Blåst på pensionspengen

 Det har blåst upp till strid om den del av pensionssystemet som kallas PPM. Det är den delen som alla de som betalar in till sin pension anses får ”bestämma” över själva. Det bestämmandet är en chimär, allt annat än en sanning. Visst vi har många fonder att välja ur, men ingen som helst möjlighet att vare sig påverka eller ha insyn i hur de fonderna förvaltas.

 Så vad är facit över PPM-systemet under dess första drygt 10 år? Varje år sätts 30 miljarder i nya friska pengar in i PPM-systemet. Uttaget på alla år sedan systemet infördes har avkastningen realt varit 1% per år, långt mindre än bästa bankränta. Med fondavgifter på upp till 2-2,5% på kapitalet i fonderna, krävs av en lönsam förvaltning att avkastningen bara för att gå jämt upp har en ökning som motsvarar fondavgiften. Skall fonden bli lönsam måste den överstiga kostnadsutvecklingen i samhället, med andra ord ge ytterligare ca 5% avkastning. Det klarar bara en del av fonderna, och i allmänhet bara enstaka år.

 Ett exempel kan år 2011 få vara. Det året har varit ett tämligen normalt börsår, för många företag ett mycket bra sådant. De pengar som det året sattes in i PPM-systemet har förlorat 10,7 % i värde. Men samtidigt tjänade förvaltarna (banker o finansinstitut) miljardbelopp på pengarna i systemet, man får ju ta ut avgifterna på hela det sparade beloppet, varje år och oavsett om fonden ger vinst eller förlust.

 Nog kan man tycka det är märkligt att i en marknadsmässig miljö där man i andra sammanhang gärna predikar tydlig koppling mellan prestation och ersättning, kan acceptera att förvaltarna av de blivande pensionärernas pengar tar ut ersättning oberoende av fondernas utveckling. Med det systemet kan man i princip strunta i utvecklingen i fonderna, betalt får man i alla fall.

 Det är ett hälsotecken att nu delar av pensionärsrörelsen tagit till sig den här utvecklingen och kräver ett avskaffande av PPM-fonderna. Dom har bevisligen varit ett stort misslyckande för pensionärerna, men en osannolikt god kassako för förvaltarna.

2012.02.26
Jarl Strömbäck

Kompetens ifrågasatt

” Nu är det dags att se till att 9,3 miljoner svenska ägare får de styrelser som deras bolag förtjänar, och att dessa arbetar på rätt sätt för att leverera till vår gemensamma välfärd”.
Det är sentensen i en skrivning i tidningen Dagens Samhälle. Bakgrunden till skrivningen är det faktum att alltmer tyder på att kompetenssvaga styrelser ger dåliga beslut. Risken ökar också för korruption vilket bland annat Tv-programmet Uppdrag granskning lyft fram.

I kommunen norr om skogen, med visionen om världsklass är visionen på väg att infrias på åtminstone ett område. Frågan är om det i vart fall i vårt land finns något energibolag som är så styrt av dåliga beslut som det kommunala bolaget Övik Energi.
Att på en omsättning om 850 miljoner kunna bära en börda i form av skulder om 3000 miljoner har visat sig omöjligt. I synnerhet som hundratals av de 3000 miljonerna försvunnit utomlands, som uppslukade av onda andar.

Kvar med lång näsa står nu politiker med panikens fjärilar i magen. Boten så här långt handlar om att gömma så mycket som möjligt för den vanlige väljaren. Det skall ske genom att på ekonomiavdelningen införs en nämndfunktion kallad internbank (olagligt enligt regelverket). Där skall de krisande bolagens skulder blandas med kommunens pengar. I slutänden kommer det innebära avgiftshöjningar och/eller skattehöjningar. Hur stora får vi se.

Och den opposition som suttit med i styrelserna för bolagen är lika korrupt som alla övriga ledamöter i det att har man inte meddelat avvikande mening när avgörande beslut tagits, då är man också solidariskt ansvarig.

Så när oppositionens främste företrädare öser ovett över den s-märkta majoriteten, skall det vägas mot att samme person och partier ställer upp i tillskapandet av ”internbanken”.

Trovärdighet mycket låg.

2012.02.22
Jarl Strömbäck/SPI

Vem rattar kommunen

Har just avslutat en första genomgång av handlingarna inför kommunfullmäktige i kommunen norr om skogen. Det är en intressant läsning, men kanske ur ett mindre smickrande perspektiv. Kommunens energibolag (de brukar vara präktiga kassakor) har behov av 900 miljoner i stöd för att inte gå överstyr.

Hittills har man särat på kommunens ekonomi och bolagens. Samtidigt har energibolaget använts som en plattform för upplåning som i dagsläget uppgår till 3000 miljoner på en omsättning av ca 850 miljoner. Det är egentligen förfärande siffror.

Frågan om ansvar för utvecklingen är heller inte solklar, eftersom en överväldigande majoritet i fullmäktige, och i beredande organ gav klartecken till upplåningen när den startade för 6-7 år sedan.

En annan fråga gäller den om vem som egentligen styr i kommunen, är det tjänstemän och lobbyister som håller i Rodret (namn på det kommunala bolagsparaplyet), och förmår mindre kunniga politiker att ta urdåliga beslut. I Bolagen liksom i förvaltningarna sitter experterna. De är de som har har problemformulerings privilegiet för att uttrycka sig så. Med sina skruvade prognoser och bildpresentationer övertygar de lätt en politisk nämnd utan egentlig faktagrund att stå på. Den problematiken är också i stor utsträckning relevant också i nämnderna.

Så för att återgå till energibolaget, det är klokt att också läsa det ”finstilta” i det 23 sidor omfattande underlaget. Där gör nämligen energibolagets ledning nedanstående gardering giltigt även om man får begärda 900 miljoner.

Man skall dock vara medveten om att detta (att 900 miljoner räcker) bygger på att alla antaganden om intäktsökningar och effektiviseringar fullt ut är möjliga att nå, utan att kostnaderna ökar mer än marginellt. Kalkylen bygger också på antaganden om elpriser och elcertifikatpriser som bedömts i budget 2012 och på att inga nedskrivningar framgent kommer att bli ektuella. Många av faktorerna är opåverkbara för bolaget.

2012.02.18
Jarl Strömbäck

Lika för alla

Den 21 januari för 10 år sedan mördades Fadime Sahindal för att hon markerat sitt oberoende mot sin familj. Hon var då 26 år gammal, och hade bland annat i riksdagen talat om den hederskultur som lägger en slavliknande börda på mängder av unga flickors axlar. De får inte välja sitt sällskap. Än mindre vem de vill ha som sin livskamrat.

Fadime var inte den förste som dödades av anhöriga, fallet PELA, där en ung flicka mördades efter att ha lockats ner till Kurdistan, har också varit en väckarklocka för många. Och än idag fortsätter det. Nu mer subtilt med balkongflickorna, de som av ”outgrundlig orsak” faller ner från balkonger och oftast antingen slår ihjäl sig eller skadas livshotande. Att fallen är arrangerade torde de flesta experter vara eniga om, men hur bevisar man att ett barn kastas ut från femte våningen i ett höghus??

I dagarna skall justitierådet Göran Lambertz lägga fram ett lagförslag mot barnäktenskap, och för rätten för de unga kvinnorna att göra sina egna livsval. Det är en angelägen synpunkt som förs fram. Dels därför att det handlar om många unga förtryckta flickor, enligt ungdomsstyrelsen 70.000 i vårt land. De stora flertalet från länder där kvinnor ”tillhört” männen och varit underordnad deras viljor.

Dels därför att ett samhälle som skapar olika synsätt på lag och ordning, också bygger upp spänningsfält i form av gråzoner där laglösheten får härja fritt. Den kulturrelativism som indirekt har rått i vårt land, och som har bejakat kvinnoförtrycket, har i princip inneburit att man offrat de unga flickorna i en absurd kohandel. Ni får göra vad ni vill med dem, om ni bara försöker bli snälla svenskar.

Lagen måste gälla lika för alla i vårt land, ny eller gammal svensk. Den synpunkten vill jag hoppas blir helt klar i Lambertz förslag.

På alla Hjärtans dag 2012

Jarl Strömbäck

Om pensionen

Vecka 6 var nyheten i vårt land den att dess invånare måste arbeta mera, ja ända till 75 års ålder innan de pensionerar sig. Om det kan mycket tänkas och tyckas. Till exempel, varför lägger man bara en bortre gräns, den om 75 år? Varför inte säga att man skall ha jobbat och betalat in ett visst antal år innan man får pension?

Låt oss göra tankeexperimentet att ingen får inkomstpension, inte heller garantipension (som är en form av social pension) förrän man arbetat minst, låt oss säga 40 år. Den som börjar jobba efter gymnasiet, inom omsorgen exempelvis skulle då med sin säkert slitna kropp kunna gå i pension vid 58 års ålder?

Den å andra sidan som vill leva loppan under ungdomsåren, se sig om i världen och kanske kombinera det med en långt utdragen utbildning, får kanske plussa sina 40 arbetsår till de 30 som mognadsprocessen tar?

Det är i och för sig inget ovanligt att man istället för ett givet år för pension, istället i en del länder kopplar det till antalet år i förvärvslivet. I det sammanhangen brukar man ge tidsavdrag för kvinnorna för den händelse de föder barn. Ett visst antal års avdrag per år. I vårt land naturligtvis kombinerat med synen på vem som är hemmavarande med de små barnen.

En annan väl så viktig synpunkt i den allmänna hysterin runt pensionstiden är synen på arbete. Det är en märklig och konstig uppfattning som speglas när man med arbete efter 65 år, endast räknar lönearbete. I verkligheten är de ju så att de allra flesta friska äldre gör en otroligt viktig insats i form av obetalt arbete som stöd för barn och barnbarn. Som anhörigvårdare och som nödvändiga länkar i det föreningsliv som utgör en viktig del av ett levande och mångsidigt samhälle.

Frågan om kostnaden för de äldre skall ses i ljuset av att de allra flesta betalat sina skatter under ett långt arbetsliv, bland annat för att ge de yngre en god och kostnadsfri utbildning. De fortsätter att betala skatt på sin uppskjutna lön så länge de lever, även nu sedan den yngre generationen valt att straffbeskatta dem.

2012.02.10
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89278 Bonässund
070-6727669

Alternativ dröm

I Örnsköldsviks kommun har dess affärer via bolagen utvecklats till en mardröm. En mardröm som fått genomslag inte bara lokalt, utan också i riksmedia och i största allmänhet bland politiskt intresserade. Under mindre än 10 år har mer än 1000 miljoner direkt eller indirekt pumpats in som stöd till industrierna i Domsjöområdet, pengar som i betydande grad förts vidare till länder i Afrika och Europa.

Nu står energibolaget som stått som front för dessa investeringar i akut behov av kapital, 900 miljoner behöver man för att inte riskera en konkurs enligt dess ledning.
Det skall genast sägas att ansvaret för den utvecklingen inte skall läggas på enskilda anställda i bolaget, det skall läggas på den politiska ledning av olika politisk färg som gjort utvecklingen möjlig, och personer i kommunens och bolagets ledning som drivit utvecklingen. Återbäringen på de gjorda investeringarna, om den överhuvudtaget finns, står inte i någon proportion till de för en kommun av Örnsköldsviks storlek enorma investeringarna. Vilken bild av vår kommun skapar inte den här utvecklingen?

Visst kan man ha en alternativ dröm. Det brukar hävdas att framtiden ligger i utvecklandet av alternativa näringar. En kommun som insett det är Östersund. Under den senaste tiden har de som varit intresserade av vintersport kunnat följa en rad tävlingar via TV-s vinterstudio i timtal från Östersund. Staden och kommunen har fått en positiv reklam man inte kan köpa för pengar, och i samtalen i TV talar man nu om Östersund som landets vintersportstad.

Det kunde varit Örnsköldsvik istället för Östersund om man för mindre än 20 år sedan byggt vidare på den utveckling som då rådde. Då hade vi SM-tävlingar och tävlingar med skidornas världselit på Skyttis, vi hade sprinttävlingar i stadskärnan. Om man då hade använt en bråkdel av de pengar som nu försvunnit via Övik energi till att bygga ett modernt skidstadion på Skyttis inklusive skidskyttebana, så hade vi med de ny hoppbackarna (något inte Östersund har) haft alla förutsättningar att bli det vintersportcentrum Östersund nu blivit.

Och troligen hade man även haft råd att bygga den teater-och konsertlokal man så länge frågat efter, långt innan man nådde de enorma summor som nu måste pytsas in för att rädda kommunens energibolag. Nu lär de tankarna förbli en alternativ dröm.

Det som sker nu i Örnsköldsvik handlar i mycket hög grad om ”lost opportunities”, försummade möjligheter att skapa en god utveckling för kommunen. En räkning som nu skall betalas, och ett skolboksexempel på oklokt politiskt ledarskap.

2012.01.02
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
0706727669

Plats på läktaren

För ett år sedan skrev undertecknad en kritisk blogg efter det januarisammanträdet i kommunfullmäktige. Rubriken var ”lekstuga i fullmäktige”, bloggen skrevs efter att ha tröttnat på att se ledamöter i salen sitta med sina datorer och läsa och skriva på sina e-mail och facebook konton, surfa och läsa tidningsartiklar och i största allmänhet visa ett uppenbart ointresse för det uppdrag de arvoderats för att sköta. Nämligen att genom att aktivt ta del i arbetet i salen, bidra till de beslut som fattas i kommunens högsta beslutande organ. Slutvinjetten blev i den skrivningen, (läs den gärna)att det behövs en ordningsstadga för IT-hanteringen i kommunfullmäktige.

Den gången fångades bloggen upp av lokaltidningen, det blev en artikel och efterföljande debatt. Nu ett år senare är det dags igen sedan en av de Moderata ledamöterna under det ca 5 timmar långa mötet den 30.1 sänt 150 twitterinlägg ut över nätet, naturligtvis utan att på något sätt delta i debatten i salen.

Jag undrar hur många styrelser i företag eller föreningar som skulle acceptera att en av ledamöterna under mötet hela tiden satt och twittrade, utan att på något sätt delta i debatten. Ser man sin roll som journalistens borde man nog hellre sitta på läktaren än i den beslutande församlingen.

Inom kort kommer av allt att döma KF-s ledamöter att utrustas med surfplattor i en strävan att minska pappershanteringen. Det innebär att alla handlingar relevanta för mötena läggs ut på nätet och de traditionella pappersunderlagen försvinner. Den tekniska utvecklingen går fort,och personligen tror jag det är något vi måste anpassa oss till. Men det kommer att ställa krav på disciplin i mötena, en disciplin som sviktar betänkligt på en del håll.
Så en ordningsstadga för IT-hanteringen i KF är nog ingen dum början, om man vill ha ett seriöst arbetande fullmäktige.

2012.02.04
Jarl Strömbäck/SPI