Midsommar 2021

 Midsommartid och politiskt kaos i vårt ”välordnade” land i norr. Det av Centern och Socialdemokraterna så omhuldade synsättet att 30% av väljarkåren skall hållas utan inflytande i politiken, eftersom man röstat på Vänstern och Sverigedemokraterna, har nu havererat. Naturligtvis söker man då syndabockar på annat håll än i det egna agerandet. Det parti som skall offras på demokratins altare är enligt S och C det 100-åriga Liberala partiet.

Processen har pågått under åratal, alltsedan Bondeförbundet valde bort sina ursprungliga rötter, för att bli den uttalade konkurrenten om de liberala tolkningarna. Sedan dess, och i synnerhet under Annie Lööfs ledarskap, har man sökt vägar att marginalisera Liberalerna som parti.

Manipulation kallas det ibland, annars också politisk strategi. När Centern fick med Liberalernas dåvarande svaga och trötta ledning (Jan Björklund) på Januariavtalet lämnade helt logiskt den halva av liberalernas väljarkår som ansåg sig vara borgerliga, och Liberalerna blev ett krisparti. Jan Björklunds förtroende var förbrukat och han insåg att han måste lämna ledarskapet.

Till ny ledare valdes Nyamko Sabuni, känd för att vara principfast och stark i sin argumentation. När så Vänstern med marknadshyrorna som skäl utlyste misstroendet mot regeringen, hade Centern mycket lätt kunnat tillmötesgå Vänsterpartiets krav på att slopa &44 i avtalet, men vägrade och misstroendet var därmed ett faktum.

Politisk ohederlighet är inte vacker att uppleva, men tydligare än den manifesteras nu av Centern kan den knappast bli. När nu krisen utlösts pga. Centerns agerande, då gör Annie Lööf allt hon kan för att skuldbelägga Liberalerna. Nu är inte marknadshyrorna viktiga längre för Centern, nu kan hon tänka sig sänkta skatter som del i en ny överenskommelse. Dimridåerna riggas för att undkomma skuldbördan.

Centern av idag är inget liberalt parti, det är ett manipulativt och samhällsfarligt parti genom sitt agerande, inte bara på detta område. Energiområdet och det oresonliga drivandet av vindkraften är också ett samhällsfarligt agerande.

2021.06.27

Jarl S

Märklig sommar

Juli månad har börjat i höstens tecken på den skandinaviska halvön. På många ställen har rekord i kyla satts med minusgrader på nätterna. I övrigt har molnen, vinden och regnet varit förhärskande. Klimatet har sina givna nycker, eller konsekvenser beroende på var och ens perspektiv. För samtidigt plågas stora delar av Europa och Ryssland av rekordvärme och för Rysslands del omfattande skogsbränder.

Och i vårt land ifrågasätts nu landets ledning för det sätt man skött och sköter konsekvenserna runt Covid-19 pandemin. Och det är inte det allmänna tyckandet som är ute med sina synpunkter, det är en samling av en stor del av landets kompetens inom områden som berör sjukvård och dess hantering. Läs gärna bilagt inlägg signerat av professorer i mångfald..

https://www.gp.se/debatt/vad-%C3%A4r-folkh%C3%A4lsomyndigheten-egentligen-ute-efter-1.31088225

Att vi i hanteringen av sjukdomen och dess följder blivit en särling i andra länders ögon, framgår inte minst av det faktum att svensken i allmänhet är svartlistad och utestängd från besök i våra grannländer. Något som aldrig hänt tidigare i modern tid. Tänk ändå vad ett litet virus kan åstadkomma, eller kanske snarare hanteringen av viruset från de som är ansvariga.

I det sammanhanget har regeringen i allt väsentligt valt att låta sig styras av Folkhälsomyndighetens tjänstemän och kvinnor. Så upplevs det i vart fall av en stor allmänhet. Givetvis har regeringen där ett ansvar, och måste bära det ansvaret. Att statsministern gjort sitt bästa för att inte bli indragen i den dagliga hanteringen, är ett tydligt tecken på frågans politiska vikt. Den får inte spilla över på det regerande partiet.

Huruvida Socialdemokraterna är det regerande partiet ifrågasätts också med all rätt. Det lilla 5%-iga miljöpartiet använder sitt veto där det behövs sett ur deras synvinkel, och har lyckats styra beslut i olika avseenden på ett för dem anmärkningsvärt bra sätt. Därmed har också en mer övergripande syn på migrations och integrationspolitiken stoppats. Och frågorna flyttas fram till valet 2022, alltmedan problemen relaterade till resursanvändning och ökade klyftor i samhället skapar tilltagande spänningar.

Också vårt så ofta prisade välfärdsland har frågor att ta tag i. Tiden och utvecklingen står inte stilla, de kräver ständig anpassning vare sig man vill det eller inte.

2020.07.13

Jarl S

Kvinnlig klokskap

Regn och stormvindar över landets västra kust. Högt vattenstånd och översvämningar. Vår beskärda del av klimat- och oväder denna februari månad. Små problem mot de som andra delar av världen fått utstå. Australien med sina bränder, och senare skyfall är i det sammanhanget så mycket värre.

Och den politiska kartan är fortsatt mer än intressant. I vårt eget lilla land stormar det  på riktigt. Socialdemokraternas ledarskap är satt under extremt hård press, inte minst sedan nu också dess vapenbärare LO, genom sin  ledning i öppen debatt går emot partiets politik. 

Januari Överenskommelsen som skulle frälsa det S-märkta ledarskapet, har istället blivit en kvarnsten om halsen för detsamma. Återstår att se hur länge det dröjer innan den regeringen spricker. Det är inte en fråga om det kommer att ske, utan när det kommer att ske.


Så tillbaka till cirkusen i det stora landet i väster, USA. Att Donald Trump i primärvalen skulle befästa sin ställning som republikanernas presidentkandidat efter år 2020 är knappast ifrågasatt.

När det gäller den demokratiska sidan är osäkerheterna desto större. Å ena sidan finns de som vill se en kandidat som inte skrämmer väljarna med alltför radikala budskap, å andra sidan de som inser att kampen om presidentskapet inte kan vinnas genom att blunda för Trumps agerande. De som på allvar vill vädra ut den unkna stank av diktatoriska ageranden som är Trumps signum. Och de som vill ge USA en repris på den “New Deal” som blev Roosevelts lyckade väg ut ur depressionens 1930-tal, och en boost för “the American Dream”.

Nu formas oppositionen inte minst i olika medial grupper som var och en på sitt sätt belyser Donald Trumps ageranden med syftet att tydliggöra hans roll och aspirationer. I det ligger också att betygsätta republikanerna, som valt att kapitulera för Trump i allt väsentligt.

Den amerikanska nationen som demokratisk nation är ifrågasatt inför det kommande valet. Och kanske blir det kvinnorna som blir den verkligt stora bäraren av det demokratiska arvet, åtminstone ser det så ut  nu ett drygt halvår innan  valet. Om den mätning av sympatier som gjorts håller kommer två av tre kvinnor rösta på en demokratisk kandidat i november. Det förhållandet kan bli helt avgörande i valet till ny president i USA.

2020.02.17

Jarl.S

I höstmörkrets tid

Höstmörkrets tid, också en tid för bokläsande. En givande sysselsättning på många sätt. Av historien lär man för framtiden, och andras erfarenheter delas. Boken “Tatueraren i Auschwitz”är en sådan bok. Den bygger på intervjuer under 3 års tid med en person av judisk börd, som genom att arbeta på ett viktig område, lyckades överleva 3 år i förintelselägret, och bli ett av dessa vittnen som lämnat sitt eftermäle till oss att ta del av. Boken är mycket välskriven, och kan varmt rekommenderas. Som dokument över en galen tid behövs den som påminnelse i vår allt annat än problemfria tid.

I vårt land har nu debatten om våldet och kriminaliteten kopplat till det kommit upp som ett absolut ledande problem. Statsmakten har under årens mångfald sopat problemen under mattan, och när de nu eskalerar till att bli samhällshotande, då vacklar det statsbärande partiet. När rånen på oskyldiga, ofta barn och unga eskalerar, då tar tålamodet slut hos också annars sansade medborgare. Och regeringen kan läsa av det på opinionsmätningarna. Socialdemokraterna är inte största parti längre, den rollen håller det “avskydda” SD nu på att överta.

Och i världen i stort brinner orons lågor i HongKong, Bolivia, Irak och Iran för att bara nämna några oroliga länder. Oroshärdarna är många, och situationen blir inte bättre av att viktiga demokratiska ankare som England och USA är paralyserade av sina egna problem i form av Brexit och misstroendet mot Donald Trump.

I den situationen växer Kinas inflytande över politik och handel. Den nya kolonialmakten heter Kina. Genom att köpa sig in i livsviktig infrastruktur i olika länder, befäster man en makt som man sedan politiserar alltmer. Nytt på det området är att man nu också lagt under sig Greklands viktigaste hamn Pireus. En av medelhavsområdets största och viktigaste handels punkter.

Och i vårt land äger man landets näst största företag, och är stor delägare i det största företaget. Båda med säte i Göteborg, och med Volvo (än så länge) i namnet. Det stora utvecklingscenter som byggts och tidigare kallades Volvo utvecklingscenter, får nu ett kinesiskt namn, och det svenska ledarskapet övertas av kinesiskt sådant. I kollisionen mellan svensk ledarskapstradition och kinesisk, lämnar svenskarna med förevändningen att man inte kan acceptera den kinesiska ledarstilen.

Och den kinesiska politiken markerar sitt inflytande också på andra områden, vilket berördes i tidigare blogg.

2019.11.19

Jarl S

Energi i vintertid

Vintertid i vårt avlånga land. I norr har perioderna med svår kyla och lite vind parkerat över landskapen, i år som alla andra år. Behoven av elektrisk energi är stora i landet, och samtidigt står vindkraftens pelare tysta som frusna jättemonster. Deras bidrag till elförsörjningen är som minst, när den behövs som mest.

Så manifesteras återigen det förhållandet att en säker energiförsörjning, förutsätter energikällor vilka är oberoende av vädrets återkommande nyckfullhet.

Och ändå vidhåller åtminstone två av den nya regeringens partier, C och Mp att kärnkraften skall avvecklas, samtidigt som Svenska Kraftnät, den organisation vars övergripande uppgift är att säkerställa elförsörjningen varnar för kommande brister i elförsörjningen givet den politiska kurs som föreligger. Se gärna fördelningen mellan olika energislag på länken https://www.svk.se/drift-av-stamnatet/kontrollrummet/

Kompetens och erfarenhet borde rimligen vara en given faktor i för samhället viktiga beslut. Så är det inte, istället blåses ideologiska ballonger upp, och ges ett inflytande som saknar förankring bland expertis på givet område. Vindkraften är ett typexempel på detta.

Ingenstans har vindkraften kunnat byggas utan enorma subventioner från skattebetalarna. Den började som så ofta som småskaliga experiment, men ju mer pengar som pytsas in i systemet, desto större blev projekten. Nu byggs och projekteras vindkraft med navhöjden på 200+ meter, och rotordiameter på 100+ mtr. Det är enorma maskiner som förändrar landskapet bilderna, och slaktar fåglar och fladdermöss som sugs in i de vindströmmar de skapar.

De ger upphov till pulserande infraljud som gör det omöjligt för människor att bo på km-vis avstånd. Boendemiljöer förstörs och fastighetsvärden raseras, förhållanden som gäller i alla länder som drabbats av “farsoten”. Vittnesmålen är hur många som helst, men har hittills ignorerats av ansvariga i de olika företag som driver verksamheten.

Vinnare finns naturligtvis också på detta område, det är de företag som tjänar grova pengar på de skattesubventioner som håller verksamheten under armarna. Det är också de skogsägare som får ex,vis 100.000 sek/år och vindkraftverk, för att hyra ut marken till vindkrafts företagen. Och i korruptionens namn försöker man också genom “byapeng” köpa sig sympati för sina miljöförstörande satsningar hos de lokala föreningar. 

Vindkraftens utbyggnad är den största skövling av naturvärden som gjorts sedan vattenkraftens utbyggnad. Och i detta fall helt utan egentlig nytta, en trygg elförsörjning  kräver energikällor som fungerar väderoberoende.

2019.01.24

Jarl S

Nya tider

Söndag morgon den sista helgen i mars. Vi ändrar till sommartid och alla klockor skall ställas fram en timme. Helgen bjuder på vårvindar och 10-gradig temperatur, så visst kan det finnas anledning att glädjas över det. Men varför denna ändring av klockan höst och vår? Antalet soltimmar blir inte fler av det skälet?

Och i det politiska Sverige gör det etablerade politiska partierna sitt bästa för att underminera sin egen trovärdighet. Moderaterna har med sin invit till SD, fått se sin egen trovärdighet rasa, samtidigt som SD tackat genom att växa av det erkännandet, och nu också passerat M. Partiet är nu i mätning efter mätning landets näst största parti. Och i det moderata landsmötet i Karlstad, ser vi en skadskjuten och okarismatisk partiledare försöka förklara sitt ödesdigra lappkast och dess följder.

 

Jublande SD-politiker

Och nu har det regerande partierna S och Mp försett SD med ännu en vinstlott.  Subventioner i miljardklassen planeras nu införas för att stödja biltillverkning baserad på eldrifter. Betala de subventionerna skall de som inte har råd att köpa de dyra nya elbilarna göra. Genom en  för den stora allmänheten oväntad chockhöjning av bilskatten på de bilar som kostar minst att äga, nämligen den äldre bil du redan har, kommer man att fylla på statskassan är det tänkt. Betalarna blir de drygt 4 miljoner bilägare, flertalet av dem barnfamiljer, pensionärer, boende där alternativ i form av kollektivtrafik inte finns. Det beslutet är ännu ett exempel på bristen hos det politiska ledarskapet att förstå den verklighet som är folkets. Och priset kommer att bli rasande opinionssiffror för också regeringspartierna.

Nog är det märkligt, att samtidigt som ekonomiska resurser saknas inom vård, skola och rättsväsendet, pengar finns för att med miljarders mångfald till vindkraftsindustrin subventionerna den största skövling av våra naturområden som skett sedan utbyggnaden av vattenkraften. En skövling som svårt sargar den biologiska mångfald som lever i de berörda områdena. Och en skövling som genom sin karaktär och sitt lågfrekventa buller, gör människor boende i dess närhet sjuka vilket läkarvetenskapen nu också i allt snabbare takt bekräftar.

2017.03.26

Jarl

Sommar i Maj

Ännu en strålande vacker morgon, på vad som skall bli en varm sommardag. Inte dåligt för att vara i början av Maj. Gårdagens tripp upp till Ljungskile, med fin middag på laxrestaurangen och sedan plaskbad i strandkanten med solvarmt vatten på fin sandbotten, fick bli en försmak av den kommande sommaren.

I den nationella debatten kan vi läsa om Mona Sahlin, politikens alldeles specielle överlevare, som nu visat sig ha haft alldeles särskilda möjligheter att välja sitt sällskap i politiken. Inget fel i det, om det inte varit för att den relationen betalats med skattemedel, och haft en alldeles tydligt falsk yrkestitel. Livvakten som han presenterats, har inte varit någon livvakt enligt polisen. Den uppgiften har 6 avdelade poliser stått för. Så frågorna blev nu så känsliga att locket lagts på både från regering och direkt berörda. Och Mona Sahlin har än en gång tagit klivet ut ur politiken med en rikligt tilltagen pension betalad av skattebetalarna.

En alltmer närgången granskning av pensionssystemet som media nu påbörjat visar att det försämrats dramatiskt med de förändringar som regeringen Göran Persson (S) genomförde för drygt 15 år sedan. En förändring som kostade pensionssystemet 256 miljarder av besparade medel. Den granskningen har nu föranlett honom att i media gå ut och plädera för en förstärkning av pensionerna för någon futtig extra miljard, som om det skulle bota det elände Göran Persson med nyttigt bistånd av personer som Bo Könberg, orsakat.

Välfärdsstaten är i gungning sådan vi traditionellt har sett den. Platserna på äldreboenden plockas bort i rask takt. Sjukvård i hemmet har blivit legitimt även i mycket svåra sjukdomsfall. Och de som direkt berörs klagar medan den stora massan hoppas på ett bättre eget öde.

Slutligen ett varmt tack till mina ryska läsare. De som intresserar sig så för min blogg, trots mitt val att skriva på svenska. Jag hoppas att kritiken går fram.
Dags att gå ut i solen igen, njuta av sommaren återkomst. Hav och skärgård lockar med sin sin speciella charm och närvaro. Och i staden på landets västra kust, bogserades häromdagen den sista stora flytdockan bort ur hamnen och stadsbilden. Så avslutades definitivt stadens en gång så blomstrande varvsepok.

2016.05.08

Jarl S

På väg vart?

Regnet strilar ner över landets västra kust. Inget väder för promenader, om man inte vill bli våt. Men bra för all den växtlighet som hör våren till. Och den vill vi ju njuta av.

I media rasar stormarna fram och tillbaka. Just nu handlar det mycket i nationell mening om den minister med muslimska rötter, Mehmet Kaplan, som visat sig ha en helt annan agenda vid sidan av den hans parti anser sig företräda. På annat sätt kan man knappast tolka det stöd han tydligt ger våldsbejakande fascism med rötter i den mörkaste delen av Turkiets historia.

http://demokraterna.org/2015/03/23/mehmet-kaplan-tar-inte-avstand-fran-sharia/

På ministernivå kan man påverka på många sätt. Inte bara direkt i handling, utan långt mer i den informationsöverföring och de subtila stöd man ger extremisterna. Att sedan påstå att man inte känner till vilka man gör till sina vänner, är allt annat än trovärdigt. Dags för SÄPO och regeringen att ta ett allvarligt samtal om vilka krav som bör ställas på ledande företrädare för demokratin Sverige.

Och i det sammanhanget bör man också ha i åtanke att de nu visar sig att 2 av de ledande personerna i jihadistattackerna och blodbaden i Frankrike och Belgien, har vuxit upp i Sverige. Så långt den svenska oskulden, vi fostrar också i vårt land massmördare. Den verkligheten måste vi också förhålla oss till.

Och för mängder av de personer från olika länder som offrat tid och pengar, riskerat livet för att ta sig till landet i norr, har nu verkligheten visat sitt rätta ansikte. Landet av guld och honung visar sig bjuda på tak över huvudet och för gruppen konstig mat. Ofta förlagt i orter man inte valt själva långt från de stora centra, och med en oviss väntan på vad som skall ske.

I det läget vill nu många återvända till sina hemländer igen. En klok statsmakt borde stödja den längtan med biljett på lämpligt flyg och en rimlig näve dollar som plåster på såren. Så får vi alla på olika håll del av nya erfarenheter.

2016.04.17

Jarl

Välfärd i vågskålen

Vacker morgon när jag trampar ut på min 2-mila cykelrunda. Det blir en fin tur denna tidiga lördag-morgon. Få har vaknat oh trafiken har lördagsledigt. Tankarna går till den krönika Lotta Gröning skrivit i Expressen med anledning av det socialdemokratiska partiets nu pågående kongress. Hon känner miljön väl efter många år som ledande s-märkt skribent.

Nu har hon intagit en mer öppen inställning till det politiska ledarskapet i sitt gamla parti. Hon ser dess svagheter och oroas av det, och det med rätta. Hon ser ett parti som byggt sin framgång på uppbyggnaden av en stark offentlig sektor, och nu blivit dess fånge och redskap. Man är inte längre den självklare ledaren, även om man i retoriken vill påskina det. Man är det ängsligt prövande ledarskapet, ständigt rädda för att störa sig med sina stödtrupper i den uppbyggda byråkratin.

Och när den får leva sitt liv sväller den för vart år, den flyttar fram sina positioner. Då får vi den tvekamp som skett under de gångna 8 åren, mellan de som vill se valfrihet, och den byråkratiska strävan efter egenkrontroll och självklart ledarskap.

Och i de skärningspunkterna snubblar den i det politiska ledarskapet oprövade ledaren fram. Ömsom med retoriskt patos utslungande partiets sedan årtionden kända slagord på politikens olika områden. Å andra sidan ständigt parerande samma strävan med motsägelsefulla uttalanden. Att det genomskådas av väljarna demonstrerades med stor tydlighet i TV-s rapport den gångna veckan, när en tillfrågad kvinna när det gäller partiet skulle svara på frågan vad hon tyckte om det politiska ledarskapet.

Hennes svar blev ”partiet har ju blivit det som lovar mest, men håller minst”. Det är ur det diket man nu skall försöka resa sig. Hur det går får framtiden utvisa.

Men ett parti som gör sig till slav under vagnen i alltför hög grad, är dömt att förtvina om än det tar sin tid. Den insikten borde det s-märkta ledarskapet ta till sig när man tar sig an framtidsfrågorna. Att underkasta sig galet fundamentalistiska miljömuppar och vänsterradikaler, kommer att på sikt säkerställa att vi får ett nytt politiskt ledarskap i landet. Ingen skada skedd i så fall, men dåliga beslut medför följder som länge kan skada den välfärd vi gärna vill se i det svenska samhället.

 Och i den barometern sjunker vårt land sakta men säkert relativt andra länder, vilket i sig är oroande.

2015.05.30

Jarl

Är det så politken skall fungera?

Den första advent är här. En mild novembers sista dag, och nu börjar ljusmånaden om man får kalla december så, upplyst som den alltid brukar vara häruppe i norr. Köpfesten inför julen skall börja för de som har råd, andra får titta på?

Och i politiken har vinden vänt efter valet. Helt plötsligt är alliansen lika stor i opinionen som den lekmannaregering vi fick efter valet. Man har kanske från väljarnas sida upptäckt att man kastade ut barnet med badvattnet? För en lekmannaregering är det vi fick efter valet. En statsminister med ingen som helst politisk erfarenhet på sitt CV, inte ens från kommunal verksamhet. Ett miljöfundamentalistiskt parti som med stuprörspolitik nu vilset undrar varför inte folk älskar dess politik? Och ett vänsterparti som absolut vill ha bort alla vinster från skola och omsorg. När skall man ge sig på livsmedel, handel i allmänhet med varor och tjänster? Även de är ju viktiga. Avskaffandet av RUT-tjänsterna har man ju nu börjat med?

O du lyckliga värld, hur kloka är inte väljarna?

Visst, alliansen behövde en näsbränna, men nog är det en ironi i att folkets flertal på det här sättet utsätts för experiment som borde höra hemma i politikens lekstugor istället för dess finrum. Och på ett eller annat sätt kommer vi väl få betala för den utvecklingen.

Kommande vecka skall regeringens budget tas? Vårt land har ingen tradition med nyval, och den politiska pragmatismen har djupa rötter, långt djupare än de knutna till vallöftena. Så tipset får nog bli att kohandeln kommer att fördjupas, hellre än att man tar steget till ett nyval. Och ändå vore de det enda riktiga.

Den tillnyktring och debatt som ett nyval till riksdagen skulle innebära, borde inte skrämma, den borde ses positivt ur ett demokratiskt perspektiv. Inte minst därför vore ett nyval bra. Att vi sedan har mycket stora frågor som mognat tiden efter valet är tydligt. Energipolitken är en, försvarspolitiken en annan.

Så önskemålet på den här sidan får bli att ett nyval hålls i början av nästa år, men tipset blir ändå att nu väntar de stora kompromissernas tid i de slutna rummen. Långt från den publika insynen, och långt från de verkligheter som las på väljarnas bord inför höstens val.

Är det så politiken skall fungera?

2014.11.30

Jarl Strömbäck

Smekmånaden är över

Den politiska smekmånaden är över. Det är dags för oppositionen att göra sig hörd. I söndagens (16.11) agenda fick vi ta del av en för oss medborgare väldigt viktig debatt mellan regeringens representant Åsa Romson, och oppositionens Jan Björklund.

Det handlade om energipolitiken, och därmed om framtiden för svensk industri. I sin strävan att bygga ut vindkraften har vi idag en ordning där vindkraften subventioneras med mångmiljardbelopp. Subventioner utan vilka den energiformen inte skulle kunna byggas med någon form av lönsamhet.

Samtidigt inför nu regeringen ytterligare skatter på de traditionella och så viktiga energikällorna vatten-och kärnkraft. Syftet är naturligtvis att pressa upp kostnaderna på den kanten, samtidigt som man sänker kostnaderna för vindkraft med subventionerna. I slutänden kan det komma att innebära att vatten-och kärnkraften blir olönsam och stängs, med de följder det på sikt i så fall ger på energipriserna.

Regeringens och Mp-s Åsa Romson såg inga problem med den utvecklingen. Jan Björklund (FP) visade på de fakta också vetenskapen så ofta påpekat, nämligen att vindkraften är som svagast när den energin behövs som mest smällkalla vinterdagar. Var skall då alternativ energi hämtas?

En klok energipolitik borde bygga mer på kunskap och beprövad erfarenhet än som sker nu. I vindkraftsutbyggnadens spår skövlas landskapen. Boendemiljöerna för mängder av människor försämras drastiskt, för många så svårt att man av medicinska skäl inte kan bo kvar.

Bullerstörningarna som bland annat läkartidningen tagit upp, negligeras på ett sätt som känns märkligt i vår annars upplysta tid. Och stora landområden blir till en internationell handelsvara med för framtiden svårbedömda följder.

Men i den nuvarande regeringen väcker det inga larmsignaler. Och statsministern, som i utgångspunkten velat bilda lag med mittenpartierna C+Fp, har nu sålt sig med själ och hjärta åt en politik som starkt hotar de medlemmars sysselsättning, han tidigare som metallbas värnat om.

Makten förblindar tycks det, och det sovande folket för att citera en annan före detta statsminister, väljer att i stort blunda för följderna.

2014.11.20

Jarl Strömbäck

I budgettider

Budgettider för den nya regeringen, och då är inte vallöftena heliga längre. Då offras de villigt för att säkra den så eftertraktade makten. För Vänsterns del har redan den saken redovisats i tidigare blogg. Miljöpartiets hycklande företrädare Åsa Romson, har fått visa sitt rätta ansikte när det i media visats att hon utan betänkligheter målat sin båt med giftig färg, alltmedan hon och partiet så hårt anser sig värna om rena vatten. Att det partiet av många i glesbygderna anses vara riksdagens farligaste parti är inte så konstigt. Skatterna de driver drabbar i hög grad de som inte kan använda sig av kollektivtrafik, och skövlingen av våra naturområden genom den storskaliga vindkraften är också direkta hot mot livsmiljöerna för både människor och djurliv.

Med det sällskapet är det heller inte konstigt att den socialdemokratiska ledningen viker ner sig. Borta är löften om barnbidrag, hur många familjer hade inte den frågan som prioriterad i valet? Borta är den speciella skattebefrielse som gjort de mängder av senioruthyrningsföretag som nu finns möjliga. Sannolikheten att de skall överleva ökade kostnader är inte stor enligt företrädare för näringen. Och de ökande skatter som skulle gälla inkomster över sek 60 000/månad visar sig nu istället gälla alla med inkomster över 37 000/månaden.

Den linje allianspartierna följt, arbetslinjen, kommer nu att ersättas av sjukpensioneringar och förtidspensioneringar igen. Den kappsäcken kommer att bli tung att bära, och sannolikheten är då att ”bromsen” i pensionssystemet kommer att slå till igen med fallande pensioner för de äldre. Den kommande resan kan bli minst sagt skakig. Men som i de flesta beslut finns vinnare och förlorare. De som lidit under fas-3 är att gratulera. Den lösningen var ingen lösning och troligen en stor anledning till alliansregeringens raserade trovärdighet. Hade man lyckat sköta den sidan bättre, då hade man också fått förnyat förtroende.

En rödgrön regering som släpper miljöfundamentalister och extremvänstern fri, den kommer att bli kostsam för oss medborgare. Ett nyval vore ingen dålig lösning i dagens politiska läge. Men vågar och vill man söka en för Sverige så ovanlig lösning?

2014.10.24

Jarl Strömbäck

Vänsterns tummetott

Vänsterns populistiska drag att göra ”vinstern i välfärden” till sin primära valfråga bar frukt. Man fick i valet det resultat man rimligen kunnat önska sig, och tuppkammen stod högt å Jonas Sjöstedt både före och i valet.

När väl valets vinnare och förlorare kunde räknas hem, försökte av allt att döma Sjöstedt markera sin vilja att samverka med S, och blev bryskt tillbakavisad av den blivande statsministern Stefan Löfven, hans mål var ju att bilda regering med ett vingligt och svagt Mp, och där passade inte Vänstern in.

Sjöstedt närmast grät i TV-n över den behandling han menade att han och partiet fått utstå, och minsann skulle man inte kräva stopp på vinster i välfärden för att stödja den kommande regeringen.

När så S och Mp efter ett antal dagar var klara med sina ministerlistor, fanns tid att ta sig an det sårade och stukade Vänsterpartiet. Nu behövde man inte bekymra sig om några diskussioner när det gällde regeringstaburetter, det gällde bara att neutralisera partiet samtidigt som man fick det med sig.

Och hur man lyckades med det! Man måste rimligen ha gapskrattat hela vägen tillbaka från förhandlingsrummet. Av vänsterns paradfråga om stopp för vinster i välfärden blev slutligen en intetsägande skrivning om en utredning som skjuts 2 år framåt i tiden. Man måste vara antingen direkt korkad, eller tillintetgjort stukad, för att som Sjöstedt sedan gjorde, utmåla det resultatet som en vinst för partiet.

Av Vänsterns huvudfråga blev slutligen inget annat än en tröstens tummetott. Och väljarna som av det skälet satsade på partiet, kan med rätta känna sig blåsta.

2014.10.17

Jarl Strömbäck

 

Valets vinnare och förlorare.

 

Inför valet för 3 veckor sedan, hade de 5 pensionärsorganisationerna samlat sig om synpunkter i viktiga frågor. Pensionärsöverenskommelsen som nu ger återkommande nerdragningar av pensionerna, måste göras om. Bromsen måste tas bort och äldregruppen i riksdagen måste bli större för att kunna påverka.

I slutdebatterna försvann pensionärernas frågor nästan helt. SD belönades rikligt för sitt stöd till de äldre, låt vara att det knappast kommer att få några genomslag i politiken framgent, givet den marginalisering det partiet är utsatt för.

För att skapa ett starkare äldrekollektiv i riksdagen uppmanade pesnionärsorganisationerna sina nästan 1 miljon medlemmar, att kryssa för äldre personer på partiernas listor. Den 14 september fick vi facit, en rekordung riksdag, 45 år i snitt och 2 år yngre än den som valdes 2010.

Antalet 65+ i riksdagen är försumbart, det kommer inte att påverka beslutsgången på något avgörande sätt.

Och i den regering Stefan Löfven presenterade igår återfinns också personer med en ålder man i vart fall inte kan koppla till lång livserfarenhet.  Är ålder så tydligt  numera en belastning mer än en tillgång?.

Återstår att följa utvecklingen, det blir intressant ur den synvinkeln också att rimligen 2018 blir ett ödesval igen i synnerhet för de små partier som lika i sina synsätt  blir ointressanta.

Och medias roll som styrande växer för vart val. Mer om det i kommande blogg.

2014.10.04

Jarl S

Skövlat landskap 7.

Skövlat Landskap 7.

Det är dags att återvända en stund till vindkraftsraseriet. Nedanstående text får tjäna som illustration till de besvär som drabbar massor av människor runt om i världen. Det lågfrekventa buller som förstör livsmiljön för inte bara människor, utan även djurlivet.

Till de som inte är medvetna om vad skada vindkraft kan göra.

En söndag morgon – en solig morgon. Jag vaknar av ett sus, går upp, öppnar dörren och möts av ett pulserande, svischande dånande. Jag ryggar bakåt. Dånet tränger in överallt, penetrerar mitt innersta, min oas, min tillflykt, mitt hem, mig.

Det här är inte vindkraft – det är ett övergrepp.

En lördag förmiddag – en solig höstdag med träd som skimrar i rött och gult. Jag vattnar trädgårdslandet med mina tårar. Jag vänder ner min förtvivlan i den mörka jorden. Det här är en förmiddag jag borde njuta av, men luften är fylld av ett pulserande dån. Det lämnar ingen ro, hela tiden, hela tiden, detta ssswhoff, swhoff, swhoff.

Det här är inte vindkraft – det är psykisk tortyr. 

Jag tror att vindkraft kan fungera, att det kan ge energi, inkomster till kraftbolag och markägare, och fungera att leva granne med. Men jag vet att vindkraft kan vara ett helvete att bo granne med.

Sedan december 2012 har jag och min familj fem jättelika kraftverk på höjdryggen öster om oss, 1 030–1 200 meter bort. Det är Karsholms vindkraftspark norr om Kristianstad, Skåne. Tystnaden har blåst bort och ersatts av ett genomträngande pulserande svischande. Ljudets karaktär gör att det tränger igenom vindens sus i träden, det tränger in i huset, det går inte att komma undan. Att jag och min familj inte tillhör de som drabbats värst är en mycket klen tröst.

Karsholms vindkraftspark har slagit sönder tillvaron för många boende i trakten. Det är ett övergrepp på tystnaden, på ett helt landskap, på oss. 

Kanske är det en klen tröst att nu också läkarvetenskapen börjat intressera sig för de ljudmattor vindkraften sprider över stora anstånd. Att också djurlivet påverkas har också samerna fått inse. Från det området meddelas nu att renarna inte vill gå in i vindkraftsområdena. Och spårsökning i snön inom vindkraftsområden, tyder på att de vildlevande djuren också söker sig därifrån.

Den av centern initierade, och av övriga partier omhuldade vindkraften, kommer troligen på sikt att ses som ett gigantiskt politiskt misstag. Att sedan enskilda personer, och grupper av personer berikar sig på utbyggnaden får inte skymma det faktum, att samhälle och livsmiljö i stort blir stora förlorare.

2014.02.06

Jarl Strömbäck

 

Makten och bulvanerna 13.

I slutet av april skrev undertecknad den senaste bloggen under ovanstående titel. Nu är det dags igen, temat och personen som drabbats är desamma. Nu också öppet redovisat i tidningen Expressen i ett antal artiklar. På tidningens löpsedlar den 8.6 kunde vi läsa följande. Jan Malmsjö i tårar, stoppad vid dörren till Alice Babs.

Också den här gången gör jag mig till budbärare, och låter den skrivande handen och den sändande tanken bäras av de som mer än undertecknad finns i offrets närområde, för ett offer är det. Tänk tanken att människor också i vårt land utan att höras omyndigförklaras, isoleras och interneras?

Nu till länken som är denna, kopiera den och klistra in den i Er webbläsare så öppnas den.

http://www.annallan.se/Ann_Allans_hemsida/Anns_blogg/Poster/2013/6/7_Den_lilla_sangfageln_Alice_Babs_morklagda_nationaldagsfirande.html

Det öppna brev som ni nu förhoppningsvis läst väcker frågor, om vilket slags samhälle vi är på väg att skapa. När allianser av godtycke tar över den enskildes rätt och person (för att citera lagtexten), i ett alltmer växande tempo.

Vi ser det i riksrevisionens kritiska rapporter från 2006 och 2009. Vi ser det i statistiken från domstolsverket, år 2000 inkom 10.818 ärenden om företrädarskap (gode män och förvaltare), år 2010 hade det antalet ökat till 17.515, alltså med 70%.

Jag avslutar med följande något redigerade rader ur den text i ovanstående länk jag hoppas ni har läst:

De stora frågorna är: Vid vilket skede får man ta ifrån en människa rätten till sina egna beslut?

Hur kan en människa som under flera timmar i sträck klarar av att föra ett fullständigt normalt samtal blir satt under förvaltare och fråntagen rätten att bestämma över sin vardag, sitt sociala sammanhang och sitt liv?

 Och varför tillåts inte en drabbad person att överklaga beslutet om förvaltarskap?
  Vem lyssnar till Alice då hon säger att hon vägrar att fråga förvaltaren om lov i allt som rör hennes person? Hon är alltför stolt för att be om tillåtelse att få leva sitt liv som hon själv vill. Hon ser förvaltarskapet som en kränkning.

  Förvaltarskapet ÄR i det här fallet en kränkning. Hon säger sig hellre dö än att be denna förvaltare om lov gällande sådant som för varje människa borde vara en självklar mänsklig rättighet.

2013.06.08

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden

Brinnande bilar

På senare tid har fenomenet med brinnande bilar och arga unga män kommit till vårt land. Det som vi varit vana att förekommer i andra länder, men inte i vårt, har nu blivit vår verklighet.

I en stort uppslagen artikel i tidskriften Dagens Samhälle, intervjuades Jesper Strömbäck för några veckor sedan om det arbete regeringens framtidkommission gjort under hans ledning, och om det slutdokument, ca 250 sidor som kom ut månaden före bilbränderna. I intervjun varnade han för faran med arga unga män. Tyvärr skulle han bli rätt spådd tidigare än i vart fall undertecknad kunnat drömma om.

Konsten att se runt hörnen, att se det som ligger i framtiden, är en av det kloka ledarskapets viktigaste hörnstenar. Kan man inte förutse framtiden, och därmed parera för dess utmaningar, då kommer man att försätta sig i problem.

Rimligen var det den insikten som fick honom att se det som vi andra ännu inte anade, nämligen att punkten för en explosiv utlösning låg närmre än vi anade. Det som nu sker har definitivt skakat om den självbild av oförvitligt goda som vi så gärna vill bära fram. Men den självbilden blir falsk, och kommer alltid att vara falsk om den inte inkluderar alla vårt lands medborgare.

Ställs stora grupper, inte minst unga utanför den samhällgemenskap som ryms i begrepp som utbildning och anständiga jobb, då får vi också en ökande utslagning, ett ökat utanförskap och i förlängningen kriminalitet och kravaller.

Utanförskapet kostar, det ger stora samhällskostnader och mycket personligt lidande. Det finns gott om statistik som visar på tillväxten av utanförskap i vårt land. Att se runt hörnen, att kunna förutse problem och lösa dem proaktivt borde vara politikens främsta mål. Den kortsiktighet som ligger i att köpa röster med ökande sociala klyftor i samhället kommer inte att fungera.

I det Sammanhanget kan det vara på sin plats att citera följande ur Läkatidningen skrivet av Lennart Levi, professor emeritus vid Karolinska och med erfarenheter också från riksdagen:

Hösten 2011 tillsatte regeringen en Framtidskommission. Dess nyutkomna rapport ”Framtidsutmaningar – det nya Sverige”,(Jesper Strömbäck red. Stockholm 2013) borde vara obligatorisk läsning för regering, riksdag, kommuner och landsting och för vårt lands läkarkår. Varför?

Därför att , som Mahatma Gandhi uttryckte det, framtiden avgörs -  av vad vi gör idag.

För egen del har jag läst rapporten, och kan bara hålla med Levi och Gandhi.

2013.05.30

Jarl Strömbäck

Säkerheten i skogen

Kolliderande intressen brukar regleras av myndigheterna. Men så är det inte alltid, ibland väljer man vältra dem över på de berörda. Så är det i fallet med säkerheten i skogen under älgjakten.

Om en dryg månad startar årets älgjakt, då skall tusentals jägare ut i skogen för att utöva både en viktig hobby, och ett samhällsintresse. Nämligen det att begränsa älgstammen.

Men samtidigt väntas nu dubbelt så många bärplockare jämfört med tidigare år från främmande länder, vistas i skogarna i sin hopplösa jakt på skogens guld. För så måste det väl framställas av de i vårt land, och andra länder som får människor att pantsätta det lilla de har för att ta sig till Sverige.

Nytt för i år tycks vara att bäruppköparna har ett kollektivavtal där man lovar att betala ut ca 20 000 sek i månaden till plockarna. Men man anställer inga plockare, de kommer antingen spontant eller via bemanningsföretag i sina hemländer. Så bygger man sig runt den svenska lagstiftningen och smiter från det egna ansvaret.

Och vem skall bära ansvaret för säkerheten i skog och mark, är det jaktlagen som skall begränsa sin verksamhet, eller bärplockarna. När den frågan ställdes till regeringskansliet för en tid sedan fick frågaren följande svar:

”Allemansrätten är grundlagsfäst och har därför ett mycket starkt stöd, samt innebär att alla – både svenska medborgare och andra som vistas i Sverige – ska ha tillgång till naturen. Detta betyder att alla bl.a. får plocka vilda bär på annans mark även om det sker i organiserad form. Det finns idag inga lagregler som specifikt reglerar organiserad bärplockning i förhållande till allemansrätten. Alla som utnyttjar allemansrätten måste emellertid visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen och nyttjandet får inte medföra någon nämnvärd skada eller olägenhet för markägaren.

 I jaktlagen fastställs bl.a. att jakt ska bedrivas så att människor och egendom inte utsätts för fara (27 § jaktlagen). Detta innebär att jägaren ansvarar för att denne bedriver en säker jakt.”

Är det regeringens mening att jägarna snällt stanna hemma om de inte kan garantera säkerheten i skogen? Är det ett rimligt ställningstagande? Under förra årets älgjakt sköts en 71-årig man ihjäl, han råkade befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.

Enligt lokala ordningsstadgan har enskilda kommuner rätten att reglera frågor som denna om de bedöms viktiga för de inblandade. Hur många kommuner är beredda att ta de här frågorna under behandling under den korta tid som återstår innan intressekonflikten blir verklighet i skogen. 

Eller väljer man att blunda och lasta ansvaret på jägarna, och risken på bärplockarna?

2012.07.24

Jarl Strömbäck

I blåsippors tid

Det blåser vårvindar därute och våren är en månad tidigare än normalt i stora delar av landet. Skidorna har fått läggas undan i takt med en snabb snösmältning. Båtarna kan sjösättas redan i månadsskiftet mars/april för de på höga kusten som har bråttom ut till stugor och fiske.

Det är en härlig upplevelse att möta ljuset, och våren.

Alnebackens sippor mars 2012

Men i skuggan av de verkligheten brottas kommunen norr om skogen med allvarliga problem. Ekonomin är usel i de kommunala bolagen. För att i någon mån dölja det har man beslutat med den absoluta S-märkta majoritet man har, att inrätta en internbank där man kan omsätta lån och andra transaktioner, utan att behöva vända sig till kommunens fullmäktige för beslut.

Problemet är bara, att kommunallagen (KL) har mycket tydliga skrivningar på det området, och frågan om det lagstridiga ligger nu på förvaltningsrättens bord. Därifrån kan det dröja innan besked kommer, och under tiden mal andra kvarnar.

I tidningen Dagens Samhälle, för övrigt organ för huvudorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, kan man i veckans nummer (12-2012) läsa följande rubrik ”Borgs nya lag kan bli slutet för internbanker.”

Anders Borgs och regeringens reaktion på trixandet är berömvärd. Vi behöver mer av insyn och reda, mindre av fiffel och båg också i de kommunala verksamheterna.

2012.03.31

Jarl Strömbäck

Debatten som inte blev..

Den var mycket emotsedd av de som direkt berörs av den. Debatten om vart pensionssystemet är på väg, och varför. Den 11 november hölls den i Stockholm med ansvarig minister Ulf Kristersson som främst ansvarig, men många fler deltagande, inte minst de ca 300 pålästa som sökt sig dit med sina frågor.

Debatten finns att ta del av på via SPF-s och PRO-s hemsidor, den sändes över webben, och sågs av 10-tusentals intresserade landet runt. Den som vill se den i efterhand kan finna den på dessa.

Vad blev då resultatet? Av de 2,5 timmar som avdelats gavs mer än 2 timmar till anföranden av mer eller mindre kvalificerade talare. Vissa av dem uppenbarligen med mycket lite kunskap om frågan som skulle avhandlas.

Av de två timmarna gavs mindre än 20 minuter till debatt, och antalet frågor från golvet var mindre än en handfull.

Visst fanns de som bidrog efter bästa förmåga, den främste av dem KG Scherman. Ingen har mer än han gjort sitt för att sprida kunskap om varför pensionerna nu sänks, en utveckling som kommer att drabba framtida pensionärer med stor kraft.

Dessvärre visade närvarande politiker ingen vilja till omprövning. Pensionsuppgörelsen ligger således fast, den djupt orättfärdiga plundringen på ca 260 miljarder kronor ur ATP-fonderna likaså, och därmed kommande nedskrivningar av pensionerna.

Argumentet att de för ålderspensioner sparade 260 miljarderna behövdes för att täcka förtidspensioner vilka i grunden har sociala, medicinska eller missbruk som grund är inget annat än svepskäl. Det handlade om att ta de äldres besparingar för att täcka följderna av ett misslyckat politiskt ledarskap, både under S-märkta och borgerligt styrda regeringar.

2011.11.21
Jarl Strömbäck