdrag som fyllde för några veckor sedan, och så undertecknad. Vi är 9 personer runt bordet, bland dem också lilla ISA tre år, och det lilla barn som när som helst nu väntar på att få se dagens ljus i kloka, ”tankar för dagen i P1” mor Berivans putande mage.

Snart är lokalen full av glada människor. Den kulinariska upplevelsen är hög med 7 små rätter serverade under 3 timmar. Men allt går så bra, även om lilla Isa behöver röra på sig ibland, hon är ensamt litet barn i salen, och omhuldas av fler än familjen.

Ute är det becksvart när vi lämnar lokalen, det tar en stund att få mörkerseendet. Men det är en härlig kväll, stilla och här ute i havsbandet finns inga störande ljus. Här syns verkligen stjärnhimlen. Karlavagnen lyser upp himlen så fint. Det är några hundra meter till bilarna, och vi pratar, mår bra och försöker undvika vattenpölarna från tidigare regn. Det är dags att återvända, gåvor skall fördelas och de små behöver sova.

Höstkvällar kan vara riktigt fina de också.

2012.10.20

Jarl Strömbäck

 

sommarbild

Det är högsommar i norden. Runt våra kuster utspelar sig det årligen återkommande utbytet av upplevelser. Även här uppe i norr ser jag flaggor från många länder i aktern på seglande båtar. Och i kustsamhällena sker en kulturell och ekonomisk injektion genom båtturismen som är av stort värde för deras överlevnad när höstmörkret tar över.

Trysunda heter en ö som förra året i ett sammanhang klassades som Sveriges bästa ö. En väl skyddad hamn och ett besöksvänligt bemötande från hamnpersonalens sida är en del av orsaken i det fina lilla fiskesamhället. De många möjligheterna till skyddade platser att sola och bada på, vare sig man föredrar klippor eller genuin sandstrand en annan. Just därför är det kanske inte så konstigt att hamnen häromdagen var full av gästande båtar, och flaggor som den österrikiska, engelska och tyska kunde ses, förutom då den finska och svenska. Och i bastun på kvällen var våra finska gäster självklart närvarande.

Frihetens redskap brukar segelbåtarna kallas. Vinden är dess motor och det borde ju passa i tiden. Låt den sektorn av vår tillvaro få bli en zon skyddad från alltför mycket av klåfingriga ingrepp. Den betalar väl sina kostnader och betyder mycket för den kustnära glesbygdens överlevnad.
Och barnens lek och skratt i sommarkvällen blir en påminnelse om det goda livet, något att minnas och ha kvar.

20.7.2007
Jarl Strömbäck