Nyårsafton - Och tiden har sin gång.

Den 2.12 hölls val i Ryssland. Det var ett val med litet värde ur ett demokratiskt perspektiv. Oberoende bedömare var eniga i att valet inte utförts på ett sätt som kännetecknar en demokrati.
Med oberoende media och internationella organisationer utestängda från området pågår de kaukasiska krigen fortfarande. Läs gärna boken ”Krigets färger” skriven av soldaten Arkadij Babtjenko. Den visar på en grym verklighet på Europas glömda bakgård. Och den ytterst ansvarige för avdemokratiseringen och kriget i Ryssland, dess president Vladimir Putin utses av Times Magazine till årets person i världen. Vilket hån mot mänsklig anständighet är inte det?

Under hösten har förhandlingar med främst de afrikanska länderna om handelsutbytet med EU genomförts i Lissabon. För första gången någonsin visade de afrikanska ländernas ledare att man inte kunde köpas med ett fett personligt konto i något skatteparadis, och det var på tiden. Den utveckling som gjort dessa länder allt fattigare måste brytas om flykten från misären till Europa skall kunna stoppas. Då får inte utvecklingsländer förvandlas till avstjälpningsplats för vår överskottsproduktion, begagnade varor och farligt avfall. Då måste bidragstänkandet ersättas av samarbete som ger sysselsättning och ett värdigt liv i de afrikanska länderna.

I vårt eget svenska "idyllien" har ansvarkommitténs betänkande blivit till en politisk såpopera. Statsmakten med landshövdingarna i spetsen gör sitt bästa för att stoppa den rörelse för en starkare demokratisk organisation i regionerna som nu har fått fotfäste. Vårt eget etablerade bidragssystem med skatter till Stockholm och allmosor tillbaks garanterar ett beroende i regionerna som centralmakten vill bevara men alltfler politiker vill förändra.
I det sammanhanget är det märkligt att uppleva, att personer som var utpräglade förespråkare för EU-samarbetet med dess överstatliga synsätt, nu är motståndare till den regionala tanken. Det går tydligen även där att sila mygg och svälja kameler.

Hoppen inför 2008, vilka är det? I ett internationellt perspektiv att Bush får avlösning av en regering som får slut på dödandet i Irak. Att ryska mödrar slipper få hem sina söner från kriget i body-bags eller som alkoholiserade nervvrak. Och att förhandlingar får ersätta svärdet i lösningarna av konflikterna i Mellanöstern inklusive Afghanistan/Pakistan.

Livet är fullt av möjligheter och tiden har sin gång.

31.12.2007
Jarl Strömbäck





New Year - and time passes by.



On dec. 02 elections were held in Russia. The elections had little value from a democratic perspective. Independent observers in general were of the opinion that the elections did not meet standards significant to democratic values.
With independent media and international organisations prevented from visiting the area, the Caucasian wars continue. I recommend the reading of the book “Colours of War” written by the soldier Arkadij Babtjenko. He shows the cruel reality on the forgotten backyard of Europe. The ultimate responsible for the war and decline in democracy in Russia, its president Vladimir Putin is by the Times Magazine considered person of the year in the World.
What a mockery to human decency isn’t that?

During the autumn trade negotiations has been going on between EU and the developing countries, mainly African. For the first time in history, the African leaders showed that their opinion was not depending on a fat personal account in some tax paradise. The development which made these countries poorer over years, has to be changed, if the migration from miserable conditions to the riches in Europe to be stopped. This means that developing countries most not be considered as dumping place for excess products and used materials or hazardous waste from EU. Real support and cooperation has to replace contributions in a way to give people a life in dignity in the African countries.

In our own Swedish “Idyll” the committee for regional change of organisation has turned into a political soap opera. The state framed by local governors is doing their most in order to stop the movement for a stronger democratic organisation in the regions now steadily growing stronger. Our own established contributions system, built on high taxis to the government and subsequent contributions back guarantees a dependency of the state that central powers want to maintain, while regional politicians like to change it.
In this connection it is strange to see, that people who some years ago were strong supporters of the EU association with its legal commitments, now turn out being opponents to the regional idea.
It’s possible obviously to”filter mosquitoes and swallow camels” to use a Swedish tale, also in this area.

So which are the hopes for the year 2008? In international perspectives that Bush is replaced by a leader able to stop the killings in Iraq. That Russian mothers are spared from getting their sons home in body-bags or as alcoholic nervous wrecks. And finally that negotiations will replace the sword in trying to solve the conflicts in the Middle East including Afghanistan and Pakistan.

Life is full of opportunities and time passes by.

2007.12.31
Jarl Strömbäck

Ondskans vindar.../Evil winds...

Under drygt 20 år hade jag marknadsansvar för den subindiska kontinenten i ett på sitt område världsledande företag. Det blev många resor dit, och gott om tid att söka förstå områdets kultur och historia.
Frigörelsen sent 1940-tal med striderna mellan hinduer och muslimer skördade miljontals döda, och splittrade landet i tre delar, Indien, Pakistan och Bangladesh (tidigare Östpakistan). När Benazir Bhutto endast 35 år gammal kom till makten i Pakistan kändes det som om en förnyelsens och hoppets vind svepte genom den delen av världen. En kvinna i landets ledning i ett land som av oss västerlänningar så ofta förknippas med kvinnoförtryck, hur är det möjligt?

Utvecklingen blev också den en kamp mot de ondskans vindar som aldrig helt stillnar. När hon nu drygt 20 år senare kom tillbaka var priset hon skulle få betala det ultimata, martyrskapets pris. För så kommer nog miljoner av hennes anhängare och vänner att minnas henne.

Ett liberalt ljus släcktes den 27.12.2007, ett ljus som hade kunnat bringa mycket av öppenhet, tolerans och sekularism till landet. Och en avgörande skuld kommer landets militära ledning att få bära. De kunde lätt ha gett det beskydd som hon förtjänade och borde ha fått mot bakgrund av tidigare mordförsök. Men dörren lämnades öppen för attentatsmannen.

Ett mycket mörkt moln har seglat upp över Pakistans framtid genom det här dådet. Må nya demokratiska krafter våga träda fram, För vad är annars alternativet?

2007.12.29
Jarl Strömbäck





For more than 20 years I worked as area manager for the Indian subcontinent for a leading Swedish export company in its market segment. This gave me the opportunity to make a great number of trips in the area, and also time to try and understand the culture and the history of the same.
The liberation in the late 40: ies from colonialism reaped millions of killed and split the subcontinent into three countries, India, Pakistan and Bangladesh (formerly East-Pakistan). When Benazir Bhutto at the age of only 35 years came to power in Pakistan, a wind of change and hope swept this part of the world. A woman in lead of a land, by us westerners so often linked to oppression of women, how is this possible?

The development escalated into a struggle against evil winds never resting. Now that she 20 years later came back after 8 years in exile, she would have to face the ultimate prize, the prize of martyrdom. This is the way her many friends and devoted followers will remember her.

A liberal light was blown out on dec.27 2007. A light that could have brought so much of openness, tolerance and secularism to the country. And a great part of the guilt for this is to be carried by the military leadership. They could have given the support and safety she deserved and should have received given previous attempts to assassinate her. But the door was left open to the killer.

A very dark cloud is now covering the Pakistani future due to this deed. Let us all hope new democratic forces will dare to show up, what is otherwise the alternative?

2007.12.29
Jarl Strömbäck

Xmas poetry.

År 1881 kom den dikt som mer än de flesta kommit att symbolisera julen. Dikten tomten som ofta läses upp under julhelgerna i vår svenska TV, har ett budskap också till vår tid. Nämligen det att om vi förhåller oss väl med andra, också de onämnbara eller fördolda, då går det oss väl. Tomten vakar över oss.
Nog kam det budskapet få gälla också i vår tid. Här kommer första versen i dikten. Sök gärna upp den och ta del av dess budskap.

Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistrar och glimmar
Alla sova i enslig gård
Djupt under midnatts timma
Månen vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken.

In 1881 the poem was written, that more than others in Sweden has become a symbol for the Xmas time. The Poem “Tomten” (sancta C) is often read and illustrated in TV. It has a message also for our time, meaning that if we relate well with others including those unmentionable or secret then all will go us well. The tomte will be watching over us.
Certainly this message can be of importance also in our time. Here comes the first verse of the poem, please search for it in full and take part of its message.

Midwinter night is cold and hard
Stars they sparkle and gleam
Folks are sleeping in farm remote
Deep at the midnight hour
Moon is wandering her silent path
Snow shines white on fir and spruce
Snow shines white on houses
Sancta alone is watching

Merry Xmas 2007-12-25
Jarl Strömbäck

Världsklass i misslyckanden!

Räls men inga tåg!



Upp som en sol, ner som en pannkaka heter ett svenskt gammalt ordstäv. I amerikansk tappning blir det ”The higher they rise, the harder they fall”. Sällan har de ordstäven fått större mening än i de händelser som under senare delen av hösten avslöjats i Örnsköldsvik. Framgångskommunens klämkäcka och populära kommunalråd har under ett antal år förärats en eriksgata av berömmelse för sin framsynthet och visionära kraft, visioner som nu visar sig vara byggda på lösan sand.

Botniabanan som ursprungligen skulle ha varit klar vid den här tidpunkten och till en kostnad av 8 miljarder, har nu förskjutits på obestämd tid och till kostnader som kommer att bli mer än den dubbla. Redan för ett år sedan fastställdes kostnaden till drygt 15 miljarder, vilken slutnotan blir vet ingen idag.

Satsningen på ett kraftvärmeverk har medfört enorma överdrag, i dagsläget i storleken av ca 250 miljoner kronor. Ett överdrag (ca 30 %) som i sig måste framstå som rekordstort för någon kommun i landet sett i relation till den ursprungliga budgeten.

Och slutligen satsningen på etanolproduktion i industriell skala via SEKAB, en satsning som på konkursens brant framtvingar kommunala borgensåtaganden och lån om ca en kvarts miljard kronor.

Som undertecknad påpekat i en tidigare blog (Att våga säga nej) var oppositionen, med undertecknad som undantag, socialdemokraternas trogna tjänare och vapendragare när de två senast nämnda projekten togs i fullmäktige. Att man nu sent omsider tycks vakna upp är knappast hedrande, det är förnedrande.

Elvy Söderström har satt sin politiska trovärdighet på spel i satsningen på de här projekten. Att de nu fallerar, det ena efter det andra med stora risker och kanske också på sikt direkta eller indirekta kostnader för kommunmedborgarna är inget att glädjas över. Det är rimligen en katastrof för hennes politiska trovärdighet. Men det är också ett utropstecken över de skrivningar i kommunallagen som pekar på att kommunerna skall hålla sig till sina kärnverksamheter. I jakten på statusbegreppet världsklass är kommunen är på god väg att förverkliga tesen, men då på ett föga smickrande sätt nämligen i misslyckade kommunala satsningar.

Håkan Åström visste säkert vad han gjorde när han valde bort tjänsten som fortsatt högste ansvarige tjänsteman i kommunen, likaså finns det säkert liknande skäl till att omsorgsnämndens högste tjänsteman söker sig bort från kommunen.
Den kommunala skutan läcker som ett såll, och inga glättade prospekt från energibolaget kan fördunkla det.

2007.12.21
Jarl Strömbäck

Med jäv som maktmedel.

Igår (17.12) sändes sista delen i tv-dramat ”En spricka i kristallen”. Dramat visade på den stora brist på empati som dottern till paret PG och Christina Gyllenhammar upplevde i relationen till sina föräldrar. Under de år undertecknad fanns i Göteborg var Christine en ledande lokal politiker, och PG satt på sin tid i samma partis (FP) styrelse.
Sprickor i fasaden finns det säkert på många håll, ofta fördolda för en större allmänhet så låt mig så här i jultider bidra med att öppna en sådan spricka för mer offentlig insyn.

Kommunallagen är en lag som rutinerade politiker skall ha kunskap om och rimligen också leva efter. I dess paragraf 20 kan man läsa följande:

”En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående.”

Den paragrafen är att betrakta som en portalparagraf och vaktas normalt noga på av politikerna själva. Men inte alltid, i valtider kan det gå annorlunda till.

Låt oss gå tillbaka till valet 2002 en stund. Hösten 2001 var det dags för provval till riksdagen i det liberala partiet i Västernorrland. Provvalet vanns med god marginal av en man från den norra länsdelen som under ett antal år framgångsrikt drivit partiets frågor. Provvalsresultaten har normalt alltid följts när de varit klara och entydiga, men inte så den här gången. Länsförbundets ordförande Björn Hellqvist hade nämligen sin hustru Solweig med i provvalet, dessvärre med ett mediokert resultat, hon kom på fjärde plats. Men blod är tjockare än vatten och då kan också jävsregler få stå tillbaka. Vid kommande nominering, ett möte som normalt bekräftar provvalen och därför samlar få deltagare var riggandet klart, länsförbundets ordförande såg med hjälp av ”sina vänner” till att hustrun valdes till partiets kandidat till riksdagen. Därmed trampade man också med spikskor på de många medlemmars vilja som kommit till uttryck i provvalet.

Så kom själva valrörelsen och dess organisation. Naturligtvis kunde inte jävsreglerna tillämpas i en så viktig fråga. Nu handlade det ju om att ge hustrun maximalt stöd ur partiets kassa. Alltså såg länsförbundets ordförande till att han också blev valledningens ordförande. I den positionen kunde han sedan se till att hustrun fick mer än dubbelt så mycket pengar till sin valrörelse som någon annan kandidat. Någon opartiskhet var inte på fråga. Under valrörelsen åkte han omkring med sin bil tapetserad med hennes porträtt likt en korvkiosk på hjul. Ändå förlorade hon personvalet till mannen från norr. Den spärregel om 8 % som gäller i riksdagsval förde henne ändå in i riksdagen.

I valet 2006 kan man möjligen tycka att partiets medlemmar borde ha tagit någon lärdom av tidigare val, men knappast så. Än en gång accepterade man att nepotismen fick styra valet. Länsförbundets ordförande darrade inte ett ögonblick på manschetten när det gällde att bevaka sitt revir som ordförande i valledningen, och därmed garant för att hustrun skulle bli återvald. Eftersom mannen från norr varit så framgångsrik behövdes han i valrörelsen, partiet hade ju sviktat i opinionen. Men allt eftersom valet närmade sig ökade nervositeten och en månad innan valet skickade länsförbundet ordförande ut ett Mail till partimedlemmarna, vilket var ett synnerligen grovt personangrepp på hustruns konkurrent. Allt i syfte att skrämma kommunföreningarna att ha någon som helst kontakt med mannen ifråga. Hustrun återvaldes med minsta möjliga marginal, det sista utjämningsmandatet.

Det sägs att man skall leva som man lär, och det är nog en klok tanke. Men det är också en tanke som kolliderar med egenintresset. I det skeendet har valberedningarna en särskild betydelse. Att de accepterar den typ av skeenden som de två senaste valrörelserna i länet är uttryck för är beklämmande.
Det skadar partiet och har inget med verklig demokrati att göra.

2007.12.18
Jarl Strömbäck

Att våga säga nej.

Kraftvärmeverket värker fram



Det är december 2007 och stadens potemkinkulisser vacklar. Örnsköldsviks rykte som framgångstad har sin baksida i ett allt större risktagande med medborgarnas pengar. Borgenskulden skjuter i höjden i takt med att de projekt man under ett antal år satsat på likt gökungar kräver allt mer kapital.

Botniabanan, kommunalrådet Elvy Söderströms ofullbordade ser ut att förbli ofullbordad ännu några år. Den utpressningstaktik som ryms i att Ådalsbanan inte togs med i full utsträckning från början, i hopp om att det skulle ordna sig med de pengarna under resans gång går inte hem hos regeringen. Man vill uppenbarligen där inte premiera den sortens agerande.

Under mandatperioden 2002-2006 var två stora investeringsbeslut uppe för beslut. Det ena var beslutet att bygga ett kraftvärmeverk och i det sammanhanget också köpa in sig i fabriken i Domsjö. Det andra var köpet av del av SEKAB, ett företaget som tidigare ägare tydligen inte längre var intresserad av att behålla.

Undertecknad reserverade mig mot besluten i fullmäktige, inte av ovilja att se kommunen växa. Men många år av arbete i konkurrensutsatt verksamhet har ingett mig respekt för det kunnande som den typen av verksamhet kräver. Den kompetensen har inte en kommunal förvaltning, inte heller det lilla energibolag som i det här fallet fått bilda front mellan kommunen och bolagen ifråga.

Nu börjar också facit droppa in. Kraftvärmeverket behöver ytterligare ca Sek 240 miljoner, kanske mer jämfört med det ursprungligen äskade. Och inom loppet av några månader har SEKAB lyft krav som för kommunens del innebär först 70 miljoner, sedan ytterligare kanske lika mycket för att överleva. Den förre ägaren visste vad man sålde.

Det ligger ingen glädje i att säga nej till investeringar, men kommunens och näringslivets ansvar för samhällsarbetet bör också respekteras. Kommunmedborgarnas pengar skall inte få användas som riskkapital alltmedan snålheten i förvaltningarna utgör en piska på i stort sett all annan verksamhet.
Att övriga partier i det sammanhanget var med på noterna är bara ett uttryck för den brist på verklig opposition som råder i vår kommun. Den bristen ser nu ut att bli mycket kostsam för medborgarna.
Det ligger inget nöje i att våga säga nej, men ibland är det nödvändigt. Jag önskar att fler oppositionspartier gjort det när besluten togs. Det är så dags att vakna upp nu.

2007.12.14

Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Luciamorgon

Zorngården i decembermörker.
Fladdrande ljus och framtidstro i unga händer.
Skönsång, stämning och tradition i skön förening.
Visst är det ett värdigt sätt att möta en ny dag.

2007.12.13
Jarl Strömbäck

Makt korrumperar?

Makt korrumperar heter det. Makt ger också inflytande och status åt dess bärare, och innebär i den meningen en lockelse för många. Kan makt och inflytande i samhället i stort också kombineras med rollen som VD i ett ledande företag vars uppgift är att just granska makten?

De frågorna ställer ledarskribenten i Örnsköldsviks allehanda i något andra ordval i sin spalt den 8.12 med anledning av att företagets VD, Anders Källström har vida samhällsintressen bland annat genom det politiskt styrda projektet världsklass 2015 och som ordförande i samhällets speciellt omhuldade kelgris hockeylaget MoDo hockey, ett lag som för närvarande har uppenbara problem både sportsligt och organisatoriskt.
I det läget ifrågasätts tidningens trovärdighet som oberoende granskare av delar av tidningens läsare vilket inte borde förvåna någon.

Ser man till antalet anställda i, eller omsättningen i MoDo-hockey får föreningen ett medieutrymme som vida överstiger dess betydelse i samhället. Därigenom ger också tidningen ett indirekt stöd till marknadsföringen av föreningens verksamhet som är utomordentligt betydelsefullt. Klubben har givits en guldsits i tidningen, något som gjort att den vanlige kommunmedborgaren uppfattar signalen tydligt, MoDo-hockey och tidningen har samma ledning, alltså går de i samma ledband.

Nu har tidningens ledarskribent Lasse Nordström av allt att döma läst av läsarreaktioner på avslöjanden i klubben vilka är mindre smickrande och gör sitt bästa för att övertyga läsarna om det redaktionella oberoendet. Avsikten är god men den kommer inte att bli trovärdig. Trovärdigheten sitter inte i vad folk säger, utan i hur de handlar.

Så länge företagets VD värderar makten i mångfalden av uppdrag, mer än oberoendet i att vara just VD för tidningen och nöjd med det kommer den redaktionella trovärdigheten med rätta att ifrågasättas.
Heder åt Lasse Nordström och hans inlägg men det räcker inte, tidningen är långt mer än dess ledarskribent och det vet läsarna. För tidningens trovärdighets skull borde Källström fundera över vilket han anser vara intressantast för egen del, att tjäna den granskande makten eller att vara en del av makten.
Ibland måste man faktiskt välja vilka herrar och syften man vill tjäna.

10.12.2007
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Mönstret går igen?

”Det föreligger inget militärt hot mot Sverige” konstaterar försvarsberedningen i sin nyss avgivna rapport.
Den 2.12 hölls val i Ryssland. Val som i sin brist på demokratisk mångfald och frihet fick svidande kritik av oberoende och inhemska kritiker. Personkulten runt Putin är idag väl så stark som den på 1930-talet var för en annan potentat med 2-stavigt namn, nämligen Hitler. Tillåt mig att ge några ytterligare likheter.

Hitler avvände sig av SA (Schutsabteilungen) som medel för att jaga meningsmotståndare inom vänstern för 70 år sedan, Putin har sina Omon-trupper som pryglar och fängslar opponenter i dagens Ryssland. Hitler utvecklade Gestapo medan Putin har FSB som sitt hemliga och effektiva organ för att manipulera makt och människor och om nödvändigt likvidera meningsmotståndare om så behövs. Alex Litvinenko i London och Anna Politkovskaja får nog skrivas upp på det kontot.

Hitlers Anschluss-politik motsvaras i Putins värld av det brutala agerandet i Kaukasus inklusive Georgien och försöken att kontrollera Ukraina. Och i behovet av att kontrollera människorna i Ryssland har media förvandlats till propagandaorgan väl i klass med det i Göbbels Tyskland, bara mer sofistikerat. Rättsapparaten har satts ur spel genom att oberoende jurister och domare effektivt utmanövrerats ur rättsapparaten.
Och Hitlertidens ungdomsrörelse, Hitlerjugend har fått sin nutida blåkopia i Putin-jugend, eller Nasji som dess officiella namn är. Där renodlas personkulten och hjärntvättas unga människor allt i syfte att förvandla dem till lydiga redskap i partiets tjänst.

Mönstret går igen heter det, och den som inte lär av historien, är dömd att upprepa den. Årets försvarsberedning i Sverige får väl i aningslöshet jämföras med den socialdemokratiske statsministerns lögn när han för snart 70 år sedan hävdade att ”Vår beredskap är god”. Alltmedan våra broderfolk i Finland och Norge tolkar utvecklingen i Ryssland på ett väsentligt mer realistiskt sätt, inbäddas svenskarna i troskyldighetens dimmor av en politiskt önsketänkande riksdag och regering.


7.12.2007
Jarl Strömbäck

Möten på webben

debattsal


Fullmäktiges möten har genom åren fått allt mindre offentlig bevakning. Medias intresse liksom allmänhetens att på plats följa arbetet i fullmäktige är inte överdrivet stort. Samtidigt vet vi att det politiska intresset i realiteten hör till det som av medborgarna har allra högst prioritet. I vart fall tyder intresset för politikers avslöjade ofelbarhet på det.

För att ge medborgare i allmänhet direkt tillgång till debatten i viktiga möten, blir det allt vanligare att både landsting och kommuner tv-sänder fullmäktiges möten över webben vilket innebär att de som har dator med Internet kan följa mötena från hemmet.

Ett antal av landets landsting har redan startat sådan verksamhet och jag menar att också vi i vårt landsting borde undersöka möjligheterna att via webben ge medborgarna möjlighet att följa fullmäktigemöten och andra möten av stor betydelse.
En stor fördel med egen sändning direkt till medborgarna är, att det som sägs inte filtreras, sammanfattas och redigeras av annan innan det publiceras.
Gävleborgs landsting liksom Östersunds kommun är exempel från vårt närområde där Webb-tv sändningar görs och uppfattas som en positiv kanal för att nå medborgarna med direkt information.

2007.12.03
Jarl Strömbäck

Statskapitalismen breder ut sig

Putins politiske fånge Chodorkovskij


Under drygt 10 år av affärsansvar för de gamla öststaterna reste jag återkommande i länderna ifråga. Det var riktigt intressant att följa utvecklingen genom glasnost och perestroika. Att se den glädje och förväntan som kommunismens fall förde med sig. Nu skulle alla få nya möjligheter och kunna resa ut i världen. Få besöka platser som tidigare varit omöjliga att nå för den vanlige medborgaren.

Och mycket förändrades, byggkranarna kom igång med hjälp av västligt kapital. Många med affärsnäsa blev också mycket rika, men många lämnades också efter och blev allt fattigare med valutornas devalvering. De ekonomiska skyddsnät vi ser som självklara klarade inte det nya Ryssland av att införa.

Så kom då den ”räddande ängeln” i form av den förre KGB-överstelöjtnanten Putin? Skickligt och med hela det gamla komplexet av säkerhetsfolk i ryggen avväpnade han den ekonomiska klass som börjat växa sig stark. Den mest namnkunnige och politiskt ”farlige”, liberalen och oljemiljardären Chodorkovskij kastades i fängelse, allt i syfte att skrämma den ekonomiska oppositionen. Sedan var det medias tur, gradvis har Putin lagt under sig huvuddelen av press och etermedia. Nu kan han med sina medarbetare reglera vad som får sägas, när och hur det görs.

Sedan var det dags att avskaffa det regionala självstyre som den nya konstitutionen förutsätter. Det gjordes med ett pennstreck. Nu tillsätts inte regionala guvernörer i regionala val längre, de utses av Putin.

Väl medveten om kraften i det kapitalistiska systemet är en återgång till kommunismen inte alternativet. Exemplet kommer istället från Kina. Där demonstreras enpartisystemet och statskapitalismen i full skala. Brutaliteten i den utvecklingen skapar många offer, men medias rapportering handlar sällan om den sidan av det ”kinesiska undret”.

Så kommer utvecklingen att bli också i Ryssland. Söndag den 2.12 är det val till landets riksdag, duman. Där kommer oppositionen att utplånas, åtminstone för tillfället. Pendeln har svängt bort från det öppna samhälle som vi bekänner oss till i väst. Frågan värd att ställa är, kommer Putins brutala världsbild att överleva, och i så fall hur länge?
Visst behövs stabilitet i världen men i än högre grad den öppna dialogen kopplad till fred, frihet och framsteg.

2007.11.30
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com



Pl

Om ormhjärnor och makt

Att våga se skeenden och sammanhang är inte alltid så lätt. Omvärldens svårigheter görs inte sällan till motiv för att rättfärdiga egna handlingar vilka i grunden strider mot den egna uppfattningen. ”Ändamålet helgar medlen” är det talespråk som blivit symbol för det handlingsmönstret.

Efter det andra världskriget har många undersökningar gjorts och böcker skrivits om hur det var möjligt att vanliga tyska män förvandlades till dödspatruller vilka i Polen och andra länder samlade ihop och avrättade mängder med människor. Av de undersökningarna framgår ganska tydligt att grupptryck och underkastelse blev en viktigare faktor än att våga stå upp för den människosyn man i själva verket var bärare av.
I de flesta fall hade de som inte klarade av dödandet valmöjlighet att lämna förbanden för annan tjänstgöring.

I stort som i smått återfinns det handlandet också i vår svenska vardag. Solidaritet, omsorg om varandra liksom god etik och moral är hedervärda begrepp i retorikens finrum. När sedan dörrarna stängs och ormhjärnorna börjar arbeta, då handlar det om maktdemonstrationer, egennytta och inflytande. I den stunden prövas den som har modet och styrkan att räta på ryggen och gå sin egen väg.

Under några år i politikens värld har jag sett det spelet upprepas gång efter gång. Frågan jag ibland ställer mig är, vilket är det mest motbjudande? Är det att se goda människor kröka rygg i underkastelse och göra sig till ormhjärnornas redskap. Eller är det att se ofta djupt misslyckade politiker kompensera sina dåliga valresultat med ett aldrig sinande behov av manipulerad makt.

2007.11.29
Jarl Strömbäck

Riksdag med skygglappar

I tidskriften från Riksdag & Departement nr 33 kan vi ta del av ännu ett initiativ från riksdagen. Nu skall filter i riksdagens servrar utesluta att dess valda delegater konfronteras med pornografiska, rasistiska eller våldpornografiska inslag i sina datorer.

Gott, så kanske man kan tycka. Genom att krympa den verklighet som omger dem störs inte riksdagsledamöternas nattsömn av obehagliga verkligheter.
Samtidigt anses vanliga medborgare och deras barn, i varje situation själva avgöra vilken påverkan man skall utsättas för.

Tillåt undertecknad att i liberal anda föreslå att samtliga riksdagsledamöter i grupp måste se på just barnpornografiska, rasistiska och våldspornografiska inslag minst 30 minuter i veckan tills att man finner en form för förhållande till de företeelserna som kan göras gällande för alla, inte bara tjäna som skygglappar åt vårt lands lagstiftare.

2007.11.26

Jarl Strömbäck

Tal till 90-åring!

Centervänner när Er avdelning firar 90 år, tillåt då en 40-åring att framföra sina varmaste gratulationer. Så kan man väl säga, faktum är ju att Ert barn, Studieförbundet Vuxenskolan i år också firat jubileum, nämligen sin 40-årsdag.

Vid ett sådant här tillfälle borde jag kanske räkna upp de förgrundsmän ni haft genom åren, men jag nöjer mig med att räkna upp en som haft viss betydelse också i mitt liv. Hösten för 31 år sedan, 1976 skulle jag rycka in för att i några veckor som reservofficer i Flottan köra dess stolta fartyg Älvsnabben. Då bodde vi i Halland, ett starkt centerlän för övrigt, men mina tankar gick till bonden från Norrland som utmanade makten. På eftermiddagen, efter att jag röstat flög jag upp till Stockholm. Upplevelsen under valvakan på Berga slott på kvällen 1976 över öl och böckling tillsammans med likasinnade blev mitt livs hittills största valvaka. Resultatet känner ju ni som är tillräckligt gamla och har egna minnen från den kvällen. Sverige fick regeringsskifte efter 40 år av socialdemokratiskt styre.

Jag hade röstat på Torbjörn Fälldin och gjorde så under den tiden han fanns med, sedan blev det Bengt Westerberg.
I gemensamhetstanken för 40 år sedan förenades Centern och Folkpartiet under Vuxenskolans signum. Det äktenskapet tackar vi för i Vuxenskolan, vårt mål är att snart bli landets största studieförbund och vi är snart där.
För egen del tillhör jag dem som gärna hade sett en sammansmältning av de två partierna, och kanske blir det så en dag. Nu framhäver ju till och med storstadspressen att centern är mer liberalt än liberalerna, ur led är tiden skulle man skämtsamt kunna säga.

Tillåt mig med de orden framföra ett tack för det samarbete Vuxenskolan får ha med Er i Centern på olika områden, det får gärna bli än mer omfattande.
Från Vuxenskolans sida vill vi gärna ge Er en gåva vilken kan bli till en upplevelse att minnas. Kan jag få överlämna som ett tecken på vår uppskattning en upplevelsecheck vilken ni kan utnyttja när ni har någon av Era sammandragningar, och samtidigt önska Er många fina år framöver.

2007.11.24
Jarl Strömbäck
Ordförande SV-region Västernorrland

Från demokratins bakgård

Jag kommer fortsättningsvis av och till låna ut min blogg till röster vilka jag tycker har viktiga tankar att förmedla. Här kommer ett första sådant taget ur Anna Politkovskajas bok Rysk Dagbok.
Anna sköts som bekant till döds för två år sedan, därmed tystades en för den ryska demokratin mycket viktig röst.

Citat

Det finns ingen demokrati i Ryssland idag, eftersom demokrati utan opposition är en omöjlighet. Det är karaktäristiskt för den nuvarande regimen att den inte utan omsvep slår ned oppositionen med samma brutala medel som under den totalitära eran. Då krossade systemet helt enkelt de demokratiska institutionerna. Idag anpassar man olika medborgerliga och offentliga institutioner efter sina syften.

Om någon försöker göra motstånd, blir han helt enkelt utbytt. Nittionio procent av alla problem blir lösta med hjälp av den sortens anpassnings- och ersättningsteknik. Om vi inte gillar journalistförbundet (i ryssland) då bildar vi mediaförbundet. Om vi inte gillar NTV och dess ägare(TV-kanal), ja, då hittar vi på ett nytt NTV med en annan ägare. ..

…Om de (Putins gäng) skulle börja ägna er tidning ett ovälkommet intresse, då vet jag utmärkt väl vad som skulle hända. De skulle börja köpa Er personal och ställa till med en intern revolt. Det skulle inte ske snabbt, utan efter hand med hjälp av pengar och andra metoder. Genom att dra åt tumskruvarna, genom att lätta upp – och slutligen skulle allt gå i bitar. Det var så man gjorde med NTV (rysk tv-kanal). Så tar man kål på den offentliga politiken.

Slut på citat

2007.11.22
Jarl Strömbäck

Närsynthetens pris

Norrland omfattar 60% av landets yta.




I dagarna har tidskriften Fokus rankat Sveriges 100 tyngsta makthavare. Visst vore det rimligt att Norrland med tyngden av sin yta, sitt starka näringsliv och sin globala närvaro borde finnas väl representerat där. Malmen, skogarna och energin från regionen är ju en förutsättning för landets välstånd.

Men letar man efter norrlänningar i den sammanställningen får man i stort sett leta förgäves. Det vill säga om kriteriet är att vederbörande skall ha sin hemvist i norr. Den norrländska splittringen, oförmågan att samlas om en politik för att stödja landsändans utveckling har genom åren varit monumental. Priset har fått betalas på många sätt, dels genom en närmast kolonial utsugning av landsändans resurser vare sig det gäller naturresurser eller ungdomar. Men dels också genom den stämpling av att vara bidragsberoende som årtionden av storstadspolitik har manifesterat. Och de norrländska rika och blomstrande näringslivet fjärrstyrs från storstan.

Och mönstret går igen. När nu frågan om skapandet av en slagkraftig norrländsk region blivit möjlig inför valet 2010, då sprider revirpinkandet ut sig igen. Naturligtvis inte som bärande argument, men i grunden handlar det om rädsla för att mista makt och inflytande lokalt genom en starkare regional aktör på banan.
I Storstan måste man både skratta och klappa händerna när man ser rivaliteten blossa upp igen. Makten över korvkiosken sätts högre än makten över de stora politiska frågorna. Närsyntheten har sitt höga pris.

2007.11.19
Jarl Strömbäck

Storm i ett vattenglas.

Gösta Brynolf ondgör sig i ST den 13.11över tanken på ett regionsamarbete med länen i norr i linje med landstingsfullmäktiges uppfattning. Som bakgrund för sin argumentation använder han svepande antydningar om att Medelpads invånare skulle vara förfördelade genom bristande resurser till Sundsvalls sjukhus.

Visst kan man ha synpunkter på hur mycket pengar som skall stå till vårdens förfogande, men av de resurser som tilldelas sjukhusen, får Sundsvalls Sjukhus långt mer än Örnsköldsviks och Sollefteå Sjukhus tillsammans. Antalet vårdtillfällen vid Sundsvalls sjukhus beräknas i år bli 23700, vilket skall jämföras med 14740 för Örnsköldsvik/Sollefteå tillsammans. Med andra ord, det är långt fler från den norra länsdelen som får resa till Sundsvall för vård än tvärtom.
Var ligger gränsen för Gösta Brydolfs aptit, är det kanske vid en fortsatt slakt liknande den i Härnösand på den övriga sjukvården i norr?

För egen del och utan att vara ångermanlänning räknar jag mig som en vän av Sundsvall. Jag har nära anhöriga i Er stad och är säkert långt oftare i Sundsvall än de flesta Sundsvallsbor är i Örnsköldsvik. Ur den synpunkten sett förvånas jag över tonläget i debatten ibland.
Med sin starka ställning i industri, handel och kultur borde Sundsvall vibrera av självförtroende. Istället känns det som om det mellansvenska gnällbältet funnit en filial i Er stad.
Nog vore det väl mer konstruktivt då att se möjligheterna i samarbete på olika nivåer, än att koncentrera sig på hinder och svårigheter.

13.11.2007
Jarl Strömbäck
Landstingsledamot
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Vintersnö och joggingtankar

Vinterns första snö ligger som ett par centimeter mjukt täcke över marken när jag joggar min morgon runda, ca 6 kilometer denna söndagsmorgon. Klockan är 0630 och mörkret bryts av det ljus från gatlyktor och hus som återspeglas i nya snökristaller. Det är underbart skönt och en morgonrutin jag rekommenderar alla att få uppleva.

Tillbaka och efter en kopp kaffe är det dags att granska medias rapportering på olika områden. Jokela-massakern får naturligt nog stort utrymme i analyser och kommentarer. Att miljörörelsen fått sin extremism är inget att glädjas över. Det ”naturliga urvalet”, den starkes rätt att bestämma över de svaga känner vi igen från nazismens ideologiska avgrunder. Jokel-mördaren och hans vänner på nätet har tydligen odlat de synsätten, och försvarar dem också idag.

Och beträffande svartjobben finns det anledning att fundera över skuldbördans fördelning på ett djupare plan än som sker idag. I demagogernas värld är det omoraliskt och osolidariskt att betala svart för att få kranen lagad och staketet målat – men man ser inte den som lagar och målar som en omoralisk brottsling. Ibland kan man till och med ta dem i försvar. Den mest sliskiga varianten brukar då gå ut på att den hemska och giriga överklassen (som tjänar mer än 25000 kronor i månaden) tvingar de stackars människorna att mot deras vilja arbeta svart.

Ändå är det inte osannolikt att svartjobbaren kostar statskassan mer än svartköparen. Den som köper klippning av gräsmatta och passning av barn svart, betalar nog som regel med pengar som beskattats flera gånger om: inkomstskatt, avgifter, fastighetsskatt, etc. Men svartjobbarens pengar i handen är inte någon gång i närheten av skattesystemet.

Kort sagt: den som betalar svart betalar ofta med skattade pengar, men den som jobbar svart smiter till 100 procent från skatt. Demagogernas moraliserande vrede borde därför i första hand rikta sig mot den armé av svartjobbare som sannolikt vare sig är överklass eller ”höger”.


2007.11.10
Jarl Strömbäck

Våldets rötter

Jokela gymnasieskola där 8 personer plus mördaren pistoldödades.


För ett par år sedan besökte jag en amerikansk släktgren i norra Kalifornien. I det sammanhanget mötte jag, och åt lunch i hemmet hos en av de verkliga veteranerna från andra världskriget i stilla havet. Det var en fascinerande upplevelse att se och uppleva den patriotism som präglade 85-åringens tankar och tal. Vardagsrummet var ett museum av bilder och medaljer från de slag han varit med och utkämpat, och minnena av strider och stupade kamrater var mycket närvarande.

Historia är ett viktigt ämne hanterat på rätt sätt. För egen del förvånas jag över de förhållanden som fått ung som gammal att gå i krig och offra sina liv för idiotiska ledare och ideèr. Ett inslag i det avseendet är slaget om den lilla ön Iwo Jima söder om Japan, ett slag som för krigsutgången var utan värde, men som kom att kosta 10-tusentals amerikaner och japaner livet.

När Clint Eastwood gjort parallellfilmerna ”Flags of our Fathers” och ”Letters of Iwo Jima”, vilka beskriver skeendena från varsin sida, så är det ett viktigt tidsdokument han skapat. Där är inte hjältemodet det väsentliga även om det finns närvarande, snarare då att visa på den förljugna propaganda som förvandlar unga människor till kanonmat.

Motsatsen kan man se om man går till Tv4 Fakta och deras konstruktioner av stora militära slag. Där speglas vinnaren (ofta amerikaner) i efterkonstruerade stridssekvenser och hjälteglorian lyfts över den som dödar flest fiender.

Reklamens makt ifrågasätter ingen. Däremot betalar industri och handel ofantliga summor för att få synas i media på olika sätt. Påverkan är mottot man tror på, och är villig att betala stora summor för. Är det då så konstigt att den påverkan i andra sammanhang och i all sin absurditet tar sig groteska uttryck.

Pekka-Erik Auvinen var tills den 7 november -07 en till synes helt vanlig 18-årig gymnasist. Några timmar senare var han en massmördare efter dödsskjutningarna på Jokela skola utanför Helsingfors. De signaler som strömmar genom det moderna samhället rymmer också ett mentalt gift som ivrigt slukas av individer med rätt mottaglighet. Självmordsbombare, civilisationsförakt och i värsta fall dödsskjutningar blir en del av den skörden.
Har samhället i stort en värdegrund idag, och borde den också få styra vad som får visas och torgföras? Kanske borde det diskuteras mer också av vår tids liberaler? Är det liberalt att i yttrande och tryckfrihetens namn värna om våldets rötter om det innebär att många människor blir dess offer?

2007.11.09
Jarl Strömbäck

En räfsa för Anna

Min vän den store bildkonstnären Anders Åberg på Mannaminne i Nordingrå har i dagarna invigt ett nytt konstverk på sin anläggning. Som vanligt ligger det ett stort mått av klokhet och även en god bit humor i verket. Det föreställer nämligen ett antal räfsor av gammalt fint bondesnitt, vilka är sammanlänkade och namnsatta.

Symboliken ligger i räfsans syfte, nämligen att rensa undan skräp och göra rent och nytt. Och de enskilda räfsorna har fått namn som Nelson Mandela, Desmond Tutu och Aung San Suu Kyi. Valet av namn speglar Anders starka engagemang för politisk frihet och oberoende och delas till alla delar också av undertecknad.

Mot den bakgrunden hade det varit hedrande om också Anna Povlitkovskaya fått en namngiven räfsa som en postum påminnelse om den kamp för demokratin i Ryssland som kostade henne livet för drygt ett år sedan.

Hon valde den lilla människans kamp för sin övertygelse i Putins land, ett land där journalister avrättas med ledningens goda minne. Naturligtvis har ingen ansvarig tagits fram, syftet är ju att skrämma till underkastelse.

Läs gärna Annas böcker med titlarna Tetjenien, Putins Ryssland och Annas dagbok. De ger en god inblick i våldskulturens sätt att arbeta.

2007.11.06
Jarl Strömbäck

Höstmarknad och rubriker!

Året runt, och inte minst på hösten hålls marknader runt om i städer och byar. Bondens marknad, hantverksmässa, loppmarknad är bara några namn som i någon mån speglar både innehåll och kunder. Samtidigt är marknaderna mötesplatser där man fritt kan ströva kring och ibland träffa vänner och bekanta. Den marknad jag besökte i lördags är inget undantag. Där fanns utställare som knogat på med sina hantverk eller bara sålde vidare sina produkter, och naturligtvis ville ha en slant över när helgen var över.

Med erfarenhet av föreningslivets ekonomiska villkor från styrelsearbete och frivillighet, finns det skäl att stilla undra, hur mycket av det som omsätts i det som ofta kallas den sociala ekonomin som passerar skattmasens granskande ögon? En del är det nog, men väldigt mycket handlar om att vissa former av skattebortfall är acceptabelt i var mans mening, medan andra inte är det.

Nu jagas politiker som aldrig förr för sina ”brott” att anställa någon svart. Men varför ifrågasätts inte de som ställer som krav för att utföra en tjänst att den skall betalas ut kontant och utan kvitto? Om vi nu har en rutten skattemoral, borde den inte få ett större utrymme i debatten som fenomen och mindre användas för att avrätta folk med intresse för det samhällsarbete som kallas politik?

Sverige påstås ibland vara världens föreningstätaste land, och kanske är det så. De flesta är medlemmar i någon eller några föreningar under åtminstone delar av livet. De flesta av de föreningarna skulle inte överleva utan ett visst mått av svängrum när det gäller att säkra sin ekonomiska överlevnad.

Gränsen mellan tjänst och gentjänst, liksom mellan skattepliktigt och inte skattepliktigt borde kanske föras på ett annat sätt än genom att återkommande lyfta upp utvalda samhällsarbetare på offeraltaret.

5.11.2007
Jarl Strömbäck

Bloggkartan

Jag har placerat min blogg i Örnsköldsvik på bloggkartan.se.

I skuggan av Schenström

Politiker skall vara som folk är mest? Politiker vet inte hur vanligt folk har det? De är bara ett par av de generaliserande påståenden som är vanligt förekommande i journalistikens utfrågningar av just ”vanligt folk”. Och hur är då vanligt folk kan man undra? Och hur är människors förhållande till ”moralen”?

Återkommande undersökningar visar att de människor som kan köpa en tjänst svart och billigare, också i allmänhet gör det. Skattemoralen styrs i stort av plånboken, oavsett dess tjocklek. Ett exempel på det är den personaldirektör i ett norrländskt landsting som under ett par års tid glatt och villigt tog ut full lön trots att han mycket väl visste att lönen borde ha avräknats mot pensionen från tidigare anställning. Förre statsministern Göran Perssons konsultarvoden och avräkningen av hans pension mot dem är ytterligare exempel på offentligt demonstrerad girighet. Bristen på hantverkare och ett konfiskatoriskt skattesystem, har också drivit fram en svart marknad på olika tjänstesektorer som villigt utnyttjas av hög som låg.

Mot den bakgrunden borde Reinfeldts svårigheter att finna obefläckade medarbetare ses liksom Schenströms i och för sig korkade krogsväng. Hon förtjänade en reprimand och knäpp på näsan, men knappast den avrättningsprocess som media nu driver till fulländning. Och tillbaka till utgångspunkten, om politiker skall vara som vanligt folk, låt dem då ta ett glas, och acceptera att de i livsbagaget finns en och annan svart hantverkare.

Tillgången till moralens och etikens vita riddare är ytterst begränsad, och i vart fall hör dom knappast hemma bland vanligt folk.

2007.11.02
Jarl Strömbäck

Ett varmt grattis

Så här i allhelgonatider kan det vara skönt att för en stund lämna de politiska perspektiven. Låt mig istället gratulera Berivan Muhammed och Jesper Strömbäck till deras första gemensamma hem. Två mycket fina och ambitiösa unga människor, med ett stort hjärta också för andra. Tillika liberaler med stort L i ord och tanke.

Visst är ni värda att få uppleva alla de förväntningar som följer med det första egna huset. Det är en stor investering, den i särklass största i Ert liv så här långt. Nu skall ni glädjas och våndas över möblering, gardiner och allt annat praktiskt en tid. Och bastun väntar på att bli utprovad. Men mest av allt dominerar ändå glädjen, ni har ju sökt Ert drömhus i ett år och slutligen funnit det.
Livet är fullt av möjligheter, för den som fångar dem.

2007.11.01
Jarl Strömbäck

Elvy ofullbordade.

Elvy Söderström ondgör sig i ÖA (25.10 o 31.10) över att tillräckliga medel inte tillförs bygget av Botniabanan och dess anslutning söderut. Enligt henne har tydligen inte en ny regering rätten att göra egna prioriteringar över resursfördelningen i samhället.

Då bör läsarna också ges en del ytterligare information, exempelvis att den kostnad man ursprungligen räknade med för Botniabanan, drygt 8 miljarder nu skrivits upp till mer än 15 miljarder. Och det är bra mycket mer än de 19% som Elvy antyder.

Till det kommer att när Botniabanan beslutades fanns inte anslutningarna söderut med i finansiering och beslutsunderlag trots att man väl kände till den problematiken. Man valde istället att försätta kommande generationer av beslutsfattare i en gisslansituation, och det är den som Elvy nu både fräckt och smaklöst utnyttjar.

Politiker vill ju gärna lämna bestående avtryck efter sig, och visst kan det bli så att vi står med Sveriges modernaste järnväg fast förankrad på bangården i ett antal år. I så fall och med ett mått av ömhet och ett stänk av Göteborgshumor föreslår jag härmed att Botniabanan döps om till Elvys ofullbordade.

2007.10.31
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
0706727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Krokodiltårar och 4-tumsrör!

I norr mellan Nyland och Umeå pågår bygget av landets modernaste järnväg, Botniabanan. Den skall klara både höga hastigheter för persontågen, och de tunga industritågens hjultryck. Kostnaden skulle bli 8 miljarder och bana skulle stå klar år 2006, nu beräknas kostnaden till minst det dubbla och datum för igångkörning var till helt nyligen är 2010.

Men logiken säger att bygger man ett 4 tums rör så kan man inte få upp flödena om de är anslutna till 1-tums rör i båda ändar. Och så har skett i fallet Botniabanan. När beslutet togs av Socialdemokratins AU för 10-talet år sedan, blundade man medvetet för att anslutningarna ner mot Stockholm inte gavs motsvarande utrymme i beslutet, alltså ser vi nu en situation där landets modernaste järnväg kommer att stå still eller gå på sparlåga i ett antal år alltmedan utbyggnaden av de anslutande spåren pågår.

Om man lyssnat mer till vett och sans, och mindre till ett prestigehungrigt kommunalråd i Örnsköldsvik, så hade utbyggnaden startat söder om Sundsvall och flaskhalsarna byggts bort på vägen norrut. Då hade banan fått ett naturligt flöde.
Nu blir istället Botniabanan ett paradexempel på den politiska inkompetens som kostar oss skattebetalare miljarder årligen.
Och kommunalrådet Elvy Söderström får gråta sina krokodiltårar alldeles i onödan.

2007.10.29
Jarl Strömbäck

Liberalismens på frammarsch.

När de här raderna skrivs pågår moderaterna partikongress. Det blir det första stora provet internt sedan Fredrik Reinfeldt valdes till partiledare. Och mycket har hänt sedan dess. I kraften av sin föregångares misslyckanden var utrymmet för nya tankar stort, och framgången i valet 2006 likaså. Men framgång föder också kraft hos dem som vill vrida partiet tillbaka till traditionellt konservativa värderingar. Just därför var avstampet för partikongressen så viktigt, och av allt att döma lyckades Fredrik stämma i bäcken.
Den största ideologiska tvistefrågan var troligen synen på arbetsrätten. Där har nyordningens förespråkare vunnit, och därmed kan också partiet fortsätta att bära sin nya slogan ”det nya arbetarpartiet”.

Och plötsligt framstår centern som det mest företagarvänliga partiet i sin syn på behovet av en förändrad och uppluckrad arbetsrätt. Maud Olofsson får stå i skottgluggen för fackens ilska. Inget ont i det, rimligen måste också snart 40 år gamla lagar kunna ifrågasättas och diskuteras. Det förhållningssättet är också liberalism i grunden. Och de miljarder som centern fick för sina tidningar skall nu delvis användas till uppbyggnaden av en liberal tankesmedja. Liberal märk väl, nu gäller inte bondeförbundet som varumärke längre.

Vad händer då i det parti, Folkpartiet som traditionellt ansett sig äga den liberala iden? Valet av ny partiledare för några veckor sedan har knappast burit den frukt man hoppats på. Opinionsmätningarnas ca 6 % är snarare en tillbakagång än ett lyft. Jan Björklund med sitt varumärke som kravställaren i den politiska paletten skrämmer nog många, så nu gäller att lansera nya synsätt. Att bry sig skall bli en nygammal slogan i kampanjmaterialen. Och det är bra men räcker det? Framgång kommenderas inte gärna fram från Stockholm, den bärs av trovärdigheten hos de många som verkar på lokal nivå. Med det perspektivet är det förbryllande att politisk impotens tycks vara en merit vid valen av företrädare på många håll.

Liberalismen som ide mår prima av så många villiga friare, och kanske kommer vi i en inte alltför avlägsen framtid att få se partierna smälta samman under en hatt. Inte mig emot, det är idéernas bärkraft som räknas, inte organisationens namn.

26.10.2007
Jarl Strömbäck

Landstingsinfo okt.2007

Den gångna veckan 23-25 oktober var det dags för fullmäktige i landstinget Västernorrland. Tema för dagarnas möte var delårsrapporten för årets första 8 månader samt Folkhälsobokslutet 2006. Som framgått i lokalpressen är återigen landstingets ekonomi ett bekymmer. Verksamheten beräknas gå med ett underskott om ca 140 miljoner i år på en budget av drygt 6000 miljoner, men det pareras genom extraordinära inkomster.


Det är tyvärr så, vilket också framgick av de ekonomiska dragningar vi fick att de intäktsökningar som följer av ökad skattekraft, inte kompenserar för kostnadsökningarna och därigenom uppstår en situation där varje skatteökning i princip äts upp inom loppet av något år om man inte inför strukturella förändringar. Det förhållandet pekade jag på i en motion för snart 4 år sedan, men fortfarande är det ett lappande och lagande som är ordningen för dagen. Det sättet att arbeta inger inte förtroende hos någon, varken anställda eller allmänhet.
På tjänstemannasidan tycks man vara väl medveten om behovet av en vidare översyn av strukturen i landstinget, men den S/V –märkta majoriteten ryggar uppenbarligen för de åtgärder som krävs och de debatter det skulle föra med sig.

På folkhälsoområdet presenterades en stor mängd statistik. I de flesta avseenden är Västernorrland ett tämligen normalt län. Det innebär inte att allt är bra, ökade tonårsaborter och klamydiaproblem bekymrar. Den psykiska ohälsan innebär att ungdomspsyk nu tillförs extra resurser vilket är bra. Droganvändningen är alltför stor och så har det väl varit i alla ungdomsgenerationer. Självmordsfrekvensen är, även om den ligger i rikssnittet alltför hög.

Under mötet behandlades en motion av undertecknad som avser ett effektivare utnyttjande av våra operationslokaler i länet. I det sammanhanget kan vi i Övik glädjas åt att vi i jämförelse med övriga sjukhus i länet har en mycket bra opererande verksamhet, något jag tycker borde leda till att vi får ett ökat länsansvar för den verksamheten. Dessvärre går det inte att få majoriteten med på några bindande löften, brödtexten i svaret var överlag positiv, men att-satserna besvarades inte.

Som framgått av lokala media hade jag en interpellation om förlusterna på hockeybussarna förra säsongen. Enligt inside info så var förlusterna ca 800 000 kronor. För första gången under mina år i landstinget valde presidiet att inte tillåta att en interpellation behandlades, men då hade den redan delats ut till ledamöterna. Uppenbarligen var man rädd för en debatt man inte kunde kontrollera, och det med rätta. Varför skall just hockeybussar subventioneras, varför inte bussarna med barnfamiljer till Paradisbadet eller bussar till kulturarrangemang ute i bygderna för att bara nämna några.

Om någon av Er är intresserade av att ta del av mitt anförande, av motionens eller interpellationens text så meddela mig så skickar jag över dem. Det var lite lokal info från Västernorrlänsk horisont.


2007.10.25
Jarl Strömbäck
http://liberalavindar.blogspot.com

Ökad tillsyn för bättre rättsäkerhet.

Jag har alltid undrat vad jag gjorde för fel?





Behövs tillsyn av behandlingshem, familjehem och fosterhem? Svaret är givetvis ja, och lagverket föreskriver också att tillsyn skall ske. Däremot är tillämpningen usel minst sagt. Det konstaterar den utredning, tillsynsutredningen som haft till uppgift att se över regelverket. Man har funnit att det kan dröja flera år mellan varje inspektion av ansvarig myndighet. (DN-debatt 19.10.2007)
Verksamheten på området omsätter miljardbelopp varje år och dygnskostnaden på ett hem är normalt ett antal 1000-kronor. De ekonomiska drivkrafterna är med andra ord mycket starka och måste balanseras av kvalitetskrav och en bra uppföljning av dem.

Ur den verkligheten borde det vara en självklarhet att de som ”behandlas” också får lämna utvärderingar till ansvarig myndighet efter sin behandling, och att de resultaten läggs till grund för både inspektioner och fortsatta uppdrag. Vidare måste inspektioner kunna göras oanmälda, det är då man möter den vardag som placerade barn har i det dagliga och utan tillrättalagda inslag. Utredningens förslag att ge de utsatta barnen tillgång till barnskyddsombud känns självklar mot bakgrund av den utsatthet de befinner sig i.

I den verksamhet som bland andra Riksförbundet för Familjers Rättigheter (RFFR) bedriver möter man återkommande de konflikter som uppstår ur den förtvivlan som ett omhändertagande oftast innebär. I en debattartikel under Brännpunkt (SvD 12.5.2007) tar också 23 advokater med stor erfarenhet av LVU-ärenden upp frågan om bristen på rättsäkerhet i hanteringen av dessa. Tolkningsföreträdet i de inledande skedena av tvisterna ligger helt hos myndigheten, i allmänhet en socialförvaltning i kommunen. Först i ett senare skede kan advokat få assistera familjen.

Att nu tillsynsutredningen insett bristerna i rättsäkerhet i de här ärendena är bra. Fler än 10.000 barn beräknas vara placerade i olika slags hem varav många är LVU-fall. Sverige har upprepade gånger blivit fällt i Europadomstolen för sin hantering av LVU-fall. Omhändertagande utan saklig grund innebär ett trauma, inte bara för de direkt drabbade barnen utan också för deras familjer och i förlängningen för Sverige som rättstat.

2007.10.21
Jarl Strömbäck

I öppenhetens land?

Häromdagen kunde vi ta del av förslaget att lagstifta om 70 års hemligstämpling av Tsunamibanden. 70 års hemlighållande av något som är följderna av en helt civil olycka?

I riksdagen föreslås att myndigheterna få dubba (lyssna av) våra kontakter via telefon, e-mail och på andra sätt.

Estoniakatastrofen anses av det offentliga systemet vara en helt civil olycka. Ännu idag har ingen heller gjorts ansvarig för händelserna när fartyget förliste. Ändå omges Estonia av gravfrid och dykningsförbud. Många handlingar och filmer har antingen försvunnit eller hemligstämplats. Överstyrelsen för Psykologiskt Försvar, en av den militära säkerhetstjänstens grundpelare, har av regeringen gjorts ansvarigt för förmedlingen av offentlig information. Varför det kan man undra, Estonia-katastrofen är ju en helt civil olycka?
Och redan 16 timmar efter olyckan kunde Carl Bildt meddela att olyckan skett genom att bogvisiret ramlat loss. För övriga ”experter” från olika delar av världen ter sig det påståendet alltmer osannolikt.

Vi som tror oss leva i det fria ordets och öppenhetens land, har kanske anledning att fundera över om det verkligen är så? Läs gärna ex.vis journalisten Knut Carlqvists bok ”Tysta leken”. Den kan få tjäna som en tankeställare nu när höstmörkret drar in över vårt land.

2007.10.18
Jarl Strömbäck
http://liberalavindar.blogspot.com

Bygg ut kärnkraften!

Sören Wibe, den socialdemokratiske professorn och EU-motståndaren har inte tillhört mina favoriter. Men nu är jag beredd att både skaka hand och äta en god middag med honom. Skälet är hans utomordentligt kloka synpunkter på kärnkraftens betydelse, framförda på DN-debatt den 10 oktober.

För egen del har jag alltid förvånats över det ointellektuella stigma som präglat debatten om kärnkraftens vara eller inte vara. Därför är det bra att just en ledande akademiker, rimligen utan egennyttiga motiv framför sina synpunkter, och vilka är då de?
Klimatfrågan först, utan den elförsörjning som kärnkraften förser oss med hade beroendet av fossila bränslen varit långt större, och därmed utsläpp av klimatstörande typ. Kärnkraften som ju ger ca 50 % av vårt behov av elström, har under åren på det sättet starkt bidragit till att rensa luften i vårt land från flera hundra miljoner ton koldioxid.

Under alla dessa år av hot om olyckor har en enda olycka av allvarlig typ skett, trots att världens civila kärnkraftverk har 10 000 reaktor-år i drift bakom sig. Se gärna det mot bakgrund av de ca 50000 människor som dör i trafiken i Europa årligen och de 100-tusentals som skadas. När skall vi få se miljöopportunisterna kräva stopp för all bilburen trafik?

Avfallsfrågan har använts som ett argument mot kärnkraften, samtidigt som dess belackare åker landet runt och blåser upp rädslor och demonstrationer så snart en plats för slutförvar utpekas. Frågans tekniska lösning är klar, men blockeras av beslutsrädsla hos beslutsfattare på olika nivåer.

Kontrollen av kärnkraftsverken är strängare än den på något annat område. Det är inget fel i det, inte heller i att de incidenter som sker också rapporteras. Men den stämpel av ”vargen kommer” som ofta omger rapporteringen runt kärnkraften behöver en bättre balans än den som motiveras av ökad lösnummerförsäljning i kvällspressen.

Om man verkligen vill värna om miljön, så borde också snarast de enorma mängder spillvärme som alstras i verken tas tillvara fullt ut. Där finns besparingar av enorma mått att göra genom att nyttja den i bland annat fjärrvärmesystem. Istället låter vi utsläppen av koldioxid öka år från år genom den ökade förbränningen av biobränslen.

Kärnkraften må ha sina risker men de är väl kontrollerade. De skall vägas mot alternativen, inte minst då användning av biobränslen som bygger på förödda regnskogar och förslavade arbetare på enorma tropiska plantager för sockerrörsodling och palmolja. Solidaritet och omsorg om våra medmänniskor får inte sluta vid landets gränser. Odlingen av monokulturer är dessutom i sig en stor fara både för klimatutvecklingen och framför allt för den biologiska mångfalden. Den slås oftast ut helt där monokulturerna får breda ut sig.

Kärnkraften måste för att rädda vårt klimat utvecklas, inte avvecklas.

2007.10.12
Jarl Strömbäck

Replik till kommentar.

Med anledning av kommentaren till föregående inlägg finns anledning att förtydliga något för de läsare som inte följde skeendena på plats. Annars blir skriftväxlingen nog en form av abrakadabra. Motioner ägs av motionären. Om denne väljer att dra tillbaka sin motion, eller som i det här fallet lyfta ut den ur mötet så följer mötet undantagslöst det beslutet. Så också i det här fallet. När väl motionären meddelat att ärendet skulle lyftas ut ur debatten (till beredningsutskottet) dog debatten och återkom heller inte senare. Svekfullhet eller inte handlar i grunden om i vilken mån man utnyttjar andra för sina egna syften. Motionären hade av allt att döma långt innan debattens slut gjort upp om att ärendet skulle lyftas bort, men det meddelade han inte de många som fortsatte att tro på motionens bärkraft och i debatt stödja den. Det hade räckt om motionären meddelat de fem regionsordförande som i talarstolen stödde motionen, så hade debatten kunnat kortas avsevärt. Nu valde man istället att låta debattörerna i god tro fortsätta att stödja en redan avgjord sak, möjligen för att den vägen stärka sin förhandlingsposition. 2007.10.10 Jarl Strömbäck

Slakt på ideér

Folkbildning är viktig. Var ny människa föds som ett oskrivet blad i livets bok. Den boken skall under resans gång fyllas med livets innehåll. Där har folkbildningen en given plats som bärare av erfarenheter, traditioner och mer allmänt en god värdegrund baserad på medmänsklighet, tolerans och solidaritet.

De tankarna kan väl i någon mån också få bilda grund för det sociala kapital som är det yttersta målet i ett gott samhälle. Ett samhälle där vårt land ofta har setts som en förebild, kanske med viss rätt.
Bärare av folkbildningen har varit många, men en av de tyngre är de studieförbund som i mer än 100 år nu, nära förknippats med den. Ett av dem är Studieförbundet Vuxenskolan, det geografiskt största studieförbundet och det näst största sett i verksamhetsmått. Den gångna helgen (5-10 oktober) hade SV sin vartannat år avhållna stämma i Växjö. Ca 500 delegater och andra var då närvarande för att debattera, fatta beslut eller bara ta del av förhandlingar och seminarier.

Som vanligt var stämningen både god av spänd. God i meningen av de program och intentioner som följer med ett stort arrangemang, spänd för de som i någon mån var beroende av stämmans beslut Ekonomin i förbundet, stärkt av höjda statsbidrag var på topp. Mindre var kanske entusiasmen hos de avdelnings- och regionansvariga som såg höjda statsbidrag generera sänkningar av motsvarande i kommuner och landsting. Mot den bakgrunden skall också en satsning på ungdomsarbete i verksamheten, en av alla i retorisk mening önskvärd sådan ses.

I det sammanhanget finns anledning att kommentera stämmans längsta debatt, knuten till en motion av förbundets ungdomsorganisation. Där föreslogs att 3,5 miljoner skulle satsas på en ungdomssatsning med syfte att föryngra medlemskap och verksamheter i nära samarbete också med grundorganisationernas, Centerns, LRF:s och Liberalernas ungdomsrörelser. Motionen mötte starkt stöd bland ombuden in en nästan tre timmar lång debatt.
Som ofta sker när en förbundsledning som lindat in sitt svar i dimmor av snömos börjar att se sig som förlorare i omröstning, blev oron bland de styrande och aggressiviteten från den sidan större ju tydligare ett nederlag i votering blev.
Därmed ökade också trycket från förbundsledningen på att förflytta motionen från sessionssalen till den slaktbänk på goda idéer som beredningsutskottet ofta utgör. Så också i det här fallet. Ungdomarnas representant valde att fega ur, tackades för det från förbundsledningens sida och svek därmed också de många han tidigare i debatten bett om stöd hos.
Nu återkom beredningsutskott i oenighet med en stympad text till liten glädje för i vart fall de många som tagit intryck av och i debatt stött motionen.

8.10.2007
Jarl Strömbäck

Folkbildningens utmaning i vår tid!

Striden om Muhammed-karikatyrer och rondellhundar har på sistone ställt relationerna mellan olika grupper i samhället på sin spets. I det sammanhanget är det viktigare än någonsin att bygga broar mellan olika kulturer och synsätt. I det har folkbildningen en självklar och hävdvunnen uppgift och erfarenhet att bygga på.

Huvudmålet för regeringens integrationspolitik sådan den angavs i våras är att bryta den passivisering som för många präglar den första tiden i Sverige. I det syftet inrättade regeringen ett stimulansbidrag om 600 miljoner kronor om kommunerna är redo att satsa på jobb och utbildning för nyanlända invandrare. Folkbildningen och det svenska föreningslivet utgör tillsammans en mycket kostnadseffektiv väg att introducera de nya svenskarna i vårt samhälle. Från Folkbildningsförbundets sida har därför föreslagits att regeringen ger kommunerna ett stimulansbidrag med syftet att skapa engagemang bland nyanlända invandrare.

Det är väl belagt att människor som snabbt blir del av samhällslivet mår bättre och lättare får jobb. Inom folkbildningen och föreningsliv har man stora erfarenheter av samarbete på olika plan och under olika typer av sociala koder. I det sammanhanget ges också en naturlig plattform att utveckla det svenska språket, liksom att skapa ett nätverk av kontakter in i det svenska samhället.
Studieförbunden har, genom sina 300 medlems- och samarbetsorganisationer, en stark förankring i svenskt föreningsliv och utgör en viktig utvecklings- och bildningsresurs.
Områden som i de sammanhanget borde ges utrymme är ex.vis:

-Att leva som invandrare i Sverige, samtal mellan olika grupper av nya och äldre invandrare, samt svenskar över frågor som identitet, skola, demokratisyn, barnuppfostran och jämställdhet.
-Utbildning av ungdomsledare, vilka inom sina etiska grupper kan föra samtal om det svenska samhällets värdegrunder.
-Vikten av demokratiska val och plattformar. Valdeltagandet i många områden behöver stärkas som en del av en demokratisk process.

Kommunerna bör samverka med studieförbunden och föreningslivet i de här avseendena. Insatserna behöver förstärkas för att fånga upp de utmaningar som följer av en allt större del invandrade medborgare i vårt land. Det uppdraget är kanske Folkbildningens största utmaning och uppgift i vår tid.

2007.10.03
Jarl Strömbäck
Regionordförande Studieförbundet Vuxenskolan
Styrelseledamot Bildningsförbundet Mittnorrland
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-672 7669

En morgon att minnas

Morgonen i Hamburg den 28 september 1994 var fin med lätt höstkyla och solsken. Efter frukost på mitt hotell tog jag taxi till utställningslokalerna där Schiffs-und Maschinen, Europas största sjöfartsmässa sedan några dar pågått.
Där i taxins radio pratade tyska upprörda röster om förlisningen av färjan Estonia i Östersjön.
Sedan ett antal år hade jag ansvar för mitt företags verksamhet i östra Europa, och därmed ett intresse att dagligen följa skeendena där i en tid när så mycket hände. Glasnost och perestrojka, Gorbatjov och Jeltsin. Kommunismens sammanbrott och en närmast anarkistisk vulgärkapitalism i dess spår.

Nya kontakter och handelsvägar återuppstod mellan våra länder. Estonia var en sådan handelsväg. Hur kunde ett fartyg av den storleken, byggt för gång i svåra isförhållanden förlisa i ett vanligt oväder på vårt lilla innanhav Östersjön? Det fungerade inte utifrån mina erfarenheter med 20 år i svensk sjöfart både till sjöss och iland.
Jag är inte den förste, och heller inte den siste som kommer att undra. Sanningen om Estonias förlisning ligger på havets botten, skyddad av de stater, främst Sverige som borde ha största skälen att söka sanningen, men gör allt för att istället dölja den. Förfalskade och redigerade filmklipp från vraket kan inte rå bot på många experters övertygelse att sjunkförloppet var ett annat än det som redovisats. Sånt kan lätt åskådliggöras genom simulatorkörningar och känd erfarenhet. Sprängskador på stål hämtat från vraket tystas ner, när man inte längre kan nedvärdera den expertis som gjort undersökningarna. Och de anhöriga förnekades rätten till en grav för sina omkomna anhöriga, välbevarade i det kalla vattnet på 80 meters djup, samtidigt som Tsunamioffren togs om hand efter mer än 1 år i tropisk värme.

Heder åt de som satt sin trovärdighet i pant för sin tro och övertygelse om att Estoniahantering är en gigantisk svindel avsedd att dölja de verkliga motiven bakom fartygets sänkning, någon olycka var det inte fråga om. Jutta Rabe på Spiegel-TV, Uppdrag Gransknings reportrar, anhörigadvokaten Henning Witte, Sjösäkerhetsexperten Anders Björkman, Journalisterna Knut Carlqvist på Finanstidningen och Sven Ane´r samt många, många fler. Alla har dom i böcker och artiklar argumenterat för sin tro och gjort det på mycket övertygande sätt.
Och ris åt de som valt att ställa sig på lögnens och mörkläggningens sida, inte minst den nuvarande oppositionsledaren Mona Sahlin. Själv var hon under ett antal år den som föredrog Estoniaärendena i regeringen, och valde då bland annat att tillsätta en analysgrupp under förre Röda Kors-ledaren Peter Örns ledning. När sedan dess rapport rekommenderade att de omkomna skulle tas upp, valde hon och regeringen att strunta i det.

Mycket kan, och har skrivits om detta. Och mycket mer kommer under kommande år. Alltför många har insikter vilka de inte vågar yppa nu, men kanske vill lätta sitt hjärta över då närheten till händelserna fått mer distans.
Sverige, det här landet som så gärna skryter över sin öppenhet är i själva verket en mycket restriktiv stat när det gäller att hemligstämpla för ”samhället viktiga handlingar”. Det vet alla som försökt att få ut akter som berör dem personligen eller statens intressen, och det har också åskådliggjorts i fallet Estonia. Det som borde ses som en civil olycka, har i själva verket förvandlats till en försvarshemlighet. Mycket snart fick försvarsdepartementet genom Överstyrelsen för Psykologiskt Försvar hand om den offentliga styrningen av rapporteringen. Och mängder av handlingar har under årens lopp försvunnit eller hemligstämplats. Så långt den öppenheten.
På 13-årsdagen av katastrofen böjer jag mitt huvud för offren och deras anhöriga, sänder en tacksamhetens tanke till de som fortfarande kämpar för att få fram den egentliga bakgrunden till katastrofen, och ser med vämjelse på den kultur av manipulation och falskhet som det offentliga systemet har använt för att skydda de som utlöste katastrofen.

2007.09.28
Jarl Strömbäck

Visst gör det ont...

”Visst gör det ont när knoppar brister” är några rader ur Karin Boyes dikt, läst och älskad inte minst av generationer av tonåringar. Dikten förmedlar också den smärta och ångest som kommer ur förändringar vilka rubbar tidigare självklara verkligheter. Barnets trygghet i familjen som utmanas av tonåringens hormonstormar.
Men dikten kan också ges ett mer övergripande perspektiv. Tryggheten är det fundament på vilket mycket av utveckling och framtidstro byggs. Där den raseras skapas oro, ilska och ångest.
I vårt land har det socialliberala budskapet buret av Folkpartiet varit en solid grund för partiets politik. När nu tumskruvarna dras åt inom A-kassa, försäkringsskydd och synen på rätten till sjukskrivning för olika skador, då utmanas den grunden. Hårdare bedömningar innebär hårdare tag mot de behövande. De som kan ta jobb tvingas ut, vilket i och för sig kan vara bra. Men tanken att de som verkligen behöver stöd skall få det riskerar i förlängningen att trängas tillbaka av ett alltmer elitistiskt synsätt.
På ett annat plan gav s-politikern Per Nuder den elitismen ett tydligt ansikte i sitt beryktade tal om pensionärerna som ett ”köttberg”. Där var det dolda budskapet att den gruppen hade föga eget värde, de var en börda för samhället. I det ligger synsätt oändligt långt från det solidariska och toleranta samhällets värdegrund, och mer närmar sig de synsätt som bars av 1930-talets rasbiologer.
Alliansregeringen, och i viss mån också oppositionen leds idag av en ny generation politiker. Det är en generation som fått mycket gratis. Dit hör en uppväxt i trygghet, en i stort sett kostnadsfri utbildning och sjukvård. En uppväxt i ett land präglat av stor frihet i tanke och handling och ett föredöme för många andra av jordens nationer. När man nu vill förnya den politiska kursen kan det vara klokt att också begrunda den politiska jordmån man har att så i. Också ideologin måste ha en rimlig förankring. Ett samhälle som gör människor starkare, blir på sikt också ett rikare samhälle.

2007.09.26
Jarl Strömbäck

Om arbetslinjen och välståndsskapande krafter.

I veckan presenterade alliansregeringen sin första egna budget. Det är en budget som i mycket hög grad understryker den linje som nu drivs med stor frenesi av vår regering. Nämligen den att det skall bli mycket olönsamt att inte arbeta.
Tanken är god i grunden. Det måste finnas ett incitament för att flytta sig från sofflocket till arbetsplatsen. Men i himlen liksom i helvetet finns det gradskillnader, och de ger utslag i folkopinionen.
När regeringen angriper den fria förhandlingsrätten genom att konfiskera de avtalspensioner som fack och arbetsgivare kommit överens om, då har man överskridit en anständighetens gräns. Och när skattelättnader för de som arbetar inte kommer de som slitit i hela sitt liv, och nu lever på en liten pension till del, då väljer man bort stödet från en stor del av befolkningen.

Att sedan ändringen av fastighetsskatten nästan ensidigt kommer storstadsborna till del medan den skall betalas i hög grad av resten av befolkningen, det hade inte meddelats före valet.
Alliansregeringens dåliga opinionssiffror har ingenting med dålig kommunikation att göra, den har sitt ursprung i en sällsynt okänslig politisk hantering. Den hanteringen registreras med stor medvetenhet av väljarna.
I sitt nya sätt att agera skapar alliansen klyftor i samhället, det vill till att man i det avseendet ser till att man vinner fler sympatisörer än man skapar fiender om man vill fortsätta att regera efter valet 2010.
Just nu ser det dystert ut för alliansförespråkarna.

2007.09.22
Jarl Strömbäck

Mannaminne - en kärleksgåva.

Stora avtryck i samtidens görs bara av djärva män och kvinnor, vilka har både drivkraften och den envisa övertygelsen nödvändig för att förverkliga sina idéer. Så är det med Yngve Bergqvist som sedan starten med sitt ishotell 1990 förvandlat Jukkasjärvi från en utpost i ingenmans land till en turistisk magnet av globala proportioner. Det som drar är upplevelsen av ett polarlikt äventyr med norrsken, stark kyla och vita vidder parat med skotersafari och hundspann.
På ett annat plan men med stort hjärta och obändig övertygelse har paret Åberg på Mannaminne byggt sitt friluftsmuseum, nu med mer än 200.000 besökare årligen. Att de nu utsetts till regionens kandidat till Stora Turistpriset är en välkommen och mycket välförtjänt gest åt stockholmaren och konstnären Anders Åberg som tillsamman med sin oförtröttliga hustru Barbro sedan 1980 skapt Mannaminne.
Där ryms nu den historiska utblicken i kulturarvet sett i samlingar och utställningar. Där ryms det internationella perspektivet i byggnader och konst. Och sommartid kan hantverkare av många slag synas med sina alster. I de olika byggnaderna har också kulturen i olika former en given plats. Musik och teater av olika slag är återkommande delar av upplevelser skapade runt Mannaminne.
På så sätt har Häggvik i hjärtat av Höga Kusten fått sitt turistiska centra. Ett centra också det med globala proportioner både i utbud av kultur och i sitt nätverk av kontakter. Det borde vi alla glädjas åt och uppmuntra. Med sin utsikt över berg och vatten kunde knappast värdsarvet Höga Kusten funnit en bättre plats att växa fram på.
Så var också tanken innan byråkratin valde att placera ett 50-tal miljoner i en betongbunker under Skuleberget. Den satsningen har alla förutsättningar att bli en blindtarm med ständiga krav på ekonomiska driftstillskott.
Paret Åbergs arbete, präglat långt mer av idealitet än av kommersialism är i grunden en kärleksgåva åt vårt Nordingrå och Höga Kusten. Den utmärkelse som segern i regionfinalen av Stora Turistpriset innebär har de verkligen förtjänat.

2007.09.19
Jarl Strömbäck

Politisk ombytlighet

försvarsindustri


Året var 1994 och Sverige skulle snart gå till val. Glasnost och perestroika, den ryska politiska vårens parad-ord hade berikat vårt språk och skänkte en tro på en bättre och fredligare värld. Då passade det att tala om fred och nedrustning också i vårt land. Och den som talade var Bengt Westerberg, då Folkpartiets ledare.

Men den sortens tal väckte också mycket motstånd. Alla vi som fått lära oss att fienden och hoten kom från öster behövde tid på oss för att tro på jultomten. Och valet blev ett misslyckande för den modige, eller dumdristige partiledaren och han valde att avgå.

År 2007 är vi där igen. Nu är det nya arbetarpartiet, Moderaterna som vill minska stödet till försvarsindustrin. Visst är det så att man kan se miljardrullningen till den industrin som en enorm kuvös avsedd att hålla en otidsenlig industri gående. Jas-plan som kostat enorma summor och nu ligger i malpåse. Varv som bygger fartyg vilka knappast är avgörande för vår säkerhet och stridsfordon vilka blivit mer av en exportprodukt än ett livsviktigt svenskt intresse.

Men politikens väsen är ombytligt. Om nu det av tradition försvarsvänliga Moderaterna kan påta sig rollen som det nya arbetarpartiet och skrotare av svensk försvarsindustri, så kan väl Socialdemokraterna med sjukvårdsbiträdet Mona Sahlin i spetsen bli de nya värnarna av försvarskuvösen.

Så demonstreras politikens ombytlighet.

2007.09.16
Jarl Strömbäck

En värdig hyllning!

lars


För några dar sedan avslutades Folkpartiet-liberalernas landsmöte i Västerås. Av rapporteringen att döma blev det just den injektion av gemenskap och förtröstan som varje bra landsmöte skall ge.

Men det hade kunnat bli annorlunda. Bara några månader tidigare, vid riksmötet i Örebro kokade besvikelsen efter ett misslyckat val bland medlemmarna. Och partiledaren, Lars Leijonborg stod i centrum. Nu måste en nytändning ske och var Lars rätt man för framtiden var nog den tanke som fick alltfler länsförbund att vända honom ryggen.
I ett sådant läge prövas ledarskapet, och Lars visade att han bestod provet. Han meddelade sin avgång och gav därmed partiet befrielse från en uppslitande inre strid på det kommande, nu nyss avhållna landsmötet.

Belöning fick han också flerfalt genom det ovationsartade bemötande landsmötet gav honom och vilket han väl förtjänade. I det finns lärdomar att dra. Nämligen de att gott ledarskap också innebär insikten om när det är dags att kliva av ett politiskt uppdrag och lämna utrymme för nya krafter.
Det ledarskapet saknas i alltför hög grad i andra delar av organisationen, och valresultaten blir därefter.
För övrigt meddelades att inget av Västernorrlands ombud var uppe i talarstolen på någon av de 500 motioner som kom att avhandlas. Man kan fråga sig vad de hade på landsmötet att göra?

12.9.2007
Jarl Strömbäck

Norrländsk storregion?

Med rötter i Norrbotten och som en återkommande gäst däruppe, är det kanske naturligt att vara vän av regiontanken. Men jag har också med min familj under ca 25 år sett Stockholmsområdet, Mälardalen, Östergötland och Halland som vår boplats innan Västernorrland blev vårt län. Jag har också haft förmånen att arbeta med internationella kontakter i mitt yrkesliv. Mot den bakgrunden vill jag gärna säga, att vi bor i en mycket fin del av vårt land, och en oas av lugn och trygghet sett i ett globalt perspektiv.
Som norrlänningar har vi mycket att vara stolta över. Härifrån kommer älvarnas kraft. Här utvinns den finaste malmen i världen, och skogarna ger arbete, utkomst och rekreation åt många, många människor.

Men ingenting är för evigt givet. Norrland är en glest befolkad region och kampen om inflytande över råvaror och ekonomi hårdnar. Idag kan företag fjärrstyras på långa avstånd med vår tids kommunikationsteknik. Det är ingen tillfällighet att de stora bolagens huvudkontor ligger i Storstan. Det är inte vattenkraftskommunerna som får vinsterna av ökande energipriser. Det är inte de som tvingas flytta från sina hem när malmbrytningen kräver ökat utrymme i Kiruna och Malmberget som matas med miljoner, och det är inte skogsfolket som står som självklara vinnare när skogsbolagen delar ut sina bonusar. Och den kompensation som officiellt kallas utjämningsbidrag, men i storstan kallas Robin Hood pengar blir alltmer av en sinande rännil oberoende av politisk majoritet i landet.

Skall vi kunna värna om en god framtid för våra barn och barnbarn, då måste vi i norr också ha förutseendet att planera vår egen framtid, och kraften att genomföra det vi önskar. I ett historiskt perspektiv menar jag att partilojaliteten i allt väsentligt har varit överordnad omsorgen om vårt norrland. Tolkningarna av vad som är bäst för oss har gjorts i Stockholm. Jag vill gärna se en plattform där norrländska politiker kan mötas och dryfta gemensamma angelägenheter, och kraftfullt och med auktoritet tillsammans och i sina respektive partier driva för vår landsdel viktiga frågor.

Den plattformen menar jag att ett regionfullmäktige för de fyra nordliga länen kan bli. Av det skälet välkomnar jag den skrivning som vi nu har att ta, den öppnar vägen för den process som krävs om en gemensam region skall bli verklighet.

9.9.2007
Jarl Strömbäck