Det är försommar i luften när jag gör min tidiga morgonjogg strax efter 06 på morgonen. Fåglarna sjunger samtidigt som söndagsstiltjen vilar över nejden. Solen har redan lyst flera timmar. Vi är i de vita nätternas tid, som ryska vänner brukar säga.
Och den politiska försommaren måste ha känts väldigt stark när Gorbatjovs glasnost och perestrojka bröt den kommunistiska isoleringen för drygt 15 år sedan. Så mycket förhoppningar och drömmar som släpptes fria. Och visst blev hela 90-talet ett enda stort töväder, om än med kaotiska inslag.
Frihet är inte detsamma som ansvarslöshet. Demokrati inte detsamma som brist på styrning, och det problemet missade Jeltsin grovt. Hans slapphet och brist på styrning skapade förutsättningarna för det bakslag som nu råder i vårt stora grannland. Putin och hans vänner har under några år steg för steg monterat ner den demokratiska plattform som byggdes för 15 år sedan. Pressen är starkt kontrollerad av Kreml, politiska partier är i praktiken förbjudna såvida de inte följer Putins pipa. Och regimen visar sina muskler i stort och i smått, i Tjetjenien och genom lönnmorden på kritiker som Anna Politkovskaya och Litvinenko.
Ingen går säker som vågar utmana makten. Är förre stormästeraren i schack, Kasparov nästa offer för Putin-regimen.
Att det nyligen mellan EU och Ryssland avhållna mötet i Samara blev en enda stor flopp är mot den bakgrunden inget att förvånas över men väl att beklaga. Ryssland och EU är beroende av varandra, och det beroendet innefattar också synen på medborgerliga rättigheter och internationell rätt. Putin är på god väg att åter etablera Stalins fula tryne i landet, och det gynnar endast ett etablissemang som ser makten som en huvudfråga, och dess mål att göra livet bra för folket som en bifråga.
2007.05.20
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar