onsdag, september 26, 2007

Visst gör det ont...





”Visst gör det ont när knoppar brister” är några rader ur Karin Boyes dikt, läst och älskad inte minst av generationer av tonåringar. Dikten förmedlar också den smärta och ångest som kommer ur förändringar vilka rubbar tidigare självklara verkligheter. Barnets trygghet i familjen som utmanas av tonåringens hormonstormar.
Men dikten kan också ges ett mer övergripande perspektiv. Tryggheten är det fundament på vilket mycket av utveckling och framtidstro byggs. Där den raseras skapas oro, ilska och ångest.
I vårt land har det socialliberala budskapet buret av Folkpartiet varit en solid grund för partiets politik. När nu tumskruvarna dras åt inom A-kassa, försäkringsskydd och synen på rätten till sjukskrivning för olika skador, då utmanas den grunden. Hårdare bedömningar innebär hårdare tag mot de behövande. De som kan ta jobb tvingas ut, vilket i och för sig kan vara bra. Men tanken att de som verkligen behöver stöd skall få det riskerar i förlängningen att trängas tillbaka av ett alltmer elitistiskt synsätt.
På ett annat plan gav s-politikern Per Nuder den elitismen ett tydligt ansikte i sitt beryktade tal om pensionärerna som ett ”köttberg”. Där var det dolda budskapet att den gruppen hade föga eget värde, de var en börda för samhället. I det ligger synsätt oändligt långt från det solidariska och toleranta samhällets värdegrund, och mer närmar sig de synsätt som bars av 1930-talets rasbiologer.
Alliansregeringen, och i viss mån också oppositionen leds idag av en ny generation politiker. Det är en generation som fått mycket gratis. Dit hör en uppväxt i trygghet, en i stort sett kostnadsfri utbildning och sjukvård. En uppväxt i ett land präglat av stor frihet i tanke och handling och ett föredöme för många andra av jordens nationer. När man nu vill förnya den politiska kursen kan det vara klokt att också begrunda den politiska jordmån man har att så i. Också ideologin måste ha en rimlig förankring. Ett samhälle som gör människor starkare, blir på sikt också ett rikare samhälle.

2007.09.26
Jarl Strömbäck

Inga kommentarer: