År av hopp och förtvivlan!

Putinjugend på träningsläger. År 2008 kan med rätta kallas förhoppningarnas och förtvivlans år. Årets valrörelse i USA var i verklig mening folkets valrörelse. Och den entusiasm som väcktes under resans gång har snarare stärkts än avtagit. När Barack Obama tillträder ämbetet den 20 januari, gör han det med det största förtroende någon tillträdande president någonsin haft. Förväntningar som vi bara kan hoppas också kommer att infrias. USA är och förblir ännu under överskådlig tid den ekonomiska motorn i världsekonomin, och där ligger också den stora utmaningen för den nya administrationen. Sammanbrottet i banksystemet och den uppblåsta konsumptionsekonomin har i grunden varit en flykt från verkligheten. Nu återstår att ta tag i produktionsfaktorerna i samhället och världen, i fredsfrågorna, energi och klimatfrågorna. Utmaningarna är många och erkända, framtiden blir intressant att följa. På den andra sidan av historiens blad ser vi förtvivlan breda ut sig i ett sargat Zimbabwe, där ett internt folkmord pågår. Samma sak i Darfur och delar av Kongo. Afrika har blivit den moderna världens avstjälpningsplats för överskottsvapen, och därmed grogrund för allsköns väpnade konflikter. Det är en skam och olycka att vapenindustrin tillåts tjäna sina blodbesudlade dollar på det sättet. I vårt närområde nermonteras demokratin i Ryssland steg för steg av Putin och hans gamla KGB-vänner. NGO:s, (non-government organisations) har sedan länge varit portförbjudna i landet. Det kritiska tänkande de ofta medför tåls inte av den auktoritära staten. Media är sedan länge i allt väsentligt kontrollerad. Regimkritiker tystas på olika sätt, antalet mördade journalister under senare år är förfärande högt. Nu slår människorättsaktivister, de som ännu finns kvar larm om en ny lagstiftning som införs. Nu skall ”motstånd mot den ryska ledningen” bli liktydigt med spioneri. Därmed är också enpartistaten återinförd och demokratin avskaffad. När enskilda västliga journalister med verksamhet i Ryssland väljer att tona ned utvecklingen, skall det vägas mot att ackrediteringsrätt att verka i landet utan tvekan påverkas av rapporteringen. En alltför kritisk rapportering ger inga nya tillstånd. Så kan också rapporteringen på sikt styras i regimens riktning. Den ryska utvecklingen nu har alltför stora likheter med den tyska på 1930-talet för att kunna viftas bort. Återstår att vänta på kommande års facit. 29.12.2008 Jarl S

Siffror..

Siffror talar, därför är dom också så viktiga i olika sammanhang. För Barack Obama och hans stab i USA måste julaftonens redovisning av det förtroende USA: s befolknings har för den tillträdande presidenten ha blivit bästa tänkbara julklapp. 82 procent av de tillfrågade i en seriöst gjord officiell undersökning förklarade att man har stor tillit till den tillträdande presidenten. Ingen tidigare tillträdande president har mötts av större tillit inför sitt tillträde på ämbetet än Barack Obama. I vårt eget lilla land redovisas också siffror. Det liberala folkpartiet är nu det näst minsta riksdagspartiet med endast 5,8 % av väljarstödet enligt en opinionsundersökning redovisad den 26.12. Tankar runt den nedslående utvecklingen redovisades i den här bloggen för en tid sen under rubriken 2,2 procent. Om målbilden för det liberala ledarskapet är att attrahera liberala medborgare, då har man missat målet grovt. Med ett rimligt mått av överlevnadsinstinkt borde det flyende väljarunderlaget leda till eftertanke, och kanske vore då en fläkt från den amerikanska valrörelsens tema (change) välgörande. 2008.12.27 Jarl S

Sedelärande historia!

Så här på julafton kan det finnas skäl att påminna om den barmhärtige samariten. Den finns i olika skepnader, men alltid med empati och medmänsklighet som kännetecken. Nedanstånede lilla skrivelse,kan få illustrera det. God Jul önskar Liberala Vindar. En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn var Kyle. Det såg ut som om han bar på alla sina böcker. Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag? "Han måste vara knäpp". Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare. När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte krokben så han landade i gruset. Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon. Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät. När jag gav honom glasögonen sa jag: "De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång". Han tittade på mig och sa: "Tack så mycket". Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde. Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han hade gått i privatskola tills nu. Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker. Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner. Han sa ja. Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant. Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen.Jag stoppade honom och sa: "Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag". Han bara skrattade och gav mig halva högen. Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner. När vi skulle sluta high school började vi planera för college. Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke. Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag hade fått ett fotbollsstipendium. Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst. Han måste förbereda talet på examensdagen. Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal. På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high school tiden. Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen. Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var en av de dagarna. Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag klappade till honom på ryggen och sa: "Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig!" Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log. "Tack", sa han. När han började, harklade han sig först och började sen prata. "Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner. Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon. Jag ska berätta en historia" Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades. Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet. Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem. Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. "Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara". Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick. Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende. Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet. Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv. Till det bättre eller till det sämre. 2008.12.24 Jarl Strömbäck

Till folkbildare i studieförbundet Vuxenskolan.

När nu år 2008 skall läggas till handlingarna kommer det nog av många att upplevas som ett omtumlande år. Det amerikanska valet av ny president upplevs kanske som en möjlighet till en ny politik i vår omvärld. Å andra sidan har den ekonomiska krisen skakat om världens finansmarknader, och därmed också tryggheten på ett för många oväntat och oönskat sätt. I allt det har folkbildningen, den verksamhet vi har att värna om en given roll som mötesplats för samtal och eftertanke mellan hantverk och kompetensuppbyggnad eller bara för att bygga på det sociala kitt som är varje utvecklat samhälles livsnerv. Visst finns det mål och mening med vår färd Men det är resan som är mödan värd För oss i SV har året också inneburit förändring. Från att ha varit en udda fågel i SV-boet med ett outvecklat regionalt arbete och utan egen regionalt verksam personal, har vi nu en organisation som stämmer överens med förbundets stadgar. Det önskemål om stöd av en regional medarbetare som medarbetarenkäten 2007 så klart visade på har regionstyrelsen som ett prioriterat uppdrag fullföljt, inte bara genom anställningen av vår samordnare, utan också genom att i samverkan med Jämtland ställa en ungdomskonsulent till avdelningarnas förfogande. För mig som ordförande känns det mycket tillfredställande att vi i styrelsen har tagit de här stegen. Det har skett i nära samverkan med SV-förbundet, och under medverkan också från de av Er som hade del i rekryteringsarbetet. Ett varmt tack vill jag rikta till alla Er, ingen nämnd och ingen glömd. Slutligen, ha nu riktigt trevliga, rogivande och fina helgdagar med nära och kära. Julhelgen är kanske mer än någon annan helg den varma kärlekens, omtankens och innerlighetens helg. Vi behöver den oasen innan vardagens utmaningar så småningom pockar på igen. Med varma hälsningar 2008.12.19 Jarl Strömbäck Reg.ordförande SV-Västernorrland

Luciamorgon och mångfald

Luciamorgon, snön lyser vit på taken för att citera Viktor Rydberg. Skidterrängen lockar med härligt vita spår när väl TV: s sändning av årets luciafirande avslutats och gryningsljuset börjar skingra mörkret. 45 minuter på milen i härligt skatingföre. Det är lisa för kropp och själ, utlopp för energier och ger utrymme för goda tankar. Sverige är ett fantastiskt land. Här i norr upplever vi i år de klassiska vykortens vinter. Vit snö och någon grad kallt. Det lyser upp i vintermörkret. I Malmös sändning av Lucia kommer hon i båt med stadens ljus i bakgrunden. Det traditionellt svenska möts av mångfaldens Sverige i valet av Lucia och deltagande sångare. Det är mäktigt att tänka på den omformning som nu pågår i vårt land. Hur det invanda svenska alltmer blandas upp med mångfaldens Sverige representerat av dess invandrade medborgare. Välkommen luciamorgon, och välkommen mångfald. 2008.12.17 Jarl S

2,2 procent!

Blåklint, alltmer sällsynt i den politiska åkern?? SCB:s stora undersökning av partisympatierna som presenterades den 9.12, visar för Folkpartiet i Västernorrlands del en närmast katastrofal nedgång i partisympatier, 2,2 % enligt bifogat diagram. Siffrorna är i och för sig inte förvånande, men de är siffror för ett parti i sönderfall orsakat av maktmissbruk och brist på förnyelse. Västernorrlands läns valkrets maj 06 6,7 nov 06 3,7 maj 07 4,2 nov 07 2,7 maj 08 3,6 nov 08 2,2 Och förnyelse behövs, det amerikanska valets fokus på ”Change” visar på vilken kraft och framtidstro som gärna växer fram där nya krafter får utrymme. Också i Folkpartiet fanns ropen på förnyelse för ca 10 år sedan. Förnyelse blev det också på många håll i vårt land, men inte i delar av Västernorrland. Det är inte på riksplanet den katastrofala nedgången av partisympatier i vårt län skall sökas, den är lokalt förankrad. Med en ledning i länsförbundet som saknar intresse och förmåga att bära ut partiets politik på ett trovärdigt sätt, skapas inga resultat. Med några av länets mer misslyckade lokalpolitiker vid rodret blir styrandet ett forum för maktkontroll över partistöd och kontaktytor. Och med utnämningsmakten som medel neutraliseras och förskjuts effektivt de som kunde utgöra hot mot den rådande ordningen, samtidigt som servila tjänare belönas. Klubben för inbördes beundran får ersätta det politiskt utåtriktade arbetet. Men valberedningarna då undrar någon? Valberedningarna har makten att göra sig till del av lösningen, eller del av problemet. Om valberedningarna hade modet att se till partiets bästa skulle mycket vara vunnet. Dessvärre har trenden varit att år efter år vördsamt välja om sittande ledning. Därmed befästs bilden av ett parti utan dynamik, präglat av vänskapkorruption och maktmissbruk. De konstruktiva och profilerade krafter som partiet så väl behöver väljer andra arenor att verka från. Man väljer vem man gör drängtjänst åt. Inom kort måste valberedningen i länet börja arbetet inför årsmötet 2009. Det valet får betydelse också för valåret 2010, man byter inte gärna ledning under ett valår. Länsförbundets nuvarande ledarskap i Folkpartiet Västernorrland, liksom i vart fall i Örnsköldsviks kommun är en katastrof för partiet. Och så länge det finns en krona i partistöd att hämta, kommer de berörda inte ta ansvar sina misslyckanden. Hårda ord kanske någon kan tycka, men grundade på insikt. Och nog är det synd att ett parti med så stolta anor skall förödas av medelmåttornas tyranni. 2008.12.12 Jarl S

Härska genom söndring!

”Att härska genom att söndra” är en klassisk härskarteknik. Just i dagarna har vi fått den tekniken förevisad på ett alldeles glimrande sätt. För drygt halvåret sedan visade opinionsmätningarna på ett bedövande övertag för oppositionen över alliansregeringen. Övertaget var ca 15 % och enbart Socialdemokraterna var större än alliansen. I det läget slipades de taktiska knivarna i alliansen, och aktionen fick formen av ett återkommande angrepp på oppositionen med temat att det inte fanns något samlat regeringsalternativ annat än alliansens. Mona Sahlin och hennes rådgivare föll i fällan, och satte sig i möte med Miljöpartiets språkrör, vilka i ett regeringssamarbete med S såg framför sig ett lyft för egen del och för partiet. Vänsterns skulle i vanlig ordning få utgöra hjälpgumma var tanken. Dessvärre så funkade inte strategin, istället för en enad front demonstrerades splittringen i det rödgröna fältet på ett övertygande sätt. Och söndagens (7.12) framträdande i TV: s Agenda bekräftade splittringen. Kroppsspråket talade om aversion och motvilja, oavsett vad som egentligen yttrades. Den stora förloraren i alliansens söndringstaktik är naturligtvis Socialdemokraterna. Istället för att på ett klokt sätt, och i stil med tidigare sätt att agera, vänta in valet och gå ut med eget program och öppna för ett framtida samarbete med mittenpartierna, har S nu låst sig fast i ett politiskt träsk. Samarbetet med ett närmast religiöst fundamentalistiskt miljöparti, och ett dogmatiskt sovjettänkande vänsterparti, skrämmer bort de medelklassväljare som S med stor möda under senare år gjort till sina. Och resultatet syns redan. Från att, för att citera valoraklet Sören Holmberg, vara ”solklara favoriter” i valet 2010, är nu ställningen mellan blocken i stort sett jämn. Och Alliansen kan nu skjuta in sig på skillnaderna i synsätt i den rödgröna gruppen istället för att mötas av ett trovärdigt och starkt socialdemokratiskt parti. Begreppet ”att härska genom att söndra” har återigen bevisat sitt värde genom att flytta ett negativt fokus från alliansregeringen till oppositionen. Och i den processen också skapa stor splittring i de socialdemokratiska leden. 2008.12.09 Jarl S

Sjukvård i kris.

Sjukhuset i staden norr om skogen I ÖA har på senare tid besparingskraven på vårt sjukhus med rätta uppmärksammats och ifrågasatts. Den oro de framkallar är lätt att förstå, och rimligen borde de partier, socialdemokraterna och vänstern som i årtionden styrt och ställt i länets sjukvård i första hand ta ansvar i debatten. För egen del, och med perspektiv över de senaste 6 åren som landstingspolitiker vill jag emellertid gärna bidra med några synpunkter. De återkommande kriserna i vårt län kan med visst fog föras tillbaka till byggandet av Sundsvalls sjukhus. Det byggdes på sin tid för en beräknad befolkning om 300 000 länsinvånare. Vi är idag ca 240 000 länsinvånare och följden av den prognosmissen har hängt som ett damoklessvärd över vårt läns landsting. Dess första stora offer blev Härnösands sjukhus med det trauma både politiskt och på andra sätt som nedmonteringen av det sjukhuset medfört. Offret om man får kalla det så, har dessvärre inte löst problemen, utan de har varit ständigt återkommande och åtgärderna har ofta präglats av skattehöjningar och politisk förlamning. När jag år 2004 skrev en motion där jag eftersträvade en ”Långsiktigt hållbar struktur” på sjukhusvården fick jag också stöd för den av en samlad opposition. Majoriteten röstade emellertid ner den, rädslan för att föra den typen av diskussioner, eller rädslan för intern splittring i partiet är tydligen större än önskan att på allvar ta ansvar för de stora frågor som strukturbeslut ofta är. Istället dumpas de frågorna återkommande som besparingskrav i knäet på tjänstemän och sjukhusledningar. Resultatet av bristen på politisk ledning har fört till en intern kamp mellan sjukhusen, och en misstro mot det politiska systemets förmåga att styra, samtidigt som våra kostnader på området blivit klart större än i jämförbara landsting. I dagsläget förs i vår södra länsdel en debatt som präglas av att företrädare för Sundsvalls sjukhus gärna ser sig som förfördelade och eftersatta, och hävdar att sjukvårdens resurser i högre grad borde ges till Sundsvalls sjukhus. I själva verket får Sundsvalls sjukhus 2,2 miljarder/år medan tilldelningen till Sollefteå och Öviks sjukhus tillsammans uppgår till drygt 1,5 miljarder kronor/år. Debatten om en ”Långsiktigt hållbar struktur” i sjukhusvården behövs och åtgärder vidtas oavsett om den planerade regionbildningen kommer till stånd eller inte. Det är det politiska systemets uppgift att utifrån ett länsövergripande perspektiv och med länsmedborgarnas bästa i fokus visa ledarskap i arbetet med den frågan. 2008.12.06 Jarl Strömbäck

Decembermorgon!

Damen med de kommunala guldbyxorna Decembermorgon. Gryningen dröjer, men när väl mörkret börjar dra sig tillbaka är det dags för årets första skidtur. Snön lyser vit och ren, och spårmaskinen är ute och preparerar spåren. Mina gamla vänner från idrottsföreningens skidsektion gör ett fantastiskt bra jobb med vårt fina skidområde. Tankarna vandrar allt medan kilometrarna läggs till varandra. I ortens lokalblad (4.12) kan man just den här dagen läsa att kommunen skall satsa sig ur krisen. Det skall ske genom att 60 miljoner används till diverse eftersatta områden. Parker, cykelvägar och gator skall snyggas till. Och för att riktigt stämma i bäcken menar kommunens matmor (kommunalråd) att det är viktigt att motverka försurning och pessimism bland medborgarna. Men i politikens verklighet används inte sällan det lilla för att dölja det stora. Samtidigt som den i och för sig vällovliga satsningen på 60 miljoner sker, binder sig kommunen för drygt 700 miljoner kronor i garanti- och borgensåtaganden. Ett av kommunens bolag får 280 miljoner för att till kraftigt överpris köpa en industrikaj. Den numera riksbekanta förlustmaskinen SEKAB får en bankgaranti om ytterligare 100 miljoner SEK, och kommunens energibolag får ytterligare 350 miljoner i borgen och garanti för sin verksamhet. Konsumtionssamhället har också en offentlig dimension, och den demonstreras drastiskt i staden norr om skogen. Knappast någon stad av motsvarande storlek i vårt land har så dramatiskt ökat sina borgens-och garantiskulder som vår S-märkta stad. Nog är det aningen roande, att den överkonsumtion som försatt hela världen i gungning, inte lärt stadens ledarskap någonting? Pengar luktar inte illa, och naturligtvis finns det många som berikar sig av de kommunala miljonerna. Men kostnaderna skall bäras, och görs inte det över skatten, så kommer det som avgifter från de kommunala bolagen. Precis som med den amerikanska överkonsumtionen, är det bara en tidsfråga innan räkningen kommer. 2008.12.04 Jarl S

Förnyelse kontra bländverk!

Obamas national security team. På 2008 års första decemberdag presenterades USA; s nya säkerhetspolitiska team. Presentationen, som direktsändes via CNN till världsmedborgarna var återigen en bekräftelse på amerikansk förnyelse. Temat var att nu skulle USA samarbeta med FN, med andra demokratiska länder och rörelser med demokratisk inriktning. Allt i syfte att stärka de demokratiska krafterna, och försvaga de terrorgrupper, vilkas syfte i grunden är att störta världen ner i kaos. Den inriktning som politiken ser ut att få i världens viktigaste demokrati USA, inger fortsatt hopp för alla oss som tror på samarbete mellan länder och på det fredliga samhället. Den amerikanska direktdemokratin bär budskap med sig som också borde uppfattas av den nu arbetande grundlagsberedningen i vårt land. Det tycker i vart fall Sofia Nerbrand, ansvarig redaktör på den liberala tankesmedjan NEO. I en krönika i SvD samma dag (1.12) med titeln ”Obama hade aldrig blivit vald i Sverige”, hävdar hon att Obama aldrig kommit fram i vårt av partierna hårt kontrollerade land. Hennes uppfattning stämmer väl med den jag luftade här på bloggen för någon dag sedan. Den indirekta demokratien blir till ett stort hinder i förnyandet av det politiska systemet. Det uppmuntrar kotterier och svansviftning för partiernas ”aristokrater”, och blir därmed också korrumperande. I den debatt som nu förs, hävdar en del riksdagsledamöter rätten att få behålla höga spärrgränser i personvalen. De vill ha kvar partiernas absoluta makt att kontrollera skeendena i valen från nomineringen till provvalen till finansiering och styrning av valrörelserna. Med det synsättet blir personvalen inget annat än en skenmanöver för att dupera folk att tro att de har makt att påverka, när den i själva verket är mycket liten. Att det bländverket misslyckats visar de fallande siffrorna för den del väljare som använt sig av personvalen under valen sedan de introducerades 1998. Sofia har rätt i påståendet att Obama aldrig kunnat göra samma snabba klassresa i Sverige, men dessbättre kunde han det i en långt viktigare demokrati än den haltande svenska. 2008.12.02 Jarl S

Brödrafolkens kval.

I 20 års tid fram till 2004 var jag marknads-och säljansvarig i vårt företag för bland annat de sydasiatiska länderna Pakistan, Indien och Bangladesh. Det blev många resor dit ner och många tillfällen att med vänner och bekanta där diskutera områdets historiska bakgrund. Juvelen i Kronan som området kallades av det brittiska imperiets ledning under den koloniala tiden. Frigörelsen under Mahatma Gandhi blev inte så fredlig som historiska ytligheter ofta får oss att tro. Splittringen i en hinduisk och en islamisk del (inkl. Östpakistan, senare Bangladesh) blev ett trauma med miljontals offer. Under de många resorna jag gjorde dit ner var Indiens Manhattan, så kallas affärsdistriktet Narihman Point i Bombay, ett självklart mål för mina kundbesök. Det strandnära lyxhotellet mitt i affärsdistriktet, Oberoi Towers blev mitt ”hem” i Bombay. Jag kände aldrig någon otrygghet under resandet i området, visserligen hängde de tiggande barnen som klasar runt en vid de kvällspromenader jag tog på den fina strandpromenaden. Men det upplevdes inte som något hot, snarare som en naturlig del av ett annat samhälle. År 2008 har terrorismen slagit sina klor i brödrafolken. En spränglastad bil utanför Htl Mariott i Islamabad dödade 50 personer för någon vecka sedan. När det här skrivs räknas dödsoffren i attackerna i Bombay till 200, och de skadade till ca 400. Det är nästintill ofattbart att de lugna och sofistikerade kaféerna och restaurangerna på det lyxhotell jag ätit så många måltider, förvandlats till slaktplats för ideologiska galningar. Helt säkert har terroristerna i det här fallen sin bas i otillgängliga gränsområden mellan Indien, Pakistan och Afghanistan. De sociala skillnader som finns i de sydasiatiska länderna är enorma med våra synsätt som norm. Att de skillnaderna kan utnyttjas av ett hatiskt ledarskap är inte alltför konstigt. Resultatet ser vi i de senaste dagarnas Bombay. Även om striden om lyxhotellen och västerlänningarna fått de största rubrikerna, finns det skäl att minnas att av de 200 döda är huvuddelen lokala personer. Skall brödrafolkens kval minskas, gäller det att man nu i Pakistan och Indien börjar samarbeta i kampen mot terrorn. Motsatsen vore en framgång för de krafter vilka sprider död och förintelse omkring sig. 2008.11.29 Jarl S

Landsting i november

November månads möte i landstingsfullmäktige kom att i sin början präglas av förlusten av fullmäktiges ordförande, Gunvor Eriksson. Efter ett drygt halvår i cancerns grepp orkade hon inte längre. Vissa människor berör mer än andra. För egen del hade jag kommit att uppskatta Gunvors ledarskap i fullmäktige på ett alldeles särskilt sätt. Av den anledningen sände jag ett personligt e-mail till landstingsstyrelsens ordförande Eva Söderberg, vilket hon delvis citerade vid minnesstunden i tisdags. Texten liksom svaret kan ni läsa nedan. Vill framföra mitt personliga beklagande till dig och dina partikamrater över förlusten av Gunvor Eriksson. Hennes ledarskap i fullmäktige uppskattade jag mycket, både för den skicklighet med vilken hon skötte klubban, men kanske än mer för den distans och humor hon så ofta visade. Med vänliga hälsningar Jarl Strömbäck Tack! Ja, saknaden är stor. Vi har följts åt i det ”politiska livet” sedan 1985. Och både inom politiken och privat har vi haft många, båda sorgliga och roliga episoder tillsammans, men framförallt har vi skrattat så bra tillsammans. Gunvor var också en mycket klok politiker. Det känns mycket, mycket tomt. Sorgen måste också vara mycket stor för Gunvors man och sonen Henrik med familj. Tack för dina vänliga ord. Ewa Söderberg Annars var temat för mötet budgeten för år 2009. Det är inte för mycket sagt om man använder ordet gungfly som bas för bedömningen. Revisorernas dom vare också tydlig och klar. Budgeten har inte den styrka och balans den borde ha, det är bäddat för ytterligare svårigheter. Det sparbeting som nu ligger parerar inte för problem i framtiden i tillräcklig grad. I mitt anförande lyfte jag också det, att budgeten inte gav några klara besked om vad som skulle göras, och vilka besparingar de skulle ge. Den frågan hänvisades till sjukhuschefernas beting. Det sättet att verka tyder mer på flykt från ledarskapet, än verkligt ledarskap. Nu vänds majoritetens argumentation mot regeringen. Det är därifrån man vill ha stöd och hjälp. Men även om den synpunkten har berättigande, så återstår att vårt landsting när det gäller den somatiska vården (sjukhusvården) är drygt 300 miljoner (5 %) dyrare än jämförbara landsting. Inom primärvården däremot har vi genom entreprenadisering av vårdcentraler, sammanslagningar och effektiviseringar lyckats väl. Vårt landsting har den billigaste primärvården bland jämförbara landsting, och är tredje bäst i landet i det avseendet. Utöver budgeten var agendan för mötet tämligen tunn. Som vanligt kom regionfrågan upp på agendan igen, och därmed en tämligen lång debatt. Moderaterna och sjukvårdspartiet har ju anmält sitt motstånd mot regionbildningen, och hur det blir vet ingen i landstinget idag. Det är fullt möjligt att de oroligheter vi nu ser i världen, tas som intäkt för att skjuta fram beslut till en senare tidpunkt. Hur som helst med det, i de inlägg jag gjorde i debatten, lyfte jag fram det förhållandet att vi oberoende av om det blir en region Norr eller inte ändå kommer att leva under ett omvandlingstryck i verksamheterna. Det ställningstagande som politikerna i Sundsvall tagit i regionfrågan, där landstingspolitikerna är för region Norr medan en del av kommunpolitikerna förordar region Mitt, har skapat interna problem i partierna. Oberoende av parti har man de som är för en region Norr, men också de som är emot. Hur den slutliga lösningen blir, om regeringen ger sin klarsignal är skrivet i stjärnorna. Tveklöst får Sundsvallborna en större börda att bära i sjukvårdshänseende, om vårdströmmarna från Ångermanland vänds norrut mot Umeå. Än har det kanske inte sjunkit in att det är så, någon exakt siffra finns heller inte i dagsläget. Med de här raderna avslutar jag november månads rapport. Samtidigt vill jag önska Er läsare en trevlig Adventstid, God Jul och ett Gott Nytt År. Med vänliga Hälsningar. Jarl Strömbäck

Skenhelighetens spegel.

Fullmäktige i möte Sedan början på hösten har vi genom media på olika sätt matats med alltmer dramatiserade konsekvenser av den finansiella tsunami som går som vågor över världens finanscentra. Än så länge har vi inte sett någon som på något övergripande sätt varit beredda att ta på sig ansvaret för uppkomsten av de skador som nu drabbar både samhälle och enskilda. I skuggan av det skeendet brottas nu också våra landsting med ekonomiska problem. Flertalet av dem gör förluster, och landstinget i Västernorrland är inget undantag. När vi politiker den 25-26/11 sitter i fullmäktigemöte, kommer den ekonomiska utvecklingen att vara huvudtemat. Historiken är också slående. Sett över de senaste 15 åren, har skattehöjningar varit återkommande. De har hjälpt i 2-3 år, sedan har pengarna intecknats och spenderats. Dags för nästa skattehöjning alltså? Från revisorerna har kritiken mot landstingsstyrelsens bristande ledning av verksamheten haglat. Och i brist på resolut ledning har de tusentals tjänstemännen kört sitt eget race på sina kliniker och arbetsplatser, oberoende av budget. Det märkliga är kanske inte att en svag ledning ger en vildvuxen verksamhet. Det märkliga är att samma politiker som uppenbarligen misslyckas i sitt uppdrag i landstingsstyrelsen, envetet håller fast vid sina stolar, oberoende av hur mycket kritik de får. Vi får de politiker vi förtjänar hävdas det, men det är inte sant. Vi får de politiker som de interna partibaserade systemet godkänner. I det sammanhanget blir provval och personval betydelselösa. När de skenvalen klarats av, sker de verkliga valen i nomineringsmöten där kamaraderiet är satt i högsätet. Där trampar man utan att tveka med spikskor på personvalsresultaten. Resultatet av det sitter som ett gammalt segt klister i beslutsfattandet i styrelser och arbetsutskott. Personer vars bästföredatum sedan länge utgått, klamrar sig fast vid de arvodesbestyckade grötfaten till men för förnyelse och utveckling. I ansvarsparadoxens namn förvandlas verkligheten till ett regelbundet återkommande trauma, eller med humorn som vapen, en skenhelighetens skrattspegel. Spegel, spegel på väggen där………. 2008.11.24 Jarl S

Undret på Dundret!

Skidåkning är en härlig sport, eller motion om man så vill. För egen del och med 14 Vasalopp i bagaget, har det blivit åtskilliga hundra mils träning i de vita spåren. Därför är det också lätt att förstå den enorma träning som elitskapet kräver, och den fysiska och psykiska styrka som krävs för att vinna i de stora sammanhangen. När därför landslagstränaren numera, den förre elitåkaren Gunde Svan efter lördagens tävlingar (22.11) på Dundret i Gällivare grät av glädje var det den yttersta hyllningen till dagens segrare i världscuppremiären. Charlotte Kalla och Marcus Hellner gjorde det omöjliga, att på samma dag för första gången någonsin ge Sverige både en herrseger och en damseger. Och som dom gjorde det! Charlotte Kalla med sin öppna oförstörda, nästintill barnsliga glädje över att få åka fort på hemmaplan. Marcus Hellner som gav sitt yttersta intill kollapsens rand för att komma bland de 10 första, men belönades med en för alla oväntad första plats med minsta möjliga marginal. Var tid har sina hjältar. Lördagen den 22.11 var de för oss skidvänner Charlotte och Marcus. 2008.11.23 Jarl S

Nostalgi...

Det är skönt att i novembermörkret sjunka ner i teatersalongens mjuka fåtölj och följa de skeenden som utspelar sig på scenen. Också till den lilla staden norr om skogen kom häromdagen det resande teatersällskap som kallas riksteatern. Den föreställning man spelade upp, ”Zwea” var perfekt sparsmakad. Samtidigt så bärande i sin handling att publiken efteråt gav aktörerna stående ovationer. Temat var en kvinnas återblickar på sitt liv i den lilla staden, med dess sorger och glädjeämnen. Hon gav publiken femtio års tillbakablickar och ett skådespeleri av högsta klass. Hon hade en röst i sången som var väl så god som någon professionell sångerskas. Har ni möjlighet, gammal som ung, att se föreställningen så gör det.. Min eloge till Catherine Hansson som Zwea, och hennes medverkande musikanter Richard Rolf och Kettil Medelius. God kultur är balsam för själen, den är mental folkhälsa. Just därför är det så viktigt att den inte tillåts drunkna i de kommunala budgetberedningarnas träsk. Ett rikt kulturliv ger en öppnare och mer tolerant befolkning och motverkar den trångsynthet som annars så lätt smyger sig på under förklädnader med namn som exempelvis sammanblandar nationalism med demokrati (Sd). 2008.11.22 Jarl S

Inspiration...

Klockan är 06 på morgonen när jag spänner på joggingskorna för mina 45-minuters joggingrunda. Det är minus 7 grader och luften är härligt frisk. Än dröjer det innan gryningsljuset kommer, men en blek måne ger ledljus på strandstigen. Tanken leker lätt medan fötterna dansar över den vita snön. Dagarna innan har folkbildningens, i geografisk mening största studieförbund, Studieförbundet Vuxenskolan haft inspirationsdagar i Umeå. Anställda och förtroendevalda från 183 avdelningar och mångfaldigt fler kontor spridda över landet har sökt sig samman för den vartannat år genomförda träffen. Ett lugnt sorl hörs överallt, det är trångt kring gräsrotfolkets montrar i Umeå Folkets Hus, när något hundratal deltagare förflyttar sig mellan seminarier och arrangemang. Här syns inga kritstreckrandiga kostymer, folkbildningens genomskådande blick kräver inte såna symboler. Här är den nervositet som börsjournalistiken rapporterar om främmande. Kanske beror det på att folkbildningen tror mer på människan än på Mammon och ständigt stegrade bonusar. Så vilket samhälle vill vi ha? Skall det präglas av en sammanhållning och värdegrund vilande på respekt för individen, tolerans och solidaritet, eller ett ständigt jagande efter den ensidigt upplevda lyckan? Kanske borde de kritstrecksrandiga uniformernas män och kvinnor söka folkbildningens hjälp för att finna en bättre balans i sina liv? Om så vore kanske vi också fick en bättre balans i de beslut som i sina konsekvenser till sist berör oss alla. 2008.11.20 Jarl S

Vojmån och mutor!

Tack ni många Vilhelminabor som i söndags (16.11) röstade nej till Vattenfalls mutor för rätten att få förstöra Vojmån. Det känns skönt att självkänslan och bevarandet av bygdens värden och en orörd natur fått respit ännu en tid genom Ert beslut. Till dem som använt de ekonomiska argumenten i stöd för en utbyggnad finns det anledning att ställa sig frågan, hur många bestående arbetstillfällen, eller ekonomiskt stöd till bygden har tidigare utbyggnader gett? I vår tid av rasande snabb exploatering av naturresurserna, kommer de sista orörda älvarna att bli av långt större värde än en engångsmuta av 40 miljoner kronor plus ett vindkraftverk. Tyckte 2008.11.17 Jarl Strömbäck

Bland sten....

Familjen nybyggare. Även bland sten och tistlar kan de vackraste blommor prunka. Så här i finanskrisens tunga skugga gror trots allt tron på framtiden. I Sundsvalls utkanter går just nu en ung familj och väntar på sin största ekonomiska händelse. Tomten är inköpt, planeringen har gjorts med bygglov och grovplanering. Arbetet på grunden har påbörjats och snart, i början på nästa år skall ett nytt fräscht hus få förväntansfulla och lyckliga ägare. Och lilltösen försöker förstå med 4-åringens lillgamla charm. Tilltron och tilliten i barnets ögon när hon sitter på morfars axlar vid promenaden, eller fiskar löv i Sidsjöbäckens strömmande vatten med honom som hjälp, är den slutliga bekräftelsen på att framtiden finns, och att den ligger i våra händer. Ha en trevlig helg. 2008.11.14 Jarl S

Ett val att lära av!

När detta skrivs har en vecka gått sedan det amerikanska valet av Obama till USA: s näste president. Det har varit en spännande tid att genom anhöriga i USA, genom media och inte minst You Tube och andra IT-sajter följa valrörelsen. Valnatten var rimligen en upplevelse för varje demokratiskt intresserad person, valet ett val att lära av. Att Obama berört både hög och låg det är otvetydigt. Jublet hos Obamas anhängare, liksom tårarna på medborgarrättskämpen Jesse Jacksons kinder när resultatet stod klart talade sitt tydliga språk. Obama, mannen från ingenstans hade lyckats med förverkligandet av den amerikanska drömmen. Den tillit och förtröstan han skapat hos människor med valspråket om förnyelse (Change), har på bara några år fört honom från Chicagos bakgårdar till Vita huset. I det sammanhanget har många ställt sig frågan om en person med så liten förankring, och med liknande etnisk bakgrund skulle kunna ta sig fram från ingenting till statsministerposten i vårt lilla land på bara 7 år. De flesta experter jag tagit del av svarar nej på den frågan, och med rätta. Mot den bakgrunden och debatten om personvalets faror i vårt land, vill jag utifrån egna erfarenheter göra en snabb jämförelse av det amerikanska respektive det svenska valsystemet. Amerikanerna har ett primärval öppet för intresserade väljare att delta i. Kandidaterna får arbeta för sitt förtroende i en för media och allmänhet öppen process. Primärvalets resultat överprövas inte av någon ”nomenklatura”. I Sverige har vi provval som är förbehållna ett begränsat antal kända namn. Om inte provvalet utfaller till ”nomenklaturens” belåtenhet kastar man lätt om i ordningen genom att i efterföljande nomineringsmöten, som vanligen samlar en minoritet av medlemmarna, göra önskade rockader. I de amerikanska valen är det en självklarhet att varje kandidat disponerar egna/tilldelade medel och har sina egna rådgivare. I de Svenska valen kontrolleras valen av mer eller mindre partiska valledningar, som garanterar att rätt person får de resurser som krävs för att vinna, och skulle det olyckliga ske att fel person är alltför populär bland medborgarna, så finns som ytterligare skydd spärrgränserna. Skillnaden mellan de amerikanska och de svenska valsystemen är också skillnaden mellan direkt och indirekt demokrati. Med det svenska systemet garanteras frånvaron av överraskningar. Men med det följer också en effektiv spärr mot förnyelse vilket också i realiteten innebär kompetenstapp. Den folkliga uppslutning och entusiasm som det amerikanska valet av Obama visat på, kräver en helt annan tilltro till folkviljan än det svenska valsystemets fäder så här långt har varit villiga att tillåta. 2008.11.11 Jarl Strömbäck

Stad i kulturskymning?

I dagens (10.11) husorgan i den lilla staden norr om skogen ägnas huvudrubrikerna åt kulturen och rådhuset. Stadens kulturskyddade rådhus har nämligen stått tomt och avställt ett antal år, alltmedan dess kulturutövare förtvivlats över brist på utställningslokaler, brist på utrymmen för dans och teater liksom en mer intim arena för musikupplevelser. Allt det som rådhuset skulle kunna stå till tjänst med. Så vad svarar kommunens matmor, förlåt ledande kommunalråd då på framstötarna från kulturens vänner tro? Brist på pengar blir svaret! Den bristen är som alltid en fråga om prioriteringar. När kommunens gladiatorer på is för ett antal år sedan behövde miljonernas mångfald för att få en ny och glansfull arena, då fanns pengar i hög för både infrastruktur och kommunala lån. Då finns pengar att via evenemangsstöd och marknadsföringsstöd ge anläggningen en frikostig fallskärm. Och penningrullningen fortsätter genom kommunala bidrag, för närvarande mer än 6 miljoner per år och med en ständigt tickande uppräkning. Den kultur som utövas där beskrivs kanske bäst med de skanderande massornas vrål, döda, döda, döda. Och studieförbunden, den gräsrotsrörelse som ständigt sysselsätter hundratals människor i form av anställda, cirkelledare och deltagare liksom i olika kulturmöten fick i år se sitt redan lilla bidrag minskat med 500 000 kronor. Det är nu mindre än hälften av vad den stora hockeyklubben med det konstiga namnet får i kommunalt driftsbidrag. Stadens kultur i traditionell mening fungerar tack vare de många eldsjälarna, och trots stadens vurm att lägga sina ägg i korgen för det storvulna och ytliga. Gräsrotskulturen får klara sig ändå tycks mantrat vara i den politiska ledning som gjort högmodet till sitt varumärke. 2008.11.10 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-6727669

I skuggan av presidentvalet.

I skuggan av det amerikanska presidentvalet pågår ett väsentligt annorlunda, och mer ljusskyggt arbete i Kreml av en del rapporter att döma. Att den nuvarande pojkpresidenten i Ryssland, Medvedev var en tillfällig marionett till Putin och hans KGB-vänner har expertis hävdat alltsedan skiftet på tronen. Nu förefaller det som att tiden är mogen att ta nästa steg i återförandet av den ryska makten i Putins händer. Scenariot är att under 2009 avgår Medvedev och ett nyval väljer Putin till president. Den typen av skeenden var säkert inget man förutsåg när den nyryska författningen skrevs efter 70 år av sovjetdiktatur. Men den liberala pendel som svängde i demokratins riktning under 90-talet, fick ett abrupt stopp med Putins makttillträde. Därefter har nedmonteringen av de demokratiska pelare en fri press och ett obundet och fritt partisystem innebär, lamslagit varje form av demokrati i den öppna och fria form vi i väst vant oss vid. Mord på ohörsamma journalister och meningsmotståndare har blivit ett maktens vapen och ett sätt att skrämma till tystnad. Därför är det också rimligt att de signaler som nu kommer från Ryssland tas på allvar. Utplaceringen av robotar i Kaliningrad, överfallet på Georgien och det strypgrepp den ryska ledningen har på delar av Europa genom sin energipolitik är på sikt minst lika allvarliga som dagens finanskris. År 2009 kan på det sättet mycket väl bli ett historiskt år, låt vara och förhoppningsvis ändå på ett annat sätt än 1939. 2008.11.08 Jarl Strömbäck

En stund för tårar/A time for tears..

En stund för tårar, tårar av glädje. Det osannolika har blivit verklighet. Den amerikanska drömmen har än en gång visat sin livskraft i valet av Barack Obama till USA:s näste president. Jag sällar mig till hyllningskören och citerar ”God bless Amerika”. A time for tears, tears of joy. The unrealistic has become reality. The American dream has ones again come true through the choice of Barack Obama as the next president in the USA. Jag humbly join the Choir citing “God bless America”. 2008.11.05 Jarl Strömbäck

Den amerikanska drömmen

Förnyelse eller gammal maktpolitik i presidentvalet Det är en stilla söndagsmorgon när jag joggar runt på min vanliga slinga. Rimfrosten lyser som silver i träden när solen försiktigt tittar fram. Det är minus 7 grader och en underbar luft att andas. Om ett par dagar sker världens viktigaste val, presidentvalet i USA. Mer än någonsin står valet mellan en intellektuellt stark och tänkande kandidat i Obama, och vapenlobbyns ”triggerhappy” och maktfixerade kandidater McCain/Sarah Palin. Vinner Obama så kanske vi får se en upprepning av Kennedy-morden, för kan de mörka krafterna i USA tolerera en ledare som bygger sitt ledarskap på en världsomspännande försoningspolitik? Vinner McCain så kommer de mörka molnen i form av ökad terror och vapenmakt i dess olika former att få än mer ökat utrymme. USA är et intressant land, jag har varit en trägen gäst där sedan tonåren. Det brukar sägas att ett lands välstånd mäts i storleken på dess medelklass. I så fall står USA i en brytningsfas. De stora och alltmer ökande grupper som lever i utanförskap kommer inte i längden att nöja sig med enbart drömmen om ”the land of opportunities, the american dream”. Den drömmen måste också förverkligas. De senaste årens utveckling talar för att en politik i samma hjulspår kommer att få allt större negativa konsekvenser, för USA och för världen. Alternativet är Obama, en politiker med erfarenheter från en uppväxt i andra länder, med utanförskapets villkor som en av sina referensbottnar. Må han få ta över ledarskapet i USA och genomföra den förändringsprocess som Schwarzenegger och våldsfixerade politiker av hans kaliber väljer att håna. 2008.11.02 Jarl Strömbäck

Finanskrisen som inte fanns?

Ifrågasatt hjälpsökande Det är inte alltför många dar sedan både vår riksbankschef Ingves och finansminister Anders Borg, liksom statsminister Reinfeldt i våra nyhetsmedia förklarade att vårt finansiella system var stabilt, och skulle rida ut den amerikanska krisen utan besvär. Om trovärdigheten för ledarskapet var hyfsat stor i det läget, borde det vara katastrofalt lågt nu i ljuset av senare tiders händelser. För sällan om ens någonsin har ett politiskt ledarskap så totalt misslett oss medborgare. Av de trygga bankerna har blivit en bankakut igen. Och "skurkbanken" Carnegie, som häromåret blåste pensionssparare och aktiesparare på något hundratal miljoner via fejkade aktiekurser och därmed uppblåsta bonusar, har nu återigen klarat reptricket att få oss medborgare att bära bördan för dess ledarskaps ”svindlerier”. För så kommer det att bli, att de 5000 miljoner man nu garanteras i ”lån” av riksbanken kommer att tas ut av bankens kunder och i slutänden av oss alla via höjda priser i konsumentledet. Sedan 2001 har bonus på 5000 miljoner Sek utbetalats till ungefär 800 anställda, motsvarande 6 miljoner kronor per person utöver vanlig lön. Det är möjligt att alternativet inte finns, när ”problemen” blir så stora att de blir samhällsfarliga, då måste samhället ingripa på ett övergripande och korrigerande sätt. Men i det korrigerande sättet borde också kravet på ansvarsutkrävande finnas. Var finns kravet på styrelsens och verkställande ledningens avgång och förnyelse i de banker som så uppenbart nu måste ”räddas”? VD för den fristående Avanza Bank Niclas Storåkers har naturligtvis rätt när han på DN-debatt den 29.10 påpekar, att det förhållandet att staten nu via insättningsgarantier och kapitaltillskott går in och övertar de risker som normalt skall bäras av bankerna, då bäddar man för nya bankkriser. Den mjuklandning som det innebär blir det slutliga beviset på att oansvarig hantering av spararnas pengar i banksystemen inte har något personligt pris för de ansvariga. Frågan är hur mycket en levande marknadsekonomi tål, innan förstatliganden av banker och finansinstitut framstår som mindre äventyrliga. 2008.10.30 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

Motion- Nyhetsbrev behövs i landstinget.

Embryot till region Norr, Regionstyrelsen i möte. Landstinget är som så många andra organisationer hierarkist styrd. Ett fåtal beslutar när det verkligen gäller, också på den politiskla nivån. För att ge landstingsfullmäktige en rimlig chans att vara med i leken måste informationen förbättras. Landstingsfullmäktige är landstingets högsta beslutande organ. Som sådant bär dess medlemmar också formellt ansvaret för de beslut på vilka landstingets verksamhet vilar. Det är också rimligt att väljarna skall kunna få adekvat information om frågor som behandlas av fullmäktiges ledamöter. En rimlig synpunkt är då att fullmäktiges medlemmar på ett mycket aktivt sätt får ta del av, och påverka de beslut som tas. Genom åren har dessvärre många beslut fattats vilka skapat stora rubriker, utan att någon information direkt riktad till samtliga politiska företrädare utgått. Under de långa tider som ibland går mellan fullmäktiges möten, fattas naturligt nog många beslut vilka på olika sätt engagerar allmänhet eller anställda. För att säkerställa att fullmäktiges ledamöter får en rimlig förhandsinformation, och att den ges en så långt det går korrekt framställning föreslår undertecknad: • Att ett nyhetsbrev (eller liknande) startas med primär målgrupp landstingets politiska företrädare. • Att i det nyhetsbrevet informeras om frågor som avhandlas och är av ”fullmäktigekaraktär”, eller annars av allmänt intresse. • Att strävan är att det nyhetsbrevet skall vara ute senast i samband med officiell publicering av olika frågeställningar. • Att nyhetsbrevet skickas i formen av E-mail till de som har utrustning att ta emot sådan. 2008.10.28 Jarl Strömbäck Fullmäktigeledamot Fp.

Nyfiken....?

Nyfiken på det amerikanska valet från ”inside”? Tillåt mig i så fall att få rekommendera ett besök på site www.valkampanj.se där ni finner dagliga och stundliga bloggar av Berivan och Kjell, två unga och friska Obama-vänner som följer valet på plats i Florida. Årets mest spännande händelse alla kategorier, åtminstone för de som är intresserade av politikens världshändelser. Trevlig helg Jarl S

När krubban är tom...

Öviks sjukhus Om en liten stund bär det av till ett tre dagars möte i landstingsfullmäktige. Landstingen i vårt land har ett kroniskt problem med sin ekonomi, för att använda en medicinsk term. Överdrag i budgets är legio, och stridigheter i verksamheterna och mellan olika sjukhusenheter blir följden. Så också i Västernorrlands läns landsting. Därav den här inklippta lilla debattrepliken, som kan få utgöra en tankeväckande illustration när jag nu avlägsnar mig från datorn i några dar. ”Skillnaden i synsätt mellan klinikchefen och landstingspolitikern är att den senare har ett krav på sig att se till hela länets behov, vilket inte klinikchefen nödvändigtvis behöver ha. I det sammanhanget måste en strävan vara att inte suboptimera, med andra ord skall den infrastruktur som landstinget byggt upp i länet i sin helhet användas på bästa möjliga sätt. Inget är vunnet om man sitter med tillgängliga resurser på det ena sjukhuset, medan det andra upplever sig överbelastat. Och lösningen på en sådan situation är inte att bygga ännu mer, utan att i första hand se till att utnyttja de gemensamma resurserna på bästa sätt. I en operationsutredning som presenterades för snart två år sedan framgick att vi i vårt län hade en överkapacitet i de opererande specialiteterna som omsatt i pengar motsvarade en besparing på ca 135 miljoner kronor per år. Det beloppet är större än kostnaden för samtliga jourlinjer i länet enligt svaret på en interpellation jag hade i landstinget för en tid sedan. Debatten om sjukvårdens kostnadsstruktur lär fortsätta, ett intressant inslag i det avseendet fanns för övrigt i DN den 19.10, där förändringsarbetet med ”Lean Healthcare” på St Görans Sjukhus i Stockholm, inneburit ”en revolution” för att citera överläkaren Göran Örnung. Det som nu diskuteras om jag uppfattat saken rätt, är att också i vårt landsting gå in för de synsätt som ligger i begreppet Lean Healthcare. Låt mig avsluta med några rader ur de handlingar som fullmäktige fått inför sitt möte nu kommande vecka. ”I längden är det en omöjlig ekvation att ha en bruttokostnadsökning med över 5% samtidigt som skatter och generella statsbidrag endast ökar med drygt 2 %...etc .(sid 24 i fullmäktiges handlingar.) 2008.10.19 Jarl Strömbäck

En smutsig byk.

Estonia på havets botten Uppdrag granskning är ett uppskattat grävande dokumentärprogram. Under de senaste åren har man nystat i många tvivelaktiga händelser, inte minst sådana där myndigheter på ena eller andra sättet är inblandade. När man nu i veckan tog upp den 14 år gamla Estonia-problematiken var det högst befogat. Nu har nämligen ännu en internationell utredning, efter år av undersökningar, modellprov och miljonrullning sökt förklaringen till fartygets snabba förlisning. Slutsatsen man kommer fram till är att för att få full klarhet i förloppet, måsta man få inspektera skrovet på plats i havet. Inget konstigt i det, ärkebiskopen ger sitt godkännande att häva gravfriden över fartyget, den största anhörigorganisationen välkomnar en sådan, och de överlevande som intervjuas liksom den estniska regeringen vill ha förnyade undersökningar/dykningar. När så vår nuvarande försvarsminister, Sten Tolgfors konfronteras med frågan om nya dykningar, låter ha som ett dåligt eko av sina föregångare. Argumentet att säga nej är tunnare än tunt, arrogansen desto större. Tiden har sin gång, och någonstans i framtiden kommer också en annan verklighet runt Estonias förlisning, än den nu framkrystade att kunna presenteras. Men tydligen är beröringsångesten ännu alltför stor. Alltför många i Myndighetssverige har intresse att hålla sanningen om förlisningen på behörigt avstånd. Synd, för det smittar av sig på hela det politiska systemets trovärdighet i vårt land. En smutsig byk blir inte renare av att den smutsas ännu mer. 2008.10.18 Jarl Strömbäck

Det osynliga kortet.

Så har då den sista debatten mellan presidentkandidaterna i det amerikanska valet hållits. Det är både välgörande och intressant att följa det sätt på vilket debatterna hållits. De har varit väl styrda av duktiga debattledare. Sakfrågorna har fått stå i förgrunden, också när de berört karaktärsmässiga frågor. Oliver Stone har just nu lancerat en film, närmast att beteckna som ett karaktärsmord på Georg Bush. Han hävdar att denne under sina 8 år vid makten förmått föröda den bild av Amerika som en öppen och frihetsälskande rättstat, som landet under de tidigare 200 åren byggt upp. I någon mån har han naturligtvis rätt i det. Och därmed manifesteras än en gång den utomordentliga vikt som ligger i, att ingen president får sitta längre än 8 år på sitt ämbete. Maktfullkomlighet och inkompetens har också på det här området en begränsad livstid. Nog vore det en nåd att stilla bedja om, att den regeln även kom att omfatta ledande personer i de politiska systemen i vårt land. Om ett par veckor sker valet i USA. För närvarande, och under i stort sett hela kampanjen, har Barack Obama haft en ledning över John McCain. Men ledningen är inte stor och övertygande, och det osynliga kortet kommer att finnas med när väljarna lägger sina valsedlar. Den dolda rasism som finns i USA liksom i vårt land kan mycket väl bli avgörande på valdagen. För egen del känns kombinationen Obama/Biden som långt mer tillförlitlig än en åldrig McCain och en oprövad Sarah Palin. Den 4.November får vi svaret. 2008.10.16 Jarl Strömbäck

Likt dominobrickor!

Fallna brickor Det är svårt att undvika att skriva om den finanskris som får ekonomierna att falla, eller i vart fall vackla likt dominobrickor i land efter land. Nu börjar också mer genomtänkta analyser att dyka upp. Den minnesgode kommer säkert ihåg att Bill Clinton brukade skryta över att under hans 8 år vid makten hade USA sin längsta högkonjunktur i modern tid. Så var det också, men ett skäl var att under hans tid vid makten utgick direktiv att särskilda lån (sub-prime) skulle ställas till förfogande för de mindre bemedlade i samhället. Det skulle ske genom att lånen gjordes fördelaktiga vad avsåg amorteringskrav och säkerheter. På det sättet pumpades enorma mängder kapital ut i samhället. Hjulen snurrade på och konsumptionen frodades och så fortsatte det också under Bush presidenttid fram till dess sista skälvande månader. Slutligen gick det inte längre att placera alla dåliga lån i bankkedjan. Vissa institutioner hade nu fått nog, och så börjar raset. Och i en alltmer accelererande takt upptäckte banker och finansinstitut sina dåliga lån, rädslan att få mer av ”Svarte Petter” över sig vid kontakter med desperata kollegor från andra finansinstitut, lamslår nu valutamarknaden. Och där är vi nu. Det engelska receptet att kravet för att gå in och lösa krisen för berörda finasinstitut blir att staten kräver en ägarandel som knyts till stödbeloppet. På det sättet får man den kontroll över dem som krävs för att kunna utöva den styrning som är nödvändig. Kapitalismens högborg, finansmarknaden har havererat och det blir dess främsta förespråkare som också får ”nöjet” att förstatliga den. Nog är det en ödets ironi!! 2208.10.13 Jarl Strömbäck

Debattinlägg sjukvården i V-norrland

Opererande klinik. Överläkaren vid Sundsvalls sjukhus ortopediska klinik, Fredrik Andersson luftar på ST-debatt den 9 oktober sin oro över resurserna på den egna kliniken. Ur det perspektivet är hans undringar befogade, men de måste också sättas in i ett större perspektiv än så. Tillåt mig därför att som landstingspolitiker framföra mina tankar i det avseendet. Sundsvalls sjukhus är det överlägset dominerande sjukhuset i länet. Dess resurser ekonomiskt och personellt är större än Örnsköldsviks och Sollefteå sjukhus tillsammans. Under senare år har också ytterligare koncentration av resurser tillförts Sundsvalls sjukhus, vilket också framgått av senare tids debatt. Samtidigt är det så, att också inom sjukvården finns en kritisk massa, som om den blir för liten både medför ökade kostnader i sjukvården, och kan medföra att patientsäkerheten äventyras. Den punkten närmar man sig alltmer i de båda mindre sjukhusen. För att lösa de problemen kan man naturligtvis lägga ner de mindre sjukhusen och koncentrera all kvalificerad vård till det stora sjukhuset. Följderna av det blir då att länets befolkning så snart det handlar om mer kvalificerad behandling går miste om möjligheterna att få vård i närområdet såvida man inte bor i Sundsvalls närhet. Under många år har utvecklingen gått i den riktningen i vårt län, och resultatet av en alltmer uttunnad sjukvård i Sollefteå och Örnsköldsvik (och Härnösand) medför kostnadsökningar per vårdtillfälle på de orterna, samtidigt som Sundsvall inte klarar av de uppdrag man åtagit sig alla gånger. Alternativet till den utvecklingen finns, och tillämpas i andra landsting. Det är att istället sprida på även spetskompetensen inom vården så att olika specialistkliniker läggs på olika sjukhus, länsuppdraget blir om man så vill delegerat. En sån utveckling ger även mindre sjukhus den kritiska massa man behöver för att överleva. Samtidigt får man den koncentration av specialister på olika områden man ofta eftersträvar, låt vara på olika sjukhus. Det blir möjligt att behålla en decentraliserad sjukvård i länet i stort och samtidigt avlasta det stora sjukhuset en orimlig arbetsbörda. I framtidens alltmer avancerade och krävande sjukvård kommer kravet på specialisering att öka. Det kommer att bli mycket få sjukhus, i princip bara universitetssjukhusen som kommer ha en helt komplett uppsättning av specialistkliniker. I den situation vi nu har i vårt län står valet mellan att fortsätta koncentrationen av sjukvård till Sundsvall och därmed fortsätta en nedmontering av specialistvården i Örnsköldsvik och/eller Sollefteå, eller att vända på perspektivet och inse att begreppet länssjukvård rimligen också bör innefatta en spridning av var den produceras. 2008.10.09 Jarl Strömbäck Landstingsledamot Fp Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-672 7669

Vilka finns kvar efter valet 2010?? Finanskrisen påverkar den politiska balansen. Så framstår det i vart fall när man tar del av Demoskops mätning av partiernas ställning publicerad i DN den 7 oktober. Precis som när man vill sålla bort skräpet men behålla det värdefulla materialet, väljer de tillfrågade i mätningen att lägga sin röst på de två stora partierna, Moderater och Socialdemokrater. Bort med småpartierna. Inget av de andra fem partierna får över 5% i mätningen. Nog är det en intressant tanke, att om trenden fortsätter får vi kanske ett de facto tvåpartisystem i landet helt av sig självt? 2008.10.08 Jarl Strömbäck

Vår tids kedjebrev.

Finansminister i trångmål! Mitt förra inlägg kallade jag 60 miljarder fel, det talet skall nu höjas till 100 miljarder. Så framställs det i pressen vid tidpunkten för den här skrivningen. Trovärdigheten för det svenska finansiella systemets oberörbarhet, som deklarerades så oförväget av riksbankschef och ledande politiker för bara några dar sedan, har visat sig vara minst sagt usel . Jag tog för några inlägg sedan upp roten till svindleriet, som jag föredrar att kalla det. Nu börjar också de som har högre titlar komma ut ur sin försiktighets verbala burar. Ett antal professorer bekräftade i DN häromdagen den händelsekedja, som via ersättningssystem som uppmuntrat affärer på bekostnad av rimlig kreditprövning, fört till den ekonomiska härdsmältan. Och i TV i helgen tog vår eminente finansminister Anders Borg bladet från mun när han mycket tydligt gjorde samma analys. Och visst är det väldigt logiskt, att om man erhåller större bonusar ju mer man lånar ut, och sedan kan lyfta över risken till grannarna i andra banker och i andra länder så måste ju rimligen intresset av att göra ”affärsförstörande” kreditprövningar bli minimalt. Vår tids gigantiska kedjebrev hamnar så till sist i knäet på oss vanliga medborgare som högre kostnader i form av räntor som belastar allt från livsmedel till våra huslån. De som startat kedjebreven, har sannolikt sitt på det torra i något lämpligt skatteparadis. Sånt är livet, le och var glad! 2008.10.06 Jarl Strömbäck

60 miljarder fel!

Under ett antal dar i månadsskiftet fick vi dagligen se honom i riksmedia försäkra oss att det minsann inte var några problem med de svenska bankernas funktion. Så, plötsligt den 2.10 behövdes 60 miljarder, en summa motsvarande 10 gånger landstinget Västernorrlands årsbudget för att stödja samma banksystem. 60 miljarder fel herr riksbankschef! Nog måste det vara rekord på det området? 2008.10.04 Jarl Strömbäck

De feta katterna!

Wall Street, hemvist för "feta katter". Det är intressant att följa utvecklingen av den ekonomiska krisen, inte minst i de utländska TV-kanalerna. Att en republikansk regering som den i USA, med den fria marknaden som sitt mantra nu måste gå in och ”rädda” det ekonomiska systemet med offentliga medel är uppenbarligen utomordentligt svårsmält. Det är väl så man skall tolka att en stor majoritet av republikanerna röstade nej till krispaketet i måndags (29.9). Och från intervjuerna på Wall Street är det omvända världen. Nu står finansens koryféer, de så kallade feta katterna via sina lobbyister och klagar vilt över att politikerna inte gör sin plikt och hjälper till att lösa krisen. Samtidigt demonstrerar på gatorna de som anser att skattebetalarna minsann inte skall bära bördorna för finansens svindlerier. Och i det har de naturligtvis moraliskt rätt, om man kunde bortse från konsekvenserna. För när och om finansens inbördeskrig startar, då kommer kaos att utbryta i samhället i stort. Så omfattande blir konsekvenserna. Tyvärr är det nog så, att finansens feta katter, åtminstone tillsvidare lugnt kan luta sig tillbaka mot de enorma inkomster man gömt undan under svindleriet, väl medvetna om att brottet är så stort att det inte får plats i några lagböcker. Det var helt enkelt inte påtänkt av några lagstiftare. Och i krisens lösning kommer vi alla likt arbetsbina i kupan att få uppdraget att återställa ordningen till nästa gång scenariot upprepas. Har reptricket lyckats en gång, så kommer det att upprepas. Girigheten och skrupellösheten är såta systrar, och finner alltid vägar att berika sig. 2008.10.01 Jarl Strömbäck

Paintball på riktigt!

Reklamens makt är stor. Så stor att väldiga summor på olika sätt används för företagens marknadsföring via reklamen. Naturligtvis har det forskats på området också, och vi påverkas. Konstigt vore det väl annars. Reklam riktad till barn är särskilt känslig, de växande barnen har inte mognad nog att skilja mellan fiktion och verklighet i alla lägen. Alltså riskerar reklamen riktad till barn att vara särskilt ”farlig”. Var och hur vi påverkas är en annan fråga av mer personlig karaktär. Den som har starka referenspunkter i form av föräldrar eller andra som styr tankens flykt mellan fiktion och verklighet klarar sorteringen bättre, andra sämre. I det sammanhanget har också våldet, det som främst riktar sig till ungdomar en given plats. Krigsspel som föder ungdomsgäng och revirtänkande växer nu till ett allt större problem i våra städers förorter. Paintball har ersatts av skarp ammunition och väpnade dueller på öppen gata. Och i alltmer påverkade hjärnor växer tvångsföreställningar fram med förebilder man funnit i spel eller på nätet. Så skall nog en väsentlig del av orsakerna till dödskjutningarna på skolor från Columbine till Kauhajoki ses. När och hur skall samhället ta sitt ansvar? Bör samhället och media, inklusive reklam och spelbranschen påtvingas någon sorts värdegrund? Frågan är naturligtvis känslig, inget får röra de heliga friheter som är kopplade till ord och tanke. Priset för det synsättet förefaller å andra sidan att bli allt högre, och att reagera med högre straff är ingen lösning. Då har skadan redan skett, istället måste förebyggande värderingar inympas i våra ungas sinnen. Men en sådan tanke kommer att kollidera med mycket tunga ekonomiska intressen. Det har alltid funnits de cyniker, vilka med ett beklagande leende tjänar pengar på andras olycka. Vapenhandlare och knarkbaroner har sina köpta medhjälpare. Och priset får ibland oskyldiga barn som de i Kauhajoki i veckan betala. 2008.09.28 Jarl Strömbäck

Glamourens prinsessa?

Elvy Söderström, kommunalråd och glamourens prinsessa. Det händer mycket i Örnsköldsvik, säger min vän på promenaden. Ja visst är det sant. De senaste 10 åren har nytt tempel till hockeykrigarna byggts, det kommunalt subventionerade äventyrsbadet har utbyggts i omgångar och arbetet med Botniabanan fortgår. Snart skall också ett nytt resecentrum påbörjas, med anslutning till spåret och ny bussterminal. Och den socialdemokratiska kommunledningen är ivrig att få bekräftelse på sin framgång. Utmärkelser för bästa stadskärna, eller parker eller vad helst man kan tänkas få framgång med, söks med viss framgång. I samma anda byggs ett kraftvärmeverk, en satsning med prislappen långt över miljarden, och med oviss framtid råvaru-och leverantörsmässigt. För att säkra en position som etanolens Mecka, har man köpt en av Akzo dumpad fabrik för etanolproduktion. Den hänger nu som en kvarnsten runt den kommunala ekonomins hals, låt vara nödtorftigt kamouflerad via kommunala bolag. Underskotten i SEKABS verksamhet räknas i hundratals miljoner, och verksamhetens inriktning förefaller av den begränsade rapportering som släppts, mer präglad av desperation än av ansvarsfull företagsledning. Den kommunala glamouren har ett högt pris, och nu dras skruvarna allt hårdare åt på det kommunala kärnområdet omsorgen. Sommaren och hösten har lokaltidningens insändarsida präglats av en strid ström av besvikna, ilskna eller desperata inlägg mot de skärpningar man upplever är på gång. Skolans värld är heller inte skonad. Det sparas på material, på medel för utflykter med barnen, och den tidigare avgiftsfria musikskolan som är så viktig för barns utveckling känslo- och kulturmässigt blir en plånboksfråga. De kommunala underskotten, väl draperade i kommunala bolags färger, i formen av borgen och via pensionsskulder ökar dramatiskt år för år. Den kommunala bubblan blåses upp mer för vart år, frågan är inte när, utan hur den kommer att brista. Då kommer de kommuninvånare som så troget och okritiskt har följt med på resan att få räkningen i efterskott. Och precis som i den amerikanska finanskrisen kommer anstiftarna, de politiska beslutsfattarna att gömma sig i kulisserna. 2008.09.25 Jarl S

Karl Marx revansch!

Han måtte njuta nu den gamle i sin himmel. Från sin position skulle han, om han hade CNN kunnat se den engelske finansministern häromdagen uttala sig om den nu pågående ekonomiska krisen. Budskapet var mycket tydligt. Det kapitalistiska systemets marknad har inte hållit måttet. De behövs långt större regleringar, och de räcker inte med nationella regleringar. Krisen är global, och de kontrollmekanismer som måste till måste också göras globala. Så har marknadsfundamentalism ersatt av regleringsnoja i de politiska systemen i ett av de fria marknadernas hemland. Och i USA smäller champagnekorkarna på börsgolven över Herr Bush lösning att ta över alla dåliga lån från de som är ansvariga för dem. Samtidigt växer med rätta indignationen över att den vanlige medborgaren skall betala för Wall streets svindlerier . Det är onekligen en intressant utveckling som pågår. Visst behövs sanktionsmöjligheter och juridiska möjligheter att komma åt dem som utan skrupler struntar i all form av etik och moral för att nå egna syften. Men missbruket kommer man inte åt genom att socialisera verksamheter. Istället heter boten tydliga regler, kännbara straff för överträdelser och en aktivt närvarande övervakning. Om det funnits och verkat, hade det globala svindleri medborgarna i många länder får betala kunnat kväsas i sin linda. 2008.09.23 Jarl S

Girighetens pris.

Börsgolv på Wall street Bonusar till redan välbetalda specialister och företagsledare har vuxit likt en cancer sedan många år. Nog är det lite underligt att de som borde vara de mest betrodda i företagen, dess ledningar, inte antas kunna eller vilja göra sitt jobb utan speciella ersättningar utöver en redan väl tilltagen lön. Som en helt naturlig följd av det system som har vuxit fram har vi nu en världsomspännande ekonomisk kris. Finansvalparna (Göran P: s uttryck) på Wall Street och andra platser har tagit risker i sin utlåning långt utöver det rimliga för att kunna fylla på sina böcker av ”affärer” och därmed lyfta sina extra ersättningar. Sedan har man sålt de glödheta riskerna vidare till finansinstitut i andra, tredje etc… led och krisen, när den väl briserar blir en alla länders kris. Swedbank förlust blir 1,3 miljarder, Handelsbanken ca 900 miljoner för att bara nämna några exempel. Ett avancerat svindleri borde det kallas, men i nyhetsuppläsningarna kamoufleras det till en anonym kris? De ursprungliga anstiftarna försvinner i kulisserna, och du och jag får betala med lägre räntor på inlåning, högre priser i handeln och högre räntor på bankernas utlåning. Girigheten har ett högt pris, det kommer vi få betala. Kommer incitamentsprogrammen att försvinna? Knappast blir svaret, det kommer att blåsa ett tag och de välbetalda lobbyisterna kommer att ha ett välavlönat jobb att få oss att glömma varje tanke på att någon eller något är ansvarig. Sedan går det tillbaka till det gamla, med en viktig skillnad. Nu har man genomfört det ultimata svindleriet och visat att det kan göras utan någon påföljd, annan än att du och jag genom riksbankerna tar hand om skadan. Vad säger det om framtiden? 2008.09.21 Jarl Strömbäck

Familjeverkstad ger tryggare barn!

Trygga barn I vårt arbetsliv är vidareutbildning en självklarhet för att förkovra oss och utvecklas. Också som förälder behöver vi lära oss mer om föräldraskap. Jag skulle vilja se en medveten satsning på familjerna via föräldrautbildning. Genom forskning och erfarenhet vet vi att det ger mångfalt tillbaka i mänskliga och samhällsekonomiska vinster. En väl fungerande föräldrautbildning ger barn en bra start i livet. Det leder till bättre skolresultat, minskat missbruk, minskad kriminalitet och minskad psykisk ohälsa. Behovet av specialundervisning och elevassistenter blir mindre om beteendeproblem bland barn och unga minskar. Vinsterna är både mänskliga och samhällsekonomiska. Kan man tänka sig en viktigare investering i vår framtid än att satsa på barnen och familjerna? Vi tycker inte det. Det är i uppväxten som det framtida välbefinnandet grundläggs. Det handlar om att lägga grunden för beteenden och värderingar som ger trygghet i framtiden, att ge våra barn en bra start i livet. Föräldrautbildning handlar inte om att sitta på skolbänken eller att tentera sina kunskaper utan om att i samtal med andra föräldrar utbyta erfarenheter och lära av varandra. Föräldrautbildning riktar sig till alla och inte bara de som upplever att de har problem. Ingen förälder är så bra att man inte kan bli bättre. Tillsammans med Folkhälsoinstitutet har Studieförbundet Vuxenskolan tagit fram ett material som vi kallar Familjeverkstan som är till för att ge föräldrar en möjlighet att i grupp tillsammans med andra föräldrar samtala kring hur man kan ge sina barn en bra start i livet. Familjeverkstan riktar sig till föräldrar med barn i åldern tre till tolv år. Studiecirkelns unika pedagogik hjälper föräldragruppen att ta sig an frågor som känns angelägna. I kortfilmer skildras vardagliga situationer i familjelivet. Det handlar om teman som rutiner, positiv kommunikation, hur man sätter gränser, jämställdhet, o s v. Varje film ger underlag för en dialog och gruppen får också praktiska råd och hemuppgifter. Något facit finns inte och inga pekpinnar delas ut. Studiecirkeln bidrar till självlärande. En samverkan med folkbildningen är en garant för kvalitet och engagemang. Vi finns som en självklar del i samhällsarbetet och till stöd för enskilda människors och familjers utveckling. Familjeverkstan är ett kraftfullt verktyg för att ge våra barn en god start i livet. Medvetna politiker med vilja att nå resultat samarbetar med folkbildningen. 2008.09.18 Jarl Strömbäck Styr.ledamot Bildningsförbundet Mittnorrland Reg.ordförande Studieförbundet Vuxenskolan i Västernorrland

Om regeringsdeklarationen!

Alliansregering i motvind! Riksdagens öppnande ger också den sittande regeringschefen, i det här fallet Fredrik Reinfeldt möjlighet att avge en regeringsförklaring. När så skedde idag (16.9) så blev det till en tillbakablick på de gångna 2 åren, liksom en bekräftelse på att man avser att fullfölja den linje man valt, nämligen att stimulera arbetslinjen och motarbeta bidragslinjen. Därmed polariserades också politiken i sina två huvudfåror och den S-märkta oppositionens reaktion blev också den väntade, nämligen att alliansregeringen slår på de svaga och ger till de rika och friska. I den kommun där undertecknad verkar har vi sedan urminnes tid en S-majoritet. Här gödslas det stenrika hockey-laget MODO med bidrag i mångmiljonklassen. När kommunens kärnverksamheter i budgettider granskas och nagelfars noga, kan det stenrika lagets ledning tryggt luta sig tillbaka i medvetande om att man har en garanterad intäkt om mer än 6 miljoner/år, vilken uppräknas årligen med 2 %. Här matas de friska och rika på de svagas bekostnad, just det som alliansregeringen nu bespottas för av samma parti. Tala om hyckleri? När Mona Sahlin och hennes partikollegor nu pekar finger åt alliansen, finns det anledning att notera att man redan har accepterat den skattemässiga ålderdiskriminering som alliansen gjort. Och som Aktuellts reporter Knutsson så riktigt påpekar, man kommer för att vinna valet 2010 tvingas att fortsätta den nu sjösatta politiken. Men i retorikens värld där satsar man nu på att framställa sig som de svagas parti, bidragstagarnas vän och värnare. Hur länge det bär blir intressant att se. Tillsvidare har men vunnit på teknisk knock-out över alliansen, men det är 2 år kvar av mandatperioden. 2008.09.16 Jarl Strömbäck

Taskig kompass.

Maktdemostration av Putinjugend, eller som de egentligen heter "Nasji". Mötet handlade om föreningsverksamhet, och naturligtvis kom frågan om ledarskap upp på agendan. Mötesledarens teknik bestod i att deltagarna på en lapp fick skriva ner namnet på en person som gjort stort intryck, samt motivera sitt val. För egen del blev svaret Nelson Mandela, och motiveringen att han för en hel värld kommit att symbolisera kampen för begreppen rättskänsla och mänskliga rättigheter. I skaran av övriga svarande fanns också den store valberedaren, kungamakaren i många sammanhang. Hans svar var någon lokal och för övriga okänd ledare, och motivet att han kunde entusiasmera folk. Tänk, det kunde Hitler med sina jugend, och Putinjugend är en tidsenlig kopia. Och i Zimbabwe entusiasmerar Mugabe sin milis, alla exempel på hur det entusiasmerande ledarskapet använts till att piska och förinta oliktänkande. Entusiasm i den starkes tjänst är en taskig kompass. Usla valberedare ett hot mot demokratin. 2008.09.15 Jarl Strömbäck

Som man bäddar...

SEKAB-affären fortsätter genom sin brist på lönsamhet att vara en kvarnsten om halsen på sina politiska anstiftare. När frågan om köpet skulle avgöras i Örnsköldsviks kommunfullmäktige för några år sedan valde undertecknad att rösta nej till affären. Såväl S-majoriteten som huvuddelen av övrig opposition valde att rösta för kommunens deltagande i köpet av SEKAB. Politikernas lust att leka internationella företagare var alltför lockande för att lyssna till den varnande rösten. Nu sitter man med svarte Petter i knäet, och den politiska tystnaden är bedövande. Det man i det politiska systemet i Övik gjorde när man gick in i SEKAB, var egentligen en magnifik uppvisning av brist på respekt för den kompetens som internationell affärsverksamhet kräver. Den självgoda attityd som det ledande kommunalrådet uppvisat, kompletterades tyvärr också av egenintressen kopplade till de delar av bil- och skogsindustri som trodde på snabba egna inkomster. Som man bäddar får man ligga heter det. Priset för den här, liksom andra affärer där kommunen gått in för att rädda det som räddas kan får medborgarna betala. I skolorna genom att räkna pennor och suddgummin i kostnadsjaktens tecken, i omsorgen genom allt hårdare tryck mot personal och brukare. Och av alla medborgare i de avgifter för samhällservice som gärna höjs hellre än att höja skatterna. 2009.09.11 Jarl Strömbäck

Höst i skärgårn.

Stilla septembermorgon den 8 september. Segelbåten glider tyst fram mellan öarna när plötsligt en mäktig fågel lyfter från klippkanten något 10-tal meter bort. Någon sekund senare lyfter också en annan fågel, makan kanske från sin plats vid havsstranden. Vingpennorna spretar som spjut i luften och svansfjädrarna lyser vita. De sätter sig i toppen på ett par tallar lite längre från stranden men ändå väl synliga. Höstmorgon och havsörnar. I fiskelägets lilla hamn ute på ön finns inte några gästbåtar. Det är gott om plats vid bryggan. Kaffet smakar gott och den långa promenaden senare ger några vackert gula kantareller. Bastukvällen fullbordas med ett dyk från bryggan och en simtur i det ännu 16-gradiga vattnet. I höstmörkret tänds ljusen i ett fåtal hus som ännu hyser sina ägare. Förhösten har ersatt sommaren och tystnaden och friden ersatt fåglarnas skrik. Den är vacker, hösten i skärgården. 2008.09.10 Jarl Strömbäck

Liberalt dilemma?

Lars Leijonborg - ifrågasatt minister? Den gångna veckan har det liberala Folkpartiet stått i medias strålkastarljus. Först för sina ”överdrifter” i skolpolitiken, sedan för de eventuella förändringar man vill göra i regeringens ministerlista. Att en regering under pågående mandatperiod ändrar på bemanningen är i och för sig inget konstigt. Socialdemokratin var tämligen osentimental i det avseendet, och Moderaterna har i nuvarande regering tvingats till ett antal ministerbyten, mer eller mindre frivilligt. Att nu ett av svaga opinionssiffror jagat Folkparti, halvvägs i mandatperioden börjar tänka på hur man formerar laget inför nästa val är inget konstigt. Byte av ministrar är naturligt nog en regeringsangelägenhet. Den måste förankras hos de andra partiledarna, som i sin tur måste förankra den tänkta förändringen hos sina ledningsgrupper. Därmed är en tänkt hemlighet ingen hemlighet längre. Alltid är det någon som i hopp om en stjärna i kanten hos den stora tidningens reporter, avslöjar hemligheten. Att sedan huvudpersonen i rockaden troligen inte informerats i förväg, är skäl nog för att gå ut med en dementi. Det intressanta i det sammanhanget är det liberala partiets färdriktning, så som media beskriver den. Är det korrekt att tanken är att positionera sig till höger om det gamla högerpartiet, numera moderaterna? Vad händer i så fall med den del av partiet som kallats den socialliberala rörelsen? Är det en framgångsväg att byta ut socialliberala väljare mot den svans av högerliberaler som kanske finner dagens moderater för klemiga? Det är trångt om utrymmet i mitten av den politiska skalan sägs det med rätta. Frågan är ändå om det inte är bättre att hävda sitt politiska arv, än att förskingra det i utbyte mot en okänd kurs in i framtiden? 2008.09.07 Jarl Strömbäck

Socialdemokratiskt nytänkande!

Hedras den som hedras bör, kanske man kan säga. Den 4.9.08 kan vi på DN-debatt läsa ett sammandrag över socialdemokraternas nyskapade syn på invandringspolitiken. Den är bra, till och med mycket bra. Också på den här punkten flyttar man sig i riktning mot alliansregeringens politik på området. Skillnaderna utjämnas. Det är bra att man nu börjar ta sig an den förvaringspolitik som varit socialdemokraternas signum när man var i regeringsställning. Människor, också invandrare vill arbeta, och måste ges möjligheter att komma ut i arbetslivet. Den bidragsförsörjning socialdemokraterna förut såg som garanten för ständiga återval vill man nu tydligen lämna. Kanske är det så att man mellan skål och vägg nu inser att alliansens politik bär. Ett budgetöverskott på 163 miljarder talar sitt tydliga språk, och kostnaderna i transfereringsystemen ersätts nu i allt högre grad av skattebetalande medborgare. Ibland är det kanske så, att de förändringar som ett regeringsskifte innebär, är den förutsättning som krävs för att tänka nya tankar. Välkommen till en ny verklighetsuppfattning socialdemokrater! 2008.09.04 Jarl Strömbäck

Bobby med trumpinnarna!

Bobby är en strulkille. Att han måste få gå i en speciell klass för att klara skolan är inte så konstigt. Men han har också en speciell begåvning. I den ungdomsorkester där han har en hemvist hanterar han trumpinnarna med glädje och frenesi. Så stor är hans glädje i musiken, att pennor och annat han får tag i på lektionerna helt plötsligt förvandlas till trumpinnar, och bänken till trummor. Det uppskattas inte alltid. Och där har vi en förklaring, en begåvning blir så stark att den överflyglar annat. Det individuella skapandet passar inte in i kollektivets uppgjorda mallar. Därför är det utomordentligt bra att regeringen nu går in för att satsa på de teoretiska begåvningarna. Att yrkeshögskolor inrättas där de praktiska begåvningarna ges utrymme för förkovran. En duktig hantverkare har rätt till samma respekt i sitt yrke och som person som någon teoretiker. Den socialistiska mallen, att alla skall bli teoretiker först, har sedan länge havererat med skolk och ett alltmer svällande individuellt program som följd. Med en satsning på yrkesutbildningarna ges de som så önskar möjlighet att få följa sin begåvnings kompass, Bobby att få utveckla sitt musikkunnande. Kanske blir han en dag en del av den musikexport som gjort vårt land till ett ledande musikland. Men då måste också de hinder som nu reser sig tas bort. Bort med de avgifter till musikskolorna som nu alltfler kommuner infört. Musiken kan bli räddningen för många struliga ungdomar. Var finns logiken i att tala sig varm för upplevelseindustrin, samtidigt som man reser hinder för dem som i framtiden skall vara dess bärare. 2008.09.02 Jarl Strömbäck