Trolöshet mot huvudman

När föregående blogg skrevs, kände undertecknad inte till den glaskrossning som kommunstyrelsens ordförande och kommunens ansikte utåt, Elvy Söderström i Örnsköldsvik råkat ut för.

Det finns ingen anledning att försvara vandaler, den frustration människor vill ge uttryck för, måste kanaliseras i andra banor än direkt fysiska angrepp på de som verkar i det politiska systemet. Vi får inte glömma att vi i vår öppna demokrati väljer våra företrädare vart fjärde år. Då kan vi också göra de justeringar i ledarskapet vi önskar. Det är den vägen förändring skapas om man vill uppnå den på fredlig väg.

Och förändring behövs. De problem som kommunen genom Övik Energi försatt sig i är självförvållade. De är uttryck för en spekulativ karaktär hos kommunens ledande politiker, när kommunallagen istället tydligt markerar försiktighet med kommunala medel.

Nu läcker energibolaget som ett såll, ledande personer har lämnat eller planerar att lämna företaget. Och som ofta sker i krissituationer läcker också insides information ut från företaget till utvalda personer, bland dem undertecknad.

Den bild som tecknas där är allt annat än smickrande. Det handlar om friserade ekonomiska kalkyler. Om vänskapskorruption mellan egentligen motstående parter, ledningen för Övik energi och ledningen för Domsjökombinatet. Allt med syftet att göra kommunen alltmer insyltad i Domsjökombinatets verksamhet och affärer.

I det avseendet borde frågan om trolöshet mot huvudman resas, för i hur hög grad kan man presentera friserade kalkyler, utan att det blir bedrägligt beteende.

2011.11.30
Jarl Strömbäck
070 6727669

Högmod föregår fall

De senaste dagarna har Örnsköldsviks vidlyftiga affärer valsat runt i media, och varit ”talk of the town” bland gemene man. Och det med all rätt. På ett fåtal år har kommunens lån-och borgensskuld nästan 3-faldigats, och utgör nu snudd på 6 000 miljoner kronor. Och det på en befolkning som är mindre än 55000 i kommunen.

Översiktligt räknat bär alltså samtliga kommuninvånare, gammal som ung på en kommunal skuld om drygt 100 000 kronor. Och allt detta för att vi haft en politisk ledning i kommunen som klivit över alla rimliga gränser i sin strävan att ”ha en optimistisk inställning” för att bara använda ett av alla dessa undanflykternas låneord.

Nu är det nämligen inte så roligt längre, och då måste olika verbala undanflykter lyftas fram. Den opposition som förr gick i armkrok med den politiska majoriteten, blåser nu i varningspipan, och den politiska majoriteten söker med ljus och lykta efter en rimlig förklaring, naturligtvis en sådan som ligger utanför deras eget ansvar.

Och ändå borde det vara så uppenbart, en kommunal ledning utan egen erfarenhet av internationella affärer skall inte ge sig på sådana vilket är fallet med sorgebarnet SEKAB. Och lika sanslöst korkat är det att med motiveringen att satsa på fjärrvärme bygga ett kraftvärmeverk med en kapacitet 20-falt högre än den som behövs för fjärrvärmebehovet. Nu sitter man med en gravt överdimensionerad anläggning och måste bära dess kostnader. En anläggning som dessutom nästan fördubblades i pris mellan beslut och färdigställande, 700 miljoner blev till ca 1200 miljoner.

Högmod går före fall, vem som står för högmodet är inte svårt att fastställa, där återfinns den politiska ledningen i kommunen, inklusive en undfallande opposition. Vem som får stå för fallet är också dessvärre lätt att se, det blir medborgarna. Och i kommunen som också gjort sig känd för sina generösa politikerpensionerna, skärper man nu avgifterna inom omsorgen kraftigt. Nu skall de gamla och svaga, de med svaga röster bära bördan.

2011.11.28
Jarl Strömbäck

Luftslott som kostar

I Örnsköldsviks Allehanda den 25.11 tas omständigheterna runt Övik Energi, dess göranden och konsekvenserna av dessa upp. När undertecknad genom en interpellation i fullmäktige den 31.10 försökte skapa debatt i frågan fanns ingen som helst vilja till debatt. Oppositionen visade sig inte i talarstolen i frågan. Nu väljer man att gå ut i media istället.

Då bör läsarna ha klart för sig att samma opposition som nu riktar så stark kritik mot kommunens ledning, var dess trogna bundsförvanter när besluten om engagemangen i SEKAB och kraftvärmeverket togs. Alltmedan undertecknad, tämligen ensam argumenterade mot
engagemangen.

Nu, många år senare söker oppositionsföreträdare på olika sätt framställa sig som utvecklingens kritiker, men det haltar betydligt. Efterkloka kan vi alla vara, svårare och betydligt mer krävande är att våga stå på barrikaderna och argumentera mot att dåligt underbyggda luftslott beslutas så som var fallet med besluten att gå in i SEKAB och Kraftvärmeverket. Den rollen klarade inte oppositionspartierna med undantag för det parti jag den gången företrädde.

Nu, ett antal år senare och med ett antal miljarder ytterligare i kommunal skuld och borgen är de luftslotten inte mycket värda. Den ”grekiska” euforin finns på närmare håll än i landet vid medelhavet.

2011.11.25
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070 672 7669

Debatten som inte blev..

Den var mycket emotsedd av de som direkt berörs av den. Debatten om vart pensionssystemet är på väg, och varför. Den 11 november hölls den i Stockholm med ansvarig minister Ulf Kristersson som främst ansvarig, men många fler deltagande, inte minst de ca 300 pålästa som sökt sig dit med sina frågor.

Debatten finns att ta del av på via SPF-s och PRO-s hemsidor, den sändes över webben, och sågs av 10-tusentals intresserade landet runt. Den som vill se den i efterhand kan finna den på dessa.

Vad blev då resultatet? Av de 2,5 timmar som avdelats gavs mer än 2 timmar till anföranden av mer eller mindre kvalificerade talare. Vissa av dem uppenbarligen med mycket lite kunskap om frågan som skulle avhandlas.

Av de två timmarna gavs mindre än 20 minuter till debatt, och antalet frågor från golvet var mindre än en handfull.

Visst fanns de som bidrog efter bästa förmåga, den främste av dem KG Scherman. Ingen har mer än han gjort sitt för att sprida kunskap om varför pensionerna nu sänks, en utveckling som kommer att drabba framtida pensionärer med stor kraft.

Dessvärre visade närvarande politiker ingen vilja till omprövning. Pensionsuppgörelsen ligger således fast, den djupt orättfärdiga plundringen på ca 260 miljarder kronor ur ATP-fonderna likaså, och därmed kommande nedskrivningar av pensionerna.

Argumentet att de för ålderspensioner sparade 260 miljarderna behövdes för att täcka förtidspensioner vilka i grunden har sociala, medicinska eller missbruk som grund är inget annat än svepskäl. Det handlade om att ta de äldres besparingar för att täcka följderna av ett misslyckat politiskt ledarskap, både under S-märkta och borgerligt styrda regeringar.

2011.11.21
Jarl Strömbäck

Att gräva där man står

Igår meddelade regeringen sjösättningen av sin framtidskommission. Dess uppdrag är av allt att döma att tydliggöra kommande utmaningar, för att politiken sedan skall kunna anpassas till dem.
När vår nuvarande statsminister på 90-talet skrev sin framtidsbok, gav han den titeln ”Det sovande folket”. Måhända kan man nu travestera den titeln genom att kalla vår nuvarande regering för den sovande regeringen?

Någonstans har man nämligen gått bort sig ordentligt i frågan om hanteringen av äldre, och privatiseringsmanin. Det är inte självklart att vinstdrivande företag är lämpliga utförare av vård, omsorg och utbildning, i varje fall måste man räkna med att det bland dem finns mindre seriösa aktörer.

En företagsledning som beordrar vägning av nerkissade blöjor i syfte att minimera antalet byten borde genom sin brist på empati ha diskvalificerat sig som utförare av vård och omsorg. Men inom ramen för offentlig upphandling kan det vara omöjligt att förhindra anbud från sådana aktörer. De båda största koncernerna på den svenska omsorgsmarknaden, riskkapitalbolagen Attendo Care och Carema Care, har tillåtits ta över ytterligare verksamheter trots avslöjanden om vanvård.

Om man nu vill rehabilitera sig i väljarnas ögon, måste man nog snabbt sluta upp med att mata girighetens bukar med de pengar som är avsedda för de allra mest värnlösa i vårt samhälle, nämligen de gamla och beroende på våra äldreboenden. Det är skamligt att utnyttjandet av kryphål i lagstiftning och tillämpning tillåts fortsätta och sprida sig.

Framtidskommission i all ära, men glöm inte att gräva där ni står kära regering. Det är er regeringsduglighet som skall vägas i valet 2014, mer än fiktiva synpunkter på framtiden.

2011.11.17
Jarl Strömbäck

Det går ett spöke...

Det går ett spöke genom det svenska samhället. En vålnad från en svunnen tid, som nu vaknat upp. Dess kännetecken är mänskoförakt, utnyttjande och hån. Dess medel är makt, snålhet mot de som drabbas, girighet för egen del.

Då för ett sekel sedan handlade de om den tidens makthavare i socknar och kommuner. De som drabbades var fattigstugornas folk och utsatta barn. De utackorderades till de som tog hand om dem till för samhället lägsta kostnad.

Nu har Vålnaden börjat sin vandring i vårt moderna samhälle. Dess medel är desamma, osynliggörande av de drabbade, människor avpersonifieras, blir till brukare. Straffbeskattning och utförsäljning av omsorgstjänster till mer eller mindre seriösa bolag.

Målgruppen är tydlig, det handlar om äldre eller beroende, de som kallas 65+ i allmänhet, och de vårdbehövande i synnerhet.

Det går ett spöke genom det svenska samhället, och de som öppnat dörren och släppt ut vålnaden är vår tids makthavare.

2011.11.14
Jarl Strömbäck

Politikerpension som korruption

Politiska uppdrag är viktiga. Därför är de också försedda med en alldeles särskild fallskärm, nämligen den att det i lag är stadgat om tjänstledighet för den som åtar sig dessa. Det gäller i såväl riksdag som kommun, i slott och koja.

Politisk föredetting

I den politiska retoriken lyfts också ständigt behovet av att finnas nära medborgarna. Det lyssnande ledarskapet. Och nog vore det väl märkligt om några år i ledande position skulle minska kompetens och erfarenhet? Är det inte istället så att de politiska uppdragen tillför erfarenheter som också kan vägas in i vederbörandes CV som något positivt.

Mot den bakgrunden ter det sig märkligt att det politiska ledarskapet tillskapat pensionslösningar som saknar motstycke i samhället i övrigt. Att exempelvis som 50-åring lämna sitt uppdrag och få en rikligt tilltagen pension fram till 65-års ålder är mer än stötande. Det är politisk korruption och borde betraktas så.

Visst kan man förstå att ett kommunalråd eller en riksdagsman som varit van att få en lön om 60-70 tusen kronor i månaden i uppdraget, inte vill gå tillbaka till jobbet som exempelvis lärare eller socialsekreterare med 25 tusen/månad i lön. Men det är irrelevant. Ledande politiker skall rimligen följa de regler i samhället som medborgare de lagstiftat över måste följa.

Med andra ord, stoppa den politiska korruptionen.

2011.11.10
Jarl Strömbäck

Värdighet

Hon väntar mig när jag kommer. Resan är lång, mer än 5 timmar vid ratten och jag har ringt en stund tidigare från bilen. Dörren är olåst så jag plingar och kliver på. Vid spisen står hon och lagar vår gemensamma middag. Det blir en utmärkt lammgryta och till efterrätt en sval och god fruktkräm. Och så kaffet förstås, med nybakad sockerkaka toppad med glasyr.

Liten och tunn har hon blivit. Men ömsintheten och vänligheten ger en alldeles särskild känsla av värdighet runt hennes lilla kropp. De senaste årets påfrestningar på hälsan har gjort att många kilon försvann. Jag hittade en gammal klänning, en som jag hade när ni var barn, och den passar nu igen säger hon. Det är rätt, hon klär utmärkt i den.

Vi umgås ett par dar, pratar och jag visar henne delar av det man kan göra på en dator med mobilt bredband. På kvällen kopplar vi upp oss med skype mot några av de som är hennes barnbarn och barnbarnsbarn. Vi byter tankar i ord och bild, ny tekniks möjligheter.På kvällen skrattar vi åt samma saker i Skavlan på TV innan det är tid att avsluta dagen.

Nästa morgon är det dags för mig att påbörja de 45 milen tillbaka. Hon har lagat en fin grötfrukost, te och smörgåsar med nygravad lax. Hon går till sitt glasskåp och tar fram ett litet kuvert ur vilket hon tar fram en summa pengar. Ta de här och se till att barnbarn och barnbarnsbarn får några julklappar, jag har så många, 17 barnbarn och 23 barnbarnsbarn. Jag kan inte köpa till dem alla säger hon. Jag vill vara rättvis, alla skall få en slant.

Mor Signe ler sitt vänliga, kloka leende. Hon har drygt 9000 kronor/månad i pension, varav hälften går till hyran på hennes lägenhet. Hon ser på TV och betalar sina räkningar, inklusive sin lokaltidning. Hon lever billigt, vill ha råd att vara en del i livet för ”de sina”.

Mor Signe har fyllt 96 år.

2011.11.06
Jarl Strömbäck

Mönstret går igen i LVN

Så var det dags igen i landstinget i Västernorrland. Det ena krispaketet har inte hunnit verka innan nästa knackar på. Nu är det ”nye” landstingsdirektören som tagit fram kvasten, och det han föreslår skall sopas bort är de aktiviteter inom landstingets ram som inte anses tillhöra kärnverksamheterna. Främst då skolor och kulturaktiviteter. Inget ont i det, kan man finna nya huvudmän för de områdena, så visst vore det bra. Men det löser på inga sätt landstingets problem.

Fullmäktige i sammanträde

Den besparing man nu ser framförs sig om ca 500 miljoner kan nämligen inte täckas med de ca 200 millioner, (ca 3% av landstingets budget,) landstinget betalar in i regional utvecklings budget. Svaren på landstingets återkommande problem ryms inom sjukvården, dess organisation och kostnader. Det är också där underskotten under alla år varit problemet.

I de olika utredningar som gjorts har också funnits vägledning för att förbättra flöden och ekonomi. Ett exempel är den operationsutredning som presenterades för några år sedan, och som visade att vi hade dubbelt så många operationssalar sammanlagt på våra sjukhus, än som borde vara fallet med ett effektivt utnyttjande. Och att följaktligen utnyttjandegraden var mycket låg. Vidare framkom att schemaläggningen inom på området inte fungerade på ett optimalt sätt, det fanns ingen övergripande styrning vilket innebar att operationer ibland inställdes pga brist på personal nödvändig i arbetet.

Den typen av utredningar har tyvärr tendensen att hamna i frysboxen tämligen snabbt, de är inte önskade av professionen, och drunknar i käbblet mellan mellan politiker som borde stå över särintressen, men väljer att se sin roll som företrädare för ett visst sjukhus. Striden förblindar, den leder bort från en konstruktiv lösning. De politiker som väljer att ständigt angripa andra sjukhus än det ”egna”, permanentar problemen istället för att lösa dem.

2011.11.03
Jarl Strömbäck/SPI

Euron överlever

Det grekiska dramat fortsätter, och ilskan kokar hos det grekiska medborgarna. Nu skall det betala priset för den lånefinansierade konsumtion man levt under sedan man fick euron, och bankerna kunde strunta i landets egna säkerheter. För så är det ju, att den upplåning man nu drunknat i skulle man aldrig fått på den internationella finansmarknaden med drachman som valuta. Så visar sig Euron som en enorm frestelse och fälla för folket.

Demonstrationer i Athen

Och man rasar mot det politiska system som svikit i kontroll över utvecklingen. Nu, när räkningens stund står för dörren, och människors livsförutsättningar kommer att skakas i grunden, då kallar politiken till en folkomröstning. Att rösta för vad, pest eller kolia??
Så sant den intervjuade kvinna sa som intervjuades i ett av nyhetsprogrammen, nu skall politiken lägga ansvaret för svaret på folket, för att slippa bära det själva.

Det finns olika sätt att fördärva förtroendet för den politiska processen. Ett av de säkraste sätten är just det som Greklands ledande politiker nu demonstrerar. Tveklöst har det politiska etablissemanget det avgörande ansvaret för landets prekära läge. Korruption, skatteflykt och en allmän och total oreda i landets interna administration har skapat grunden för dagens problem. De sanningarna bör man ta till sig när man värderar det europeiska projektet.

Euron kommer att överleva, den måste överleva. Men på den vägen kommer kontrollen av olika länders förehavanden på det monetära området att skärpas. Det är en viktig lärdom av det som sker.
Blotta tanken på en återgång där olika fladdrande nationella valutor ersatte euron känns helt fel. Det skulle rasera allt det som byggts upp, och den framgången skall vi inte låta eurons olika dödgrävare vinna.

2011.11.02
Jarl Strömbäck