Vari ligger den största faran för ytterligare nedskärningar i vården? Ligger den i att lönekostnaderna ökar mer än produktivitetsökning och intäktsökning i landstingen? Eller ligger den i att vården får allt större rekryteringsproblem?
När Vårdförbundet i ST den 16.5 lyfter frågan handlar det om lönen för deras medlemmar, och det är rimligen deras uppdrag. För arbetsgivaren landstingen, och ytterst de politiskt ansvariga handlar det om helheten i vården.
Det är också min uppfattning att löneklyftorna i vården är orimligt stora. Frågan tas också upp i en artikel i tidningen Dagens Samhälle (nr 5,2007) där man granskat ett antal landsting och konstaterar att 97 av de högst betalda i Kalmar läns landsting var läkare. Tre av de administrativt ansvariga fanns bland de 100 mest avlönade, men på blygsammare placeringar. Högst betalde politiker, landstingsstyrelsen ordförande kom först på 362 plats i det landstingets löneliga. När man nu diskuterar en utvidgad hjärtverksamhet i vårt län, kan det vara på sin plats att påpeka att den kompetens som där krävs också kostar pengar. Den högst betalde i Kalmar läns landsting var den överläkare som var ansvarig för PCI-verksamheten, han har en lön av 150.000 kr/månad.
I synen på lönen ligger i hög grad ett samhällsintresse. Ur den synpunkten är det olyckligt att löneskruven i allt högre grad riskerar att äta upp de resurser som annars direkt kunde komma behövande till del. Det finns ett direkt samband mellan kostnadsutvecklingen, av vilken lönerna är en viktig del, och inskränkningar i vården.
De löner som redovisas som grundlöner är som så ofta i offentlig sektor utrustade med ett stort antal tillägg för obekväm arbetstid, speciella kompetenser etc. Den verkliga lönen kan på det sättet bli väsentligt högre än den som redovisas som grundlön. I ett akademiskt perspektiv finns det dessutom stora grupper inom utbildning och socialt arbete som också har löner vilka kräver mångåriga utbildningar och erfarenheter, utan att ge högre löner än de som nu redovisas av Vårdförbundet.
Den stora skevheten, och en stor fara för utvecklingen inom vården i vårt land är istället att utbildningen av läkare under en lång följd av år varit alltför liten. Svenska ungdomar som vill utbilda sig inom området får i stor utsträckning söka sig utomlands trots toppbetyg. Den utvecklingen har fört till att vi har en stor läkarbrist i landet, med följden att lönerna har tryckts upp på ett sätt som i grunden hotar en solidarisk sjukvård.
I en sjukvårdsmodell där tillgängligheten blir alltför dålig kommer alternativa vårdgivare och försäkringslösningar att bli alternativet för de som har råd.
2007.05.16
Jarl Strömbäck
Landstingspolitiker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar